This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62015CN0514
Case C-514/15 P: Appeal brought on 25 September 2015 by HIT Groep BV against the judgment of the General Court (Sixth Chamber) delivered on 15 July 2015 in Case T-436/10 HIT Groep v Commission
Mål C-514/15 P: Överklagande ingett den 25 september 2015 av HIT Groep BV av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 15 juli 2015 i mål T-436/10, HIT Groep mot kommissionen
Mål C-514/15 P: Överklagande ingett den 25 september 2015 av HIT Groep BV av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 15 juli 2015 i mål T-436/10, HIT Groep mot kommissionen
EUT C 398, 30.11.2015, p. 18–20
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)
- Date of document:
- 25/09/2015
- Date lodged:
- 25/09/2015
- Author:
- Domstolen
- Form:
- Rättslig information
- Authentic language:
- nederländska
- Type of procedure:
- Överklagande, Talan om ogiltigförklaring
- Link
- Select all documents mentioning this document
- Case affecting:
-
- Request to review the judgment 62010TJ0436
- Instruments cited in case law:
- Link
|
30.11.2015 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 398/18 |
Överklagande ingett den 25 september 2015 av HIT Groep BV av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 15 juli 2015 i mål T-436/10, HIT Groep mot kommissionen
(Mål C-514/15 P)
(2015/C 398/24)
Rättegångsspråk: nederländska
Parter
Klagande: HIT Groep BV (ombud: advokaterna G. van der Wal och L. Parret)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
|
— |
bifalla talan på de anförda grunderna, upphäva den överklagade domen, förklara att klagandens talan mot det angripna beslutet i första instans var välgrundad och ogiltigförklara det angripna beslutet (1) i den del det rör klaganden, i synnerhet artiklarna 1.9 b, 2.9 och 4.22, i andra hand undanröja eller nedsätta de böter som påförts sökanden genom artikel 9.9 i det angripna beslutet i den utsträckning domstolen finner det lämpligt, eller åtminstone upphäva den överklagade domen och återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning, varvid domstolens dom i förevarande mål ska beaktas, |
|
— |
förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna i första instans och i förevarande mål om överklagande, inbegripet kostnaderna för juridisk rådgivning. |
Grunder och huvudargument
|
a) |
I punkterna 174–188 och 228 i den överklagade domen har tribunalen gjort en felaktig, genom en felaktig rättstillämpning, ofullständig eller obegriplig motivering och med åsidosättande av artikel 296 andra stycket FEUF, artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2) (nedan kallad stadgan), artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003 (3), artikel 7.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen), artikel 49 i stadgan och grundläggande rättsprinciper, särskilt proportionalitetsprincipen, och beslutade i den överklagade domen att motparten kunde hänföra sig till år (sökandens verksamhetsår) 2003 för att på sökanden tillämpa den högsta nivån för böterna enligt artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003, och att motparten inte hade åsidosatt proportionalitetsprincipen genom att hänföra sig till verksamhetsåret 2003. Tribunalen ogillade talan och ålade klaganden att ersätta rättegångskostnaderna. |
|
b) |
Tribunalen har felaktigt, genom en felaktig rättstillämpning, och i strid med artikel 296 andra stycket FEUF, artiklarna 41.2 c och 49.3 i stadgan och grundläggande rättsprinciper, särskilt proportionalitetsprincipen, underlåtit att pröva huruvida de böter som motparten påförde klaganden var proportionerliga. Tribunalen har (i vart fall) inte eller inte tillräckligt (tydligt) motiverat sitt beslut i denna del och ogillade felaktigt klagandens talan och ålade bolaget att ersätta rättegångskostnaderna. |
Tväremot vad tribunalen har fastställt, är det inte (i detta mål) tillåtet och utgör felaktig rättstillämpning att avvika från artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003. En sådan avvikelse – som bestod i att som referensår använda verksamhetsåret 2003 i stället för föregående verksamhetsår (2009) vid tillämpning av denna bestämmelse – strider mot denna bestämmelse och det syfte som eftersträvas med denna. Artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003 syftar till att undvika att påföra böter som är högre än företagets betalningsförmåga vid tidpunkten då kommissionen fastställer dess ansvar för överträdelsen och påför det böter. Denna bestämmelse utgör en garanti för proportionalitetsprincipen, vilken försvinner om avvikelse görs.
En avvikelse (från bestämmelsens lydelse) från denna bestämmelse strider i (förevarande fall) även mot artikel 7.1 i Europakonventionen och artikel 49 i stadgan samt proportionalitetsprincipen (legalitetsprincipen och rättssäkerhetsprincipen).
Med hänsyn till att de domar från EU-domstolen som medger en avvikelse från den uttryckliga lydelsen i artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003 (dom Britannia Alloys, C-76/06 P, EU:C:2007:326 och dom 1.garantovaná, C-90/13 P, EU:C:2014:326) antogs (långt) efter tidpunkten för de omständigheter som låg till grund för beslutet att påföra klaganden böter. En retroaktiv tillämpning av denna rättspraxis skulle således strida mot artikel 7.1 i Europakonventionen och artikel 49 i stadgan.
Även om en avvikelse från artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003 i särskilda fall (eventuellt) kan vara rättsenlig, måste en sådan avvikelse vara föremål för en utförlig motivering. En sådan motivering saknas eller är otillräcklig i den överklagade domen, i strid med artikel 296 FEUF och artikel 41.2 c i stadgan.
Säkerställandet av proportionalitetsprincipen kräver (i varje fall) då avvikelse görs från artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003 att unionsdomstolarna (därefter) kontrollerar huruvida böterna uppfyller det syfte som eftersträvas i bestämmelsen och proportionalitetsprincipen, vilket tribunalen underlät att göra i den överklagade domen (och kommissionen i det angripna beslutet), eller i vart fall underlät att motivera i tillräcklig utsträckning.
(1) Kommissionens beslut C(2010) 4387 slutlig av den 30 juni 2010 angående ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i ESS-avtalet (ärende COMP/38344 – Stål för spännarmering), ändrat genom kommissionens beslut C(2010) 6676 slutlig av den 30 september 2010 och genom kommissionens beslut C(2011) 2269 slutlig av den 4 april 2011.
(3) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 FEUF] och [102 FEUF] (EUT L 1, 2003, s. 1).
