29.10.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/24

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Finansiell utbildning och ansvarsfull konsumtion av finansiella produkter” (initiativyttrande)

2011/C 318/04

Föredragande: Carlos TRIAS PINTÓ

Den 20 januari 2011 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen att utarbeta ett initiativyttrande om

”Finansiell utbildning och ansvarsfull konsumtion av finansiella produkter”.

Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 24 juni 2011.

Vid sin 473:e plenarsession den 13–14 juli 2011 (sammanträdet den 14 juli 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 142 röster för, 6 röster emot och 4 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Det finansiella systemet blir alltmer komplext och svåröverblickbart, vilket under de senaste åren har gjort det allt svårare att göra sig en korrekt bild av finansiella produkter.

1.1.1   I ljuset av detta noterar EESK att Europeiska kommissionen och OECD har genomfört flera olika initiativ för att lindra bristerna i det finansiella systemet. Kommittén uppmanar också finanssektorn att tillämpa de nya reglerna på ett korrekt sätt och att använda sig av självreglering för att lägga grunden till ett lämpligt och hederligt förfaringssätt. Därmed kan man råda bot på vissa företags tidigare agerande och göra det lättare att tillgå överblickbara finansiella produkter som ger konsumenterna möjlighet att veta vad deras avtal egentligen innebär och att jämföra de olika produkter som tillhandahålls på marknaden.

1.2   För att i större utsträckning skydda dem som köper eller investerar i finansiella produkter finns det ett oundvikligt behov av att förbättra regleringen och övervakningen av det finansiella systemet samt att göra det mer öppet för insyn. Detta fråntar dock inte den enskilda medborgaren ansvaret för att utveckla sina kunskaper på det finansiella området under hela sin livstid, så att han eller hon därmed kan använda sig av finansiella produkter på ett ansvarsfullt sätt genom att fatta välinformerade och väl underbyggda beslut. Det handlar kort sagt om att skapa en verkningsfull triangel mellan den finansiella utbildningen, regleringen av marknaderna och konsumentskyddet.

1.3   Finansiell utbildning bör ses som en övergripande politisk fråga som bygger på samarbetet mellan alla berörda aktörer: den offentliga sektorn, finanssektorn, företag, fackföreningar, konsumentorganisationer, utbildningssystemet och, rent generellt, alla medborgare i egenskap av konsumenter av finansiella produkter. Utbildningen bör dock tillhandahållas av organ där det inte föreligger några intressekonflikter.

1.4   Inom ramen för ett utbildningssystem som uppmuntrar EU:s medborgare att utveckla sitt kritiska tänkande bör finansiell utbildning äga rum under individens hela livscykel. EESK anser att finansiell utbildning bör vara ett obligatoriskt ämne i utbildningssystemens kursplaner och ett kontinuerligt inslag i planerna för arbetstagarnas vidareutbildning och fortbildning. Syftet med detta ämne bör bl.a. vara att uppmuntra till en ansvarsfull hantering av ekonomiska frågor (sparande, användning av kreditkort, lån, osv.) och att främja finansiella produkter som kännetecknas av ett socialt ansvarstagande. EESK stöder de åtgärder i fråga om reglering av finansmarknaderna för basprodukter som har vidtagits av Europeiska kommissionen för att öka öppenheten, höja informationens kvalitet och förbättra tillsynsmekanismerna.

1.5   Finansiell utbildning som är fullt tillgänglig för alla kommer att gynna samhället som helhet. Projekt med inriktning på vidareutbildning i finansiella frågor bör i första hand inriktas på de samhällsgrupper som riskerar att drabbas av ekonomisk utslagning. Det är finanssektorns plikt att själv delta aktivt i de parallella satsningarna på mikrofinansiering och utbildning samt i arbetet för att underlätta tillgången till grundläggande finansiella tjänster.

1.6   EESK framhåller att de nuvarande programmen för finansiell utbildning har fått en begränsad effekt. Kommittén betonar också att det inte bara är viktigt att kartlägga utbildningsbehovet bland dem som konsumerar finansiella produkter och att utarbeta förslag vid behov, utan att man även måste utvärdera de olika utbildningsprogrammens lämplighet och huruvida vägarna för tillträde är effektiva. De berörda aktörerna bör medverka i denna process.

1.7   Finansiell utbildning är utan tvivel en avgörande faktor för att man ska kunna upprätthålla förtroendet för det finansiella systemet och använda finansiella produkter på ett ansvarsfullt sätt. Inför framtiden måste de mest relevanta institutionerna – både offentliga och privata – därför förena sina krafter med de berörda aktörerna för att förse den finansiella utbildningen med de strategier och de resurser den förtjänar, samt åtgärda bristerna i samordningen och den otillräckliga samverkan mellan de många befintliga initiativen (på internationell nivå, europeisk nivå samt i de enskilda medlemsstaterna).

1.8   Kommittén är medveten om att Europeiska kommissionens befogenheter på utbildningsområdet är begränsade, men vill på denna punkt hävda att finansiell utbildning inte bara handlar om utbildning i sig, utan även om att ge den enskilde egenmakt, motverka social utslagning och främja ansvarsfull konsumtion.

1.9   Avslutningsvis vill EESK framhålla att behoven hos dem som konsumerar finansiella produkter bör vara en prioriterad fråga vid de internationella sammanträdena på hög nivå, särskilt G20-toppmötet. Mot bakgrund av detta begär EESK att det inrättas en expertgrupp med inriktning på finansiellt konsumentskydd.

2.   Finanskulturen och konsumenternas roll

2.1   Den kultur som präglas av finansiell avreglering och självreglering, finansiell kreativitet, avancerade nya instrument och ett svåröverblickbart system är inte bara en avgörande faktor bakom den kris som vi nu går igenom, utan gör det också än svårare för den enskilde medborgaren att förstå principerna för hur marknaden fungerar – trots att marknaden redan i sig är komplex, globaliserad och översvämmad av ett stort antal finansiella produkter av varierande karaktär.

2.2   I det så kallade kunskapssamhället, som måste stödjas av ett utbildningssystem som har förmågan att stimulera medborgarnas kritiska tänkande, är finansiell utbildning ett strategiskt instrument som bör utgöra ett komplement till den nya regleringen av det finansiella systemet. Utan ansvarsfulla konsumenter som engagerar sig genom att utveckla sina kunskaper på det finansiella området går det inte att nå målet om ett mer robust och säkert finansiellt system som är öppet för insyn.

2.3   Principen om ”ansvarsfull konsumtion av finansiella produkter”, som syftar till att få människor att skilja mellan vad man vill ha och vad man egentligen behöver, vinner allt större mark. På samma sätt vinner principen om ”medvetet sparande” allt fler anhängare. Den går ut på att man ska tänka långsiktigt och välja produkter som kännetecknas av ett socialt ansvarstagande (1), det vill säga, att de ger upphov till ett bättre agerande ur miljö-, samhälls- och företagsstyrningssynpunkt (environmental, social and corporate governance – ESG- kriterier).

2.4   Syftet bör inte vara att endast sprida kunskaper och färdigheter (finansiell utbildning), utan även att ge människor förmågan att göra välgrundade bedömningar så att de därmed kan fatta korrekta beslut när det gäller förvaltningen av deras privata ekonomi i det verkliga livet (vidareutbildning i finansiella frågor).

2.5   En persons sätt att agera i finansiella frågor påverkar en betydande del av de beslut han eller hon fattar i sitt liv, vilket har en direkt inverkan på levnadsförutsättningarna för såväl den enskilde individen som dennes familj, eftersom det får konsekvenser för allt från studiefinansiering till pensionssparande (2).

2.6   Med hänsyn till den rådande internationella ekonomiska krisen, medborgarnas växande intresse för hållbarhetsfrågor och företagens agerande ur miljö-, samhälls- och företagsstyrningssynpunkt förefaller det vara viktigt att sprida mer information om hur dessa aspekter kan beaktas av de enskilda konsumenterna när de fattar ekonomiska beslut.

2.7   EESK anser därför att man bör verka för att höja kunskapsnivån i finansiella frågor i alla samhällsgrupper och under individens hela livscykel, eftersom detta är ytterst viktigt för att man ska kunna upprätthålla förtroendet för ett välreglerat finansiellt system så att man kan garantera att det utvecklas och stabiliseras, samt främja en smart konsumtion av finansiella produkter på basis av välinformerade och väl underbyggda beslut. Denna fråga är på väg att bli en gemensam målsättning för både regeringar och de organ som svarar för reglering och tillsyn.

2.8   Även de finansiella instituten har en viktig funktion att fylla. Därför måste samhället kunna förlita sig på att finanssektorn tillhandahåller kunderna tjänster på ett hederligt sätt som är öppet för insyn, och att den klart och tydligt agerar med kundens bästa för ögonen.

3.   Åtgärder med inriktning på finansiell utbildning

3.1   Med finansiell utbildning avses den process som resulterar i att konsumenterna får en bättre förståelse av de finansiella produkterna och bättre kunskaper om finansiella risker och de möjligheter marknaden har att erbjuda, så att de kan fatta välinformerade beslut i ekonomiska frågor. Finansiell utbildning som är fullt tillgänglig för alla kommer att gynna samhället som helhet, dels genom att risken att drabbas av ekonomisk utslagning minskar, dels eftersom konsumenterna uppmuntras att planera och spara. Detta innebär att finansiell utbildning även kan bidra till att motverka överskuldsättning.

3.2   För att höja konsumenternas kunskapsnivå i finansiella frågor har tillsynsorganen, de finansiella instituten och andra aktörer i det civila samhället sjösatt flera initiativ under benämningen ”planer för finansiell utbildning”.

3.3   Denna föresats är inte ny – den har tidigare tagits upp till behandling av OECD (3), Europeiska kommissionen (4) och Ecofin (5).

3.4   De mest betydande åtgärderna som har vidtagits av institutioner på EU-nivå är att man införde ett omfattande avsnitt om finansiell utbildning i konsumentutbildningsprojektet Dolceta (Development of On Line Consumer Education Tools for Adults) och att kommissionen inrättade en expertgrupp för finansiell utbildning i oktober 2008. Alltsedan dess sammanträder denna expertgrupp med jämna mellanrum, med syftet att utvärdera de olika strategierna för utveckling av programmen för finansiell utbildning och att uppmuntra offentlig-privat samarbete för att skapa gynnsamma förutsättningar för programmens genomförande.

3.5   En förbättring av den finansiella utbildningen är nödvändig på grund av en rad faktorer, bl.a. de nya finansiella instrumentens komplexitet, de demografiska förändringarna (6) och det nya europeiska regelverket (7).

3.6   Utöver detta har befolkningen i allmänhet otillräckliga kunskaper i finansiella frågor. För att man ska kunna komma till rätta med detta måste medborgarna först och främst bli medvetna om att deras finansiella utbildning behöver förbättras. Med anledning av detta kräver EESK att man genomför ytterligare satsningar på nationella kampanjer för att sprida information om finansiella frågor.

3.7   EESK anser att man på ett effektivt sätt måste ge alla medborgare (barn, ungdomar, äldre, personer med funktionshinder eller andra samhällsgrupper) tillgång till program som inriktas på vidareutbildning i finansiella frågor. Frågorna måste vara anpassade till de olika stadierna och man måste ta hänsyn till varje grupps målsättningar och intressen. Det centrala innehållet i utbildningen (bl.a. ekonomisk planering, sparande, skuldsättning, försäkringar och pensioner) och de särskilda metoderna för förmedlingen av kunskaper bör kombineras med effektiva vägar för tillträde för de olika samhällsgrupperna: skolor, arbetsplatser, konsumentorganisationer, webbplatser, specialiserade publikationer, medier etc.

3.8   Barn och ungdomar är en prioriterad målgrupp i programmen, men endast i ett begränsat antal länder ingår finansiell utbildning i kursplanen. (8) EESK betonar att man inte kommer att kunna nå de eftersträvade målen när det gäller vidareutbildning i finansiella frågor om man inte tar itu med denna situation.

3.9   Mot bakgrund av detta uppmanar EESK Europeiska kommissionen och övriga institutioner att genomföra ytterligare satsningar på att synliggöra och informera om socialt ansvarsfulla investeringar i de olika medlemsstaterna inom ramen för deras pågående initiativ med inriktning på finansiell utbildning.

3.10   De program med inriktning på finansiell utbildning som pågår för närvarande i länder som Storbritannien (ett allmänt rådgivningsprogram), Frankrike (institutet för finansiell utbildning), Spanien (plan för finansiell utbildning 2008–2012), Österrike (initiativet ”Finanz Wissen”) med flera är förvisso korrekt utformade, men de får inte tillräckligt stor spridning och deras genomförandestrategier är inte tillräckligt omfattande, och dessutom har medborgarna endast begränsad kännedom om de utbildningsresurser som dessa institutioner kan erbjuda.

3.11   EESK anser att man på ett mer ingående sätt måste utvärdera lämpligheten i utbildningsinnehållet och vägarna för tillträde, och således även metoderna för att mäta huruvida kunskaperna på det finansiella området förbättras i ett längre tidsperspektiv, i synnerhet när det gäller hur detta ämne påverkar utbildningen av barn och ungdomar.

4.   Nya finansiella beteendemönster bland konsumenterna

4.1   Demografiska, sociokulturella och tekniska faktorer i konsumenternas omgivning ger upphov till nya finansiella beteendemönster. Rent konkret innebär detta att konsumenterna i dag förväntar sig skräddarsydda produkter och ett mer personligt bemötande, de efterfrågar mer information och vill veta vad deras investerade pengar används till (9), och de har en mer kritisk inställning än tidigare.

4.2   De nära band som kunderna traditionellt sett har haft till sina finansiella institut blir gradvis allt svagare: de anlitar flera olika banker, de väljer ett närliggande bankkontor eller en elektronisk bank, de förväntar sig effektiv service och avkastning på sina investeringar.

4.3   Den avgörande faktorn för att få trogna kunder är att hantera information på ett korrekt sätt för att kunna analysera kundernas beteendemönster och förmedla lämplig information med hänsyn till den aktuella kundens profil. Icke desto mindre måste de enskilda konsumenterna granska den information de tillhandahålls och vara fullt införstådda med de kontrakt de undertecknar.

4.4   Konsumentorganisationerna rekommenderar å sin sida att man i första hand utgår från ett antal riktlinjer vid kontakten med finansiella institut (personligt anpassad service, kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls, specialiseringsnivå i fråga om specifika produkter), i stället för att ge sig in i djungeln av erbjudanden om marknadens bästa avkastning. På denna punkt kan finansiell utbildning göra konsumenten uppmärksam på farorna med oseriösa finansiella aktörer.

5.   Insatser för att öka insynen i syfte att förbättra skyddet och återupprätta förtroendet

5.1   Åtgärderna med inriktning på finansiell utbildning bör kompletteras av en genomgripande reglering av finansmarknaderna och en effektiv förbättring av skyddet av konsumenter av finansiella produkter. Detta fråntar dock inte den enskilda medborgaren ansvaret för att utveckla sina kunskaper på det finansiella området under hela sin livstid.

5.2   Öppenhet för insyn är en avgörande faktor för upprätthållandet av goda kundrelationer, och det är även ett viktigt verktyg när det gäller att återupprätta konsumenternas förtroende för företagen inom finanssektorn.

5.3   För att man ska kunna garantera att information är öppen för insyn behöver man genomföra initiativ som rör bland annat rapporter och publikationer, ansvarsfull rådgivning, informationsbroschyrer, handledningar, nya metoder för rådfrågning samt presentationer av finansiella produkter och tjänster. Finstilt text, oskäliga villkor i kontrakten och missvisande reklam bör motarbetas.

5.4   De finansiella instituten är ofta en källa till bekymmer för kunderna på grund av brister i kommunikationen, reglerna för direkt kundservice på bankkontoren och sist men inte minst utformningen av dokumenten, som oftast är obegripliga för dem som inte är experter på området. För att råda bot på denna situation borde de finansiella instituten se till att ha kvalificerad personal som förser kunderna med den information de behöver, tar initiativ till en dialog med dem och använder deras språk.

5.5   Informationskraven vid marknadsföring av finansiella produkter och tjänster har blivit hårdare eftersom det nu finns ett krav på att konsumenten måste få tillförlitlig information om kontraktsvillkoren och deras respektive konsekvenser i tillräckligt god tid före godkännandet av ett erbjudande.

5.6   Det är i synnerhet ytterst viktigt att klart och tydligt informera om de risker som är förknippade med varje åtgärd och att försöka göra en avvägning av dessa, eftersom riskerna med finansiella produkter på senare tid har flyttats över på konsumenterna i allt större utsträckning. När det gäller elektroniska banker måste man garantera att kunden får full tillgång till den mest relevanta informationen.

5.7   Rent konkret ställer direktivet om betaltjänster (2007/64/EG) större krav på tillgång till information. Direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID) (10) utgör å sin sida en grund för nödvändig information vid tillhandahållande av investeringstjänster, som är ett stöd i kontraktsprocessens samtliga led: i samband med att man får information inför sitt beslut, vid själva undertecknandet och även efter att kontraktet är påskrivet. På samma sätt ställer det krav på att finansinstituten ska stärka investerarskyddet och erbjuda sina kunder lämpliga produkter som motsvarar deras sociokulturella profiler och tar hänsyn till deras riskbild.

5.8   Direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal har också betydelse för skyddet av konsumenternas rättigheter. I detta direktiv betonas vikten av principen om ”ansvarsfull utlåning”, vilket innebär att det är långivarnas ansvar att ge råd till konsumenterna och utvärdera deras nuvarande och framtida betalningsförmåga mot bakgrund av den information konsumenterna tillhandahåller och genom att på egen hand söka information i databaser.

5.9   Om man blickar framåt kommer inremarknadsakten (11) att vara ett viktigt instrument på gemenskapsnivå när det gäller att stärka medborgarnas förtroende. Ett av inremarknadsaktens kapitel handlar om åtgärdsplanen för konsumentskydd i samband med finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, framför allt när det gäller insyn i bankernas avgifter samt de nuvarande bristerna i skyddet av låntagare på hypotekslånemarknaden.

6.   Främja bästa bankpraxis

6.1   De senaste decenniernas finansiella avreglering har gett upphov till starkare kopplingar mellan bankmarknaden och kapitalmarknaden, vilket i sin tur har ökat risken för att de kommersiella bankkundernas rättigheter inte skyddas i tillräcklig grad.

6.2   På grund av detta har konsumenter påtalat att de inte har fått tillräcklig information i samband med marknadsföring av finansiella produkter, i synnerhet i fråga om nya sofistikerade produkter.

6.3   Europeiska kommissionen (12) påpekar följande grundläggande problem i förhållandet mellan kunden och banken: brister i den information kunden tillhandahålls innan kontraktet ingås, otillförlitlig rådgivning, svåröverblickbara bankavgifter och svårigheter när det gäller att byta bank.

6.4   För att ta itu med dessa brister har Europeiska kommissionen startat ett initiativ som går ut på att banksektorn genom självreglering ska förbättra tillgången till information och göra bankavgifterna mer lättförståeliga och jämförbara. EESK ser mycket positivt på detta viktiga harmoniseringsprojekt, som bör leda till ett mer standardiserat system som gör det lättare att jämföra olika erbjudanden. Samtidigt betonar kommittén att konsumentorganisationerna måste delta i utformningen av denna process för att den ska ge önskat resultat.

6.5   De finansiella instituten uppvisar dock en tydlig motvilja mot att informera sina kunder om andra aktörers produkter om detta får deras egna produkter att framstå som mindre lönsamma. Ett av de misstag som förhandlingarna om kollektiva investeringar har gett upphov till är att man har lanserat nya produkter utan att ta hänsyn till hur stor efterfrågan på dem det egentligen fanns.

6.6   Kort sagt råder det i praktiken en obalans mellan kundernas behov och de produkter de tecknar avtal om. Denna situation är resultatet av en förvaltningsmodell som bygger på att utbudet utformas med hänsyn till efterfrågan och att man utnyttjar den ökande kunskapsmässiga obalans som beror på det asymmetriska kunskapsförhållandet mellan säljare och köpare av finansiella produkter. EESK föreslår att man inför strikta, bindande etiska regler för de finansiella institutens personal, vilket borde minska risken för potentiella intressekonflikter mellan rådgivning och marknadsföring. Det bör åligga finansinstituten att bevisa att de respekterar uppförandekoden.

6.7   De som förmedlar finansiella tjänster (inte bara banktjänstemän utan även försäkringsmäklare, börsmäklare etc.) måste alltså inte bara strikt följa de rådande reglerna, utan också anta regler om bästa praxis för att skydda konsumenterna av finansiella tjänster. Detta kan ske i form av åtgärder för att förbättra informationen (som måste vara klar, exakt, anpassad till kundens behov, lättförståelig och möjlig att jämföra med andra erbjudanden), riktlinjer som främjar spararnas och investerarnas finansiella utbildning, professionell rådgivning (tillförlitlig och hederlig) som underlättar konsumentens val, och en oberoende ombudsman som tillvaratar och skyddar kundernas rättigheter och intressen vid köp av finansiella produkter.

6.8   För att detta scenario ska kunna omsättas i praktiken betonar EESK att man måste se till att de som förmedlar finansiella tjänster blir mer kvalificerade, så att de har förmågan att utföra detta oumbärliga handledande arbete. Förmedlarna av finansiella tjänster står inför två parallella utmaningar: de måste dels lära sig mer om de produkter de marknadsför, dels klara av att förmedla information till konsumenterna på ett effektivt sätt.

7.   Främja den ekonomiska integrationen

7.1   Kommittén är medveten om att den ekonomiska integrationen måste sättas i relation till individens fulla sociala integration, och det är uppenbart att garantier i fråga om sysselsättning, socialt skydd etc. gör initiativen med inriktning på finansiell utbildning mer genomförbara.

7.2   Flera studier (13) visar att kunskapsnivån i finansiella frågor generellt sett är otillräcklig och att det finns ett samband mellan denna och individens kulturella nivå och socioekonomiska status. Detta innebär att många personer har svårt att sköta sin privata ekonomi och att de inte är medvetna om vilka risker deras investeringar är förknippade med. Man har också konstaterat att ytterst få av dessa personer har någon beredskap för oförutsedda händelser som riskerar att leda till en förändrad livssituation (arbetslöshet, olyckor, skilsmässa eller makes/makas bortgång).

7.3   I många länder kan endast 30 % av den vuxna befolkningen räkna ut en enkel ränta och knappt 44 % har grundläggande kännedom om hur pensionssystemet fungerar. (14)

7.4   Runt 80 miljoner europeiska medborgare, det vill säga 16 % av den totala befolkningen, befinner sig på tröskeln till fattigdom. EU slog år 2010 fast att en av målsättningarna för det ”europeiska året för bekämpning av utslagning och fattigdom” var att främja samhällets stöd till integrationspolitiken, med fokus på både kollektivets och individens ansvar.

7.5   Den ekonomiska integrationen utgör ett stöd för de sociala integrationsprocesserna. Därför är det viktigt att främja de initiativ som gynnar den ekonomiska integrationen av de samhällsgrupper som löper en förhöjd risk att drabbas av utslagning (bl.a. kvinnor, arbetslösa, personer med funktionshinder, äldre och obemedlade) på basis av en princip om tillgänglighet för alla och genom att utveckla finansiella produkter och tjänster som är särskilt anpassade till dessa gruppers behov.

7.6   Med hänsyn till den rådande socioekonomiska situationen är det mycket viktigt att betona vikten av finansiell utbildning med inriktning på planering inför pensionen, i synnerhet med tanke på att det finns en radikal tendens i riktning mot avgiftsfinansierade allmänna pensionssystem, i vilka utbetalningarna beror på hur mycket som har inbetalats (s.k. earnings-related benefits). För att ge yrkesverksamma kvinnor en starkare ställning bör man på liknande sätt se till att deras inträde på arbetsmarknaden kombineras med särskilda vidareutbildningsprogram med inriktning på finansiella frågor.

7.7   Åtgärder med syftet att höja konsumenternas kunskapsnivå i finansiella frågor måste i första hand inriktas på de samhällsgrupper som är mest sårbara och som löper risk att drabbas av ekonomisk utslagning eller att falla offer för särskilt spekulativt agerande.

7.8   EESK poängterar att de finansiella instituten vid sidan om sina övriga göromål bör åta sig att göra det lättare för obemedlade personer att få tillgång till banktjänster, för att motverka att de drabbas av ekonomisk utslagning. Med hänsyn till detta bör ”programmen för beviljande av mikrokrediter” (15) fullt ut integreras i de finansiella institutens krediterbjudande. Det är bl.a. personer utan arbete, ungdomar som har avslutat sina studier och behöver ta lån, företagare, invandrare och personer med funktionshinder (16) som kan tilldelas mikrokrediter, och man måste garantera att de har tillgång till dem.

7.9   De parallella satsningarna på mikrofinansiering och utbildning inom ramen för vissa särskilda program har gett mycket goda resultat – med hänsyn till att utbildningen medför konkurrensfördelar – i förhållande till andra initiativ som endast har varit inriktade på mikrofinansiering.

8.   Den finansiella utbildningens framtidsutsikter

8.1   Kommittén är fullt medveten om att Europeiska kommissionens befogenheter på utbildningsområdet är begränsade (17), men vill på denna punkt hävda att finansiell utbildning inte bara handlar om utbildning i sig, utan även om att ge den enskilde egenmakt, motverka social utslagning och främja ansvarsfull konsumtion.

8.2   EESK uppmanar kommissionen att på allvar överväga att utarbeta lagstiftningsåtgärder som innebär att medlemsstaterna på ett effektivt sätt måste främja den finansiella utbildningen.

8.3   Om man blickar framåt råder det ett brett samförstånd mellan organ och institutioner (de som är mest relevanta när det gäller finansiell utbildning är möjligtvis International Network on Financial Education, OECD och Europeiska kommissionens expertgrupp för finansiell utbildning) om vilka inslag och tillvägagångssätt som är mest relevanta när det gäller finansiell utbildning. EESK ställer sig helt och hållet bakom denna strategi och uppmanar därför regeringarna och de finansiella instituten att ställa tillräckliga medel till förfogande för att dessa initiativ ska kunna sättas i verket:

—	Införa gemensamma metoder för att kartlägga befolkningens förståelse av finansiella begrepp och för att fastställa hur pass integrerad befolkningen är.

—	Ge finansiell utbildning mer utrymme i kursplanerna. Införa internationella metoder för utvärderingen av effektiviteten i de program som genomförs på skolorna.

—	Utforma nationella strategier för finansiell utbildning med lämpliga system för uppföljning och utvärdering av deras inverkan.

—	Förbättra strategierna för ekonomisk integration. Göra intensivare satsningar på särskilda grupper (ungdomar, kvinnor, invandrare och personer med låga inkomster).

—	Skydd av konsumenternas rättigheter vid köp av finansiella produkter.

—	Förbättra samarbetet mellan Europeiska kommissionen, OECD och de nationella regeringarna i syfte att dra nytta av möjliga samverkanseffekter och undvika dubbelarbete.

—	Arrangera en europeisk dag för finansiell utbildning, till exempel med stöd av det land som för tillfället innehar ordförandeskapet inom EU.

—	Stödja anordnandet av en årligen återkommande konferens med inriktning på finansiell utbildning, under medverkan av allmänt erkända experter.

—	Skapa ett system för allmänt erkännande på EU-nivå (till exempel ett pris) som synliggör exempel på föredömliga utbildningsinitiativ och bästa praxis.

—	Främja ett ”finansiellt körkort”.

—

Arrangera återkommande sammanträden mellan medlemsstaternas regeringar med fokus på aktuella program med inriktning på finansiell utbildning. Se till att slutsatserna från dessa sammanträden beaktas i den nationella politiken (syftet med sammanträdena bör inte vara att endast beskriva hur man går till väga vid genomförandet av programmen, utan att granska deras effekter).

8.4   EESK vill lägga till följande förslag, som utgör en kombination av initiativ i syfte att ge medborgarna bättre vidareutbildning i finansiella frågor och olika åtgärder i syfte att ge privatpersoner och mindre företag ett starkare skydd vid köp av finansiella produkter.

—

Införa ett oberoende organ dit konsumenter kan vända sig för att få kostnadsfri rådgivning om finansiella produkter och information om hur de kan beakta miljö-, samhälls- och företagsstyrningsaspekter när de fattar ekonomiska beslut. Detta organ skulle kunna ge rådgivning antingen vid ett personligt besök eller via ett hjälpnummer.

—

Fastställa regler för den roll som förmedlare av finansiella tjänster och notarius publicus ska spela när det gäller finansiell utbildning, för att underlätta en bättre tillgång till och ökad förståelse av ekonomisk information. (18) Det är viktigt att man inför tillsynsmekanismer som garanterar att de agerar opartiskt.

—

Inrätta en europeisk byrå för konsumentskydd för privatpersoner och mindre företag vid köp av finansiella produkter. Dess uppgift ska vara att övervaka bankernas arbetsmetoder (särskilt i fråga om de finansiella produkternas tillgänglighet, öppenhet för insyn och jämförbarhet) och att bekämpa bedrägerier. Denna institution bör ha rätt att ålägga påföljder.

—	Införa ett krav på att finanssektorn måste ta fram tryckt material som informerar konsumenter av finansiella produkter om deras rättigheter och vilka åtgärder de kan vidta om de inte är nöjda med ett förslag eller ett beslut från det finansiella institutet.

—	Se till att informationsmaterial om finansiella produkter (i likhet med läkemedlens bipacksedlar) innehåller varningar om de möjliga negativa effekter och bieffekter som är förknippade med varje produkt, samt kontraktsvillkorens viktigaste aspekter.

—	Införa en expertgrupp för finansiell utbildning i varje medlemsstat som arbetar med en strategi för finansiell utbildning. Dess uppgift ska vara att befästa de planer som har lagts fram och att engagera det organiserade civila samhällets främsta aktörer på ett välbalanserat sätt.

—

Se till att Europeiska kommissionen stöder utarbetandet av konsekventa strategier med inriktning på finansiell utbildning. Stödet ska riktas till nationella myndigheter i de medlemsstater där man ännu inte har genomfört åtgärder av detta slag, och man ska använda de länder som har gjort störst framsteg på detta område som förebild.

—	Införa ett budgetpaket med anknytning till varje nationell strategi för finansiell utbildning, som fastslår vem som ska finansiera planerna för finansiell utbildning och med vilka resurser.

—	Se till att Europeiska kommissionen i större utsträckning sponsrar initiativ med inriktning på finansiell utbildning i medlemsstaterna, med utgångspunkt i de exempel på bästa praxis som man har kartlagt.

—	Verka för en ökad användning av nationella konton inom de sociala trygghetssystemen, så att alla arbetstagare en gång om året kan få information om den pension de kommer att ha rätt till när de en dag går i pension.

—	Främja förekomsten av finansiella produkter som är särskilt anpassade till ungdomars behov (från och med 14 års ålder, det vill säga, innan de blir myndiga och kan börja arbeta) och se till att ungdomarna får regelbunden information om hur produkterna är utformade och om hur de fungerar.

—	Uppmuntra leksaksindustrin att utarbeta leksaker som på ett pedagogiskt sätt anknyter till ekonomiska aspekter.

—

Sända korta (10–15 minuter) program via TV eller radio där man tar upp frågor av grundläggande ekonomisk karaktär (bl.a. om lån, inteckningar och försäkringar, samt grundläggande begrepp som lönsamhet och risker). Man bör också vidta initiativ på multimediaområdet och utnyttja de sociala nätverken för att främja finansiell utbildning.

—	Använda sig av konsumentorganisationer och andra oberoende organisationer i det organiserade civila samhället i större utsträckning, i syfte att underlätta spridningen och genomförandet av regeringarnas initiativ på området finansiell utbildning.

8.5   Avslutningsvis vill EESK framhålla att behoven hos dem som använder finansiella produkter bör vara en prioriterad fråga vid de internationella sammanträdena på hög nivå, särskilt G20-toppmötet. Mot bakgrund av detta begär Consumers International (19) att man inrättar en expertgrupp med inriktning på finansiellt konsumentskydd som rapporterar till G20, i syfte att garantera tillgången till stabila, rättvisa och konkurrenskraftiga finansiella tjänster.

---

(1)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Finansiella produkter som omfattas av socialt ansvar”, EUT C 21, 21.1.2011, s. 33.

(2)  Se kommissionens dokument ”Grönbok med sikte på tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU”, KOM(2010) 365 slutlig.

(3)  I juli 2005. Man bör även erinra om OECD:s projekt med inriktning på finansiell utbildning år 2009.

(4)  Europeiska kommissionen har publicerat ”Meddelande från kommissionen – finansiell utbildning”, KOM(2007) 808 slutlig, som innehåller åtta grundläggande principer för planering av finansiell utbildning av hög kvalitet.

(5)  I rådets slutsatser, maj 2008.

(6)  En särskilt relevant aspekt är den ökande förväntade livslängden, som innebär att man behöver göra äldre personer bekanta med de nya finansiella instrumenten och att vuxna personer måste bli bättre på att planera inför framtiden.

(7)  Detta bygger på den handlingsplan för finansiella tjänster som Europeiska kommissionen upprättade i slutet av 1990-talet.

(8)  År 2012 kommer man i Pisa-rapporten för första gången att utvärdera de finansiella kunskaperna hos 15-åriga elever i 19 länder.

(9)  Efterfrågan på finansiella produkter som kännetecknas av ett socialt ansvarstagande (d.v.s. att kriterier i fråga om socialt ansvarstagande tillämpas vid valet av investeringsområden) har ökat på senare år.

(10)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).

(11)  KOM(2011) 206 slutlig.

(12)  ”Data collection for prices of current accounts provided to consumers”, Europeiska kommissionen, Bryssel 2009.

(13)  Se Braunstein & Welch 2002, Mandell 2008 och FINRA Investor Education Foundation 2009.

(14)  Enligt uppgifter i María José Gómez Yuberos artikel ”Financial education: from information to knowledge and informed financial decision-making”.

(15)  FN:s generalförsamling utsåg år 2005 till ”det internationella året för mikrokrediter”.

(16)  I likhet med det tillvägagångssätt som tillämpas i Frankrike bör mikrokrediter inte bara användas för att stödja företagandet utan också till att tillgodose andra behov hos personer med begränsade resurser.

(17)  Enligt artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt förbehålls medlemsstaterna rätten att lagstifta på utbildningsområdet.

(18)  Under beaktande av den rent utbildande funktion som åligger utbildningssystemet.

(19)  Företräder 220 konsumentorganisationer i 115 länder.

---

---