28.1.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 24/111

1.1

I detta fjärde yttrande på fyra år från EESK om politiken för biologisk mångfald välkomnar kommittén på nytt att kommissionen tydligt påpekar att mycket mer måste göras om de mål som fastställts av Europeiska rådet ska uppnås.

1.2

EESK ser dock kritiskt på att kommissionen inte gör någon verklig analys av varför de krav som funnits i flera år och som alltid välkomnats av EESK – t.ex. de 160 åtgärderna i handlingsplanen för biologisk mångfald från 2006 – endast har genomförts i otillräcklig omfattning eller inte alls. En analys av orsakerna bakom det uteblivna genomförandet och misslyckandet för den omfattande åtgärdskatalogen i handlingsplanen för biologisk mångfald från 2006 är särskilt viktig eftersom detta är en förutsättning för att man på ett målinriktat sätt ska kunna utarbeta nya, lovande åtgärder och strategier.

1.3

Den strategi som nu läggs fram innehåller egentligen inget nytt! Problematiken kan inte bemötas med ett nytt strategidokument som innehåller gamla välkända krav. När det handlar om att bevara den biologiska mångfalden råder det ingen brist på lagar, direktiv, program, modellprojekt, politiska förklaringar och rekommendationer, men däremot på genomförande och samlade insatser på alla politiska handlingsnivåer.

1.4

Politikerna har hittills inte haft kraft eller vilja att vidta de åtgärder som i åratal har ansetts vara nödvändiga, fastän meddelandet återigen klargör att samhälle och ekonomi i samma utsträckning drar nytta av en stringent politik för biologisk mångfald. Inte ens EU:s centrala naturskyddsdirektiv – som trädde i kraft för 32 respektive 19 år sedan – har genomförts fullständigt av medlemsstaterna.

1.5

EESK medger att det visserligen har gjorts en del framsteg i arbetet med att bevara den biologiska mångfalden. Vi får dock inte blunda för att den biologiska mångfalden generellt sett minskar dramatiskt. EU står därför inför utmaningen att utarbeta en strategi som är inriktad på genomförande.

1.6

Tyvärr är det fortfarande oklart hur man ska kunna övervinna den brist på politisk vilja som varit rådande fram till nu. I detta avseende innebär den nu presenterade strategin för biologisk mångfald inte något verkligt framsteg. Den debatt som hittills ägt rum i ministerrådet om meddelandet visar att man fortfarande ligger långt från en integrering av politiken för biologisk mångfald i andra politikområden.

1.7

Det är därför av allra största vikt att man vid de förestående politiska reformprocesserna (t.ex. i fråga om fiskeri-, jordbruks-, transport-, energi- och sammanhållningspolitiken) skapar en stark koppling till strategin för biologisk mångfald. EESK ser dock fortfarande stora brister på detta område. Detta gäller också den planerade budgetramen för 2014–2020 som enligt EESK inte räcker för att ta fram finansiella resurser i tillräcklig omfattning. Kommissionen måste ta sin egen strategi för biologisk mångfald på större allvar!

1.8

Under arbetet med detta yttrande drogs på denna punkt paralleller med skuld- och eurokrisen. Om EU:s medlemsstater inte ens själva tar sina egna principer och kriterier på allvar, oavsett om det rör miljöskyddslagstiftningen eller de stabilitetskriterier för valutaunionen som fastställdes i Maastrichtfördraget, får man inte bli förvånad om det a) uppstår problem på det politiska området och b) allmänheten förlorar förtroendet för politiken.

1.9

Det finns ett otvetydigt behov av information och kunskap om den biologiska mångfalden och dess komplexa växelverkan med utveckling och sysselsättning, och av att kunna identifiera och stödja exempel på framgångar.

1.10

Kommissionen uppmanas att äntligen lägga fram den förteckning över miljöskadliga subventioner som aviserades redan 2006.

2.1

År 2001 antog Europeiska rådet i Göteborg en strategi för biologisk mångfald för EU som också innehöll ett klart mål i fråga om den biologiska mångfalden. Detta löd: ”Att fram till 2010 skydda och återställa livsmiljöer och naturliga system och stoppa förlusten av biologisk mångfald” (1).

2.2

I mars 2010 blev EU:s stats- och regeringschefer tvungna att erkänna att detta mål inte hade uppnåtts. De godkände därför det nya mål som kommissionen föreslog i sitt meddelande ”Förslag till en EU-strategi och EU-mål för biologisk mångfald efter 2010” (2). Detta ska uppnås före 2020 och lyder på följande sätt: ”Sätta stopp för förlusten av biologisk mångfald och förstörelsen av ekosystemtjänster i EU senast 2020, i möjligaste mån återställa dem och samtidigt förstärka EU:s bidrag för att motverka förlusten av biologisk mångfald på global nivå.”

2.3

Rådet gav kommissionen i uppdrag att utarbeta ett förslag till ny strategi för hur detta mål skulle uppnås, och denna strategi presenteras nu i det aktuella meddelandet.

2.4

Kommissionen framhåller i meddelandet – med fakta som vi har känt till i åratal – behovet av att äntligen agera:

2.5

De ekonomiska aspekterna av minskningen av den biologiska mångfalden ägnas större uppmärksamhet i detta meddelande än i tidigare EU-dokument, vilket bl.a. tar sig uttryck i den ökade användningen av begreppet ”ekosystemtjänster”. Man hänvisar på nytt till TEEB-studien (5), och anger som exempel att det ekonomiska värdet av insektspollinering uppgår till uppskattningsvis 15 miljarder euro per år i EU. Av detta drar man slutsatsen att ”den fortsatta nedgången i populationerna av bin och andra pollengivare kan få allvarliga konsekvenser för jordbrukare (…) i Europa”.

2.6

I tredje delen av meddelandet fastställs en handlingsram för nästa decennium som består av sex mål:

2.7

Varje mål är fördelat på ett åtgärdspaket för att möta de specifika utmaningar som målet är inriktat på. Sammanlagt redovisas 37 åtgärder.

2.8

Flera gånger hänvisar man i meddelandet till behovet av en ökad integrering av politiken för biologisk mångfald i andra EU-politikområden (t.ex. jordbruks- och fiskeripolitiken).

2.9

Finansiering behövs särskilt på två områden: Fullföljandet av Natura 2000-nätet samt fullgörandet av unionens globala åtaganden (6).

2.10

Kommissionen påpekar vidare att ”också reformen av skadliga subventioner [kommer] att gynna den biologiska mångfalden”.

3.1

EESK tog redan i februari 2007, juli 2009 och september 2010 ställning i frågor om politiken för den biologiska mångfalden.

3.2

EESK konstaterar att de områden, mål och åtgärder som fastställs i det nya förslaget till strategi ingick som beståndsdelar i den dåvarande handlingsplanen redan 2006.

3.3

Den strategi som nu läggs fram innehåller egentligen ingenting nytt, men framhåller dock återigen vilka tillvägagångssätt som är absolut nödvändiga och var de mest brådskande och mest lovande tillvägagångssätten står att finna! Strategin är i stor utsträckning ett resultat av att gamla, välkända fakta, krav och åtgärder ”klippts och klistrats” in. Det visar att frågorna redan är kända sedan länge. Vi behöver inte längre fråga oss vad som behöver göras, utan varför ingenting görs och hur vi kan uppnå ett målinriktat agerande. Men denna strategi ger hittills inget svar på denna centrala fråga.

3.4

Av denna anledning är kommissionens dokument otillfredsställande. EESK efterlyser därför starkare fokus på genomförandet i strategin för biologisk mångfald fram till 2020.

3.5

EESK vill påminna om vad kommittén sammanfattade redan 2007:

3.6

Dessa viktiga uttalanden i yttrandet som plenarförsamlingen antog 2007 är i dag lika aktuella som då. EESK beklagar djupt att inga verkliga förändringar har skett under de gångna åren.

3.7

Kommissionens meddelande innehåller inte heller någon analys av orsakerna bakom det uteblivna genomförandet och misslyckandet för den omfattande åtgärdskatalogen i handlingsplanen för biologisk mångfald från 2006. En kvalificerad analys av misslyckandet är desto viktigare eftersom det är förutsättningen för att man ska kunna utveckla nya målinriktade, lovande åtgärder och strategier. Problematiken kan inte bemötas med ett nytt strategidokument som innehåller gamla välkända krav.

3.8

Trots att kommissionen sedan flera år har försökt att i ökad utsträckning också föra fram ekonomiska argument för bevarandet av den biologiska mångfalden är framstegen små. EESK har en gång kallat politiken för biologisk mångfald för en ekonomisk nödvändighet i ett längre perspektiv, och ansåg att ”även ekonomi- och finansministrarna” borde ”ta upp denna fråga till behandling” (8). Kommittén välkomnar därför å ena sidan att man försöker visa på vilka konsekvenser en styvmoderligt behandlad politik för biologisk mångfald får för ekonomin. Ännu har det dock inte skett någon integrering av politiken för biologisk mångfald i EU:s ekonomiska och finansiella politik. Den nya strategin skulle behöva ge ett svar på frågan hur detta kan ändras.

3.9

Å andra sidan skulle EESK vilja peka på de risker som är förbundna med det ökade ekonomiska tänkandet, nämligen att skyddet av den biologiska mångfalden kan komma att inriktas på sådana områden där kortsiktiga ekonomiska vinster finns eller tycks finnas. Kommissionen bör därför diskutera hur man hanterar arter och biotoper vilkas ekonomiska värde inte låter sig beräknas direkt. Värdet av stora däggdjur som varg, björn eller lodjur är svårt att redovisa i euro och cent, och detsamma gäller för den vanliga grodan, gräshoppan, den vita storken och tusentals andra arter. Sedan har vi arter vilkas ”tjänster” inte kan värderas högt nog i ekonomiska termer men som helt står utanför den politiska debatten: Var finns programmen till skydd för bakterier, svampar eller daggmaskar, dvs. nedbrytande organismer som är helt nödvändiga för nedbrytningen av organiskt material?

3.10

Strategin är kraftigt inriktad på jord- och skogsbruket samt fiskeripolitiken. Detta är å ena sidan motiverat eftersom a) vi ser effekterna på den biologiska mångfalden och b) det handlar om politikområden som upptar stora markytor och som kan påverkas av EU. Å andra sidan innebär detta att andra faktorer, t.ex. transporter och stadsutveckling, som påverkar den biologiska mångfalden negativt inte tas upp i tillräcklig utsträckning.

3.11

När kommissionen i utkastet till strategi påpekar att ”också reformen av skadliga subventioner [kommer] att gynna den biologiska mångfalden” har den helt säkert rätt. Kommittén önskar bara att kommissionen kunde se till att äntligen lägga fram förteckningen över skadliga subventioner – en sådan har utlovats sedan 2006, men har ännu inte synts till.

3.12

EESK välkomnar kommissionens förklaring om att man nu ska granska alla utgiftsposter med avseende på hur de påverkar den biologiska mångfalden och om att man med ett initiativ för att undvika nettoförluster ska se till att den biologiska mångfalden inte vållas ytterligare skada.

4.1

Med utgångspunkt i de sex målen och vissa av åtgärderna skulle EESK vilja klargöra orsakerna till att kommittén anser att den nya strategin för biologisk mångfald ur fackmässig synvinkel inte är tillräckligt ambitiös. Orsaken till att kommissionen är mycket försiktig i formuleringen av åtgärderna torde snarast vara av politisk art. De mycket långdragna förhandlingarna i rådet (miljö) om målen visar att politiken för biologisk mångfald liksom tidigare inte är tillräckligt integrerad i andra politikområden.

4.2

Specifikt mål nr 1

4.3

Specifikt mål nr 2

4.4

Specifikt mål nr 3

4.5

Mål 4

4.6

Mål 5 och 6