(1)

Genom en skrivelse av den 30 december 1999 underrättade Tyskland kommissionen om olika stödåtgärder till förmån för Jahnke Stahlbau GmbH i Halle (nedan kallat ”Jahnke”). Ärendet registrerades under nummer NN 9/2000.

(2)

Genom en skrivelse av den 2 mars 2001 underrättade kommissionen Tyskland om sitt beslut om att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget med avseende på detta stöd och den anmälda försäljningen av tillgångar. Kommissionens beslut offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna sina synpunkter på stödet.

(3)

I enlighet med artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (3) uppmanade kommissionen Tyskland att lägga fram alla uppgifter som krävdes för att kunna påvisa om ett konsolideringslån från delstaten Sachsen-Anhalt ställts ut i enlighet med en godkänd stödordning.

(4)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från andra berörda parter.

(5)

Den 17 maj 2001, 22 november 2002 och 17 januari 2003 lade Tyskland fram sina synpunkter på att förfarandet inletts.

(6)

Den 17 januari 2003 meddelade Tyskland kommissionen att Jahnke ansökt om ett insolvensförfarande, och den 31 juli 2003 meddelades vidare att ett insolvensförfarande inletts i februari 2003.

(7)

Stålkonstruktionsföretaget Jahnke ligger i Halle (Sachsen-Anhalt) som är ett område berättigat till stöd enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget.

(8)

Den 12 november 1999 grundades Jahnke av Bernd Jahnke, driftschef i stålkonstruktionsföretaget Jahnke Stahlbau GmbH Lenzen (nedan kallat ”Jahnke Lenzen”) i syfte att överta tillgångarna i HAMESTA Steel GmbH (nedan kallat ”HAMESTA”), som hade inlämnat konkursansökan i maj 1999. HAMESTA var efterföljare till Hallische Metall- und Stahlbau GmbH i.Gv. som gick i konkurs 1998. Hallische Metall- und Stahlbau GmbH privatiserades av Treuhandanstalt 1995 till förmån för Thuringia AG. I samband därmed skulle lagligt stöd på omkring 37 miljoner euro beviljas.

(9)

I november 1999 meddelade HAMESTA:s konkursförvaltare Bernd Jahnke att denne måste ha borgenärernas samtycke för att sälja HAMESTA:s tillgångar. Med avseende på en senare försäljning ställde han i utsikt att Jahnke skulle kunna använda tillgångarna mot en månadsavgift på cirka 13 000 euro att erläggas fr.o.m. den 1 januari år 2000.

(10)

Den 3 februari 2001 sammanställdes ett utkast till köpeavtal mellan konkursförvaltaren och Bernd Jahnke, enligt vilket investeraren skulle förvärva tillgångarna för ett preliminärt pris på omkring 2,5 miljoner euro. Under tiden hade borgenärerna dock beslutat att inte fullfölja köpeavtalet utan i stället sälja tillgångarna på auktion. Avtalet undertecknades därför aldrig och är därför ogiltigt.

(11)

I maj år 2000 undertecknade konkursförvaltaren och Bernd Jahnke ett nytt hyresavtal mot en månadsavgift på omkring 11 300 euro. Avtalet var inte tidsbegränsat och hade en uppsägningstid på sex månader före utgången av varje år.

(12)

I november 2002 meddelade Tyskland kommissionen att Jahnke nu avsåg att först överta de båda panträtterna från två av HAMESTA:s borgenärer för att stärka sin ställning som köpare och på så sätt kunna överta tillgångarna. Därtill slöt Jahnke ett avtal med borgenärerna om att överta garantierna för 1,54 miljoner euro.

(13)

Enligt Tyskland såldes HAMESTA:s tillgångar aldrig på auktion. Jahnke befinner sig fortfarande i konkurs. Den offentliga auktionen av HAMESTA:s tillgångar hade ursprungligen planerats till år 2002, men skulle nu genomföras i slutet av år 2003 i stället. Isolvensförfarandet mot Jahnke skulle inte komma att avslutas före mitten av 2004.

(14)

I mars 2001 hade Jahnke, med omkring 80 anställda, en omsättning på omkring 5 miljoner euro (år 2000 omkring 2 miljoner euro) och ett rörelseresultat på omkring 18 000 euro (år 2000 omkring 100 000 euro). Jahnke Lenzen hade år 2001 en omsättning på 3,3 miljoner euro (år 2000 omkring 4,4 miljoner euro) och ett rörelseresultat på omkring 21 000 euro (år 2000 omkring 71 000 euro). Jahnke Lenzen har omkring 40 anställda.

(15)

De beräknade kostnaderna och medlen för omstruktureringen ändrade sig avsevärt under åren 1999 och 2000 jämfört med de ursprungliga uppgifterna. Genom en skrivelse av den 4 september 2000 angavs följande finansieringsbehov:

(16)

Köpeskillingen för tillgångarna skulle finansieras genom ett banklån på 2,5 miljoner mark, varav 80 % skulle garanteras genom borgen av delstaten Sachsen-Anhalt. Resterande 20 % skulle säkras med hjälp av panträtter och tillgångar.

(17)

Delstaten Sachsen-Anhalts garanti skulle ställas inom ramen för ett nytt garantisystem (4). Ett av villkoren i systemet är att kriterierna i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter är uppfyllda (5).

(18)

Enligt Tyskland verkställdes varken banklånet till köp av tillgångarna eller garantin.

(19)

För att kunna bestrida startkostnaderna behövde Jahnke ett driftskapital på 1,08 miljoner euro, huvudsakligen avsett för uppdragsfinansiering och företagets kontokrediter. Till detta bidrog investeraren med 260 000 euro, Bundesanstalt für vereinigungsbedingte Sonderaufgaben (nedan kallat ”BvS”) bidrog med två lån på totalt 560 000 euro och delstaten Sachsen-Anhalt med ett lån på 260 000 euro (6).

(20)

Under förutsättning att kommissionen gav sitt godkännande skulle lånen från BvS omvandlas till bidrag.

(21)

Rörelsekapitalet behövdes till underhåll, tillfällig finansiering av utestående fordringar och uppdragsfinansiering. Enligt tyska myndigheter är det vanligt inom stålkonstruktionsbranschen att en bank inledningsvis garanterar 10 % av uppdragsvärdet. När arbetena slutförts och produkten levererats har kunden ett garantianspråk på 5 % under två till fem år.

(22)

Enligt Tyskland bygger investerarens omstruktureringsplan huvudsakligen på dennes praktiska kunskap, införande av en effektiv kontroll och skärpning av företagsledningen, bantning av administrationen, omstrukturering av företagets avdelningar och ett ökat utnyttjande av Jahnke Lenzens distributionsnät. Perioden mellan den 1 december 1999 och 30 november 2002 angavs som omstruktureringsperiod.

(23)

Enligt omstruktureringsplanen skulle omsättningen/det årliga resultatet uppgå till omkring 8 miljoner euro/250 000 euro år 2000, 9 miljoner euro/600 000 euro år 2001 och 10 miljoner euro/600 000 euro år 2002. År 2000 uppgick omsättningen/det årliga resultatet till 2 miljoner euro/100 000 euro och 5 miljoner euro/15 000 euro år 2001.

(24)

Omstruktureringsplanen omfattade enligt Tyskland nedanstående åtgärder.

(25)

Enligt Tyskland var bristerna i företagsledningen ett av skälen till att HAMESTA slutligen gick i konkurs. HAMESTA hade för mycket personal i ledningen och administrationen, vilket ledde till höga kostnader och en ineffektiv företagsledning.

(26)

Antalet anställda minskades till 80, varav 45 i produktionen. I synnerhet bantades företagsledningen. Utöver de fast anställda skulle nu två externa rådgivare, nämligen en jurist och en företagsrådgivare, överta några av de uppgifter som tidigare utförts internt.

(27)

Enligt Tysklands mening skötte HAMESTA tidigare hanteringen av sina order mindre professionellt. Företaget försummade att registrera extra arbete som utförts inom ramen för kontrakten, varför kunderna heller aldrig debiterades för det. Detta ledde i sin tur till att kostnadsberäkningarna för kontrakten blev felaktiga.

(28)

Som en del av omstruktureringen infördes i december 1999 en övergripande företagsplan som inbegrep formulering, styrning och förverkligande av företagets mål i moderna dataprogram för redovisnings och företagsplanering. På så sätt möjliggjordes en uppdaterad beräkning av de kontrakt som bearbetades.

(29)

Med hjälp av ett datoriserat lagersystem skulle lagerbestånden kunna kartläggas och förvaltas på ett exakt sätt. För att undvika avfall och spill borde Jahnke beställa det nödvändiga stålet direkt från stålverket. Enligt planen skulle det råmaterial som måttbeställts för respektive uppdrag skäras till redan på stålverket och levereras till Jahnke på privat järnväg.

(30)

Genom att ge sig in på nyare, lönsammare områden skulle kundunderlaget utvidgas. Medan HAMESTA:s ledning ville bearbeta största möjliga stålvolymer på kort tid, var Jahnkes mål att tillverka högkvalitativa, komplexa stålstrukturer.

(31)

Medan HAMESTA inte specialiserade sig inom något stålkonstruktionsområde utvecklade Jahnke ett sortiment av högvärdiga produkter. I samarbete med en arkitekt utvecklade ledningen ett omfattande sortiment av hallkonstruktioner som integrerade glas- och träinslag i stålkonstruktionerna. För att kunna erbjuda byggnation av hela hallar, inleddes 1998 ett samarbete med Jahnke Lenzen som grundat Jahnke Bau GmbH, som skulle överta arbeten som att t.ex. gjuta betongfundament till en hall.

(32)

Jahnke skulle införlivas i Jahnke Lenzens befintliga distributionssystem och marknaden skulle bearbetas systematiskt. Enligt Tyskland har Jahnke redan ett fast kundunderlag som också omfattar kända företag som uppskattar Jahnke som en kvalificerad och tillförlitlig leverantör och som är intresserade av att ytterligare utvidga affärsförbindelserna.

(33)

Jahnke verkar inom stålkonstruktionsindustrin (Nace-kod 1 28.1).

(34)

Den viktigaste geografiska marknaden är Tyskland, där Jahnke har en marknadsandel på omkring 0,3 %. Företagets andel av den europeiska marknaden är mindre än 0,01 %. Enligt tyska myndigheter hade Jahnke ditintills bara haft en order på 154 000 euro på den europeiska marknaden.

(35)

Enligt uppgift från Tyskland finns det inte för mycket produktionskapacitet vare sig på den tyska marknaden (omkring 80 % av kapacitetsutnyttjandet i västra Tyskland och omkring 90 % i östra Tyskland) eller på gemenskapsmarknaden.

(36)

Jahnke har avvecklat sin kapacitet sedan 1990 och lämnat en rad verksamhetsområden för att förbättra sin kostnadsstruktur. År 1991 drogs dessutom personalstyrkan ned från 650 till 80. Stödets mål är inte att stödmottagaren skall försättas i ett läge där dess produktionskapacitet ökas, utan framför allt att finansiera sina inledande kostnader.

(37)

Genom en skrivelse av den 28 februari 2001 underrättade kommissionen Tyskland om sitt beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget p.g.a. följande olösta frågor:

(38)

Kommissionen uppmanade de tyska myndigheterna att i enlighet med artikel 10.3 i förordning (EG) nr 659/1999 lägga fram begärda upplysningar för att kommissionen skall kunna kontrollera huruvida delstaten Sachsen-Anhalts konsolideringslån beviljats enligt den tillämpliga stödordningen.

(39)

I sitt svar på kommissionens beslut om att inleda undersökningsförfarandet vill Tyskland att en skrivelse av den 30 november 1999 från HAMESTA:s konkursförvaltare till Bernd Jahnke betraktas som ett köpeavtal och att Jahnke därför skall omfattas av undantaget från det allmänna förbudet om omstruktureringsstöd till ett nygrundat företag enligt fotnot 10 i riktlinjerna. De tyska myndigheterna påpekade att Jahnke övertagit HAMESTA:s lagerbestånd redan åren 2000–2002 och utfört investeringar på 237 000 euro i reparationsåtgärder.

(40)

Tyskland vidhåller att omstruktureringsplanen lämpade sig för att återställa Jahnkes långsiktiga lönsamhet utan att snedvrida konkurrensen på ett otillåtet sätt.

(41)

De tyska myndigheterna lämnade kompletterande uppgifter om tillämpningen av den stödordning som delstaten Sachsen-Anhalt följde när konsolideringslånet beviljades. Enligt deras uppfattning beviljades lånet i linje med alla rådande villkor i denna ordning.

(42)

Tyskland påminde kommissionen om att omstruktureringsstöden till nybildade företag tidigare beviljats och att de därför är kopplade till kommissionens beslut av den 2 augusti 2000 om stöd till förmån för Homatec Industrietechnik GmbH (Homatec) och Ambau Stahl- und Anlagenbau GmbH (Ambau) (7).

(43)

I januari och juli 2003 meddelade Tyskland kommissionen att Jahnke begärt ett insolvensförfarande, som åtminstone skulle pågå till mitten av 2004.

(44)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden. Enligt EG-domstolens dom är kriteriet för att handeln skall anses ha påverkats uppfyllt om det mottagande företaget ägnar sig åt affärsverksamhet som gäller handeln mellan medlemsstaterna.

(45)

Jahnke erhöll två lån från BvS på 560 000 euro och ett konsolideringslån på 260 000 euro från delstaten Sachsen-Anhalt. Delstaten var beredd att tillhandahålla en kompletterande säkerhet för ett banklån som skulle beviljas för att finansiera köpet av tillgångarna. Genom dessa åtgärder får Jahnke fördelar som ett företag med jämförbara ekonomiska svårigheter på finansmarknaden inte hade kunnat få.

(46)

Delstaten Sachsen-Anhalt är en del av Tysklands federala struktur och BvS är också ett offentligt institut, som finansierar sin verksamhet med statliga medel. BvS agerar som ett offentligt institut som enligt sina stadgar är skyldigt att privatisera de företag som man ansvarar för åt de statliga myndigheterna och i allmänhetens intresse. Därför skall de åtgärder som BvS vidtar betraktas som statliga.

(47)

De berörda åtgärderna beviljas med hjälp av statliga medel till förmån för ett företag, varigenom man sänker de kostnader som företaget normalt skulle vara tvunget att bestrida för att genomföra sina omstruktureringsåtgärder. Stödmottagaren Jahnke verkar på stålkonstruktionsmarknaden och framställer produkter som säljs mellan medlemsstaterna. Eftersom stödet hotar att snedvrida konkurrensen, omfattas det av artikel 87.1 i EG-fördraget.

(48)

Ett undantag från förbudet i artikel 87.1 i EG-fördraget kan göras enligt punkterna 2 och 3 i denna artikel.

(49)

Tyskland har aldrig hävdat att stödet skulle beviljas enligt punkt 2 i denna artikel. Denna bestämmelse kan uppenbarligen inte tillämpas.

(50)

I detta fall kan artikel 87.3 i EG-fördraget komma i fråga, enligt vilken kommissionen under vissa omständigheter kan bevilja statligt stöd. Undantagsreglerna i artikel 87.3 b, 3 d och 3 e anfördes inte i detta fall och är heller inte relevanta. Enligt artikel 87.3 a kan kommissionen bevilja statligt stöd som leder till förbättringar och som främjar den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning. Delstaten Sachsen-Anhalt är ett sådant område. I detta fall är huvudsyftet med stödet emellertid att främja utvecklingen av en viss industrisektor och inte den ekonomiska utvecklingen i en region. Därför skall stödet till omstruktureringen av detta företag enligt den framlagda omstruktureringsplanen bedömas enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget och inte enligt artikel 87.3 a.

(51)

I fråga om Jahnke rör det sig om ett medelstort företag i den mening som avses i kommissionens rekommendation 96/280/EG av den 3 april 1996 om definitionen på små och medelstora företag (8).

(52)

I sitt beslut om att inleda ett undersökningsförfarande konstaterade kommissionen att delstaten Sachsen-Anhalt avsåg att tillhandahålla en lånegaranti med stöd i delstatens egna garantiregler (9), vilka är en stödordning som godkänts av kommissionen (N 413/91). Garantin på 2 miljoner euro gällde 80 % av ett lån på 2,5 miljoner euro.

(53)

Vidare beviljade delstaten Sachsen-Anhalt ett konsolideringslån på 260 000 euro. Enligt Tyskland skedde detta med stöd i riktlinjerna om beviljande av konsolideringslån till medelstora företag i delstaten Sachsen-Anhalt, som också beviljades av kommissionen enligt nr N 452/97 (nedan kallad ”den andra stödordningen”).

(54)

I fråga om båda dessa ordningar måste särskilda villkor vara uppfyllda för att ett stöd skall kunna beviljas: När det gäller omstrukturering skall stödet inskränka sig till omstruktureringsplaner som syftar till att långsiktigt återställa stödmottagarens lönsamhet. Dessutom måste stödmottagaren stå för ett betydande eget bidrag för att beviljandet skall kunna ges och slutligen måste den uppfylla minimiomfattningen för att kunna återställa stödmottagarens konkurrenskraft. Enligt båda ordningarna är investeringsstöd till nybildade företag förbjudet.

(55)

Med anledning av konsolideringslånet begärde kommissionen upplysningar enligt artikel 10.3 i förordning (EG) nr 659/1999 för att få klarhet i om samtliga villkor i den andra ordningen var uppfyllda i fråga om denna åtgärd.

(56)

I fråga om den planerade garantin betvivlade kommissionen att alla villkor i garantiordningen (återupprättande av den långsiktiga lönsamheten och inget stöd till ett nybildat företags inledande investeringar) var uppfyllda. Kommissionen ansåg därför garantin vara ett stöd med särskilt ändamål.

(57)

I sitt svar på kommissionens begäran om upplysningar och beslutet om att inleda ett formellt undersökningsförfarande ansåg Tyskland att stödet till de båda åtgärderna beviljats i enlighet med villkoren i respektive ordning.

(58)

Med avseende på motiveringarna i avsnitt 3 anser kommissionen att den framlagda omstruktureringsplanen inte uppfyller riktlinjernas lönsamhetskrav. Enligt kommissionen kan Jahnke inte heller komma i fråga för omstruktureringsstöd. Därigenom beviljades inte/skulle inte delstaten Sachsen-Anhalts garanti beviljas i enlighet med samtliga villkor i respektive ordningar.

(59)

Eftersom de båda åtgärderna inte uppfyller villkoren i respektive gällande stödordning, måste de betraktas som stöd för ett särskilt ändamål.

(60)

Det totala belopp för stöd till ett särskilt ändamål i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget som skall bedömas i detta beslut uppgår till 2,82 miljoner euro.

(61)

I gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (10) har kommissionen i detalj formulerat villkoren för bedömning av omstruktureringsstöd.

(62)

Enligt punkt 3.2.2. i riktlinjerna kan ett nybildat företag inte komma i fråga för undsättnings- eller omstruktureringsstöd ens om det inledande ekonomiska läget vore osäkert. Detta gäller exempelvis om ett nytt företag uppstår ur föregångarens konkurs eller bara övertar det företagets tillgångar. De enda undantagen från denna regel är fall där BvS tar sig an ett företag inom ramen för ett privatiseringsuppdrag eller liknande fall i de nya delstaterna, där fram till den 31 december 1999 företag uppstått ur föregångarens konkurs eller bara övertagit det företagets tillgångar.

(63)

I sitt beslut om att inleda det formella undersökningsförfarandet konstaterade kommissionen att Jahnke, som registrerades i november 1999, var ett nygrundat företag. Kommissionen betvivlade att Jahnke omfattas av undantaget från det allmänna förbudet mot omstruktureringsstöd till nygrundade företag, eftersom tillgångarna från HAMESTA inte hade likviderats och Jahnke egentligen inte heller övertagit dem, då borgenärerna hade beslutat att inte avyttra Jahnke Halles tillgångar utan att sälja dem genom offentlig auktion.

(64)

I sitt svar hävdar Tyskland att en skrivelse av den 30 november 1999 från konkursförvaltaren till Bernd Jahnke skall betraktas som ett köpeavtal. I denna skrivelse ställde konkursförvaltaren i utsikt att Jahnke skulle kunna utnyttja tillgångarna ända tills de såldes. De tyska myndigheterna påpekade vidare att Jahnke skött HAMESTA:s affärer sedan december 1999 och att Bernd Jahnke och hans företag övertagit Jahnke Lenzens skyldigheter.

(65)

Tyskland hävdar vidare att kommissionen i flera fall redan beviljat stöd till nygrundade företag. I detta sammanhang hänvisar Tyskland särskilt till fallen HOMATEC och AMBAU.

(66)

Enligt tyska myndigheter gick köpet av HAMESTA:s tillgångar till på nedanstående sätt.

(67)

Den 30 november 1999 underrättade konkursförvaltaren Bernd Jahnke om sina avsikter att avyttra tillgångarna till Jahnke om han fick klartecken från borgenärerna. Under tiden skulle Bernd Jahnke med godkännande från den andre arrendatorn av tillgångarna kunna utnyttja dessa för ett pris på 13 000 euro som skulle betalas den 1 januari 2000.

(68)

I februari 2000 utarbetades ett utkast till ett köpeavtal. Därutöver framgår emellertid att HAMESTA:s borgenärer inte skulle godkänna detta köpeavtal, utan att de föredrog att sälja tillgångarna genom offentlig auktion, varpå ett nytt arrendeavtal med obegränsad löptid undertecknades i maj 2000.

(69)

Tyskland planerade först ett datum för auktion under 2002 och därefter ett under 2003. För att garantera att Jahnke skulle kunna förvärva tillgångarna vid denna auktion, skulle företaget först överta de garantier som HAMESTA:s borgenärer hade och därefter förvärva tillgångarna.

(70)

Jahnke övertog vidare HAMESTA:s lagerbestånd till ett pris av 76 694 euro och renoverade under åren 2000–2002 tillgångarna för omkring 237 000 euro.

(71)

Genom en skrivelse av den 30 november 1999 underrättade HAMESTA:s konkursförvaltare Jahnke om sin avsikt att till Jahnke sälja sina tillgångar i HAMESTA för 2,5 miljoner euro, under förutsättning att han skulle kunna få borgenärernas samtycke. Vid denna tidpunkt var tillgångarna utarrenderade till någon annan (åtminstone till den 31 mars 2000). Dessutom föreslog konkursförvaltaren Bernd Jahnke att han, i samförstånd med den andre arrendatorn, skulle kunna utnyttja tillgångarna mot en avgift av 13 000 euro som skulle erläggas efter den 1 januari 2000.

(72)

Det köpeavtal som ingicks mellan konkursförvaltaren och Jahnke i februari 2000 trädde aldrig i kraft, eftersom HAMESTA:s borgenärer föredrog att avyttra tillgångarna genom offentlig auktion.

(73)

I maj 2000 undertecknade konkursförvaltaren och Jahnke ett nytt arrendeavtal med sex månaders uppsägningstid före utgången av varje år. Avtalet skulle upphöra att gälla när HAMESTA inte längre stod under konkursförvaltare.

(74)

Kommissionen anser att det av skrivelsen av den 30 november 1999 inte tydligt framgår att konkursförvaltaren var inställd på att Jahnke skulle förvärva tillgångarna. Konkursförvaltaren erbjöd bara Bernd Jahnke att, i samförstånd med arrendatorn, få utnyttja tillgångarna på obestämd tid. Bernd Jahnke skulle ha rätt att utnyttja tillgångarna ända tills konkursförvaltaren hävde avtalet inom den lagenliga tidsfristen.

(75)

I november 1999 kunde konkursförvaltaren uppenbarligen inte sluta något avtal om ett långfristigt beslut om förvärv av tillgångarna, eftersom han saknade borgenärernas samtycke till detta. I februari 2000 stod det klart att borgenärerna inte förordade någon direkt försäljning av tillgångarna till Jahnke, utan att de föredrog att sälja dem på offentlig auktion.

(76)

Den planerade försäljningen av HAMESTA:s tillgångar på auktion har fortfarande inte ägt rum. Enligt de tyska myndigheterna måste värdet fastställas på nytt, för att man skall kunna genomföra en auktion som egentligen var avsedd för slutet av år 2003. Kommissionen kan därför inte utgå ifrån att Jahnke kommer att kunna förvärva tillgångarna eller varaktigt kunna utnyttja dem.

(77)

Detta fall skiljer sig från fallen Homatec och Ambau, som båda två omfattades av 1994 års riktlinjer för bedömning av statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (11). På grund av de särskilda omständigheterna i de nya delstaterna beviljade kommissionen i enlighet med 1994 års riktlinjer också omstruktureringsstöd till de nygrundade företagen i form av Auffanglösungen (12). I fråga om Homatec och Ambau rörde det sig om Auffanglösungen, där alla kriterier i 1994 års riktlinjer var uppfyllda, och kommissionen kunde då godkänna omstruktureringsstödet för dessa båda företag.

(78)

Föreliggande fall gäller emellertid tillämpningen av 1999 års riktlinjer, genom vilka Auffang-lösningarna begränsades till fall som behandlats före den 31 december 1999. Föreliggande fall visar dessutom på sakliga skillnader, eftersom HAMESTA:s affärer inte övertogs långfristigt utan endast efter ett erbjudande från konkursförvaltaren om att använda tillgångarna tills konkursförfarandet avslutats. På så sätt skiljer sig föreliggande fall från de båda tidigare nämnda. Eftersom detta fall skall granskas utifrån de nya striktare riktlinjerna, tvingas kommissionen tillgripa andra principer än i fallen Homatec eller Ambau.

(79)

Av redan anförda skäl kan kommissionen inte utgå ifrån att Jahnke uppfyller villkoren för att befrias från det generella förbudet mot omstruktureringsstöd till nygrundade företag.

(80)

Kommissionen anser att dessa frågor om förbudet mot omstruktureringsstöd är ett tillräckligt skäl för att stöden inte skall uppfylla villkoren för en positiv tillämpning av artikel 87.3 c i EG-fördraget. För att bedöma huruvida åtgärderna uppfyller övriga kriterier i de godkända stödordningarna, undersökte kommissionen övriga tillämpliga riktlinjer.

(81)

Enligt riktlinjerna skall omstruktureringsplanen för återställande av företagets långsiktiga lönsamhet och sundhet med stöd av realistiska antaganden om framtida driftsvillkor kunna förverkligas inom den angivna fristen. För att uppfylla lönsamhetsvillkoret måste omstruktureringsplanen ha en sådan utformning att företaget försätts i ett läge där det kan stå för samtliga kostnader, inklusive avskrivningar och räntekostnader och att det uppnår en lägsta kapitalvinst, så att det inte krävs något mer stöd efter omstruktureringen och företaget av egen kraft kan möta konkurrensen på marknaden.

(82)

I sitt beslut om att inleda ett formellt undersökningsförfarande konstaterade kommissionen att samarbetet med Jahnke Lenzen är huvudinslaget i omstruktureringsplanen. I samband därmed framhåller kommissionen att den inte kan godkänna någon omstruktureringsplan om stödmottagaren åtminstone inte själv kan genomföra omstruktureringsåtgärderna. Dessutom betvivlar kommissionen att investeraren förfogar över erforderliga medel för att förvärva tillgångarna. Med tanke på att omstruktureringsperioden skulle vara avslutad i november 2002 och den offentliga auktionen skulle äga rum först mellan mars och september 2002, framförde kommissionen betänkligheter om huruvida omstruktureringsplanen kunde återställa Jahnkes lönsamhet i enlighet med riktlinjerna.

(83)

Av de tillgängliga uppgifterna framgår att Jahnke hittills inte varit förmöget att slutgiltigt förvärva HAMESTA:s tillgångar, vilket i sig bekräftar att företaget inte är livskraftigt. Av nedanstående skäl förefaller det knappast möjligt att Jahnke kommer att kunna förvärva tillgångarna inom den närmaste framtiden:

(84)

Bristerna i omstruktureringsplanen ligger i att det aldrig fanns några finansiella förutsättningar för att omsätta den i praktiken, dvs. att förvärva tillgångarna. Av de uppgifter som kom fram efter beslutet om att inleda ett förfarande kan inte slutsatsen dras att den finansierande banken vid någon tidpunkt har ingått några förpliktelser. Av förklaringarna framgår heller inte att investeraren kunnat tillhandahålla de felande finansiella medlen med hjälp av egna medel, som redan tidigare använts för att finansiera inledande åtgärder, eller med hjälp av företagets planerade överskott, eftersom dessa också skulle ha varit otillräckliga.

(85)

Vidare kan det konstateras att kommissionens tvivel stärks av att Jahnkes faktiska resultat hela tiden låg under förväntningarna. Medan omstruktureringsplanen byggde på ett årsresultat på 250 000 euro år 2000 och 600 000 euro år 2001, uppgick de faktiska resultaten till 100 000 euro år 2000 och 15 000 år 2001.

(86)

Kommissionen kan inte utgå ifrån att omstruktureringsplanen bygger på realistiska antaganden och att Jahnkes långsiktiga lönsamhet kan återställas inom den utmätta tidsfristen.

(87)

Omstruktureringsplanen skall innehålla åtgärder som utjämnar eventuella negativa effekter på konkurrensen, eftersom det beviljade stödet annars skulle gå emot det gemensamma intresset och inte komma i fråga för ett undantag enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget.

(88)

Detta innebär att om företaget verkar på en gemenskapsmarknad, där en objektiv bedömning av tillgång och efterfrågan visar att det finns ett strukturellt överskott på produktionskapacitet, skall omstruktureringsplanen lämna ett till det mottagna stödet proportionerligt betydande bidrag till omstruktureringen av den bransch som agerar på den relevanta marknaden inom gemenskapen, genom en oåterkallelig minskning eller avveckling av kapacitet. Föreligger ingen strukturell överkapacitet, kräver kommissionen normalt heller ingen kapacitetsminskning som motprestation för stödet.

(89)

Tyskland försåg kommissionen med ingående uppgifter om läget på stålkonstruktionsmarknaden och kunde därigenom påvisa att det inte fanns något strukturellt överskott på produktionskapacitet på den tyska marknaden, där Jahnke i första hand är verksamt, och där företagets marknadsandel är mindre än 1 %, eller på den europeiska marknaden, där Jahnkes marknadsandel ligger under 0,001 %.

(90)

Eftersom Jahnke är ett medelstort företag och omstruktureringsplanen inte innehåller några planer på ökad produktionskapacitet, anser kommissionen att det berörda kriteriet i riktlinjerna är uppfyllt.

(91)

Beloppet och stödnivån måste begränsa sig till miniminivån, för att omstruktureringen skall kunna godkännas och måste, ur kommissionens perspektiv, stå i ett lämpligt förhållande till de förväntade fördelarna. Därför måste investeraren lämna ett betydande bidrag till omstruktureringskostnaderna med egna medel.

(92)

Enligt de uppgifter som lämnats av Tyskland uppgår investerarens planerade egenbidrag till omkring 21 % av de totala kostnaderna. Eftersom Jahnke är ett medelstort företag, kan kommissionen göra en något mildare bedömning av stödet. Den anser därför att investerarens egenbidrag är välavvägt.

(93)

Med avseende på ovanstående konstaterar kommissionen, att även om dess tvivel avseende otillåten snedvridning av konkurrensen och stödets lämplighet kunde skingras, är varken villkoren för att företaget skall vara stödberättigat eller omstruktureringsplanens vinstkriterium uppfyllda. Därför måste stödet anses vara oförenligt med den gemensamma marknaden.

(94)

Kommissionen slår fast att Tyskland har beviljat olagligt stöd på omkring 820 000 euro i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget.

(95)

Det olagligt beviljade stödet, som består av två lån från BvS på totalt 560 000 euro och ett lån från delstaten Sachsen-Anhalt på totalt 260 000 euro, skall återkrävas från mottagaren, om detta inte redan skett.