1.

Är artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens ( 1 ) insolvens tillämplig om utbetalning av tjänstepensionsförsäkring sker via ett pensionssystem för flera företag, vilket står under uppsikt av den tyska statliga finansinspektionen, och detta pensionssystem av finansiella skäl och i laga ordning med finansinspektionens godkännande sänker utbetalningarnas storlek, varvid arbetsgivaren i enlighet med nationell rätt visserligen måste stå för denna sänkning gentemot de tidigare arbetstagarna men på grund av sin insolvens dock inte kan uppfylla sin skyldighet att kompensera de minskade utbetalningarna?

2.

Om den första tolkningsfrågan besvaras jakande:

Under vilka förhållanden kan de förluster i fråga om storleken på utbetalningar från tjänstepensionsförsäkring som den tidigare arbetstagaren drabbas av genom arbetsgivarens insolvens uppenbart ses som orimligt stora och därmed förpliktiga medlemsstaterna till att garantera ett minimiskydd mot sådana förluster, trots att den tidigare arbetstagaren erhåller minst hälften av de förmåner som följer av dennes intjänade pensionsrätter?

3.

Om den första tolkningsfrågan besvaras jakande:

Har artikel 8 i direktiv 2008/94/EG omedelbar effekt och ger denna bestämmelse rättigheter åt den enskilde som denne kan göra gällande gentemot medlemsstaten inför en nationell domstol, i händelse en medlemsstat inte eller endast på otillräckligt sätt har införlivat nämnda direktiv med den nationella lagstiftningen?

4.

Om den första tolkningsfrågan besvaras jakande:

Ska ett privaträttsligt inrättat organ betraktas som en myndighet inom en medlemsstat, när medlemsstaten har utpekat organet såsom ansvarigt för att skydda tjänstepensionsförsäkringen vid en insolvens – med bindande verkan för arbetsgivaren – vilket står under uppsikt av den tyska statliga finansinspektionen och enligt den offentliga rätten tar ut de för insolvensskyddet nödvändiga avgifterna av arbetsgivarna och liksom en myndighet genom ett administrativt beslut kan fastställa förutsättningar för utsökning?