24.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 378/8

(1)

Syftet med denna rekommendation är att uppmuntra medlemsstaterna att stärka de processuella rättigheterna för alla misstänkta eller tilltalade som på grund av ålder, psykiskt eller fysiskt tillstånd eller funktionshinder inte kan förstå och delta effektivt i straffrättsliga förfaranden (”sårbara personer”).

(2)

Genom att fastställa minimiregler om skyddet av processuella rättigheter för misstänkta eller tilltalade bör denna rekommendation bidra till att stärka medlemsstaternas förtroende för de straffrättsliga systemen i andra medlemsstater. Detta kan i sin tur medverka till att förbättra det ömsesidiga erkännandet av avgöranden i brottmål.

(3)

Stockholmsprogrammet (1) lade starkt fokus på att stärka individens rättigheter i straffrättsliga förfaranden. I punkt 2.4 i programmet uppmanade Europeiska rådet kommissionen att lägga fram förslag till en strategi i flera steg (2) för att stärka rättigheterna för misstänkta och tilltalade.

(4)

Hittills har tre åtgärder har antagits, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU (3), Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU (4) och Europaparlamentet och rådets direktiv 2013 2013/48/EU (5).

(5)

Hänvisningen i denna rekommendation till frihetsberövade misstänkta eller tilltalade bör förstås som en hänvisning till varje situation där misstänkta eller tilltalade personer frihetsberövas inom ramen för straffrättsliga förfaranden på ett sådant sätt som avses i artikel 5.1 c i Europakonventionen, såsom denna bestämmelse har tolkats i Europadomstolens rättspraxis.

(6)

Det är viktigt att eventuell sårbarhet hos misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden upptäcks och konstateras så snabbt som möjligt. För det ändamålet bör en inledande bedömning göras av berörda polistjänstemän eller brottsbekämpande eller rättsliga myndigheter. De behöriga myndigheterna bör också kunna anlita en oberoende expert för att undersöka graden av sårbarhet, den sårbara personens behov och lämpligheten av eventuella åtgärder som vidtagits eller planeras gentemot den sårbara personen.

(7)

Misstänkta eller tilltalade eller deras försvarare bör ha rätt att i enlighet med nationell lagstiftning invända mot bedömningen av deras eventuella sårbarhet i straffrättsliga förfaranden, särskilt om det föreligger en risk för att deras möjligheter att utöva sina grundläggande rättigheter hämmas eller inskränks på ett betydande sätt. Denna rättighet medför inte någon skyldighet för medlemsstaterna att ha ett specifikt förfarande för överklagande, ett särskilt system eller ett klagomålsförfarande inom ramen för vilket en sådan underlåtelse eller vägran kan angripas.

(8)

Med begreppet ”rättslig företrädare” avses en person som tillvaratar en sårbar persons intressen och övervakar dennes juridiska angelägenheter. Ett exempel är en av domstol utsedd god man för en sårbar person.

(9)

Begreppet ”lämplig vuxen” betyder en släkting eller en person som har en social relation till den sårbara personen och som kan antas sköta kontakter med myndigheterna och göra det möjligt för den sårbara personen att utöva sina processuella rättigheter.

(10)

Sårbara personer behöver lämpligt bistånd och understöd i samband med straffrättsliga förfaranden. Därför bör en sårbar misstänkt eller tilltalad persons rättsliga företrädare eller en lämplig vuxen så snart som möjligt underrättas om de straffrättsliga förfarandena mot den misstänkte eller tilltalade, anklagelsens natur, processuella rättigheter och vilka rättsmedel som kan användas. Det rättsliga ombudet eller en lämplig vuxen bör så snart som möjligt underrättas om ett eventuellt frihetsberövande och skälen för detta, såvida inte detta skulle vara i strid med den berörda personens intressen.

(11)

Personer som erkänns som särskilt sårbara är oförmögna att följa och förstå de straffrättsliga förfarandena. För att deras rätt till en rättvis rättegång ska kunna garanteras, bör de inte ha möjlighet att avstå från sin rätt till en försvarare.

(12)

För att skydda sårbara personers personliga integritet i samband med frihetsberövade, bör de ha tillgång till en läkarundersökning för att bedöma deras allmäntillstånd och huruvida eventuella åtgärder som vidtagits mot dem är rimliga med hänsyn till deras tillstånd.

(13)

Sårbara personer har inte alltid förmåga att förstå innehållet i polisförhör som hålls med dem. För att undvika att förhörsinnehåll ifrågasätts och att man på grund av detta måste göra om förhör i onödan, bör dessa spelas in med ljud och bild.

(14)

Med förbehåll för de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall bör en misstänkt eller tilltalad persons sårbara tillstånd inte hindra att vederbörande får tillgång till materiell bevisning som de behöriga myndigheterna förfogar över i det berörda brottmålet, om denna bevisning behövs för att den misstänkte eller tilltalade ska kunna utöva sina processuella rättigheter och tillvarata sin rätt till ett effektivt rättsmedel.

(15)

Denna rekommendation omfattar sårbara personer som är föremål för överlämnande enligt rådets rambeslut 2002/584/RIF (6) (förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder). De behöriga myndigheterna i den verkställande medlemsstaten bör tillämpa de särskilda processuella rättigheter som anges i denna rekommendation på förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder.

(16)

Hänvisningar i denna rekommendation till lämpliga åtgärder för att säkerställa faktisk tillgång till rättslig prövning för personer med funktionshinder bör tolkas mot bakgrund av de mål som fastställs i 2006 års FN-konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt artikel 13 i denna.

(17)

För att säkerställa att rättstillämpare som kommer i kontakt med sårbara personer är medvetna om deras särskilda behov bör de genomgå lämplig utbildning.

(18)

Denna rekommendation överensstämmer med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna rekommendation syftar särskilt till att främja rätten till frihet, rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvar.

(19)

Medlemsstaterna bör informera kommissionen om uppföljningen av denna rekommendation senast (36 månader) från dess offentliggörande. På grundval av denna information bör kommissionen övervaka och utvärdera de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna.

1.

Genom denna rekommendation uppmanas medlemsstaterna att stärka vissa processuella rättigheter för sårbara misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden och för sårbara personer som är föremål för förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder.

2.

De särskilda processuella rättigheterna för sårbara personer bör gälla från och med den tidpunkt då de blir misstänkta för ett brott. Rättigheterna bör gälla fram till dess att förfarandena har avslutats.

3.

Sårbara personer bör, beroende på vad som ligger i deras intresse, involveras i utövandet av processuella rättigheter, med hänsyn tagen till deras förmåga att förstå och delta effektivt i förfarandet.

4.

Sårbara personer bör så snabbt som möjligt identifieras och erkännas som sådana. Medlemsstaterna bör se till att alla behöriga myndigheter har möjlighet att använda sig av läkarundersökningar, utförda av oberoende sakkunniga, för att identifiera sårbara personer och fastställa graden av deras sårbarhet samt deras särskilda behov. Den sakkunniga kan lämna ett motiverat yttrande om lämpligheten av de åtgärder som vidtagits eller planeras för den sårbara personen.

5.

Sårbara personer bör inte bli föremål för någon form av diskriminering enligt nationell lagstiftning med avseende på utövandet av de processuella rättigheter som anges i denna rekommendation.

6.

Processuella rättigheter som beviljas sårbara personer bör respekteras under hela det straffrättsliga förfarandet, med hänsyn tagen till typen och graden av sårbarhet.

7.

Medlemsstaterna bör införa en presumtion om sårbarhet, särskilt avseende personer med allvarliga psykiska, intellektuella, fysiska eller sensoriska funktionsnedsättningar, eller psykisk sjukdom eller kognitiva störningar som gör att de inte kan förstå och delta effektivt i förfarandet.

8.

Personer med funktionshinder bör på begäran erhålla information om sina processuella rättigheter i ett format som är tillgängligt för dem.

9.

Sårbara personer och, vid behov, deras rättsliga företrädare eller en lämplig vuxen bör underrättas om de särskilda processuella rättigheter som avses i denna rekommendation, i synnerhet de som rör rätten till information, rätten till medicinsk vård, rätten till en försvarare, respekten för privatlivet och, i förekommande fall, de rättigheter som gäller vid frihetsberövande inför rättegång.

10.

Den rättsliga företrädaren eller en lämplig vuxen som den sårbara personen själv eller behöriga myndigheter har utsett till att bistå henne eller honom bör vara närvarande vid polisstationen och under domstolsförhandlingar.

11.

I sådana fall där en sårbar person inte kan förstå och följa förfarandena bör det inte vara möjligt att avstå från rätten till en försvarare enligt direktiv 2013/48/EU.

12.

Sårbara personer som har frihetsberövats bör ha tillgång till systematisk och regelbunden medicinsk vård under hela det straffrättsliga förfarandet.

13.

Eventuella förhör med sårbara personer under förundersökningsfasen bör spelas in med ljud och bild.

14.

Medlemsstaterna bör vidta alla åtgärder som krävs för att se till att frihetsberövande av sårbara personer innan domstolen har meddelat en fällande dom endast används som en sista utväg, på ett proportionerligt sätt och under förhållanden som är anpassade till den sårbara personens behov. Lämpliga åtgärder bör vidtas för att se till att sårbara personer, med hänsyn till deras särskilda behov, har tillgång till rimliga inhysningsförhållanden under den tid som de är frihetsberövade.

15.

Behöriga myndigheter bör vidta lämpliga åtgärder för att skydda sårbara personers privatliv, personliga integritet och personuppgifter, inklusive medicinska uppgifter, under hela det straffrättsliga förfarandet.

16.

Den verkställande medlemsstaten bör se till att en sårbar person som är föremål för förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder har de särskilda processuella rättigheter som anges i denna rekommendation redan i samband med gripandet.

17.

Polistjänstemän samt brottsbekämpande och rättsliga myndigheter som är behöriga i straffrättsliga förfaranden mot sårbara personer bör ges särskild utbildning.

18.

Medlemsstaterna bör senast (36 månader från offentliggörandet) underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att ge verkan åt denna rekommendation.

19.

Denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna.