16.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 451/127

Föredragande:

Seppo KALLIO

Medföredragande:

Brendan BURNS

1.1

EESK välkomnar EU:s nya skogsstrategi och de två åtföljande arbetsdokumenten från kommissionens avdelningar. Med tanke på de ökande kraven på och hoten mot skogarna samt de många EU-politikområden och tillhörande bestämmelser som påverkar skogsbruket och skogarna är den nya strategin ytterst välbehövlig. EESK uppmanar därför både kommissionen och medlemsstaterna att se till att strategin genomförs på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

1.2

I detta sammanhang påminner kommittén kommissionen om att fördraget om Europeiska unionens funktionssätt inte innehåller någon hänvisning till en gemensam EU-skogspolitik och att kontrollen över skogspolitiken bör ligga kvar hos medlemsstaterna.

1.3

Kommittén stöder den helhetsinriktade och balanserade hållningen mellan hållbarhetens tre pelare (ekonomisk, miljömässig och social), som framhålls genom de tre övergripande rubrikerna i EU:s skogsstrategi, som delas upp i sammanlagt åtta prioriteringar. De strategiska riktlinjerna för varje prioritering bör användas för att se till att strategin genomförs snabbt.

1.4

Med tanke på skogarnas stora betydelse för landsbygdsområdenas utveckling och för att strategins mål ska kunna uppnås anser EESK att landsbygdsutvecklingsprogrammen bör omfatta skogsbruksrelaterade åtgärder och att dessa åtgärder bör främjas, i syfte att trygga ett högre utnyttjande av de tillgängliga medlen.

1.5

Som svar på arbetskraftens växande behov p.g.a. den ökande mekaniseringen längs skogsbrukets värdekedja och som svar på utmaningarna med ett klimat och en miljö som förändras framhåller EESK att man måste främja utbildning, fortbildning och kunskapsöverföring på alla nivåer inom skogssektorn. I detta sammanhang uppmanar kommittén också kommissionen och medlemsstaterna att ta initiativ till forskning om hur sysselsättningspotentialen och arbetsvillkoren i skogsbrukssektorn kan förbättras.

1.6

Oberoende av träets slutanvändning bör diskussionen om kriterier för hållbar förvaltning av skogen bygga på de allmänt erkända och accepterade kriterier och indikatorer som togs fram under Forest Europe (1)-processen samt beakta medlemsstaternas särskilda omständigheter och befintliga skogsrelaterade system och lagar.

1.7

Vad gäller principerna för prioritering av träets användningsområden motsätter sig kommittén rättsligt bindande regler och stöder ett tillvägagångssätt som bygger på den öppna marknaden och marknadsaktörernas frihet.

1.8

För att ta itu med de utmaningar som klimatförändringarna medför uppmuntrar EESK medlemsstaterna att samarbeta över gränserna och stöder uppmaningarna om att de europeiska skogarna bör göras mer anpassningsbara och motståndkraftiga, bl.a. genom förebyggande av bränder och andra anpassningsåtgärder till skydd från naturliga faror. Lämpliga åtgärder bör inriktas på skogarnas motståndskraft och användbarhet för flera ändamål.

1.9

EESK stöder användningen av skogsförvaltningsplaner, men understryker att de även fortsättningsvis bör vara frivilliga och hållas tydligt åtskilda från Natura 2000-förvaltningsplanerna för att undvika onödiga kostnader och byråkrati.

1.10

En förbättrad kunskapsbas är avgörande för förståelsen av de otaliga utmaningar som skogssektorn står inför. Det är därför nödvändigt att verka för en harmonisering av uppgifterna och effektivare informationsutbyte och öppenhet, samtidigt som äganderätten respekteras.

1.11

Kommittén stöder främjandet av trä och annat skogsmaterial, t.ex. kork, som en inhemsk, hållbar, förnybar samt klimat- och miljövänlig råvara, och är övertygad om att skogssektorn måste spela en viktig roll i en framtida bioekonomis framgång.

1.12

I syfte att öka skogssektorns konkurrenskraft betonar EESK att det är viktigt att på bästa möjliga sätt utnyttja nuvarande och framtida finansieringsmöjligheter för att stödja forskning och innovation, och framhåller den roll som spelas av initiativ såsom de europeiska innovationspartnerskapen (EIP) (2) och det offentlig-privata partnerskapet för biobaserade industrier (3).

1.13

Med tanke på den stora potentialen och de många fördelarna med att använda träbaserad biomassa för en miljövänlig ekonomi uppmuntrar EESK kommissionen och medlemsstaterna att aktivt försöka finna sätt att främja aktiv förvaltning av skogen och förbättrat utnyttjande av trä med sikte på målen för 2020 (4), samtidigt som man är medveten om hållbarhetens gränser.

1.14

Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att bedöma ekosystemtjänster och stödja en marknad för dem. Medlemsstaterna bör inrätta samordnade kompensationsmekanismer som kan användas för att råda bot på befintliga brister på marknaden.

1.15

Det kommer att krävas god samordning och kommunikation med alla berörda intressegrupper för en framgångsrik utveckling och uppföljning av EU:s skogsstrategi. EESK framhåller därför vikten av att trygga och öka de berörda aktörernas deltagande, vilket kommer att kräva att berörda grupper för civil dialog såsom rådgivande kommittén för skog förstärks. Man bör också överväga att inrätta tillfälliga grupper där företrädare för EESK och ReK ingår.

1.16

EESK uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och alla andra berörda aktörer att återuppta förhandlingarna och att slutgiltigt nå samförstånd om ett rättsligt bindande avtal om skogar i Europa. Det rättsligt bindande avtalet skulle tillsammans med EU:s skogsstrategi utgöra ett viktigt verktyg för att stärka skogssektorn som helhet. Tydliga definitioner och mål för en hållbar förvaltning av skogen på alleuropeisk nivå skulle också få inverkan på global nivå.

1.17

Slutligen kommer EESK att följa och engagera sig i alla pågående och kommande initiativ som bygger på EU:s skogsstrategi eller andra närliggande dokument, inklusive arbetsdokumenten från kommissionens avdelningar.

2.1

Mer än 40 % av Europas landyta utgörs av skogar och andra trädbevuxna områden, och dessas utomordentligt stora betydelse är oomtvistad. Det råder stora skillnader vad gäller resurser, struktur, förvaltning och användning av skogar mellan regionerna. På det hela taget uppvisar skogstäckningen i Europa en uppåtgående trend, med en ökning på ca 0,4 % per år under de senaste årtiondena. Även situationen när det gäller virkesförrådet är positiv: Bara 60–70 % av den årliga tillväxten avverkas. Cirka 60 % av skogsmarken är i privat ägo, medan resten är offentligt ägd.

2.2

I hela EU och särskilt i skogsrika regioner betonas användbarheten för flera ändamål starkt, eftersom skogarna tjänar sociala och miljörelaterade syften utöver de ekonomiska. De tjänar som livsmiljö för djur och växter och fyller en viktig funktion för att begränsa klimatförändringarna och tillhandahålla andra ekosystemtjänster, bl.a. jakt, bär eller människors hälsa, rekreation eller turism. Skogarna är också viktiga ur socioekonomisk synvinkel, vilket dock ofta underskattas. Skogsbruket och närliggande branscher ger mer än tre miljoner människor jobb och är avgörande för välfärden och sysselsättningen på landsbygden.

2.3

Hållbart skogsbruk är ingen ny idé. Begreppet hållbar förvaltning uppstod i skogssektorn för 300 år sedan, och sedan dess har denna tanke om ansvarsfull förvaltning ständigt vidareutvecklats och gradvis spridit sig till alla delar av ekonomin. Den grundläggande definitionen av hållbar förvaltning av skogen enligt 1993 års Helsingforsresolution från ministerkonferensen om skydd av skogarna i Europa utgjorde en milstolpe i denna process och sätter principen om hållbarhet i ett globalt sammanhang.

2.4

EU har nu haft en strategi för skogsbrukssektorn i 15 år. På grundval av en resolution från Europaparlamentet (5) lade kommissionen 1998 fram ett meddelande (6) om genomförandet av dessa politiska riktlinjer.

2.5

På rådets begäran (7) offentliggjorde kommissionen våren 2005 en rapport om genomförandet av skogsbruksstrategin (8), som sedan kompletterades med utarbetandet av en EU-handlingsplan för skog för femårsperioden 2007–2011 (9).

2.6

Efterhandsutvärderingen av handlingsplanen (som syftade till att genomföra 1998 års skogsbruksstrategi) gjordes i samband med det internationella skogsåret 2011.

2.7

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt innehåller visserligen ingen hänvisning till en gemensam EU-skogspolitik, men många politikområden och tillhörande bestämmelser om t.ex. energiförsörjning eller miljö- och klimatfrågor leder i praktiken till att en gemensam EU-politik för skogsbruket utvecklas. Kommissionen lade den 20 september 2013 fram sitt meddelande om en ny EU-skogsstrategi som ett svar på de ständigt ökande och ibland motstridiga utmaningar som skogarna och den skogsbaserade sektorn står inför och på behovet av en mer samstämmig och konsekvent politik.

3.1

Kommissionens grunddokument åtföljs av två kompletterande, mer detaljerade arbetsdokument från kommissionens avdelningar, varav det första inriktas på den process, analys och väg framåt som föreslås i strategin, medan det andra ger en detaljerad inblick i EU:s skogsbaserade industrier, dvs. träbearbetning, möbler, tillverkning och omvandling av pappersmassa och papper samt tryckeri (10). Med tanke på deras kompletterande karaktär och betydelse bör de åtföljande dokumenten beaktas noga. EESK bör följa och engagera sig i alla nuvarande och framtida initiativ som bygger på EU:s skogsstrategi eller andra närliggande dokument.

3.2

Kommissionen har valt att lägga fram strategins framtida åtgärdsområden under tre övergripande rubriker, som är uppdelade i sammanlagt åtta prioriteringar.

3.3

De ”strategiska riktlinjerna” för var och en av de åtta prioriteringarna säkerställer att strategin också till största delen lever upp till kravet på att föreslå konkreta åtgärder och inte bara innehålla allmänna avsiktsförklaringar.

3.4

För att möjliggöra ett snabbt genomförande av den nya skogsstrategin har kommissionen inte föreslagit att en ny separat handlingsplan ska utarbetas. I stället innehåller strategin en rad särskilda åtgärder som syftar till att dess mål ska uppnås.

3.5

Den nya skogsstrategin lades fram efter den slutliga utvärderingen av den tidigare strategin och strax före inledningen av EU:s nästa programplaneringsperiod och den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

3.6

Det ekonomiska och politiska klimatet i EU har förändrats drastiskt sedan den tidigare strategin lades fram 1998. Inte minst i fråga om internationella åtaganden omges den nya strategin av ett helt nytt regelverk.

3.7

Kommissionen offentliggjorde den nya skogsstrategin så att den sammanföll med förhandlingarna inom Forest Europes mellanstatliga förhandlingskommitté om ett rättsligt bindande avtal om skogar i Europa (11). Om detta avtal genomförs skulle det ersätta de nuvarande rekommendationerna och omfatta tydliga definitioner och mål för hållbar förvaltning av skogen som de avtalsslutande staterna ska anta.

3.8

EESK har stött flera processer med koppling till skogsbruket (se bilaga 1), bl.a. den nya skogsstrategin från första början (12), genom att lägga fram rekommendationer. När kommissionen lade fram sin genomföranderapport 2005 tog kommittén tillfället i akt att utarbeta ett heltäckande yttrande om skogarnas och skogsbrukets roll i en förändrad miljö. Det här yttrandet syftar delvis till att uppdatera kommitténs tidigare yttrande mot bakgrund av de framtida utmaningarna.

4.1

Strategin bygger på det faktum att fördraget om Europeiska unionens funktionssätt inte innehåller någon hänvisning till en gemensam EU-skogspolitik och att kontrollen över skogspolitiken således ligger kvar hos medlemsstaterna. Strategin har också ett helhetsperspektiv genom att den balanserar de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna av hållbart skogsbruk och omfattar bearbetningsindustrin vid sidan av skogarna och skogsbruket.

4.2

I strategin betonas hållbar förvalting av skogen och användbarhet för flera ändamål, vilket innebär att en rad olika produkter och tjänster framställs på ett balanserat sätt och tryggar skyddet av skogarna. För närvarande avverkas bara drygt 60 % av den årliga skogstillväxten i EU. Strategin syftar därför till att främja skogsbaserade arbetstillfällen och välstånd i Europa genom att göra skogbrukssektorn mer konkurrenskraftig och användningen av trä mer mångsidig som ett led i insatserna för att skapa en bioekonomi som bygger på förnybara råvaror.

4.3

Den nya strategin utgör ett helhetsgrepp och ett försök att förbättra samordningen av skogsbruket i EU genom främjande av ett effektivt och ändamålsenligt genomförande och en strävan efter att undvika onödig byråkrati och förbättra kapaciteten hos skogarna och skogsbruket i EU.

4.4

Skogsbruket och den skogsbaserade bearbetningsindustrin kan ge ett verkligt bidrag till att Europa 2020-strategin blir en framgång. För detta krävs emellertid en nära koppling av skogsstrategin till arbetet med att uppnå Europa 2020-strategins mål genom att ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av skogsstrategin främjas inom alla berörda politikområden.

4.5

En utvärdering av de senaste uppgifterna om medlemsstaternas genomförande av skogsbruksåtgärder inom ramen för landsbygdsutveckling har visat att de landsbygdspolitiska instrumenten inte utnyttjats fullt ut. För att bättre kunna uppnå skogsstrategins mål uppmanas medlemsstaterna i strategin att lägga tillräcklig vikt vid skogsrelaterade åtgärder i programplanering och genomförande. Detta är särskilt nödvändigt för att öka deltagandet och mobiliseringen av de otaliga små familjeföretagen och privatägda skogarna, och skulle kunna stödjas genom förenklade förfaranden och minskad byråkrati.

4.6

Tanken är att strategins mål i framtiden ska stödjas med hjälp av åtgärderna och instrumenten i skogsbrukspaketet i förordningen om landsbygdsutveckling (13).

4.7

I strategin uppmuntras medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter utveckla åtgärder för att bättre utnyttja sektorns sysselsättningspotential, förbättra färdigheterna hos dem som arbetar i sektorn samt förbättra arbetsvillkoren ytterligare. Man bör inleda ny, målinriktad forskning om arbetskraften i de europeiska skogarna, t.ex. inom vägbyggnad, plantering, skogsvård, avverkning, utvinning, transport, informationstjänster och miljötjänster. På det hela taget bör medlemsstaternas politik och program bidra till att förbättra skogsbrukets och hela den skogsbaserade sektorns konkurrenskraft i syfte att skapa långsiktig tillväxt och sysselsättning.

4.8

I strategin framhålls skogarnas mångsidiga roll när det gäller att bidra till uppnåendet av klimat- och energimålen. Uppnåendet av dessa mål kan stödjas genom en aktiv förvaltning och användning av skogarna, vilket skulle leda till bättre skogstillväxt och koldioxidbindning samt göra det möjligt att byta ut fossilbaserade energikällor och material mot förnybart trä.

4.9

I strategin erkänns det att skogarna och deras ekosystem behöver särskilt skydd till följd av klimatförändringarna och andra yttre hot.

4.10

I strategin erkänns vikten av förbättrad information till allmänheten om skogar och skogsbruk samt om trä som en förnybar råvara. Detta bör stödjas genom riktade kampanjer från kommissionen och medlemsstaterna i syfte att öka allmänhetens medvetenhet om den roll som skogarna spelar för vårt samhälle, och vice versa.

5.1

I strategin betonas att trä är en hållbar, förnybar samt klimat- och miljövänlig råvara med många olika möjliga användningsområden. Resurs- och energieffektiva samt miljömässigt ansvarsfulla processer och produkter bidrar till skogssektorns konkurrenskraft och kommer i synnerhet att spela en större roll i EU:s bioekonomi. Detta kommer att öka efterfrågan och således behovet av ökat, hållbart virkesutnyttjande. Det anses vara nödvändigt att se över potentialen för virkesförsörjning, t.ex. genom att kartlägga strukturerna för skogsägande, och frågan om att underlätta ett ökat hållbart virkesutnyttjande. Lämpliga lösningar för att öka virkesutnyttjandet bör tas fram i samråd med skogsbrukets hela värdekedja.

5.2

Enligt strategin ska kommissionen utarbeta principer för prioritering av användningsområdena för trä i samarbete med medlemsstaterna och berörda parter. Rättsligt bindande regler för hierarkin för användningen av skogsbiomassa, där det fastställs vilka användningsområden för trä som ska prioriteras, skulle dock tydligt strida mot den öppna marknadsekonomin och marknadsaktörernas frihet.

5.3

Såsom anges i strategin kommer kommissionen tillsammans med medlemsstaterna att 2014 inleda en samlad kostnadsanalys av EU-lagstiftning som berör värdekedjorna i den skogsbaserade industrin. Eftersom detta är av avgörande betydelse för hela skogssektorn bör alla berörda aktörer i skogsvärdekedjan göras delaktiga i analysen för att trygga en samlad och heltäckande bild av sektorn och ett samstämmigt tillvägagångssätt.

5.4

Skogarna hyser en stor biologisk mångfald, och utöver trä och diverse andra skogsprodukter som råvara (t.ex. kork) tillhandahåller de många ekosystemtjänster som landsbygds- och tätortssamhällen är beroende av. Förändrade villkor på grund av t.ex. klimatförändringar, spridning av invasiva främmande arter, vattenbrist, bränder, stormar och skadegörare ökar trycket på skogarna och risken för naturliga faror. Lämpliga skyddsåtgärder bör inriktas på skogarnas motståndskraft och användbarhet för flera ändamål.

5.5

I strategin fastställs målet att säkerställa och uppnå en jämvikt mellan hållbar förvaltning av skogen och skogarnas olika funktioner senast 2020. I detta sammanhang bör EU göra mer för att utvärdera ekosystemtjänsterna och skapa en marknad för dem. För att denna typ av marknad ska fungera korrekt är det nödvändigt att medlemsstaterna skapar samordnade kompensationsmekanismer för att åtgärda de befintliga bristerna på marknaden, inklusive lämplig kompensation till markägare för begränsningar som är nödvändiga för att skydda ekosystemtjänsterna.

5.6

Utöver trä för timmer och energi tillhandahåller skogarna flera andra produkter som ges föga uppmärksamhet i strategin. Till exempel är produktionen av kork mycket viktig särskilt i Medelhavsområdet och har flera fördelar: Det är en naturlig produkt som framställs av förnybara källor enligt en miljövänlig process där träden inte behöver avverkas. Korkindustrin visar sin betydelse genom att i betydande mån bidra till skapandet av sysselsättning och samtidigt upprätthålla den ekologiska stabiliteten i det ömtåliga och hotade ekosystemet i Medelhavsområdet.

5.7

Utarbetandet och genomförandet av skogsförvaltningsplaner bygger på principen om hållbarhet och god praxis. Strategin innehåller ett förslag om att aspekter som rör biologisk mångfald, t.ex. bevarandemålen i Natura 2000, ska integreras i skogsförvaltningsplanerna. Att koppla samman skogsförvaltningsplaner, som tjänar som ett operativt planeringsverktyg för skogsägarna, med Natura 2000-förvaltningsplaner, som tjänar som offentliga planeringsverktyg på lokal myndighetsnivå, skulle sudda ut gränserna mellan olika planeringsnivåer och ansvarsområden. Dessutom skulle detta kraftigt öka byråkratin och de tillhörande kostnaderna för utarbetandet av en skogsförvaltningsplan.

5.8

Även den ökande förekomsten av extrema väderförhållanden, som förebud om klimatförändringarna, gör ett aktivt förhållningssätt till de europeiska skogarna nödvändigt. Kommissionens mål är att bibehålla och öka de europeiska skogarnas motståndskraft och anpassningsförmåga. Skogsodlingsmaterial för sådana trädarter och artificiella hybrider som är viktiga för skogsbruket bör därför inte bara vara genetiskt anpassat till förhållandena och av hög kvalitet, utan också ge ett hållbart bidrag till bevarandet av den biologiska mångfalden.

5.9

I strategin efterlyser kommissionen en ram för åtgärder för att förebygga, minimera och dämpa de negativa effekter som invasiva främmande arter har på biologisk mångfald och ekosystemtjänster. I dessa åtgärder bör även sociala och ekonomiska skador beaktas. Man bör dock även inta en helhetsinriktad och vetenskapligt grundad syn vid prioriteringen av invasiva främmande arter utifrån stränga förteckningskriterier. Främmande skogsodlingsmaterial som inte sprider sig invasivt och inte påverkar den nya platsen negativt bör därför inte inkluderas, eftersom det – särskilt mot bakgrund av klimatförändringarna – kan bidra positivt till den nuvarande och framtida försörjningen av råvaror och andra ekosystemtjänster.

5.10

Enligt strategin ska kommissionen med medlemsstaternas och de berörda parternas hjälp upprätta en förteckning över kriterier för hållbar förvaltning av skogen som kan tillämpas oberoende av träets slutanvändning. När kriterierna utarbetas bör hållbar förvaltning av skogen betraktas ut ett helhetsperspektiv, oavsett träets slutanvändning. Kriterierna bör bygga på befintliga kriterier, indikatorer och principer för hållbar förvaltning av skogen, t.ex. dem inom Forest Europe, där hållbarhet betraktas ur ett nationellt och regionalt perspektiv. I kriterierna bör också medlemsstaternas särskilda omständigheter och den befintliga nationella skogslagstiftningen beaktas.

5.11

I strategin föreslås det att de berörda intressegrupperna även fortsättningsvis bör vara delaktiga i utvecklingen och genomförandet av skogsstrategin. Beprövade organ såsom rådgivande kommittén för skog och kork och rådgivande kommittén för skogsbruksbaserade industrier bör också inkluderas i plattformen för de berörda parternas framtida samarbete med kommissionen. När det gäller genomförandet bör skogsrelaterade frågor och framstegen i genomförandet av skogsstrategin regelbundet tas upp i dessa grupper. Vid behov kan det också vara värt att överväga att inrätta tillfälliga grupper där företrädare för EESK och ReK ingår.