28.1.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 24/29

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Stärkt sammanhållning och socialpolitisk samordning inom EU genom den nya övergripande sociala klausulen i artikel 9 i EUF-fördraget” (yttrande på eget initiativ)

2012/C 24/06

Föredragande: Christoph LECHNER

Den 20 januari 2011 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett initiativyttrande om

”Stärkt sammanhållning och socialpolitisk samordning inom EU genom den nya övergripande sociala klausulen i artikel 9 i EUF-fördraget”.

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 28 september 2011.

Vid sin 475:e plenarsession den 26–27 oktober 2011 (sammanträdet den 26 oktober 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 113 röster för, 1 röst emot och 7 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   En viktig nyhet i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är dess övergripande sociala klausul (artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) som anger att ”Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet ska unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor”. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK), som genom Lissabonfördraget har fått ett större ansvar att bidra till EU:s sociala dimension, anser att denna klausul endast kommer att innebära ett steg framåt i utvecklingen mot ett mer socialt EU om den tillämpas korrekt. Kommittén ställer sig därför bakom ett flertal av de slutsatser och rekommendationer som framfördes i en oberoende akademisk studie, som beställdes av det belgiska EU-ordförandeskapet under andra halvåret 2010 (1).

1.2   Att genomföra den övergripande sociala klausulen handlar enligt EESK om att tillämpa primärrätten, som alla medlemsstater åtog sig att följa när de undertecknade och ratificerade Lissabonfördraget. Den övergripande sociala klausulens tillämpningsområde eller metoder bör inte begränsas. Tvärtom måste den tillämpas genomgående inom alla berörda politikområden och åtgärder, även de ekonomiska, både av EU:s institutioner och av de enskilda medlemsstaterna.

1.3   Europeiska kommissionen, som i Lissabonfördraget har fått i uppdrag att främja ”unionens allmänna intresse” (artikel 17 i EU-fördraget), måste se till att klausulen tillämpas på ett tillfredställande sätt, att man i samtliga berörda juridiska texter hänvisar och tar hänsyn till den och att både EU och medlemsstaterna bidrar till att förverkliga de nya målen i fördraget.

1.4   Europeiska kommissionen bör dessutom generellt verka för att öka de sociala konsekvensbedömningarnas status inom det övergripande systemet för konsekvensbedömningar. De bör vara det huvudsakliga verktyget för att systematiskt se till att EU:s gemensamma sociala mål integreras i EU:s politik inom alla relevanta områden.

1.5   Den övergripande sociala klausulen måste tillämpas på huvudområdena och på hela strukturen för EU:s nya socioekonomiska styrning inom ramen för den nya Europa 2020-strategin, som antogs av Europeiska rådet 2010. Den måste tillämpas genomgående på alla de tre prioriteringsområdena (intelligent tillväxt, hållbar tillväxt och integrativ tillväxt) och i bevakningen av framstegen mot de fem överordnade målen (som ska omvandlas till nationella mål och bidra effektivt till EU:s mål), de sju huvudinitiativen, de tio integrerade riktlinjerna för sysselsättning och ekonomisk politik, den ”europeiska terminen” och den nya ekonomiska styrningen.

1.6   Därför kommer EESK och alla dess facksektioner att beakta den juridiskt bindande övergripande sociala klausulen – och alla andra juridiskt bindande övergripande klausuler (artiklarna 8–12 i EUF-fördraget) – i sina yttranden och andra arbeten i syfte att stärka EU:s sociala dimension.

1.7   EESK kommer i samtliga yttranden till Europeiska kommissionen eller andra EU-institutioner varje gång att överväga om en fullgod social konsekvensbedömning har gjorts. Vid behov kommer EESK att uppmana de ansvariga EU-organen att åtgärda bristerna.

1.8   Genom sitt ansvar för samordningen och samarbetet inom det sociala området på EU-nivå får kommittén för socialt skydd en viktigare roll när det handlar om en stark social dimension i Europa 2020-strategin och mer generellt om genomförandet av ett mer socialt EU. Det är viktigt att kommittén i framtiden är fullt likställd med EU:s kommitté för ekonomisk politik och EU:s sysselsättningskommitté vid genomförandet och bevakningen av Europa 2020-strategin.

1.9   För att kunna främja och stärka de sociala konsekvensanalyserna på nationell nivå och på lägre nivåer bör kommittén för socialt skydd prioritera en fördjupning av det arbete som redan har gjorts i den här frågan och se till att det vidtas mer målinriktade åtgärder för nya sårbara grupper som uppstår och för jämställdhet mellan kvinnor och män. Kommittén bör verka för en bättre förståelse av detta verktyg, uppmana medlemsstaterna att på ett tidigt stadium integrera det i de politiska processerna samt stödja utveckling och spridning av information om de verktyg, metoder och informationskällor som krävs för att det ska fungera effektivt. Samtidigt bör kommittén bevaka och regelbundet rapportera om medlemsstaternas användning av sociala konsekvensbedömningar när de utvecklar de nationella reformprogrammen.

1.10   Kommittén för socialt skydd har beslutat att ge ut en årlig rapport som ska innehålla en bedömning av de framsteg som gjorts i strävan att uppnå EU:s övergripande mål om social integration och fattigdomsbekämpning, en uppföljning av genomförandet av de sociala aspekterna av de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning, samt övriga aktiviteter för övervakning av den sociala situationen och utveckling av EU:s politik när det gäller samarbete och samordning på det sociala området (2). Dessa rapporter skulle med fördel kunna vidareutvecklas till en årlig bedömning av Europa 2020-strategins sociala dimension och ligga till grund för Europeiska kommissionens årliga tillväxtöversikt samt EU:s politiska riktlinjer och eventuella ”sociala rekommendationer” till medlemsstaterna om deras nationella reformprogram. Enligt en överenskommelse inom kommittén för socialt skydd kommer denna bedömning att baseras på medlemsstaternas strategiska årsrapporter om deras framsteg på vägen mot EU:s gemensamma sociala mål och uppdaterade planer där den nationella politiska agendan beaktas.

1.11   EESK kommer varje år att utarbeta ett yttrande om tillämpningen av den övergripande sociala klausulen, som kommer att ägnas ett betydande eget avsnitt i yttrandet, och om tillämpningen av de andra övergripande sociala klausulerna, stadgan om de grundläggande rättigheterna och de andra socialpolitiska bestämmelserna i Lissabonfördraget samt sekundärrätten och de andra rättsliga och politiska åtgärderna. EESK kommer i samband med detta att se på respekten för mål och riktlinjer och hur dessa främjas samt undersöka och bedöma i vilken mån dessa bidrar till EU:s utveckling på socialpolitikens område och i fråga om de grundläggande rättigheterna. Yttrandet kommer också att innehålla rekommendationer om hur man bättre kan uppnå målen och riktlinjerna genom konkreta åtgärder. I en hearing i detta ämne kommer också andra, stora, representativa organisationer i det civila samhället från det sociala området att kunna bidra med sina specifika yttranden och rapporter. Detta årliga EESK-yttrande kommer att tillställas och förklaras för företrädarna för EU:s institutioner.

1.12   EESK och de nationella ekonomiska och sociala råden och liknande institutioner i medlemsstaterna bör aktivt bidra till genomförandet av den övergripande sociala klausulen och sociala konsekvensbedömningar genom att stödja europeiska medborgarinitiativ och medborgarprojekt inom den civila dialogen om socialpolitiska frågor. Styrgruppen för Europa 2020-strategin vid EESK borde också spela en central roll i övervakningen av och rapporteringen om innehållet i och utvecklingen i fråga om de nationella reformprogrammen.

1.13   EESK och Europeiska kommissionen bör underteckna en mellaninstitutionell överenskommelse som innebär att kommissionen ska vidarebefordra alla sina konsekvensanalyser till EESK, så att kommittén kan ta dem i beaktande i sina yttranden och rapporter.

2.   Bakgrund till utvecklingen av ett mera socialt EU

2.1   Lissabonfördraget och Europa 2020-strategin erbjuder stora möjligheter att skapa en bättre balans där ekonomiska mål, sysselsättningsmål och sociala mål bidrar till att stärka varandra – och därigenom skapa ett starkare socialt EU. Såsom nämns i den ovan nämnda akademiska studie som beställdes av det belgiska ordförandeskapet finns det fem möjligheter (3):

2.1.1   Genom den övergripande sociala klausulen lägger Lissabonfördraget en rättslig grund för att åtgärdernas sociala konsekvenser ska kunna beaktas inom de enskilda politikområdena. På så vis har man också skapat ett verktyg för att sociala mål på ett heltäckande sätt ska integreras inom alla berörda politikområden (även områden och åtgärder som inte rör socialpolitiken) samt för att övervaka och rapportera om åtgärdernas konsekvenser.

2.1.2   Fördraget och Europa 2020-strategin (med de överordnade EU-målen och huvudinitiativen) har ökat de sociala frågornas synlighet och betydelse – i synnerhet, men inte enbart, i de frågor som gäller social integration och minskad fattigdom.

2.1.3   Europa 2020-strategin möjliggör ett mycket mer integrerat och samordnat synsätt på styrningen av ekonomiska och sociala frågor samt sysselsättnings- och miljöfrågor. På så sätt kan man säkerställa att EU:s åtgärder inom dessa områden faktiskt förstärker varandra.

2.1.4   Med det nya fördraget finns det större möjligheter att bevara, stärka och modernisera de enskilda ländernas sociala trygghetssystem, samt att bättre skydda tjänsterna av allmänt intresse, framför allt de sociala tjänsterna, och detta skulle kunna bidra till att återställa balansen mellan EU-nivån och de nationella nivåerna.

2.1.5   Fördraget ger EU rätt att verka inom fler sociala områden än tidigare – såsom att bidra till en hög utbildningsnivå, skydda människors hälsa och minska ojämlikheten. I ett vidare perspektiv kan detta leda till bättre samordning av det lappverk som socialpolitiken utgör.

2.2   Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso understryker att ”Europa 2020-strategin framhäver tre dimensioner av fattigdom och utanförskap i målen för social integration. Därefter är det dock också viktigt att medlemsstaterna – och EU som helhet – fortsätter att övervaka resultaten enligt de sociala indikatorer som man har enats kring och som utgör grunden för EU:s samordning och samarbete på det sociala området” (4).

2.3   I linje med EU:s nya mål om ”territoriell sammanhållning” (som har införts genom Lissabonfördraget) och med riktlinjerna i den senaste budgetöversynen om att koncentrera sammanhållningspolitikens medel på alla mål i Europa 2020-strategin och därigenom stärka sammanhållningspolitiken, borde det yttersta målet, också i nästa budgetplan (för perioden efter 2013), vara att EU:s sociala mål till fullo beaktas i EU:s regionalpolitik. Detta skulle innebära att man skapar kopplingar mellan EU:s socialpolitik och sammanhållningspolitik – dvs. att man utnyttjar potentialen i det nya målet om territoriell sammanhållning inom ramen för förordningarna för nästa programplaneringsperiod, att man ser till att principerna om icke-diskriminering och tillgänglighet tillämpas när strukturfondsmedlen tilldelas, att man ser till att sammanhållningspolitiken används i förebyggande syfte (5) för att främja strukturella och institutionella reformer som stärker EU:s sociala mål och att man dessutom tar med det territoriella perspektivet som ett viktigt inslag i samordningen och samarbetet på det sociala området. En viktig del av denna ”territorialisering” är att lokala och regionala aktörer deltar aktivt.

2.4   Det är mycket viktigt att omsätta EU:s mål om social integration – som också har fastställts i Europa 2020-strategin – i meningsfulla mål även på nationell nivå (och om möjligt även på lokal och regional nivå). Nationella mål måste tydligt bidra till att EU:s överordnade mål uppnås. Målen bör vara baserade på konkreta fakta. De bör på ett lämpligt sätt ta hänsyn till de mekanismer som leder till fattigdom och socialt utanförskap, samt beakta de övergripande politiska mål som har fastställts för att öka den sociala integrationen. De måste mäta de verkliga politiska resultaten och se till att de politiska målen inte blir förvrängda, bortglömda eller ignorerade när målen uppnås. För att skapa ett varaktigt såväl allmänt som politiskt stöd bör målen fastställas i en grundlig, exakt och öppen process. I målen bör man även ta hänsyn till synpunkter från berörda aktörer. Framstegen mot EU:s mål samt de nationella och lokala målen måste bevakas och rapporteras noggrant.

3.   Bakgrund i fråga om tillämpningen av den övergripande sociala klausulen

3.1   Lissabonfördraget innehåller ett antal stora nyheter när det gäller EU:s sociala dimension. I artikel 9 i EUF-fördraget om den övergripande sociala klausulen sägs att ”vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet ska unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor”.

3.2   Denna övergripande sociala klausul ligger i linje med de andra övergripande klausulerna i fördraget (artiklarna 8, 10, 11, 12, 13 och 153 i EUF-fördraget) om jämställdhet, kamp mot diskriminering, miljöskydd, konsumentskydd, djurskydd samt små och medelstora företag. EU och alla dess institutioner, inklusive EESK som rådgivande organ, samt medlemsstaterna, är skyldiga att beakta dessa övergripande klausuler i alla berörda förslag, strategier och åtgärder (6). Detta gäller även alla berörda dokument och juridiska texter.

3.3   Syftet med den övergripande sociala klausulen är att EU i allt sitt agerande fullt ut ska beakta den sociala dimensionen genom att ta hänsyn till de sex delmålen i artikel 9 EUF-fördraget, i syfte att kunna uppnå EU:s grundläggande värderingar och mål inom ramen för dess ansvarsområden (artiklarna 2 och 3 i EU-fördraget och artikel 7 i EUF-fördraget).

3.4   Det viktigaste målet med medlemsstaternas insatser är ”att fortgående förbättra levnads- och arbetsvillkoren för sina folk” (ingressen till EUF-fördraget, tredje stycket). Unionen och medlemsstaterna ska ha som mål att främja sysselsättning, förbättra levnads- och arbetsvillkoren och därigenom möjliggöra en harmonisering (artikel 151 i EUF-fördraget).

3.5   De beslutsfattande institutionerna bör inte begränsa tillämpningen av den övergripande sociala klausulen vare sig med avseende på tillämpningsområde (t.ex. bekämpning av fattigdom och social utslagning) eller metod (t.ex. den öppna samordningsmetoden på områdena socialt skydd och social integration, konsekvensanalys) eller till aktiva åtgärder som vidtas av kommittén för socialt skydd, utan bör tvärtom tillämpa den i vidast möjliga bemärkelse på samtliga politikområden inom EU, även inom den ekonomiska politiken och utrikespolitiken. Den övergripande sociala klausulen måste utmynna i lagstiftningstexter så att både EU och medlemsstaterna förverkligar de nya målen i fördraget.

3.6   Som framhålls i 2010 års allmänna rapport om Europeiska unionens verksamhet (s. 121), förväntas EESK genom Lissabonfördraget i högre utsträckning bidra till EU:s sociala dimension.

3.7   EESK måste därför beakta den juridiskt bindande övergripande social klausulen – samt alla andra juridiskt bindande övergripande klausuler (artiklarna 8–12 i EUF-fördraget) – i sina yttranden och övriga arbeten för att på så sätt stärka EU:s sociala dimension. På så vis kommer EESK även att stödja det aktiva och förebyggande förhållningssättet till den övergripande sociala klausulen.

3.8   EESK har redan antagit ett utförligt yttrande om den övergripande sociala klausulen och den öppna samordningsmetoden på det sociala området (7), samt ett yttrande om hur hela samhället gynnas av sociala förmåner (8). där kommittén konstaterar att en effektiv och grundlig praktisk tillämpning av de övergripande klausulerna vid utformningen och genomförandet av EU-politiken markant skulle kunna bidra till stärkt EU-sammanhållning och socialpolitisk samordning.

3.9   Under den andra hälften av 2010 hölls på initiativ av det belgiska rådsordförandeskapet ett antal konferenser där vikten framhölls av den övergripande sociala klausulen och systemet för sociala konsekvensbedömningar för vidareutvecklingen av EU:s sociala dimension (9). Den övergripande sociala klausulen i det nya Lissabonfördraget fordrar en större fokusering på den sociala dimensionen av EU:s politik. För att man ska kunna beakta de sociala effekterna inom alla EU:s politikområden krävs det en strukturerad dialog mellan och inom samtliga EU-institutioner. För detta krävs ett åtagande och ett engagemang från Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Europeiska rådet och EU-domstolen att skapa dialog såväl inom som mellan institutionerna (10).

3.10   Andra instrument för att förbättra samordningen och samarbetet inom EU:s socialpolitik, bortsett från den övergripande sociala klausulen och konsekvensbedömningarna, är den öppna samordningsmetoden på det sociala området, EU:s sammanhållningspolitik och EU:s mål i fråga om socialt skydd och integration (11).

3.11   Konsekvensbedömningar är ett viktigt instrument för tillämpningen och genomförandet av den övergripande sociala klausulen. Europeiska kommissionen stöder detta genom sin egen riktlinje för konsekvensbedömningar inom ramen för initiativen goda styrelseformer (12) och bättre och smartare lagstiftning (13).

3.11.1   Europeiska kommissionen, Europeiska rådet och Europaparlamentet har också slutit ett mellaninstitutionellt avtal om tillämpningen av systemet för konsekvensbedömning (14).

3.11.2   Europeiska kommissionen har även utarbetat ett eget direktiv för bedömning av de sociala konsekvenserna inom kommissionens system för konsekvensbedömningar. (15). och har planerat in elva konsekvensbedömningar under 2011 inom sysselsättningsområdet och det sociala området (16).

3.11.3   Europeiska revisionsrätten har gjort en utförlig och positiv bedömning av konsekvensanalyserna mellan 2005 och 2008 (17).

3.11.4   Regionkommittén samarbetar redan med Europeiska kommissionen i vissa konsekvensbedömningsförfaranden (18).

3.11.5   Rådet har uppmanat Europeiska kommissionen att tillämpa artikel 9 i EUF-fördraget och förfarandena för sociala konsekvensbedömningar (19), och inremarknadsakten innehåller förslag 29 om tillämpning av sociala konsekvensbedömningar.

3.11.6   Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har systematiskt beaktats i Europeiska kommissionens lagförslag, och kommissionen lade 2010 fram en genomförandestrategi (20), som EESK redan har avgett ett yttrande om (21).

3.11.7   EESK har redan antagit positiva yttranden om införande, utarbetande och användning av konsekvensbedömningar och om hållbarhetsbedömningar och EU:s handelspolitik (22).

3.11.8   Konsekvensbedömningarna är politiska instrument med en stor potential men i praktiken är de svåra att genomföra. För att deras potential ska kunna utnyttjas till fullo och för att de inte ska kunna användas för att legitimera politiska förslag som har beslutats på förhand, måste förändringar ske inom den politiska beslutskulturen, och ansvariga tjänstemän måste få tillräckligt med tid, kunskap, färdigheter och stöd. Det är viktigt att olika intressenter involveras i processen. Genomförandet av konsekvensbedömningarna bör vara kostnadseffektivt och stå i proportion till målen.

4.   Allmänna kommentarer

4.1   Den övergripande sociala klausulen (artikel 9 i EUF-fördraget) är en av de viktigaste nyheterna i Lissabonfördraget på det sociala området, och det är viktigt att man utnyttjar hela dess potential. Fördraget innehåller ett tydligt mandat att beakta målen inom alla berörda politikområden samt i initiativ och åtgärder inom EU. Artikeln bör leda till att EU:s sociala utveckling blir en övergripande uppgift som berör alla politikområden inom EU. Tillämpningen av den övergripande sociala klausulen bör därför också tas med i de europeiska forskningsprogrammen.

4.2   Den övergripande sociala klausulen är särskilt viktig och relevant eftersom konsekvenserna av finanskrisen, den ekonomiska krisen och budgetkrisen gör det ännu viktigare – både för EU som helhet och för de enskilda medlemsstaterna – att fullt ut beakta EU:s sociala dimension. Den bristande balansen mellan den ekonomiska integrationens utveckling på den inre marknaden och den fortsatta utvecklingen av EU:s sociala dimension måste övervinnas. Genomförandet av detta nya instrument är tänkt att bidra till att minska det obehag och den allt större skepsis som finns i vissa medlemsstater och samtidigt öka deras egenansvar i fråga om ”mervärdet” av EU:s politik, framför allt när det gäller de ekonomiska, sysselsättningspolitiska och sociala framstegen.

4.3   EESK kommer i samtliga yttranden till Europeiska kommissionen eller andra EU-institutioner varje gång att undersöka om en fullgod social konsekvensbedömning har gjorts. Vid behov kommer EESK att uppmana det ansvariga EU-organet att åtgärda eventuella brister.

4.4   Europaparlamentet har en avgörande roll när det gäller tillämpningen av den övergripande sociala klausulen, bland annat att fortlöpande utvärdera de sociala konsekvensbedömningar som har gjorts av Europeiska kommissionen och andra EU-organ (23).

4.5   Även medlemsstaterna är skyldiga att tillämpa den övergripande sociala klausulen och alla andra övergripande klausuler i alla förslag, på alla politikområden och inom alla åtgärder och i alla juridiska texter som berörs. För detta ändamål bör de göra sociala konsekvensbedömningar.

4.6   Det är viktigt att det civila samhället deltar i alla faser och på alla nivåer för att man ska kunna försäkra sig om en effektiv tillämpning av den övergripande klausulen och den öppna samordningsmetoden på det sociala området (24). EESK är ett rådgivande organ som består av representanter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och andra företrädare för det civila samhället från samtliga 27 medlemsstater. Kommittén sammanför således EU:s nyckelintressenter och är därför mycket lämpad att lämna ett viktigt bidrag till arbetet för att främja och optimera systemet för sociala konsekvensbedömningar.

4.7   EESK kan bidra till att utveckla och fördjupa de socialpolitiska målen och dialogen mellan arbetsmarknadens parter och den civila dialogen i medlemsstaterna, genom utökat informationsutbyte och samarbete med de ekonomiska och sociala råden och liknande institutioner i medlemsstaterna samt med arbetsmarknadsparterna och företrädare för olika intressen och andra relevanta organisationer inom det civila samhället på det sociala området på alla nivåer (EU-nivå, nationell nivå och regional nivå). Det arbete som utförs av EESK:s styrgrupp för Europa 2020-strategin, som regelbundet övervakar och rapporterar om innehållet i och utvecklingen i fråga om de nationella reformprogrammen, borde också bidra till dessa ansträngningar.

4.8   Europas sociala plattform (25) och dess medlemmar, där även ett flertal sektorsspecifika sociala organisationer ingår (däribland kvinnoorganisationer, äldreorganisationer, organisationer för funktionshindrade samt fattigdomsdrabbade och hemlösa etc.), liksom även andra representativa, europeiska och nationella organisationer på det sociala området inom det civila samhället, spelar också en viktig roll när det gäller att se till att den övergripande sociala klausulen tillämpas på ett tillfredställande sätt på EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå.

4.9   Huvudinitiativet ”Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning” (26) i Europa 2020-strategin bör tillsammans med EESK:s arbete med detta (27) och andra huvudinitiativ inom Europa 2020-strategin bidra till att den övergripande sociala klausulen tillämpas på ett välbalanserat sätt på EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå.

5.   Särskilda synpunkter

5.1   Bestämmelserna kring socialpolitiken i Lissabonfördraget (särskilt artiklarna 145–166 och 168 i EUF-fördraget) och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (särskilt kapitel IV om solidaritet) ger den övergripande sociala klausulen ett mer konkret innehåll och måste därför respekteras fullt ut.

5.2   EESK kommer varje år att utarbeta ett yttrande om tillämpningen av denna och andra övergripande sociala klausuler (artiklarna 8, 9 och 10 i EUF-fördraget), stadgan om de grundläggande rättigheterna (med särskild hänsyn till de grundläggande sociala rättigheterna) och de andra socialpolitiska bestämmelserna i Lissabonfördraget (framför allt artiklarna 145–166 och 168 i EUF-fördraget) samt sekundärrätten och andra rättsliga och politiska åtgärder. EESK kommer i samband med detta att se på respekten för sociala mål och riktlinjer och hur dessa främjas. I samband med detta kommer kommittén att undersöka och bedöma i vilken mån dessa bidrar till EU:s utveckling på socialpolitikens område och i fråga om de grundläggande rättigheterna. Yttrandet kommer också eventuellt att innehålla rekommendationer om hur man genom konkreta åtgärder bättre kan uppnå de sociala målen och riktlinjerna, både på europeisk nivå och i de enskilda medlemsstaterna. Årsrapporten från kommittén för socialt skydd om den sociala dimensionen av Europa 2020-strategin (28) kommer att beaktas i samband med detta.

5.2.1   I en EESK-hearing som ska anordnas varje gång innan ett sådant yttrande utarbetas kommer vid sidan av arbetsmarknadsparterna och företrädarna för olika intressen också andra, stora och representativa organisationer i det civila samhället från det sociala området att kunna bidra med specifika yttranden och rapporter.

5.2.2   Detta årliga EESK-yttrande kommer att tillställas och förklaras för företrädarna för EU:s institutioner, framför allt Europeiska rådet, rådet, Europaparlamentet, kommissionen, EU-domstolen och Europeiska centralbanken.

5.3   EESK och de nationella ekonomiska och sociala råden och liknande institutioner i medlemsstaterna bör spela en aktiv roll vid tillämpningen av den övergripande sociala klausulen och sociala konsekvensbedömningar genom att stödja europeiska medborgarinitiativ och medborgarprojekt inom ramen för den civila dialogen om socialpolitiska frågor.

5.4   EESK och Europeiska kommissionen bör underteckna en överenskommelse om att kommissionen ska vidarebefordra alla sina konsekvensanalyser till EESK, så att kommittén kan ta dem i beaktande i sina yttranden och rapporter.

5.5   EESK och alla dess facksektioner kommer på lämpligt sätt att beakta den rättsligt bindande övergripande sociala klausulen och alla andra rättsligt bindande övergripande sociala klausuler enligt fördraget (artiklarna 8–12 i EUF-fördraget) i sina yttranden och andra arbeten, i syfte att stärka EU:s sociala dimension (t.ex. sociala klausuler i frihandelsavtal (29), den inre marknadens sociala dimension, hållbarhetsbedömningar och EU:s handelspolitik (30)).

---

(1)  ”Europe 2020 Towards a More social EU?” (”Europa 2020 – på väg mot ett mer socialt EU?”), Marlier, Natali (red.) med Van Dam, Rudi, Bryssel: Peter Lang, 2010.

(2)  Yttrande från kommittén för socialt skydd om den sociala dimensionen av Europa 2020-strategin, SPC/2010/10/7 slutlig.

(3)  Se fotnot 1.

(4)  Förordet till: Atkinson, A.B. och Marlier, E. (red/2010), ”Income and living conditions in Europe” (inkomster och levnadsförhållanden i Europa), Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.

(5)  Europeiska kommissionen (2010), Förstärkt samordning av den ekonomiska politiken för stabilitet, tillväxt och nya arbetstillfällen – Verktyg för en kraftfullare ekonomisk styrning i EU, KOM(2010) 367 slutlig.

(6)  Schorkopf, Frank: Art. 9 AEUV (artikel 9 TFEU), i ”Das Recht der Europäischen Union. Kommentar” (Europeiska unionens lagstiftning. Kommentar), Nettesheim, Martin (red.), 2010.

(7)  EESK:s förberedande yttrande om den öppna samordningsmetoden och sociala klausulen i Europa 2020-strategin (EUT C 44, 11.2.2011, s. 23).

(8)  EESK:s förberedande yttrande om utvecklingen i fråga om sociala förmåner (EUT C 44, 11.2.2011, s. 28).

(9)  Så var särskilt fallet under konferensen om ”EU-samordning på det sociala området inom ramen för Europa 2020-strategin: tillbakablick och vägar in i framtiden”, den 14–15 september 2010 i La Hulpe, Belgien.

(10)  ”The horizontal social clause and social mainstreaming in the EU” (den övergripande sociala klausulen och social integration i EU), tredje forumet om sociala tjänster av allmänt intresse den 26–27 oktober 2010.

(11)  Yttrandet från kommittén för socialt skydd antogs av rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) i juni 2011.

(12)  EESK:s yttrande om ”Effektiv förvaltning av den förnyade Lissabonstrategin” (EUT C 175, 28.7.2009, s. 13).

(13)  EESK:s yttrande om ”Smart lagstiftning”, föredragande: Jorge Pegado Liz (EUT C 248, 25.8.2011, s. 87).

(14)  Inter-Institutional Common Approach to Impact Assessment (Gemensam interinstitutionell strategi för konsekvensanalys), 14901/05 JUR.

(15)  Guidance for assessing Social Impacts within the Commission Impact Assessment system (Riktlinjer för bedömning av sociala konsekvenser inom kommissionens system för konsekvensbedömningar), 2009.

(16)  http://ec.europa.eu/governance/impact/planned_ia/roadmaps_2011_en.htm#empl (20.3.2011).

(17)  Särskild rapport, ”Konsekvensbedömningar vid EU:s institutioner: är de ett stöd i beslutsfattandet?” Nr 3/2010 http://ec.europa.eu/governance/impact/docs/coa_report_3_2010_sv.pdf

(18)  http://ec.europa.eu/governance/impact/ia_in_other/ia_in_other_en.htm (20.3.2011).

(19)  Rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) den 6 december 2010, pressmeddelande. http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/lsa/118244.pdf.

(20)  Meddelande från kommissionen KOM(2010) 573 slutlig.

(21)  EESK:s yttrande om ”Kommissionens meddelande – Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna”, föredragande: Gabriele Bischoff, medföredragande: Cristian Pîrvulescu. EUT C 376, 22.12.2011, s. 74.

(22)  EESK:s yttranden om ”Kvalitetsstandarder – Sociala konsekvensanalyser” (EUT C 175, 27.7.2007, s. 21), ”Riktlinjer för konsekvensbedömningar” (EUT C 100, 30.4.2009, s. 28) och fotnot 30.

(23)  Europaparlamentets resolution av den 8 juni 2011, 2011/2016 (INI).

(24)  Se fotnot 8.

(25)  Plattformen för europeiska icke-statliga organisationer inom det sociala området är en allians av europeiska förbund och nätverk som företräder icke-statliga organisationer som är aktiva i den sociala sektorn: http://www.socialplatform.org/.

(26)  Europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=961&langId=sv.

(27)  EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning”, föredragande: Maureen O'Neill, http://www.eesc.europa.eu/?i=portal.en.soc-opinions.14953.

(28)  Yttrande från kommittén för socialt skydd om den sociala dimensionen av Europa 2020-strategin, SPC/2010/10/7 slutlig.

(29)  Steinkellner, Lukas: Sozialnormen in Nachhaltigkeitskapiteln bilateraler Freihandelsabkommen (sociala normer i hållbarhetskapitel i bilaterala frihandelsavtal), Ludwig Boltzmann Institut für Menschenrechte, Wien 2010.

(30)  EESK:s yttrande om ”Hållbarhetsbedömningar och EU:s handelspolitik”, föredragande: Evelyne Pichenot, EUT C 218, 23.7.2011, s. 14 (http://www.eesc.europa.eu/?i=portal.en.rex-opinions.18107; http://eur-lex.europa.eu/JOHtml.do?year=2011&serie=C&textfield2=218&Submit=Rechercher&ihmlang=sv).

---