23.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/202

1.1

Den 13 december 2005 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag i syfte att uppdatera gemenskapsdirektivet ”Television utan gränser” (den första versionen är från 1989 (1) och ändrades 1997 (2)). Bestämmelserna i detta direktiv skall ha företräde om de står i strid med de allmänna bestämmelserna för tillhandahållande av tjänster när det gäller de aspekter som reglerar tillträdet till verksamheten och utövandet av denna (3).

1.2

Det uttalade syftet med ändringen är att, i enlighet med uppföljningsförfarandet och utvärderingen av lagstiftningens genomförande, se till att direktivet återspeglar den tekniska konvergensen. I jämförelse med traditionella TV-sändningar är verksamhetsområdet för audiovisuellt innehåll och audiovisuella tjänster mycket bredare, vilket skapar nya regleringsbehov i syfte att säkerställa att en välfungerande inre marknad, en stark och kreativ europeisk innehållsindustri och medborgarnas rättigheter. En modernisering av EU:s regelverk avseende medietjänsternas innehåll ingår även i strategin i2010, som syftar till ett europeiskt informationssamhälle för tillväxt och sysselsättning (4).

1.2.1

Till följd av Liverpoolkonferensen (5) preciseras tillämpningsområdet i förslaget till ändring. Från början omfattade direktivet samtliga audiovisuella tjänster. Hädanefter kommer det att avse så kallade audiovisuella medietjänster, med olika regleringsnivåer beroende på om det rör sig om linjära eller icke-linjära tjänster. Direktivet skulle alltså innebära en samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utbud av audiovisuella medietjänster, och titeln skulle ändras till ”direktiv om audiovisuella medietjänster” i stället för ”direktiv om television utan gränser”.

1.2.2

Alla former av privat korrespondens, nätupplagor av tidningar och tidskrifter, webbplatser som inte är avsedda för distribution av audiovisuellt innehåll samt radio utesluts ur direktivets tillämpningsområde.

1.3

Förslaget till ändring läggs fram mot bakgrund av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning som antogs 2003 med en dubbel målsättning: Syftet var dels att uppnå förenkling, större flexibilitet och ett minskat antal skyldigheter för leverantörerna av audiovisuella tjänster i medlemsstaterna, dels att främja självreglering och samreglering inom denna sektor. Målsättningen är även att konsolidera ett enklare regelverk som fokuserar på grundläggande behov och som samtidigt stärker principen om ursprungsland så snart direktivet införlivats i de olika medlemsstaternas rättssystem.

2.1

Som redan påpekats föreslår kommissionen att direktivets tillämpningsområde skall utvidgas till att omfatta alla audiovisuella medietjänster (6), dvs. rörliga bilder, med eller utan ljud, som i informations-, underhållnings- eller utbildningssyfte tillhandahålls allmänheten via elektroniska kommunikationsnät (7).

2.2

Dessa audiovisuella medietjänster kan vara

2.2.1

I enlighet med denna distinktion definieras TV-sändningar som en linjär audiovisuell medietjänst där en leverantör av medietjänster bestämmer vid vilken tidpunkt ett visst program skall sändas och fastställer programtablån. Programföretag definieras som leverantörer av linjära medietjänster.

2.3

Med denna utvidgning av direktivets tillämpningsområde införs en bredare definition av audiovisuell marknadskommunikation, som omfattar alla former av rörliga bilder, med eller utan ljud, som åtföljer audiovisuella medietjänster och som är utformade för att direkt eller indirekt marknadsföra varor och tjänster. TV-reklam betraktas som en form av audiovisuell marknadskommunikation när det rör sig om meddelanden, som sänds antingen mot betalning eller liknande ersättning eller i form av egenreklam, i avsikt att främja tillhandahållande av varor eller tjänster. Samma gäller för teleshopping.

2.3.1

Det aktuella förbudet mot TV-reklam och teleshopping som avser cigaretter och andra tobaksvaror utsträcks till att omfatta alla former av audiovisuell marknadskommunikation. Förbudet mot TV-reklam och teleshopping när det gäller medicinska produkter som är tillgängliga endast efter ordination fortsätter att gälla, liksom begränsningarna i reklamen avseende alkoholhaltiga drycker. Syftet är att undvika att uppmuntra till överkonsumtion av sådana drycker samt att skydda minderåriga.

2.3.2

I förslaget bevaras förbudet mot smygreklam, dvs. presentation i ord eller bild av en varu- eller tjänsteproducents varor, tjänster, varumärken eller verksamheter, då denna presentation av programföretaget är avsedd att tjäna som reklam och då allmänheten kan vilseledas i fråga om presentationens art, oftast beroende på att reklamen inte är identifierbar som sådan eller på bristande information. Det påpekas på nytt att TV-reklamen skall vara lätt igenkännlig och på optiskt och/eller akustiskt sätt hållas åtskild från andra delar av programmet.

2.3.3

Produktplacering införs som ett nytt begrepp som skiljer sig från smygreklam, även om definitionen är mycket snarlik: varje form av audiovisuell marknadskommunikation som innehåller eller hänvisar till en produkt, en tjänst eller ett varumärke, som på så sätt framhävs i en audiovisuell medietjänst, normalt mot betalning eller liknande ersättning. För att produktplacering skall vara legitim skall den uppfylla bland annat följande krav:

2.3.4

Hänvisningarna till sponsring och de villkor som denna måste uppfylla för att vara legal bibehålls med ett par genomgripande förändringar som innebär att denna verksamhet anpassas till det nya tillämpningsområdet. Förbudet att använda subliminal teknik i audiovisuell marknadskommunikation bevaras också.

2.4

Precis som i gällande direktiv understryker man i förslaget till förändring följande när det gäller medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter:

2.4.1

För att förhindra en uppenbar, allvarlig och grov överträdelse när det gäller vissa delar av direktivet får en medlemsstat även i fortsättningen vidta lämpliga åtgärder mot en leverantör av medietjänster som är etablerad i en annan medlemsstat, men vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen riktar sig mot den förstnämnda medlemsstatens territorium. Detta gäller om den medlemsstat där leverantören är etablerad inte vidtar åtgärder trots anmodan och ifall kommissionen har gett sitt godkännande.

2.4.2

Man bevarar även det gällande direktivets kvoter med avseende på nationella och europeiska audiovisuella produktioner och oberoende audiovisuella produktioner, som enligt konsekvensanalysen har respekterats på ett tillfredsställande sätt de senaste åren.

2.4.3

Förslaget till ändring innehåller följande nyheter när det gäller medlemsstaterna:

2.5

Det aktuella direktivet har formulerats om när det gäller bestämmelserna avseende vilka värderingar som skall föras fram i de audiovisuella medietjänsterna.

2.5.1

De audiovisuella medietjänsterna får inte

I förslaget till ändring bevaras det uttryckliga förbudet mot program som innehåller pornografi eller meningslöst våld. När det gäller program som kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga är det nödvändigt att använda sig av teknisk kodning, reserverade programtider eller en innehållsklassificering som säkerställer att minderåriga i sändningsområdet inte får tillfälle att vare sig se eller höra sådana program.

2.5.2

Den audiovisuella marknadskommunikationen får inte

2.6

I förslaget till direktiv har reglerna om reklamavbrott inskränkts kraftigt i syfte att förenkla tillämpningskriterierna och göra dem mer flexibla.

2.6.1

Bestämmelserna avseende enstaka reklam- och teleshoppinginslag, som endast skall förekomma undantagsvis, utom i sportprogram, är i stort sett desamma som tidigare. Man förordar reklam mellan programmen, även om reklaminslag får infogas i programmen under förutsättning att medlemsstaterna ser till att detta inte påverkar programmens integritet eller rättighetshavarnas rättigheter.

2.6.2

De olika villkoren för reklaminslag, tidsintervallet mellan dessa inslag och undantagen beroende på programtyper ersätts av en allmän bestämmelse om att TV-filmer, biograffilmer, barnprogram och nyhetsprogram endast får avbrytas av reklaminslag och teleshopping en gång varje 35-minutersperiod. Förbudet att infoga reklam eller teleshopping i sändningar från religiösa ceremonier bibehålls.

2.6.3

När det gäller den sändningstid som avsatts för olika reklaminslag bevaras det allmänna kriteriet om begränsad sändning; andelen korta reklamformer, som reklaminslag och teleshoppinginslag, får inte överstiga 20 % en given timme mellan hela klockslag. Även i fortsättningen undantas programföretagets meddelanden som rör dess egna program och produkter med direkt koppling till dessa program, sponsorsmeddelanden eller produktplacering från denna beräkning.

3.1

Kommittén anser att det är nödvändigt att ändra det aktuella direktivet om television utan gränser för att anpassa det till de nya förhållandena med avseende på den tekniska konvergensen och de nya reklam- och marknadsföringsmetoderna. Vidare instämmer vi i att det krävs en effektivare lagstiftning som är enklare att tillämpa och som kan bidra till ett större utbyte av audiovisuella medietjänster på inre marknaden i syfte att stärka dess utveckling och göra den mer dynamisk. Vi anser emellertid att det är viktigt att ändringen både uppfyller kraven på teknisk och ekonomisk utveckling, och att den skyddar den mänskliga värdigheten och den personliga integriteten.

3.2

Därför beklagar vi att kommissionen inte har tagit tillfället i akt att komma till rätta med vissa brister och oklarheter i det gällande direktivet som har visat sig vara svårt att tolka och tillämpa. Detta har lett till rättsosäkerhet när det gäller både direktivets tillämpning och de lagar som införlivar det i de olika medlemsstaternas lagstiftningssystem.

3.2.1

Exempelvis ges ingen definition av de reklamformer som regleras av direktivet, och inte heller av delar av den illegala reklam som tas upp. Även om denna fråga kommer att diskuteras mer i detalj i de särskilda kommentarerna nedan, vill vi som exempel påpeka att man i skäl 44 undantar säljfrämjande referenser från beräkningen av reklamtiden utan att man på något ställe i texten anger denna reklamforms särdrag eller begränsningar.

EESK anser inte att det finns någon som helst anledning att utesluta säljfrämjande referenser, utan menar att de bör ingå i reklammängden. Annars kommer det bara att missgynna reklamen och leda till att den kommersiella marknadsinformationen antar andra format. Därigenom kommer mängden reklam att förbli densamma eller till och med att öka.

3.2.2

I stället för att främja en harmonisering av de olika medlemsstaternas lagstiftning kan kombinationen av ständigt alltmer grundläggande lagstiftning och en konsolidering av ursprungslandsprincipen leda till stora skillnader i lagstiftningen på detta område, särskilt när det gäller reklam och skydd av minderåriga. Detta kan hindra utvecklingen av inre marknaden och märkbart reducera konsumentskyddet.

3.3

Även om målsättningen är att klargöra skillnaden mellan audiovisuella medietjänster (som regleras av det ändrade direktivet) och andra audiovisuella tjänster (som omfattas av det allmänna regelverket för elektronisk kommunikation), är det sannolikt att direktivets tillämpningsområde blir allt svårare att fastställa på grund av utvecklingen av blandade format med text, ljud och bild.

3.4

Kommittén anser att man i ändringen av direktivet åtminstone bör bibehålla, och om möjligt utvidga, de garantier som skyddar framför allt minderåriga konsumenter av audiovisuella medietjänster. Som tidigare påpekats skall direktivet förutom målsättningarna för den inre audiovisuella marknaden även främja en rad sociala och kulturella värderingar som avser mångfald, identitet, medborgarnas personliga utveckling, mänsklig värdighet (som nämns i skälen i förslaget), rätten till information och yttrandefrihet, som alla ingår i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (8). I EG-domstolens rättspraxis (9) betraktas televisionen dessutom som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

3.5

EESK anser att man i förslaget bör gå steget längre och föreslå konkreta åtgärder när det gäller aspekter som mångfald och mediekoncentration. När det gäller att främja europeiska produktioner hade vi väntat oss ett mer bestämt ställningstagande gentemot medlemsstaterna, utan förbehållet ”där så är praktiskt möjligt”, samt en gradvis tillämpning av kriterierna för europeiska och oberoende produktioner när det gäller de icke-linjära tjänsterna i den utsträckning det är möjligt.

3.6

När det gäller ”rätten till genmäle”, som diskuteras i förslaget till ändring av direktivet, har kommissionen inte tagit hänsyn till EESK:s ståndpunkt (10) att det också bör finnas en ”rätt till upprättelse”, med samma tillämpning och villkor, för att man skall kunna reagera mot felaktigt eller oriktigt innehåll, som strider mot individens rättigheter.

3.7

Kommittén anser att det i ändringen av direktivet bör fastslås att det är nödvändigt eller obligatoriskt att inrätta tillsynsmyndigheter i samtliga medlemsstater. De bör inte bara utöva sina befogenheter på ett opartiskt och öppet sätt, utan även vara oberoende i förhållande till staten när det gäller inrättande, sammansättning och utförande av uppgifter. Vi är övertygade om att man i framtiden måste överväga om det är lämpligt att inrätta en europeisk byrå, ett institut eller ett liknande organ på överstatlig nivå.

4.1

EESK anser att kommissionens förslag till definition av ”audiovisuell marknadskommunikation” är mycket restriktiv och en mekanisk reproduktion av definitionen av ”audiovisuella medietjänster”. Det förefaller logiskt att definiera dem som ”rörliga bilder med eller utan ljud”, vilket innebär att rörliga bilder är en förutsättning, och att nätpress och radiosändningar faller utanför direktivets tillämpningsområde. I enlighet med definitionen av tillämpningsområdet kan dock audiovisuell marknadskommunikation kopplad till audiovisuella medietjänster använda sig av orörliga bilder (exempelvis logotyper eller reklamskyltar) eller ljud utan bilder (exempelvis ett verbalt omnämnande av ett varumärke eller en reklamjingel). Det vore därför bättre att definiera audiovisuell marknadskommunikation som ”rörliga bilder med eller utan ljud som åtföljer audiovisuella medietjänster och som är utformade för att direkt eller indirekt marknadsföra varor, tjänster eller bild från en fysisk eller juridisk person som bedriver ekonomisk verksamhet”.

4.2

I förslaget bibehåller man det gällande kriteriet där TV-reklam betraktas som ett meddelande som sänds mot betalning. Vi anser att avsikten att marknadsföra varor och tjänster bör ligga till grund för definitionen i stället för betalningskriteriet. Detta skulle vara i överensstämmelse med annan gemenskapslagstiftning, exempelvis direktivet om vilseledande reklam. På så vis skulle man undvika risken för reklam för produkter med reklamförbud eller olagliga reklaminslag, som för närvarande kan sändas under förutsättning att det inte kan bevisas att det sker mot betalning eller att det rör sig om TV-reklam. Samma sak borde gälla betalningskravet i definitionen av teleshopping.

4.2.1

Om det föreslagna kriteriet bibehålls bör emellertid direktivet ge medlemsstaterna möjlighet att i samband med civila eller administrativa förfaranden ge domstolarna behörighet att begära att programföretagen presenterar bevis för att de inte fått ersättning för den audiovisuella kommunikationen, i enlighet med vad som anges i direktiv 84/850/EEG. I annat fall betraktas det som kommersiell kommunikation.

4.3

I förslaget till ändring av direktivet bibehålls den gällande definitionen av smygreklam nästan intakt. EESK anser emellertid att denna definition av smygreklam bör gälla all audiovisuell marknadskommunikation och inte bara TV-reklam, eftersom det innebär ett uttryckligt förbud mot audiovisuell marknadskommunikation i form av smygreklam.

4.3.1

Vi anser dessutom att begreppet audiovisuell marknadskommunikation i form av smygreklam bör utvidgas:

4.3.2

Vidare bör det klart anges i direktivet att produktplacering inte kommer att betraktas som audiovisuell marknadskommunikation i form av smygreklam under förutsättning att den uppfyller de lagliga krav som anges.

4.4

Kommittén ställer sig positiv till att man i förslaget till ändring av direktivet uttryckligen nämner produktplacering. Även om man för närvarande i teorin kan betrakta varje form av produktplacering som smygreklam och följaktligen som förbjuden verksamhet, har den i praktiken inte ens betraktats som TV-reklam och därför inte omfattats av några bestämmelser. EESK anser emellertid att det avgörande kriteriet i definitionen av produktplacering bör vara programföretagets avsikt att marknadsföra varor och tjänster samtidigt som man under sändningen (dvs. samtidigt) underlåter att genom bild eller ljud signalera produktplaceringens kommersiella natur till publiken, såsom är fallet för andra format, exempelvis säljfrämjande referenser.

4.4.1

Vidare bör det anges att produktplacering i enlighet med bestämmelserna för andra reklamformer inte får påverka programplaneringen på så sätt att det inverkar på dess oberoende och integritet. Begränsningarna bör utvidgas så att produktplacering förbjuds inte bara när det gäller förbjuden reklam, program som riktar sig till minderåriga eller nyheter, utan även när det gäller reklam för läkemedel och, som tidigare påpekats, för alkoholhaltiga drycker.

4.5

I linje med det gällande direktivet förbjuds i förslaget till ändring användningen av subliminal teknik i audiovisuell marknadskommunikation. I texten ges dock ingen definition av denna teknik. EESK anser att begreppet uttryckligen bör klargöras, och det bör nämnas att det handlar om användning av bild och ljudstimuli som sänds med en intensitet på gränsen till det förnimbara och tolkas av det omedvetna.

4.6

I förslaget anges att marknadsföring av produkter i form av audiovisuell marknadskommunikation kan vara både direkt och indirekt. I vissa fall, exempelvis när det gäller cigaretter och andra tobaksvaror, förbjuds audiovisuell marknadskommunikation även när den är indirekt. I texten ges dock ingen definition av denna typ av audiovisuell marknadskommunikation. EESK anser att begreppet uttryckligen bör klargöras. Det bör påpekas att det rör sig om användning av varumärken, symboler och andra kännetecken för produkter eller företag, vars centrala eller mest kända verksamhet inbegriper tillverkning eller marknadsföring av dessa varor utan att dessa direkt presenteras eller nämns.

4.7

I artikel 3g(c) i förslaget till ändring av direktivet anges vilka värderingar den audiovisuella marknadskommunikationen måste respektera. Kraven är desamma som för reklaminslag och teleshopping i gällande direktiv, men hänvisningen till mänsklig värdighet har uteslutits. Mot bakgrund av Europakonventionen för skydd av de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna anser dock EESK att mänsklig värdighet är en viktig aspekt som bör bibehållas.

4.8

I förslaget bibehålls kravet på att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till att audiovisuella medietjänster under deras jurisdiktion inte tillhandahålls på ett sådant sätt att det allvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga. Man bibehåller även de förebyggande åtgärder som måste respekteras när det gäller innehåll som (om än i liten utsträckning) kan påverka denna utveckling, och man förnyar det uttryckliga förbudet mot pornografi och meningslöst våld. Det vore lämpligt att utvärdera hur effektivt detta förbud verkligen är genom att undersöka i vilken utsträckning direktivet respekterats sedan 1989, och överväga om förbudet skulle kunna strykas och man i stället skulle kunna låta skyddet av minderåriga från pornografiskt och våldsamt innehåll baseras på sådana åtgärder (kodifiering, reserverade programtider och särskild information) som redan ingår i direktivet.

4.8.1

Kommittén beklagar att kommissionen inte har beaktat mer långtgående skyddsordningar som redan fungerar tillfredsställande i några medlemsstater, exempelvis att i ökad utsträckning skydda minderåriga från reklaminnehåll eller att begränsa missbruk av reklam och vilseledande teleshopping.

4.9

Förslaget till ändring innehåller vissa föga motiverade skillnader vad gäller att upprätta restriktioner för audiovisuella medietjänster och audiovisuell marknadskommunikation som är förbunden med dessa. I samband med medietjänster nämns ”hets mot personer på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller tro, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning” och med audiovisuell marknadskommunikation diskrimination ”på grund av ras, kön eller nationalitet”. Hänvisningen till mänsklig värdighet har försvunnit. När det gäller audiovisuella medietjänster nämns allvarlig skada för ”den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen”, som vad beträffar audiovisuell marknadskommunikation inskränker sig till ”moralisk eller fysisk skada hos minderåriga”. I samband med denna kommunikation nämns inte heller förbud att uppmana till eller främja våld och avvikande sociala beteenden samt djurmisshandel. Kommittén anser att dessa restriktioner så långt som möjligt bör utsträckas till såväl audiovisuella medietjänster som audiovisuell marknadskommunikation.

4.10

Med avseende på den grundläggande information som utsändningsorganen måste tillhandahålla anser vi att det i de fall det finns en tillsynsmyndighet uttryckligen bör krävas att man åtminstone meddelar dennas postadress eller e-postadress.

4.11

Audiovisuell marknadskommunikation om alkoholhaltiga drycker förblir begränsad vad gäller målgrupp (den får inte riktas till ungdomar) och budskap (den får inte uppmuntra till överkonsumtion av sådana drycker). Vi anser emellertid att de allvarliga problem som hör ihop med alkoholkonsumtion, särskilt bland ungdomar, talar för en striktare lagstiftning från kommissionens sida. Denna skulle kunna utgå från följande aspekter:

4.12

De som använder kommunikationen måste i egenskap av konsumenter kunna hitta upplysningar i direktivet om de rutiner för klagomål som redan finns i gemenskapsrätten, som möjligheten till förbudsföreläggande på grund av kränkning av bestämmelserna i enlighet med direktiv 98/27/EG. Denna möjlighet nämns inte ens i skälen till förslaget till skillnad mot annan kompletterande lagstiftning, t.ex. direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder.

4.13

I förslaget bör man överväga ett utökat mandat för kontaktkommittén på bland annat följande områden:

Likaså bör konsument- och tittarorganisationernas aktiva roll erkännas både vad gäller självreglering och samreglering (11).

4.14

Förslaget till ändring bör innehålla krav på att samtliga medlemsstater skall inrätta tillsynsmyndigheter med befogenheter på de områden som omfattas av direktivet samt att oberoende, opartiskhet och öppenhet garanteras vad gäller deras sammansättning och deras sätt att utföra sitt uppdrag i enlighet med kriterierna i Europarådets rekommendation 23(2000).

4.15

Slutligen borde förslaget innehålla åtgärder för att främja funktionshindrades tillgång till digital-TV och dess interaktiva innehåll så att de kan utnyttja de möjligheter som den tekniska konvergensen ger.