28.1.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 24/51

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Det civila samhällets roll i frihandelsavtalet mellan EU och Indien” (yttrande på eget initiativ)

2012/C 24/10

Föredragande: Madi SHARMA

Den 14 september 2010 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen att utarbeta ett yttrande på eget initiativ om

”Det civila samhällets roll i frihandelsavtalet mellan EU och Indien”.

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 5 oktober 2011.

Vid sin 475:e plenarsession den 26–27 oktober 2011 (sammanträdet den 27 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 152 röster för, 3 röster emot och 5 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) tror att frihandelsavtalet mellan EU och Indien kan gynna båda parter och leda till vinster i form av snabbare utveckling, ökad konkurrenskraft, ökat välstånd och fler arbetstillfällen. Handel är en viktig mekanism för att stödja utveckling och minskad fattigdom. Dess ekonomiska, sociala och miljörelaterade återverkningar måste dock utvärderas noggrant, öppet och mångsidigt, vilket ligger i alla berörda parters intresse. I detta sammanhang kan det civila samhället spela en ledande roll.

1.2   Förhandlingsprocessen om frihandelsavtalet, som även omfattar bedömningar av möjliga återverkningar, uppvisar en rad svagheter som måste åtgärdas från båda sidor innan frihandelsavtalet sluts. I ståndpunktsdokumentet från kommissionens avdelningar fastslås att större uppmärksamhet kunde ha riktats mot effekterna av informellt arbete, och att fler analyser av avtalets återverkningar på arbetskraftsomflyttningar skulle ge noggrannare prognoser för andra sociala följder avseende fattigdom, hälsa och utbildning  (1).

1.3   EESK påminner i enlighet med artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om att EU:s gemensamma handelspolitik ska ”föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder”, och att den i enlighet med artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen bl.a. ska bidra till hållbar utveckling, eliminerad fattigdom och skydd av mänskliga rättigheter. Handel är inte ett självändamål.

1.4   EESK rekommenderar att det omedelbart görs nya studier som uttryckligen beaktar frihandelsavtalets reella återverkningar på det civila samhället i EU och i Indien (i synnerhet avseende handelstyp 4, små och medelstora företag, arbetstagarrättigheter, kvinnor, konsumentskydd, informell ekonomi, jordbruk, fattigdom och effekterna på viktiga produkters tillgänglighet, t.ex. livräddande läkemedel). För att garantera öppenhet bör studierna utföras utifrån offentliga vetenskapliga studier och seminarier med det civila samhället. Resultaten kan därefter tas i beaktande i förhandlingarna, som nu går in i sitt slutskede.

1.5   EESK uppmanar rådet, Europaparlamentet och kommissionen att se till att EU beaktar följande aspekter innan avtalet sluts:

—	Att uppmärksamhet ges åt synpunkter och farhågor i det civila samhället i EU.

—	Att en bedömning görs av följderna av de troliga resultaten av handelstyp 4 avseende kvalitet och kvantitet i arbetet per sektor och medlemsstat i samråd med arbetsmarknadens parter.

—	Att avtalet uppfyller sina rättsliga åtaganden och säkerställer att frihandelsavtalet inte leder till ökad fattigdom.

EESK vill dessutom i anslutning till avtalet framhålla följande:

—	Att avtalet ska styras av en verkningsfull klausul om mänskliga rättigheter i enlighet med EU:s tidigare bästa praxis och uttalade politik.

—	Att avtalet ska innehålla ett ambitiöst avsnitt om hållbar utveckling som omfattar om arbetsrättsliga och miljömässiga bestämmelser, som kan handhas med hjälp av normala tvistlösningsförfaranden med effektiva prövningsmöjligheter.

—	Att avtalet särskilt innehåller en ram, baserad på ILO-rättigheter, för personer som är verksamma inom den informella ekonomin.

—	Att avtalet ska innehålla en bilateral social skyddsklausul, som inte bara beaktar riskerna för näringslivet på hemmaplan både i EU och i Indien, utan även risker för samhället, inklusive omplaceringar av arbetskraft.

1.5.1   EESK rekommenderar att det inrättas en övervakningsmekanism för det civila samhället. Övervakningsmekanismen bör ha befogenheter att utfärda rekommendationer, i synnerhet när det finns behov av att använda den sociala skyddsklausulen. Den berörda myndigheten bör åläggas att inkomma med ett motiverat svar. Utbildning och kapacitetsutbyggnad inom det civila samhället bör stödjas i anslutning till denna övervakning.

1.6   Innehållet i frihandelsavtalet mellan EU och Indien är än så länge sekretessbelagt, och därför kan enskilda detaljer inte diskuteras i föreliggande yttrande.

2.   Inledning

2.1   Ett frihandelsavtal mellan EU och Indien skulle täcka mer än en femtedel av jordens befolkning och därmed vara ett av de mest betydande frihandelsavtalen i världen. Avtalet har potential att skapa betydande fördelar för samhället i både EU och Indien.

2.2   Båda parter står inför stora ekonomiska utmaningar: EU med sin åldrande befolkning och mättade marknader, och Indien med sin väldiga befolkning och ökande urbanisering. Liberalisering och ytterligare öppning av båda marknaderna, med hänsyn utvecklingsskillnaderna i de två regionerna, kan gagna befolkningarna på båda sidor.

2.3   Näringslivsorganisationer i EU och Indien tillstår att det kan förekomma viss utflyttning. Stabil tillväxt, ökad konkurrenskraft och fler arbetstillfällen kan dock vinnas på längre sikt genom ytterligare öppning av marknaderna och vidareutveckling av kunnandet, utbildningsprogram, kunskapsöverföring i båda riktningarna, utbyggnad av infrastruktur samt bestämmelser om distributionskedjan och joint venture-handel mellan Indien och EU. European Business and Technology Centre (EBTC) har inrättats för att finna praktiska lösningar för företag som går in på den indiska marknaden. Centrumet kommer att spela en ledande roll när det gäller att möta utmaningarna.

2.4   Främjande av innovation genom frihandelsavtal kan säkerställa framtida konkurrenskraft i företagen. Ett ökande antal företag i Europa och i Indien samarbetar inom teknisk utveckling i en lång rad sektorer. Indien har billig och välutbildad arbetskraft med betydande FoU-kapacitet. Båda parter behöver dock en miljö som uppmuntrar till hållbara investeringar i innovation. Erfarenheter och sakkunskap hos EU-företag i Indien och hos indiska företag i EU kan bli en viktig fördel i arbetet med att uppfylla dessa krav.

2.5   Frihandelsavtalet erbjuder många olika möjligheter till utländska investeringar. Sedan 1991 har Indien strävat efter liberalisering och förenkling för utländska direktinvesteringar i syfte att uppmuntra till starkare finansiering, vilket har lett till ett ökat inflöde av utländska direktinvesteringar. Frihandelsavtalet skulle bygga vidare på denna grund genom att erbjuda EU-företag marknadstillgång och rättssäkerhet (2). I den nya situation som skapas genom frihandelsavtalet bör man noga undersöka konsekvenserna för Indien av den nya möjlighet som öppnas för utländska direktinvesteringar, och en stegvis strategi för denna öppning behöver antas.

2.6   I föreliggande yttrande görs ingen genomgång av de potentiella ekonomiska fördelarna med ett frihandelsavtal. Yttrandet inriktas i stället på avtalets ovissa sociala och miljörelaterade återverkningar för EU, i synnerhet inom handelstyp 4, och för de fattigare delarna av det indiska samhället. Dessa återverkningar är en viktig beståndsdel i tillbörlig aktsamhet och varumärkesskydd inom EU-företag. Frågor kring företagens sociala ansvar och människorättsfrågor sträcker sig bortom Europas gränser för EU-företag som bedriver handel internationellt.

3.   Förhandlingsprocessen

3.1   Förhandlarna har rådfrågat större företag såväl i EU som i Indien. Kommittén är dock i egenskap av rådgivande organ för samtliga delar av det civila samhället oroad över att förhandlarna inte rådfrågar alla intressegrupper i samhället på lika villkor. Vi vill uppmana Europeiska kommissionen att fullt ut beakta samtliga intressegruppers synpunkter på båda sidor. Kommissionen bör samråda med små och medelstora företag om möjliga återverkningar, med facken om bristen på tydliga arbetsrelaterade garantier och handelstyp 4, med konsumentgrupper och jordbrukssektorn om livsmedelssäkerhet och livsmedelstrygghet samt med den informella ekonomin i Indien.

3.2   Många icke-statliga organisationer och fackliga organisationer både i EU och i Indien samt EU-fonder och informella indiska företag har uttryckt oro, dels för de potentiellt negativa effekter som frihandelsavtalet skulle kunna få, dels för det sätt på vilket förhandlingarna förts (3). Även om EESK respekterar att handelsförhandlingarna är konfidentiella, uppmanar kommittén Europeiska kommissionen – på grundval av det lika viktiga kravet på öppenhet – att reda ut eventuella missförstånd, genom att offentliggöra sina förslag i dessa frågor.

3.3   EESK anser att handeln inte kan falla utanför den europeiska utrikestjänstens behörighetsområde. Samstämmig EU-politik är grundläggande när det gäller att framhålla europeiska värden och principer. EESK rekommenderar att samtliga berörda generaldirektorat kontinuerligt informeras under förhandlingarnas gång.

4.   Hållbarhetsbedömning

4.1   Europeiska kommissionen har låtit oberoende konsulter göra en hållbarhetsbedömning som stod färdig 2009 (4). Hållbarhetsbedömningen visade att frihandelsavtalets sociala återverkningar skulle vara blygsamma i EU. Det skulle inte påverka lönerna, och endast små omplaceringar av arbetskraft skulle inträffa (5). I Indien skulle däremot kvalificerade och okvalificerade arbetstagare få en löneökning på 1,7 % på kort sikt och 1,6 % på längre sikt. Det skulle även ske en omflyttning av arbetskraft i riktning mot bättre betalda jobb (6).

4.2   Europeiska kommissionen ger hållbarhetsbedömningen stor betydelse när de övergripande fördelarna med frihandelsavtalet lyfts fram (7). Det är dock viktigt att notera att samma bedömning varnar för eventuella sociala och miljörelaterade risker.

4.3   De fackliga organisationerna i EU uttrycker oro i fråga om arbetstagarnas rättigheter i EU och vill se en bedömning av de förväntade resultaten av handelstyp 4 innan förhandlingarna slutförs. En sådan bedömning skulle gälla kvalitativa och kvantitativa effekter på arbetet per sektor och per medlemsstat. Bedömningen skulle även innefatta fullvärdiga samråd med arbetsmarknadens parter, utföras både före och efter att friandelsavtalet trätt i kraft, samt tillhandahålla bindande rekommendationer om hur man förebygger eller lindrar de eventuella negativa återverkningar som identifierats.

4.4   Hållbarhetsbedömningen beskriver frihandelsavtalets återverkningar på arbetslivsstandarder och arbetsförhållanden i Indien som ”osäkra”. I enlighet med officiell statistik från Indiens regering skulle ca 90 % av Indiens ekonomi vara informell (eller oorganiserad), och situationen förväntas inte ändras nämnvärt under den närmaste framtiden (8). Enligt uppgifter från ILO/WTO lever arbetstagare inom den informella sektorn på mindre än 2 dollar per dag (9). De flesta kvinnorna i arbetslivet (över 95 %) finns i den informella sektorn och är utsatta för oproportionerligt höga risker.

4.5   Hållbarhetsbedömningen belyser eventuella miljökonskvenser och konstaterar att det troligen uppstår blygsamma negativa effekter på atmosfären (10), markkvaliteten (11), den biologiska mångfalden (12) och vattenkvaliteten (13). EESK anser att man bör ta varningarna i hållbarhetsbedömningen på allvar.

4.6   Metodologin bakom hållbarhetsbedömningen är inte tillräcklig för att man ska kunna få en precis bild av återverkningarna. Hållbarhetsbedömningens fokus låg framför allt på den formella ekonomin, där ekonomiskt modellbygge är förhållandevis enkelt (14). Analysen av återverkningarna på sociala förhållanden och miljön är däremot byggd på en kvalitativ metod som inte är lika tydlig. Hållbarhetsbedömningen innehåller inte heller någon tillfredsställande analys av effekterna på koldioxidutsläpp, konsumentsäkerhet eller livsmedelstrygghet.

4.7   Enligt ståndpunktsdokumentet från kommissionens avdelningar kunde större uppmärksamhet ha riktats mot avtalets återverkningar avseende värdigt arbete, informellt arbete och omflyttning av arbetskraft. Detta kunde enligt kommissionen möjliggöra noggrannare prognoser om andra sociala återverkningar, t.ex. på fattigdom, hälsa och utbildning (15).

4.8   Det är förvånande att hållbarhetsbedömningen inte tar upp den långa rad av studier som har lyft fram de eventuella svåra återverkningarna av frihandelsavtalet i Indien (16), och inte heller EU:s farhågor, i synnerhet avseende återverkningarna av handelstyp 4 på sysselsättningen i EU.

4.9   EESK antog nyligen ett yttrande om hållbarhetsbedömningar. I detta stakas riktlinjer ut för goda metoder som kan användas vid utvärderingen av frihandelsavtalets samlade återverkningar (17).

4.10   EESK rekommenderar att nya studier utförs med utgångspunkt i dessa riktlinjer. Studierna bör uttryckligen beakta frihandelsavtalets återverkningar på samhället i EU och i Indien, i synnerhet avseende arbetstagarrättigheter, handelstyp 4, kvinnor, konsumentskydd, små och medelstora företag, informell ekonomi, miljö, jordbruk (inklusive livsmedelstrygghet), fattigdom och klimatförändringen. Dessa nya studier bör utföras i form av oberoende akademiska arbeten och seminarier.

4.11   Inget av ovanstående innebär dock att frihandelsavtalet nödvändigtvis får negativa effekter. Men man kan redan i ett tidigt skede bedöma risken för att frihandelsavtalet kan få negativa effekter. Risken i sig är ett tillräckligt skäl för att Europeiska kommissionen ska granska frågan ytterligare, i synnerhet mot bakgrund av vad som anförts ovan. EU har ett lagstadgat ansvar att utreda effekterna av unionens utrikespolitik återverkar på hemmaplan och i andra delar av världen.

5.   EU:s ansvar

5.1   Det största ansvaret för en regering som förhandlar om friare handel är att beakta politikområdets ekonomiska och sociala återverkningar. Det råder inget tvivel om att Indien är huvudansvarigt för återverkningarna av landets politik på befolkningen. EESK känner till de utmaningar Europeiska kommissionen står inför i relationerna med Indien. Det är rätt att kommissionen på sitt eget sätt tar upp frågor om mänskliga rättigheter, arbetsförhållanden, hållbar utveckling och det civila samhället. Men detta innebär absolut inte att EU kan frånsäga sig allt självständigt ansvar i sammanhanget. Det är i själva verket en lagstadgad skyldighet.

5.1.1   I enlighet med artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska EU:s handel och utvecklingspolitik styras av en rad principer och målsättningar för unionens yttre åtgärder. Dessa räknas upp i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen, och bland principerna märks bl.a. följande:

[…] de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten.

Och bland målen bl.a. följande:

[…] främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna med det primära syftet att utrota fattigdom.

5.2   EESK uppmanar Europeiska kommissionen att leva upp till sina lagstadgade skyldigheter och säkerställa att frihandelsavtalet mellan EU och Indien är förenligt med de mänskliga rättigheterna och inte undergräver strävandena efter en hållbar ekonomisk, social och miljörelaterad utveckling och utrotande av fattigdomen. Kommittén vill understryka vikten av att avtalet innehåller en ram, baserad på ILO-rättigheter, för personer som är verksamma inom den informella ekonomin.

6.   Övervakning och justering av frihandelsavtalet

6.1   EU måste se till att unionens politik inte riskerar att få negativa återverkningar avseende fattigdom. I stället ska den bidra till att utrota fattigdomen. Denna plikt ska tillgodoses genom klausuler i frihandelsavtalet om att liberaliseringen av handel kan justeras om sådana följder uppdagas. En effektiv övervakningsmekanism bör inrättas, och denna ska kunna aktivera nämnda klausuler.

6.2   Människorättsklausul

6.2.1   EU har för vana att inkludera bestämmelser i unionens bilaterala avtal med syfte att garantera att avtalen inte undergräver de sociala målsättningarna. Sedan 1995 för EU en politik som införlivar en människorättsklausul i varje handels- och samarbetsavtal med tredje land (18). På senare tid har en praxis uppstått att koppla senare avtal till människorättsklausuler i befintliga ramavtal. Denna metod kan vara effektiv i rättsligt hänseende beroende på ordalydelsen i den ursprungliga människorättsklausulen och ordalydelsen i sammanlänkningsklausulen i senare avtal.

6.2.2   Det är ytterst viktigt att det här frihandelsavtalet omfattas av en effektiv människorättsklausul, oberoende av hur detta uppnås. Samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Indien från 1994 innehåller en människorättsklausul av tidigt slag. EU-domstolen har konstaterat att klausulens uppgift är att tillåta att samarbetsavtalet tillfälligt sätts ur spel (19). Den tillåter dock inte att andra typer av avtal blir frysta, t.ex. frihandelsavtal (20). Oavsett om de mänskliga rättigheterna skrivs in som en ny människorättsklausul eller om de tillgodoses genom en omsorgsfullt utformad sammanlänkningsklausul, måste frihandelsavtalet överensstämma med den politik som EU förklarat sig vilja föra i fråga om människorättsklausuler.

6.2.3   EESK framhåller att det är ytterst viktigt att frihandelsavtalet överensstämmer med den politik som EU förklarat sig vilja föra i fråga om människorättsklausuler oavsett om de mänskliga rättigheterna skrivs in som en ny människorättsklausul eller om de tillgodoses genom en omsorgsfullt utformad till en sammanlänkningsklausul. Denna ståndpunkt har också fått Europaparlamentets stöd (21).

6.3   Bestämmelser om hållbar utveckling

6.3.1   Det är likaså viktigt att EU:s bästa praxis kan tillämpas och förstärkas även i fortsättningen när det gäller att uppmärksamma miljö- och arbetslivsstandarder i frihandelsavtal. Såväl frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea som det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Cariforum och EU innehåller bestämmelser som ålägger parterna att uppfylla de viktigaste ILO-kraven i fråga om arbetsförhållanden (absoluta normer) och inte leder till eftergifter i miljö- och arbetslivsskyddet (relativa normer), och att andra därmed sammanhängande bestämmelser efterlevs.

6.3.2   EESK välkomnar kommissionsledamot Karel de Guchts åtagande att garantera avsnitten om sociala och miljörelaterade frågor (22). Kommittén uppmanar även Europeiska kommissionen att utöver bestämmelserna i ovannämnda avtal även komplettera dessa med samma beslutsamma påföljder som gäller för brott mot andra delar av frihandelsavtalet eller påföljder med förebild i motsvarande frihandelsavtal som slutits av Förenta staterna (23). EESK uppmanar dessutom kommissionen att skapa incitament genom samarbetsprogram eller liknande mekanismer. Dessa bör stödjas av ett fungerande system för ersättning vid brott mot bestämmelserna, i enlighet med Europaparlamentets rekommendation (24).

6.3.3   Europeiska kommissionen måste införa tvingande arbetslivs- och miljökrav i frihandelsavtalet mellan EU och Indien. Vid avtalsbrott kan åtgärder vidtas på båda sidor genom sedvanliga tvistlösningsförfaranden. Påföljderna kan t.ex. vara upphävda handelsförpliktelser eller böter.

7.   Social skyddsklausul

7.1   Alla frihandelsavtal innehåller skyddsklausuler som kan frysa liberaliseringen av handeln i händelse av skador eller störningar i näringslivet på hemmaplan. Det aktuella frihandelsavtalet förutsätts innehålla bestämmelser om detta. Sådana bestämmelser måste dock riktas in på riskerna på området.

7.2   EESK uppmanar Europeiska kommissionen att säkerställa införandet av en bilateral social skyddsklausul som inte bara beaktar riskerna för näringslivet på hemmaplan både i EU och i Indien, utan även risker för samhället, inklusive omplaceringar av arbetskraft. Klausulen bör utformas i enlighet med artikel 25.2 b i det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Cariforum och EU. Enligt denna ska åtgärder med stöd av skyddsklausulen vidtas om en produkt importeras till den ena partens territorium i sådana mängder och under sådana omständigheter att det förorsakar störningar i en ekonomisk sektor, .

8.   Det civila samhällets övervakningsmekanism

8.1   Det civila samhället såväl i EU som i Indien är välorganiserat och proaktivt. Det vore fördelaktigt för myndigheterna på båda sidor om man inrättade en mekanism för att öka insynen och samråden, samtidigt som farhågor kan mildras genom att man ser till att det civila samhället har direkta kanaler till beslutsfattarna.

8.2   EESK rekommenderar att civilsamhällets övervakningsmekanism även ska inbegripa aktörer från näringslivet, fackliga organisationer, icke-statliga organisationer, högskolor och andra, i enlighet med rekommendationerna i hållbarhetsbedömningen. EESK skulle kunna delta i denna process (25). Mekanismen kan bygga på modeller i frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea eller det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan EU och Cariforum, i vilka en bred bas av intressegrupper i det civila samhället deltar. Intressegrupperna har fått utbildning och finansiering för att kunna medarbeta effektivt i övervakningsmekanismen (26).

8.3   Hållbarhetsbedömningen och ståndpunktsdokumentet från kommissionens avdelningar har båda rekommenderat att en övervakningsmekanism inrättas (27).

8.3.1   En sådan övervakningsmekanism bör även ges en konkret funktion när det gäller sociala skyddsklausuler. En effektiv tillämpning av skyddsklausuler är vanligen beroende av hur väl den berörda näringsgrenen är organiserad. Detta är naturligtvis mycket svårare när det är fråga om informell ekonomi.

8.3.2   EESK rekommenderar att det civila samhällets övervakningsmekanism ges befogenheter att utfärda rekommendationer, i synnerhet när det finns behov av att utlösa den sociala skyddsklausulen. Den berörda myndigheten bör åläggas att inkomma med ett motiverat svar.

---

(1)  Ståndpunktsdokument från Europeiska kommissionens avdelningar om ”Trade SIA for FTA EU-India”, 31.5.2010.

(2)  EUT C 318, 29.10.2011, s. 150.

(3)  Studier har visat på svårigheter till följd av bestämmelser om immateriella rättigheter inom TRIPS-plus, liberalisering och avreglering av finanstjänster, liberalisering av handeln med varor, i jordbrukssektorn, större detaljhandelskedjors inträde, liberalisering av investeringar och förfaranden inom offentlig upphandling, förbud mot exportbegränsningar. Jfr t.ex. S. Polaski et al, India's Trade Policy Choices: Managing Diverse Challenges (Carnegie, 2009), S. Powell, EU India FTA: Initial Observations from a Development Perspective (Traidcraft, 2008), C. Wichterich, Trade Liberalisation, Gender Equality, Policy Space: The Case of the Contested EU-India FTA (WIDE, 2009), K. Singh, India-EU FTA: Should India Open Up Banking Sector? Special Report (Delhi, 2009), CEO/India FDI Watch, Trade Invaders: How Big Business is Driving the EU-India FTA Negotiations (2010).

(4)  Ecorys, Cuts, Centad: ”Trade SIA FTA EU and India”, TRADE07/C1/C01, 18.5.2009.

(5)  Samma källa, ss. 17–18. Omplaceringen uppskattas gälla mellan 250 och 360 per 100 000 personer.

(6)  Samma källa. Omplaceringen uppskattas gälla mellan 1 830 och 2 650 på 100 000 personer.

(7)  Kommissionsledamot Karel De Guchts brev till Europaparlamentets ledamöter, 16.2.2011.

(8)  National Commission for Enterprises in the Unorganised Sector, The Challenge of Employment in India: An Informal Economy Perspective, Volume 1, Main Report (New Delhi, April 2009), s. 2.

(9)  Bacchetta et al, Globalization and Informal Jobs in Developing Countries (ILO/WTO: Genève, 2009).

(10)  Jfr fotnot 4, s. 277 (konsekvensanalys med avseende på hållbar utveckling 2009 – se hänvisning i fotnot 4).

(11)  Samma källa, s. 278.

(12)  Samma källa, s. 279.

(13)  Samma källa, s. 280.

(14)  Samma källa, s. 51.

(15)  Jfr fotnot 1.

(16)  Jfr fotnot 3.

(17)  EESK: ”Hållbarhetsbedömningar och EU:s handelspolitik”, 5.5.2011 (EUT C 218, 23.7.2011, s. 14).

(18)  Meddelande från kommissionen om införande av demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal som ingås mellan gemenskapen och tredje land (KOM(95) 216).

(19)  Mål C-268/1994, Portugal mot rådet [1996] ECR I-6177, punkt 27.

(20)  L. Bartels, Human Rights Conditionality in the EU's International Agreements (Oxford: OUP, 2005), s. 255. Ståndpunkten kunde möjligen vara en annan i fråga om avtal vars grundklausuler åtföljs av en underlåtenhetsklausul som ger möjlighet att vidta ”lämpliga åtgärder”.

(21)  Europaparlamentets resolution 26.3.2009, punkt 43: ”Europaparlamentet betonar att klausulen för mänskliga rättigheter och demokrati utgör en grundläggande del av frihandelsavtalet.” Jfr även den övergripande policy som återspeglas i Europaparlamentets resolution 11.5.2011: ”Europaparlamentet stöder helhjärtat införandet av rättsligt bindande människorättsklausuler i EU:s internationella avtal, med en klar och tydlig samrådsmekanism i överensstämmelse med artikel 96 i Cotonouavtalet” och i Europaparlamentets resolution om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal (2005/2057(INI)).

(22)  Jfr fotnot 8.

(23)  T.ex. artikel 17.2 b i frihandelsavtalet mellan Förenta staterna och Jordanien.

(24)  Europaparlamentets resolution 25.11.2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal, punkt 2.

(25)  Jfr fotnot 3, s. 275–280.

(26)  Jfr fotnot 18.

(27)  Jfr fotnot 4, s. 288, och fotnot 1, s. 2.

---