(1)

Om det behövs för offentlig kontroll av livsmedel av animaliskt ursprung får kommissionen fastställa referensvärden (nedan kallade referensvärden för åtgärder) med avseende på resthalter av sådana farmakologiskt aktiva substanser i livsmedel av animaliskt ursprung för vilka det inte har fastställts något MRL-värde. Referensvärden för åtgärder bör tillämpas på livsmedel av animaliskt ursprung som importerats från tredjeländer och livsmedel av animaliskt ursprung som framställts i unionen.

(2)

På begäran av kommissionen har Efsas panel för främmande ämnen i livsmedelskedjan antagit riktlinjer för de metodologiska principer och vetenskapliga metoder som ska beaktas vid bedömning av om referensvärdena för åtgärder är säkra (nedan kallade Efsas riktlinjer) (2). Efsas riktlinjer beskriver en process för bedömning av huruvida den analytiska koncentration av en farmakologiskt aktiv substans som kan bestämmas av officiella kontrollaboratorier med hjälp av en validerad analysmetod, är tillräckligt låg för att skydda människors hälsa på adekvat sätt.

(3)

Efsas riktlinjer anger också i vilka fall en substansspecifik riskbedömning bör göras av Efsa i enlighet med förordning (EG) nr 470/2009. För att säkerställa en adekvat hälsoskyddsnivå bör det göras substansspecifika riskbedömningar framför allt av farmakologiskt aktiva substanser som orsakar bloddyskrasi (aplastisk anemi) eller allergi (utom hudsensibilisering) eller som är högpotenta carcinogener eller oorganiska substanser.

(4)

Därför bör det antas metodologiska principer och vetenskapliga metoder för bedömning av om referensvärdena för åtgärder är säkra.

(5)

I kommissionens beslut 2002/657/EG (3) fastställs den lägsta funktionsgräns som krävs för de analysmetoder som används för påvisande av ett begränsat antal substanser vars användning inte är tillåten eller uttryckligen är förbjuden i unionen. Denna lägsta funktionsgräns som krävs motsvarar det genomsnittliga värdet över vilket påvisandet av en substans eller resthalter av denna kan betraktas som meningsfullt ur metodologisk synvinkel. Den lägsta funktionsgräns som krävs är tillämplig på de matriser som anges i bilaga II till det beslutet.

(6)

Enligt kommissionens beslut 2005/34/EG (4) ska den lägsta funktionsgräns som krävs och som fastställs i beslut 2002/657/EG användas som referensvärde för åtgärder när det gäller livsmedel av animaliskt ursprung som importerats från tredjeländer, oavsett vilken livsmedelsmatris som testas. Livsmedel av animaliskt ursprung som innehåller resthalter av en farmakologiskt aktiv substans i en koncentration som är lika med eller högre än referensvärdet för åtgärder bör anses vara oförenliga med unionslagstiftningen, samtidigt som livsmedel av animaliskt ursprung som innehåller koncentrationer som är lägre än referensvärdet för åtgärder inte bör förbjudas att komma in i livsmedelskedjan. Fastställandet av referensvärden för åtgärder bör dock inte på något sätt tjäna som förevändning för att tolerera olaglig användning av förbjudna eller otillåtna substanser. Alla resthalter av dessa substanser i livsmedel av animaliskt ursprung bör därför anses vara icke önskvärda. De referensvärden för åtgärder som anges i beslut 2005/34/EG har enbart baserats på analytiska överväganden, med beaktande av den lägsta resthaltskoncentration som kan påvisas och bekräftas med en validerad analysmetod, utan hänsyn till de berörda substansernas toxiska potential.

(7)

För kloramfenikol, malakitgrönt och nitrofuranmetaboliter har referensvärden för åtgärder fastställts i beslut 2005/34/EG. När det gäller dessa substanser har dock Efsa konstaterat att det enligt Efsas riktlinjer behövdes en substansspecifik riskbedömning i stället för standardmetoden för riskbedömning. På kommissionens begäran antog Efsas panel för främmande ämnen i livsmedelskedjan därför vetenskapliga yttranden om kloramfenikol i livsmedel och foder (5), om nitrofuraner och deras metaboliter i livsmedel (6) och om malakitgrönt i livsmedel (7).

(8)

Det bör därför fastställas referensvärden för åtgärder för dessa substanser som tar hänsyn till både analytiska överväganden och substansernas toxiska potential. Med tanke på de osäkerhetsfaktorer som Efsa identifierat i sina riskbedömningar av kloramfenikol och nitrofuranmetaboliterna bör analysmetodernas känslighet förbättras för att så låga koncentrationer som möjligt ska kunna kontrolleras.

(9)

Om man upptäcker resthalter av förbjudna eller otillåtna substanser, även under de fastställda referensvärdena för åtgärder, kan det vara ett tecken på felaktig användning av dessa substanser. I sådana fall ska medlemsstaterna och i förekommande fall kommissionen enligt förordning (EG) nr 470/2009 vidta uppföljningsåtgärder. För detta ändamål bör medlemsstaterna och kommissionen ha tillgång till information via systemet för snabb varning för livsmedel och foder (8).

(10)

För att ge de officiella laboratorierna möjlighet att anpassa sina metoder till de uppdaterade referensvärdena för åtgärder med avseende på kloramfenikol, malakitgrönt och nitrofuranmetaboliter bör dessa sänkta referensvärden för åtgärder tillämpas först efter en period på tre år.

(11)

Eftersom den här förordningen tar över, uppdaterar och utökar bestämmelserna i beslut 2005/34/EG bör beslut 2005/34/EG upphävas för att rättsläget ska vara klart.

(12)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder.