15.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 315/68

—

ogiltigförklara beslutet,

—

i andra hand

—

förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

1.

Första grunden: Kommissionen kopierade (forensic image) och avlägsnade rättsstridigt hårddiskar från sökandens lokaler under inspektionerna. Sökandena har hävdat att kommissionen därvid överskred gränserna för sin behörighet enligt artikel 20.2 i förordning nr 1/2003. (1)

2.

Andra grunden: Kommissionen åsidosatte principen om rimlig frist i konkurrensärenden, eftersom ärendet pågick i mer än 62 månader. Sökandena har gjort gällande att kommissionen åsidosatte artikel 6.3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och underlät att göra en skälig nedsättning av böterna i enlighet med tribunalens praxis.

3.

Tredje grunden: Kommissionen åsidosatte principen om god förvaltning, eftersom den inte gjorde en omsorgsfull och opartisk undersökning med anledning av bristande trovärdighet hos dem som ansökte om mild behandling. Sökandena har gjort gällande att kommissionen inte gjorde enförsiktig tolkning av trovärdigheten hos de gemensamma uttalanden som gjordes av dem som ansökte om mild behandling och att den inte inhämtade nödvändig bevisning till stöd för dessa.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen ansåg felaktigt att Prysmian Cavi e Sistemi S.r.l. var ansvarigt för tiden före den 27 november 2001 och åsidosatte därmed principerna om personligt ansvar och likabehandling.

5.

Femte grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 32.2 i förordning nr 1/2003 i sådan grad att den inte kunde fördela ansvaret mellan solidariskt ansvariga enheter.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 101 FEUF, eftersom den inte styrkte att en enda, fortlöpande överträdelse förelåg, och misstolkade de relevanta marknadernas natur och struktur. Den åsidosatte därmed sökandenas rätt till försvar.

7.

Sjunde grunden: Kommissionen styrkte inte den påstådda överträdelsens varaktighet, och i synnerhet inte när den inleddes.

8.

Åttonde grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, principen om likabehandling och proportionalitetsprincipen med avseende på fastställelsen av grundbeloppet för böterna och i synnerhet med avseende på överträdelsens allvar. Sökandena har hävdat att grundbeloppet för böterna och inträdesavgiften är oproportionerliga och borde ha justerats mot bakgrund av att överträdelsen hade en begränsad omfattning, inte inverkade på priserna, att den påstådda samverkan upplöstes efter år 2004 och att kostnaderna för råmaterial hade en betydande inverkan på försäljningsvärdet. Sökandena har vidare gjort gällande att kommissionen åsidosatte principen om likabehandling, eftersom den tillämpade olika koefficienter för överträdelsens allvar och olika inträdesavgifter på adressater i jämförbara situationer.

9.

Nionde grunden: Kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den förde upp en viss direktör hos sökandena i förteckningen över ”namn och tjänster avseende personer som är relevanta för beslutet”.