29.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 25/23

(1)

Kommissionen antog som ett led i den så kallade Lamfalussyprocessen beslut 2004/5/EG av den 5 november 2003 om inrättande av kommittén för europeiska banktillsynsmyndigheter (1) (nedan kallad kommittén). Den 1 januari 2004 inledde kommittén sin verksamhet som ett oberoende organ för överväganden, diskussioner och rådgivning i frågor som gäller regelverk och tillsyn på bankområdet.

(2)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG av den 9 mars 2005 om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 85/611/EEG, 91/675/EEG, 92/49/EEG och 93/6/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG, 98/78/EG, 2000/12/EG, 2001/34/EG, 2002/83/EG och 2002/87/EG i syfte att skapa en ny organisationsstruktur för kommittéer på området finansiella tjänster (2) genomförde kommissionen under 2007 en översyn av Lamfalussyprocessen och lade fram sin bedömning i ett meddelande av den 20 november 2007 med titeln Översyn av Lamfalussyprocessen – En mer enhetlig tillsyn  (3).

(3)

I sitt meddelande framhöll kommissionen hur betydelsefulla europeiska värdepapperstillsynskommittén (CESR), europeiska banktillsynskommittén (CEBS) och kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS) (nedan kallade tillsynskommittéerna) är för den alltmer integrerade finansiella marknaden i Europa. Man ansåg att det måste finnas tydliga ramar för dessa kommittéers verksamheter för att skapa enhetlighet och samarbete i tillsynsarbetet.

(4)

Rådet uppmanade under sin granskning av hur Lamfalussyprocessen utvecklades kommissionen att klargöra tillsynskommittéernas roll och överväga olika alternativ för att förbättra dessa kommittéers sätt att fungera, utan att därför rubba jämvikten i den nuvarande institutionella strukturen eller minska tillsynsmyndigheternas ansvarsskyldighet (4).

(5)

Vid sitt sammanträde den 13 och 14 mars 2008 begärde Europeiska rådet skyndsamma förbättringar av det sätt på vilket tillsynskommittéerna fungerar (5).

(6)

Den 14 maj 2008 (6) uppmanade rådet kommissionen att se över sina beslut om inrättandet av EU:s tillsynskommittéer i syfte att sörja för att deras mandat och arbetsuppgifter blir konsekventa och enhetliga och för att stärka deras bidrag till samarbetet och konvergensen på tillsynsområdet. Rådet påpekade att specifika arbetsuppgifter uttryckligen kunde ges till kommittéerna i syfte att främja samarbete och konvergens på tillsynsområdet samt deras roll vid bedömning av risker som hotar den finansiella stabiliteten. Därför bör de rättsliga ramarna stärkas i fråga om varje kommittés roll och uppgifter i detta avseende.

(7)

Sammansättningen av kommittén bör återspegla organisationen av banktillsynen och även beakta centralbankernas roll på nationell nivå och EU-nivå i fråga om banksektorns övergripande stabilitet. De respektive rättigheter som olika kategorier av deltagare åtnjuter bör tydligt anges. Speciellt ordförandeskap och rösträtt bör förbehållas varje medlemsstats behöriga tillsynsmyndigheter. Deltagandet i konfidentiella diskussioner om enskilda institutioner som är föremål för tillsyn bör i lämpliga fall begränsas till behöriga tillsynsmyndigheter och till centralbanker som tilldelats särskilt operativt ansvar i fråga om tillsynen över de berörda instituten.

(8)

Den kommitté som inrättas genom detta beslut bör fungera som en oberoende rådgivande grupp för kommissionen på området för banktillsyn.

(9)

Kommitténs mandat bör även omfatta tillsyn över finansiella konglomerat. För att undvika dubbelarbete, förebygga inkonsekvenser samt göra det möjligt för kommittén att hålla jämna steg med utvecklingen och utbyta information bör samarbetet med CEIOPS i samband med tillsynen över finansiella konglomerat ske inom gemensamma kommittén för finansiella konglomerat.

(10)

Kommittén bör också bidra till gemensamma enhetliga former för genomförandet av gemenskapslagstiftningen och till en konsekvent tillämpning av den från tillsynsmyndigheternas sida.

(11)

Kommittén bör inte ha några befogenheter för tillsyn och regelgivning på gemenskapsnivå. Den bör genomföra gemensamma översyner, främja bästa praxis och utfärda icke-bindande riktlinjer, rekommendationer och standarder i syfte att skapa ökad konvergens i hela gemenskapen.

(12)

Utan ömsesidig förståelse och tillit mellan tillsynsmyndigheterna kan det bilaterala och multilaterala samarbetet mellan dem inte utvecklas. Kommittén bör bidra till att detta samarbete stärks.

(13)

Kommittén bör också verka för enhetlig tillsynspraxis i hela gemenskapen. För att närmare precisera detta mål bör det utarbetas en icke-uttömmande förteckning över exempel på uppgifter som kommittén ska utföra.

(14)

Kommittén bör erbjuda en frivillig och icke-bindande förlikningsmekanism för att lösa tvister över nationsgränserna mellan tillsynsmyndigheter, däribland inom tillsynskollegier.

(15)

Tillsynsmyndigheterna bör kunna utnyttja kommitténs erfarenhet på området genom att begära icke-bindande yttranden utan att detta påverkar dessa myndigheters befogenheter.

(16)

Informationsutbytet mellan tillsynsmyndigheterna är av grundläggande betydelse för att tillsynen ska fungera väl. Det är en förutsättning för en effektiv tillsyn över bankgrupper och för finansiell stabilitet. I banklagstiftningen föreskrivs klart att tillsynsmyndigheterna är rättsligt förpliktade att samarbeta och utbyta information, men kommittén bör underlätta det dagliga praktiska informationsutbytet mellan dem inom ramen för de sekretessbestämmelser som gäller i tillämplig lagstiftning.

(17)

För att förhindra dubbelarbete i tillsynen och på så sätt effektivisera tillsynsprocessen och göra bankgruppernas åligganden mindre betungande bör kommittén underlätta delegering av uppgifter mellan tillsynsmyndigheter, särskilt i de fall som anges i relevant lagstiftning.

(18)

Kommittén bör övervaka tillsynskollegiernas arbete utan att därigenom inskränka ledamöternas oberoende för att främja en enhetlig och konsekvent praxis.

(19)

Kvalitet, jämförbarhet och konsekvens i tillsynsrapporteringen är av central betydelse för att skapa kostnadseffektivitet i gemenskapens tillsynsordningar och i de gränsöverskridande institutionernas insatser för att följa gällande regler. Kommittén bör bidra till att säkerställa att överlappningar och dubbelarbete undviks och att de rapporterade uppgifterna är jämförbara och av tillfredsställande kvalitet.

(20)

De finansiella systemen inom gemenskapen är nära kopplade till varandra och händelser i en medlemsstat kan få betydande återverkningar på finansiella institut och marknader i andra medlemsstater. Tillsynsmyndigheternas uppgifter ökar i omfattning till följd av att finansiella konglomerat fortsätter att bildas och att gränserna mellan företagens verksamheter inom bank-, värdepappers- och försäkringssektorerna suddas ut. För att bevara finansiell stabilitet krävs det att ett system inrättas på nivån för kommittén, CESR och CEIOPS så att man kan påvisa möjliga risker som överskrider nations- och sektorsgränser i ett tidigt skede och, om så krävs, underrätta kommissionen och de övriga kommittéerna. Det är dessutom av största vikt att kommittén ser till att finansministerier och nationella centralbanker hålls underrättade. Därvid har kommittén till uppgift att påvisa risker inom banksektorn och regelbundet rapportera sina resultat till kommissionen. Också rådet bör underrättas om dessa bedömningar. Kommittén bör även samarbeta med Europaparlamentet och vid återkommande tillfällen förse det med information om situationen inom banksektorn. Kommittén bör därvid inte röja information om enskilda enheter som omfattas av tillsyn.

(21)

För att branschövergripande frågor ska kunna behandlas på lämpligt sätt bör kommittén samordna sin verksamhet med CESR, CEIOPS och Europeiska centralbankssystemets banktillsynskommitté. Detta är av särskild betydelse när det gäller att åtgärda möjliga branschövergripande risker för den finansiella stabiliteten.

(22)

Med hänsyn till de finansiella tjänsternas globala omfattning och de internationella standardernas ökade betydelse bör kommittén även verka för dialog och samarbete med tillsynsmyndigheter utanför gemenskapen.

(23)

Kommitténs ansvar gentemot gemenskapsinstitutionerna är av största betydelse och bör följa väl etablerade standarder under iakttagande av tillsynsmyndigheternas oberoende.

(24)

Kommittén bör själv fastställa sin arbetsordning och arbeta under full respekt för institutionernas särskilda rättigheter och den balans dem emellan som fastställs i fördraget. De vidareutvecklade ramarna för kommitténs verksamheter bör kompletteras av förbättrade arbetsrutiner. Därvid bör, om enighet inte kan uppnås, beslut fattas med kvalificerad majoritet enligt bestämmelserna i fördraget.

(25)

För att säkerställa klarhet och förutsebarhet i rättsligt avseende bör beslut 2004/5/EG upphävas.

a)

Medla eller underlätta medling mellan tillsynsmyndigheter när så föreskrivs i tillämplig lagstiftning eller på begäran av en tillsynsmyndighet.

b)

Avge yttranden till tillsynsmyndigheter när så föreskrivs i tillämplig lagstiftning eller på myndigheternas begäran.

c)

Främja ett effektivt bilateralt och multilateralt informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna under iakttagande av tillämpliga sekretessbestämmelser.

d)

Underlätta delegering av uppgifter mellan tillsynsmyndigheter, bland annat genom att ange uppgifter som kan delegeras och genom att främja bästa praxis.

e)

Bidra till att säkerställa att tillsynskollegierna fungerar effektivt och konsekvent, bland annat genom att ange riktlinjer för kollegiernas operativa funktioner, kontrollera att de olika kollegiernas praxis är inbördes överensstämmande och förmedla bästa praxis.

f)

Bidra till utvecklingen av gemensamma standarder av hög kvalitet för tillsynsrapportering.

g)

Se över den praktiska tillämpningen av de icke-bindande riktlinjer, rekommendationer och standarder som kommittén utfärdar.

a)

Nationella myndigheter som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut, nedan kallade behöriga tillsynsmyndigheter.

b)

Nationella centralbanker som tilldelats särskilt operativt ansvar i fråga om tillsynen över enskilda kreditinstitut vid sidan av en behörig tillsynsmyndighet.

c)

Centralbanker som inte är direkt involverade i tillsynen över enskilda kreditinstitut, inbegripet Europeiska centralbanken.