32002R1226

Kommissionens förordning (EG) nr 1226/2002

av den 8 juli 2002

om ändring av bilaga B till rådets direktiv 64/432/EEG

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 64/432/EEG av den 26 juni 1964 om djurhälsoproblem som påverkar handeln med nötkreatur och svin inom gemenskapen(1), senast ändrat genom kommissionens förordning (EG) nr 535/2002(2), särskilt artikel 16.1 andra stycket i denna, och

av följande skäl:

(1) Vetenskapliga kommittén för djurs hälsa och välbefinnande antog den 11 oktober 1999 en rapport(3) om ändring av de tekniska bilagorna till direktiv 64/432/EEG med hänsyn till den vetenskapliga utvecklingen när det gäller tuberkulos, brucellos och enzootisk bovin leukos.

(2) I enlighet med ovannämnda rapport bör test för att upptäcka brucellos utföras enligt "Manual of Standards for Diagnostic Tests and Vaccines" tredje utgåvan 1996 från Internationella byrån för epizootiska sjukdomar (OIE).

(3) I augusti 2001 offentliggjorde OIE den fjärde utgåvan, 2000, av ovannämnda handbok, med bland annat vissa ändringar av beskrivningen av brucellostest.

(4) I januari 2002 offentliggjorde Europeiska direktionen för läkemedelskvalitet den fjärde utgåvan av den europeiska farmakopén, inklusive monografierna 0535 och 0536 om det renade proteinderivatet (PPD) av aviärt och bovint tuberkulin.

(5) Därför är det nödvändigt att ändra bilaga B till direktiv 64/432/EEG för att fastställa provtagningsförfaranden som är tillämpliga för övervakning och handel inom gemenskapen med beaktande av Vetenskapliga veterinärkommitténs yttrande.

(6) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga B till direktiv 64/432/EEG skall ersättas med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 8 juli 2002.

På kommissionens vägnar

David Byrne

Ledamot av kommissionen

(1) EGT 121, 29.7.1964, s. 1977/64.

(2) EGT L 80, 23.3.2002, s. 22.

(3) SANCO/B3/R10/1999.

BILAGA

"BILAGA B

TUBERKULOS

1. IDENTIFIERING AV AGENSEN

Närvaron av Mycobacterium bovis (M. bovis), som orsakar bovin tuberkulos, i kliniska prover och prover som tagits efter slakt kan påvisas genom undersökning av utstryksprover eller med immunoperoxidasteknik och kan bekräftas genom att organismen odlas på ett medium för primärisolering.

Patologiskt material för att bekräfta M. bovis skall tas från abnorma lymfknutor och parenkymatösa organ, så som lungor, lever, mjälte etc. Om djuren inte visar några patologiska lesioner skall prover tas från lymfkörtlar i retrofarynx, bronkerna, mediastinum, juvret, underkäken, och levern och några lymfkörtlar från mesenterium skall också tas för undersökning och odling.

Identifiering av isolaten kan vanligen göras genom fastställande av odlingsegenskaper och biokemiska egenskaper. Polymeraskedjereaktion (PCR) kan också användas för att upptäcka M. tuberkulos. DNA-analyser kan visa sig vara snabbare och pålitligare än biokemiska metoder för att diffentiera M. bovis från andra tuberkulostyper. Genetiska fingeravtryck gör det möjligt att skilja mellan olika stammar av M. bovis och att beskriva M. bovis ursprungsmönster, smittspridning och utbredning.

De tekniska metoder och odlingsmedium som används, standardiseringen av dessa metoder och medium samt tolkningen av resultaten skall motsvara kraven i OIE:s Manual of Standards for Diagnostic Tests and Vaccines, fjärde utgåvan, 2000, kapitel 2.3.3 (bovin tuberkulos).

2. HUDTEST MED TUBERKULIN

PPD-tuberkulin (Purified Protein Derivatives) som uppfyller kraven i punkt 2.1 skall användas för att göra officiella hudtester med tuberkulin enligt de förfaranden som fastställs i punkt 2.2.

2.1 Standarder för tuberkulin (bovint och aviärt)

2.1.1 Definition

Rent proteinderivat av tuberkulin (PPD-tuberkulin, aviärt eller bovint) är ett preparat som framställs genom värmebehandling av de produkter som framställts genom odling och lys av Mycobacterium bovis respektive Mycobacterium avium och som kan påvisa fördröjd överkänslighet hos djur som är sensibiliserade för mikroorganismer av samma art.

2.1.2 Framställning

Tuberkulinet utvinns ur de vattenlösliga fraktionerna genom ångvärmebehandling och filtreras sedan genom odlingar av M. bovis respektive M. avium som odlats på ett flytande syntetiskt substrat. Filtratets verksamma fraktion består mestadels av protein och isoleras genom precipitation varefter den tvättas och löses upp på nytt. Ett antimikrobiellt konserveringsmedel som inte ger upphov till falska positiva reaktioner, exempelvis fenol, kan tillsättas. Den slutliga, sterila blandningen som är fri från mykobakterier tappas aseptiskt på sterila garantiförseglade glasbehållare som sedan förseglas för att förhindra förorening. Produkten kan frystorkas.

2.1.3 Identifiering av produkten

En serie graderade doser injiceras på olika ställen i albinoförsöksdjur som sensibiliserats på lämpligt sätt. De får inte väga mindre än 250 g styck. Efter 24-28 timmar uppstår reaktioner i form av svulster med hudrodnad, med eller utan nekros vid injektionsstället. Reaktionens storlek och intensitet varierar beroende på doseringen. Försöksdjur som inte har sensibiliserats reagerar inte på liknande injektioner.

2.1.4 Provtagning

2.1.4.1 pH: pH skall vara mellan 6,5 och 7,5.

2.1.4.2 Fenol: Om provet som skall undersökas innehåller fenol får koncentrationen inte överstiga 5 g/l.

2.1.4.3 Sensibiliseringseffekt: Använd en grupp på tre försöksdjur som tidigare inte har behandlats med något ämne som kan påverka testet. Vid tre tillfällen med fem dagars mellanrum skall försöksdjuren injiceras intrakutant med en dos av ämnet som motsvarar 500 IE i 0,1 ml. 15 till 20 dagar efter den tredje injektionen skall samma dos (500 IE) injiceras intrakutant i de här djuren och också i en kontrollgrupp på tre försöksdjur av samma vikt som inte tidigare har injicerats med tuberkulin. 24 till 28 timmar efter de sista injektionerna skiljer sig reaktionerna inte nämnvärt åt mellan de två grupperna.

2.1.4.4 Toxicitet: Använd två försöksdjur som väger minst 250 g vardera och som inte tidigare har behandlats med något ämne som påverkar provresultatet. Injicera varje försöksdjur subkutant med 0,5 ml av den produkt som skall provas. Observera djuren under sju dagar. Inga abnorma reaktioner får visa sig under observationstiden.

2.1.4.5 Sterilitet: Produkten skall klara det sterilitetstest som föreskrivs i monografin om vacciner för veterinära ändamål i fjärde utgåvan 2002 av den europeiska farmakopén.

2.1.5 Styrka

Styrkan hos PPD-tuberkulin (bovint och aviärt) fastställs genom en jämförelse av reaktionerna hos sensibiliserade försöksdjur genom intrakutan injektion av en serie spädningar av den produkt som skall provas med de reaktioner som blir resultatet av kända koncentrationer av ett referenspreparat av PPD-tuberkulin (bovint respektive aviärt) som kalibrerats i IE.

För att pröva styrkan skall nio albinoförsöksdjur som väger mellan 400 g och 600 g sensibiliseras genom en djup intramuskulär injektion av 0,0001 våtvikt levande M. bovis av stammen AN5 som spätts ut med 0,5 ml av en lösning med 9g/l natriumklorid R när det gäller bovint tuberkulin eller en lämplig dos inaktiverat eller levande M. avium när det gäller aviärt tuberkulin. Tidigast fyra veckor efter sensibiliseringen av försöksdjuren rakas deras flanker så att det blir plats för högst fyra injektionsställen på varje sida. Förbered spädningar av den produkt som skall provas och spädningar av referensprodukten med hjälp av isoton buffrad koksaltslösning (pH 6,6-7,5) med 0,005 g/l polysorbat 80 R. Använd minst tre doser av referensprodukten och minst tre doser av den produkt som skall provas. Dosera så att de lesioner som uppstår har en diameter på minst 8 mm och högst 25 mm. Randomisera produkterna i romerska kvadrater. Injicera varje dos intrakutant och använd en konstant dos på 0,1 eller 0,2 ml. Mät lesionernas diameter efter 24-28 timmar och räkna ut provresultatet med vanliga statistiska metoder med förutsättningen att lesionernas diameter är direkt proportionell till logaritmen för tuberkulinets koncentration.

Provet är ogiltigt om felgränserna (P = 0,95) inte ligger under 50 % och inte över 200 % av den beräknade styrkan. Den beräknade styrkan får inte vara lägre än 66 % och inte mer än 150 % av den fastställda styrkan för bovint tuberkulin. Den beräknade styrkan får inte vara lägre än 75 % och inte mer än 133 % av den fastställda styrkan för aviärt tuberkulin. Den fastställda styrkan får inte understiga 20000 IE/ml för någondera tuberkulintypen (bovint och aviärt).

2.1.6 Lagring

Lagras i skydd för ljus, temperatur 5 ± 3 °C.

2.1.7 Märkning

Av etiketten skall framgå

- styrkan uttryckt i IE/ml,

- benämning på och kvantitet av eventuella tillsatsämnen.

- För frystorkade produkter:

- beteckning och volym på den vehikel som skall tillsättas,

- att produkten skall användas omedelbart efter utspädningen.

2.2 Testförfaranden

2.2.1 Följande skall anses som officiella enkla intrakutana tuberkulintest:

- Det enkla intrakutana tuberkulintestet: detta prov kräver en enda injektion av bovint tuberkulin.

- Det intrakutana jämförande testet: detta test kräver en enda injektion av bovint tuberkulin och en enda injektion av aviärt tuberkulin som ges samtidigt.

2.2.2 Den injicerade dosen tuberkulin skall vara:

- Minst 2000 IE bovint tuberkulin.

- Minst 2000 IE aviärt tuberkulin.

2.2.3 De enskilda injektionsdosernas volym får inte överstiga 0,2 ml.

2.2.4 Tuberkulintest skall utföras genom injektion av tuberkulin i halshuden. Injektionsstället skall vara på gränsen mellan den främre och mellersta tredjedelen av halsen. När både aviärt och bovint tuberkulin injiceras på samma djur skall injektionen av aviärt tuberkulin göras cirka 10 cm från halsens överkant och injektionsstället för bovint tuberkulin 12,5 cm längre ner, på en linje som löper ungefär parallellt med skulderlinjen, eller på olika sidor på halsen; på ungdjur, där utrymmet är alltför begränsat på ena sidan av halsen för att det skall gå att separera injektionsställena tillräckligt mycket från varandra, skall en injektion göras på vardera sidan av halsen på identiskt belägna ställen mitt i den mellersta tredjedelen av halsen.

2.2.5 Tekniken vid utförandet av tuberkulintest och tolkningen av reaktionen beskrivs i det följande:

2.2.5.1 Teknik

Injektionsstället skall rakas och rengöras. Ett hudveck på varje rakad och rengjord yta greppas mellan pekfingret och tummen, mäts med en kutimeter och resultatet antecknas. Tuberkulindosen skall sedan injiceras med en metod som innebär att tuberkulinet hamnar intrakutant. En liten steril kanyl med den fasade kanten utåt, och med graderad spruta innehållande tuberkulin, förs in snett i de djupare hudlagren. Efter en korrekt utförd injektion skall en ärtliknande ansvällning kunna palperas på varje injektionsställe. Hudveckets tjocklek på varje injektionsställe mäts på nytt 72 (+/- 4) timmar efter injektionen och antecknas.

2.2.5.2 Tolkning av reaktionerna

Reaktionerna tolkas med ledning av kliniska observationer och den eller de uppmätta ökningarna i hudveckets tjocklek på injektionsställena 72 timmar efter injektionen av tuberkulinet.

a) Negativ reaktion: endast begränsad svullnad observeras, med en ökning av hudveckets tjocklek på högst 2 mm utan kliniska tecken såsom diffust eller utbrett ödem, exudation, nekroser, smärta eller inflammation i lymfvägarna i området eller i lymfknutorna.

b) Tveksam reaktion: inga sådana kliniska tecken av de slag som nämns under a observeras, men ökningen av hudveckets tjocklek uppgår till mer än 2 mm och mindre än 4 mm.

c) Positiv reaktion: kliniska tecken som nämns under a observeras eller ökningen av hudveckets tjocklek på injektionsstället uppgår till 4 mm eller mer.

2.2.5.3 Tolkningen av officiella intrakutana tuberkulintest skall göras enligt följande:

2.2.5.3.1 Enkelt intrakutant tuberkulintest

a) positivt: en positiv bovin reaktion enligt punkt 2.2.5.2 c,

b) tveksamt: reaktion såsom definieras i punkt 2.2.5.2 b,

c) positivt: en negativ bovin reaktion enligt punkt 2.2.5.2 a.

Djur vilkas reaktion efter ett enda intrakutant tuberkulintest bedöms som tveksam skall underkastas ytterligare ett tuberkulintest efter minst 42 dagar.

Djur som inte reagerar negativt på detta andra tuberkulintest skall anses ha reagerat positivt på testet.

Djur som reagerar positivt på ett enda intrakutant tuberkulintest kan underkastas ett intrakutant jämförande tuberkulintest om det misstänks att reaktionen är falsk eller att reaktionen uppstått på grund av interferens.

2.2.5.3.2 Intrakutant jämförande tuberkulintest för att bestämma och bibehålla status som officiellt tuberkulosfri besättning

a) positivt: en bovin reaktion som är mer än 4 mm större än den aviära reaktionen eller förekomst av kliniska tecken,

b) tveksamt: en positiv eller tveksam bovin reaktion som är mer än 1-4 mm större än den aviära reaktionen jämte frånvaro av kliniska tecken,

c) negativt: en negativ bovin reaktion eller en positiv eller tveksam bovin reaktion som dock är lika med eller svagare än en positiv eller tveksam aviär reaktion jämte frånvaro av kliniska tecken i båda fallen.

Djur med tveksam reaktion på det intrakutana jämförande tuberkulintestet skall underkastas ett andra test efter minst 42 dagar. Djur som inte reagerar negativt på detta andra tuberkulintest skall anses ha reagerat positivt på testet.

2.2.5.3.3 Status som officiellt tuberkulosfri besättning kan tillfälligt upphävas och djur från denna besättning får inte delta i handeln mellan medlemsstaterna förrän status för följande djur har fastställts:

a) Djur vilkas reaktion bedömts som tveksam efter det enda intrakutana tuberkulintestet.

b) Djur vilkas reaktion bedömts som positiv efter det enkla intrakutana tuberkulintestet, men som skall prövas på nytt genom ett intrakutant jämförande tuberkulintest.

c) Djur vilkas reaktion bedömts som tveksam efter det intrakutana jämförande tuberkulintestet.

2.2.5.3.4 Om det i gemenskapslagstiftningen krävs att djuren underkastas ett intrakutant tuberkulintest före varje förflyttning, skall testet tolkas så att inget djur som uppvisar en ökning av hudveckets tjocklek på mer än 2 mm eller kliniska tecken får tillåtas i handeln mellan medlemsländerna.

2.2.5.3.5 För att göra det möjligt att upptäcka så många smittade och sjuka djur som möjligt i en besättning eller region kan medlemsstaterna ändra kriterierna för tolkningen av testerna för att uppnå ökad testkänslighet genom att betrakta samtliga tveksamma reaktioner enligt 2.2.5.3.1 b och 2.2.5.3.2 b som positiva.

3. KOMPLETTERANDE TESTER

För att göra det möjligt att upptäcka så många smittade och sjuka djur som möjligt i en besättning eller region kan medlemsstaterna förutom tuberkulintestet tillåta det gamma-interferonförsök som avses i OIE:s "Manual of Standards for Diagnostic Tests and Vaccines", fjärde utgåvan, 2000, kapitel 2.3.3 (bovin tuberkulos).

4. STATLIGA INSTITUT OCH NATIONELLA REFERENSLABORATORIER

4.1 Uppgifter och ansvarsområden

De statliga institut och referenslaboratorier som anges i punkt 4.2 skall ha ansvaret för den officiella tuberkulintestningen eller provtagning med reagenter som avses i punkterna 2 och 3 i sina respektive länder för att säkerställa att alla sådana tuberkuliner eller reagenter motsvarar de standarder som avses ovan.

4.2 Förteckning över statliga institut och nationella referenslaboratorier

1. Tyskland:

Paul-Ehrlich Institut (PEI), Bundesamt für Sera und Impstoffe, D-23207 Langen; Bundesinstitut für gesundheitlichen Verbraucherchutz und Veterinärmedizin - Bereich Jena - D-07743 Jena

2. Belgien:

Institut Scientifique de la Santé Publique - Louis Pasteur, 14 Rue Juliette Wytsman - B-1050 Bryssel

3. Frankrike:

Laboratoire national des médicaments vétérinaires, Fougères

4. Storhertigdömet Luxemburg:

Leverantörlandets kontrollorgan

5. Italien:

Istituto superiore di Sanità, Rom

6. Nederländerna:

Centraal Instituut voor Dierziekte Controle Lelystad (CIDC-Lelystad), Lelystad

7. Danmark:

Danmarks Veterinærinstitut, Bülowsvej 27, DK-1790 Köpenhamn

8. Irland:

Leverantörlandets kontrollorgan

9. Förenade kungariket:

The Veterinary Laboratory Agency, Addlestone, Weybridge

10. Grekland:

Κέντρο Κτηνιατρικών Ιδρυμάτων, Νεαπόλεως 25, 153 10 Αθήνα

11. Spanien:

Laboratorio de Sanidad y produccion Animal de Granada

12. Portugal:

Laboratório Nacional de Investigação Veterinária, Lissabon

13. Österrike:

Bundesanstalt für veterinärmedizinische Untersuchungen, Mödling

14. Finland:

Eläinlääkintä - ja elintarviketutkimus - laitos - Forskningsanstalten för veterinärmedicin och livsmedel, Helsinki

15. Sverige:

Statens veterinärmedicinska anstalt, Uppsala"