21.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 341/6

1.1

Frågan om kvinnors sysselsättning bör inte längre tas upp som ytterligare en jämställdhetsdebatt, utan i stället behandlas som ett ekonomiskt incitament för att skapa välstånd och arbetstillfällen i Europeiska unionen. Detta är en social nödvändighet för att hantera de demografiska, sociala och miljörelaterade utmaningarna och säkerställa en hållbar tillväxt.

1.2

Den ökande sysselsättningsgraden för kvinnor har redan i hög grad bidragit till tillväxten under de senaste 50 åren. För att till fullo utnyttja kvinnors potential att skapa tillväxt måste dock mer fokuserade åtgärder vidtas, både på EU-nivå och på nationell nivå. I vilket fall som helst är det viktigt att se till att dessa strategier omfattar många områden och inte begränsas till de mest uppenbara ekonomiska hindren. Man måste även se till att de tar itu med skatter, förmåns- och pensionssystem, arbetstagares rättigheter, beslutsfattande, företagande, utbildning, stereotyper och våld. Det står också klart att både kvinnor och män måste spela sin roll om dessa mångfacetterade problem ska kunna lösas. Kvinnor och män bör även delta i dialoger och samarbete med relevanta aktörer och vid genomförandet av bästa praxis.

1.3

Parallellt med de särskilda rekommendationerna nedan – och genomgående i texten – är huvudförutsättningarna för att kvinnor i högre grad ska delta på arbetsmarknaden och bidra till tillväxten följande:

2.1

Kommittén är helt övertygad om att det inte längre räcker bara med ekonomisk tillväxt för att säkerställa reella framsteg i samhället, utan tillväxten måste också vara inkluderande och hållbar. Jämställdhet blir sålunda ett viktigt villkor för att uppnå dessa framsteg. Samtidigt bör beräkningen av BNP inte längre enbart vara baserad på förhållandet mellan produktion och konsumtion, utan även inkludera indikatorer som välmående och hållbarhet (i ekonomiska, sociala och miljörelaterade termer) för att vi ska kunna röra oss mot en mer balanserad politik (3).

2.2

Jämställdhet mellan könen ses ofta antingen som ett hinder eller som en kostnad. Man måste erkänna vad det kostar att sakna jämställdhet och att det positiva ekonomiska bidraget från jämställdhet mellan könen är en investering och en produktiv faktor.

2.3

Det är omöjligt att nå Europa 2020-strategins mål – i synnerhet att öka sysselsättningsgraden hos 20–64-åringar till 75 % senast 2020 och att minska antalet människor som drabbats av eller riskerar fattigdom med minst 20 miljoner – om vi inte får ett ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden och i det offentliga livet. Full konvergens av deltagandegraden skulle dessutom innebära en ökning på ungefär 12 % i BNP per capita år 2030 (4).

2.4

Med tanke på att andelen personer i arbetsför ålder minskar (5) kommer EU inte att nå den planerade tillväxten om man inte ökar kvinnornas arbetsmarknadspotential. Under 2012 var sysselsättningsnivån för män (20–64 år) 74,6 %, men bara 62,4 % för kvinnor. När sysselsättningen mäts i heltidsekvivalenter är situationen ännu värre, eftersom kvinnors nuvarande sysselsättningsnivå motsvarar 53,5 % av den totala kvinnliga arbetskraften som arbetar heltid (6).

2.5

Kvinnors ökade sysselsättningsgrad har redan i hög grad bidragit till tillväxten under de senaste 50 åren. Samtidigt är det viktigt att notera att det oavlönade arbete som kvinnor utför i hemmet inte beaktas som ett bidrag till ekonomin. Att skapa arbetstillfällen i syfte att erbjuda familjer olika tjänster skulle bidra till att omvandla detta osynliga arbete till avlönat arbete och skapa skatteintäkter, bidrag till pensioner etc.

2.6

Kommittén framhåller att arbetslösa kvinnor inte alltid räknas in i statistiken och inte heller registreras som arbetslösa, men att de i praktiken är en outnyttjad potential. I själva verket omsätts inte den lägre sysselsättningen bland kvinnor direkt i arbetslöshet utan i inaktivitet, overksamhet och svartarbete, eftersom den "avskräckande" effekten leder till litet utbud av kvinnlig arbetskraft. Därför visar de statistiska uppgifterna på nationell och europeisk nivå inte den verkliga och faktiska situationen. Kommittén menar att de statistiska uppgifter som samlas in och behandlas på europeisk nivå när det gäller kvinnlig sysselsättning måste vara mer disaggregerade vad avser de privata tjänstesektorerna.

2.7

EESK konstaterar att man i den årliga tillväxtöversikten (7) bör fastställa mål för kvinnors sysselsättning, eftersom man med hjälp av riktade åtgärder kan överbrygga könsskillnaderna och främja integration – och därmed avsevärt öka tillväxtpotentialen i EU:s ekonomi (8). En sådan politik är viktig för att stärka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, och detta inbegriper (men är inte begränsat till) att tillhandahålla omsorgstjänster för beroende familjemedlemmar och undanröja ekonomiska faktorer som avhåller den andra försörjaren från att arbeta. Medlemsstaterna bör använda den här formen av politik för att förbättra anställbarheten och stödja tillträde till sysselsättning och återintegrering på arbetsmarknaden.

2.8

De stränga åtstramningarna leder till nedskärningar inom den offentliga sektorn och de offentliga tjänsterna, och kvinnor löper större risk att förlora jobbet eftersom de utgör majoriteten av de anställda inom den offentliga sektorn. De grupper som får den största sänkta levnadsstandarden på grund av nedskärningar inom de offentliga tjänsterna är ensamstående föräldrar, varav majoriteten också är kvinnor. Samtidigt är kvinnor i majoritet av dem som tillhandahåller oavlönad omsorg, så det är troligt att det blir de som får samla ihop spillrorna när man skär ner på de sociala omsorgstjänsterna (9). Kommissionen bör genomföra en omfattande studie om hur åtstramningarna påverkar jämställdheten så att man kan planera för mer kvalitativa lösningar och undersöka hur åtstramningsåtgärderna påverkar kvaliteten i och storleken på den kvinnliga sysselsättningen både i den offentliga sektorn och i den privata tjänstesektorn.

2.9

Det är värt att notera att de som utformar EU-politiken fokuserar på generell anställbarhet, men inte fastställer några åtgärder för hur man kan utnyttja potentialen hos ekonomiskt inaktiva kvinnor, som skulle kunna lämna betydande bidrag till EU:s tillväxt.

2.10

EESK rekommenderar att man fördelar EU-fonderna på ett sätt som tar större hänsyn till könsaspekterna och uppmanar både EU-institutionerna och medlemsstaterna att genomföra de rekommendationer som fastställts i utvärderingen av Europeiska socialfondens stöd till jämställdhet (10).

3.1

Den ökade utbildningsnivån stod för cirka 50 % av BNP-tillväxten inom EU:s medlemsstater under åren 1960–2008, och ungefär hälften av denna ökning berodde på en höjd utbildningsnivå för kvinnor (11).

3.2

Rapporter från EIGE (12) och OECD visar att kvinnor av en rad orsaker erbjuds färre sysselsättningsmöjligheter än män, och att de får mindre lön för samma arbete, även om kvinnor i dag har högre utbildning än män i de flesta EU-länderna.

3.3

Systematiska könsskillnader (13) i studievalet gör att begåvningspotentialen inte kan utnyttjas till fullo i en ekonomi, vilket i sin tur leder till en snedfördelning av landets mänskliga kapital och till att man går miste om möjligheter till innovation och ekonomisk tillväxt. EU-institutionerna och medlemsstaterna bör försöka få bukt med könsskillnaderna på utbildningsområdet genom att arbeta för förändrade attityder bland studerande, lärare, föräldrar och samhället i stort. Dessa insatser bör göras på ett tidigt skede i elevernas liv, innan de har börjat utveckla stereotyper om vad flickor respektive pojkar är bäst på och tycker mest om att göra.

3.4

Kommittén rekommenderar att man fäster särskild uppmärksamhet på initiativ och projekt som finansieras via EU-instrument (t.ex. Europeiska socialfonden och programmen för livslångt lärande). Dessa instrument kan användas för att öka möjligheterna för de kvinnor som vill ut på arbetsmarknaden igen att förnya sina färdigheter och få tillgång till anställning och/eller för att bistå i kvinnors karriärutveckling.

4.1

De flesta EU-medlemsstater står inför det dubbla problemet med en åldrande befolkning och låga födelsetal. Om kvinnors och mäns deltagande på arbetsmarknaden förblir oförändrat kommer arbetskraften att krympa under de närmaste 20 åren (14).

4.2

Det finns ett behov av att på ett hållbart sätt ändra de förhärskande könsskillnaderna i de europeiska samhällena. Stöd till en bättre balans mellan arbete och familj för män är ett viktigt steg för att uppnå en mer jämlik fördelning av avlönat och oavlönat arbete mellan kvinnor och män. En mer likvärdig fördelning av föräldraledigheten mellan båda föräldrarna skulle minska riskerna för att arbetsgivare avhåller sig från att anställa kvinnor i barnafödande ålder.

4.3

Förändrad efterfrågan på arbetsmarknaden, t.ex. i och med att nya produktionsmetoder utvecklas och arbetsförhållandena förändras – i synnerhet växlingen från tillverkning och jordbruk till tjänster – utgör viktiga drivkrafter för att öka andelen kvinnor i arbetskraften och står för den ökande efterfrågan på kvinnliga arbetstagare.

4.4

Även om deltidsarbete har gjort att fler kvinnor anslutit sig till den formella arbetskraften ger deltidsarbete på längre sikt försämrade utbildnings- och karriärmöjligheter, påverkar pensionsförmånerna och ökar risken att drabbas av fattigdom när man blir äldre. Detta är särskilt tydligt när det gäller "ofrivilligt" deltidsarbete, som under senare år har ökat (15), eftersom ett svar på krisen har varit att omedelbart erbjuda kvinnor deltidsarbete som de har varit tvungna att acceptera, antingen för att det inte finns något annat val när det gäller anställningsförhållanden, eller för att de vill undvika att förlora sina jobb. Man bör också uppmärksamma den stora obalansen mellan kvinnor och män som arbetar deltid (31,6 % respektive 8 %). Alla hinder för att övergå från deltid till heltid bör undanröjas.

4.5

Kommittén noterar att åtgärder som främjar hushåll med två försörjare och hjälper arbetande vuxna att ta sitt familjeansvar utgör en viktig faktor om man vill stimulera kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. En lämplig mix av ekonomiskt och icke-ekonomiskt stöd har också stor betydelse.

4.6

Ett högre skattetryck på den andra försörjaren i en familj kan minska andelen kvinnor i arbetskraften, eftersom detta avhåller kvinnor från att delta på arbetsmarknaden (16). Skatte- och förmånssystemen måste därför anpassas så att de inte avhåller familjens andra försörjare från att söka sig ut på arbetsmarknaden.

4.7

Särskild vikt bör läggas vid informellt och osäkert arbete, inbegripet falskt egenföretagande. Detta berör kvinnor mer än män, vilket gör att de lättare blir utnyttjade. EU:s medlemsstater bör utan dröjsmål ratificera ILO:s 189:e konvention om anständigt arbete för hushållsarbetare (17), där arbetsmarknadsstandarder för hushållsarbetare fastställs.

5.1

EESK uppmanar de politiska beslutsfattarna att minska könsskillnaderna genom att minska löneklyftan mellan könen (som i genomsnitt är 16,2 %), eftersom lika lön kommer att medföra fördelar inte bara för kvinnor, utan för hela samhället. I enlighet med EU:s bedömning av mervärde innebär en minskning av löneklyftan med en procentenhet att den ekonomiska tillväxten ökar med 0,1 % (18).

5.2

EESK ser även med oro på den extremt stora skillnaden mellan kvinnors och mäns pensioner, som i EU-27 i genomsnitt uppgår till 39 % (19), vilket innebär att den är mer än dubbelt så stor som löneskillnaden mellan kvinnor och män. Det är särskilt oroande att detta problem är så osynligt. Det finns inte bara stora klyftor i de flesta EU-länderna, klyftorna är också otroligt komplexa eftersom de beror på sysselsättningens historiska utveckling (i synnerhet löneklyftor samt skillnader i fråga om antal arbetade timmar och år), på pensionssystemen och särskilt på hur inkomsterna under karriären påverkar pensionsförmånerna och i hur hög grad pensionssystemen kompenserar för avbrott i karriären för att ta hand om barn eller beroende släktingar.

5.3

Kommittén är därför övertygad om att könsklyftan vad gäller pensioner skulle minska om man fick bort löneskillnaderna mellan könen och lade till "familjetiden" (barn- och äldreomsorg, bistånd till en familjemedlem under kort- eller långvarig sjukdom etc.) i pensionssystemen för både kvinnor och män (samtidigt som man ser till att arbetstagare kan få ledigt av familjeskäl för vård och stöd) (20).

6.1

Enligt en nyligen framlagd OECD-rapport (21) är könsskillnaderna inom företagandet stora och seglivade på flera områden. De visar sig t.ex. som subjektiva preferenser när det gäller företagande, företagens storlek och ekonomiska resultat samt vid tillgång till och användning av kapital. Kvinnliga företagare styrs av andra mål än vinstmaximering, och deras bredare resultatindikatorer visar på de kvinnliga företagarnas bidrag till den sociala och ekonomiska utvecklingen.

6.2

Att hjälpa fler kvinnor att starta eget och att ge tillväxtstöd till befintliga företag ledda av kvinnor kan bidra (22) till att skapa fler arbetstillfällen, mer innovation, ökad konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt samt minska det sociala utanförskapet. Omfattande åtgärder krävs för att utnyttja företagens fulla potential för hållbar ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen i Europa, i synnerhet efter krisen.

6.3

EESK har redan föreslagit att följande åtgärder ska vidtas på EU-nivå för att främja kvinnligt företagande (23).

7.1

I internationella studier (24) bekräftas att kvinnor i ledande ställning har en positiv inverkan på företagets ekonomiska resultat, företagskulturen, ledarstilen och motståndskraften mot krisen. Kvinnor tar färre risker och prioriterar hållbar utveckling, men hindren för att uppnå jämställdhet mellan könen i beslutsfattandet är mycket större än vad som öppet medges.

7.2

EESK hoppas att en minimistandard för lika deltagande i beslutsfattandet antas av alla offentliga och privata beslutsfattande organ i en anda av självreglering. Börsnoterade företag och alla organ inom den offentliga sektorn bör verka för insynsvänliga ansöknings- och utnämningsförfaranden och en inkluderande kultur med valfrihet. Vi kommer dock inte att göra några särskilda framsteg om inte viljan att vidta positiva åtgärder finns hos både män och kvinnor.

7.3

EESK rekommenderar att politiska beslutsfattare och företag ser över följande frågor för att se till att man uppnår könsbalans i alla beslutsfattande organ:

7.4

I syfte att genomföra strategin för jämställdhet (2010–2015) (25) uppmanar EESK till lika representation av kvinnor och män i det offentliga livet, och i synnerhet i politiken, eftersom den nuvarande underrepresentationen begränsar kvinnors deltaganderättigheter (26). EU-institutionerna och medlemsstaterna, samt arbetsmarknadens parters organisationer, bör föregå med gott exempel och införa jämställdhetsmål i sina politiska och administrativa organ, i synnerhet på de högsta nivåerna.

8.1

En viktig faktor som påverkar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden är tillgången till heltidsbarnomsorg i synnerhet för de yngsta barnen. Det finns en direkt koppling mellan ökade offentliga utgifter för barnomsorgstjänster och fler kvinnor som arbetar heltid (27).

8.2

Det är därför absolut nödvändigt att uppnå Barcelonamålen. Men i enlighet med en rapport som nyligen lades fram av kommissionen var det bara 10 medlemsstater som 2010 hade uppnått Barcelonamålet för barn under 3 år. Samma år var det bara 11 medlemsstater som uppnått målet på 90 % för kategorin barn mellan 3 år och obligatorisk skolålder (28).

8.3

Eftersom de medlemsstater som har de högsta födelsetalen också är de som har gjort mest för att underlätta balansen mellan arbets- och familjeliv för föräldrar och de som har de högsta nivåerna av kvinnlig sysselsättning (29), bör medlemsstaterna genom politiska åtgärder erbjuda mer effektivt, tillgängligt, kvalitativt och prismässigt överkomligt stöd till familjer med barn (30), t.ex.:

9.1

Flickornas ökade utbildningsnivå under de senaste årtiondena har visserligen ökat kvinnors möjligheter att tjäna pengar, men samhällets attityd till kvinnors arbete och konflikten mellan familjevärderingar och jämställdhet är fortfarande ett hinder för en mer jämställd arbetsmarknad.

9.2

Kommittén är särskilt oroad över diskrimineringen av kvinnor som är funktionshindrade, invandrade eller tillhör en etnisk minoritet. Därför kräver EESK att direktivet om lika möjligheter genomförs omedelbart (31).

9.3

Våld mot kvinnor är inte bara ett oförsvarligt samhällsproblem, utan det innebär också höga ekonomiska kostnader. Man räknar med att våldet mot kvinnor i Europarådets 47 medlemsländer kostar minst 32 miljarder euro per år (32). Offentliga insatser mot könsrelaterat våld spelar en viktig roll, men den traditionella bilden av kvinnornas roll i samhället kan endast ändras genom att kvinnor får tillgång till alla maktnivåer på samma villkor som män.

9.4

Medieindustrins roll är av avgörande betydelse för att främja jämställdhet. Medierna inte bara avspeglar, utan skapar också sociokulturella mönster och normer, och de är mäktiga aktörer när det gäller att utforma den allmänna opinionen och kulturen. Men det är också just medieinnehållet som främjar en bred förståelse för jämställdhetens komplexitet hos alla samhällsaktörer, inklusive politiska beslutsfattare och allmänheten, och det är därför viktigt att ta itu med de kvarvarande ojämlika förhållandena i form av underrepresentation (särskilt på högre nivåer), hinder för befordran och låga löner (jämfört med män) inom mediesektorn (33).