20.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 168/29

1.1

EESK välkomnar en temainriktad strategi för markskydd på EU-nivå och stöder i princip att ett ramdirektiv inrättas.

1.2

Strategin måste inriktas på de områden där problemen är störst och där det största hotet mot den odlingsbara jorden finns, såsom ändrad markanvändning (där åkermark tas i anspråk för bebyggelse, vägar etc.), förorenade industriområden och hårdgörning av markytan. Strategin måste beakta subsidiaritetsprincipen.

1.3

Kostnaderna för markförstöringen måste bäras av dem som orsakar markskadan i de fall då detta är proportionerligt, och inte i första hand av markanvändaren.

1.4

Om syftet med ett ramdirektiv är att säkerställa en gemensam grund, måste ambitionsnivåerna i medlemsstaterna vara likartade för att förhindra en skev konkurrenssituation.

1.5

Ett jord- och skogsbruk som tillämpar god jordbrukssed bibehåller och förbättrar marken.

1.6

Jordbruksmark för livsmedelsproduktion innebär per definition att naturlig mark har tagits i anspråk och att en viss påverkan är oundviklig.

1.7

EESK riktar skarp kritik mot att kommissionen ännu inte lagt fram sitt omarbetade förslag till nytt reviderat slamdirektiv och uppmanar kommissionen att snarast lägga fram detta, som är en av de viktigaste delarna i ett markskydd för jordbruksmark och för att inte öka kontamineringen av skadliga ämnen.

1.8

Återställning av mark enligt artikel 1 (syfte och tillämpningsområde) måste hanteras utifrån den faktiska situationen och avgöras från fall till fall.

1.9

En nationellt utformad sektorspolitik, enligt artikel 3, får inte snedvrida konkurrensen mellan medlemsländerna.

1.10

Medlemsstaternas ålägganden enligt artikel 4 måste ha rimliga proportioner.

1.11

Artikel 12 måste få en annan formulering vad gäller att en presumtiv köpare i vissa fall skulle kunna åläggas rapportskyldighet.

1.12

Påföljder som stadgas i artikel 22 måste också stå i rimlig proportion till uppkommen skada. Det är enligt EESK oacceptabelt att en och samma skada kan ge flera olika påföljder.

1.13

Saneringsåtgärder av verksamhetsutövare enligt artikel 23 kan bara vara befogade om denne också är ansvarig för åsamkad skada.

1.14

Inrättandet av en oberoende expertkommitté med offentliga och privata experter skulle kunna underlätta genomförandet av markstrategin.

2.1

Mark är en icke-förnybar resurs som håller på att förstöras på många håll i EU på grund av människans verksamhet, exempelvis genom industri, turism, stadsutveckling och transportinfrastruktur samt viss jordbruks- och skogsbruksverksamhet.

2.2

Mark är en resurs av gemensamt intresse i EU. Om man inte lyckas säkerställa markskydd på EU-nivå kommer den hållbara utvecklingen och konkurrenskraften i Europa att undermineras. EU:s politik på olika områden bidrar redan till markskyddet, men det saknas en samordnad politik. Endast nio medlemsstater har antagit särskild lagstiftning om markskydd som ofta täcker ett specifikt hot, främst markföroreningar. Markförstörelse får allvarliga konsekvenser för andra områden av gemensamt intresse i EU, exempelvis vatten, folkhälsa, klimatförändringar, skydd av natur och biologisk mångfald samt livsmedelsäkerhet.

2.3

Mot denna bakgrund föreslår kommissionen en markstrategi för Europa. Strategin har utarbetats i ett meddelande som åtföljs av ett förslag till ramdirektiv och en konsekvensbedömning. I ramdirektivet fastställs gemensamma principer, målsättningar och åtgärder. Av medlemsstaterna krävs att de antar ett systematiskt tillvägagångssätt för att kartlägga och bekämpa markförstörelse, vidta förebyggande åtgärder och integrera markskydd på andra politikområden. Utrymme ges emellertid för flexibilitet. Det är medlemsstaternas sak att fatta beslut om ambitionsnivå, särskilda mål och åtgärder för att uppnå målen. Anledningen är att fenomenet markförstörelse ser mycket olika ut på olika håll i EU, där 320 olika viktigare jordarter har identifierats.

2.4

Medlemsstaterna åläggs att kartlägga områden där det finns risk för erosion, minskning av andelen organiska ämnen, markkompaktering, försaltning och jordskred. De måste fastställa mål för att minska riskerna i områdena och utarbeta åtgärdsprogram för att uppnå målen. De måste också vidta åtgärder för att förebygga ytterligare föroreningar, utarbeta en förteckning över förorenade platser inom sina territorier och utarbeta nationella strategier för att förbättra situationen. När mark säljs måste säljaren eller köparen till förvaltningen och den andra parten i transaktionen överlämna en rapport om markkvaliteten i de områden där potentiellt förorenande verksamhet pågår eller har pågått. Slutligen åläggs medlemsstaterna att begränsa eller minska effekterna av hårdgörning, exempelvis genom att återställa tidigare exploaterade områden.

3.1

EESK välkomnar kommissionens meddelande om ”En temainriktad strategi för markskydd”, som utgör uppföljningen av det tidigare meddelandet från 2002 (1), samt förslaget om inrättandet av ett ”ramdirektiv för markskydd”. EESK efterfrågade redan år 2000 i ett initiativyttrande om slamanvändning i jordbruket (2) att kommissionen borde ta initiativ till EU-minimikrav för markskydd.

3.2

Kommissionen har haft en öppen och omfattande process under nästan fyra år med samråd och många olika konsultationer för att ta fram strategin för markskydd, där även EESK har haft möjligheten att följa processen. Kommentarerna i detta yttrande hänför sig i första hand till det föreslagna ramdirektivet om vilket EESK har rådfrågats, men gäller i förekommande fall också kommissionens meddelande.

3.3

Mark och markens funktioner är en ovärderlig resurs för natur, kretslopp och människans egen överlevnad. Människans aktiviteter inverkar på olika sätt på markens funktioner och dess användning. En EU-strategi måste rikta fokus mot de områden där hotet mot den odlingsbara jorden och riskerna är störst, såsom ändrad markanvändning, förorenade industriområden, hårdgörning och erosion.

3.4

Marken och dess funktioner hänger samman med flera andra politikområden som på olika sätt har både EU-lagstiftning och nationell lagstiftning: vattendirektivet, nitratdirektivet, kemikalielagstiftningen etc. Vissa länder har redan olika former för lagstiftning och övervakning och kartläggning av mark och markföroreningar, varför kommissionens förslag inte får innebära försämringar utan måste medge tillräcklig flexibilitet för dessa länder.

3.5

Kommissionen framhåller att kostnaderna för markförstöringen inte betalas av markanvändarna utan av samhället eller andra aktörer. EESK vill framhålla att ansvaret för en skada måste bäras av den som åstadkommer den, vilket generellt sett inte alltid är markanvändarna. I många fall utsätts markanvändarna för påverkan från luftburna föroreningar, föroreningar från andra områden genom industriutsläpp, översvämningar och andra utsläpp av föroreningar, där markanvändarna är de som utsätts för en skadlig inverkan som de definitivt inte har ansvar för.

3.6

EESK noterar dock att kommissionen genomgående framhåller att insatser till skydd skall göras vid källan för påverkan, vilket naturligtvis är det rätta sättet. Det leder också till ett rätt ansvarsförhållande. Det innebär också att även andra lagstiftningsområden än specifikt för mark påverkas.

3.7

EESK stöder att en särskild strategi för markskydd antas och att den utformas genom ett särskilt ramdirektiv. Detta ger förutsättningar för ett likartat skydd med gemensamma grundregler för problem som till sin natur kan vara gränsöverskridande. För att verkligen stärka markskyddet, måste detta politikområde dock även integreras i annan lagstiftning.

3.8

Kommissionen anger också att kostnader och vinster kommer att variera efter ambitionsnivå samt hur man utnyttjar de möjligheter som finns i t.ex. miljövillkor inom den gemensamma jordbrukspolitiken. EESK vill här framhålla att det är ett olöst problem hur medlemsstaternas så kallade tvärvillkor, som införts som ett krav i den gemensamma jordbrukspolitiken, skall tolkas och tillämpas på ett likartat rättssäkert sätt. Om syftet med ett ramdirektiv är att säkerställa en gemensam grund för markskydd och att bland annat undvika att aktörerna drabbas av mycket olika ekonomiska förpliktelser, då måste också ambitionsnivåerna vara någorlunda likartade för att förhindra en skev konkurrenssituation.

3.9

Kommissionen påpekar som första exempel att bland annat felaktiga metoder i jordbruk och skogsbruk kan bidra till markförstöringen. Ett jord- och skogsbruk som bedrivs genom god tillämpad jordbrukssed bidrar snarare till att behålla eller förbättra markens förmåga. Hotet mot jordbruksmark kommer från ändrad markanvändning, industriutbredning, trafikanläggningar, luftföroreningar, marknära ozon och andra föroreningar. Även om den fysiska planeringen (stadsplanering) inte är EU:s kompetensområde utan ligger på medlemsländerna, måste också fokus riktas på denna.

3.10

Marknadskrafter och nuvarande jordbrukspolitik har också bidragit till att strukturutvecklingen och specialiseringen ökat och att växtodling och djurhållning i stor utsträckning skilts åt, vilket kan leda till minskat organiskt material i marken. Den nya gemensamma jordbrukspolitiken med frikopplade ersättningar förstärker snarare detta faktum.

3.11

Kommissionen anser att jordbruket kan ha en positiv effekt på markens tillstånd om det är ekologiskt, extensivt eller om det är en integrerad markförvaltning. Detta är ett något förenklat synsätt. Allt beror på med vilken kunskap och tillämpad teknik marken sköts. Jordbruksmark för livsmedelsproduktion innebär per definition att naturlig mark har tagits i anspråk för odling. Det innebär i sin tur att en viss påverkan är oundviklig, och måste således accepteras, om livsmedel skall kunna produceras. Effekterna på jordbruksmarken är beroende av årsmån och klimat, men det betyder däremot inte att näringsämnen, erosion, minskat humuslager etc. skall accepteras. En normal jordbruksdrift, med den kunskap vi har idag, kan snarare bidra till att behålla och öka markens kvalitet. Få företagare har ett så långsiktigt perspektiv på både investeringar och markens skötsel som just jord- och skogsbrukare. Denna stora medvetenhet hos lantbrukarna om markskyddet bör kompletteras och understödjas genom både rådgivningssystem och frivilliga åtgärder och incitament.

3.12

Kommissionen anger vidare att genom direktivet om miljöansvar (3) stärks miljöskyddet. Detta är riktigt och bra. Samtidigt bör det påpekas att det inte kan vara förenligt med normal rättsuppfattning att en och samma skada kan leda till, som idag, upp till tre olika påföljder: indragna ersättningar, straffansvar och administrativa avgifter.

3.13

EESK stöder att ett hållbart utnyttjande av marken kräver en övergripande EU-strategi för markskydd.

3.14

Genomförandet skulle kunna stärkas genom tillsättandet av en oberoende expertgrupp för markskyddsfrågor med representanter för offentliga och privata aktörer

4.1

ESSK vill rikta stark kritik mot att kommissionen ännu inte lagt fram det förslag till ändrat direktiv för användningen av avloppsslam i jordbruket och tillåtna halter av tungmetaller som kommissionen arbetet med sedan flera år tillbaka. I meddelandet om markskydd nämns att avsikten är att under 2007 äntligen lägga fram ett sådant förslag. I det första meddelandet om en tematisk strategi för markskydd 2002 angavs att översynen skulle läggas in i markstrategin. Därmed har en av de viktigaste åtgärderna för ökat markskydd och säker livsmedelsproduktion avsevärt försenats. Dessutom är det av största vikt att det antagna direktivet om avloppsslam som används i jordbruket offentliggörs samtidigt som strategin för markskydd antas.

4.1.1

Nuvarande slamdirektiv (4) tillåter fortfarande för höga halter av tungmetaller i slam, liksom andra föroreningar, som kan spridas på jordbruksmark. EESK vill påminna om det initiativyttrande som EESK antog redan 2000 om ”Ändring av rådets direktiv om avloppsslam som används i jordbruket”, där krav framfördes på skärpta krav på tillåtna halter av tungmetaller. Likaså är kunskapen mycket bristfällig om innehållet av övriga kemiska föroreningar samt deras inbördes interaktion och hur de påverkar marken och livsmedelssäkerheten när de sprids på odlad mark.

4.1.2

EESK ser mycket allvarligt på detta, och uppmärksammar en studie som två forskare presenterade i den medicinska tidskriften ”the Lancet” i november 2006. Även om det är en enstaka studie visar dess resultat att väl kända miljögifter kan ha en inte uppmärksammad effekt på hjärnans utveckling hos foster och små barn. Forskarna menar att detta skulle kunna knytas till allvarliga tillstånd som autism, ADHD och utvecklingsstörningar. Många av dessa kemikalier förekommer också i produkter som används i hushållen. På olika sätt kommer de ut i avloppssystemen, och hur de inverkar på mark där slam används som växtnäring har vi alltför otillräckliga kunskaper om.

4.1.3

EESK ser det som positivt att kommissionen synes ha övergett sin tidigare ståndpunkt att utifrån ett miljöperspektiv skulle den bästa användningen av avloppsslam vara att sprida det på åkermark. I meddelandet om strategin för avfall (5) verkar formuleringarna tyda på detta. Kommissionen bekräftar även där att avsikten är att lägga förslag om reviderat slamdirektiv efter antagen strategi för markskydd. EESK anser dock att man inte borde ha inväntat detta, utan långt tidigare lagt fram ett radikalt reviderat direktiv om tillåtna halter av tungmetaller och andra föroreningar i slam, i synnerhet som kommissionen i förslaget till direktiv anger att det behövs för att begränsa tillförseln av farliga ämnen till marken.

4.1.4

Användningen av slam i jordbruket och dess halter av förorenande ämnen är en av de viktigaste frågorna för markskyddet och livsmedelssäkerheten. Detta ställer också frågan på sin spets om det är markanvändarna eller slamproducenterna, dvs. städer och kommuner, som ansvarar för eventuella markskador. Ansvars- och skadeståndsförhållandet måste klarläggas i ett reviderat slamdirektiv.

4.1.5

En ny och säkrare kemikalielagstiftning är också avgörande för markskyddet generellt och särskilt för hur samhället gör sig kvitt avloppsslam genom spridning på mark. Ett utbyte av farliga kemikalier mot mindre farliga är en absolut nödvändig process för att uppnå önskvärt markskydd.

4.1.6

EESK uppmanar kommissionen att mer än skyndsamt lägga fram förslaget om reviderat direktiv och även redovisa riskanalyser av fler ämnen än de som för närvarande omfattas av nämnda direktiv. Detta borde vara en av de viktigaste delarna i ett markskydd för jordbruksmark för att inte öka kontamineringen och för att säkerställa en betryggande livsmedelssäkerhet.

4.2

I Artikel 1 i direktivet för markskydd anges att åtgärderna inbegriper att förstörd mark skall återställas och saneras till en funktionsnivå som minst motsvarar nuvarande och godkänd framtida användning. EESK stöder principen men ifrågasätter om det verkligen är nödvändigt att ramdirektivet anger till ”minst”. Detta borde hanteras utifrån den faktiska situationen och avgöras från fall till fall.

4.3

EESK anser att artikel 3 som den är formulerad kan öppna för att medlemsländerna vill utforma en nationell sektorspolitik som snedvrider konkurrensen. Det är viktigt att artikeln begränsas till en analys men att eventuella åtgärder måste stå i överensstämmelse med förutsättningarna för en fungerande inre marknad, gemensamma regler och rättvisa konkurrensvillkor.

4.4

EESK anser också att artikel 4 lämnat ett nästan obegränsat utrymme för ingripanden. Vad gäller jordbruksmark har EESK i kommentarer ovan framfört just att odlad mark i sig innebär en markpåverkan som varierar med faktorer som markanvändaren inte kan påverka, som årsmån, klimat etc. Medlemsstaternas ålägganden måste stå i rimlig proportion till detta. Likaså måste det råda någorlunda överensstämmelse mellan medlemsländernas åtgärder. Detta ligger också i linje med vad artikel 9 föreskriver om proportionerliga åtgärder när det gäller att bevara markfunktionerna.

4.5

Artikel 12 föreskriver att i vissa fall skall en markägare eller en presumtiv köpare sörja för en rapport om markens tillstånd. Enligt EESK:s uppfattning vore det fel att en presumtiv köpare skulle kunna åläggas detta. Behövs en flexibilitet beroende på olikheter i medlemsstaternas lagstiftning måste detta formuleras på ett annat sätt.

4.6

Artikel 17 anger den frivilliga plattform som kommissionen avser inrätta. Kommissionen måste aktivt säkerställa att detta verkligen leder till ett utbyte av likartade metoder så att angreppssättet blir enhetligt och säkerställer neutrala konkurrensvillkor. Eftersom informationsutbytet är frivilligt krävs ett aktivt deltagande också från kommissionens sida.

4.7

Artikel 22 anger att medlemsländerna skall fastställa regler för påföljder. EESK anser att det är viktigt från ett rättssäkerhetsperspektiv att påföljderna står i rimlig proportion till uppkommen skada. Det är också oacceptabelt att en och samma skada kan ge flera olika påföljder.

4.8

Artikel 23 föreslår förändringar i direktiv 2004/35/EG, där man kräver att myndigheterna skall kräva saneringsåtgärder av verksamhetsutövaren. Detta kan enligt EESK endast vara giltigt om verksamhetsutövaren också är den som åsamkat skadan, vilket inte klart framgår.