23.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/28

1)

Ska unionsrätten, i en situation som den som beskrivs och är aktuell i det nationella målet, tolkas så, att den omständigheten att en nationell bestämmelse är oförenlig med artikel 2.2 tredje stycket i förordning (EEG) nr 3950/92 (1) medför att producenter inte är skyldiga att betala tilläggsavgiften om villkoren i nämnda förordning är uppfyllda?

2)

Ska unionsrätten och i synnerhet den allmänna principen om skydd för berättigade förväntningar, i en situation som den som beskrivs och är aktuell i det nationella målet, tolkas så, att skydd för berättigade förväntningar inte kan åtnjutas av personer som har fullgjort en skyldighet enligt en medlemsstats lagstiftning och dragit fördel av verkningarna av att ifrågavarande skyldighet har iakttagits, för det fall att denna skyldighet har visat sig strida mot unionsrätten?

3)

Utgör artikel 9 i förordning (EG) nr 1392/2001 (2) av den 9 juli 2001 och det unionsrättsliga begreppet ”prioriterad kategori”, i en situation som den som beskrivs och är aktuell i det nationella målet, hinder för en bestämmelse i en medlemsstat, såsom artikel 2.3 i lagdekret nr 157/2004 antaget av Republiken Italien, där det fastställs olika metoder för återbetalning av den överskjutande tilläggsavgiften, varvid olika återbetalningstider och -metoder tillämpas på de producenter som har förlitat sig på skyldigheten att iaktta en nationell bestämmelse som har visat sig strida mot unionsrätten och de producenter som inte har iakttagit ifrågavarande bestämmelse?