(1)

Direktsända idrottsevenemang och andra direktsända evenemang, såsom konserter, bidrar till att främja mångfald i den europeiska kulturmiljön. De är också viktiga för att föra samman medborgare och skapa en känsla av gemenskap. Organisationen av sådana evenemang, liksom direktsändning och vidaresändning av dem, kräver betydande investeringar och bidrar till ekonomisk tillväxt och skapar arbetstillfällen i unionen.

(2)

Såsom anges i Europaparlamentets resolution av den 19 maj 2021 om utmaningar för organisatörer av idrottsevenemang i den digitala miljön (1), och som visats i nya studier (2), ligger det huvudsakliga värdet hos direktsända idrottsevenemang i utnyttjandet under själva direktsändningen, och värdet försvinner när evenemanget tar slut. Därmed kan otillåten vidaresändning av direktsända idrottsevenemang orsaka betydande intäktsförluster för både idrottsevenemangets organisatörer och radio- och televisionsföretagen, vilket hotar bärkraften för de tjänster som de erbjuder. Behovet av effektiva lösningar för direktsända idrottsevenemang belystes av Europaparlamentet, som samtidigt konstaterade att organisatörer av idrottsevenemang bör bidra till en europeisk idrottsmodell som bidrar till idrottens utveckling och är i linje med sociala mål och utbildningsmål. Denna rekommendation är en uppföljning av Europaparlamentets resolution och omfattar åtgärder som medlemsstaterna och marknadsaktörerna uppmanas att vidta.

(3)

Liknande hänsyn gäller för direktsändningar av andra evenemang vars särdrag innebär att det främst är själva direktsändningen som intresserar publiken och som genererar mest värde. Det handlar t.ex. om direktsändningar av sådana kulturevenemang som konserter, opera, musikaler, teaterföreställningar eller tävlingsprogram. Piratströmning av direktsända evenemang orsakar ekonomisk skada i form av t.ex. förlust av användarnas abonnemangsavgifter, intäkter från försäljning av inträdesbiljetter och reklamintäkter, vilket påverkar alla intressenter som bidrar till värdekedjan för det direktsända evenemanget.

(4)

Pirattjänster använder allt mer sofistikerade metoder för att göra otillåtna vidaresändningar av direktsändningar tillgängliga för onlineanvändare via t.ex. olaglig IP-tv, appar eller webbplatser. Intäkterna från piratströmning av direktsända idrottsevenemang beräknades 2019 uppgå till omkring 522 miljoner EUR, men den siffran omfattar endast olagliga affärsmodeller som baseras på användarnas abonnemangsavgifter (3). Det handlar om ett globalt fenomen där pirattjänster som strömmar direktsända evenemang allt oftare använder offshorebolag som värdföretag för att nå användare i unionen och samtidigt minimera exponeringen för upphovsrätt eller straffrätt (4). De senaste åren har det utvecklats en ny typ av tjänst som stöder piratströmning, nämligen Piracy-as-a-Service, som tillhandahåller ett antal färdiga tjänster som gör det enkelt att skapa, driva och tjäna pengar på en fullt fungerande piratverksamhet. I vissa fall är dessa intrångstjänster en spegelbild av legitima strömningstjänster. Operatörer som gör otillåtna vidaresändningar tillgängliga har också utvecklat resiliensstrategier för att kringgå efterlevnadsåtgärder. Det är därför nödvändigt att uppmärksamt övervaka utvecklingen av nya former av piratverksamhet och resiliensstrategier, som även kan påverka andra typer av innehåll och rättighetsinnehavarnas förmåga att effektivt hävda sina rättigheter, med beaktande av i synnerhet teknisk utveckling och nya affärsmodeller.

(5)

Otillåten vidaresändning online av direktsända evenemang börjar med ett olagligt uppfångande av sändningssignalen före och under själva sändningen. Denna sändningssignal överförs sedan via olika leverantörer av förmedlingstjänster för att slutligen levereras till slutanvändarna via olika gränssnitt (webbplatser, appar, IP-tv). Det finns tjänsteleverantörer som erbjuder lösningar med hög prestanda som kan användas för otillåten vidaresändning, exempelvis särskilda serverleverantörer. Tjänster uppströms i överföringskedjan, såsom nätverk för leverans av innehåll eller omvänd proxy, kan också missbrukas av operatörer för förmedling av sådan otillåten vidaresändning eller för att dölja källan till otillåten vidaresändning. Nedströms finns det också internetleverantörer som tillhandahåller konnektivitet åt slutanvändare och fungerar som nätportar till allt innehåll som finns tillgängligt online.

(6)

Mot bakgrund av internets struktur och respektive rollerna för olika typer av förmedlingstjänster, samt de tekniska metoder som de förfogar över, kan leverantörer av sådana tjänster spela en avgörande roll när det gäller att bistå rättighetsinnehavare och nationella myndigheter med att avlägsna otillåtna vidaresändningar av direktsända evenemang eller göra dem oåtkomliga. Det är därför nödvändigt att identifiera effektiva lösningar som är anpassade till de respektive funktionerna hos olika typer av leverantörer av förmedlingstjänster, i enlighet med unionsrätten, i synnerhet de olika skyldigheter som gäller för leverantörer av förmedlingstjänster enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 (5), så att de snabbt kan avlägsna otillåtna vidaresändningar av direktsända evenemang eller göra dem oåtkomliga.

(7)

Unionsrätten omfattar redan i dag olika verktyg för att bekämpa otillåten vidaresändning av innehåll som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter. I artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG (6) och artiklarna 9 och 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG (7) fastställs exempelvis att rättighetsinnehavare kan begära ett föreläggande gentemot intrångsgörare eller mellanhänder vars tjänster utnyttjas av en tredje part för att begå intrång i en upphovsrätt eller närstående rättighet. Förordning (EU) 2022/2065 föreskriver dessutom en allmän ram för att säkerställa en säker, förutsägbar och tillförlitlig onlinemiljö, som omfattar spridningen av olagligt innehåll online. Förordningen harmoniserar reglerna för anmälnings- och åtgärdsmekanismer och rationaliserar behandlingen av anmälningar som sänds till värdtjänstleverantörer. I praktiken beror genomförandet av tillgängliga åtgärder på vilken typ av förmedlingstjänst som leverantören driver. Vissa förmedlingstjänster, t.ex. värdtjänstleverantörer, kan vidta åtgärder för att avlägsna eller oåtkomliggöra det olagliga innehåll som de hyser vid mottagandet av en anmälan, medan andra, såsom internetleverantörer, frånsett eventuella ytterligare frivilliga åtgärder, endast är skyldiga att agera efter ett föreläggande som utfärdats av en rättslig eller administrativ myndighet för att blockera slutanvändarnas tillgång till det innehåll som medför intrång.

(8)

Idrottsevenemang skyddas inte i sig av upphovsrätt eller närstående rättigheter. Organisatörer av idrottsevenemang erkänns inte som rättighetsinnehavare enligt unionens upphovsrättslagstiftning och kan därför i princip inte utnyttja de rättigheter och rättsmedel som ingår i unionens immaterialrätt, i synnerhet direktiv 2004/48/EG, om de inte innehar rättigheter på avtalsbasis från andra rättighetsinnehavare eller omfattas av en immateriell rättighet enligt nationell rätt.

(9)

Organisatörer av idrottsevenemang kan åtnjuta särskilt skydd enligt nationell rätt i vissa medlemsstater. Medlemsstaternas möjlighet att skydda idrottsevenemang på nationell nivå, när det är motiverat för att skydda immateriella rättigheter, har erkänts i rättspraxis från Europeiska unionens domstol. I vissa medlemsstater har organisatörer av idrottsevenemang, liksom radio- och televisionsföretag, tillgång till rättsmedel som innebär att de kan vidta åtgärder mot otillåten vidaresändning av direktsända idrottsevenemang.

(10)

Radio- och televisionsföretag har dessutom olika rättigheter enligt unionsrätten som kan göra det möjligt för dem att vidta åtgärder mot otillåten vidaresändning av direktsända idrottsevenemang.

(11)

I och med att det saknas särskilda rättigheter och rättsmedel på unionsnivå som är tillämpliga på idrottsevenemang är det ofta svårt för organisatörer av idrottsevenemang att hinna agera mot otillåten vidaresändning av direktsända idrottsevenemang. För att för hindra värdeförluster i samband med direktsändning av idrottsevenemang bör medlemsstaterna uppmanas att säkerställa att organisatörer av idrottsevenemang har tillgång till rättsmedel så att de kan begära att otillåtna vidaresändningar mycket snabbt görs oåtkomliga. I vissa fall kan organisatörer av idrottsevenemang också omfattas av rättigheter och rättsmedel enligt direktiv 2004/48/EG eftersom de har beviljats immateriella rättigheter enligt nationell rätt. I sådana fall uppmanas medlemsstaterna att överväga om, och i vilken utsträckning som, rekommendationerna avseende otillåten vidaresändning av direktsända idrottsevenemang också bör gälla för dessa organisatörer av idrottsevenemang.

(12)

Direktsändning av andra evenemang än idrottsevenemang skyddas i allmänhet av upphovsrätt och närstående rättigheter enligt unionsrätten, som omfattar upphovsmän, utövande konstnärer, fonogramframställare, filmproducenter och radio- och televisionsföretag. När det handlar om sådana rättigheter kan rättighetsinnehavarna använda sig av rättsmedel enligt direktiv 2001/29/EG, direktiv 2004/48/EG och förordning (EU) 2022/2065. Detta gäller också för organisatörer av idrottsevenemang som omfattas av immateriella rättigheter enligt nationell rätt. Det är viktigt att säkerställa att de rättsmedel som finns tillgängliga för rättighetsinnehavare möjliggör snabba åtgärder, som tar hänsyn till särdragen hos direktsända evenemang, i synnerhet den viktiga tidsfaktorn.

(13)

Syftet med denna rekommendation är att bekämpa piratströmning online av direktsända idrottsevenemang och andra direktsända evenemang. När det gäller direktsända idrottsevenemang är det därför nödvändigt att uppmuntra medlemsstaterna och alla berörda parter att vidta effektiva åtgärder mot otillåten vidaresändning av direktsända idrottsevenemang, samtidigt som det nödvändiga skyddet av grundläggande rättigheter garanteras.

(14)

När det gäller andra typer av direktsända evenemang bör medlemsstater och berörda parter uppmanas att använda befintliga rättsmedel mot intrång i upphovsrätten på ett sätt som tar hänsyn till särdragen hos direktsändningar.

(15)

Det är nödvändigt att främja samarbete mellan organisatörer av idrottsevenemang, rättighetsinnehavare, leverantörer av förmedlingstjänster och offentliga myndigheter.

(16)

Denna rekommendation bör inte tillämpas på legitim användning av innehåll. I synnerhet bör otillåten vidaresändning av direktsända evenemang särskiljas från all användning av innehåll som skyddas enligt upphovsrätt och närstående rättigheter i enlighet med eventuella begränsningar eller undantag som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG eller (EU) 2019/790 (8), såsom ljudklipp eller videor som delas mellan och av personer som befinner sig i publiken till ett direktsänt evenemang eller som journalister förmedlar för att informera allmänheten, inbegripet i realtid. Rekommendationen bör inte heller tillämpas på korta nyhetsinslag som utarbetas av radio- och televisionsföretag i enlighet med artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU (9), exempelvis genom användning av korta utdrag som valts ut från signalen hos ett radio- och televisionsföretag som sänder med ensamrätt.

(17)

Förordning (EU) 2022/2065 omfattar regler som är tillämpliga på förmedlingstjänster på den inre marknaden och som har relevans när det gäller otillåten vidaresändning av direktsändningar. I synnerhet införs genom artikel 16 i förordning (EU) 2022/2065 harmoniserade regler för ”anmälan och åtgärder” för värdtjänstleverantörer att säkerställa en snabb och aktsam behandling av anmälningar som rör olagligt innehåll. Enligt skäl 52 i den förordningen bör värdtjänstleverantörer reagera på anmälningar i god tid, särskilt genom att beakta vilken typ av olagligt innehåll som anmälts och hur brådskande det är att vidta åtgärder.

(18)

Mot bakgrund av direktsändningars särdrag är det av yttersta vikt att värdtjänstleverantörer när en anmälan inkommer vidtar brådskande åtgärder för att minimera den skada som orsakas genom den otillåtna vidaresändningen av direktsända evenemang.

(19)

Genom förordning (EU) 2022/2065 införs också ytterligare skyldigheter för onlineplattformar att vidta de tekniska och organisatoriska åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att anmälningar som lämnas in av betrodda anmälare prioriteras och är föremål för behandling och beslut utan onödigt dröjsmål. Andra värdtjänstleverantörer omfattas inte av dessa skyldigheter, men mekanismen är användbar för att påskynda behandlingen av anmälningar som rör direktsända evenemang. Därför är det lämpligt att rekommendera att andra värdtjänstleverantörer än onlineplattformar prioriterar anmälningar som lämnas in av betrodda anmälare för att vidta brådskande åtgärder under själva direktsändningen av ett evenemang. Mikroföretagens och småföretagens särskilda situation bör också beaktas i detta sammanhang.

(20)

Därutöver har vissa värdtjänstleverantörer arbetat med att utveckla tekniska lösningar som gör det möjligt för rättighetsinnehavare att via ett särskilt programmeringsgränssnitt, inbegripet i realtid, anmäla otillåten användning av deras innehåll, vilket ytterligare snabbar på behandlingen av dessa anmälningar. Förordning (EU) 2022/2065 omfattar en uppmaning till kommissionen att stödja och främja utvecklingen och genomförandet av frivilliga standarder för elektronisk inlämning av anmälningar från betrodda anmälare, däribland genom programmeringsgränssnitt. Utvecklingen och användningen av sådana tekniska lösningar av andra förmedlingstjänster än onlineplattformar bör också uppmuntras, förutsatt att en prövningsmekanism ingår.

(21)

Det finns olika metoder för kryptering eller märkning av en sändningssignal, exempelvis forensisk vattenstämpling, för att skydda den mot otillåten användning. Rättighetsinnehavare bör på bästa sätt utnyttja dessa lösningar som kan bidra till en snabb och exakt identifiering av källan till otillåten vidaresändning.

(22)

Leverantörer av förmedlingstjänster uppströms i internetinfrastrukturen, såsom nätverk för leverans av innehåll eller omvänd proxy, kan ofta vara de enda tjänster som rättighetsinnehavarna lyckas identifiera när de upptäcker otillåten vidaresändning av direktsända evenemang. I den mån som dessa inte tillhandahåller värdtjänster omfattas de inte av anmälningsreglerna. Vissa leverantörer möjliggör dock anmälningar och bidrar till identifieringen av de IP-adresser som används av oseriösa aktörer och har därmed stor betydelse för kampen mot otillåten vidaresändning av direktsända evenemang. De bör därför uppmanas att stödja rättighetsinnehavare och utbyta information med rättighetsinnehavare och värdtjänstleverantörer om identifieringen av källorna till otillåtna vidaresändningar, inbegripet serverns IP-adress. De bör också införa en robust policy mot missbruk av deras tjänster, exempelvis genom att låta sina allmänna villkor omfatta möjligheten att tillfälligt avbryta sina tjänster för oseriösa aktörer som ofta gör otillåtna vidaresändningar tillgängliga. Dessa metoder bör också tillämpas på tjänster som erbjuder lösningar med hög prestanda, i synnerhet särskilda leverantörer av servrar som ofta missbrukas för tillhandahållande av otillåtna vidaresändningar.

(23)

Genom direktiv 2001/29/EG och direktiv 2004/48/EG ges rättighetsinnehavare möjlighet att begära ett föreläggande gentemot mellanhänder vars tjänster används av tredje part för intrång i rättighetsinnehavarens immateriella rättigheter. År 2017 utfärdade kommissionen ett meddelande om vägledning om vissa aspekter av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG (10) där det anges att det i vissa fall kan vara lämpligt att ett sådant föreläggande kräver att mellanhanden tar bort eller inaktiverar åtkomsten till det olagliga innehållet. I samband med storskaliga intrång, eller intrång som förekommer på ett strukturerat sätt, anges i vägledningen att det baserat på en analys från fall till fall kan vara proportionellt att kräva att åtkomsten till en hel webbplats blockeras. I enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol understryks att, med förbehåll för vissa skyddsåtgärder, föreläggandet inte uttryckligen behöver omfatta en beskrivning av de åtgärder som leverantören måste vidta för att uppnå det resultat som eftersträvas. Unionsrätten omfattar dock inga specifika regler om hur ett föreläggande ska utformas eller några uttryckliga regler för direktsändningar.

(24)

Olika tekniska åtgärder kan användas för att genomföra förelägganden om blockering och hindra slutanvändarnas åtkomst till otillåten vidaresändning, exempelvis genom domännamnssystems- (DNS) eller IP-blockering.

(25)

I enlighet med vägledningen kan dynamiska förelägganden, som omfattar nya internetplatser där en otillåten vidaresändning görs tillgänglig så fort föreläggandet utfärdats, dessutom vara en effektiv metod för att förhindra att den otillåtna vidaresändningen fortsätter, på villkor att det finns nödvändiga skyddsmekanismerna. Sådana förelägganden är en användbar metod för att bekämpa de resiliensstrategier som utvecklas av pirattjänster, t.ex. spegelwebbplatser som inrättas under olika domännamn eller byten till andra IP-adresser för att kringgå blockeringsåtgärder.

(26)

Dynamiska förelägganden har hittills endast varit tillgängliga i ett fåtal medlemsstater (11). De utfärdas antingen av domstolar eller av vissa administrativa myndigheter som har befogenhet att besluta om åtgärder för blockering eller avlägsnande på eget initiativ eller till följd av klagomål. Denna typ av förelägganden är särskilt lämplig för hantering av otillåten vidaresändning av direktsända evenemang.

(27)

Även om organisatörer av idrottsevenemang inte erkänns som rättighetsinnehavare enligt unionsrätten är det viktigt att de kan begära förelägganden för att förhindra vidaresändning av direktsända idrottsevenemang och förhindra att sådan otillåten vidaresändning fortsätter, i enlighet med nationell rätt. Det är också viktigt att förelägganden som avser direktsända idrottsevenemang är dynamiska, så att de tillräckligt snabbt kan omfatta ytterligare pirattjänster som är oidentifierade vid tidpunkten för förfarandet och som ger tillgång till den otillåtna vidaresändningen av samma direktsända idrottsevenemang, förutsatt att nödvändiga skyddsmekanismer tillämpas.

(28)

Eftersom värdeförlusten för andra typer av direktsända evenemang ofta är högre under själva direktsändningen är det också viktigt att uppmuntra en mer omfattande tillgång till dynamiska förelägganden för att förhindra otillåten vidaresändning av sådana evenemang.

(29)

För att förhindra överblockering bör de ytterligare internetplatser som ska omfattas av dynamiska förelägganden identifieras korrekt. Flera olika möjligheter är tänkbara när det gäller uppdateringen av förteckningen över internetplatser som omfattas av ett föreläggande, exempelvis att man enas om en metod inom ramen för föreläggandet, inbegripet för samarbetet mellan rättighetsinnehavare och adressater för förelägganden, under kontroll av en rättslig myndighet.

(30)

Ett föreläggande riktas vanligtvis till internetleverantörer, eftersom de är väl lämpade att förhindra slutanvändarnas tillgång till en viss tjänst som erbjuder otillåten vidaresändning av direktsända evenemang. Andra leverantörer av förmedlingstjänster kan dock missbrukas för underlättande av otillåten vidaresändning eller kringgående av blockeringsförelägganden. Exempelvis kan nätverk för leverans av innehåll och omvänd proxy användas för att dölja den otillåtna vidaresändningens ursprung, medan alternativa DNS-resolvrar och proxytjänster såsom virtuella privata nätverk (VPN) kan användas för att underlätta tillgång till tjänster som har blockerats. Leverantörer av förmedlingstjänster bör överväga om de kan vidta ytterligare frivilliga åtgärder för att förhindra att deras tjänster missbrukas. Sådana åtgärder på eget initiativ skulle i synnerhet kunna diskuteras i samband med den uppföljning av denna rekommendation som kommissionen kommer att göra med stöd av Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter inom ramen för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO-observatoriet).

(31)

Andra marknadsaktörer, såsom leverantörer av reklamtjänster och betaltjänstleverantörer, kan också bidra till kampen mot pirattjänster online, genom sina skyldigheter enligt EU:s regelverk för bekämpning av penningtvätt och frivilliga åtgärder. För att demonetisera pirattjänster verkar kommissionen för ett samförståndsavtal om onlinereklam och immateriella rättigheter. Samförståndsavtalets signatärer åtar sig frivilligt att minimera placeringen av reklam på webbplatser och mobilappar som kränker immateriella rättigheter, inbegripet upphovsrätt. Samarbetet bör också inriktas på att se till att dessa tjänster varken främjar operatörer som ger tillgång till otillåten vidaresändning av direktsända evenemang eller underlättar deras funktioner.

(32)

För att ta ett helhetsgrepp på pirattjänster är det viktigt att se till att de kommersiella erbjudanden som ger slutanvändare tillgång till sändning eller vidaresändning av direktsända evenemang görs mer tillgängliga, överkomliga och lockande. När det gäller evenemang av särskild stor vikt för samhället, såsom olympiska spel, fotbolls-VM eller fotbolls-EM, får medlemsstaterna säkerställa en bred allmän tillgång till televisionstäckningen i enlighet med artikel 14 i direktiv 2010/13/EU.

(33)

Enligt en färsk studie har också tillgängligheten för och tillgången till lagliga erbjudanden till konkurrenskraftigt pris inneburit att antalet användare som konsumerar piratkopierat innehåll minskat en aning (12). Det är därför viktigt att öka slutanvändarnas medvetenhet om tillgången till ett lagligt utbud. Vissa medlemsstater säkerställer exempelvis att när en webbplats blockeras till följd av ett föreläggande informeras de användare som försöker få tillgång till den om blockeringen och om de källor där innehållet kan nås på lagligt sätt. Detta kan exempelvis göras genom hänvisning till den europeiska portalen för onlineinnehåll, Agorateka, som utvecklats av EUIPO-observatoriet och omfattar länkar till befintliga nationella portaler.

(34)

Det är viktigt med gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstater för att bättre hantera problemet med otillåten vidaresändning av direktsända evenemang, som till sin natur äger rum över gränser. Utbytet av information om tjänster som omfattas av ett föreläggande i en medlemsstat kan vara till hjälp för tillsynsmyndigheterna i andra medlemsstater där samma tjänster är tillgängliga.

(35)

EUIPO-observatoriet fick genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 386/2012 (13) i uppdrag att tillhandahålla mekanismer som bidrar till att förbättra informationsutbytet mellan medlemsstaternas myndigheter om skyddet av immateriella rättigheter och att främja samarbete med och mellan dessa myndigheter. Det befintliga samarbetet om dessa frågor, som stöds av EUIPO-observatoriet, bör utvecklas till ett särskilt nätverk för medlemsstaterna för ett strukturerat utbyte av information om åtgärder, förfaranden och rättsmedel som tillämpas på otillåten vidaresändning av direktsända idrottsevenemang och andra direktsända evenemang, däribland om dessa verktygs genomslag och effektivitet och om utmaningar och god praxis på området. Nätverket bör möjliggöra en dialog mellan alla medlemsstater och innefatta de administrativa myndigheter med särskilda befogenheter i samband med upprätthållande av immateriella rättigheter som finns i vissa medlemsstater. Den information som samlas in inom ramen för nätverket bör bidra till övervakningen av rekommendationens effekter.

(36)

Ett annat sätt att uppnå ett effektivare skydd är att genom ändamålsenliga utbildningsåtgärder förbättra expertisen hos personer som arbetar med skyddet av rättigheter mot otillåten vidaresändning av direktsända evenemang. EUIPO-observatoriet bör uppmanas att utveckla och organisera kunskapsuppbyggnadsverksamhet för nationella domare och nationella myndigheter på detta specifika område.

(37)

Kommissionen kommer att noga övervaka de åtgärder som vidtas i ljuset av denna rekommendation, med stöd av EUIPO-observatoriet, som bör tillhandahålla teknisk expertis och organisatoriskt stöd och övervaka utvecklingen i fråga om otillåten vidaresändning av direktsända evenemang i medlemsstaterna. För att utföra denna uppgift är det viktigt att medlemsstaterna och berörda parter förmedlar relevant information om den uppföljning av rekommendationen som gjorts och volymen av otillåtna vidaresändningar av direktsända evenemang. Berörda parter bör också tillhandahålla information om utvecklingen av det lagliga utbudet av innehåll som omfattas av rekommendationen. På grundval av detta kommer kommissionen att bedöma rekommendationens effekter och fastställa om ytterligare åtgärder behövs, exempelvis för att förhindra olaglig spridning av andra typer av upphovsrättsskyddat innehåll.

(38)

Användningen av rättsmedel enligt denna rekommendation förutsätter en avvägning mellan rättigheter och intressen för personer som berörs av åtgärderna, med beaktande av de olika grundläggande rättigheterna, och åtgärdernas proportionalitet i varje enskilt fall. Tillämpningen av sådana åtgärder bör vara strikt riktade och inte medföra några orimliga skyldigheter för förmedlingstjänsterna. Sådana åtgärder bör inte leda till någon allmän övervakning.

(39)

För att säkerställa respekten för den grundläggande rätten till skydd för fysiska personer vid behandling av personuppgifter samt det fria flödet av personuppgifter, bör behandlingen av personuppgifter i samband med alla åtgärder som vidtas för att ge verkan åt denna rekommendation genomföras i full överensstämmelse med dataskyddsreglerna, i synnerhet Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (14) och direktiv (EU) 2016/680 (15), och behandlingen bör övervakas av de behöriga tillsynsmyndigheterna.

(40)

Denna rekommendation står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). I synnerhet syftar rekommendationen till att garantera full respekt för artiklarna 8, 11, 16, 17 och 47 i stadgan.

(41)

I och med att denna rekommendation kompletterar förordning (EU) 2022/2065 bör rekommendationens effekter på otillåten vidaresändning av direktsända idrottsevenemang och andra direktsända evenemang bedömas, med beaktande av EUIPO-observatoriets iakttagelser, jämförda med förordningens effekter, alltså senast den 17 november 2025.