1)

Artikel 1.3 och artikel 10.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/14/EG av den 11 mars 2009, ska tolkas så att de utgör hinder för, för det första, en nationell lagstiftning enligt vilken fastställandet av att insättningar blivit indisponibla beror på kreditinstitutets insolvens och återkallandet av banktillståndet för detta institut, och för det andra, att det görs undantag från de frister som föreskrivs i dessa bestämmelser för att fastställa att insättningarna är indisponibla och för att återbetala dessa insättningar, med motiveringen att det är nödvändigt att kreditinstitutet ställs under särskild tillsyn.

2)

Artikel 1.3 i) i direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14/EG, ska tolkas så, att omständigheten att insättningar som innehas av ett kreditinstitut är indisponibla ska fastställas genom en uttrycklig rättsakt från de behöriga myndigheternas sida och den kan inte härledas från andra rättsakter som antagits av dessa myndigheter, såsom beslutet från Balgarska Narodna Banka (Bulgariens centralbank) att ställa Korporativna Targovska Banka under särskild tillsyn, eller presumeras på grundval av sådana omständigheter som dem i det nationella målet.

3)

Artikel 1.3 i) i direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14, ska tolkas så, att konstaterandet att en bankinsättning är indisponibel, i den mening som avses i den nämnda bestämmelsen, inte kan vara beroende av att innehavaren av denna insättning dessförinnan har lämnat in en begäran om uttag av dessa medel till det berörda kreditinstitutet, och att denna inte gett något resultat.

4)

Artikel 1.3 i) i direktiv 94/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/14, har direkt effekt och utgör en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter som gör det möjligt för insättarna att väcka talan om ersättning för skador som orsakats av den försenade återbetalningen av insättningarna. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, för det första, om underlåtenheten att konstatera att insättningar blivit indisponibla inom den frist på fem arbetsdagar som föreskrivs i denna bestämmelse, trots att de villkor som tydligt anges i denna bestämmelse var uppfyllda, under omständigheterna i det nationella målet utgör en tillräcklig klar överträdelse, i den mening som avses i unionsrätten och, för det andra, huruvida det finns ett direkt orsakssamband mellan denna överträdelse och den skada som en insättare, såsom Nikolay Kantarev, har lidit.

5)

Artikel 4.3 FEU samt principerna om likvärdighet och effektivitet ska tolkas så, att i avsaknad av ett särskilt förfarande i Bulgarien för att hålla medlemsstaten ansvarig för skada som uppkommit på grund av en nationell myndighets överträdelse av unionsrätten gäller följande: