This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 32009R1217
Council Regulation (EC) No 1217/2009 of 30 November 2009 setting up a network for the collection of accountancy data on the incomes and business operation of agricultural holdings in the European Community (Codified version)
Rådets förordning (EG) nr 1217/2009 av den 30 november 2009 om upprättandet av ett informationssystem för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter för att belysa inkomstförhållanden och andra ekonomiska förhållanden i jordbruksföretag inom Europeiska gemenskapen (kodifierad version)
Rådets förordning (EG) nr 1217/2009 av den 30 november 2009 om upprättandet av ett informationssystem för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter för att belysa inkomstförhållanden och andra ekonomiska förhållanden i jordbruksföretag inom Europeiska gemenskapen (kodifierad version)
EUT L 328, 15/12/2009, p. 27–38
(BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV) Det här dokumentet har publicerats i en specialutgåva
(HR)
In force: This act has been changed. Current consolidated version: 01/01/2024
15.12.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 328/27 |
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1217/2009
av den 30 november 2009
om upprättandet av ett informationssystem för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter för att belysa inkomstförhållanden och andra ekonomiska förhållanden i jordbruksföretag inom Europeiska gemenskapen
(kodifierad version)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37.2 tredje stycket,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och
av följande skäl:
(1) |
Rådets förordning nr 79/65/EEG av den 15 juni 1965 om upprättandet av ett informationssystem för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter för att belysa inkomstförhållanden och andra ekonomiska förhållanden i jordbruksföretag inom Europeiska ekonomiska gemenskapen (2) har ändrats flera gånger på väsentliga punkter (3). För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras. |
(2) |
Utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken fordrar att objektiva och användbara upplysningar finns tillgängliga om inkomster i olika kategorier av jordbruksföretag och om andra ekonomiska förhållanden för företag som ingår i företagskategorier som på gemenskapsnivå kräver särskild uppmärksamhet. |
(3) |
Jordbruksföretagens redovisning utgör huvudkällan för att få fram väsentliga uppgifter om inkomster från jordbruksföretagen eller för att studera andra ekonomiska förhållanden för dessa. |
(4) |
Uppgifter som insamlas ska avse jordbruksföretag som valts ut på lämpligt sätt enligt gemensamma regler och ska baseras på uppgifter som kan kontrolleras. Dessa uppgifter ska återge tekniska, ekonomiska och sociala förhållanden i de aktuella företagen, motsvara individuella företag, vara tillgängliga så fort som möjligt, vara baserade på gemensamma begreppsdefinitioner, vara presenterade i en enhetlig form samt vara tillgängliga för kommissionen vid alla tidpunkter och i varje detalj. |
(5) |
Dessa mål kan bara uppnås genom gemenskapens informationssystem för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter (nedan kallat informationssystemet) vars bas utgörs av de bokföringsbyråer som finns i varje medlemsstat, som de berörda parterna anser trovärdiga och som vilar på deras frivilliga medverkan. |
(6) |
För att få redovisningsresultat som är tillräckligt enhetliga på gemenskapsnivå bör de rapporterande företagen fördelas efter områden och de olika företagskategorierna genom att undersökningsområdet delas in enligt gemenskapens typologi för jordbruksföretag, fastställd genom kommissionens förordning (EG) nr 1242/2008 av den 8 december 2008 om upprättande av en gemenskapstypologi för jordbruksföretag (4). |
(7) |
Informationssystemets områden bör i största möjliga mån vara identiska med dem som används för att redovisa andra regionala uppgifter som är väsentliga för att skapa riktlinjer för den gemensamma jordbrukspolitiken. |
(8) |
För att underlätta förvaltningen bör kommissionen ges befogenhet att ändra förteckningen över medlemsstaternas områden, på medlemsstaternas begäran. |
(9) |
Informationssystemets undersökningsområde bör omfatta alla jordbruksföretag av en viss ekonomisk storlek, oberoende av vilka verksamheter företagaren har åtagit sig utanför jordbruket. Detta bör regelbundet granskas mot bakgrund av de nya uppgifterna i undersökningen om jordbrukets struktur. |
(10) |
De rapporterande företagen bör väljas ut i enlighet med de regler som fastställs inom ramen för en plan vars syfte är att få representativa prov på redovisningsdata inom det undersökta området. |
(11) |
Med tanke på gjorda erfarenheter är det önskvärt att de viktigaste besluten om val av rapporterande företag, särskilt hur urvalsplanen upprättas, bör fattas på nationell nivå. Följaktligen är det på den nivån som ett organ bör göras ansvarigt för detta uppdrag. De medlemsstater som har flera områden bör dock kunna behålla sina regionala kommittéer. |
(12) |
Det nationella samordningsorganet bör ha en nyckelroll i handhavandet av informationssystemet. |
(13) |
Valet av jordbruksföretag och analysen och värderingen av insamlade data gör det nödvändigt att använda sig av data från andra informationskällor. |
(14) |
Jordbrukare bör försäkras om att deras redovisningsuppgifter och alla andra personliga uppgifter som insamlats enligt denna förordning varken ska användas för beskattningsändamål eller för andra ändamål än de som föreskrivs i denna förordning eller vidarebefordras av personer som medverkar eller har medverkat i handhavandet av gemenskapens informationssystem för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter. |
(15) |
För att kommissionen ska kunna säkerställa att de insamlade uppgifterna är objektiva och riktiga, bör den kunna få alla nödvändiga detaljer om hur de organ som anförtrotts att välja ut jordbruksföretag och bokföringsbyråer som ska ingå i gemenskapens informationssystem för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter uppfyller sina uppgifter. Kommissionen kan också vid behov sända sakkunniga till medlemsstaterna för att samarbeta med de behöriga myndigheterna på platsen. |
(16) |
Informationssystemet är ett användbart verktyg som gör det möjligt för gemenskapen att utveckla den gemensamma jordbrukspolitiken, och det är därför till nytta både för medlemsstaterna och gemenskapen. Kostnaderna för de datasystem som ligger till grund för informationssystemet samt för studier av andra delar av systemet och verksamhet för utveckling i detta hänseende bör därför berättiga till gemenskapsstöd. |
(17) |
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5). |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
UPPRÄTTANDET AV ETT INFORMATIONSSYSTEM FÖR GEMENSKAPEN FÖR JORDBRUKSFÖRETAGENS REDOVISNINGSUPPGIFTER
Artikel 1
1. För att möta behoven från den gemensamma jordbrukspolitiken, upprättas ett informationssystem för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter inom gemenskapen (nedan kallat informationssystemet).
2. Ändamålet med informationssystemet ska vara att samla in redovisningsuppgifter som framför allt behövs för
a) |
ett årligt fastställande av inkomster i de jordbruksföretag som ingår i undersökningsområdet, vilket anges i artikel 5, och |
b) |
en analys av övriga ekonomiska förhållanden i jordbruksföretagen. |
3. Uppgifter som erhålls enligt denna förordning ska framför allt användas som grund för upprättande av rapporter från kommissionen om förhållandet inom jordbruket och jordbruksmarknaderna samt om inkomster från jordbruk inom gemenskapen. Rapporterna ska årligen föreläggas Europaparlamentet och rådet, särskilt för fastställandet av årliga priser på jordbruksprodukter.
Artikel 2
I denna förordning gäller följande definitioner:
a) driftsledare: en fysisk person som ansvarar för den dagliga ledningen i ett jordbruksföretag.
b) företagskategori: en grupp av jordbruksföretag som tillhör samma kategorier i fråga om jordbrukets driftsinriktning och ekonomiska storlek, angivna i gemenskapens typologi för jordbruksföretag, fastställd genom förordning (EG) nr 1242/2008.
c) rapporterande företag: alla jordbruksföretag som ingår eller kommer att ingå i informationssystemet.
d) område: en medlemsstats territorium eller en del i ett sådant område, som är avgränsat med tanke på urvalet av rapporterande företag; en förteckning över sådana områden finns i bilaga I.
e) redovisningsuppgifter: alla data av teknisk, finansiell eller ekonomisk art, som berör ett jordbruksföretag, och som erhålls från en redovisning där poster systematiskt och regelbundet införs under loppet av ett räkenskapsår.
Artikel 3
På en medlemsstats begäran ska områdesförteckningen ändras i enlighet med förfarandet i artikel 18.2, under förutsättning att begäran avser medlemsstatens egna områden.
KAPITEL II
FASTSTÄLLANDE AV JORDBRUKSFÖRETAGENS INKOMSTER
Artikel 4
Detta kapitel ska gälla insamling av redovisningsuppgifter för att jordbruksföretagens årsinkomster ska kunna fastställas.
Artikel 5
1. Det undersökningsområde som anges i artikel 1.2 a ska omfatta de jordbruksföretag som har en ekonomisk storlek som är större än eller lika med ett tröskelvärde som uttrycks i euro som motsvarar en av de lägre gränserna för de ekonomiska storleksklasserna, såsom dessa definieras i gemenskapens typologi.
2. För att kvalificera sig som rapporterande företag ska jordbruksföretag
a) |
ha en ekonomisk storlek som är större än eller lika med det tröskelvärde som ska fastställas i enlighet med punkt 1, |
b) |
drivas av jordbrukare som vill och kan sköta redovisningen och är redo att ställa redovisningsuppgifter från sitt företag till kommissionens förfogande, |
c) |
i sin helhet och på nivån för varje distrikt vara representativa för undersökningsområdet. |
3. Antalet rapporterande företag i gemenskapen ska vara högst 105 000.
4. Närmare tillämpningsföreskrifter för denna artikel, och särskilt tröskelvärdet för företagens ekonomiska storlek och antalet rapporterande företag per distrikt, ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 18.2.
Artikel 6
1. Varje medlemsstat ska inrätta en nationell kommitté för informationssystemet (nedan kallad den nationella kommittén).
2. Den nationella kommittén ska ha ansvaret för valet av rapporterande företag. För detta ändamål ska dess uppgifter framför allt omfatta godkännandet av
a) |
planen för val av rapporterande företag, särskilt hur de rapporterande företagen ska fördelas per företagskategori och tillämpningsföreskrifterna för val av företag, |
b) |
rapporten om tillämpningen av planen för val av rapporterande företag. |
3. Ordföranden i den nationella kommittén ska utses av medlemsstaten bland medlemmarna i denna kommitté.
Den nationella kommitténs beslut ska vara enhälliga. Om enighet inte kan uppnås ska beslut fattas av en myndighet som medlemsstaten utser.
4. Medlemsstater som har flera områden får för varje område under sin jurisdiktion upprätta en regional kommitté för informationssystemet (nedan kallad den regionala kommittén).
Den regionala kommittén ska särskilt ha som uppgift att arbeta med det samordningsorgan som anges i artikel 7 för att välja ut rapporterande företag.
5. Tillämpningsföreskrifterna till denna artikel ska antas enligt förfarandet i artikel 18.2.
Artikel 7
1. Varje medlemsstat ska tillsätta ett samordningsorgan, vars uppgifter ska vara att
a) |
underrätta den nationella kommittén, de regionala kommittéerna och bokföringsbyråerna om de gällande tillämpningsföreskrifterna och att säkerställa att dessa föreskrifter tillämpas korrekt, |
b) |
utarbeta och till den nationella kommittén överlämna för godkännande och därefter till kommissionen överlämna
|
c) |
sammanställa
|
d) |
sammanställa de företagsredovisningar som bokföringsbyråerna översänt och med hjälp av ett gemensamt kontrollprogram kontrollera att de är korrekt ifyllda, |
e) |
överlämna de ifyllda företagsredovisningarna till kommissionen omedelbart efter kontrollen, |
f) |
till den nationella kommittén, de regionala kommittéerna och bokföringsbyråerna överlämna alla förfrågningar om information som avses i artikel 17 och att överlämna svaren på dessa till kommissionen. |
2. Tillämpningsföreskrifterna till denna artikel ska utarbetas enligt förfarandet i artikel 18.2.
Artikel 8
1. För varje rapporterande företag ska en individuell och anonym företagsredovisning upprättas.
2. De redovisningsuppgifter som lämnas i varje rapport ska göra det möjligt att
— |
karakterisera det rapporterande företaget med hjälp av dess viktigaste produktionsfaktorer, |
— |
bedöma företagets inkomster utifrån olika perspektiv, |
— |
att genom stickprov kontrollera riktigheten i uppgifterna. |
3. Vilket slags redovisningsuppgifter som en företagsredovisning ska innehålla, i vilken form den ska lämnas samt definitioner och föreskrifter för detta ska fastställas enligt förfarandet i artikel 18.2.
Artikel 9
Den jordbrukare, vars företag valts ut som rapporterande företag, ska från en förteckning, som för det ändamålet är sammanställd av samordningsorganet, välja en bokföringsbyrå som är villig att fylla i rapporten för hans företag i enlighet med de avtalsbestämmelser som anges i artikel 10.
Artikel 10
1. Ett avtal ska årligen upprättas under medlemsstatens ansvar mellan den behöriga, av medlemsstaten utvalda myndigheten och varje bokföringsbyrå som valts i enlighet med artikel 9. Enligt detta avtal ska bokföringsbyrån, mot en bestämd ersättning, åta sig att upprätta företagsredovisningar på det sätt som anges i artikel 8.
2. Villkoren i det avtal som avses i punkt 1, som ska vara lika i alla medlemsstater, ska fastställas enligt det förfarande som anges i artikel 18.2.
3. Om en bokföringsbyrås uppgifter utförs av en myndighet, ska dennas uppgifter meddelas i myndighetens instruktion.
KAPITEL III
INSAMLING AV REDOVISNINGSUPPGIFTER FÖR ANALYS AV EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN I JORDBRUKSFÖRETAGEN
Artikel 11
Detta kapitel ska gälla insamling av redovisningsuppgifter för att göra en analys av ekonomiska förhållanden i jordbruksföretagen.
Artikel 12
Enligt förfarandet som fastställs i artikel 18.2 ska följande bestämmas:
— |
Målet för undersökningarna, såsom anges i artikel 1.2 b. |
— |
Närmare bestämmelser om valet av och antalet rapporterande företag, vilka ska fastställas i överensstämmelse med målet för varje enskild undersökning. |
Artikel 13
1. För varje rapporterande företag, som utvalts enligt reglerna som antagits i enlighet med artikel 12 andra strecksatsen, ska en företagsredovisning göras, vilken ska vara individuell och anonym för det företaget. Denna företagsredovisning ska inbegripa de redovisningsuppgifter som föreskrivs enligt artikel 8. 2 och alla sådana ytterligare redovisningsposter och detaljer som varje enskild undersökning kan kräva.
2. Typen av redovisningsuppgifter som en företagsredovisning ska innehålla, i vilken form de ska lämnas samt definitioner och föreskrifter för detta ska fastställas enligt förfarandet i artikel 18.2.
3. Företagsredovisningar ska fyllas i av de olika bokföringsbyråer, valda i enlighet med artikel 14.
Artikel 14
Den jordbrukare, vars företag valts ut enligt reglerna som antagits i enlighet med artikel 12 andra strecksatsen, ska från en förteckning, för ändamålet sammanställd av samordningsorganet, välja en bokföringsbyrå som är villig att fylla i företagsredovisningen för hans företag i enlighet med de avtalsbestämmelser som anges i artikel 15.
Artikel 15
1. Ett avtal ska ingås under medlemsstatens ansvar mellan den behöriga, av medlemsstaten utvalda myndigheten och varje bokföringsbyrå som valts i enlighet med artikel 14. Enligt detta avtal ska bokföringsbyrån, mot en fast ersättning, åta sig att upprätta företagsredovisning på det sätt som anges i artikel 13.
2. Villkoren i det avtal som avses i punkt 1, som ska vara lika i alla medlemsstater, ska fastställas enligt det förfarande som anges i artikel 18.2.
Vilka tilläggsbestämmelser som en medlemsstat får införa i avtalet ska fastställas enligt samma förfarande.
3. Om en bokföringsbyrås uppgifter utförs av en myndighet, ska dennas uppgifter meddelas i myndighetens instruktion.
KAPITEL IV
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 16
1. Det är förbjudet att använda individuella redovisningsuppgifter eller några andra individuella uppgifter som erhålls genom tillämpningen av denna förordning för skattemässiga ändamål eller att sprida eller använda dessa uppgifter för något annat ändamål än de som anges i artikel 1.
2. Personer, som deltar eller har deltagit inom arbetet med informationssystemet, får inte vidarebefordra individuella redovisningsuppgifter eller några andra individuella uppgifter, som de under eller i samband med utövandet av sin verksamhet har fått kännedom om.
3. Medlemsstaterna ska tillse att överträdelser av bestämmelserna i punkt 2 leder till påföljder.
Artikel 17
1. Den nationella kommittén, de regionala kommittéerna, samordningsorganet och bokföringsbyråerna ska vara skyldiga att, inom sina respektive ansvarsområden, ge kommissionen alla uppgifter som den begär av dem om hur de utför sina arbetsuppgifter vid tillämpningen av denna förordning.
Denna begäran om uppgifter till den nationella kommittén, de regionala kommittéerna eller bokföringsbyråerna och svaren på dessa ska meddelas skriftligen genom samordningsorganet.
2. Om dessa uppgifter visar sig vara otillräckliga eller om de inte kommer fram i rätt tid, kan kommissionen med hjälp av samordningsorganet sända sakkunniga för att arbeta på platsen.
Artikel 18
1. Kommissionen ska biträdas av Gemenskapskommittén för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter (nedan kallad Gemenskapskommittén).
2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.
Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG ska vara en månad.
3. Samråd med Gemenskapskommittén ska ske för att
a) |
bekräfta att planen för val av rapporterande företag stämmer överens med bestämmelserna i artikel 5, |
b) |
analysera och värdera de vägda årliga resultaten från informationssystemet och med särskild hänsyn till uppgifter från andra källor, bl.a. genom statistik- och redovisningsuppgifter på nationell nivå. |
4. Gemenskapskommittén får undersöka alla andra frågor som ordföranden förelägger den, antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädare för en medlemsstat.
Kommittén ska i oktober varje år undersöka hur inkomsterna inom jordbruket i gemenskapen utvecklats, särskilt på grundval av de förändrade resultaten från informationssystemet.
Kommittén ska löpande hållas underrättad om informationssystemets verksamhet.
5. Ordföranden ska kalla till möte i Gemenskapskommittén.
Kommissionen ska tillhandahålla sekreterartjänster åt Gemenskapskommittén.
Artikel 19
1. De anslag som ska ingå i Europeiska unionens allmänna budget, i kommissionens avsnitt, ska omfatta följande:
a) |
Kostnader för informationssystemet som avser avgifter till bokföringsbyråer för deras uppdrag enligt artiklarna 10 och 15. |
b) |
Alla kostnader för kommissionens datasystem för mottagande, kontroll, bearbetning och analys av bokföringsuppgifter från medlemsstaterna. |
Kostnaderna i punkt b ska, där så är lämpligt, innefatta kostnader för att sprida resultat samt kostnader för studier av andra aspekter av informationssystemet och utvecklingen av dessa.
2. Kostnader som gäller inrättandet av och verksamheten i den nationella kommittén, de regionala kommittéerna och samordningsorganen ska inte ingå i gemenskapens budget.
Artikel 20
Förordning nr 79/65/EEG ska upphöra att gälla.
Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.
Artikel 21
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel 30 november 2009.
På rådets vägnar
S. O. LITTORIN
Ordförande
(1) Yttrande av den 20 oktober 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(2) EGT 109, 23.6.1965, s. 1859/65.
(3) Se bilaga II.
(4) EUT L 335, 13.12.2008, s. 3.
(5) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
BILAGA I
Förteckning över de områden som det hänvisas till i artikel 2 d
Belgien
1. |
Vlaanderen |
2. |
Bruxelles – Brussel |
3. |
Wallonie |
Bulgarien
1. |
Северозападен (Severozapaden) |
2. |
Северен централен (Severen tsentralen) |
3. |
Североизточен (Severoiztochen) |
4. |
Югозападен (Yugozapaden) |
5. |
Южен централен (Yuzhen tsentralen) |
6. |
Югоизточен (Yugoiztochen) |
Bulgarien får dock utgöra ett område till och med den 31 december 2009.
Tjeckien
Utgör ett område
Danmark
Utgör ett område
Tyskland
1. |
Schleswig-Holstein |
2. |
Hamburg |
3. |
Niedersachsen |
4. |
Bremen |
5. |
Nordrhein-Westfalen |
6. |
Hessen |
7. |
Rheinland-Pfalz |
8. |
Baden-Württemberg |
9. |
Bayern |
10. |
Saarland |
11. |
Berlin |
12. |
Brandenburg |
13. |
Mecklenburg-Vorpommern |
14. |
Sachsen |
15. |
Sachsen-Anhalt |
16. |
Thüringen |
Estland
Utgör ett område
Irland
Utgör ett område
Grekland
1. |
Μακεδονία – Θράκη |
2. |
Ήπειρος – Πελοπόννησος – Νήσοι Ιονίου |
3. |
Θεσσαλία |
4. |
Στερεά Ελλάς – Νήσοι Αιγαίου – Κρήτη |
Spanien
1. |
Galicia |
2. |
Asturias |
3. |
Cantabria |
4. |
País Vasco |
5. |
Navarra |
6. |
La Rioja |
7. |
Aragón |
8. |
Cataluña |
9. |
Baleares |
10. |
Castilla-León |
11. |
Madrid |
12. |
Castilla-La Mancha |
13. |
Comunidad Valenciana |
14. |
Murcia |
15. |
Extremadura |
16. |
Andalucía |
17. |
Canarias |
Frankrike
1. |
Île de France |
2. |
Champagne-Ardenne |
3. |
Picardie |
4. |
Haute-Normandie |
5. |
Centre |
6. |
Basse-Normandie |
7. |
Bourgogne |
8. |
Nord-Pas de Calais |
9. |
Lorraine |
10. |
Alsace |
11. |
Franche-Comté |
12. |
Pays de la Loire |
13. |
Bretagne |
14. |
Poitou-Charentes |
15. |
Aquitaine |
16. |
Midi-Pyrénées |
17. |
Limousin |
18. |
Rhône-Alpes |
19. |
Auvergne |
20. |
Languedoc-Roussillon |
21. |
Provence-Alpes-Côte d'Azur |
22. |
Corse |
Italien
1. |
Piemonte |
2. |
Valle d'Aosta |
3. |
Lombardia |
4. |
Alto Adige |
5. |
Trentino |
6. |
Veneto |
7. |
Friuli – Venezia Giulia |
8. |
Liguria |
9. |
Emilia – Romagna |
10. |
Toscana |
11. |
Umbria |
12. |
Marche |
13. |
Lazio |
14. |
Abruzzi |
15. |
Molise |
16. |
Campania |
17. |
Puglia |
18. |
Basilicata |
19. |
Calabria |
20. |
Sicilia |
21. |
Sardegna |
Cypern
Utgör ett område
Lettland
Utgör ett område
Litauen
Utgör ett område
Luxemburg
Utgör ett område
Ungern
1. |
Közép-Magyarország |
2. |
Közép-Dunántúl |
3. |
Nyugat-Dunántúl |
4. |
Dél-Dunántúl |
5. |
Észak – Magyarország |
6. |
Észak-Alföld |
7. |
Dél-Alföld |
Malta
Utgör ett område
Nederländerna
Utgör ett område
Österrike
Utgör ett område
Polen
1. |
Pomorze och Mazury |
2. |
Wielkopolska och Śląsk |
3. |
Mazowsze och Podlasie |
4. |
Małopolska och Pogórze |
Portugal
1. |
Norte e Centro |
2. |
Ribatejo-Oeste |
3. |
Alentejo e Algarve |
4. |
Açores e Madeira |
Rumänien
1. |
Nord-Est |
2. |
Sud-Est |
3. |
Sud-Muntenia |
4. |
Sud-Vest-Oltenia |
5. |
Vest |
6. |
Nord-Vest |
7. |
Centru |
8. |
București-Ilfov |
Slovenien
Utgör ett område
Slovakien
Utgör ett område
Finland
1. |
Etelä-Suomi |
2. |
Sisä-Suomi |
3. |
Pohjanmaa |
4. |
Pohjois-Suomi |
Sverige
1. |
Södra och mellersta Sveriges slättbygdslän |
2. |
Södra och mellersta Sveriges skogs- och mellanbygdslän |
3. |
Län i norra Sverige |
Förenade kungariket
1. |
England – north region |
2. |
England – east region |
3. |
England – west region |
4. |
Wales |
5. |
Scotland |
6. |
Northern Ireland |
BILAGA II
Upphävd förordning och en förteckning över dess efterföljande ändringar
Rådets förordning nr 79/65/EEG |
|
Bilaga I, punkt II.A.4 och bilaga II, punkt II.D1 i 1972 års anslutningsakt |
|
Rådets förordning (EEG) nr 2835/72 |
|
Rådets förordning (EEG) nr 2910/73 |
|
Bilaga I, punkterna II.A och II.G i 1979 års anslutningsakt |
|
Rådets förordning (EEG) nr 2143/81 |
|
Rådets förordning (EEG) nr 3644/85 |
|
Bilaga I, punkt XIV.i) i 1985 års anslutningsakt |
|
Rådets förordning (EEG) nr 3768/85 |
Endast punkt 2 bilagan |
Rådets förordning (EEG) nr 3577/90 |
Endast bilaga XVI |
Bilaga I, punkt V.A.I i 1994 års anslutningsakt |
|
Rådets förordning (EG) nr 2801/95 |
|
Rådets förordning (EG) nr 1256/97 |
|
Rådets förordning (EG) nr 806/2003 |
Endast punkt 1 bilaga II |
Bilaga II, punkt 6.A.1 i 2003 års anslutningsakt |
|
Rådets förordning (EG) nr 2059/2003 |
|
Kommissionens förordning (EG) nr 660/2004 |
|
Kommissionens förordning (EG) nr 1791/2006 |
Endast bilagan kapitel 5 avsnitt A punkt 1 |
Kommissionens förordning (EG) nr 1469/2007 |
|
BILAGA III
JÄMFÖRELSETABELL
Förordning nr 79/65/EEG |
Denna förordning |
Artiklarna 1 och 2 |
Artiklarna 1 och 2 |
Artikel 2a |
Artikel 3 |
Artikel 3 |
Artikel 4 |
Artikel 4 |
Artikel 5 |
Artikel 5 |
Artikel 6 |
Artikel 6.1 a |
Artikel 7.1 a |
Artikel 6.1 b första strecksatsen |
Artikel 7.1 b i |
Artikel 6.1 b andra strecksatsen |
Artikel 7.1 b ii |
Artikel 6.1 c första strecksatsen |
Artikel 7.1 c i |
Artikel 6.1 c andra strecksatsen |
Artikel 7.1 c ii |
Artikel 6.1 e, f och g |
Artikel 7.1 e, f och g |
Artikel 6.2 |
Artikel 7.2 |
Artikel 7 |
Artikel 8 |
Artikel 8 |
Artikel 9 |
Artikel 9 |
Artikel 10 |
Artikel 10 |
Artikel 11 |
Artikel 11 |
Artikel 12 |
Artikel 12 |
Artikel 13 |
Artikel 13 |
Artikel 14 |
Artikel 14 |
Artikel 15 |
Artikel 15 |
Artikel 16 |
Artikel 16 |
Artikel 17 |
Artikel 17 |
— |
Artikel 18 |
— |
Artikel 19 |
Artikel 18.1, 18.2 och 18.3 |
Artikel 20.1 och 20.2 |
Artikel 18.4 och 18.5 |
Artikel 21 första och andra stycket |
Artikel 18.6 |
Artikel 21 tredje stycket |
— |
Artikel 22 |
Artikel 19 |
Artikel 23 |
— |
— |
Artikel 20 |
— |
Artikel 21 |
Bilagan |
Bilaga I |
— |
Bilaga II |
— |
Bilaga III |