1)

Artikel 18.1 och 18.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, jämförd med artikel 5 i samma direktiv och punkt 3 b i dess bilaga III,

ska tolkas på följande sätt:

Den innebär inte att en ansvarig enhet är skyldig att automatiskt beteckna en kund som en högriskkund och följaktligen vidta förstärkta åtgärder för kundkännedom gentemot denna kund, enbart på grund av att kunden är en icke-statlig organisation, att en anställd hos kunden är medborgare i ett tredjeland med hög risk för korruption eller att kundens affärspartner, men inte kunden själv, har en koppling till ett sådant tredjeland. En medlemsstat får emellertid i nationell rätt identifiera sådana omständigheter som faktorer som tyder på potentiellt högre risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som de ansvariga enheterna ska beakta vid sin riskbedömning av kunderna, under förutsättning att dessa faktorer är förenliga med unionsrätten, särskilt med proportionalitetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen.

2)

Artikel 13.1 c och d i direktiv 2015/849, jämförd med artiklarna 8.2, 13.4 och 40.1 första stycket a i samma direktiv,

ska tolkas på följande sätt:

Den innebär inte att en ansvarig enhet, när den vidtar åtgärder för kundkännedom, är skyldig att från den berörda kunden inhämta en kopia av ett avtal som kunden har ingått med en tredje part. Detta gäller dock under förutsättning att den ansvariga enheten kan tillhandahålla den behöriga nationella myndigheten andra relevanta handlingar som visar dels att den ansvariga enheten har analyserat den transaktion och affärsförbindelse som ingåtts mellan kunden och den tredje parten, dels att den tagit vederbörlig hänsyn till transaktionen och affärsförbindelsen för att kunna vidta nödvändiga kundkännedomsåtgärder mot bakgrund av identifierade risker för penningtvätt och finansiering av terrorism.

3)

Artikel 14.5 i direktiv 2015/849, jämförd med artikel 8.2 i samma direktiv,

ska tolkas på följande sätt:

En ansvarig enhet är skyldig att på grundval av en uppdaterad riskbedömning vidta kundkännedomsåtgärder – vid behov skärpta åtgärder – gentemot en befintlig kund, när detta framstår som lämpligt, bland annat när en kunds relevanta omständigheter förändras. Detta gäller oberoende av att den i nationell rätt föreskrivna fristen för att göra en ny riskbedömning av denna kund ännu inte har löpt ut. Nämnda skyldighet gäller inte enbart kunder med hög risk för penningtvätt och finansiering av terrorism.

4)

Artikel 60.1 och 60.2 i direktiv 2015/849

ska tolkas på följande sätt:

Den innebär en skyldighet för den behöriga myndigheten att, när den offentliggör ett sanktionsbeslut som fattats med anledning av en överträdelse av nationella bestämmelser om införlivande av nämnda direktiv, säkerställa att de uppgifter som offentliggörs överensstämmer med uppgifterna i sanktionsbeslutet.