1.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 156/23

1.

När en talan väcks av en konkursförvaltare, som handlar i alla konkursborgenärernas intressen med målsättningen att återställa konkursgäldenärens solvens och öka tillgångarna i konkursen för att kunna tillgodose så många av borgenärernas krav som möjligt — samtidigt som det ska noteras att samma resultat eftersträvas exempelvis genom en återvinningstalan från förvaltarens sida, något som har erkänts ha ett nära samband med insolvensförfarandet — och med beaktande av att fordran i detta fall grundar sig på CMR-konventionen och den litauiska civillagen (det vill säga allmänna civilrättsliga regler) avseende internationell godstransport som faktiskt utförts, ska då en sådan talan anses ha ett nära (direkt) samband med insolvensförfarandet, ska frågan vilken domstol som är behörig att pröva målet avgöras enligt förordning nr 1346/2000 (1) och omfattas talan av undantaget från tillämpning av förordning nr 44/2001 (2)?

2.

Om fråga 1 besvaras jakande, ska då — när den aktuella skyldigheten (svarandens skyldighet till följd av bristande fullgörelse av dennes avtalsenliga förpliktelser att betala en utestående fordran jämte ränta till en insolvent kärande som betalning för internationell godstransport) har uppstått innan ett insolvensförfarande avseende käranden inleddes — artikel 44.3 a i förordning nr 1346/2000 tillämpas och denna förordning (orig. s. 10) därmed sättas åt sidan, eftersom behörigheten att pröva målet ska avgöras enligt artikel 31 i CMR-konventionen, i egenskap av en bestämmelse i en konvention på ett särskilt område.

3.

Om fråga 1 besvaras nekande och den aktuella tvisten omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 44/2001, ska då artikel 31 i CMR-konventionen tillämpas för att fastställa vilken stats domstolar som är behöriga att pröva tvisten, såtillvida som artikel 31.1 i CMR-konventionen och artikel 2.1 i förordning nr 44/2001 inte är motstridiga och tvisten i sak omfattas av tillämpningsområdet för CMR-konventionen, förutsatt att bestämmelserna i artikel 31.1 i CMR-konventionen inte skulle strida mot de grundläggande syftena med förordning nr 44/2001 och inte skulle leda till ett resultat som är mindre fördelaktigt för en väl fungerande inre marknad samt att nämnda bestämmelse anses tillräckligt klar och precis?