8.9.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 221/22

1.

2.

3.

4.

5.

1.1

Förbrukningsenergin (1) utgör grunden för dagens livsstil och kultur. Det var först med tillgången till en tillräcklig mängd förbrukningsenergi som vi uppnådde vår nuvarande levnadsstandard: Längre förväntad livslängd, god näringsförsörjning, allmänt välstånd och personlig frihet har i de uppåtsträvande industrinationerna nått en aldrig tidigare skådad nivå. Utan tillräckligt stor energiförsörjning riskeras dessa framgångar.

1.2

Behovet av en säkrad, överkomlig, miljövänlig och hållbar tillgång till förbrukningsenergi står i centrum för besluten från Europeiska rådets möten i Lissabon, Göteborg och Barcelona. Detta är anledningen till att Europeiska unionen ställt upp tre viktiga målsättningar som hänger nära samman med varandra: att värna om och förbättra (1) konkurrenskraften, (2) försörjningstryggheten och (3) miljön, allt för att sörja för en hållbar utveckling.

1.3

Kommittén har i flera yttranden (2) konstaterat att produktion och användning av energi är kopplad till miljöproblem, risker, resursutarmning, ett problematiskt utrikespolitiskt beroende och andra faktorer som är svåra att förutse – t.ex. det aktuella råoljepriset. Vi har också påpekat att den viktigaste åtgärden för att minska de risker som är förknippade med energitillgången, risken för ekonomiska kriser och andra risker är en så mångsidig och balanserad användning som möjligt av olika energislag och energiformer, inklusive alla slags ansträngningar för att spara och använda energi på ett rationellt sätt.

1.4

När det gäller energitillgången i framtiden finns det inte något alternativ eller någon teknik som är perfekt i tekniskt hänseende, helt saknar negativa miljöeffekter, täcker samtliga behov och har en förutsägbar potential på tillräckligt lång sikt. Dessutom visar den nuvarande trenden och kostnadsutvecklingen för både konventionella och alternativa energiformer tydligt att energi i framtiden knappast kommer att finnas tillgänglig till så fördelaktiga priser som hittills har varit fallet med förbränning (3) av fossila bränslen såsom olja, kol och naturgas.

1.5

Därför kan en förutseende och ansvarskännande europeisk energipolitik inte heller förlita sig på att en energiförsörjning som uppfyller ovannämnda målsättningar kan garanteras, om man bara använder några få energikällor.

1.6

En på längre sikt miljövänlig och ekonomiskt försvarbar energiförsörjning är alltså inte säkerställd vare sig i Europa eller globalt (4). Möjliga lösningar förutsätter ytterligare intensiv forskning och utveckling. Detta måste också inbegripa uppbyggnad och teknisk-vetenskaplig utprovning av försöksanläggningar som sedan stegvis marknadslanseras.

1.7

Kommittén har dessutom påpekat att kommissionens analys bör vara mer globalt inriktad och att analysperioden bör förlängas avsevärt, eftersom förändringarna inom energisektorn går mycket långsamt och eftersom utsläppen av gaser som påverkar klimatet (växthusgaser) inte är ett regionalt problem utan en global angelägenhet. Man kan också förvänta sig att problemen kommer att bli ännu mer tillspetsade i framtiden, särskilt under seklets andra hälft.

1.8

Både resursbegränsningarna och utsläppsproblematiken (växthusgaserna) blir desto allvarligare med tanke på prognosen att energiförbrukningen i världen kommer att öka till det dubbla eller tredubbla genom att folkmängden ökar och att de mindre utvecklade länderna behöver komma i fatt. Med det nuvarande kunskapsläget går det inte att kompensera detta starkt ökade behov enbart genom effektivitetsökning och energisparande.

1.9

Strategier (5) och utvecklingsperspektiv måste följaktligen ha en längre tidshorisont än 2060.

1.10

Som kommittén redan har konstaterat finns det i allmänhetens syn på problematiken – och i den offentliga diskussionen – en spännvidd av åsikter som omfattar både under- och överskattning av risker och möjligheter.

1.11

Därför finns det heller ingen tillräckligt enhetlig global energipolitik. Detta försvårar också EU:s möjligheter att delta i den globala ekonomiska konkurrensen på lika villkor.

1.12

Även inom EU:s medlemsstater finns det vissa skillnader i synen på energiproblemen. Ändå är man både på nationell nivå och på EU-nivå i hög grad överens om att alla alternativ skall (vidare-)utvecklas – med undantag för kärnkraften i flera medlemsstater. I detta syfte kan man använda sig av ett stort antal forsknings- och utvecklingsprogram och andra (till och med kumulativa) stödprogram. Det gäller både på medlemsstatsnivå och från EU:s sida.

1.13

Ett av EU:s särskilda mål i det avseendet är att på lång sikt åstadkomma en markant ökad användning av förnybara energikällor, något som också är positivt för klimatskyddet. I det sammanhanget spelar jordvärme en viktig roll.

2.1

Geotermisk energiutvinning innefattar de teknikformer som tar vara på värmeflödet från jordens heta innandöme till jordytan och gör det praktiskt användbart. Som värmeöverföringsmedium används vatten (flytande eller i form av ånga).

2.1.1

Detta värmeflödes täthet är dock mycket begränsad. Temperaturen under jordytan stiger endast mycket långsamt med tilltagande djup. Den allmänna medeltemperaturökningen uppgår till cirka 3oC per 100 meters djup. Geologiska zoner som uppvisar större temperaturökningar betecknas som geotermiska anomalier.

2.1.2

Värmetillgången i ytnära jordlager kan också påverkas av solen. Även detta beskrivs dock under geotermisk energi längre fram i yttrandet.

2.2

Man skiljer mellan två olika användningsformer för geotermisk energi.

2.2.1

Å ena sidan handlar det om användning i uppvärmningssyfte: För närvarande används ungefär 40 % av EU:s samlade energiförsörjning till uppvärmning, och för detta ändamål räcker det i regel med relativt låga (vatten-)temperaturer (< 100oC).

2.2.1.1

Enbart för uppvärmningsändamål sätter man bland annat in så kallade geotermiska brunnar, med ett koaxialrör som är slutet i nedre änden (på 2,5–3 kilometers djup) som genomströmmas av vatten i båda riktningarna. Röret absorberar då värmeenergi på upp till 500 kWth.

2.2.1.2

Jordvärmepumpar (”omvända kylaggregat”) för uppvärmning av byggnader utgör en speciell utnyttjandeform för ytnära jordvärme (från ca 2 kWth till 2 MWth). I det sammanhanget används dessutom ett ”kylmedel” (6). Det finns flera olika varianter som beroende på teknik kräver ett djup på en meter upp till flera hundra meter.

2.2.2

Å andra sidan handlar det om utvinning av elenergi. I det sammanhanget krävs däremot högre temperaturer (t.ex. > 120oC). Vanligtvis använder man två borrhål på stort avstånd från varandra, som i båda riktningarna genomströmmas av det vatten som skall värmas upp. På det viset kan man uppnå större värmemängder (ungefär 5–30 MWth).

2.2.2.1

Men även dessa (vatten-)temperaturer är förhållandevis låga med tanke på den önskvärda termodynamiska verkningsgraden (för omvandling av värmeenergi till elektrisk energi) och den nödvändiga kokpunkten för turbinkretsloppet.

2.2.2.2

Därför använder man företrädesvis vätskor med lägre kokpunkt i turbinkretsloppet (t.ex. perfluorpentan C5F12). Man utvecklar också särskilda turbinkretsar, såsom ”Organic Rankine Cycle” (ORC-processen) eller ”Kalinaprocessen”.

2.2.3

Speciellt fördelaktigt är det att kombinera de båda användningarna (elektricitet och värme) och utnyttja den värme som inte går åt i samband med elutvinningen till uppvärmning, dvs. samtidigt producera både värme och elenergi.

2.3

Det är emellertid bara tillräckligt djupliggande (flera kilometer under jordytan) värmereserver som lämpar sig för produktion av praktiskt användbar energi, framför allt när det gäller utvinning av elström. Detta förutsätter omfattande borrningar på stort djup.

2.3.1

För exploateringen och driften av sådana anläggningar stiger dock kostnaderna kraftigt med ökande djup. Därför måste man göra en avvägning mellan borrdjup, verkningsgrad och värmeutbyte beroende på anläggningens syfte.

2.4

Av den anledningen har man i första hand sökt användbara värmereserver i de geologiska zoner som kännetecknas av geotermiska anomalier.

2.4.1

Utpräglade geotermiska anomalier (s.k. höggradigt entalpiska (7) reserver) finner man framför allt i regioner med förhöjd vulkanisk aktivitet (Island, Italien, Grekland och Turkiet). Redan i antiken använde man höggradigt entalpiska reserver till kurbad. Sedan cirka 100 år tillbaka används dessa också för elenergiutvinning (Larderello, Italien, 1904).

2.4.2

Däremot finns lätta geotermiska anomalier (s.k. låggradigt entalpiska hydrotermala reserver), dvs. med endast lätt förhöjd temperaturökning i takt med tilltagande djup, i tektoniskt aktiva områden (Övre Rhenbäckenet, Tyrrenska havet, Egeiska havet osv.) och vidare i vattenförande sediment (Pannoniska bäckenet i Ungern och Rumänien samt det nordtyska/polska bäckenet).

2.5

På grund av den begränsade omfattningen av zoner med geotermiska anomalier har man dock sedan 1980-talet i allt högre grad bemödat sig om att exploatera även värme som finns lagrad i ”normala” geologiska formationer, för att på så vis bättre tillgodose ökande energibehov och anpassa värme- och energiutbudet till regionala behov.

2.5.1

Under 1990-talet har man i synnerhet i det tyskspråkiga området börjat använda reserver belägna utanför områden med geotermiska anomalier för energiutvinning. Först under de senaste fyra åren har man börjat framställa elenergi i Altheim och Bad Blumau (Österrike) och i Neustadt-Glewe (Tyskland).

2.5.2

Det handlar om djupborrning: Man måste söka sig ned till minst 2,5 kilometers och helst till 4–5 kilometers djup.

2.6

Detta förfarande medför följande fördelar:

2.7

Följande nackdelar bör dock nämnas:

3.1

I huvudsak handlar djupgeotermin om tre utvinnings- och användningstekniker – vanligtvis måste två borrningar ske (geotermiskt dubblettsystem) (8) – eller varianter på dessa, nämligen:

Dessutom håller tekniker (9) för en förbättrad överföring resp. användning av värme ovan jord på att utvecklas.

3.2

EU har för närvarande en installerad kapacitet för produktion av el ur geotermiska anläggningar – framför allt genom användning av geotermiska anomalier – på ca 1 GWel, dvs. ca 2 ‰ av den totala installerade kapaciteten i EU, framför allt i Italien. För omedelbar användning för uppvärmning uppgår den installerade kapaciteten för närvarande till ca 4 GWth. Enligt prognoserna kan man dock förvänta sig 8 GWth eller mer år 2010.

3.3

De båda användningssätten har hittills alltså inte stått för något betydande kvantitativt bidrag till energiförsörjningen i EU, och deras andel i användningen av förnybara energiformer har hittills också varit försumbar.

3.4

Användningen av geotermisk energi har på senare år dock uppvisat en klar tillväxt till följd av stöd från både medlemsstaterna och EU. Så länge det handlar om en värmeeffekt på mellan några och några tiotal MWth är geotermin därmed också ett bidrag till den decentraliserade energiförsörjningen.

3.5

Enligt kommittén är detta fullt motiverat och värt att stödja. Även här handlar det för det mesta om försöksanläggningar där olika metoder prövas och vidareutvecklas.

3.6

Utanför de områden som har geotermiska anomalier motsvarar kostnaderna per kWhel elenergi fortfarande ungefär hälften av kostnaderna för solenergi och två gånger kostnaderna för vindenergi. Och till och med detta förutsätter för det mesta en samtidig värme- och elproduktion.

3.6.1

Här kan det geotermiska energiutbudet dock (se ovan) i stor utsträckning anpassas till behoven, vilket kommer att vara till allt större nytta om de förnybara energiformernas andel på energimarknaden växer. Då kommer kapacitetssvängningarna inom vind- och solenergin nämligen att förutsätta alltfler reglerings- och buffertåtgärder. Antagligen kommer man till slut inte att klara sig utan sådana energikrävande och kostsamma lagringsmedier som t.ex. väte.

4.1

Användningen av geotermisk energi kan, om den inte är begränsad till zoner med geotermiska anomalier (se punkt 2.4 och 2.5), bli ett viktigt bidrag till en miljövänlig och hållbar energiförsörjning (se punkt 4.13).

4.2

För att utnyttja och utveckla denna potential för ekonomiskt meningsfull elproduktion krävs det borrningar på minst 4 till 5 kilometers djup så att man kan utnyttja de (bergs-)skikt som har de minimitemperaturer på cirka 150oC som krävs. Dessutom måste berggrunden där bearbetas (stimuleras) på ett sådant sätt att en tillräcklig värmeväxling kan ske mellan det heta berget och det naturliga eller injicerade vattnet och att vattnets genomströmningshastighet blir tillräckligt hög.

4.2.1

För användning i enbart uppvärmningssyfte (se punkt 2.2.1.1) räcker däremot också mindre borrdjup på t.ex. 2 till 3 kilometer.

4.3

Tekniker med detta syfte utvecklas och prövas redan på flera olika platser med olika geologisk beskaffenhet i Europa (t.ex. Soultz-sous-Forêts, Groß Schönebeck). Möjligheterna till utbyggnad beror här på hur de platsobundna och därmed exporterbara användningsteknikerna utvecklas. För att detta mål skall kunna uppnås krävs dock betydande FoU-insatser.

4.4

Å ena sidan handlar det om att vidareutveckla existerande tekniker så att de blir praktiskt användbara, och att undersöka de ovan nämnda förutsättningarna för en hållbar användning av den geotermiska energin.

4.4.1

En särskilt viktig fråga i samband med detta är om de hydrauliska och termodynamiska förutsättningarna för tillräcklig hållbarhet faktiskt kan vara uppfyllda i en sådan stimulerad reservoar.

4.5

Å andra sidan måste då också de enskilda stegen förbättras och rationaliseras så långt att kostnaderna för denna energianvändning blir konkurrenskraftiga (se nedan). Detta förutsätter inte bara FoU-insatser (se punkt 1.6) utan också insatser för att förbereda marknaden, så att kostnader kan sparas i samband med produktionen.

4.6

Med konkurrenskraft menas på medellång sikt att användningen av geotermisk energi kostnadsmässigt skall kunna konkurrera med användningen av vindenergi. Detta kan man också förvänta sig med tanke på att vindenergins nackdelar blir tydligare. Till nackdelarna hör inte enbart de mycket starka svängningarna i utbudet – vilket som vi vet leder till stora indirekta kostnader och utsläpp på andra platser – samt de negativa konsekvenserna för befolkningen i närområdet och för landskapsbilden, utan också det allt större behovet av reparationer och underhåll. Dessutom måste kostnaderna för konsumenterna och de offentliga finanserna räknas in i totalbilden.

4.7

På lång sikt och med tanke på att priserna på olja och naturgas förmodligen kommer att fortsätta stiga (och reserverna minska) uppstår frågan om den geotermiska energins allmänna konkurrenskraft, dvs. huruvida och i så fall när också denna energianvändning – med hänsyn till de externa kostnaderna för alla energiomvandlingstekniker – kan bli konkurrenskraftig på lång sikt utan något som helst stöd eller någon förmånsbehandling som kan leda till snedvridningar på marknaden.

4.8

Till dess krävs dock följande insatser (10):

4.9

Kommittén konstaterar med tillfredsställelse att mycket redan gjorts på detta område. Vi stöder till fullo kommissionen och dess löpande eller annonserade FoU-projekt på området och dess intention att ytterligare klart öka insatserna i nästa FoU-ramprogram. Vi stöder också medlemsstaterna och deras FoU-program samt deras ansträngningar för att redan nu genom stödåtgärder underlätta och stimulera försöken till marknadslansering.

4.10

Kommittén önskar i detta sammanhang upprepa sin tidigare rekommendation om att utnyttja de möjligheter som det europeiska forskningsområdet ger, genom en omfattande, tydlig och samordnad strategi för energiforskning där alla partner aktivt deltar, och göra denna till ett grundelement i det sjunde FoU-ramprogrammet och Euratomprogrammet.

4.11

Denna strategi skulle också innefatta nödvändiga FoU-åtgärder för att utveckla geotermin och ge den den plats som tillkommer den till dess att den långsiktiga kostnadsutvecklingen och den faktiskt realiserbara potentialen för denna teknologi kan bedömas bättre på en energimarknad som ändå hela tiden förändras.

4.12

Dessutom rekommenderar kommittén att man genom öppen samordning så långt som möjligt integrerar alla FoU-program rörande geotermi – dvs. även dem som hittills endast erhållit nationellt stöd – i ett europeiskt energiforskningsprogram, och därmed också främjar samarbetet inom EU.

4.13

Här ser kommittén också en möjlighet för de nya medlemsstaterna att delta i EU:s FoU-ramprogram. Den pågående förnyelsen av energisystemen i dessa länder bör användas för att installera lämpliga försöks- och demonstrationsanläggningar där.

4.14

Kommittén rekommenderar dessutom att kommissionen försöker harmonisera gällande stödåtgärder för marknadslansering (t.ex. lagar om strömleverans till näten) inom EU på ett sådant sätt att geotermin åtminstone till en början får en möjlighet till rättvis konkurrens med liknande tekniker i hela EU.

4.15

Med tanke på den möjlighet som geotermin erbjuder i form av samtidig försörjning av värme och elenergi rekommenderar kommittén dessutom att kommissionen gör insatser för lämpliga värmenät och utnyttjande av värme.

5.1

Utvinningen av geotermisk energi innefattar de tekniker som tar vara på värmeflödet från jordens heta innandöme till jordytan.

5.2

Detta berör i första hand tillgången till värme för uppvärmning men också för elenergi eller båda energiformerna samtidigt.

5.3

I områden med geotermiska anomalier utvinner man redan nu geotermisk energi, men dess andel av den totala energiförsörjningen är mycket liten.

5.4

Genom teknologier som gör det möjligt att utnyttja även andra områden än dem med geotermiska anomalier kan utvinningen av geotermisk energi komma att utgöra ett betydande bidrag till en hållbar energiförsörjning, framför allt på basnivå. Detta innebär dock djupborrningar på runt 4 till 5 km och ytterligare ”stimulansåtgärder”.

5.5

Dock har även användningen av den mer ytnära jordvärmen med jordvärmepumpar en lovande utvecklingspotential för uppvärmning och luftkonditionering.

5.6

Potentialen för basförsörjning gör att geotermin skiljer sig från metoder med ett ostadigt utbud (t.ex. vind- och solenergi), som kräver eller kommer att kräva alltmer reglerings-, buffert- och lagringsteknik, och som genom sitt markbehov och sin inverkan på landskapsbilden stöter på motstånd bland befolkningen.

5.7

Kommittén upprepar sin rekommendation att man bör utnyttja de möjligheter som det europeiska området för forskning ger genom en omfattande strategi för energiforskning.

5.8

Denna bör också innefatta nödvändiga FoU-åtgärder för utveckling av geotermin som en fortsättning på och en rimlig förstärkning av de relevanta program som funnits hittills.

5.9

Kommittén rekommenderar att de geotermirelaterade FoU-programmen, som hittills endast erhållit nationellt stöd, integreras genom öppen samordning i ett europeiskt energiforskningsprogram och i de integrerande åtgärder som ingår i ett sådant.

5.10

Kommittén rekommenderar att man i alla medlemsstater skapar inledande, successivt avtagande incitament för och bestämmelser om marknadslansering (t.ex. en lag om leverans av ström till nätet) samt för privata investerare, vilket gör utnyttjande och försäljning av denna energiform som erhåller tillfälligt stöd mer intressant. Därigenom skulle man också öka möjligheterna att pröva, förbättra och utvärdera denna energiforms ekonomiska potential.

5.11

Kommittén rekommenderar att EU harmoniserar sådana stödåtgärder så långt att en rättvis konkurrens blir möjlig i hela unionen inom ramen för den geotermiska tekniken.