1.

Kommissionen och de schweiziska veterinärmyndigheterna skall anmäla planerade nödvaccineringar till varandra. I svåra nödsituationer får dock anmälan gälla ett redan fattat beslut och formerna för genomförandet av det. I samtliga fall skall samråd ske utan dröjsmål inom gemensamma veterinärkommittén.

2.

I enlighet med artikel 97 i epizootiförordningen har Schweiz upprättat en beredskapsplan, som offentliggjorts på de schweiziska veterinärmyndigheternas webbplats.

3.

Gemensamt referenslaboratorium för diagnos av mul- och klövsjukevirus skall vara: The Institute for Animal Health, Pirbright Laboratory, Förenade kungariket. Schweiz skall stå för sin del av kostnaderna för den verksamhet som följer av detta beslut. Laboratoriet skall ha de uppgifter och åligganden som fastställs i bilaga XVI till direktiv 2003/85/EG.

1.

Kommissionen och de schweiziska veterinärmyndigheterna skall anmäla planerade nödvaccineringar till varandra. Samråd skall ske utan dröjsmål inom gemensamma veterinärkommittén.

2.

De schweiziska veterinärmyndigheterna skall när så krävs och med tillämpning av artikel 117.5 i epizootiförordningen utfärda tekniska tillämpningsföreskrifter för märkning och behandling av kött från skydds- och övervakningszoner.

3.

Schweiz förbinder sig att, med tillämpning av artikel 121 i epizootiförordningen, genomföra en plan för utrotning av klassisk svinpest hos viltlevande svin enligt artiklarna 15 och 16 i direktiv 2001/89/EG. Samråd skall ske utan dröjsmål inom gemensamma veterinärkommittén.

4.

I enlighet med artikel 97 i epizootiförordningen har Schweiz upprättat en beredskapsplan, som offentliggjorts på de schweiziska veterinärmyndigheternas webbplats.

5.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 21 i direktiv 2001/89/EG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

6.

Om så krävs skall de schweiziska veterinärmyndigheterna, med tillämpning av artikel 89.2 i epizootiförordningen, utfärda tekniska tillämpningsföreskrifter för den serologiska kontrollen av svin i skydds- och övervakningszoner enligt kapitel IV i bilagan till beslut 2002/106/EG (EGT L 39, 9.2.2002, s. 71).

7.

Det gemensamma referenslaboratoriet för klassisk svinpest är Institut für Virologie der Tierärztlichen Hochschule Hannover, 15 Bünteweg 17, D-30559, Hannover, Tyskland. Schweiz skall stå för sin del av kostnaderna för den verksamhet som följer av detta beslut. Laboratoriet skall ha de uppgifter och åligganden som fastställs i bilaga IV till direktiv 2001/89/EG.

1.

Det gemensamma referenslaboratoriet för afrikansk svinpest är Centro de Investigación en Sanidad Animal, 28130 Valdeolmos, Madrid, Spanien. Schweiz skall stå för sin del av kostnaderna för den verksamhet som följer av detta beslut. Laboratoriet skall ha de uppgifter och åligganden som fastställs i bilaga V till direktiv 2002/60/EG.

2.

I enlighet med artikel 97 i epizootiförordningen har Schweiz upprättat en beredskapsplan, som offentliggjorts på de schweiziska veterinärmyndigheternas webbplats.

3.

Om så krävs skall de schweiziska veterinärmyndigheterna, med tillämpning av artikel 89.2 i epizootiförordningen utfärda tekniska tillämpningsföreskrifter i överensstämmelse med bestämmelserna i beslut 2003/422/EG (EUT L 143, 11.6.2003, s. 35) när det gäller diagnostiska metoder för afrikansk svinpest.

4.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 20 i direktiv 2002/60/EG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

1.

Om en synnerligen allvarlig epizooti utvecklas i Schweiz, skall gemensamma veterinärkommittén sammankallas för att undersöka situationen. De behöriga schweiziska myndigheterna förbinder sig att vidta nödvändiga åtgärder mot bakgrund av resultaten av denna undersökning.

2.

Det gemensamma referenslaboratoriet för afrikansk hästpest är Laboratorio de Sanidad y Producción Animal, Ministerio de Agricultura, Pesca y Alimentación, 28110 Algete, Madrid, Spanien. Schweiz skall stå för sin del av kostnaderna för den verksamhet som följer av detta beslut. Laboratoriet skall ha de uppgifter och åligganden som fastställs i bilaga III till direktiv 92/35/EEG.

3.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 16 i direktiv 92/35/EEG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

4.

I enlighet med artikel 97 i epizootiförordningen har Schweiz upprättat en beredskapsplan som offentliggjorts på de schweiziska veterinärmyndigheternas webbplats.

1.

Det gemensamma referenslaboratoriet för aviär influensa är Central Veterinary Laboratory, New Haw, Weybridge, Surrey KT15 3NB, Förenade kungariket. Schweiz skall stå för sin del av kostnaderna för den verksamhet som följer av detta beslut. Laboratoriets uppgifter och åligganden hittills är de som anges i bilaga V till direktiv 92/40/EEG och i punkt 2 i bilaga VII till direktiv 2005/94/EG.

2.

I enlighet med artikel 97 i epizootiförordningen har Schweiz upprättat en beredskapsplan, som offentliggjorts på de schweiziska veterinärmyndigheternas webbplats.

3.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 18 i direktiv 92/40/EEG, artikel 60 i direktiv 2005/94/EG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

1.

Det gemensamma referenslaboratoriet för Newcastlesjuka är Central Veterinary Laboratory, New Haw, Weybridge, Surrey KT15 3NB, Förenade kungariket. Schweiz skall stå för sin del av kostnaderna för den verksamhet som följer av detta beslut. Laboratoriet skall ha de uppgifter och åligganden som fastställs i bilaga V till direktiv 92/66/EEG.

2.

I enlighet med artikel 97 i epizootiförordningen har Schweiz upprättat en beredskapsplan, som offentliggjorts på de schweiziska veterinärmyndigheternas webbplats.

3.

Gemensamma veterinärkommittén skall svara för de upplysningar som avses i artiklarna 17 och 19 i direktiv 92/66/EEG.

4.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 22 i direktiv 92/66/EEG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

1.

Laxodling är för närvarande inte tillåten i Schweiz, och arten förekommer inte heller där. Infektiös laxanemi klassificeras av Schweiz som en sjukdom som skall utrotas med tillämpning av epizootiförordningen.

2.

Odling av platta ostron förekommer för närvarande inte i Schweiz. Om Bonamia ostreæ eller Marteilia pp. skulle uppträda, förbinder sig de schweiziska veterinärmyndigheterna att, med stöd av artikel 57 i den schweiziska epizootilagen, vidta de nödåtgärder som krävs enligt gemenskapslagstiftningen.

3.

Vid tillämpningen av artikel 7 i direktiv 93/53/EEG skall informationen lämnas inom gemensamma veterinärkommittén.

4.

Det gemensamma referenslaboratoriet för fisksjukdomar är Statens Veterinære Serumlaboratorium, Landbrugsministeriet, Hangövej 2, 8200 Århus, Danmark. Schweiz skall stå för sin del av kostnaderna för den verksamhet som följer av detta beslut. Laboratoriet skall ha de uppgifter och åligganden som fastställs i bilaga C till direktiv 93/53/EEG.

5.

I enlighet med artikel 97 i epizootiförordningen har Schweiz upprättat en beredskapsplan som offentliggjorts på de schweiziska veterinärmyndigheternas webbplats.

6.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 16 i direktiv 93/53/EEG, artikel 8 i direktiv 95/70/EG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

7.

Vid tillämpningen av artikel 5 i direktiv 95/70/EEG skall informationen lämnas inom gemensamma veterinärkommittén.

8.

Gemenskapens referenslaboratorium för sjukdomar hos blötdjur är Laboratoire IFREMER, BP 133, 17390 La Tremblade, Frankrike. Schweiz skall stå för sin del av kostnaderna för den verksamhet som följer av detta beslut. Laboratoriet skall ha de uppgifter och åligganden som fastställs i bilaga B till direktiv 95/70/EEG.

1.

Gemenskapens referenslaboratorium för transmissibel spongiform encefalopati är The Veterinary Laboratories Agency, Woodham Lane New Haw, Addlestone, Surrey KT15 3NB, Förenade kungariket. Schweiz skall stå för sin del av kostnaderna för den verksamhet som följer av detta beslut. Laboratoriet skall ha de uppgifter och åligganden som fastställs i kapitel B i bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001.

2.

I enlighet med artikel 57 i epizootiförordningen har Schweiz upprättat en beredskapsplan för genomförande av åtgärder för bekämpning av TSE.

3.

I enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 999/2001 skall alla djur som misstänks vara smittade med transmissibel spongiform encefalopati omfattas av officiella restriktioner vad avser förflyttning i avvaktan på att resultaten av den behöriga myndighetens kliniska och epidemiologiska undersökning blir tillgängliga, eller avlivas för laboratorieundersökning under offentlig kontroll.

I enlighet med artiklarna 179b och 180a i epizootiförordningen skall Schweiz förbjuda slakt av djur som misstänks vara smittade av någon form av transmissibel spongiform encefalopati. De misstänkta djuren skall avlivas på ett oblodigt sätt och förbrännas, och därefter skall hjärnan undersökas i det schweiziska referenslaboratoriet för TSE.

I enlighet med artikel 10 i epizootiförordningen skall Schweiz identifiera nötkreaturen med hjälp av ett permanent identifikationssystem som gör det möjligt att spåra dem tillbaka till deras moderdjur och ursprungsbesättning och att konstatera att de inte är avkommor av hondjur som misstänks vara eller kor som är smittade av bovin spongiform encefalopati (BSE).

I enlighet med artikel 179c i epizootiförordningen skall Schweiz slakta djur som är smittade av BSE, liksom djur som är avkommor av kor med BSE och som fötts under de två år som föregått diagnosen. Sedan den 1 juli 1999 skall även djur i samma ålder från samma besättning avlivas (under perioden den 14 december–30 juni 1999 slaktades hela besättningar).

4.

I enlighet med artikel 180b i epizootiförordningen skall Schweiz slakta djur som är smittade av skrapie, deras mödrar, avkommor i rakt nedstigande led från smittade mödrar, liksom alla andra får och alla andra getter i besättningen med undantag för följande:

I undantagsfall, när det rör sig om raser med litet antal djur, kan man avstå från att slakta hela besättningen. I sådana fall skall besättningen ställas under officiell veterinärövervakning under 2 år, och under den tiden skall djuren genomgå en klinisk undersökning 2 gånger om året. Om några djur skulle avlivas under denna period, skall deras huvuden inklusive tonsillerna undersökas på referenslaboratoriet för TSE.

Dessa åtgärder skall ses över utifrån resultaten av övervakningen av djurens hälsa. Särskilt skall övervakningsperioden förlängas om ett nytt fall av sjukdomen skulle konstateras inom besättningen.

Om BSE bekräftas hos får eller getter förpliktar sig Schweiz att tillämpa de åtgärder som föreskrivs i bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001.

5.

I enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 999/2001 förbjuder medlemsstaterna i gemenskapen att djur inom animalieproduktionen som hålls, göds eller föds upp för produktion av livsmedel utfodras med bearbetat animaliskt protein. Medlemsstaterna har också infört ett förbud mot utfodring av idisslare med animaliskt protein.

I enlighet med artikel 18 i förordningen om bortskaffande av animaliskt avfall (OESPA) införde Schweiz den 1 januari 2001 ett totalförbud mot att djur inom animalieproduktionen utfordras med animaliskt protein.

6.

I enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 999/2001 och kapitel A i bilaga III till denna förordning skall varje medlemsstat genomföra ett årligt övervakningsprogram för BSE. I detta program skall det ingå ett snabbtest för BSE som skall utföras på samtliga nötkreatur som är äldre än 24 månader och som nödslaktats, dött på jordbruksföretaget eller befunnits vara sjuka vid besiktning före slakt samt på alla djur som är äldre än 30 månader och som slaktats för att användas som livsmedel.

De snabbtest för BSE som Schweiz använder förtecknas i kapitel C i bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001.

I enlighet med artikel 179 i epizootiförordningen är det obligatoriskt för Schweiz att utföra snabbtest för BSE på samtliga nötkreatur som är äldre än 30 månader och som nödslaktats, dött på jordbruksföretaget eller befunnits vara sjuka vid besiktning före slakt samt på ett slumpmässigt urval djur som är äldre än 30 månader och som slaktats för att användas som livsmedel. Dessutom genomför aktörerna ett frivilligt övervakningsprogram för nötkreatur som är äldre än 20 månader och som slaktats för att användas som livsmedel.

7.

I enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 999/2001 och med kapitel A i bilaga III till denna förordning skall varje medlemsstat genomföra ett årligt övervakningsprogram för skrapie.

I enlighet med artikel 177 i epizootiförordningen har Schweiz infört ett övervakningsprogram för TSE hos får och getter som är äldre än tolv månader. Djur som nödslaktats, dött på jordbruksföretaget eller befunnits vara sjuka vid besiktning före slakt samt djur som slaktats för att användas som livsmedel undersöktes under perioden juni 2004–juli 2005. Eftersom alla provsvar har visat sig vara negativa när det gäller BSE fortsätter man övervakningen via stickprov av kliniskt misstänkta djur, nödslaktade djur och djur som dött på jordbruksföretaget.

Erkännandet av likheterna mellan lagstiftningarna när det gäller övervakning av TSE hos får och getter kommer att ses över inom gemensamma veterinärkommittén.

8.

De uppgifter som avses i artikel 6 och i kapitel B i bilaga III samt i punkt 3.III i bilaga IV till förordning (EG) nr 999/2001 är gemensamma veterinärkommitténs ansvar.

9.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 21 i förordning (EG) nr 999/2001 och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

1.

Från och med den 1 januari 2003 och i enlighet med förordningen av den 20 november 2002 om beviljande av bidrag till kostnader för bortskaffande av animaliskt avfall (RS 916.406) har Schweiz tillämpat ett ekonomiskt incitament för de jordbruksföretag där nötkreaturen föds och de slakterier där nötkreaturen slaktas om de respekterar de regler som gäller anmälan om förflyttning av djur i gällande lagstiftning.

2.

I enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 999/2001 och med punkt 1 i bilaga XI till denna förordning skall varje medlemsstat avlägsna och destruera specificerat riskmaterial.

I förteckningen över specificerat riskmaterial som skall avlägsnas från nötkreatur ingår skalle utom underkäke men med hjärna och ögon, ryggmärg från nötkreatur som är äldre än tolv månader, ryggrad utom svanskotor, hals-, bröst- och ländkotornas tagg- och tvärutskott, den mediala korsbenskammen och korsbenets ”vingar”, men inklusive dorsalrotsganglier från nötkreatur som är äldre än 24 månader, samt tonsiller, tarmar från tolvfingertarmen till rektum och tarmkäx från nötkreatur i alla åldrar.

I förteckningen över specificerat riskmaterial som skall avlägsnas från får och getter ingår skalle med hjärna och ögon, tonsiller och ryggmärg från djur som är äldre än tolv månader eller som har en permanent framtand som kommit fram genom tandköttet, samt mjälte och ileum från djur i alla åldrar.

I enlighet med artikel 179d i epizootiförordningen och artikel 4 i förordningen om livsmedel av animaliskt ursprung skall Schweiz se till att specificerat riskmaterial avlägsnas ur livsmedels- och foderkedjan. I förteckningen över specificerat riskmaterial som skall avlägsnas från nötkreatur anges särskilt ryggrad från djur som är äldre än 30 månader, tonsiller, tarmarna från tolvfingertarm till ändtarm och tarmkäx från djur i alla åldrar.

I enlighet med artikel 180c i epizootiförordningen och artikel 4 i förordningen om livsmedel av animaliskt ursprung skall Schweiz se till att specificerat riskmaterial avlägsnas ur livsmedels- och foderkedjan. I förteckningen över specificerat riskmaterial som skall avlägsnas från får och getter anges särskilt hjärnan, som lämnas kvar i skallen, ryggmärgen med hårda hjärnhinnan (dura mater), tonsillerna från djur som är äldre än tolv månader eller som har en permanent framtand som kommit fram genom tandköttet, samt mjälte och ileum från djur i alla åldrar.

3.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 fastställs hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel i medlemsstaterna.

I enlighet med artikel 13 i förordningen om bortskaffande av animaliska biprodukter skall Schweiz bränna alla animaliska biprodukter av kategori 1, även specificerat riskmaterial och djur som dött på jordbruksföretaget.

1.

Det gemensamma referenslaboratoriet för bluetongue är AFRC Institute for Animal Health, Pirbright Laboratory, Ash Road, Pirbright, Woking, Surrey GU24 ONF, Förenade kungariket. Schweiz skall stå för sin del av kostnaderna för den verksamhet som följer av detta beslut. Laboratoriet skall ha de uppgifter och åligganden som fastställs i kapitel B i bilaga II till direktiv 2000/75/EG.

2.

I enlighet med artikel 97 i epizootiförordningen har Schweiz upprättat en beredskapsplan, som offentliggjorts på de schweiziska veterinärmyndigheternas webbplats.

3.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 17 i direktiv 2000/75/EG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

1.

Gemenskapens referenslaboratorier är de följande:

2.

Schweiz skall stå för sin del av kostnaderna för den verksamhet som följer av dessa beslut. Laboratorierna skall ha de uppgifter och åligganden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).

3.

Schweiz skall varje år i slutet av maj till kommissionen lämna en rapport över utvecklingen för och källorna till zoonoser, zoonotiska smittämnen och antimikrobiell resistens, som omfattar de uppgifter som samlats in enligt artiklarna 4, 7 och 8 i direktiv 2003/99/EG under föregående år. Denna rapport skall också innehålla de uppgifter som avses i artikel 3.2 b i förordning (EG) nr 2160/2003. Rapporten skall lämnas av kommissionen till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet för offentliggörande av den sammanfattande rapporten över utvecklingen för och källorna till zoonoser, zoonotiska smittämnen och antimikrobiell resistens i gemenskapen.

1.

Vid tillämpningen av artikel 6 i direktiv 92/119/EEG skall informationen lämnas inom gemensamma veterinärkommittén.

2.

Det gemensamma referenslaboratoriet för vesikulär svinsjuka är AFRC Institute for Animal Health, Pirbright Laboratory, Ash Road, Pirbright, Woking, Surrey GU24 ONF, Förenade kungariket. Schweiz skall stå för sin del av kostnaderna för den verksamhet som följer av detta beslut. Laboratoriet skall ha de uppgifter och åligganden som fastställs i bilaga III till direktiv 92/119/EEG.

3.

I enlighet med artikel 97 i epizootiförordningen har Schweiz upprättat en beredskapsplan. De schweiziska veterinärmyndigheterna har utfärdat tekniska tillämpningsföreskrifter nr 95/65 för denna plan.

4.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 22 i direktiv 92/119/EEG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

1.

Med tillämpning av artikel 297 första stycket i epizootiförordningen skall de schweiziska veterinärmyndigheterna godkänna de uppsamlingsplatser som definieras i artikel 2 i direktiv 64/432/EEG. Med avseende på tillämpningen av denna bilaga, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 11, 12 och 13 i direktiv 64/432/EEG, skall Schweiz upprätta en förteckning över sina uppsamlingsplatser, transportörer och grossister.

2.

Den information som avses i artikel 11.3 i direktiv 64/432/EEG skall lämnas inom gemensamma veterinärkommittén.

3.

Med avseende på tillämpningen av denna bilaga är parterna eniga om att Schweiz uppfyller villkoren i del II punkt 7 i bilaga A till direktiv 64/432/EEG i fråga om bovin brucellos. I syfte att bevara nötkreatursbesättningarnas officiellt brucellosfria status förbinder sig Schweiz att uppfylla följande villkor:

Detaljerade upplysningar om de positiva besättningarna och en epidemiologisk rapport skall lämnas till gemensamma veterinärkommittén. Om Schweiz inte längre uppfyller något av villkoren i del II punkt 7 första stycket i bilaga A till direktiv 64/432/EEG skall de schweiziska veterinärmyndigheterna omedelbart underrätta kommissionen om detta. Den uppkomna situationen skall granskas inom gemensamma veterinärkommittén för en översyn av bestämmelserna i detta stycke.

4.

Parterna är eniga om att Schweiz uppfyller villkoren i del I punkt 4 i bilaga A till direktiv 64/432/EEG i fråga om bovin tuberkulos. I syfte att bevara nötkreatursbesättningarnas officiellt tuberkulosfria status förbinder sig Schweiz att uppfylla följande villkor:

Detaljerade upplysningar om de smittade besättningarna och en epidemiologisk rapport skall lämnas till gemensamma veterinärkommittén. Om Schweiz inte längre uppfyller något av villkoren i del I punkt 4 första stycket i bilaga A till direktiv 64/432/EEG skall de schweiziska veterinärmyndigheterna omedelbart underrätta kommissionen om detta. Den uppkomna situationen skall granskas inom gemensamma veterinärkommittén för en översyn av bestämmelserna i detta stycke.

5.

Parterna är eniga om att Schweiz uppfyller villkoren i kapitel I.F i bilaga D till direktiv 64/432/EEG i fråga om enzootisk bovin leukos. I syfte att bevara nötkreatursbesättningarnas officiella status som fria från enzootisk bovin leukos förbinder sig Schweiz att uppfylla följande villkor:

Om enzootisk bovin leukos konstaterats hos 0,2 procent eller mer av besättningarna, skall de schweiziska veterinärmyndigheterna omedelbart underrätta kommissionen om detta. Den uppkomna situationen skall granskas inom gemensamma veterinärkommittén för en översyn av bestämmelserna i detta stycke.

6.

Parterna är eniga om att Schweiz är officiellt fritt från infektiös bovin rinotrakeit (IBR). För att bevara denna status förbinder sig Schweiz att uppfylla följande villkor:

Då Schweiz status i detta avseende är erkänd skall bestämmelserna i beslut 2004/558/EEG (EUT L 249, 23.7.2004, s. 20) gälla i tillämpliga delar.

De schweiziska veterinärmyndigheterna skall omedelbart underrätta kommissionen om varje förändring i de förhållanden som rådde då denna status erkändes. Den uppkomna situationen skall granskas inom gemensamma veterinärkommittén för en översyn av bestämmelserna i detta stycke.

7.

Parterna är eniga om att Schweiz är officiellt fritt från Aujeszkys sjukdom. För att bevara denna status förbinder sig Schweiz att uppfylla följande villkor:

Då Schweiz status i detta avseende är erkänd skall bestämmelserna i beslut 2001/618/EG (EGT L 215, 9.8.2001, s. 48), senast ändrat genom beslut 2005/768/EG (EUT L 290, 4.11.2005, s. 27) gälla i tillämpliga delar.

De schweiziska veterinärmyndigheterna skall omedelbart underrätta kommissionen om varje förändring i de förhållanden som rådde då denna status erkändes. Den uppkomna situationen skall granskas inom gemensamma veterinärkommittén för en översyn av bestämmelserna i detta stycke.

8.

Vad gäller TGE (smittsam gastroenterit) och PRRF (porcint reproduktivt och respiratoriskt syndrom) skall frågan om eventuella ytterligare garantier granskas snarast möjligt inom gemensamma veterinärkommittén. Kommissionen skall hålla de schweiziska veterinärmyndigheterna underrättade om utvecklingen i denna fråga.

9.

I Schweiz skall Institut de bactériologie vétérinaire vid universitetet i Bern ansvara för den officiella tuberkulinkontrollen enligt punkt 4 i bilaga B till direktiv 64/432/EEG.

10.

I Schweiz skall Institut de bactériologie vétérinaire vid universitetet i Bern ansvara för den officiella antigenkontrollen (brucellos) enligt punkt 4 i bilaga C.A till direktiv 64/432/EEG.

11.

Vid handel med nötkreatur och svin mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz skall veterinärintyg enligt förlagorna i bilaga F till direktiv 64/432/EEG åtfölja djuren. Följande ändringar av intygen skall göras:

—

—

12.

Med avseende på tillämpningen av denna bilaga måste nötkreatur vid handel mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz åtföljas av kompletterande hälsointyg som innehåller följande deklaration:

1.

Vid tillämpningen av artikel 3.2 andra stycket i direktiv 91/68/EEG skall informationen lämnas inom gemensamma veterinärkommittén.

2.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 11 i direktiv 91/68/EEG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

3.

Parterna är eniga om att Schweiz är officiellt fritt från brucellos hos får och get. För att bevara denna status förbinder sig Schweiz att genomföra de åtgärder som avses i kapitel I punkt II.2 i bilaga A till direktiv 91/68/EEG.

Om nya fall eller återfall av brucellos hos får och get konstateras, skall Schweiz underrätta gemensamma veterinärkommittén så att beslut kan fattas om de åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till situationens utveckling.

4.

Vid handel med får och getter mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz skall veterinärintyg enligt förlagorna i bilaga E i direktiv 91/68/EEG åtfölja djuren.

1.

Vid tillämpningen av artikel 3 i direktiv 90/426/EEG skall informationen lämnas inom gemensamma veterinärkommittén.

2.

Vid tillämpningen av artikel 6 i direktiv 90/426/EEG skall informationen lämnas inom gemensamma veterinärkommittén.

3.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 10 i direktiv 90/426/EEG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

4.

Bestämmelserna i bilagorna B och C till direktiv 90/426/EEG skall i tillämpliga delar även gälla Schweiz.

1.

Vid tillämpningen av artikel 3 i direktiv 90/539/EEG skall Schweiz förelägga gemensamma veterinärkommittén en plan med uppgifter om de åtgärder som planeras vidtas för godkännandet av inrättningarna.

2.

Vid tillämpningen av artikel 4 i direktiv 90/539/EEG skall det nationella referenslaboratoriet för Schweiz vara Institut de bactériologie vétérinaire vid universitetet i Bern.

3.

Villkoret om den tid djuren skall ha hållits i inrättningar inom gemenskapen i artikel 7.1 första strecksatsen i direktiv 90/539/EEG skall med tillämpliga ändringar även gälla Schweiz.

4.

De schweiziska myndigheterna förbinder sig att på sändningar av kläckägg till gemenskapen tillämpa bestämmelserna om märkning i kommissionens förordning (EEG) nr 1868/77. Landsbeteckningen för Schweiz skall vara ”CH”.

5.

Villkoret om den tid djuren skall ha hållits i inrättningar inom gemenskapen i artikel 9 a i direktiv 90/539/EEG skall i tillämpliga delar även gälla Schweiz.

6.

Villkoret om den tid djuren skall ha hållits i inrättningar inom gemenskapen i artikel 10 a i direktiv 90/539/EEG skall i tillämpliga delar även gälla Schweiz.

7.

Villkoret om den tid djuren skall ha hållits i inrättningar inom gemenskapen i artikel 11.2 första strecksatsen i direktiv 90/539/EEG skall med tillämpliga ändringar även gälla Schweiz.

8.

Parterna är eniga om att Schweiz uppfyller villkoren i artikel 12.2 i direktiv 90/539/EEG i fråga om Newcastlesjukan och därför skall ha status som icke-vaccinerande land beträffande denna sjukdom. De schweiziska veterinärmyndigheterna skall omedelbart underrätta kommissionen om varje förändring i de förhållanden som rådde då denna status erkändes. Den uppkomna situationen skall granskas inom gemensamma veterinärkommittén för en översyn av bestämmelserna i detta stycke.

9.

Bestämmelsen om uppgift om namn på medlemsstat i artikel 15 i direktiv 90/539/EEG skall i tillämpliga delar även gälla Schweiz.

10.

Vid handel med fjäderfä och kläckägg mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz skall djuren åtföljas veterinärintyg enligt förlagorna i bilaga IV till direktiv 90/539/EEG.

11.

De schweiziska myndigheterna förbinder sig att vid sändningar till Finland och Sverige lämna de garantier i fråga om salmonellainfektioner som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen.

1.

Den information som avses i artikel 4 i direktiv 91/67/EEG skall lämnas inom gemensamma veterinärkommittén.

2.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för eventuell tillämpning på Schweiz av bestämmelserna i artiklarna 5, 6 och 10 i direktiv 91/67/EEG.

3.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för eventuell tillämpning på Schweiz av bestämmelserna i artiklarna 12 och 13 i direktiv 91/67/EEG.

4.

De schweiziska myndigheterna förbinder sig att vid tillämpningen av artikel 15 i direktiv 91/67/EEG införa provtagningsplaner och diagnostiska metoder som överensstämmer med gemenskapsföreskrifterna.

5.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 17 i direktiv 91/67/EEG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

6.

1.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 15 i direktiv 89/556/EEG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

2.

Vid handel med embryon av nötkreatur mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz skall djuren åtföljas av veterinärintyg enligt förlagan i bilaga C i direktiv 89/556/EEG.

1.

Med avseende på tillämpningen av artikel 4.2 i direktiv 88/407/EEG noterar parterna att samtliga stationer i Schweiz uteslutande innehåller djur hos vilka serumneutralisations- eller Elisa-testet utfallit negativt.

2.

Den information som avses i artikel 5.2 i direktiv 88/407/EEG skall lämnas inom gemensamma veterinärkommittén.

3.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 16 i direktiv 88/407/EEG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

4.

Vid handel med sperma från nötkreatur mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz skall djuren åtföljas av veterinärintyg enligt förlagan i bilaga D till direktiv 88/407/EEG.

1.

Den information som avses i artikel 5.2 i direktiv 90/429/EEG skall lämnas inom gemensamma veterinärkommittén.

2.

Gemensamma veterinärkommittén skall ansvara för inspektioner på platsen, särskilt med stöd av artikel 16 i direktiv 90/429/EEG och artikel 57 i den schweiziska epizootilagen.

3.

Vid handel med sperma från svin mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz skall veterinärintyg enligt förlagan i bilaga D till direktiv 90/429/EEG åtfölja djuren.

1.

Denna punkt i föreliggande bilaga gäller handel med levande djur som inte omfattas av bestämmelserna i delarna I–V samt med sperma, ägg och embryon som inte omfattas av bestämmelserna i delarna VI–VIII.

2.

Europeiska gemenskapen och Schweiz förbinder sig att inte förbjuda eller begränsa handeln med levande djur, sperma, ägg och embryon som omfattas av punkt 1 av andra djurhälsoskäl än sådana som följer av tillämpningen av denna bilaga, bl.a. de säkerhetsåtgärder som kan komma att införas i enlighet med artikel 20 i bilagan.

3.

Vid handel med hov- och klövdjur av arter som inte omfattas av delarna I, II eller III mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz skall djuren åtföljas av veterinärintyg enligt förlagan i första delen av del I i bilaga E till direktiv 92/65/EEG, kompletterade med intyget i artikel 6.A 1 e i direktiv 92/65/EG.

4.

Vid handel med hardjur mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz skall djuren åtföljas av veterinärintyg enligt förlagorna i bilaga E till direktiv 92/65/EEG, eventuellt kompletterat med det intyg som avses i artikel 9.2 andra stycket i samma direktiv.

De schweiziska myndigheterna kan ändra intyget så att kraven i artikel 9 i det direktivet återges i sin helhet.

5.

Den information som avses i artikel 9.2 fjärde stycket i direktiv 92/65/EEG skall lämnas inom gemensamma veterinärkommittén.

6.

7.

Vid handel med sperma, ägg och embryon från får och getter mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz skall djuren åtföljas av veterinärintyg enligt beslut 95/388/EG, senast ändrat genom kommissionens beslut 2005/43/EG av den 30 december 2004 (EUT L 20, 22.1.2005, s. 34).

8.

Vid handel med sperma från hästdjur mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz skall dessa åtföljas av ett veterinärintyg enligt beslut 95/307/EG.

9.

Vid handel med ägg och embryon från hästdjur mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz skall dessa åtföljas av veterinärintyg enligt beslut 95/294/EG.

10.

Vid handel med ägg och embryon från svin mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz skall dessa åtföljas av veterinärintyg enligt beslut 95/483/EG.

11.

Vid handel med bibestånd (kupor eller drottningar med arbetsbin) mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz skall djuren åtföljas av veterinärintyg enligt förlagan i andra delen av bilaga E i direktiv 92/65/EEG.

12.

Vid handel mellan gemenskapens medlemsstater och Schweiz med djur, sperma, embryon och ägg från organ, institut eller centra som godkänts enligt bilaga C till direktiv 92/65/EEG skall dessa åtföljas av veterinärintyg enligt förlagan i tredje delen av bilaga E till direktiv 92/65/EEG.

13.

Vid tillämpning av artikel 24 i direktiv 92/65/EEG skall den information som avses i artikelns punkt 2 lämnas inom gemensamma veterinärkommittén.

1.

Rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992 om fastställande av djurhälsokrav i handeln inom och importen till gemenskapen av djur, sperma, ägg (ova) och embryon som inte faller under de krav som fastställs i de specifika gemenskapsregler som avses i bilaga A.I till direktiv 90/425/EEG (EGT L 268, 14.9.1992, s. 54), senast ändrat genom rådets direktiv 2004/68/EG av den 26 april 2004 om fastställande av djurhälsoregler för import till och transitering genom gemenskapen av vissa levande hov- och klövdjur, om ändring av direktiven 90/426/EEG och 92/65/EEG, samt om upphävande av direktiv 72/462/EEG (EUT L 139, 30.4.2004, s. 320).

2.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003 av den 26 maj 2003 om djurhälsovillkor som skall tillämpas vid transporter av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte och om ändring av rådets direktiv 92/65/EEG (EUT L 146, 13.6.2003, s. 1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 590/2006 av den 12 april 2006 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 998/2003 när det gäller förteckningen över länder och territorier (EUT L 104, 13.4.2006, s. 8).

a)

Rådets direktiv 90/427/EEG av den 26 juni 1990 om avelsmässiga och genealogiska villkor för handeln med hästdjur inom gemenskapen (EGT L 224, 18.8.1990, s. 55).

b)

Rådets direktiv 90/428/EEG av den 26 juni 1990 om handel med hästdjur som är avsedda för tävlingar och om villkor för deltagande i tävlingar (EGT L 224, 18.8.1990, s. 60).

1.

Handel mellan EG:s medlemsstater och Schweiz med animaliska produkter avsedda att användas som livsmedel får endast ske på samma villkor som för handeln mellan EG:s medlemsstater. Dessa produkter åtföljs i förekommande fall av de hälsointyg som är avsedda för handel mellan EU:s medlemsstater, eller som omfattas av denna bilaga och är tillgängliga i systemet Traces.

2.

Schweiz skall upprätta en förteckning över godkända anläggningar i enlighet med bestämmelserna i artikel 31 (om registrering/godkännande av foder- och livsmedelsanläggningar) i förordning (EG) nr 882/2004.

3.

När det gäller import tillämpar Schweiz samma bestämmelser som de som används på området inom Europeiska gemenskapen.

4.

De behöriga schweiziska myndigheterna använder sig inte av undantaget från den trikinundersökning som avses i artikel 3.2, i förordning (EG) nr 2075/2005. Om de behöriga schweiziska myndigheterna skulle använda sig av detta undantag förbinder de sig att genom ett skriftligt förfarande till kommissionen sända in en förteckning över de regioner där trikinrisken hos tamsvin officiellt erkänns som obetydlig. Gemenskapens medlemsstater skall ha tre månader på sig från det att anmälan mottagits för att översända skriftliga kommentarer till kommissionen. Om kommissionen eller medlemsstaterna inte framför några invändningar erkänns regionen som en region med en obetydlig risk för trikininfektion, och tamsvin därifrån skall undantas från trikinundersökning vid slakt. Bestämmelserna i artikel 3.3 i förordning (EG) nr 2075/2005 skall gälla i tillämpliga delar.

5.

De detektionsmetoder som beskrivs i kapitlen I och II i bilaga I till förordning (EG) nr 2075/2005 tillämpas i Schweiz vid undersökningar som har till syfte att påvisa förekomsten av trikiner. Däremot används inte den trikinoskopiska undersökning som beskrivs i kapitel III i bilaga I till förordning (EG) nr 2075/2005.

6.

De behöriga schweiziska myndigheterna kan tillämpa undantaget från trikinundersökningen när det gäller slaktkroppar och kött av tamsvin som är avsedda för uppgödning och för slakt på småskaliga slakterier.

Denna bestämmelse skall tillämpas till och med den 31 december 2009.

Enligt bestämmelserna i artikel 8 stycke 3a, i förordningen från det federala ekonomidepartementet om hygien vid djurslakt (RS 817.190.1) och artikel 9 stycke 7 i förordningen från det federala ekonomidepartementet om animaliska livsmedel (RS 817.022.108) skall dessa slaktkroppar och kött av tamsvin som är avsedda för uppgödning och för slakt samt köttberedningar, köttprodukter och förarbetade köttprodukter av sådant kött förses med ett särskilt hälsomärke som överensstämmer med den förlaga som fastställs i andra stycket i bilaga 9 till förordning från det federala ekonomidepartementet om hygien vid djurslakt (RS 817.190.1). Schweiz får enligt bestämmelserna i artiklarna 9 a och 14 a i förordning från det federala ekonomidepartementet om animaliska livsmedel (RS 817.022.108) inte bedriva handel med EG:s medlemsstater med dessa produkter.

7.

Handel mellan EG:s medlemsstater och Schweiz med slaktkroppar och kött av tamsvin som är avsedda för uppgödning och för slakt, från

och som inte har trikinundersökts enligt bestämmelserna i artikel 3 i förordning (EG) nr 2075/2005, får endast ske på samma villkor som för handeln mellan EG:s medlemsstater.

8.

Enligt bestämmelserna i artikel 2 i förordningen om hygien (RS 817.024.1) kan de behöriga schweiziska myndigheterna i särskilda fall företa ändringar i artiklarna 8, 10 och 14 i förordningen om hygien (RS 817.024.1) om följande villkor uppfylls:

(9)

Kommissionen skall informera Schweiz om de undantag och ändringar som tillämpas i EG:s medlemsstater enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 852/2004, artikel 10 i förordning (EG) nr 852/2003, artikel 13 i förordning (EG) nr 854/2003 och artikel 7 i förordning (EG) nr 2074/2005.

(10)

I väntan på en tillnärmning mellan gemenskapslagstiftningen och den schweiziska lagstiftningen när det gäller förteckningen över specifikt riskmaterial, förbinder sig Schweiz genom ett internt tekniskt direktiv att inte bedriva handel med EG:s medlemsstater med slaktkroppar av nötkreatur äldre än 24 månader som omfattar ryggraden och produkter av denna.

1.

För de sektorer där likvärdighet erkänns ömsesidigt skall avgiften uppgå till

1,50 EUR/ton, dock minst 30 EUR per parti och högst 350 EUR per parti.

2.

För andra sektorer än de som avses i punkt 1 skall avgiften uppgå till

3,50 EUR/ton, dock minst 30 EUR och högst 350 EUR per parti.

1.

Animaliska produkter med ursprung i Schweiz som skall passera EU:s territorium, omfattas i förekommande fall av kontrollbestämmelserna i A och B ovan. Bestämmelserna i artikel 11.2 c, d och e i direktiv 97/78/EG skall inte tillämpas på produkter vilkas likvärdighet har erkänts ömsesidigt och som är avsedda för export utanför EU:s territorium, om resultatet av de veterinärkontroller som utförs i enlighet med A ovan är utan anmärkning.

2.

Animaliska produkter med ursprung i EU som skall passera Schweiz territorium, omfattas i förekommande fall av kontrollbestämmelserna i A och B ovan.

1.

Rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav och om upphävande av direktiv 85/358/EEG och 86/469/EEG samt beslut 89/187/EEG och 91/664/EEG (EGT L 125, 23.5.1996, s. 10) senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).

2.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (EGT L 147, 31.5.2001, s. 1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 688/2006 av den 4 maj 2006 om ändring av bilagorna III och XI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 med avseende på övervakning av transmissibla spongiforma encefalopatier hos och specificerat riskmaterial av nötkreatur i Sverige (EUT L 120, 5.5.2006, s. 10).

3.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen (EUT L 325, 12.12.2003, s. 1).

4.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/41/EG av den 21 april 2004 om upphävande av vissa direktiv om livsmedelshygien och hygienkrav för tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel och om ändring av rådets direktiv 89/662/EEG och 92/118/EEG samt rådets beslut 95/408/EG (EUT L 157, 30.4.2004, s. 33).

5.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 30.4.2004), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2076/2005 av den 5 december 2005 om fastställande av övergångsbestämmelser för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 853/2004, (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004 och om ändring av förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 (EUT L 338, 22.12.2005, s. 83).

6.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EUT L 139, 30.4.2004), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2076/2005 av den 5 december 2005 om fastställande av övergångsbestämmelser för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 853/2004, (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004 och om ändring av förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 (EUT L 338, 22.12.2005, s. 83).

1.

Rådets direktiv 91/67/EEG av den 28 januari 1991 om djurhälsovillkor för utsläppande på marknaden av djur och produkter från vattenbruk (EGT L 46, 19.12.1991, s. 1), senast ändrat genom rådets förordning 806/2003/EG av den 14 april 2003 om anpassning till beslut 1999/468/EG av de bestämmelser i rättsakter som rådet antagit enligt samrådsförfarandet (kvalificerad majoritet) och som avser de kommittéer som biträder kommissionen när den utövar sina genomförandebefogenheter (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).

2.

Rådets direktiv 93/53/EEG av den 24 juni 1993 om gemenskapens minimiåtgärder för bekämpning av vissa fisksjukdomar (EGT L 175, 19.7.1993, s. 23), senast ändrat genom akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen – Bilaga II: Förteckning enligt artikel 20 i anslutningsakten – 6. Jordbruk – B. Veterinärlagstiftning och fytosanitär lagstiftning – I. Veterinärlagstiftning (EUT L 236, 23.9.2003, s. 381).

3.

Rådets direktiv 92/118/EEG av den 17 december 1992 om djurhälso- och hygienkrav för handel inom gemenskapen med produkter, som inte omfattas av sådana krav i de särskilda gemenskapsbestämmelser som avses i bilaga A. I till direktiv 89/662/EEG och, i fråga om patogener, i direktiv 90/425/EEG, samt för import till gemenskapen av sådana produkter (EGT L 62, 15.3.1993, s. 49), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/41/EG av den 21 april 2004 om upphävande av vissa direktiv om livsmedelshygien och hygienkrav för tillverkning och utsläppande på marknaden av vissa produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel och om ändring av rådets direktiv 89/662/EEG och 92/118/EEG samt rådets beslut 95/408/EG (EUT L 157, 30.4.2004, s. 33).

4.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (EGT L 147, 31.5.2001, s. 1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 688/2006 av den 4 maj 2006 om ändring av bilagorna III och XI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 med avseende på övervakning av transmissibla spongiforma encefalopatier hos och specificerat riskmaterial av nötkreatur i Sverige (EUT L 120, 5.5.2006, s. 10).

5.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (EGT L 273, 10.10.2002, s. 1), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 208/2006 av den 7 februari 2006 om ändring av bilagorna VI och VIII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 när det gäller bearbetningskrav för biogas- och komposteringsanläggningar och krav för naturgödsel (EUT L 36, 8.2.2006, s. 25).

6.

Rådets direktiv 2002/99/EG av den 16 december 2002 om fastställande av djurhälsoregler för produktion, bearbetning, distribution och införsel av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EGT L 18, 23.1.2003, s. 11)