28.1.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 24/70

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet”

KOM(2011) 169 slutlig – 2011/0092 (CNS)

och ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om smartare energibeskattning för EU: förslag på ändring av energiskattedirektivet”

KOM(2011) 168 slutlig

2012/C 24/13

Föredragande: Eric PIGAL

Den 29 april 2011 beslutade rådet att i enlighet med artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet”

KOM(2011) 169 slutlig – 2011/0092 (CNS)

och

”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om smartare energibeskattning för EU: förslag på ändring av energiskattedirektivet”

KOM(2011) 168 slutlig.

Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 4 oktober 2011.

Vid sin 475:e plenarsession den 26–27 oktober 2011 (sammanträdet den 27 oktober 2011), antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 158 röster för, 4 röster emot och 13 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Sammanfattning

1.1.1   Vid en tidpunkt då många medlemsstater utformar sina strategier för att komma ur den ekonomiska och finansiella krisen, innebär översynen av energiskattedirektivet en möjlighet att samtidigt uppnå både miljömässiga och ekonomiska mål. Den gör det möjligt för de medlemsstater som så önskar att flytta över en del av beskattningen av arbete eller kapital till en sorts beskattning som uppmuntrar beteenden som respekterar miljön och främjar energieffektiviteten, helt i linje med Europa 2020-strategin.

1.1.2   EU kan inte nöja sig med de målsättningar som unionen satt upp i fråga om energipolitiken. Nu är det viktigt att skapa de verktyg som behövs för att uppnå dem. För att lyckas bör EU sända ut en kraftig ”prissignal”. Det är ett effektivt sätt, om inte det enda, att få till stånd attityd- och beteendeförändringar.

1.1.3   Den omarbetade versionen av energiskattedirektivet är onekligen ett framsteg i förhållande till den ursprungliga. Att man inför två faktorer för att mäta/beskatta energi gör direktivet tydligare och mer relevant. Koldioxidskatten kompletterar EU:s system för handel med utsläppsrätter.

1.1.4   Med utgångspunkt i de båda beskattningsfaktorerna bör de flesta energiformerna behandlas/ beskattas enhetligt på grundval av deras koldioxidutsläpp och energiinnehåll. Det bör emellertid noteras att elektricitet inte jämställs med övriga energiformer.

1.1.5   Den prissignal som en hög beskattning av motorbränslen innebär kan visserligen vara smärtsam på kort sikt, men den förbereder de europeiska energikonsumenterna inför de brister och restriktioner som är oundvikliga, vilket främjar investeringar och insatser i form av energibesparingar, den förnybara energins dragningskraft och utveckling, motståndskraften mot oljechocker osv.

Däremot når denna prissignal med koppling till beskattningen inte fram när det gäller bränsle, och omarbetningen av energiskattedirektivet lär inte ändra på detta. Konsumenterna kan inte se några fördelar med insatser och investeringar för energibesparingar när det gäller bränsle, och de drabbas av oförutsägbara marknadsfluktuationer.

1.1.6   Ett ökat intresse för bränslebesparingar från konsumenternas sida skulle även komma företagen inom sektorn till del, eftersom det skulle påskynda förnyelsen av utrustningen och innebära nya marknadsmöjligheter.

1.1.7   Industrisektorer som förbrukar mycket energi och som hittills inte ingått i energiskattedirektivets tillämpningsområde omfattas nu med rätta av detta direktiv.

Andra sektorer faller däremot helt eller delvis utanför det. Det gäller exempelvis följande:

—	Jordbruket, byggsektorn, offentliga arbeten.

—	Kollektivtrafiken och försvarets transporter, avfallshanteringen, den offentliga förvaltningen.

—	Ambulanser (men inte taxibilar), flygtransporter, sjöfarten inom unionen.

—	Hushållsel, osv.

Det är svårt att se någon logik i alla dessa undantag, särskilt som de kanske inte kan förstås av de aktörer som inte omfattas av dem.

1.1.8   Tvärtemot vad som anges i Europeiska kommissionens meddelande fastställer det nya energiskattedirektivet ingen ram, tar inte ställning och utfärdar inte ens några rekommendationer när det gäller medlemsstaternas användning av en del av eller de totala intäkterna till följd av det nya beskattningssystemet för att utveckla utbudet i riktning mot ny teknik och renare energi.

1.1.9   EESK kan emellertid inte undgå att notera att energiskattedirektivet bidrar till att utveckla inre marknaden, genom att det är inriktat på och möjliggör en harmonisering av energibeskattningen.

1.2   Rekommendationer

1.2.1   Kommittén stöder Europeiska kommissionens strävan att uppnå målsättningarna i Europa 2020-strategin. Omarbetningen av energiskattedirektivet är ett steg i denna riktning och syftar framför allt till följande:

—	Främja en hållbar utveckling och bevara miljön.

—	Skydda inre marknaden och främja tillväxten.

—	Göra det möjligt att reducera arbetskostnaderna och budgetunderskotten.

1.2.2   EESK beklagar dock att energiskattedirektivet inte är mer ambitiöst och enhetligt. Redan innan texten hade lagts fram för rådet (och varit föremål för förhandlingar), tog i själva verket Europeiska kommissionen initiativ till att i texten integrera undantag eller avvikelser som syftar till att antingen undvika att göra vissa medlemsstater missnöjda eller att uppfylla andra medlemsstaters önskemål.

I den kommande förhandlingsprocessen i rådet riskerar Europeiska kommissionen att inte längre ha något handlingsutrymme, utom om man definitivt och med stora risker gör ingrepp som påverkar själva andan i den omarbetning som nu presenteras.

1.2.3   Ovillighet eller till och med motstånd är att vänta från medlemsstaternas sida. Kommittén anser emellertid att EU, och framför allt Europeiska kommissionen, bör kunna kräva att åtgärder vidtas i medlemsstaterna, i synnerhet när vissa av dem står inför ett låst läge på nationell nivå när det gäller de beslut som krävs för att på EU-nivå uppnå mål som alla kan acceptera.

1.2.4   Europeiska kommissionen bör för övrigt förbereda sig på och stå emot lobbyinginsatser från vissa som vill förhindra all förändring genom att lyfta fram ”sannolika extrakostnader” eller ”farliga konkurrensförluster”. Kommissionen bör naturligtvis uppmuntra medlemsstaterna att ta hänsyn till vissa sällsynta och känsliga situationer, men samtidigt ”hålla kursen” när det gäller de europeiska energimålen och framhålla de strategiska fördelarna med innovation i ny energi, den ökade sysselsättning och tillväxt som detta innebär, förbättring av livskvaliteten osv.

1.2.5   Kommittén föreslår att Europeiska kommissionen i syfte att reducera medlemsstaternas förmodade tveksamhet utarbetar lösningar som kan åtfölja de krav som ställs och, i den utsträckning det är möjligt, integrerar dem i förslaget. Detta tillvägagångssätt förefaller vara att föredra framför kompromisser inför de förhandlingar som väntar med medlemsstaterna, särskilt som det också skulle göra det möjligt för konsumenterna att förbereda sig bättre för de önskade förändringarna.

2.   Inledning

2.1   Sammanfattning

2.1.1   Den aktuella texten är inte något nytt direktiv utan en omarbetning av energiskattedirektivet. Omarbetningen ska normalt sett gälla från och med den 1 januari 2013. Detta datum sammanfaller med den tredje fasen av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

2.1.2   För varje sorts motor- eller uppvärmningsbränsle inför direktivet två beskattningsfaktorer, som var och en har ett särskilt syfte:

—	Beskattning grundad på koldioxidutsläppet, som syftar till att minska föroreningarna till följd av växthusgaser.

—	Beskattning grundad på energiinnehållet, som syftar till att minska energiförbrukningen, oberoende av vilken energiprodukt som används.

2.1.3   För motorbränslen:

—	2013, den CO2-kopplade beskattningen kommer att uppgå till 20 euro per ton CO2

—	2018, energiförbrukningsbeskattningen kommer att uppgå till 9,6 euro per gigajoule

2.1.4   För uppvärmningsbränslen:

—	2013, den CO2-kopplade beskattningen kommer att uppgå till 20 euro per ton CO2

—	2013, energiförbrukningsbeskattningen kommer att uppgå till 0,15 euro per gigajoule

2.1.5   Det bör påpekas att det nuvarande energiskattedirektivet, liksom förslaget till omarbetning, inför minimiskattenivåer. Medlemsstaterna kan följaktligen fastställa högre skattenivåer, vilket de flesta av dem i själva verket gör.

2.2   Bakgrund

2.2.1   Detta förslag till omarbetning läggs till en rad direktiv som tidigare utarbetats och antagits, däribland följande:

—	2003/96/EG: direktiv om energibeskattning, som bör revideras

—	2003/87/EG: direktiv som innehåller en definition för växthusgaser och fastställer EU:s system för handel med utsläppsrätter för koldioxid

—	2009/29/EG: direktiv som reviderar gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser från och med 2013

—	2006/32/EG: direktiv om energieffektivitet; definitionen av NCV (1) återfinns i bilaga II

—	2009/28/EG: direktiv som anger hållbarhetskriterier, bl.a. för motorbränslen och uppvärmningsbränslen från biomassa

2.2.2   Som komplement till granskningen av förslaget till omarbetning av energiskattedirektivet stöder sig föreliggande yttrande även på kompletterande information i Europeiska kommissionens meddelande (2) och PM (3).

2.2.3   Det är viktigt att notera att Europeiska kommissionens arbete för att införa denna EU-politik ska ses mot en internationell bakgrund som starkt påverkar de olika avsnitten, exempelvis följande aspekter:

—   Regleringsaspekten: Chicagokonventionen innebär en strikt och tvingande begränsning av beskattningen av luftfarten.

—   Marknadsaspekten: Forskningen har gjort det möjligt att utvinna skifferolja. Denna upptäckt har möjliggjort utvinningar på nya platser och därmed ökat utbudet av fossil energi. Det har även inneburit störningar på gasmarknaden: gaspriset har sjunkit på global nivå och andra energiformer, bland annat förnybar energi, har blivit mindre lockande.

—   Den strategiska aspekten: Händelserna i Nordafrika och Mellanöstern påverkar på ett påtagligt sätt inte bara priserna på motorbränslen utan även medlemsstaternas ställningstaganden till de berörda energiformerna.

—   Miljöaspekten: Kyotoavtalen och diskussionerna i Cancún bör beaktas och i förekommande fall bör EU:s strategi och politik anpassas till denna bakgrund.

—   Den allmänna opinionen: Det som inträffade i Fukushima har visat att sådana omfattande och oväntade händelser kan påverka den allmänna opinionen kraftigt. Medlemsstaternas och EU:s strategier och beslut måste innehålla reaktioner på detta. Det säger sig självt att myndigheterna snabbt måste anpassa sin politik.

2.2.4   Därmed ställs frågan hur man ska betrakta problemet med beskattningen av energi ur ett internationellt perspektiv:

—	Vilket referenspris på koldioxid bör man fastställa inom EU i avsaknad av ett globalt internationellt avtal?

—	En allmän internationell skatt bör också diskuteras.

2.3   Kronologi

2.3.1   Det tidigare direktivet (2003/96/EG) byggde på ett förslag från Europeiska kommissionen från 1996. Långa förhandlingar i Europeiska unionens råd hade lett till stora ändringar i detta förslag i syfte att ta hänsyn till nationella särdrag. Ändringarna innebar att man föreslog en mycket successiv tillämpning samt övergångsperioder, undantag och andra avvikelser. Direktivförslaget från 1996 antogs slutligen 2003.

2.3.2   Dess genomförande i medlemsstaterna, utvecklingen på energimarknaden och den växande medvetenheten om energiförbrukningens miljö- och klimateffekter har påvisat svagheter och möjligheter till förbättringar (se nedan).

2.3.3   Arbetet med översynen av detta direktiv inleddes 2005. Ett första försök som fokuserade på yrkesmässig användning av dieselbrännolja gjordes 2007 men lades aldrig fram för rådet. Europeiska rådet bad om ett nytt förslag till översyn i sina slutsatser från 2008, och detta prioriterades av Europeiska kommissionen i dess årliga tillväxtöversikt 2011.

Kommissionärskollegiet antog den 12 april 2011 förslaget till omarbetning av bestämmelserna i direktivet om energibeskattning.

3.   Allmänna kommentarer

3.1   Omarbetningen av energiskattedirektivet är i första hand ett svar på EU:s nya prioriteringar så som de fastställts i Europa 2020-strategin, bl.a. följande:

—	Kamp mot klimatförändringarna.

—	Prioritering av hållbar utveckling.

—	En grönare och konkurrenskraftigare ekonomi.

—	Ökad skatteharmonisering.

—	Sänkt skatt på arbete.

—	Stöd till hushåll med låga inkomster.

—	Sanering av medlemsstaternas budgetar.

3.2   Den är också ett svar på 20-20-20-målet i EU:s klimat- och energistrategi för 2013–2020:

—	En minskning av växthusgasutsläppen med 20 %.

—	Produktionen av förnybar energi ska uppgå till 20 % år 2020.

—	Förbättrad energieffektivitet med 20 %.

3.3   Omarbetningen syftar också till att korrigera svagheter och brister i det föregående energiskattedirektivet:

—	De nuvarande miniminivåerna gäller generellt allt som förbrukas, utan att beakta energivärde eller nedsmutsning.

—	Detta leder till beteenden som går emot EU:s energi- och klimatförändringsmål, till exempel genom att gynna användning av kol och missgynna förnybar energi.

—	I det nuvarande energiskattedirektivet finns inga incitament för att främja alternativa energislag – etanol är således den högst beskattade energiprodukten.

—	En bristande samordning mellan energiskattedirektivet och EU:s system för handel med utsläppsrätter skulle kunna ge dubbelbeskattning eller omvänt möjlighet att smita undan skatt.

3.4   Omarbetningen tar hänsyn till yttre begränsningar:

—	Omstrukturering och modernisering av skattesystemen.

—	En ekonomisk kris som har minskat medlemsstaternas manöverutrymme och ökat budgettrycket.

—	De första effekterna av klimatförändringarna har börjat visa sig på ett konkret och mätbart sätt.

—	Internationella spänningar orsakade av störningar och oro på den internationella energimarknaden.

3.5   Slutligen måste den också ta hänsyn till vissa inre begränsningar:

—	Undvika att energibeskattningen diskriminerar eller skapar snedvriden konkurrens mellan medlemsstaternas företag.

—	Begränsa snedvridningar kopplade till avsaknad av energiskatteharmonisering i Europa.

4.   Särskilda kommentarer

4.1   Väsentliga beståndsdelar

4.1.1   Precis som nämndes i inledningen rör den viktigaste punkten i förslaget fastställandet av två beskattningsfaktorer (artikel 1). Dessutom bekräftas (artikel 4) att de beräknade nivåerna är miniminivåer som kan överskridas av medlemsstaterna, och att dessa miniminivåer kommer att utvärderas vart tredje år.

4.1.2   Den andra huvudpunkten i förslaget är införandet av ett nytt krav på medlemsstaterna, nämligen att tillämpa samma skattenivå för alla produkter som används i samma syfte (motor- eller uppvärmningsbränsle). Nivån beräknas med utgångspunkt i deras koldioxidutsläpp och energiinnehåll.

4.1.3   I ursprungsdirektivet fastställdes minimiskattenivåerna produkt för produkt (för ett visst användningsområde), utan sammankoppling.

4.1.4   I och med denna förändring måste medlemsstaterna räkna om sina (nationella) skattenivåer för att kontrollera att de ligger i linje med de europeiska minimiskattenivåerna (jfr tabellerna A, B och C i bilaga I till det reviderade energiskattedirektivet).

4.1.5   Detta krav rör motor- och uppvärmningsbränslen. Det kommer att börja gälla år 2013 för uppvärmningsbränslen och från 2023 för motorbränslen. Bakgrunden till det senare datumet är att det föreligger mycket stora skillnader mellan medlemsstaterna.

4.1.6   Minimiskattesatserna på el återges dock i en separat tabell (tabell D) eftersom proportionalitetskravet och kravet på skatteharmonisering inte gäller el.

4.1.7   För el gäller fortfarande beskattning av slutförbrukaren (”vid vägguttaget”) för energibeskattningsfaktorn – detta för att undvika dubbelbeskattning (vid både produktion och konsumtion).

4.1.8   Eftersom elförbrukning inte orsakar koldioxidutsläpp kan koldioxidskatten tillämpas enbart på elproducenter. De stora anläggningarna kommer att undantas från energiskattedirektivet eftersom de lyder under EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Kärnkraftsproducerad el drabbas inte av koldioxidskatt (inga utsläpp), utan av energiförbrukningsskatt.

4.1.9   I syfte att beakta direktiv 2003/87/EG i fråga om CO2-utsläppskvoter och undvika överlappning föreslår man i det reviderade direktivet (artikel 14.1 d) att energiprodukter som används för verksamhet som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter ska undantas från koldioxidrelaterade skatter. Samtidigt ingår nu sådan verksamhet som hittills uteslutits ur EU:s system för handel med utsläppsrätter i energiskattedirektivets tillämpningsområde.

4.2   Särskilda sektorer

4.2.1   I förslaget beaktas också det faktum att vissa sektorer kan vara utsatta för risken för ”koldioxidläckage” (artikel 14a), och kommissionen föreslår att man fram till 2020 inför ett skatteavdrag för berörda anläggningar. Skatteavdraget ska beräknas på den årliga genomsnittsförbrukningen av energiprodukter under en referensperiod.

4.2.2   Verksamhet som hittills undantagits från beskattning (artikel 2) kommer nu att ingå i tillämpningsområdet, på grundval av antingen koldioxidutsläppen eller energiinnehållet.

4.2.3   När det gäller de differentierade skattesatserna (artikel 5) är den enda ändringen att taxibilar nu undantas från denna bestämmelse.

4.2.4   Lufttransport (utom privat sådan) och sjötransport inom unionen (utom privat fritidsbåttrafik) undantas från energiskattedirektivet.

4.2.5   Motorbränsle kan beskattas som uppvärmningsbränsle (artikel 8) för vissa särskilda sektorer:

—	Jordbruk, trädgårdsodling och fiskodling samt skogsbruk.

—	Stationära motorer.

—	Byggnadssektorn, väg- och vattenbyggnad och offentliga arbeten.

—	Fordon som inte har tillstånd att färdas på allmän väg.

4.2.6   Vad gäller jordbruket och dess koldioxidutsläpp föreskriver Europeiska kommissionen (artikel 14a) att man analyserar om det handlar om en sektor som löper risk att drabbas av ”koldioxidläckage”. I så fall kan medlemsstaterna bevilja jordbruksföretagen ett skatteavdrag.

I fråga om beskattning av energiinnehåll kan kommissionen bevilja fullständigt undantag (artikel 15.3) om jordbrukssektorn kan tillhandahålla en motprestation på energieffektivitetsområdet. Tolkningen av detta begrepp överlämnas till medlemsstaterna.

4.2.7   Biobränslen (artikel 16) beskattas inte som fossila bränslen. Den allmänna energiskatten (på energiinnehållet) tillämpas.

4.2.8   Skillnaden gäller koldioxidbeskattningen. Inte alla biobränslen är förnybara: vissa släpper ut mer koldioxid än de tar upp. Förnybara biobränslen omfattas inte eftersom koldioxidutsläppen betraktas som obefintliga. Icke-förnybara biobränslen omfattas av koldioxidskatt, som konventionella energiprodukter.

4.2.9   Fram till år 2023 kan medlemsstaterna fortsätta att tillämpa särskilda skattesatser som ligger under energiskattedirektivets miniminivåer.

4.2.10   För uppvärmningsbränsle och elektricitet som förbrukas av hushåll (och välgörenhetsorganisationer) har medlemsstaterna fortfarande möjlighet (artikel 15.1 h) att bevilja undantag (helt eller delvis).

5.   Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande

5.1   Energiskattedirektivets grundläggande drag

5.1.1   Det faktum att två faktorer ska tas i beaktande vid beräkningen av energiskatten är obestridligen ett framsteg jämfört med det gamla direktivet. För det första ligger detta i linje med de två målsättningarna i Europa 2020-strategin, nämligen att minska koldioxidutsläppen och energiförbrukningen.

Dessutom ger detta ett mer exakt mått (än med bara ett enda kriterium) på energiförbrukningens skadliga effekter: föroreningar och överkonsumtion i förhållande till de globala reserverna.

5.1.2   Enligt förslaget till omarbetat energiskattedirektiv ska en koldioxidskatt införas på nationell nivå, i varje medlemsstat. Vi påminner om att det redan finns ett annat instrument på europeisk nivå, nämligen för köp av kvoter inom ramen för EU:s system för handel med utsläppsrätter.

En anläggning som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter kommer dessutom inte heller att kunna omfattas av beskattning enligt energiskattedirektivet utan kommer att undantas från denna. Med energiskattedirektivet undviker man alltså att de båda instrumenten leder till dubbel koldioxidbeskattning. Energiskattedirektivet gör det däremot möjligt att införa ett beskattningsinstrument som också omfattar de små anläggningar som på grund av sin storlek hittills inte har omfattats av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

EESK stöder detta förslag om att integrera EU:s system för handel med utsläppsrätter i energiskattedirektivet. Direktivet korrigerar på så sätt systemet, där 50 % av koldioxidutsläppen från motorbränslen och uppvärmningsbränslen tidigare föll utanför systemet.

5.1.3   Vissa energiformer leder till mer föroreningar än andra. Vissa energiformer, som är mer kompakta, möjliggör en större förbrukning än andra. Den rättvisa jämvikt mellan energikällorna som föreslås i översynen av direktivet är alltså i princip konsekvent och korrekt.

Den leder dock till kraftiga skattehöjningar för vissa energiformer som för närvarande åtnjuter lägre beskattning i vissa medlemsstater. Det mest slående exemplet på detta är dieselbränsle, där den lägsta skattesatsen borde vara högre än för bensin, dels eftersom diesel leder till något större koldioxidutsläpp men framför allt med tanke på det mycket höga energiinnehållet. I flera medlemsstater är situationen för närvarande dock den rakt motsatta. Eftersom dieselolja beskattas mindre och är billigare än bensin är fordonsparken i stor utsträckning inriktad på dieselmotorer.

5.1.4   Kommittén instämmer i kommissionens slutsats att raffineringsmarknaden – till följd av det klart lägre priset på diesel än på bensin – för närvarande störs av den alldeles för kraftiga efterfrågan på diesel och den svaga efterfrågan på bensin. En kraftigare beskattning av diesel kan bara göra det lättare att uppnå jämvikt igen.

5.1.5   EESK vill dock också göra kommissionen uppmärksam på att en omkastning av prisförhållandena för bensin och diesel skulle kunna leda till allvarliga störningar på bilindustrimarknaden och öka bördan för hushållen när det gäller transporter med bil. Övergången borde även här ske gradvis.

5.1.6   Paradoxalt nog har de kraftiga skatterna på motorbränslen skyddat konsumenterna mot oljechockerna. Det höga priset stimulerar nämligen konsumenterna att i förebyggande syfte minska sin förbrukning, och de höga skatterna minskar i samma grad motorbränslenas andel i priset, dvs. den del som är känslig för variationer (chocker) på marknaden.

5.1.7   Under flera årtionden har konstruktörerna kunnat investera i forskning och utveckling och med framgång kunnat minska bränsleförbrukningen hos de egna motorerna. Trots de återkommande oljechockerna har transportsektorn aldrig lamslagits.

5.1.8   Med utgångspunkt i denna slutsats noterar EESK att koldioxidskatten är densamma för motorbränslen och uppvärmningsbränslen. Den kommer att uppgå till 20 euro per ton koldioxid eller, för att ge ett exempel, 0,0533 euro per liter för alla dieselbränslen (oavsett om de används för uppvärmning eller inte).

Kommittén är dock förvånad över att den allmänna energiskatten

—	för motorbränslen uppgår till 9,6 euro per gigajoule eller 0,316 euro per liter diesel,

—	och är så låg för uppvärmningsbränslen: 0,15 euro per gigajoule eller 0,0054 euro per liter eldningsolja.

5.1.9   Detta är anledningen till att EESK vill att energiskatten på uppvärmningsbränslen ska bli märkbar för konsumenterna, vilket är omöjligt vid en skatt på 0,0054 euro per liter!

EESK rekommenderar att skatten gradvis men kraftigt ökas och detta för att

—	ta hänsyn till konsumenternas oundvikliga uppvärmningsbehov,

—	minska förbrukningen av uppvärmningsbränslen,

—	stimulera ekonomiska aktörer att investera i energiinnovation för hemmet och för industriella behov (såsom bilkonstruktörerna har gjort).

5.2   Energiskattedirektivets bestämmelser om undantag

5.2.1   Fem medlemsstater möjliggör lägre beskattning på kommersiell användning av dieselbränsle (lastbilar, bussar, taxibilar m.m.) än på enskilda personers användning. Med översynen av energiskattedirektivet avskaffas denna möjlighet och medlemsstaterna tvingas att återställa balansen.

Eftersom dieselbränsle förorsakar samma föroreningar oavsett hur den används (kommersiellt eller privat) är det mycket förståndigt att denna skattenedsättning avskaffas. Det ligger framför allt också i linje med principerna i Europa 2020-strategin. Den exponentiella ökningen av mängden vägtransporter, där diesel är det vanligaste bränslet, visar dessutom på behovet av incitament för att stoppa denna utveckling eller till och med för att minska lastbilstrafiken.

De sammanlagda effekterna av de båda åtgärderna för att öka beskattningen av diesel (att återställa balansen i förhållande till bensinen (se ovan) och avskaffa skattenedsättningen vid kommersiell användning) kommer att leda till mycket kraftiga ökningar av dieselpriset i vissa medlemsstater. I detta fall skulle vissa lättmobiliserade yrkesgrupper med en hög organisationsgrad kunna utöva påtryckningar på sina nationella regeringar eller inleda omfattande stridsåtgärder.

EESK vill därför göra kommissionen uppmärksam på riskerna med alltför omfattande eller snabba förändringar och de betänkligheter som medlemsstaterna oundvikligen kommer att ha. Kommittén föreslår därför att man planerar kompletterande åtgärder för att å ena sidan fullgöra kraven i Europa 2020-stategin och å andra sidan uppmuntra medlemsstaterna att stödja översynen av energiskattedirektivet.

5.2.2   Medlemsstaterna måste se till att alla energiformer beskattas på ett rättvist sätt, i proportion till sina koldioxidutsläpp och sitt energiinnehåll (se ovan). Elektricitet omfattas dock inte av detta homogeniseringskrav.

EESK ställer sig undrande till detta undantag och skulle vilja att kommissionen anpassade sitt förslag så att elektricitet betraktas på samma sätt som andra energiformer.

5.2.3   Verksamheter som var undantagna från energiskatt enligt det tidigare direktivet borde hädanefter klassificeras som alla andra och beskattas på samma sätt med avseende på koldioxid och energiförbrukning.

Följande verksamheter var undantagna: metallurgi och kemisk reduktion, kraftigt elintensiva företag (där elkostnaderna utgör mer än 50 % av produktionskostnaderna) och aktiviteter för produktion av icke-metalliska mineraliska produkter (cement, glas, kalk m.m.).

Genom denna ändring ger författarna till översynen av direktivet prov på tydlig konsekvens: å ena sidan beskattas all förorenande eller energiförbrukande verksamhet utan åtskillnad och å andra sidan uppmuntras alla verksamheter att investera för att minska sina energieffekter.

EESK kan därför inte annat än stödja denna återgång till rättvisa och konsekvens. Kommittén oroar sig dock över de sociala och ekonomiska effekterna för verksamheterna i fråga. Den föreslår därför att man även här planerar kompletterande åtgärder för att

—	hjälpa dessa sektorer att investera och/eller omvandlas,

—	se till att de överlever och stannar kvar inom EU.

Kommittén ställer sig för övrigt frågande till de verkliga effekterna av denna ändring, som går ut på att föra in dessa aktiviteter inom tillämpningsområdet för energiskattedirektivet för att omedelbart ta bort dem som ingår i EU:s system för handel med utsläppsrätter.

EESK ställer sig slutligen undrande när det gäller risken för koldioxidläckage, som skulle kunna påverka de verksamheter som tidigare har varit undantagna. EU:s system för handel med utsläppsrätter omfattar skyddsmekanismer. Energiskattedirektivet skulle kunna hämta inspiration här.

5.2.4   Medlemsstaterna bibehåller rätten att tillämpa differentierade skattesatser på nästan alla de verksamheter som omnämns ovan. Ett fortsatt gynnande av den lokala kollektivtrafiken kommer dock helt säkert inte att stimulera denna att investera för att minska föroreningarna eller förbrukningen av motorbränsle. Ett bibehållande kan däremot motiveras genom att det stimulerar kollektivtrafik framför individuell trafik.

EESK undrar dock vad som motiverar undantagen för sophämtning, ambulanstransporter, offentlig förvaltning, personer med funktionshinder, väpnade styrkor m.m.

Kommittén rekommenderar därför att förslaget ändras så att de utmärkta skälen för att undanta transporter med taxi från möjligheten att omfattas av differentierade skattesatser på samma sätt även tillämpas på andra transportmedel.

5.2.5   På grundval av samma analys som för de differentierade skattesatserna ställer sig EESK undrande till de skäl som motiverar att lufttransporter och sjötransporter på gemenskapsnivå undantas från energiskattedirektivet.

5.2.6   Även om lufttransporter och sjötransporter i framtiden bara på grund av koldioxidutsläppen skulle kunna omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter oroar sig EESK över att energiförbrukningen inom dessa båda sektorer, som förbrukar stora mängder energi, inte beskattas.

När det gäller ”energiinnehållet” gör internationella konventioner att dessa båda transportsätt inte kan beskattas. Kommittén föreslår därför att man på global nivå inleder förhandlingar för att föra dessa konventioner närmare de europeiska bestämmelserna.

5.2.7   EESK ställer sig frågande till att medlemsstaterna bibehåller möjligheten att undanta hushållen (bland annat) från beskattning av uppvärmningsbränsle och elektricitet.

Genom denna möjlighet äventyras hela samstämmigheten i resten av energiskattedirektivet. Principen bakom energiskattedirektivet är nämligen att prissignalen ska stimulera aktörerna i fråga att minska sina koldioxidutsläpp och sin energiförbrukning. Varför skulle hushållen, som förbrukar stora mängder energi, inte få ta del av detta budskap?

EESK rekommenderar därför att denna möjlighet till undantag för uppvärmningsbränsle för hemmen ska tas bort i förslagstexten samtidigt som man beaktar de specifika problem som konsumenter kan stå inför lokalt och nationellt.

5.2.8   I en strävan efter samstämmighet vill man vid översynen av energiskattedirektivet försäkra sig om att verksamheter som hittills ”har fallit utanför” direktivets tillämpningsområde ska återföras till detta och att den kommersiella användningen av diesel inte längre ska gynnas mer än den privata användningen.

Hur ska man i detta fall förklara att andra verksamhetssektorer (t.ex. jordbruket, byggnadssektorn, offentliga arbeten m.m.) fortsätter att förmånsbehandlas genom en mycket lägre skatt på motorbränsle, med samma skattesats som för uppvärmningsbränsle? Särskilt eftersom dessa sektorer förväntas föregå med gott exempel: Genom sin verksamhet och sin synlighet står de i centrum för förbättringarna av den fysiska planeringen och bostäderna.

5.2.9   EESK ställer sig frågande till de skäl som kan motivera detta undantag och som inte kan vara vare sig ekonomiska, sociala eller miljömässiga. Kommittén är orolig för att detta tillvägagångssätt kan användas för att sakta ned eller blockera införandet av det nya energiskattedirektivet med förevändningen att det framstår som godtyckligt och diskriminerande.

5.2.10   Särskilt vad gäller jordbruket vill EESK göra kommissionen uppmärksam på att det ändrade energiskattedirektivet är ganska vagt och att medlemsstaterna skulle kunna kräva förtydliganden och visshet innan de godkänner detta förslag.

Det behövs förtydliganden

—	om de skäl som motiverar den särskilda och mycket förmånliga behandlingen av jordbruket, som står i strid med de principer och prissignaler som energiskattedirektivet grundar sig på och med de ansträngningar som krävs av andra sektorer som också befinner sig en svår situation,

—	om förfarandet och kriterierna för utvärdering när det gäller å ena sidan risken för koldioxidläckage och å andra sidan den motprestation som föreslås för energieffektiviteten.

5.3   De olika aspekterna av energiskattedirektivet

5.3.1   Det nya energiskattedirektivet kan inte utgöra en enda, enhetlig lösning. EU:s energipolitik är mer än tidigare komplex och beroende av många faktorer, och kräver därför en kombination av många lösningar, dvs. en komplex lösning.

EESK konstaterar emellertid att upphovsmännen till omarbetningen av energiskattedirektivet har gjort stora satsningar på att förenkla principer, mål och tillämpning.

5.3.2   Samtidigt ingår omarbetningen av energiskattedirektivet, som vi redan noterat, i en regleringsmiljö som är komplex och omfattande. Den innehåller bl.a. många hänvisningar till andra texter och direktiv. Detta ömsesidiga beroende mellan texterna innebär att man kan undvika redundans och upprepning i olika direktiv.

Men energi- och miljöområdet utvecklas mycket snabbt. Möjligheterna att uppdatera koderna i den kombinerade nomenklaturen (artikel 2.5) visar detta. Utöver detta kan varje förändring i en text man refererat till påverka andra texter på ett oförutsett eller icke-önskvärt sätt.

EESK föreslår först att man upprättar en bilaga med alla de texter som det hänvisas till. Om det är relevant kan man klargöra om vissa av de bifogade delarna slutgiltigt kan fastställas för att säkerställa konsekvens i det kommande energiskattedirektivet.

5.3.3   I artikel 4 fastställs att beräkningen av miniminivån ska omfatta ”alla indirekta skatter”, inbegripet alltså rent nationella åtgärder som den koldioxidskatt som finns i vissa medlemsstater. Men tillämpningsområdet i fråga om beskattningen och de undantag som medlemsstaterna har valt för sin koldioxidskatt kan skilja sig från dem som fastställts för denna skatt i energiskattedirektivet.

Enligt EESK skulle kommissionen kunna klargöra att dessa två koldioxidskatter bör integreras av medlemsstaterna i samband med införlivandet.

5.3.4   Revideringen är fokuserad på energibeskattning. Kommissionen konstaterar för övrigt att energiskattedirektivet inte omfattar medlemsstaternas användning av skatteintäkterna från tillämpningen av energiskattedirektivet.

I Europa 2020-strategin prioriteras hållbar tillväxt för att uppnå en ekonomi med högre resurseffektivitet samt en grönare och konkurrenskraftigare ekonomi.

EESK undrar om man inte borde redovisa detaljerade åtgärder i det kommande energiskattedirektivet för att säkerställa en gemensam och enhetlig satsning från medlemsstaternas sida på en hållbar, grön och konkurrenskraftig ekonom, t.ex. följande typer av åtgärder:

—	Sociala åtgärder som främjar sysselsättning och minskar arbetskostnaderna.

—	Åtgärder för att stimulera teknisk utveckling inom sektorn för nya energislag.

—	Åtgärder för sanering av medlemsstaternas budgetar.

5.3.5   Koldioxidutsläppen uttrycks i ton. Energiinnehållet uttrycks i gigajoule (GJ). Miniminivån för beskattning av de olika energiprodukterna beräknas på grundval av koldioxidutsläppen och energiinnehållet. Dessa miniminivåer bör emellertid återföras på den sedvanliga enheten för fakturering och beskattning, i typfallet liter för motorbränslen och vissa uppvärmningsbränslen, kilowatt/timme (KWh) för el osv. Denna omvandling innebär att kommissionen får göra en beräkning, men de regler och antaganden som används för denna beräkning förklaras inte, och företrädare för vissa medlemsstater har alltså inte möjlighet att nå samma resultat.

EESK påminner om att en harmonisering av omräkningen är nödvändig, och föreslår alltså att det i texten tydligt framgår hur omvandlingen mellan enheterna har gått till. Man bör också i så stor utsträckning som möjligt använda de enheter som ligger närmast verkligheten när det gäller beskattningen i medlemsstaterna.

---

(1)  NCV: nettovärmevärde för energiprodukter och elektricitet.

(2)  KOM(2011) 168 slutlig.

(3)  PM 11/238.

---