31.1.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 24/90

1.1

Industriell omvandling är en ständigt pågående process där en industrisektor anpassar sig till förändrade villkor inom sin ekonomiska sfär i syfte att bibehålla sin konkurrenskraft och sina tillväxtmöjligheter.

1.2

Industriell omvandling utgör sålunda en nödvändig anpassning till förändringar på marknaden, i de tekniska, rättsliga, social- eller handelspolitiska grundförutsättningarna samt i samhället i stort. I idealfallet kan sådana förändringar förutses eller åstadkommas avsiktligt så att den berörda sektorn kan agera proaktivt, och så att anpassningsprocessen kan ske gradvis och de negativa följderna av anpassningsprocessen minimeras.

1.3

Om reaktionerna på förändringarna kommer för sent eller uteblir helt leder detta till minskad konkurrenskraft och risk för att arbetsplatser försvinner. Omstruktureringar som endast utgör reaktioner på förändringar får ofta smärtsamma konsekvenser, framför allt vad gäller sysselsättning och arbetsvillkor. En dåligt hanterad omstrukturering kan skada företagens eller hela sektorns image och skapa en negativ inställning till hela omvandlingsprocessen.

1.4

Varje form av industriell omvandling är och förblir en ständigt pågående process inom näringslivet, en process som emellertid till stor del kan och måste formas av samtliga inblandade parter. Den utspelar sig inom företagen och får konsekvenser för samtliga berörda och deras miljö (arbetstagare, arbetsgivare, regionen etc.).

1.5

Huruvida resultatet av denna process blir positivt eller ej visar sig dels i företagens eller sektorns konkurrenskraft och innovationsförmåga, dels i hur man bevarar arbetsplatser och socialt sett handskas med de negativa följderna av processen.

1.6

Ett lyckat resultat nås naturligtvis bäst genom att berörda parter görs delaktiga i arbetet med att utforma den industriella omvandlingen. Det faktum att omvandlingen utformas på samtliga sektorsnivåer och nivåer inom ett företag, och alltså inte bara på företagsledningsnivå, har inte bara betydelse för att anpassningsprocessen skall bli framgångsrik och ske i en anda av samförstånd, utan utgör även en viktig förutsättning för konkurrenskraften. Såväl den sociala dialogen som arbetstagarnas delaktighet och medverkan utgör därför viktiga beståndsdelar i den europeiska samhällsmodellen.

1.7

Om man studerar Europeiska kommissionens industripolitiska initiativ under den senaste tiden inser man snart att det blir allt viktigare att påvisa synergieffekter och att göra samtliga berörda parter delaktiga i strukturomvandlingen för att den skall ge önskvärt resultat. Om man ser till att arbetsmarknadsparterna systematiskt involveras i arbetet med att förutse och påverka förändringarna och om man konsekvent har som dubbel målsättning att både säkra företagens konkurrenskraft och minimera de negativa sociala följderna kan dessa åtgärder göra att den industriella omvandlingen sker på ett ur socialpolitisk synvinkel acceptabelt sätt.

1.8

I ett yttrande med titeln ”Industriella förändringar i Europa: Sammanfattning och prognoser” (1) rekommenderade kommittén bl.a. följande arbetsområden för CCMI:s verksamhet framöver:

1.9

Naturligtvis krävs det en mängd olika åtgärder på flera olika nivåer för att den industriella omvandlingen skall ge önskvärt resultat. På gemenskapsnivå måste omvandlingsprocessen ses ur ett horisontalt perspektiv och åtföljas av flera olika åtgärder (t.ex. när det gäller de makroekonomiska ramvillkoren, sysselsättnings- och socialpolitik, instrument för finansiellt stöd, industripolitik etc.).

1.10

Syftet med detta yttrande är att lyfta fram den sociala dialogen och arbetstagarnas delaktighet och medverkan som nyckelfaktorer för en framgångsrik industriell omvandling och att presentera slutsatser som kan ge vägledning för den framtida utvecklingen av den sociala dialogen och olika gemenskapsåtgärder.

2.1

Den sociala dialogen äger rum på flera olika nivåer, och med flera olika aktörer inblandade. Vare sig det gäller nationell, regional eller europeisk nivå, inom företag eller sektorer eller på sektorsövergripande nivå kan varje nivå komma med sitt eget viktiga bidrag såväl i samband med förberedelserna inför den industriella omvandlingen som när det gäller att försöka genomföra omvandlingen på ett socialt ansvarsfullt sätt. För att rätt kunna fylla sin funktion måste den sociala dialogen emellertid uppfylla vissa krav, och de olika aktionsnivåerna måste samordnas.

2.1.1

För att omvandlingsprocessen skall kunna gå att förutse måste arbetsmarknadens parter enas om det långsiktiga perspektivet. En förutsättning för detta är ett stabilt och tillitsfullt partnerskap och dialogklimat som möjliggör inte bara ett långsiktigt agerande, utan även samförståndslösningar i krislägen. Representativa och stabila strukturer för arbetsmarknadsparternas organisationer utgör här en viktig förutsättning.

2.1.2

Det är sålunda av avgörande betydelse att man stöder de nya EU-medlemsstaterna i deras arbete med att bygga upp och stärka strukturerna för den sociala dialogen, så att man gemensamt kan anta den utmaning som den industriella omvandlingen i samband med integrationsprocessen utgör.

2.1.3

För att främja en positiv inställning till omvandlingsprocessen bör man på ett tidigt stadium och på grundval av en deltagarinriktad företagskultur se till att det växer fram ett samförstånd om omvandlingen och arbetsmarknadsparternas möjligheter att vara med och utforma denna. Samtidigt kan man redan långt i förväg förbereda sig på omvandlingen genom åtgärder som exempelvis utbildningsinsatser, utveckling av fler färdigheter (multiskilling) och livslångt lärande. Ett viktigt mål med dessa åtgärder bör vara att stärka arbetstagarnas anställbarhet.

2.2

I samband med en hearing som kommissionen anordnade i januari 2002 fick arbetsmarknadens parter möjlighet att ta upp frågan om omstruktureringar och följderna av dessa och hur man skall handskas med sådana processer. Med hjälp av konkreta fallstudier visade man på beprövade metoder. Som ett resultat av hearingen lade arbetsmarknadsparterna fram ett dokument med referensriktlinjer för hantering av förändringar. Kommittén skulle gärna se en fortsättning på och en konkretisering av detta arbete.

2.3

För att kunna förbereda sig på den industriella omvandlingen måste man känna till orsaks- och sambandsförhållandena. Det är därför viktigt att arbetsmarknadens parter upprätthåller en dialog om framtidsperspektiven inom sina respektive branscher och företag. Europeiska centrumet för övervakning av förändringar (European Monitoring Centre on Change), som upprättats inom ramen för Dublinfonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, skulle här kunna komma med ett väsentligt bidrag.

2.4

Stor betydelse har även de sektorsspecifika EU-initiativen som innebär att man med utgångspunkt i en analys av nuläget och framtidsperspektiven inom en sektor inleder en omfattande samrådsprocess under medverkan av arbetsmarknadsparterna som utmynnar i rekommendationer för vilka åtgärder som bör vidtas för att tillräcklig konkurrenskraft skall kunna uppnås och bibehållas.

2.5

EKSG-fördraget utgör det första exemplet på EU-nivå där en sektorsvis social dialog har införts. Med hjälp av en kontinuerlig social dialog kopplad till EKSG-fördragets instrument tillsammans med en kontinuerlig marknadsbevakning, olika forsknings- och innovationsprogram, en pris- och konkurrenspolitik, anpassningsåtgärder för arbetstagarna och för regionen kunde man visa att en industriell omvandling och omstruktureringar kan utformas på ett socialt acceptabelt sätt. Även idag bör man använda sig av samtliga instrument som fördragen ställer till förfogande för att bemöta den industriella omvandlingen.

2.5.1

Det vore önskvärt om detta omfattande arbetssätt kunde fortsätta i de sektorsvisa EU-dialoger som pågår inom ramen för kommittéerna för social dialog även efter det att EKSG-fördraget löpt ut. På så sätt skulle dessa kommittéer, vid sidan av att behandla sociala frågor, i ökande omfattning kunna fungera som remissinstanser för samtliga EU-initiativ med konsekvenser för den industriella utvecklingen inom en sektor.

3.1

Den industriella omvandlingens konsekvenser för arbetstagarna kan sträcka sig alltifrån ändrade kvalifikationskrav till följd av tekniska nyheter och förändringar när det gäller arbetsorganisation och arbetsvillkor till att man förlorar sitt arbete. Det är därför av stor betydelse hur arbetstagarna kan anpassa sig till dessa förändrade förhållanden och vilka åtgärder som vidtas för att minimera de negativa och optimera de positiva följderna för arbetstagarna. En viktig fråga i detta sammanhang är huruvida arbetstagarna informeras i tid och på rätt sätt om förändringarna och huruvida de själva kan delta i processen..

3.2

Det är endast på detta sätt som den industriella omvandlingen kommer att kunna genomföras och accepteras inte bara på företagsledningsnivå utan också i medvetandet hos de anställda. Om man inte lyckas få till stånd en industriell omvandling som är socialt acceptabel för arbetstagarna kommer det att uppstå konflikter.

3.3

Att arbetstagarna (både arbetstagarnas representanter på företagen och fackförbunden) görs delaktiga och medverkar i utformningen av omvandlingsprocessen utgör sålunda en viktig faktor om man vill kunna hantera den industriella omvandlingen på ett socialt ansvarsfullt sätt, bibehålla anställbarheten och därmed undvika konflikter. I idealfallet utvecklas företagen till interaktiva och proaktivt agerande organisationer. Detta främjar innovationsförmågan inom företaget och i slutändan även företagets konkurrenskraft.

3.4

Eftersom besluten inom näringslivet i allt högre grad fattas i en global ekonomisk miljö och ofta inom multinationella koncerner får gränsöverskridande strukturer för arbetstagarrepresentation allt större betydelse vid sidan av nationella möjligheter och instrument för arbetstagarnas delaktighet.

3.5

De europeiska företagsråden har i detta sammanhang en särskild roll att spela. Det finns redan några exempel på avtal om omstruktureringsåtgärder som företag ingått med europeiska företagsråd. Det finns även exempel på avtal som ingåtts med europeiska fackförbund. Erfarenheterna av dessa avtal skall ses som positiva, med tanke på att det inom internationella koncerner finns risk för att försök att minska de sociala följderna på en lokaliseringsort sker på bekostnad av en annan ort.

3.6

Man får utgå ifrån att det sker en fortsatt dynamisk utveckling av den gränsöverskridande sociala dialogen på företagsnivå. I detta sammanhang får dock kommittén konstatera att denna utveckling inte är oproblematisk för inblandade parter. Det saknas tillförlitliga rättsramar för gränsöverskridande avtal där avtalets bindande verkan regleras och arbetsmarknadsparternas (dvs. arbetsgivarnas och de legitima arbetstagarrepresentanternas) legitimitet och traditionella roller beaktas. Det är också ur denna synvinkel som förslaget om frivilliga ramar för gränsöverskridande kollektivavtalsförhandlingar skall ses, ett förslag som kommissionen lagt fram i sitt meddelande om den socialpolitiska agendan för perioden 2005–2010.

3.7

Kommittén är medveten om att instrument och strukturer för arbetstagarmedverkan inte är lika utvecklade bland små och medelstora företag som bland större företag. Kommittén anser dock att partnerskapsinsatser för att hantera omvandlingsprocessen har stor betydelse även bland de mindre företagen, trots skilda förutsättningar.

4.1.1

Det finns redan en rad gemenskapslagar vars tillämpningsområde direkt eller indirekt omfattar industriell omvandling eller omstruktureringar och följderna av sådana. I flera olika direktiv regleras såväl rätten till information och samråd som skydd för arbetstagare när det gäller omstruktureringens följder (europeiska företagsråd, Europabolag, ram för information och samråd på nationell nivå, arbetsgivares insolvens, företagsöverlåtelser, massuppsägningar, rätten att bli hörd i konkurrensärenden).

4.1.2

När det gäller samtliga dessa rättsakter är det antingen fråga om en mycket allmänt hållen ram för information och samråd, eller också rör bestämmelserna specifikt angivna följder av omvandlingen eller omstruktureringen och är tillämpliga mer eller mindre oberoende av varandra. För att den industriella omvandlingen skall kunna förutses är det, enligt kommitténs uppfattning, på denna grundval som gemenskapslagstiftningen måste bedömas, konsolideras och vid behov vidareutvecklas.

4.2.1

Med sitt meddelande ”Att stödja strukturomvandlingarna: En industripolitik för ett utvidgat EU” (3) inledde kommissionen en ny era för europeisk industripolitik. I ett yttrande i december 2004 välkomnade kommittén kommissionens strategiska vägval. Vi vill än en gång peka på det paradigmskifte som kommissionen genomfört, och som innebär att industripolitiken återigen hamnat högst upp på EU:s dagordning.

4.2.2

Enligt kommittén gäller det nu främst att intensifiera de sektorsvisa insatserna för att möjliggöra skräddarsydda åtgärder för de enskilda sektorerna. Man skall dock inte bara analysera sådana områden inom näringslivet som befinner sig i kris, utan så många som möjligt av de sektorer som har betydelse för Europa, så att man i god tid kan förbereda sig inför den industriella omvandlingen och på ett proaktivt sätt forma den. Den sociala dialogen måste här ges en framträdande roll.

4.3.1

Vid sitt vårtoppmöte 2004 uppmanade Europeiska rådet medlemsstaterna att inrätta partnerskap för industriell omvandling som inbegriper arbetsmarknadens parter, det civila samhället samt statliga myndigheter.

4.3.2

Det var mot bakgrund av såväl denna uppmaning som halvtidsöversynen av Lissabonstrategin som kommissionen lade fram sitt meddelande ”Partnerskap för förändring i ett utvidgat EU – Ökad genomslagskraft för den sociala dialogen i EU” (4).

4.3.3

Syftet med detta meddelande var att lyfta fram resultaten av den europeiska sociala dialogen samt att främja ökad förståelse för den, se till att den får större effekt och att den fortsätter att utvecklas, en utveckling som är beroende av en effektiv interaktion mellan arbetsgivare och arbetstagare på flera olika nivåer.

4.3.4

I sitt meddelande kräver kommissionen att den sociala dialogen skall ge konkreta resultat. I enlighet med detta krav rekommenderar kommissionen arbetsmarknadens parter att se till att de texter som de producerar får ökad publicitet, att de görs överskådligare och att formuleringen ges ökad genomslagskraft (t.ex. genom att man använder ett lättbegripligare språk), att det sker en uppföljning av texterna och att de olika textkategorierna blir enhetliga. I detta sammanhang bör påpekas att effekten av den europeiska sociala dialogen i allt högre grad bestäms av kvaliteten hos arbetsmarknadsrelationerna på nationell nivå.

4.3.5

Kommissionen presenterar i meddelandet en rad olika förslag som skall öka samverkanseffekterna mellan de olika nivåerna (EU-, medlemsstats-, sektors- och företagsnivå) och även förstärka den sociala dialogens strukturer, effekterna av den och uppföljningsåtgärderna.

4.3.6

I nuläget har kommittén inte för avsikt att närmare kommentera kommissionens förslag, med hänvisning till att det i första hand är arbetsmarknadens parter som inom ramen för sin självständighet skall befatta sig med dessa frågor.

4.3.6.1

Kommittén välkomnar dock varje initiativ som har till syfte att stärka den sociala dialogen. Detta gäller inte minst den sociala dialogen i de nya medlemsstaterna som fortfarande uppvisar stora brister. Omfattande insatser, framför allt av finansiell natur, behövs exempelvis på utbildningsområdet, för att stärka strukturerna och när det gäller tekniskt bistånd. Kommissionens förslag att även använda en del av strukturfondsmedlen för detta ändamål framstår i detta sammanhang som både logiskt och konsekvent.

I de nya medlemsstaterna leder omstruktureringsprocesserna till att många arbetstillfällen försvinner. Dessa processer sammanhänger till största delen med privatiseringen av företag. Det krävs en fungerande social dialog för att man redan innan processerna inleds skall komma fram till anpassade sociala paket och säkerställa att dessa är rättsligt genomförbara.

4.3.6.2

Kommittén ser även positivt på kommissionens avsikt att uppmuntra nya sektorer att inleda en social dialog och komma med bidrag för att Lissabonmålsättningarna skall kunna förverkligas.

4.4.1

Enligt såväl den socialpolitiska agendan, som antogs den 9 februari 2005, som meddelandet om granskningen av strategin för hållbar utveckling skall kommissionen ta fram en strategi för hantering av omstruktureringar med utgångspunkt i ett bättre samspel mellan relevant gemenskapspolitik, ökat engagemang från arbetsmarknadens parter, bättre synergi mellan politiska åtgärder och finansieringsinsatser samt anpassning av lagstiftning och kollektivavtal.

4.4.2

I meddelandet ”Omstruktureringar och sysselsättning” (5), som lades fram den 31 mars 2005, redogör kommissionen för de åtgärder som EU måste vidta, alternativt intensifiera, för att den potential som EU förfogar över skall kunna mobiliseras. Kommissionen anlägger därvid såväl ett horisontellt som ett sektoriellt perspektiv och lägger fram förslag till en rad åtgärder på olika politikområden inom gemenskapen.

4.4.3

Kommittén kommer att presentera sin ståndpunkt beträffande detta meddelande i ett separat yttrande. Redan nu vill vi dock framhålla att vi välkomnar det omfattande och sektorsövergripande angreppssätt som kommissionen har valt. I föreliggande yttrande kommer vi att lyfta fram några av kommissionens förslag.

4.4.3.1

Förslaget att den sektoriella sociala dialogen skall utvidgas förtjänar särskild uppmärksamhet. Kommittén delar kommissionens uppfattning att arbetsmarknadens parter, på grund av den branschkännedom de besitter, bör inneha en särskild larmfunktion. Detta instrument skall dock inte endast tillgripas i krislägen, utan användas i alla situationer där arbetsmarknadsparterna ser ett handlingsbehov, och inte bara när de bedömer att det är fråga om ”en riskfylld utveckling”. Detta skulle ligga mer i linje med kraven på att förutse och bevaka omstruktureringsprocesserna.

4.4.3.2

Kommittén ser med intresse fram emot det meddelande om företagens sociala ansvar som kommissionen informerat om att man kommer att lägga fram och som bl.a. kommer att behandla de positiva initiativ som företagen tar i samarbete med berörda parter vid omstruktureringar. Förutom att fortsätta utveckla den rättsliga basen gäller det dock även att sprida information om och främja fungerande metoder för att hantera industriell omvandling. Kommittén vill särskilt framhålla att även de aktörer som indirekt berörs av omstruktureringar av enskilda företag (t.ex. underleverantörsfirmor, serviceföretag etc.) måste beaktas i samband med processerna.

4.4.3.3

Kommittén välkomnar vidare inrättandet av ett ”omstruktureringsforum”. Detta forum skall ha som uppgift att följa relevanta utvecklingstendenser och främja samordningen mellan olika initiativ. Forumet kommer att förutom kommissionen även inbegripa andra EU-organ samt arbetsmarknadens parter och representanter från forskningsvärlden. Detta innebär en fortsättning på det politikövergripande initiativ som anges i meddelandet. Kommittén är gärna med och arbetar inom detta forum och vill därvid bidra med sin kompetens.

4.4.3.4

Kommissionen planerar vidare en andra etapp i samrådsprocessen med arbetsmarknadsparterna om omstrukturering av företag och om europeiska företagsråd. Som redan nämnts under punkterna 2.2, 3.5 och 3.6 anser kommittén att det finns behov av fortsatta insatser vad gäller dessa frågor.

5.1

Att på ett framgångsrikt sätt hantera den industriella omvandlingen, vilket bl.a. innebär att företagens och sektorernas konkurrenskraft kan bibehållas alternativt återuppbyggas, utgör en betydande utmaning som Europa måste anta och som på ett avgörande sätt kommer att bidra till att Lissabonprocessens målsättningar kan uppfyllas.

Resultatet av denna omvandlingsprocess visar sig inte endast i ett företags eller en sektors konkurrenskraft, utan även på det sätt man lyckas bevara arbetsplatserna och hantera de negativa sociala följderna.

5.2

Vid sidan av ett stort antal åtgärder på olika nivåer har den sociala dialogen och arbetstagarnas delaktighet och medverkan en nyckelroll att spela för att den industriella omvandlingen skall kunna ske på ett tillfredsställande sätt.

5.3

Den sociala dialogen måste bygga på ett partnerskap och en dialogkultur präglad av stabilitet och tillit, och ha en representativ och stabil struktur. Kommittén välkomnar varje initiativ som har till syfte att stärka den sociala dialogen. Detta gäller inte minst den sociala dialogen i de nya medlemsstaterna som fortfarande uppvisar stora brister.

5.4

De analytiska instrument som arbetsmarknadens parter förfogar över måste stärkas. Europeiska centrumet för övervakning av förändringar, som upprättats inom ramen för Dublinfonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, skulle här kunna komma med ett väsentligt bidrag.

5.5

Av stor vikt är de sektorsspecifika EU-initiativen som innebär att man med utgångspunkt i en analys av läget och framtidsperspektiven inom en sektor inleder en omfattande samrådsprocess under medverkan av arbetsmarknadsparterna och som utmynnar i rekommendationer gällande vilka åtgärder som bör vidtas för att tillräcklig konkurrenskraft skall kunna uppnås och bibehållas. Kommittén ser därför positivt på kommissionens avsikt att uppmuntra nya sektorer att inleda en social dialog och komma med bidrag för att Lissabonmålsättningarna skall kunna förverkligas.

5.5.1

Man bör dock inte bara analysera sådana områden inom näringslivet som befinner sig i kris, utan så många som möjligt av de sektorer som har betydelse för Europa, så att man i god tid kan förbereda sig inför den industriella omvandlingen och på ett proaktivt sätt forma den.

5.6

Arbetstagarnas (både arbetstagarnas lokala representanters och fackförbundens) delaktighet och medverkan utgör en viktig faktor för att man på ett socialt ansvarsfullt sätt skall kunna hantera och forma den industriella omvandlingen på företagsnivå. Detta främjar bl.a. innovationsförmågan inom företaget och i slutändan även företagets konkurrenskraft.

5.7

De europeiska företagsråden har i detta sammanhang en särskild roll att spela. Man får utgå ifrån att det sker en fortsatt dynamisk utveckling av den gränsöverskridande sociala dialogen på företagsnivå, något som också exempel på avtal om omstruktureringsåtgärder som företag ingått med europeiska företagsråd eller fackförbund på EU-nivå tyder på. Det är också ur denna synvinkel som förslaget om frivilliga ramar för gränsöverskridande kollektivavtalsförhandlingar skall ses, ett förslag som kommissionen lagt fram i sitt meddelande om den socialpolitiska agendan för perioden 2005–2010.

5.8

Kommittén välkomnar det omfattande och sektorsövergripande angreppssätt som kommissionen valt i meddelandet ”Omstruktureringar och sysselsättning” (6) som lades fram den 31 mars 2005. Förslaget att den sektoriella sociala dialogen skall utvidgas förtjänar särskild uppmärksamhet, då denna dialog kan ge ett viktigt bidrag i arbetet med att förutse och bevaka omstruktureringsprocesser.

5.8.1

Kommittén ser med intresse fram emot det meddelande om företagens sociala ansvar som kommissionen meddelat att man kommer att lägga fram.

5.8.2

Kommittén är gärna med och arbetar inom omstruktureringsforumet och vill därvid bidra med sin kompetens.