52005IP0228

P6_TA(2005)0228

Minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU

Europaparlamentets resolution om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU (2005/2008(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av målen att utveckla unionen till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och att ge verkan åt principerna om frihet, demokrati och skydd för de grundläggande rättigheterna samt rättsstatsprincipen, vilka anges i artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget,

- med beaktande särskilt av artikel 13 i EG-fördraget, som avser gemenskapens uppgift att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, av artikel 63 i EG-fördraget, som fastställer en ram för asyl- och invandringspolitiken som främjar integration av medborgare i tredje land samt av övriga rättsliga grunder för gemenskapsåtgärder på detta område,

- med beaktande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, i vilket det nuvarande regelverket vidareutvecklas, särskilt genom infogandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilket ger begreppet grundläggande rättigheter en ännu mer framträdande plats [1],

- med beaktande av artikel I-14 i konstitutionsfördraget som fastställer områden med delad befogenhet och därigenom ger EU ansvar på området med frihet, säkerhet och rättvisa, inklusive mänskliga rättigheter, och med tanke på att minoriteters rättigheter är en grundläggande del av de mänskliga rättigheterna i stort,

- med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung [2], rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling [3] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor [4],

- med beaktande av kommissionens grönbok om jämlikhet och icke-diskriminering i ett utvidgat EU (KOM(2004)0379) och av de årliga och tematiska rapporter som har antagits av det Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (EUMC),

- med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0140/2005), och av följande skäl:

A. Det är skillnad på skydd av minoriteter och antidiskrimineringspolitik. Likabehandling är en grundläggande rättighet för alla medborgare och inte något privilegium, och tolerans bör vara ett generellt förhållningssätt, inte en förmån som ges vissa men inte andra. Alla former av diskriminering måste därför bekämpas lika kraftfullt. Nationella minoriteter bidrar till Europas mångfald.

B. Alla individer i Europeiska unionen har lika rättigheter och skyldigheter att helt och fullt vara aktiva och integrerade samhällsmedborgare, lika inför lagen. Varje medborgare är först och främst en individuell och unik person, och att tillhöra en minoritet kan aldrig rättfärdiga eller förklara vare sig utstötning eller diskriminering eller ett beslut att dra sig undan samhället.

Den politiska dimensionen och det trängande behovet av antidiskrimeringspolitik och minoritetsskydd

1. Europaparlamentet anser att det är av grundläggande betydelse för den utvidgade unionen med 25 medlemsstater och 450 miljoner invånare

- att förstärka banden mellan unionens folk och det projekt som unionen står för och att samtidigt stärka känslan av att tillhöra Europeiska unionen och erkännandet av varje persons egen historia, kultur, identitet och egenart,

- att öka enhetligheten i åtgärderna och maktutövningen på lokal, regional och nationell nivå samt EU-nivå, i linje med subsidiaritetsprincipen,

- att i god tid genomföra befintlig lagstiftning och således införliva direktiven inom området,

- att respektera den tillitsprincip som avses i Europaparlamentets resolution av den 20 april 2004 om meddelandet från kommissionen om artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen: Att respektera och främja unionens värden [5].

2. Europaparlamentet erinrar om att politiska partier på europeiska nivå enligt artikel 191 i EG-fördraget är viktiga som en integrationsfaktor inom unionen. Parlamentet är därför bekymrat över allmänhetens allt större benägenhet att godta framstående politikers och regeringsmedlemmars djupt rasistiska, antisemitiska, islamofobiska och homofobiska uttalanden och handlingar. Parlamentet uppmanar alla politiska partier att förnya sitt engagemang för de europeiska politiska partiernas stadga för ett icke-rasistiskt samhälle, som antogs den 5 december 1997 och framhåller därför att de grundläggande förutsättningarna för en inkluderande minoritetspolitik är följande:

- Behovet av lämplig representation i det politiska beslutsfattandet.

- Behovet av att upprätthålla likabehandlingen av minoriteter med avseende på utbildning, hälso- och sjukvård, socialtjänst, rättsväsende och andra offentliga tjänster.

- Behovet av att Europaparlamentet beaktar EU:s och dess medlemsstaters kulturella och språkliga mångfald (eftersom antalet mandat per medlemsstat kommer att minska vid varje utvidgning).

3. Europaparlamentet noterar det faktum att minoritetsfrågor i unionen i allmänhet inte har stått tillräckligt högt på unionens dagordning och nu måste ägnas större uppmärksamhet för att stärka genomslagskraften för de åtgärder som myndigheterna vidtar på detta område. Parlamentet anser att den framtida byrån för grundläggande rättigheter måste spela en nyckelroll i detta sammanhang.

4. Europaparlamentet påpekar att tidigare och framtida utvidgningar har lett till och kommer att leda till att antalet medlemsstater som kännetecknas av kulturell och språklig mångfald ökar. Parlamentet anser därför att EU har ett särskilt ansvar för att skydda minoriteters rättigheter.

5. Europaparlamentet betonar det faktum att minoriteters rättigheter utgör en integrerad del av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser att man måste göra en klar åtskillnad mellan (nationella) minoriteter, invandrare och asylsökande.

6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga grunden för en politisk standard för skydd av nationella minoriteter, med beaktande av artikel 4.2 i ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter (FCNM): "Parterna åtar sig att där så är nödvändigt vidta lämpliga åtgärder för att inom alla områden av det ekonomiska, sociala, politiska och kulturella livet främja fullständig och effektiv jämlikhet mellan personer som tillhör en nationell minoritet och personer som tillhör majoritetsbefolkningen. I detta hänseende skall parterna ta vederbörlig hänsyn till de särskilda omständigheterna för de personer som tillhör nationella minoriteter."

7. Europaparlamentet påpekar att minoritetspolitiken är inkonsekvent – trots att skydd av minoriteter ingår i Köpenhamnskriterierna finns det ingen standard för minoriteters rättigheter i gemenskapens politik eller någon klarhet i gemenskapen om vem som kan betraktas som minoritetsmedlem. Parlamentet noterar att varken FN:s deklaration om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa eller språkliga minoriteter eller FCNM innehåller någon definition av minoriteter. Parlamentet rekommenderar därför att en sådan definition grundas på definitionen i Europarådets rekommendation nr 1201 (1993), där "nationell minoritet" avser grupper av personer i en stat som

- bor på den statens territorium och är medborgare där,

- har långvariga, fasta och varaktiga band med den staten,

- uppvisar distinkta etniska, kulturella, religiösa eller språkliga särdrag,

- trots att de är färre än den övriga befolkningen i den staten eller en region i staten är tillräckligt representativa,

- är angelägna om att tillsammans bevara det som utgör deras gemensamma identitet, inbegripet deras kultur, traditioner, religion eller språk.

8. Europaparlamentet anser, vilket tydligt framgår av ovan beskrivna förhållanden,

- att det inte finns någon universallösning för att förbättra situationen för minoriteter i alla medlemsstaterna,

- att vissa gemensamma minimimål för myndigheter i EU bör utvecklas, med hänsyn tagen till tidigare erfarenhet, i synnerhet avseende bästa metoder och den pågående sociala dialogen i många medlemsstater och på grundval av genomförandet av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, FN:s internationella konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och Europarådets konventioner, såsom FCNM och Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk och protokoll nr 12 till Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Parlamentet påminner även om genomförandet av de principer som utvecklats inom ramen för OSSE, framför allt Lundrekommendationerna om nationella minoriteters verkliga engagemang i samhällslivet, Haagrekommendationerna om nationella minoriteters rätt till utbildning och Oslorekommendationerna om nationella minoriteters rättigheter när det gäller språk.

9. Europaparlamentet noterar att kommissionen redan har tagit hänsyn till dessa normer inom ramen för Köpenhamnskriterierna [6] under anslutningsförhandlingarna med länderna i Central- och Östeuropa, med Cypern och Malta och med de nuvarande anslutnings- och kandidatländerna.

10. Europaparlamentet framhåller det faktum att unionen vid genomförandet av en politik för minoritetsskydd och antidiskriminering inte söker ifrågasätta medlemsstaternas rättsliga och konstitutionella struktur eller principen att alla är lika inför lagen.

Bristerna i medlemsstaternas svar på de åtgärder som grundar sig på artikel 13 i EG-fördraget

11. Europaparlamentet noterar med oro det otillräckliga genomförandet av antidiskrimineringspolitiken, uppmanar alla medlemsstater att påskynda genomförandet av antidiskrimineringspolitiken, särskilt när det gäller direktiv 2000/43/EG och direktiv 2000/78/EG, och uppmanar kommissionen att bland målen för det europeiska året för lika möjligheter för alla 2007 ta med behovet av att finna en lämplig lösning för de problem som har samband med

- sent eller ofullständigt införlivande från medlemsstaternas sida [7],

- underlåtenhet att inrätta organ för främjande av likabehandling [8],

- underlåtenhet att fastställa lämpliga bestämmelser om icke-statliga organisationers rättsliga ställning,

- utbildning och kapacitetsuppbyggnad, som är av yttersta vikt för att antidiskrimineringslagstiftningen skall vara effektiv (det finns ett tydligt behov av att utbilda domare, advokater, jurister inom icke-statliga organisationer osv. i de centrala bestämmelserna och begreppen, exempelvis definitionerna av direkt och indirekt diskriminering, bevisbörda osv.),

- informationsspridning och lansering av kampanjer för ökad medvetenhet, eftersom medlemsstaterna enligt direktivet skall informera människorna om bestämmelserna i antidiskrimineringslagarna (de icke-statliga organisationernas och arbetsmarknadsparternas medverkan är av avgörande betydelse för att öka medvetenheten ytterligare och för att se till att information om de möjligheter som direktivet erbjuder sprids till personer som riskerar att utsättas för diskriminering).

12. Europaparlamentet noterar vikten av att utveckla mekanismer för insamling av uppgifter om rasdiskriminering med beaktande av dataskyddslagstiftningen som en effektiv metod för att identifiera, övervaka och granska politik och praxis när det gäller att bekämpa rasdiskriminering och främja rasjämlikhet.

13. Europaparlamentet noterar att gemenskapslagstiftningen i många fall bara införlivas i begränsad utsträckning, vilket främst beror på okunnighet om sociala strukturer samt misstro och tvivel bland medborgarna. Parlamentet anser att medlemsstaterna är skyldiga att på grundval av lagstiftning, kollektivavtal eller praxis bör uppmuntra arbetsgivarna både inom offentlig och privat sektor att på ett genomtänkt och systematiskt sätt främja principerna om jämställdhet och icke-diskriminering på arbetsplatsen och avseende arbetsförhållanden, vid tillträde till anställning, under karriär- och löneutveckling samt vid yrkesutbildning.

14. Europaparlamentet förordar ett integrerat synsätt på jämlikhet och icke-diskriminering samt integrering av dessa begrepp i relevant EU-politik. Parlamentet anser att målet är att se till att medlemsstaterna på ett effektivt och lämpligt sätt ägnar sig åt den ökande mångfalden i samhällena.

15. Europaparlamentet välkomnar den föreslagna genomförbarhetsstudien i den ovannämnda grönboken som ett viktigt steg mot gemensamma skyddsstandarder i hela EU och förordar ytterligare EU-lagstiftning om förbud mot diskriminering och främjande av jämlikhet med avseende på funktionshinder, religion, sexuell läggning och ålder i samband med tillhandahållande av varor och tjänster.

16. Europaparlamentet anser att det mot bakgrund av globaliseringen, som får till följd att den ekonomiska verksamheten inte begränsas geografiskt och att rörligheten för kapital och arbetskraft har tagit exempellösa proportioner, inte är möjligt att hantera jämlikhet och undanröjande av diskriminering endast ur "EU-perspektiv". Parlamentet påpekar också att överflödet av produkter på världens marknader ofta beror på överexploatering av arbetskraft (vilket leder till illegal invandring) och på att de mer utvecklade regionerna (USA och EU) "importerar" forskare från de mindre utvecklade sydländerna, vilket gör det omöjligt att besegra "underutvecklingen".

17. Europaparlamentet anser att unionen som en prioritering, i samförstånd med medlemsstaterna och på grundval av befintliga rättsliga grunder, bör gynna en enhetlig integrationspolitik genom att vidta lagstiftningsåtgärder och erbjuda ekonomiskt stöd.

18. Europaparlamentet noterar att hinder för integration av medborgare från tredjeland, såsom anges i Haagprogrammet, måste undanröjas, och uppmanar till ökad samordning av nationell integrationspolitik och EU-initiativ på detta område. De gemensamma grundläggande principer som en samordnad europeisk ram för integration bygger på bör innefatta följande aspekter. Integration

- är en fortlöpande, dubbelriktad process som omfattar både lagligen bosatta medborgare från tredjeland och värdsamhället,

- inbegriper men går längre än antidiskrimineringspolitiken,

- innebär respekt för Europeiska unionens grundläggande värderingar och de grundläggande mänskliga rättigheterna,

- kräver grundläggande färdigheter för samhällsengagemang,

- är beroende av ofta förekommande samspel och interkulturell dialog mellan alla samhällsmedlemmar inom gemensamma forum och verksamheter för att förbättra den ömsesidiga förståelsen,

- sträcker sig över ett antal olika politiska områden, inbegripet sysselsättning och utbildning.

Parlamentet håller med Europeiska rådet om att det är nödvändigt att främja ett strukturerat erfarenhets- och informationsutbyte med avseende på integration.

Minoriteter som utsätts för diskriminering på grund av flera olika orsaker, däribland ras, etniskt ursprung, sexuell läggning, religion, funktionshinder och ålder

19. Europaparlamentet välkomnar åtagandena i kommissionens meddelande om Lika möjligheter för personer med funktionshinder - En europeisk handlingsplan (KOM(2003)0650), som innehåller en uppföljning av Europaåret för personer med funktionshinder 2003, och välkomnar särskilt kommissionens beslut att anta en europeisk handlingsplan för personer med funktionshinder. Parlamentet efterlyser en förstärkning av handlingsplanens mål och verktyg i syfte att åstadkomma en integrering av principerna för handikapperspektivet, ickediskriminering och tillgänglighet i alla EU-initiativ, i synnerhet lagstiftningsinitiativ.

20. Europaparlamentet varnar för de eventuella diskriminerande bieffekterna av åtgärder mot brottslighet och terrorism, eftersom sannolikheten för att utsättas för polisingripanden, identitetskontroller osv. bevisligen är fem till sex gånger högre för etniska minoriteter.

21. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens institutioner, medlemsstaterna, alla demokratiska politiska partier på EU-nivå och det civila samhället och dess organisationer att

- fördöma alla antisemitiska, antimuslimska och antikristna handlingar och uttryck, nya yttringar av teorier där man förnekar att Förintelsen ägt rum, förnekelse och trivialisering av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser,

- fördöma alla intoleranta handlingar och all uppvigling till rashat samt alla trakasserier och rasistiska våldshandlingar,

- fördöma alla våldshandlingar som har sitt ursprung i religiöst hat, rashat eller intolerans, däribland angrepp mot religiösa platser, områden och helgedomar,

- fördöma alla våldshandlingar mot homosexuella eller transsexuella, inbegripet trakasserier, förnedrande behandling samt verbala och fysiska kränkningar, både från statens och från privatpersoners sida [9],

- fördöma det faktum att diskriminering på religiösa eller etniska grunder fortsätter på olika nivåer, trots de viktiga åtgärder som Europeiska unionen har vidtagit genom tillämpning av artikel 13 i EG-fördraget. Parlamentet vill i detta sammanhang särskilt dra uppmärksamheten till diskriminering inom rättsväsendet av personer tillhörande minoriteter.

22. Europaparlamentet upprepar att diskriminering på grund av religion är förbjuden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kandidatländerna att säkerställa fullständig religionsfrihet och lika rättigheter för alla religioner. Parlamentet upprepar dock att religionsfrihet inte rättfärdigar diskriminering, exempelvis på utbildningsområdet.

23. Europaparlamentet noterar att fördomar och homofobi fortfarande genomsyrar det offentliga livet och uppmanar EU att upprätthålla trycket på alla medlemsstater att rätta sig efter internationella och europeiska människorättsstandarder.

24. Europaparlamentet anser att det krävs åtgärder mot den tilltagande homofobin. Parlamentet noterar med oro det ökande våldet mot homosexuella, exempelvis trakasserier i skolor och på arbetsplatser, hatiska uttalanden från religiösa och politiska ledare, den begränsade tillgången till hälso- och sjukvård (t.ex. uteslutning från försäkring, begränsad tillgång till organ för transplantation) och det begränsade tillträdet till arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om hindren för fri rörlighet i EU för gifta eller juridiskt erkända homosexuella par.

25. Europaparlamentet noterar att den växande arbetslöshet och fattigdom som på senare år har iakttagits i hjärtat av Europas samhällen har orsakat en särskild situation som präglas av ojämlikhet och diskriminering.

26. Europaparlamentet noterar den höga arbetslösheten bland äldre och handikappade till följd av att det blir allt svårare för dem att få tillgång till utbildningsprogram och nya arbetstillfällen.

27. Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att göra en kraftfull insats för att avskaffa diskriminering på grund av funktionshinder eller ålder, och att se till att tillträdet till arbetsmarknaden blir avsevärt bättre.

28. Europaparlamentet är övertygat om att dessa insatser även bör omfatta främjande av dialog och samarbete mellan samhällets olika segment på lokal och nationell nivå, inbegripet dialog och samarbete mellan olika etniska, språkliga och religiösa grupper. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att involvera och samråda med berörda grupper när antidiskrimineringslagstiftning utarbetas.

29. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen samt de olika myndigheterna på lokal, regional och nationell nivå i medlemsstaterna att samordna åtgärderna för att bekämpa alla former av diskriminering, inklusive antisemitism, islamofobiskt/antimuslimskt och antiromskt beteende, fördomar mot romer och muslimer och angrepp mot minoritetsgrupper, däribland romer och medborgare från tredje land, för att värna principerna om tolerans och icke-diskriminering och för att främja social, ekonomisk och politisk integration av alla som bor i EU.

30. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att se till att barn till flyktingar, asylsökande och invandrare verkligen integreras i utbildningssystemen.

Diskriminering på grund av kön

31. Europaparlamentet poängterar att kvinnor fortfarande diskrimineras på olika områden i det dagliga livet trots gällande lagstiftning om bekämpning av diskriminering.

32. Europaparlamentet är djupt besviket över att löneskillnaderna mellan könen knappast har minskat alls, trots 25 års likabehandlingspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2005 lägga fram en lägesrapport om löneskillnaderna i varje medlemsstat.

33. Europaparlamentet påpekar att kvinnor fortsätter att få mindre betalt än män för samma arbete, även om framsteg har gjorts när det gäller kvinnors sysselsättning och trots deras höga utbildningsnivå, och att de betraktas med misstänksamhet av arbetsgivare på grund av graviditeter och moderskap. Parlamentet pekar också på de fall med sexuella trakasserier där kvinnor tvekar att göra en anmälan av rädsla för offentlig förnedring eller uppsägning.

34. Europaparlamentet betonar vikten av att fokusera på genderaspekten när det gäller alla grupper som utsätts för diskriminering, eftersom kvinnorna i dessa grupper ofta möter särskilda problem.

35. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utveckla en metod för att studera sambandet mellan etnisk tillhörighet och könstillhörighet och att identifiera olika former av diskriminering från flera håll som kvinnor och flickor utsätts för och fastställa konsekvenserna för dem av detta på ett sådant sätt att denna metod kan ligga till grund för utformningen och genomförandet av rättsliga instrument, åtgärder och program.

36. Europaparlamentet påpekar att kvinnor som tillhör nationella minoriteter (framför allt minoritetsgruppen romer/sinter) eller är invandrare utsätts för diskriminering från flera håll, och att det därför krävs en sammanhållen strategi.

37. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att särskilt uppmärksamma kvinnor som tillhör nationella eller religiösa minoriteter eftersom de ofta utsätts för diskriminering inte bara av befolkningsmajoriteten utan också av personer inom den egna minoritetsgruppen. Medlemsstaterna bör agera och vidta åtgärder för att skydda dessa kvinnors rättigheter. Sådana åtgärder kan bland annat bestå i att man regelbundet informerar kvinnor inom minoritetsgrupper om de rättigheter som garanteras alla, och särskilt kvinnor, i EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning.

Romerna

38. Europaparlamentet anser att denna befolkningsgrupp behöver särskilt skydd eftersom den i och med unionens utvidgning är en av de största minoriteterna i EU och eftersom den som befolkningsgrupp har varit marginaliserad historiskt och hindrats att utvecklas på vissa centrala områden: romernas kultur, historia och språk försummas eller nedsvärtas ofta.

39. Parlamentet noterar att romerna utsätts för rassegregation inom utbildningsväsendet, riskerar att ofta felaktigt placeras i skolor för psykiskt funktionshindrade, diskrimineras vid tillhandahållande av bostäder, hälso- och sjukvård och offentliga tjänster, i hög grad är arbetslösa, ofta nekas sina rättigheter av de offentliga myndigheterna och är politiskt underrepresenterade.

40. Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av ovannämnda grönbok, i vilken de problem som romerna ställs inför i ett utvidgat EU tas upp, anordnandet av ett seminarium för nationella myndigheter om hur strukturfonderna kan användas för att hjälpa romer och andra missgynnade grupper samt lanseringen av ett särskilt praktikantprogram inom kommissionen för medlemmar av den romska befolkningsgruppen. Parlamentet anser dock att man skulle kunna ta itu med de mest påtagliga missförhållandena även genom att

- genomföra gemensamma integrationsprojekt i de medlemsstater där medlemmar av denna befolkningsgrupp bor för att, inom tio år, komma till rätta med de mest uppenbara missförhållanden som romerna ställs inför,

- främja gemensamma projekt finansierade genom Europeiska regionala utvecklingsfonden,

- främja kunskaper i språket i de länder där medlemmar av denna befolkningsgrupp bor samt stödja åtgärder för att bevara romernas språk och kulturarv, som ett sätt att stärka deras egen kultur och självbild,

- förbättra tillgången till sysselsättning, bostäder, socialtjänst och pensionssystem.

Nya invandrare

41. Europaparlamentet anser att nya invandrare kan uppleva särskilda former av diskriminering, som i vissa avseenden skiljer sig från den diskriminering som bofasta EU-medborgare som tillhör en etnisk minoritet och som är andra, tredje och fjärde generationens invandrare möter.

42. Europaparlamentet anser att det är viktigt att skilja mellan nya minoriteter av invandrarursprung och de traditionella nationella och etniska minoriteter som är infödda på det territorium där de bor.

43. Europaparlamentet anser att det mest trängande behovet för dessa minoriteter som invandrat är att de integreras i samhället så snabbt som möjligt, inbegripet genom att medlemsstaterna ytterligare förenklar naturaliseringsförfarandet samtidigt som man ser till att integrationen inte blir till en oönskad assimilation eller undergräver gruppidentiteten hos personer som bor på deras territorium. Parlamentet anser att det är lika viktigt att erkänna rätten för varje person som är född och bor i en medlemsstat att ha tillträde till medborgarskap.

Språkliga minoriteter

44. Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas grupper som tillhör språkliga minoriteter och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att behandla dem i enlighet med principerna i den europeiska stadgan om regionala språk och minoritetsspråk, FCNM, och de ovannämnda Haag- och Lundrekommendationerna.

Traditionella eller etniska minoriteter som bor på en medlemsstats territorium

45. Europaparlamentet anser att ett effektivt deltagande i beslutsfattandet på grundval av principerna om subsidiaritet och självstyre är ett av de effektivaste sätten att hantera traditionella minoritetsgruppers problem i enlighet med bästa praxis i EU. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har ratificerat FCNM att göra det utan ytterligare dröjsmål.

46. Europaparlamentet anser att dessa traditionella nationella minoritetsgrupper har särskilda behov som skiljer sig från andra minoritetsgruppers, att offentliga åtgärderna måste vara mer fokuserade och att EU bättre måste tillgodose dessa behov på ett lämpligt sätt eftersom utvidgningen medfört att det nu finns ett stort antal sådana folkgrupper i EU.

Statslösa personer som bor permanent i medlemsstaterna

47. Europaparlamentet anser att de personer som inte är medborgare i någon stat och som bor permanent i medlemsstaterna lever i en unik situation i EU, och parlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att göra allt de kan för att uppmuntra dem att anta sitt lands nationalitet så att det kan åtnjuta alla rättigheter som EU-medborgare.

48. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att som ett viktigt sätt att åstadkomma integration tillämpa principen om effektivt deltagande av nationella minoriteter i samhällslivet enligt artikel 15 i FCNM och enligt Lundrekommendationerna när det gäller gruppen statslösa personer som bor på deras territorium, och att förenkla och påskynda naturaliseringsförfarandet för att så snart som möjligt kunna erbjuda EU-medborgarskap för de flesta av dem som ännu inte har det.

De lagstiftningsåtgärder som bör vidtas innan det konstitutionella fördraget träder i kraft

49. Europaparlamentet gratulerar kommissionen till arbetet med artikel 13 och uppmanar den att fortsätta att genomföra en enhetlig allmän strategi för de problem som minoriteter i unionen ställs inför, genom att fortsätta att verkställa befintlig antidiskrimineringslagstiftning och överväga möjliga ytterligare åtgärder på grundval av följande fördragsartiklar:

a) Artikel 13 om antidiskrimineringspolitik. Genom att använda denna rättsliga grund, som är den mest långtgående när det gäller minoritetsskydd, skulle unionen, på grundval av sin erfarenhet, kunna utveckla följande initiativ som redan har genomförts och stärka olika artiklar i FCNM, exempelvis artikel 3.1, artikel 4.2 och 4.3 samt artiklarna 6 och 8 i denna.

b) Artikel 18 i EG-fördraget, som behandlar fri rörlighet och rätten till bosättning, skulle kunna tjäna som en stabil grund för att underlätta rörligheten för personer som tillhör minoriteter och därigenom förhindra att de isoleras, att nya "getton" skapas eller att de assimileras mot sin vilja.

c) Artiklarna 49, 95 och 151 i EG-fördraget skulle kunna utgöra en stabil grund i unionen för att försvara principerna i artikel 9 i FCNM, exempelvis yttrandefrihet och rätten att inte diskrimineras i tillgången till medierna.

d) Artiklarna 65 i EG-fördraget och artikel 31 i EU-fördraget, som behandlar rättsligt samarbete och rättshjälp och som avser ungefär samma område som artikel 10.3 i FCNM, är av yttersta vikt för alla minoritetsmedlemmar som söker hjälp i såväl civil- som straffrättsliga förfaranden.

e) Artikel 62 i EG-fördraget, som behandlar migrationspolitiken, som är ofullständig ännu sex år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande (hänsyn måste tas till behovet av att integrera lagliga invandrare som vistats länge i landet i samhället.

f) Punkterna g, h, i och j i artikel 137.1 som behandlar anställning av medborgare från tredje land, integrering av personer som står utanför arbetsmarknaden och kampen mot social utslagning, skulle vara en stabil grundval för nya initiativ inriktade på minoriteter.

g) Artikel 149 i EG-fördraget om förbättrad tillgång till utbildning skulle kunna bidra till att, genom utbildning, främja integrationen av minoriteter i samhället enligt artiklarna 12 och 14 i FCNM.

h) Artiklarna 151 och 163 i EG-fördraget, som behandlar kultur och forskning, skulle kunna vara av betydelse för utvecklandet av gemensamma program för minoriteter på dessa områden (enligt artikel 12 i FCNM).

50. Europaparlamentet uppmanar rådet att försöka nå enighet om kommissionens förslag till rådets rambeslut om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet [10]. Parlamentet anser att rambeslutet kommer att utgöra ett viktigt steg mot ett upprättande av ramar för bestraffning av rasistiska och främlingsfientliga våldsbrott i hela EU och ett erkännande av rasistiska eller främlingsfientliga motiv som en försvårande omständighet som leder till längre straff. Parlamentet erinrar om sitt ställningstagande av den 4 juli 2002 [11] i vilket det ställde sig positivt till förslaget och välkomnar beslutet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 24 februari 2005 att återuppta den avbrutna behandlingen av rambeslutet.

Framtida ekonomiska och finansiella åtgärder

51. Europaparlamentet anser att unionen bör komplettera medlemsstaternas åtgärder på lokal, regional och nationell nivå med lämplig finansiering,

- genom att utarbeta en övergripande strategi för att bekämpa diskriminering av minoriteter, särskilt med hjälp av strukturfonderna, Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden (ESF) och gemenskapsinitiativet Equal,

- genom att inrätta nya pilotprojekt och solidaritetsnätverk utifrån de fördragsartiklar som det hänvisas till under punkt 50 och ta lämpliga initiativ med de tredjeländer som minoriteterna kommer ifrån.

- genom att införliva icke-diskriminering som ett inslag i strukturfonderna, särskilt ESF, och genom att aktivt främja ESF som ett instrument för genomförande av direktiven 2000/78/EG och 2000/43/EG,

- genom att återinföra finansiering av transnationella initiativ för icke-diskriminering och social integration i förslaget om upprättande av programmet Progress (KOM(2004)0488),

- genom att göra det lättare för icke-statliga organisationer som företräder personer för vilka artikel 13 i EG-fördraget är viktigt för att kunna få stöd av strukturfonderna och i synnerhet ESF,

Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att delegera en del av sina beslutsbefogenheter över strukturfonderna till regionala och lokala myndigheter, i linje med unionens decentraliseringspolitik.

Att genomföra åtgärder och en uppföljningsmekanism

52. Europaparlamentet välkomnar de initiativ som kommissionen nyligen har tagit på detta område, nämligen

- kommissionsordförandens inrättande av en grupp kommissionsledamöter för grundläggande rättigheter, som måste spela en central roll för att bidra till minoritetsskydd och icke-diskriminering,

- inrättandet av en avdelningsövergripande grupp med företrädare för 14 olika avdelningar inom kommissionen.

53. Europaparlamentet uppmanar till insamling av uppgifter om direkt och indirekt diskriminering (dvs. det procentuella antal personer som tillhör nationella minoriteter av de som riskerar fattigdom och av de sysselsatta respektive arbetslösa, deras utbildningsnivå, osv.), så att det kan säkras att effektiviteten i medlemsstaternas antidiskriminerings- och minoritetsskyddspolitik följs upp på lämpligt sätt.

54. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva jämställdhetsperspektivet med sina handlingsplaner för att avskaffa rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och andra uttryck för intolerans och framför allt att utarbeta jämställdhetsmedvetna och jämställdhetsspecifika riktlinjer och indikatorer samt att använda könsuppdelade uppgifter på alla nivåer.

55. Europaparlamentet förordar inrättandet av särskilda enheter vid medlemsstaternas samt anslutnings- och kandidatländernas brottsbekämpande myndigheter för att förhindra rasistiskt motiverade brott och motverka rasistiska gruppers verksamhet. Dessa enheter bör upprätta system för att övervaka, klassificera, registrera och följa upp rasistiska incidenter som de får kännedom om. Parlamentet rekommenderar vidareutveckling av riktlinjer för insamling av uppgifter om rasistiska incidenter vid Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet i överensstämmelse med bestämmelserna om dataskydd och tillsammans med de brottsbekämpande myndigheterna, t.ex. polis och åklagarmyndigheter. Parlamentet uppmuntrar utveckling av alternativa metoder för insamling av uppgifter, t.ex. undersökningar av rasistiska brott.

56. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att personal som erbjuder offentliga tjänster och offentlig rådgivning är medveten om de speciella problem som etniska minoriteter och invandrarkvinnor möter och att denna personal får utbildning mot rasism som innefattar ett jämställdhetsperspektiv.

57. Europaparlamentet bekräftar på nytt sin övertygelse att ihågkommande och utbildning är nödvändiga inslag i strävan att göra intolerans, diskriminering och rasism till något som hör till det förflutna och uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera kampen mot alla former av diskriminering genom att

- utveckla förmågan att förebygga och ta itu med diskriminering på ett effektivt sätt, särskilt genom att öka organisationernas handlingsutrymme och främja utbyte av information och bästa metoder och genom att skapa nätverk på EU-nivå, samtidigt som särdragen i olika former av diskriminering beaktas,

- främja och sprida de värderingar och den praxis som ligger till grund för kampen mot diskriminering, inbegripet genom åtgärder för att öka medvetenheten och stöd för sådana åtgärder, eftersom parlamentet anser att det är lika viktigt att förebygga som att bekämpa diskriminering.

- uppmuntra till utbildning av lärare för att ge dem bättre möjligheter att i skolorna undervisa såväl om vikten av att bekämpa rasism, antisemitism och intolerans som om fördelarna med kulturell mångfald, framför allt den som beror på invandringen.

58. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa lagstadgat skydd mot diskriminering och vidta positiva åtgärder med hänsyn till jämställdhetsperspektivet i enlighet med artikel 13 i EG-fördraget.

59. Europaparlamentet är övertygat om att det, i linje med subsidiaritetsprincipen, bör förekomma nära samarbete mellan företrädare för minoriteter och lokala, regionala och nationella institutioner samt EU:s institutioner. Parlamentet anser att sådant samarbete bör grunda sig på

- tydlig riktmärkning, så att det blir möjligt att kontrollera om de åtgärder som har vidtagits motsvarar de standarder som tidigare har definierats,

- den öppna samordningsmetoden, som sammanför olika medlemsstaters myndigheter och företrädare från EU:s institutioner och möjliggör utbyte av bästa praxis.

60. Europaparlamentet uppmanar, med beaktande av artiklarna 262 och 265 i EG-fördraget, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att yttra sig om de frågor om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik som väcks i denna resolution. Parlamentet uppmanar de två kommittéerna att avge ett sådant yttrande vid halvårsskiftet 2006 och att inrikta sig på den särskilda roll som regionala eller lokala myndigheter och olika ekonomiska och sociala aktörer inom det organiserade civila samhället skulle kunna spela.

61. Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att byrån för grundläggande rättigheter blir ett användbart verktyg för samarbete med EU:s institutioner, i nära samordning med nationella institutioner som ägnar sig åt grundläggande rättigheter. Parlamentet anser att byrån även bör övervaka inverkan av den politik som beskrivs i denna resolution och rapportera regelbundet till Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

62. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en översyn av tillämpningen av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG i syfte att stärka Europeiska unionens antidiskrimineringsåtgärder och att anordna en större konferens för alla berörda aktörer, särskilt politiska företrädare och företrädare för offentliga institutioner på nationell, regional och lokal nivå och för icke-statliga organisationer och sammanslutningar som verkar på detta område.

*

* *

63. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt anslutnings- och kandidatländerna, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

[1] När fördraget om upprättande av en konstitution väl träder i kraft kommer uttrycket "minoriteter" för första gången att förekomma i primärrätten, i två bestämmelser: artikel 21 i stadgan (artikel II-81 i konstitutionen), som innehåller ett förbud mot all diskriminering på grund av "tillhörighet till nationell minoritet" och artikel I-2 i konstitutionen, som hänvisar till "de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter" som ett av de värden som "unionen skall bygga på". I konstitutionen fastslås även att unionen skall "bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter" (artikel I-3.3 andra stycket).

[2] EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.

[3] EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.

[4] EGT L 269, 5.10.2002, s. 15.

[5] EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 408.

[6] Ett av de tre Köpenhamnskriterierna är att ha stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter.

[7] Kommissionen har redan inlett överträdelseförfaranden mot ett antal medlemsstater på grund av underlåtelse att meddela nationella åtgärder för införlivande av direktiv 2000/43/EG och dirketiv 2000/78/EG. Ytterligare överträdelseförfaranden på grund av "brist på överensstämmelse" (ofullständigt eller inkorrekt införlivande) väntas inledas inom kort).

[8] Kommissionen har uttryckt oro över att det i ett antal medlemsstater inte har inrättats fungerande organ för främjande av likabehandling, vilket krävs enligt direktiv 2000/43/EG. Tvivel har även uttryckts i de fall sådana organ har inrättats, om organens oberoende och förmåga att verka effektivt.

[9] Olika exempel på hatbrott riktade mot homosexuella är spikbomben i London (1999), attacken på HBT-prideparaderna i Polen och Bosnien (2004) och det våldsamma överfallet på Sebastien Nouchet som brändes levande i sin hemstad i Frankrike (2004).

[10] EGT C 75 E, 26.3.2002, s. 269.

[11] EGT C 271 E, 12.11.2003, s. 558.

--------------------------------------------------