(1)

Konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen), som har till syfte att reglera den internationella luftfarten, trädde i kraft den 4 april 1947. Genom den inrättades Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(2)

Unionens medlemsstater är avtalsslutande stater i Chicagokonventionen (avtalsslutande stater) och medlemmar i Icao, medan unionen har observatörsstatus i vissa Icao-organ. Sju medlemsstater är för närvarande representerade i Icao-rådet.

(3)

Enligt artikel 54 i Chicagokonventionen ska Icao-rådet anta internationella standarder och rekommenderade metoder och beteckna dem som bilagor till Chicagokonventionen (bilagor).

(4)

I enlighet med artikel 90 i Chicagokonventionen ska varje bilaga eller varje ändring av en sådan bilaga få verkan inom tre månader efter framläggandet för Icaos avtalsslutande stater, eller efter en längre tidsperiod som Icao-rådet får föreskriva, såvida inte en majoritet av de avtalsslutande staterna under tiden har låtit registrera sitt ogillande med Icao-rådet.

(5)

Icao-rådet ska vid sitt 226:e möte anta ändring 48 av del I i bilaga 6 till Chicagokonventionen (ändring 48).

(6)

Huvudsyftet med ändring 48 väntas bli att senarelägga tillämpningsdatumet av del I, standard 6.18.1 i bilaga 6 till den 1 januari 2025.

(7)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar på Icao-rådets 226:e möte med avseende på ändring 48. Den ståndpunkten bör vara att stödja ändring 48 och bör uttryckas av de unionsmedlemsstater som är medlemmar i Icao-rådet, vilka agerar samfällt på unionens vägnar.

(8)

Unionens ståndpunkt efter Icao-rådets antagande av ändring 48, som ska tillkännages av Icaos generalsekreterare genom en skrivelse enligt Icaos förfarande, bör vara att inte anmäla sitt ogillande, förutsatt att ändring 48 antas utan några väsentliga ändringar.