Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62014CN0535

    Mål C-535/14 P: Överklagande ingett den 24 november 2014 av Vadzim Ipatau av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 23 september 2014 i mål T-646/11, Ipatau mot rådet

    EUT C 26, 26.1.2015, p. 20–21 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    26.1.2015   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 26/20


    Överklagande ingett den 24 november 2014 av Vadzim Ipatau av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 23 september 2014 i mål T-646/11, Ipatau mot rådet

    (Mål C-535/14 P)

    (2015/C 026/24)

    Rättegångsspråk: franska

    Parter

    Klagande: Vadzim Ipatau (ombud: advokaten M. Michalauskas)

    Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

    Klagandens yrkanden

    Klaganden yrkar att domstolen ska

    upphäva tribunalens dom av den 23 september 2014 (mål T-646/11),

    avgöra tvisten eller återförvisa målet till tribunalen för ny prövning,

    förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för förfarandet vid tribunalen.

    Grunder och huvudargument

    Klaganden gör gällande fyra grunder till stöd för sitt överklagande.

    Klaganden anser för det första att tribunalen åsidosatte rätten till ett effektivt domstolsskydd genom att den underlät att fastställa att ingivandet av en ansökan om rättshjälp innebar att fristen för att inge en ansökan om ogiltigförklaring av den överklagade rättsakten sköts upp.

    För det andra gör klaganden gällande att tribunalen har åsidosatt rätten till försvar. Enligt klaganden slog tribunalen nämligen fast att rådet inte var skyldigt att upplysa klaganden om vad den hölls ansvarig för och inte heller att ge klaganden möjlighet att yttra sig innan beslut 2012/642/Gusp (1) och genomförandeförordning nr 1017/2012 (2) antogs.

    För det tredje menar klaganden att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fastställde att de grunder som anges i de omtvistade rättsakterna är tillräckliga.

    För det fjärde anför klaganden att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att de omtvistade rättsakterna inte var oproportionerliga.


    (1)  Rådets beslut 2012/642/Gusp av den 15 oktober 2012 om restriktiva åtgärder mot Vitryssland (EUT L 285, s. 1).

    (2)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1017/2012 av den 6 november 2012 om genomförande av artikel 8a.1 i förordning (EG) nr 765/2006 om restriktiva åtgärder mot Vitryssland (EUT L 307, s. 7).


    Top