EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document L:2008:337:FULL

Europeiska unionens officiella tidning, L 337, 16 december 2008


Display all documents published in this Official Journal
 

ISSN 1725-2628

Europeiska unionens

officiella tidning

L 337

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

51 årgången
16 december 2008


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1248/2008 av den 15 december 2008 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

1

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1249/2008 av den 10 december 2008 om tillämpningsföreskrifter för gemenskapens skalor för klassificering av slaktkroppar av nötkreatur, gris och får och rapporteringen av priser på dessa

3

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1250/2008 av den 12 december 2008 om ändring av förordning (EG) nr 2074/2005 när det gäller intygskrav för import av fiskeriprodukter, levande musslor, tagghudingar, manteldjur och marina snäckor avsedda att användas som livsmedel ( 1 )

31

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1251/2008 av den 12 december 2008 om tillämpning av rådets direktiv 2006/88/EG när det gäller villkor och intygskrav för utsläppande på marknaden och import till gemenskapen av djur och produkter från vattenbruk och om fastställande av en förteckning över smittbärande arter ( 1 )

41

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1252/2008 av den 12 december 2008 om undantag från förordning (EG) nr 1251/2008 för att tills vidare stoppa importen till gemenskapen från Malaysia av sändningar av vissa vattenbruksprodukter ( 1 )

76

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1253/2008 av den 15 december 2008 om godkännande av kopparkelat av hydroxisubstituerat metionin som fodertillsats ( 1 )

78

 

*

Kommissionens förordning (EG) nr 1254/2008 av den 15 december 2008 om ändring av förordning (EG) nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll

80

 

 

Kommissionens förordning (EG) nr 1255/2008 av den 15 december 2008 om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn som ska gälla från och med den 16 december 2008

83

 

 

DIREKTIV

 

*

Kommissionens direktiv 2008/116/EG av den 15 december 2008 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG för att införa aklonifen, imidakloprid och metazaklor som verksamma ämnen ( 1 )

86

 

 

II   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

 

 

BESLUT

 

 

Rådet

 

 

2008/945/EG, Euratom

 

*

Rådets beslut av den 8 december 2008 om ändring av rådets arbetsordning

92

 

 

Kommissionen

 

 

2008/946/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 12 december 2008 om tillämpning av rådets direktiv 2006/88/EG när det gäller krav på karantän av vattenbruksdjur [delgivet med nr K(2008) 7905]  ( 1 )

94

 

 

III   Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen

 

 

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

 

*

Rådets rambeslut 2008/947/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder

102

 

 

 

*

Not till läsaren (se omslagets tredje sida)

s3

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

FÖRORDNINGAR

16.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1248/2008

av den 15 december 2008

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 16 december 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 15 december 2008.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.


BILAGA

Fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

MA

82,0

TR

101,7

ZZ

91,9

0707 00 05

JO

167,2

MA

56,0

TR

103,0

ZZ

108,7

0709 90 70

MA

106,6

TR

137,6

ZZ

122,1

0805 10 20

AR

18,1

BR

44,6

CL

52,1

MA

76,3

TR

81,3

ZA

43,4

ZZ

52,6

0805 20 10

MA

71,9

TR

72,0

ZZ

72,0

0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90

CN

49,8

HR

54,2

IL

75,7

TR

55,0

ZZ

58,7

0805 50 10

MA

64,0

TR

55,3

ZZ

59,7

0808 10 80

CA

82,7

CN

81,3

MK

34,6

US

109,3

ZZ

77,0

0808 20 50

CN

41,0

TR

104,0

US

108,6

ZZ

84,5


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.


16.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/3


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1249/2008

av den 10 december 2008

om tillämpningsföreskrifter för gemenskapens skalor för klassificering av slaktkroppar av nötkreatur, gris och får och rapporteringen av priser på dessa

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1), särskilt artikel 43 m jämförd med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 204.2 h i förordning (EG) nr 1234/2007 ska nämnda förordning, när det gäller gemenskapens skalor för klassificering av slaktkroppar, tillämpas från och med den 1 januari 2009. Det bör därför antas närmare bestämmelser för tillämpningen av nämnda gemenskapsskalor och medlemsstaternas rapportering av priser som grundar sig på dessa, och dessa bestämmelser bör tillämpas från och med den 1 januari 2009.

(2)

Regler om tillämpningen av gemenskapens skalor för klassificering av slaktkroppar har hittills fastställts i flera olika rättsakter, däribland i kommissionens förordningar (EEG) nr 563/82 av den 10 mars 1982 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 1208/81 vad gäller noteringen av marknadspriser för fullvuxna nötkreatur med utgångspunkt i gemenskapens skala för klassificering av slaktkroppar (2), (EEG) nr 2967/85 av den 24 oktober 1985 om tillämpningsföreskrifter för gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av gris (3), (EEG) nr 344/91 av den 13 februari 1991 om närmare tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1186/90 om utökning av omfattningen av gemenskapens klassificeringsskala för slaktkroppar av vuxna nötkreatur (4), (EG) nr 295/96 av den 16 februari 1996 med närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EEG) nr 1892/87 vad gäller notering av marknadspriserna för vuxna nötkreatur utifrån gemenskapens skala för klassificering av slaktkroppar (5), (EG) nr 103/2006 av den 20 januari 2006 om ytterligare tillämpningsföreskrifter för gemenskapens skala för klassificering av slaktkroppar av vuxna kreatur (6), (EG) nr 908/2006 av den 20 juni 2006 om fastställande av förteckningen över representativa marknader för griskött inom gemenskapen (7), (EG) nr 1128/2006 av den 24 juli 2006 om det försäljningsled som genomsnittspriserna för slaktkroppar av gris avser (8), (EG) nr 1319/2006 av den 5 september 2006 om utbyte av viss information om griskött mellan medlemsstaterna och kommissionen (9), (EG) nr 710/2008 av den 24 juli 2008 om fastställande av viktningskoefficienterna för regleringsåret 2008/09 för att beräkna gemenskapens marknadspriser för slaktkroppar av gris (10), (EG) nr 22/2008 av den 11 januari 2008 om närmare bestämmelser för gemenskapens skala för klassificering av slaktkroppar av får (11) samt i kommissionens beslut 83/471/EEG av den 7 september 1983 om Gemenskapens kontrollkommitté för tillämpningen av klassificeringsskalan för slaktkroppar av vuxna nötkreatur (12). För att skapa klarhet och överskådlighet bör dessa förordningar och detta beslut ersättas av en enda rättsakt.

(3)

I artikel 42.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 föreskrivs det att gemenskapens skalor för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur och grisar ska tillämpas i enlighet med vissa bestämmelser i bilaga V till samma förordning, och att medlemsstaterna dessutom får tillämpa en gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av får.

(4)

Enligt artikel 42.1 a i förordning (EG) nr 1234/2007 ska gemenskapens skala för klassificering av slaktkroppar inom sektorn för nöt- och kalvkött tillämpas på slaktkroppar av vuxna nötkreatur. I punkt IV.2 i bilaga III till samma förordning definieras vuxna nötkreatur på grundval av djurets levande vikt. Trots denna definition och för att säkerställa en enhetlig tillämpning bör medlemsstaterna kunna göra tillämpningen av gemenskapsskalan obligatorisk för slaktkroppar av nötkreatur från och med en viss ålder som ska fastställas på grundval av det system för identifiering och registrering som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter (13). Identifierings- och registreringssystemet bör även användas för indelning av slaktkropparna i kategori A och B enligt punkt A.II i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007.

(5)

För att säkerställa en enhetlig klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur och får inom gemenskapen bör definitionerna av konformation och fettansättning i punkterna A.III och C.III i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 preciseras.

(6)

Punkt A.III i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 innehåller bestämmelser om en konformationsklass S för slaktkroppar av nötkreatur av dubbel-muskulös typ. Eftersom denna särskilda konformationsklass avspeglar de särskilda egenskaperna hos nötkreatursbesättningen i vissa medlemsstater bör det föreskrivas att medlemsstaterna får välja om de vill använda konformationsklass S.

(7)

I enlighet med artikel 43 m iii andra strecksatsen i förordning (EG) nr 1234/2007 kan medlemsstater som begär detta beviljas undantag från den allmänna skyldigheten att klassificera slaktkroppar av vuxna nötkreatur för vissa småskaliga inrättningar. På grundval av erfarenheterna med tillämpningen av gemenskapens klassificeringsskala anser medlemsstaterna det lämpligt att ett sådant undantag införs för slakterier som slaktar högst 75 vuxna nötkreatur per vecka som ett årligt genomsnitt. Kommissionen anser ett sådant undantag vara berättigat med tanke på dessa slakteriers begränsade produktion. Av samma skäl innehåller artikel 2.2 första strecksatsen i förordning (EEG) nr 344/91 också bestämmelser om ett sådant undantag. För att förenkla tillämpningen av artikel 43 m iii andra strecksatsen i förordning (EG) nr 1234/2007 bör medlemsstaterna därför bemyndigas att själva bevilja ett sådant undantag.

(8)

Enligt artikel 43 m iv i förordning (EG) nr 1234/2007 kan medlemsstaterna få tillåtelse att inte använda klassificeringsskalan för slaktkroppar av gris. Den bestämmelsen bör i synnerhet gälla för mindre slakterier som i genomsnitt slaktar högst 200 grisar i veckan.

(9)

För att säkerställa att gemenskapens klassificeringsskalor används på ett riktigt sätt och för att förbättra öppenheten och insynen på marknaden bör villkoren och de praktiska metoderna för klassificering, vägning och identifiering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur, grisar och får fastställas.

(10)

Det bör dock medges vissa undantag, i synnerhet vad beträffar tidsfristen för klassificering och vägning av slaktkroppar om den automatiserade klassificeringsutrustningen skulle drabbas av tekniska störningar, beträffande det ställe där stämplar eller etiketter med klassificeringsuppgifter ska placeras på slaktkroppen och när det gäller de slakterier som själva benar ur alla slaktkroppar. När det gäller slaktkroppar av gris bör vikten anges som slaktkroppens vikt efter kylning, som beräknas genom att den noterade vikten multipliceras med en omräkningskoefficient som ska fastställas. Denna koefficient bör variera beroende på den tid som gått mellan vägningen och stickningen av grisen. En anpassning av koefficienten bör därför tillåtas.

(11)

De fysiska eller juridiska personer för vilken slakten av nötkreatur utförs bör underrättas om resultatet av klassificeringen av de djur som levererats till slakt. Meddelandet bör även innehålla andra kompletterande upplysningar för att garantera fullständig öppenhet gentemot leverantörerna.

(12)

För att klassificeringen av slaktkroppar av vuxna nötkreatur och får ska kunna ske på ett korrekt och tillförlitligt sätt bör den utföras av personal som genom en licens eller ett godkännande kan styrka att de har de kvalifikationer som krävs.

(13)

I syfte att tillåta alternativa metoder till direkt visuell bedömning av konformation och fettansättning hos slaktkroppar av vuxna nötkreatur, får automatiserade metoder för klassificering införas, om de grundar sig på statistiskt beprövade metoder. Godkännande av automatiserade klassificeringsmetoder bör vara förbundet med vissa villkor och krav liksom med en högsta tolerans för statistiska fel i klassificeringen, vilken bör preciseras närmare.

(14)

Det bör vara möjligt att, efter det att en licens har beviljats, ändra de tekniska specifikationerna för de automatiserade klassificeringsmetoderna för klassificering av vuxna nötkreatur i syfte att öka deras noggrannhet. Sådana ändringar bör emellertid först godkännas av de behöriga myndigheterna som ska intyga att ändringarna leder till minst lika stor noggrannhet.

(15)

Värdet på en grisslaktkropp avgörs framför allt av procentandelen magert kött i förhållande till vikten. För att säkerställa att andelen magert kött bedöms objektivt bör bedömningen göras genom att vissa anatomiska delar av slaktkroppen mäts med hjälp av godkända och statistiskt beprövade metoder. Flera olika metoder kan användas för att uppskatta innehållet av magert kött hos en slaktkropp av gris, men det bör säkerställas att valet av metod inte inverkar på det uppskattade innehållet av magert kött. För att fastställa handelsvärdet på en slaktkropp av gris bör det tillåtas att även andra bedömningskriterier än vikt och uppskattat innehåll av magert kött används.

(16)

Enligt punkt C.III i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 ska slaktkroppar av får delas in i olika klasser på grundval av konformation och fettansättningsgrad. För lamm med en slaktkroppsvikt på mindre än 13 kg får det dock användas andra kriterier, särskilt vikt, köttets färg och fettansättningsgrad.

(17)

Regelbundna kontroller på plats bör utföras av organ som är oberoende av de inrättningar de inspekterar för att kontrollera om klassificeringen av slaktkroppar av vuxna nötkreatur, grisar och får är tillförlitlig. Det bör fastställas vilka villkor och minimikrav som ska gälla för dessa kontroller och för inrapporteringen av kontrollresultaten och eventuella uppföljningsåtgärder. Om klassificeringen av slaktkroppar av vuxna nötkreatur utförs med hjälp av automatiserade klassificeringsmetoder bör det fastställas ytterligare bestämmelser om kontroller på plats, som också bör omfatta bestämmelser om att frekvensen för dessa kontroller ska ökas under den första perioden efter det att licensen beviljats.

(18)

För att få fram jämförbara priser för slaktkroppar av nötkreatur, gris och får i gemenskapen bör det fastställas att prisnoteringen ska avse ett klart definierat försäljningsled. Gemenskapens referenspresentation för slaktkroppar av vuxna nötkreatur och får bör likaså fastställas. Det bör även fastställas vissa korrigeringsfaktorer för att anpassa de presentationer som används i vissa medlemsstater till gemenskapens referenspresentation.

(19)

För att säkerställa att de slaktkroppspriser som noteras är representativa för medlemsstaternas produktion av nöt- och kalvkött, griskött och fårkött bör de kategorier och klasser samt vissa kriterier fastställas som anger vilka inrättningar eller personer som är skyldiga att rapportera in priser.

(20)

När det gäller inrapporteringen av priser för slaktkroppar av nötkreatur bör medlemsstaterna ha möjlighet att besluta om deras territorium ska delas upp, och om så är fallet, i hur många regioner. Det bör fastställas att prisrapporteringen för Förenade kungariket ska avse två regioner, nämligen Storbritannien och Nordirland.

(21)

Om medlemsstaterna har inrättat regionala kommittéer för att fastställa priserna för slaktkroppar av vuxna nötkreatur bör det föreskrivas att sammansättningen av dessa kommittéer ska garantera ett balanserat och objektivt tillvägagångssätt och att de priser som fastställs av dem beaktas vid den nationella prisberäkningen.

(22)

Om leverantörerna av vuxna nötkreatur mottar tilläggsbetalningar ska inrättningar eller personer som är skyldiga att rapportera in priser förpliktas att göra vissa justeringar av priserna för att undvika att beräkningen av de genomsnittliga nationella priserna förvanskas.

(23)

Den metod som medlemsstaterna ska använda för att beräkna genomsnittliga veckopriser bör fastställas. Dessa priser bör rapporteras in till kommissionen varje vecka och ligga till grund för beräkningen av det viktade genomsnittet av genomsnittspriserna i gemenskapen.

(24)

För att inrapporteringen av priserna för slaktkroppar av vuxna nötkreatur, grisar och får ska kunna övervakas bör medlemsstaterna vara skyldiga att regelbundet meddela kommissionen vissa uppgifter.

(25)

För att gemenskapens skalor för klassificering av slaktkroppar av nötkreatur och får ska tillämpas på ett enhetligt sätt i hela gemenskapen föreskrivs i artikel 42.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 att inspektioner på plats ska genomföras av en inspektionskommitté från gemenskapen bestående av experter från kommissionen och experter som utnämnts av medlemsstaterna. Tillämpningsföreskrifter bör fastställas angående den kommitténs sammansättning och uppgifter.

(26)

Det bör fastställas att medlemsstaterna ska vidta vissa åtgärder för att se till att gemenskapens klassificeringsskalor tillämpas på ett korrekt sätt, att de inrapporterade priserna är riktiga samt för att se till att eventuella överträdelser bestraffas. Medlemsstaterna ska dessutom åläggas att underrätta kommissionen om sådana åtgärder.

(27)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs närmare bestämmelser för tillämpningen av gemenskapens skalor för klassificering av slaktkroppar av nötkreatur, gris och får samt för rapporteringen av marknadspriserna på dessa, i enlighet med artikel 43 m i förordning (EG) nr 1234/2007.

KAPITEL II

NÖT- OCH KALVKÖTT

Artikel 2

Tillämpningsområde och allmänna bestämmelser

1.   Gemenskapens skala för klassificering av slaktkroppar inom sektorn för nöt- och kalvkött ska tillämpas på slaktkroppar av vuxna nötkreatur.

2.   Trots bestämmelserna i del IV.2 i bilaga III till förordning (EG) nr 1234/2007 får medlemsstaterna besluta att den gemenskapsskala som avses i punkt 1 ska tillämpas på slaktkroppar av nötkreatur som vid slakt är 12 månader eller äldre.

3.   Vid tillämpningen av punkt A.II i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 ska slaktkroppar av okastrerade ungdjur av hankön som är yngre än två år (kategori A) och slaktkroppar av andra okastrerade handjur (kategori B) skiljas åt efter djurets ålder.

4.   Nötkreaturens ålder enligt punkterna 2 och 3 ska kontrolleras på grundval av uppgifterna i det system för identifiering och registrering av nötkreatur som inrättats i varje medlemsstat i enlighet med avdelning I i förordning (EG) nr 1760/2000.

Artikel 3

Ytterligare bestämmelser om klasserna för konformation och fettansättning

Ytterligare bestämmelser som specificerar de definitioner av klasserna för konformation och fettansättning som avses i punkt A.III i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 fastställs i bilaga I till den här förordningen.

Artikel 4

Konformationsklass S

Den konformationsklass S som avses i punkt A.III i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 får användas av medlemsstaterna för att ta hänsyn till de särskilda egenskaperna hos deras nötkreatursbesättning.

Artikel 5

Undantag från den obligatoriska klassificeringen av slaktkroppar

Medlemsstaterna får besluta att de krav på klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur som fastställs i punkt A.V i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 inte ska vara obligatoriska för godkända inrättningar som slaktar högst 75 vuxna nötkreatur per vecka som årligt genomsnitt.

Artikel 6

Klassificering och identifiering

1.   Den klassificering och identifiering som avses i punkt A.V i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 ska äga rum i slakteriet.

2.   Klassificering, identifiering och vägning av en slaktkropp ska äga rum senast en timme efter det att djuret har stuckits.

Om de automatiserade klassificeringsmetoder som avses i artikel 9 inte kan användas för klassificering av slaktkroppar, ska klassificering och identifiering av slaktkropparna äga rum på slaktdagen.

3.   Identifieringen av slaktkropparna ska ske genom märkning som anger kategori, konformations- och fettansättningsklass enligt punkterna A.II och A.III i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007.

Denna märkning ska utföras genom att slaktkroppen stämplas på utsidan med outplånlig och giftfri färg enligt en metod som godkänts av de behöriga myndigheterna. Bokstäverna och siffrorna ska vara minst 2 cm höga.

På bakkvartsparten ska märkningen göras på ländstycket i höjd med den fjärde ländkotan och på framkvartsparten på bringan cirka 10–30 cm från bröstbenets styckningskant. Medlemsstaterna får emellertid besluta att märkningen av kvartsparterna får göras på ett annat ställe, förutsatt att de underrättar kommissionen om detta i förväg.

4.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.3 c i kommissionens förordning (EG) nr 1669/2006 (14) och punkt I.a i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 826/2008 (15) får medlemsstaterna tillåta att märkningen ersätts med etiketter om följande villkor är uppfyllda:

a)

Etiketterna får endast förvaras och sättas fast i godkända inrättningar som slaktar djur. De ska ha en storlek av minst 50 cm2.

b)

Utöver de krav som föreskrivs i punkt 3 ska det på etiketterna anges slakteriets godkännandenummer, djurets identifierings- eller slaktnummer, slaktdatum, slaktkroppens vikt samt, i förekommande fall, att klassificeringen genomförts med hjälp av automatiserade klassificeringsmetoder.

c)

De uppgifter som avses i led b ska vara lätta att läsa och det är inte tillåtet att ändra dem, såvida inte ändringarna tydligt anges på etiketten och har gjorts under de behöriga myndigheternas överinseende och på de praktiska villkor som fastställts av dessa myndigheter.

d)

Etiketterna ska vara av sådant slag att de inte går att manipulera eller riva sönder samt vara noggrant fästade vid varje kvartspart på de ställen som anges i punkt 3 tredje stycket.

Om klassificeringen utförs med hjälp av automatiserade klassificeringsmetoder enligt artikel 11 är användningen av etiketter obligatorisk.

5.   De märken och etiketter som avses i punkterna 3 och 4 får inte avlägsnas innan kvartsparterna benas ur.

6.   Kategorin ska anges i enlighet med punkt A.II i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 och bestämmelserna i artikel 2.3 och 2.4 i den här förordningen.

Uppgifter om underklasser eller, i förekommande fall, uppdelningen av kategorier efter ålder ska anges med hjälp av andra symboler än de som används för klassificering.

7.   De skyldigheter i samband med identifieringen av slaktkroppar som anges i punkterna 3–6 gäller inte för godkända slakterier som själva benar ur alla slaktkroppar som de erhåller.

Artikel 7

Meddelande av klassificeringsresultaten

1.   Resultaten av den klassificering som utförts i enlighet med punkt A.V i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 ska skriftligen eller på elektronisk väg meddelas den fysiska eller juridiska person för vilken slakten utförs.

2.   Vid meddelande av klassificeringsresultaten ska fakturan, eller ett följedokument, som är adresserat till leverantören av djuret, eller i avsaknad av en sådan, till den fysiska eller juridiska person som är ansvarig för slakten, innehålla följande uppgifter för varje slaktkropp:

a)

Kategori, konformationsklass och fettansättning, med hjälp av de bokstäver och siffror som anges i punkterna A.II och A.III i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007.

b)

Den slaktvikt som fastställts i enlighet med artikel 13.2 i den här förordningen, med uppgift om huruvida varm eller kall slaktkroppsvikt avses.

c)

Slaktkroppens presentation vid vägning och klassificering på krok.

d)

I förekommande fall uppgiften att klassificeringen har utförts med hjälp av automatiserade klassificeringsmetoder.

3.   Medlemsstaterna får begära att det meddelande som avses i punkt 2 a inbegriper underklasser för konformation och fettansättning, om sådana uppgifter finns tillgängliga.

Uppgift om slaktkroppspresentation enligt punkt 2 c ska inte vara obligatorisk om endast en slaktkroppspresentation är tillåten enligt medlemsstatens lagstiftning.

Artikel 8

Klassificering utförd av kvalificerad personal

Medlemsstaterna ska säkerställa att klassificeringen utförs av kvalificerad personal som har licens för detta. Licensen får ersättas av ett godkännande beviljat av en medlemsstat i vilken ett sådant godkännande motsvarar erkännande av den berördes kvalifikationer.

Artikel 9

Godkännande av automatiserade klassificeringsmetoder

1.   Medlemsstaterna får bevilja licenser för användning av automatiserade klassificeringsmetoder inom sina respektive territorier eller en del av dessa.

En förutsättning för detta är att de villkor och minimikrav för certifieringstest som fastställs i bilaga II del A är uppfyllda.

Minst två månader innan certifieringstestet inleds ska medlemsstaterna överlämna den information som avses i del B i bilaga II till kommissionen. Medlemsstaterna ska utse ett oberoende organ som ska analysera resultaten från certifieringstestet. Senast två månader efter det att certifieringstestet slutförts ska medlemsstaterna överlämna den information som anges i del C i bilaga II till kommissionen.

2.   Om en licens för automatiserad klassificering beviljats på grundval av ett certifieringstest under vilket mer än en slaktkroppspresentation användes, ska skillnaderna mellan de olika presentationerna inte leda till skillnader i klassificeringsresultaten.

3.   Efter att ha underrättat kommissionen får en medlemsstat bevilja en licens för användning av automatiserade klassificeringsmetoder inom sitt territorium eller en del av detta utan att anordna certifieringstest, under förutsättning att en sådan licens redan har beviljats för samma automatiserade klassificeringsmetod i en annan del av medlemsstaten i fråga eller i en annan medlemsstat, på grundval av ett certifieringstest vars urval av slaktkroppar med hänsyn till kategori, konformationsklass och fettansättning även kan anses vara representativt för vuxna nötkreatur som slaktas i den berörda medlemsstaten eller i en del av denna.

4.   Ändringar av de tekniska specifikationerna för de automatiserade klassificeringsmetoder som beviljats licens är tillåtna endast efter godkännande från de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten och under förutsättning att det finns belägg för att ändringarna leder till minst lika stor noggrannhet som den som uppnåddes under certifieringstestet.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla ändringar som de har godkänt.

Artikel 10

Klassificering med hjälp av automatiserade klassificeringsmetoder

1.   Inrättningar som utför klassificering med hjälp av automatiserade metoder ska

a)

identifiera slaktkroppskategori; för detta ändamål ska det system för identifiering och registrering av nötkreatur användas som beskrivs i avdelning I i förordning (EG) nr 1760/2000,

b)

föra dagliga kontrollrapporter om hur de automatiserade klassificeringsmetoderna fungerar, inbegripet brister som har upptäckts och de åtgärder som vid behov har vidtagits.

2.   Klassificering med hjälp av automatiserade klassificeringsmetoder ska vara giltig endast om

a)

slaktkroppspresentationen är identisk med den som användes under certifieringstestet, eller

b)

det på ett sätt som tillfredsställer de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten kan påvisas att en annan presentation av slaktkroppen inte påverkar de klassificeringsresultat som erhålls genom de automatiserade klassificeringsmetoderna.

Artikel 11

Kontroller på plats

1.   Det arbete som utförs av de klassificerare som avses i artikel 8 samt klassificeringen och identifieringen av slaktkroppar i de inrättningar som omfattas av punkt A.V i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 ska oanmält kontrolleras på plats av ett organ som är oberoende av klassificeringsmyndigheterna och slakterierna.

Kravet på att kontrollerna ska utföras av ett organ som är oberoende av klassificeringsmyndigheterna ska dock inte gälla om den behöriga myndigheten själv utför dessa kontroller.

2.   Kontroller ska genomföras vid minst två tillfällen var tredje månad i samtliga godkända inrättningar som slaktar mer än 75 vuxna nötkreatur per vecka som årligt genomsnitt. Varje kontroll ska avse minst 40 slumpvis utvalda slaktkroppar.

I godkända inrättningar som slaktar högst 75 vuxna nötkreatur per vecka som årligt genomsnitt ska medlemsstaterna dock fastställa kontrollfrekvensen och det antal slaktkroppar som minst ska kontrolleras på grundval av en riskbedömning, varvid särskild hänsyn ska tas till antalet slaktade vuxna nötkreatur i de berörda slakterierna och resultaten av tidigare kontroller i dessa slakterier.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de åtgärder som de har vidtagit för att tillämpa bestämmelserna i andra stycket senast den 1 juli 2009 och därefter senast en månad efter varje eventuell ändring av de uppgifter som ska meddelas.

3.   Vid samtliga godkända inrättningar som utför klassificering med hjälp av automatiserade klassificeringsmetoder ska det var tredje månad genomföras minst sex kontroller under de första tolv månaderna efter det att den licens som avses i artikel 9.1 beviljades. Därefter ska kontroller ske vid minst två tillfällen var tredje månad i samtliga godkända inrättningar som utför klassificering med hjälp av automatiserade klassificeringsmetoder. Varje kontroll ska omfatta minst 40 slumpvis utvalda slaktkroppar. Vid kontrollerna ska särskilt följande verifieras:

a)

Slaktkroppskategori.

b)

De automatiserade klassificeringsmetodernas noggrannhet med hjälp av det system med poäng och gränser som avses i bilaga II.A.3.

c)

Slaktkroppspresentation.

d)

Den dagliga kalibreringen liksom alla andra tekniska aspekter av de automatiserade klassificeringsmetoderna som är av betydelse för att säkerställa att den noggrannhet som uppnås genom den automatiserade klassificeringen är minst lika god som den som uppnåddes under certifieringstestet.

e)

De dagliga kontrollrapporter som avses i artikel 10.1 b.

4.   Om det organ som ansvarar för kontrollerna inte är underställt någon offentlig myndighet ska en offentlig myndighet minst en gång om året på samma villkor fysiskt övervaka de kontroller som avses i punkterna 2 och 3. Den offentliga myndigheten ska regelbundet underrättas om resultaten av kontrollorganets verksamhet.

Artikel 12

Kontrollrapporter och uppföljningsåtgärder

1.   Rapporter om de kontroller som avses i artikel 11 ska utarbetas och förvaras av de nationella kontrollorganen. Dessa rapporter ska särskilt innehålla uppgifter om hur många slaktkroppar som kontrollerats och hur många av dessa som var felaktigt klassificerade eller identifierade. De ska även innehålla fullständiga uppgifter om vilken typ av slaktkroppspresentation som använts och, i tillämpliga fall, ange om den uppfyller kraven i gemenskapens regler.

2.   Om det vid de kontroller som avses i artikel 11 konstateras ett betydande antal felaktiga klassificeringar eller identifieringar som inte uppfyller bestämmelserna

a)

ska antalet kontrollerade slaktkroppar och kontrolltätheten ökas,

b)

får de licenser och godkännanden som föreskrivs i artiklarna 8 och 9.1 dras in.

Artikel 13

Marknadspris som ska noteras

1.   Det marknadspris som ska noteras med utgångspunkt i den gemenskapsskala för klassificering som avses i artikel 42.1 a i förordning (EG) nr 1234/2007 ska vara det pris, exklusive mervärdesskatt, som betalas till leverantören för djuret vid leverans till slakteriet. Detta pris ska uttryckas per 100 kg slaktkropp som presenteras i enlighet med punkt 3 i den här artikeln, vägd och klassificerad på krok i slakteriet.

2.   Den vikt som ska beaktas ska vara slaktkroppens varma vikt senast en timme efter det att djuret har stuckits.

Slaktkroppens kalla vikt ska motsvara den varma vikten enligt första stycket minus 2 %.

3.   Slaktkroppen ska för fastställande av marknadspriserna presenteras med halsen avskuren enligt veterinära krav och utan att det yttre fettet tagits bort, och

a)

utan njurar,

b)

utan njurfett,

c)

utan bäckenfett,

d)

utan mellangärde,

e)

utan njurtappar,

f)

utan svans,

g)

utan ryggmärg,

h)

utan testikelfett,

i)

utan innanlårsfett,

j)

utan den stora halsvenen och angränsande fett.

4.   Vid tillämpningen av punkt A.V andra stycket i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 och genom undantag från punkt 3 i den här artikeln ska borttagandet av yttre fett endast omfatta delvist borttagande av yttre fett

a)

från lår- och ländregionerna samt mittreven,

b)

utanför bröstbenet, yttre anal- och genitalregionerna och svansen,

c)

kring innanlåret.

5.   I de fall där slaktkroppens presentation vid vägning och klassificering på krok skiljer sig från den presentation som föreskrivs i punkt 3 ska slaktkroppens vikt justeras genom tillämpning av de korrigeringsfaktorer som anges i bilaga III för att anpassa den till referenspresentationen. I sådana fall ska priset per 100 kg slaktkropp justeras i enlighet med detta.

Om de justeringar som avses i första stycket är desamma för en medlemsstats hela territorium ska de beräknas på nationell basis. Om sådana justeringar skiljer sig åt från ett slakteri till ett annat ska de beräknas på individuell basis.

Artikel 14

Kategorier och klasser för notering av marknadspriser

1.   Medlemsstaternas och gemenskapens notering av marknadspriser utifrån den gemenskapsskala för klassificering som avses i artikel 42.1 a i förordning (EG) nr 1234/2007 ska genomföras varje vecka och ska avse följande klasser för konformation och fettansättningsgrad för de fem kategorier som anges i punkt A.II i bilaga V till den förordningen:

a)

Slaktkroppar av okastrerade ungdjur av hankön som är yngre än två år: U2, U3, R2, R3, O2, O3.

b)

Slaktkroppar av andra okastrerade handjur: R3.

c)

Slaktkroppar av kastrerade handjur: U2, U3, U4, R3, R4, O3, O4.

d)

Slaktkroppar av hondjur som har kalvat: R3, R4, O2, O3, O4, P2, P3.

e)

Slaktkroppar av andra hondjur: U2, U3, R2, R3, R4, O2, O3, O4.

2.   Medlemsstaterna ska bestämma om deras territorium ska utgöra en enda region eller om det ska delas upp i mer än en region. Beslutet ska fattas på grundval av

a)

storleken på deras territorium,

b)

eventuella existerande administrativa uppdelningar,

c)

geografisk prisvariation.

Förenade kungariket ska emellertid omfatta minst två regioner, nämligen Storbritannien och Nordirland, vilka kan delas upp ytterligare på grundval av ovannämnda kriterier.

Artikel 15

Representativa priser

1.   Följande personer ska notera priser:

a)

Driftsledaren på ett slakteri som årligen slaktar 20 000 eller fler vuxna nötkreatur som har fötts upp av det eller på dess vägnar och/eller vuxna nötkreatur som köpts in av det.

b)

Driftsledaren på ett slakteri som är utsett av medlemsstaten och som årligen slaktar mindre än 20 000 vuxna nötkreatur som har fötts upp av det eller på dess vägnar och/eller vuxna nötkreatur som köpts in av det.

c)

Fysiska eller juridiska personer som årligen skickar 10 000 eller fler vuxna nötkreatur till slakt på ett slakteri.

d)

Fysiska eller juridiska personer som är utsedda av medlemsstaten och som årligen skickar mindre än 10 000 vuxna nötkreatur till slakt på ett slakteri.

Medlemsstaten ska säkerställa att priserna noteras för minst

a)

25 % av slaktningarna i de regioner som tillsammans täcker minst 75 % av samtliga slaktningar i den medlemsstaten, och

b)

30 % av de vuxna nötkreatur som slaktas inom dess territorium.

2.   De priser som noteras enligt punkt 1 ska vara de som gäller vuxna nötkreatur som slaktats under den gällande noteringsperioden, baserade på slaktkroppens kalla vikt enligt artikel 13.2 andra stycket.

I de fall ett slakteri slaktar vuxna nötkreatur som fötts upp av det eller å dess vägnar, ska det pris som noteras vara det genomsnittspris som betalas för slaktkroppar i motsvarande kategori och klass och som slaktats under samma vecka i det slakteriet.

De priser som noteras för varje klass som avses i artikel 14.1 ska ange genomsnittsvikten för de slaktkroppar de gäller, och huruvida dessa priser har korrigerats med hänsyn till alla faktorer som avses i artikel 13.

Artikel 16

Beräkning av veckopriser

1.   De priser som noterats i enlighet med artikel 15 under perioden från måndag till söndag ska

a)

rapporteras skriftligt eller på elektronisk väg till medlemsstaternas behöriga myndighet av slakteriets driftsledare eller den ansvariga fysiska eller juridiska personen senast vid den tidpunkt som fastställts av medlemsstaten, eller

b)

om medlemsstaten så önskar, göras tillgängliga för dess behöriga myndighet vid slakteriet eller i den fysiska eller juridiska personens lokaler.

Om en medlemsstat har inrättat en kommitté för att fastställa priserna inom en region, och medlemskapet i denna kommitté delas lika mellan köpare och säljare av vuxna nötkreatur och slaktkroppar av dessa, och ordföranden är tillsatt av den behöriga myndigheten, får medlemsstaten besluta att priserna och uppgifterna skickas direkt till kommitténs ordförande i den berörda regionen. Om medlemsstaten inte beslutar detta, ska den behöriga myndigheten skicka dem till kommitténs ordförande. Ordföranden ska säkerställa att prisernas ursprung inte kan härledas när de meddelas kommitténs medlemmar.

2.   De priser som ska rapporteras ska vara genomsnittspriset per klass.

3.   Ett slakteri eller en fysisk eller juridisk person som avses i artikel 15.1 första stycket, vars tilläggsbetalningar till leverantörer av vuxna nötkreatur eller slaktkroppar av dessa inte har beaktats i de priser som inrapporterats, ska underrätta den behöriga myndigheten i sin medlemsstat om sin senast verkställda tilläggsbetalning och den period som denna gäller för. Därefter ska slakteriet eller personen meddela medlemsstaten beloppet för sådana tilläggsbetalningar varje gång en sådan betalning görs.

4.   Medlemsstatens behöriga myndighet ska fastställa de genomsnittliga regionala priserna för varje klass som avses i artikel 14.1 på grundval av de priser som inrapporteras till den enligt punkt 1 i denna artikel.

De kommittéer som avses i punkt 1 andra stycket i denna artikel ska fastställa de genomsnittliga regionala priserna för varje klass som avses i artikel 14.1 på grundval av de priser som rapporteras till dem enligt punkt 1 i denna artikel och ska rapportera dem till medlemsstatens behöriga myndighet.

5.   När det rör sig om schablonmässiga uppköp där slaktkropparna i en försändelse högst berör tre på varandra följande konformationsklasser och tre på varandra följande klasser för fettansättningsgrad i samma kategori, ska priset beaktas när priserna fastställs enligt punkt 4 för den konformationsklass där de flesta slaktdjur klassificeras eller, om de är jämt fördelade mellan klasserna, för den mellersta av dessa klasser, där sådana klasser existerar. I alla andra fall ska inte priset beaktas.

När schablonmässiga uppköp utgör mindre än 35 % av de totala slaktningarna av vuxna nötkreatur i medlemsstaten, kan den emellertid besluta att inte beakta priserna för sådana uppköp i beräkningarna enligt punkt 4.

6.   Den behöriga myndigheten ska sedan beräkna ett nationellt ursprungspris för varje klass genom att vikta de regionala priserna för att ta hänsyn till andelen slaktningar i den region till vilken dessa priser refererar för berörd kategori i förhållande till det samlade antalet slaktningar för den berörda kategorin i medlemsstaten.

7.   Den behöriga myndigheten ska korrigera det nationella ursprungspris per klass som avses i punkt 6

a)

för att ta hänsyn till varje faktor som avses i artikel 13 där sådan korrigering inte redan har gjorts,

b)

för att säkerställa att priset har beräknats på grundval av slaktkroppens kalla vikt enligt artikel 13.2 andra stycket,

c)

för att ta hänsyn till tilläggsbetalningar, enligt punkt 3, om korrigeringen uppgår till minst 1 % av priset för klassen i fråga.

Den behöriga myndigheten ska, när den korrigerar enligt led c, dela de sammanlagda tilläggsbetalningar som gjorts i nötköttssektorn i den berörda medlemsstaten under det föregående räkenskapsåret med den sammanlagda årliga omsättningen i ton av vuxna nötkreatur för vilka priser har rapporterats.

8.   När den behöriga myndigheten i medlemsstaten anser att de priser som rapporteras till den

a)

berör ett obetydligt antal slaktkroppar, ska dessa priser inte beaktas,

b)

verkar vara otillförlitliga, ska den endast beakta dessa om och när den själv har övertygat sig om att de är tillförlitliga.

Artikel 17

Veckorapportering av priser till kommissionen

1.   I enlighet med artikel 36 ska medlemsstaterna meddela kommissionen de priser som beräknats i enlighet med artikel 16.4–16.7. De ska inte meddela dessa priser till någon annan myndighet innan de har meddelat dem till kommissionen.

2.   När priserna för ett betydande antal slaktdjur från en eller flera klasser enligt artikel 14.1, under exceptionella omständigheter eller med anledning av tillgången under säsongen, inte kan noteras i en medlemsstat eller region, får kommissionen använda de senast noterade priserna för den nämnda klassen eller de nämnda klasserna innan detta inträffar. Om en sådan situation pågår i mer än två på varandra följande veckor får kommissionen besluta att klassen eller klasserna i fråga tillfälligt ska avskaffas vid inrapporteringen av priser, och att en tillfällig omfördelning av viktningen eller viktningarna av dessa klasser ska ske.

Artikel 18

Genomsnittliga priser i gemenskapen

1.   För en given kategori gäller följande:

a)

Det genomsnittliga gemenskapspriset för varje klass för konformation och fettansättningsgrad som finns förtecknade i artikel 14.1 ska vara det viktade genomsnittet av de nationella marknadspriser som noterats för klassen. Viktningen ska grundas på andelen slaktningar i den gällande klassen i varje medlemsstat i förhållande till gemenskapens sammanlagda slaktningar inom klassen.

b)

Det genomsnittliga gemenskapspriset för varje konformationsklass ska vara det viktade genomsnittet av de genomsnittliga gemenskapspriserna för de klasser för fettansättningsgrad som ingår i den berörda konformationsklassen. Viktningen ska baseras på andelen slaktningar i varje klass för fettansättningsgrad i förhållande till det sammanlagda antalet slaktningar i den berörda konformationsklassen inom gemenskapen.

c)

Det genomsnittliga gemenskapspriset ska vara det viktade genomsnittet av de genomsnittliga gemenskapspriserna enligt led a. Viktningen ska grundas på andelen slaktningar i varje klass som avses i led a i förhållande till det sammanlagda antalet slaktningar inom gemenskapen i den berörda kategorin.

2.   Det genomsnittliga gemenskapspriset för alla kategorier tillsammans ska vara det viktade genomsnittet av de genomsnittspris som avses i punkt 1 c. Denna viktning ska grundas på varje kategoris andel av de sammanlagda slaktningarna av vuxna nötkreatur inom gemenskapen.

Artikel 19

Årliga meddelanden från medlemsstaterna till kommissionen

Varje medlemsstat ska senast den 15 april varje år sända följande till kommissionen:

a)

En konfidentiell förteckning över de slakterier som noterar priser, antingen enligt artikel 15.1 a eller b, med uppgift om omsättningen vuxna nötkreatur på varje slakteri uttryckt i antal, och om möjligt i ton slaktvikt, under det föregående kalenderåret.

b)

En konfidentiell förteckning över de fysiska eller juridiska personer som noterar priser, antingen enligt artikel 15.1 c eller d, med uppgift om det antal vuxna nötkreatur, om möjligt även uttryckt i ton slaktvikt, som de skickade till slakt under det föregående kalenderåret.

c)

En förteckning över de regioner som priserna noteras för och den viktning som gäller för var och en av dem enligt artikel 16.6.

KAPITEL III

GRISKÖTT

Artikel 20

Obligatorisk klassificering av slaktkroppar och undantag från denna skyldighet

1.   Den gemenskapsskala för klassificering av slaktkroppar av gris som avses i artikel 42.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska användas av samtliga slakterier för att klassificera alla slaktkroppar så att producenterna får en skälig ersättning grundad på vikten och kroppssammansättningen hos de grisar som de har levererat till slakterierna.

2.   Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna besluta att undanta följande slakterier från skyldigheten att använda gemenskapens skala:

a)

Slakterier för vilka de berörda medlemsstaterna fastställer ett högsta antal slaktningar. Detta antal får inte överskrida 200 grisar per vecka i årsgenomsnitt.

b)

Slakterier som enbart slaktar grisar födda och uppfödda i egna inrättningar och som själva styckar alla slaktkroppar.

De berörda medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sitt beslut enligt första stycket och ange det maximala antal slaktade djur som tillåts i vart och ett av de slakterier som undantagits från skyldigheten att använda gemenskapens skala.

Artikel 21

Vägning, klassificering och märkning

1.   Slaktkroppar av gris ska klassificeras vid vägningen i enlighet med bestämmelserna i punkt B.II i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007.

Medlemsstaterna kan, i enlighet med förfarandet i artikel 195.2 i förordning (EG) nr 1234/2007, bemyndigas att tillåta klassificering före vägning av grisar som slaktas inom deras territorier.

2.   I enlighet med artikel 43 m iv i förordning (EG) nr 1234/2007 utesluter bestämmelserna i punkt B.II i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 och i punkt 1 i denna artikel inte användningen av andra bedömningskriterier utöver vikt och uppskattat innehåll av magert kött när det gäller grisar som slaktats inom en medlemsstats territorium.

3.   Omedelbart efter klassificering ska slaktkropparna märkas med den versal som motsvarar slaktkroppens klass, eller med ett procenttal som anger det uppskattade innehållet av magert kött, enligt punkt B.II i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007.

Bokstäverna eller siffrorna ska vara minst 2 cm höga. Vid märkningen får giftfri, outplånlig och värmebeständig färg användas, eller någon annan permanent märkningsmetod som godkänts i förväg av de behöriga nationella myndigheterna.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket får slaktkroppen märkas med upplysningar om kroppens vikt eller med andra användbara upplysningar.

Halva slaktkroppar ska märkas på svålen på bakläggen eller skinkan.

En etikett som satts fast på ett sådant sätt att den inte kan tas bort utan att skadas ska också vara en godtagbar form av märkning.

4.   Genom undantag från punkt 3 får medlemsstaterna besluta att slaktkroppar av gris inte behöver märkas om ett officiellt protokoll upprättas som för varje slaktkropp minst innefattar

a)

individuell identifikation av slaktkroppen på ett sådant sätt att det inte går att ändra,

b)

slaktkroppens varma vikt, och

c)

uppskattat innehåll av magert kött.

Detta protokoll ska behållas i sex månader och ska samma dag som det upprättas bekräftas som ett originaldokument av en person som är anförtrodd denna kontrollfunktion.

För att få säljas ostyckade i en annan medlemsstat ska dock slaktkropparna märkas med den korrekta klassbeteckningen enligt punkt B.II i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007, eller i överensstämmelse med procentandelen magert kött.

5.   Fett, muskler eller andra vävnader får inte avlägsnas från slaktkroppen före vägning, klassificering och märkning, dock utan att det påverkar tillämpningen av punkt B.III i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007.

Artikel 22

Slaktkroppsvikt

1.   Vid tillämpningen av artikel 42.1 b i förordning (EG) nr 1234/2007 ska slaktkroppsvikten avse vikten av den kalla slaktkroppen som ska presenteras på det sätt som anges i punkt B.III i bilaga V till den förordningen.

2.   Slaktkroppen ska vägas så snart som möjligt efter slakt och inte senare än 45 minuter efter det att grisen har stuckits.

Den kalla slaktvikten ska motsvara den varma vikten enligt första stycket minus 2 %.

Om det i ett visst slakteri generellt inte går att hålla 45-minutersgränsen mellan stickning och vägning får den behöriga myndigheten i medlemsstaten tillåta att denna tidsperiod förlängs under förutsättning att det avdrag på 2 % som anges i andra stycket minskas med 0,1 procentenheter för varje ytterligare kvart eller del därav som har förflutit.

3.   Genom undantag från punkterna 1 och 2 får vikten på den kalla slaktkroppen beräknas genom ett avdrag i absolut vikt efter en förutbestämd avdragsskala som fastställts av medlemsstaterna på grundval av egenskaperna hos deras grisbestånd och som anmälts till kommissionen. Tillämpningen av sådana skalor ska godkännas enligt förfarandet i artikel 195.2 i förordning (EG) nr 1234/2007, om avdragen för individuella viktklasser så långt det är möjligt motsvarar avdragen enligt punkterna 1 och 2.

Artikel 23

Svinslaktkroppars innehåll av magert kött

1.   Vid tillämpningen av punkt B.IV i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 ska innehållet av magert kött i en slaktkropp av gris utgöras av förhållandet mellan

den totala vikten av de röda tvärstrimmiga musklerna, under förutsättning att de kan avskiljas med kniv, och

slaktkroppens vikt.

Den totala vikten av de röda tvärstrimmiga musklerna fastställs antingen genom fullständig eller delvis dissekering av slaktkroppen eller genom en kombination av fullständig och delvis dissekering med hjälp av en snabb nationell beräkningsmetod för bedömning av slaktkroppar som grundar sig på statistiskt beprövade metoder som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 195.2 i förordning (EG) nr 1234/2007.

Den dissekering som avses i andra stycket får även ersättas av en bedömning av procentandelen magert kött med hjälp av fullständig dissekering med en datortomograf, förutsatt att tillfredsställande komparativa dissektionsresultat erhålls.

2.   Den statistiska standardmetod för att bedöma procentandelen magert kött hos slaktkroppar av gris som ska godkännas som klassificeringsmetod enligt punkt B.IV i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 ska vara den vanliga minstakvadratmetoden, en lågrangsmetod eller en annan statistiskt beprövad metod.

Metoden ska baseras på ett representativt urval från den nationella eller regionala grisköttsproduktionen bestående av minst 120 slaktkroppar vars innehåll av magert kött har fastställts i enlighet med den dissekeringsmetod som föreskrivs i bilaga IV till denna förordning. Om flera olika urvalsmetoder används ska referensvärdet mätas på åtminstone 50 slaktkroppar och noggrannheten ska vara minst den som erhålls vid användning av den statistiska standardmetoden på 120 slaktkroppar med användning av metoden i bilaga IV.

3.   Klassificeringsmetoderna får godkännas endast om kvadratroten ur medelkvadratavvikelsen för prediktionen (RMSEP), beräknad med fullständig korsvalidering eller med en testsetvalidering av ett representativt urval på minst 60 slaktkroppar, är mindre än 2,5. Dessutom ska outliers (extrema slaktkroppar) ingå i beräkningen av RMSEP.

4.   Medlemsstaterna ska i ett protokoll underrätta kommissionen om vilka klassificeringsmetoder de vill ha godkända för tillämpning inom sitt territorium, beskriva dissekeringsproven och ange vilka principer dessa metoder bygger på och vilka ekvationer som används för att beräkna procentandelen magert kött. Protokollet ska bestå av två delar och innehålla de uppgifter som anges i bilaga V. Del 1 av protokollet ska lämnas in till kommissionen innan dissekeringsproven inleds.

Tillämpningen av klassificeringsmetoder inom en medlemsstats territorium ska godkännas enligt förfarandet i artikel 195.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 på grundval av protokollet.

5.   Tillämpningen av klassificeringsmetoder ska på alla punkter följa beskrivningen i det gemenskapsbeslut där de godkänns.

Artikel 24

Kontroller på plats

1.   Klassificering, vägning och märkning av slaktkroppar av gris i de inrättningar som avses i artikel 20 ska oanmält kontrolleras på plats av ett organ som är oberoende av klassificeringsmyndigheterna och slakterierna.

Kravet på att kontrollerna ska utföras av ett organ som är oberoende av klassificeringsmyndigheterna ska dock inte gälla om den behöriga myndigheten själv utför dessa kontroller.

2.   Kontroller ska genomföras vid minst två tillfällen var tredje månad i samtliga godkända inrättningar som slaktar 200 grisar eller mer per vecka som årligt genomsnitt.

I godkända inrättningar som slaktar mindre än 200 grisar per vecka som årligt genomsnitt ska medlemsstaterna dock fastställa frekvensen för kontrollerna.

3.   Vid tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 ska medlemsstaterna

a)

fastställa omfattningen av kontrollerna på grundval av en riskbedömning, varvid särskild hänsyn ska tas till antalet slaktade grisar i de berörda slakterierna och resultaten av tidigare kontroller i dessa slakterier,

b)

underrätta kommissionen om de åtgärder som de har vidtagit för att tillämpa dessa bestämmelser senast den 1 juli 2009 och därefter senast en månad efter varje eventuell ändring av de uppgifter som ska meddelas.

4.   Om det organ som ansvarar för kontrollerna inte är underställt någon offentlig myndighet ska en offentlig myndighet minst en gång om året på samma villkor fysiskt övervaka de kontroller som avses i punkterna 1 och 2. Den offentliga myndigheten ska regelbundet underrättas om resultaten av kontrollorganets verksamhet.

Artikel 25

Marknadspris för slaktkroppar av gris i medlemsstaterna

1.   Marknadspriset för slaktkroppar av gris i en medlemsstat ska vara lika med genomsnittet av noteringarna för slaktkroppar av gris på representativa marknader eller prisnoteringsorter i den medlemsstaten.

2.   Det pris som avses i punkt 1 ska bestämmas utifrån noteringar för slaktkroppar som väger

minst 60 men mindre än 120 kg av klass E,

minst 120 men mindre än 180 kg av klass R.

Valet av viktkategorier och eventuell vägning ska överlåtas åt den berörda medlemsstaten som ska underrätta kommissionen om detta.

3.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen de representativa marknader och prisnoteringsorter som avses i punkt 1 senast den 1 juli 2009 och därefter senast en månad efter varje eventuell ändring av dessa uppgifter.

Kommissionen ska vidarebefordra de upplysningar som avses i första stycket till övriga medlemsstater.

Artikel 26

Genomsnittspris i gemenskapen

1.   Det genomsnittliga marknadspriset i gemenskapen för slaktkroppar av gris enligt artiklarna 17 och 37 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska bestämmas på grundval av de priser vid leveransen till slakteriet, exklusive mervärdesskatt, som betalas till leverantörerna av levande grisar.

2.   De priser som fastställs enligt punkt 1 ska inkludera värdet av obearbetade ätliga och icke ätliga slaktbiprodukter och ska gälla för 100 kg kall slaktkropp av gris som

presenteras i enlighet med den referenspresentation som föreskrivs i punkt B.III första stycket i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007, och

vägts och klassificerats hängande på slaktkroken, varvid den noterade vikten omvandlats till kall slaktvikt i enlighet med de metoder som fastställs i artikel 22 i den här förordningen.

3.   Det marknadspris i gemenskapen som avses i punkt 1 ska beräknas genom att de priser som noterats i varje medlemsstat viktas med hjälp av koefficienter som anger den relativa storleken på grispopulationen i varje medlemsstat.

Koefficienterna enligt första stycket ska bestämmas utifrån den uppskattning av grispopulationen som görs i början av december varje år i enlighet med rådets direktiv 93/23/EEG (16).

Artikel 27

Veckorapportering av prisnoteringar till kommissionen

1.   I enlighet med artikel 36 ska medlemsstaterna meddela kommissionen följande:

a)

De prisnoteringar som fastställts i enlighet med artiklarna 25.1, 26.1 och 26.2.

b)

De representativa prisnoteringarna per djur för smågrisar med en genomsnittlig levande vikt på ca 20 kg.

2.   Om kommissionen saknar en eller flera prisnoteringar ska den senaste tillgängliga prisnoteringen användas. Om en eller flera prisnoteringar saknas för tredje veckan i följd, ska kommissionen bortse från den eller de prisnoteringarna.

3.   På begäran av kommissionen ska medlemsstaterna tillhandahålla följande uppgifter (om dessa finns tillgängliga) om produkter som omfattas av del XVII i bilaga I till förordning (EG) nr 1234/2007:

a)

Marknadspriserna i medlemsstaterna för de produkter som importerats från tredjeland.

b)

Priserna på de representativa marknaderna i tredjeland.

KAPITEL IV

FÅRKÖTT

Artikel 28

Kriterier för definition av slaktkroppar av lätta lamm

1.   Vid tillämpning av kriterierna i punkt C.III.2 i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 ska bestämmelserna i bilaga VI till den här förordningen gälla.

2.   Köttets färg, enligt bilaga VI, ska fastställas på sidan bredvid rectus abdominis med hjälp av ett standardfärgkort.

Artikel 29

Ytterligare bestämmelser om klasser för konformation och fettansättningsgrad, slaktkroppsvikt och köttets färg

I bilaga VII till den här förordningen fastställs ytterligare bestämmelser som specificerar de definitioner av konformations- och fettansättningsklasser som avses i punkt C.III i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007.

Artikel 30

Klassificering och identifiering

1.   Den klassificering och identifiering som avses i punkterna C.III och C.V i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007 ska äga rum i slakteriet.

2.   Klassificering, identifiering och vägning av en slaktkropp ska äga rum senast en timme efter det att djuret har stuckits.

3.   Den identifiering av slaktkroppar eller halva slaktkroppar som klassificerats enligt den skala som avses i artikel 42.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1234/2007 i deltagande inrättningar ska utföras genom en märkning som anger kategori samt konformations- och fettansättningsklass.

Denna märkning ska utföras genom stämpling med outplånlig och giftfri färg enligt en metod som godkänts av de behöriga nationella myndigheterna.

Kategorierna ska betecknas enligt följande:

a)

L: Slaktkroppar av får som är yngre än tolv månader (lamm).

b)

S: Slaktkroppar av andra får.

4.   Medlemsstaterna får tillåta att märkningen i stället utförs med hjälp av en fast anbringad etikett som inte kan ändras.

Artikel 31

Klassificering utförd av kvalificerad personal

Medlemsstaterna ska se till att klassificeringen utförs av tillräckligt kvalificerad personal. Medlemsstaterna ska utse denna personal genom ett godkännandeförfarande eller genom att utse ett organ som ansvarar för detta.

Artikel 32

Kontroller på plats

1.   Det arbete som utförs av den klassificeringspersonal som avses i artikel 31 samt klassificering och identifiering av slaktkropparna i de deltagande inrättningarna ska oanmält kontrolleras på plats av ett organ som utsetts av medlemsstaten och som är oberoende av klassificeringsmyndigheterna och de deltagande inrättningarna.

Kravet på att kontrollerna ska utföras av ett organ som är oberoende av klassificeringsmyndigheterna ska dock inte gälla om den behöriga myndigheten själv utför dessa kontroller.

Om det organ som ansvarar för kontrollerna inte är underställt någon offentlig myndighet ska en offentlig myndighet minst en gång om året på samma villkor fysiskt övervaka de kontroller som avses i första stycket. Den offentliga myndigheten ska regelbundet underrättas om resultaten av kontrollorganets verksamhet.

2.   Dessa kontroller ska genomföras minst en gång var tredje månad i samtliga deltagande inrättningar som utför klassificering och slaktar minst 80 får per vecka som årligt genomsnitt. Varje kontroll ska avse minst 40 slumpvis utvalda slaktkroppar.

I deltagande inrättningar som slaktar mindre än 80 får per vecka som årligt genomsnitt ska medlemsstaterna dock fastställa kontrollfrekvensen och det antal slaktkroppar som minst ska kontrolleras på grundval av en riskbedömning, varvid särskild hänsyn ska tas till antalet slaktade får i de berörda slakterierna och resultaten av tidigare kontroller i dessa slakterier.

Artikel 33

Marknadspris som ska noteras

1.   Det marknadspris som ska noteras med utgångspunkt i gemenskapens skala för klassificering av slaktkroppar av får och som avses i artikel 42.1 andra stycket i förordning (EG) nr 1234/2007, ska vara det pris, exklusive mervärdesskatt, som betalas till leverantören av lamm med ursprung i gemenskapen vid leveransen till slakteriet. Detta pris ska uttryckas per 100 kg slaktkropp i enlighet med den referenspresentation som avses i punkt C.IV i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007, vägd och klassificerad på krok i slakteriet.

2.   Som vikt ska räknas den varma slaktkroppens vikt korrigerad med viktförlusten under avkylningen. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de korrigeringsfaktorer som används.

3.   Om slaktkroppens presentation efter vägning och klassificering på krok avviker från referenspresentationen ska medlemsstaterna anpassa slaktkroppens vikt med hjälp av de korrigeringsfaktorer som avses i punkt C.IV andra stycket i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de korrigeringsfaktorer som används.

Artikel 34

Rapportering av priser till kommissionen

1.   Medlemsstater vars fårköttsproduktion överstiger 200 ton per år ska överlämna en konfidentiell förteckning till kommissionen över de slakterier eller övriga inrättningar som deltar i fastställandet av priser enligt gemenskapsskalan (nedan kallade deltagande inrättningar), med uppgift om deras ungefärliga årskapacitet.

2.   I enlighet med artikel 36 ska de medlemsstater som avses i punkt 1 meddela kommissionen genomsnittspriset för samtliga deltagande inrättningar för varje kvalitet av lamm som noteras inom ramen för gemenskapens skala samt om motsvarande kvantiteter. Om en kvalitet utgör mindre än 1 % av den totala kvantiteten behöver priset dock inte rapporteras. Medlemsstaterna ska även underrätta kommissionen om genomsnittspriset i förhållande till vikten för alla klassificerade slaktkroppar av lamm för varje skala som används för prisrapportering.

Medlemsstaterna har dock rätt att underuppdela det rapporterade priset efter vikt för var och en av de klasser för konformation och fettansättningsgrad som avses i punkt C.III.1 i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007. Med begreppet kvalitet avses en kombination av konformations- och fettansättningsklasserna.

Artikel 35

Genomsnittliga priser i gemenskapen

De genomsnittliga priserna i gemenskapen på slaktkroppar av lamm ska beräknas genom att de priser som avses i artikel 34.2 viktas med hjälp av koefficienter som avspeglar den relativa storleken på fårköttsproduktionen i varje medlemsstat i förhållande till den sammanlagda fårköttsproduktionen i gemenskapen.

KAPITEL V

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 36

Veckorapportering av priser till kommissionen

1.   Medlemsstaterna ska senast kl. 12.00 (lokal tid Bryssel) varje onsdag meddela kommissionen de marknadspriser eller noteringar som avses i artiklarna 17.1, 27.1 och 34.2 i den här förordningen.

Priserna eller noteringarna ska avse den period från måndag till söndag som föregår den vecka då uppgifterna lämnas.

De priser eller noteringar som rapporteras ska uttryckas i euro eller, i tillämpliga fall, i nationell valuta.

2.   De meddelanden som avses i punkt 1 ska förmedlas på elektronisk väg på det formulär som kommissionen ställer till medlemsstaternas förfogande.

Artikel 37

Regelbunden översyn av viktningskoefficienter

1.   De viktningskoefficienter som avses i artiklarna 18, 26.3 och 35 i den här förordningen ska ses över regelbundet för att ta hänsyn till utvecklingstendenser på nationell nivå och på gemenskapsnivå.

2.   Vid varje översyn enligt punkt 1 ska kommissionen meddela medlemsstaterna de reviderade viktningskoefficienterna.

Artikel 38

Gemenskapens inspektionskommitté

1.   Den inspektionskommitté från gemenskapen som föreskrivs i artikel 42.2 i förordning (EG) nr 1234/2007, nedan kallad kommittén, ska ansvara för genomförandet av kontrollerna på plats i fråga om

a)

tillämpningen av de bestämmelser som rör gemenskapens skalor för klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur och får,

b)

noteringen av marknadspriser i enlighet med dessa klassificeringsskalor,

c)

klassificering, identifiering och märkning av produkter inom ramen för offentliga interventionsuppköp inom sektorn för nöt- och kalvkött enligt artikel 6.1 e i förordning (EG) nr 1234/2007.

2.   Kommittén ska som mest bestå av

a)

tre experter från kommissionen, varav en ska vara kommitténs ordförande,

b)

en expert från den berörda medlemsstaten,

c)

åtta experter från andra medlemsstater.

Medlemsstaterna ska utse experter på grundval av deras oberoende och duglighet, i synnerhet i fråga om klassificering av slaktkroppar och notering av marknadspriser och den särskilda karaktären av det arbete som ska utföras.

Experterna får under inga omständigheter för privata ändamål använda eller lämna ut information som de erhållit i samband med arbetet inom kommittén.

3.   Inspektioner ska ske vid slakterier, köttmarknader, interventionsorter, prisnoteringsorter och regionala och centrala organ som ansvarar för genomförandet av bestämmelserna i punkt 1.

4.   Inspektionerna ska genomföras regelbundet i medlemsstaterna, med en frekvens som får variera med hänsyn till bland annat den relativa betydelsen av nöt- och fårköttsproduktionen i de besökta medlemsstaterna eller till problemen med att tillämpa klassificeringsskalorna.

Programmet för inspektionerna ska utarbetas av kommissionen efter samråd med medlemsstaterna. Representanter för den medlemsstat som besöks får delta i inspektionerna.

Medlemsstaterna ska organisera de inspektioner som ska genomföras på deras territorium i enlighet med kommissionens önskemål. Medlemsstaten ska därför 30 dagar före besöket översända ett detaljerat program för de föreslagna inspektionerna till kommissionen, som får begära ändringar i programmet.

Kommissionen ska så tidigt som möjligt före varje besök underrätta medlemsstaterna om programmet och dess genomförande.

5.   Efter avslutad inspektion ska kommitténs medlemmar och representanterna för den besökta medlemsstaten mötas för att gå igenom resultaten. Kommitténs medlemmar ska sedan dra slutsatser av inspektionen när det gäller de punkter som avses i punkt 1.

Kommitténs ordförande ska sammanställa en rapport om utförda inspektioner och de slutsatser som avses i första stycket. Rapporten ska snarast möjligt tillställas den inspekterade medlemsstaten och därefter övriga medlemsstater.

Om den rapport som avses i andra stycket påpekar brister inom de olika verksamhetsområden som kontrollerats eller innehåller rekommendationer som syftar till förbättringar, ska medlemsstaterna, senast tre månader efter det att rapporten överlämnats, underrätta kommissionen om alla förändringar som planeras eller som har genomförts.

6.   Kostnader för resor och uppehälle för kommitténs medlemmar ska betalas av kommissionen enligt reglerna om ersättning av kostnader för resor och uppehälle för personer utan anknytning till kommissionen vilka anlitas som experter.

Artikel 39

Åtgärder som medlemsstaterna ska vidta

1.   Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder de anser nödvändiga

a)

för att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning tillämpas,

b)

för att säkerställa att de priser som noterats i enlighet med artiklarna 17.1, 27.1 och 34.2 i den här förordningen är riktiga,

c)

för att bestraffa alla överträdelser, t.ex. förfalskningar och bedrägligt användande av märken och etiketter eller klassificering som utförts av personal utan licens.

2.   Medlemsstaterna ska snarast möjligt underrätta kommissionen om de åtgärder som avses i punkt 1.

Artikel 40

Förordningarna (EEG) nr 563/82, (EEG) nr 2967/85, (EEG) nr 344/91, (EG) nr 295/96, (EG) nr 103/2006, (EG) nr 1128/2006, (EG) nr 908/2006, (EG) nr 1319/2006, (EG) nr 710/2008, (EG) nr 22/2008 och beslut 83/471/EEG ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till de upphävda förordningarna och det upphävda beslutet ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga VIII.

Artikel 41

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 10 december 2008.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EGT L 67, 11.3.1982, s. 23.

(3)  EGT L 285, 25.10.1985, s. 39.

(4)  EGT L 41, 14.2.1991, s. 15.

(5)  EGT L 39, 17.2.1996, s. 1.

(6)  EUT L 17, 21.1.2006, s. 6.

(7)  EUT L 168, 21.6.2006, s. 11.

(8)  EUT L 201, 25.7.2006, s. 6.

(9)  EUT L 243, 6.9.2006, s. 3.

(10)  EUT L 197, 25.7.2008, s. 28.

(11)  EUT L 9, 12.1.2008, s. 6.

(12)  EGT L 259, 20.9.1983, s. 30.

(13)  EGT L 204, 11.8.2000, s. 1.

(14)  EUT L 312, 11.11.2006, s. 6.

(15)  EUT L 223, 21.8.2008, s. 3.

(16)  EGT L 149, 21.6.1993, s. 1.


BILAGA I

Ytterligare bestämmelser om de klasser för konformation och fettansättningsgrad för vuxna nötkreatur som avses i artikel 3

1.   KONFORMATION

Utveckling av slaktkroppsformer, särskilt de viktigare delarna (lår, rygg och bog)

Konformationsklass

Ytterligare bestämmelser

S

Utomordentlig

Lår

:

Mycket starkt rundade, dubbelmusklade med tydliga muskelgränser

Innanlåret når mycket tydligt ned över fogen (bäckenbensfogen [symphisis pelvis])

Rygg

:

Mycket bred och mycket kraftig, ända fram till och i höjd med bogen

Mycket rundad rumpstek

Bog

:

Mycket starkt rundad

 

E

Utmärkt

Lår

:

Mycket rundade

Innanlåret når tydligt ned över fogen (bäckenbensfogen)

Rygg

:

Bred och mycket kraftig, ända fram till och i höjd med bogen

Mycket rundad rumpstek

Bog

:

Mycket rundad

 

U

Mycket god

Lår

:

Rundade

Innanlåret når ned över fogen (bäckenbensfogen)

Rygg

:

Bred och kraftig, ända fram till och i höjd med bogen

Rundad rumpstek

Bog

:

Rundad

 

R

God

Lår

:

Väl utvecklade

Lätt rundade innanlår och rumpstek

Rygg

:

Fortfarande kraftig, men mindre bred i höjd med bogen

 

Bog

:

Ganska väl utvecklad

 

O

Ganska god

Lår

:

Genomsnittligt utvecklade till svagt utvecklade

 

Rygg

:

Genomsnittlig

Rak form på rumpsteken

Bog

:

Genomsnittligt utvecklad till nästan platt

 

P

Dålig

Lår

:

Dåligt utvecklade

 

Rygg

:

Smal med benen synliga

 

Bog

:

Platt med benen synliga

 


2.   FETTANSÄTTNINGSGRAD

Grad av fett på slaktkroppens utsida och i brösthålan

Fettgrupp

Ytterligare bestämmelser

1

Mager

Inget fett i brösthålan

2

Lätt fet

I brösthålan är musklerna tydligt synliga mellan revbenen

3

Normalfet

I brösthålan är musklerna fortfarande synliga mellan revbenen

4

Fet

Fettränderna på låret är betydande. I brösthålan kan musklerna mellan revbenen vara fettmarmorerade

5

Mycket fet

Låret är nästan helt täckt med fett, så att fettränderna inte längre är tydligt synliga. I brösthålan är musklerna mellan revbenen fettmarmorerade


BILAGA II

GODKÄNNANDE AV AUTOMATISERADE KLASSIFICERINGSMETODER ENLIGT ARTIKEL 9.1

DEL A

Villkor och minimikrav för godkännande

1.   Den berörda medlemsstaten ska anordna ett certifieringstest med en jury bestående av minst fem auktoriserade experter när det gäller klassificering av slaktkroppar av vuxna nötkreatur. Två medlemmar av juryn ska komma från den medlemsstat som anordnar testet. De övriga medlemmarna i juryn ska var och en komma från en annan medlemsstat. Juryn ska bestå av ett udda antal experter. Experter från kommissionen och medlemsstaterna får närvara vid certifieringstestet som observatörer.

Medlemmarna i juryn ska arbeta självständigt och anonymt.

Den berörda medlemsstaten ska utse en samordnare för certifieringstestet som

inte får vara medlem i juryn,

har tillräckliga tekniska kunskaper och är helt oberoende,

övervakar att jurymedlemmarna arbetar självständigt och anonymt,

samlar in klassificeringsresultaten från jurymedlemmarna och de som framtagits med hjälp av de automatiserade klassificeringsmetoderna,

under hela certifieringstestet ser till att de klassificeringsresultat som erhållits med hjälp av de automatiserade klassificeringsmetoderna inte är tillgängliga för någon av jurymedlemmarna och vice versa, och inte heller för övriga berörda,

validerar klassificeringarna för varje slaktkropp och som, av objektiva skäl som ska anges, får besluta om att kassera slaktkroppar från det urval som används för analysen.

2.   I samband med certifieringstestet ska följande gälla:

Varje konformationsklass och fettgrupp ska delas in i tre underklasser.

Det ska krävas ett urval på minst 600 godkända slaktkroppar.

Kasserade slaktkroppar får inte utgöra mer än 5 % av de slaktkroppar som ska klassificeras med de automatiserade klassificeringsmetoderna.

3.   För varje validerad slaktkropp ska medianen av jurymedlemmarnas resultat anses som den korrekta klassificeringen för slaktkroppen i fråga.

För att bedöma de automatiserade klassificeringsmetoderna ska resultaten från den automatiserade klassificeringsutrustningen, för varje validerad slaktkropp, jämföras med medianvärdet av juryns resultat. Noggrannheten hos de automatiserade klassificeringsmetoderna ska fastställas med hjälp av ett system med poäng som fördelas enligt följande:

 

Konformation

Fettansättningsgrad

Inget fel

10

10

1 felenhet (dvs. 1 underklass högre eller lägre)

6

9

2 felenheter (dvs. 2 underklasser högre eller lägre)

–9

0

3 felenheter (dvs. 3 underklasser högre eller lägre)

–27

–13

Fler än 3 felenheter (dvs. fler än 3 underklasser högre eller lägre)

–48

–30

För godkännande ska de automatiserade klassificeringsmetoderna uppnå minst 60 % av det maximala antalet poäng för både konformation och fettansättningsgrad.

Dessutom måste klassificeringen med hjälp av automatiserade klassificeringsmetoder ligga inom följande gränser:

 

Konformation

Fettansättningsgrad

Medelavvikelse

± 0,30

± 0,60

Regressionslinjens lutnin

1 ± 0,15

1 ± 0,30

DEL B

Information som medlemsstaterna ska tillhandahålla beträffande anordnandet av ett certifieringstest

De datum då certifieringstestet äger rum.

En detaljerad beskrivning av de slaktkroppar av vuxna nötkreatur som klassificeras i den berörda medlemsstaten eller i en del av denna.

De statistiska metoder som används för att få fram det urval av slaktkroppar som med hänsyn till kategori, konformationsklass och fettansättningsgrad ska vara representativa för de vuxna nötkreatur som slaktas i den berörda medlemsstaten eller i en del av denna.

Namn på och adress till det slakteri/de slakterier där certifieringstestet ska äga rum, en redogörelse för bearbetningslinjen/bearbetningslinjerna och dess/deras kapacitet, däribland kapacitet per timme.

Den presentation/de presentationer av slaktkroppar som ska användas under certifieringstestet.

En beskrivning av den automatiserade klassificeringsutrustningen och dess tekniska funktioner, särskilt säkerheten när det gäller manipulering.

De auktoriserade experter som utsetts av den berörda medlemsstaten att delta i certifieringstestet i egenskap av jurymedlemmar.

Samordnaren för certifieringstestet, med belägg för dennes tillfredsställande tekniska kunskaper och fullständiga oberoende.

Namn på och adress till det oberoende organ som utsetts av den berörda medlemsstaten och som ska analysera resultaten från certifieringstestet.

DEL C

Information som medlemsstaterna ska tillhandahålla beträffande resultaten av ett certifieringstest

En kopia av klassificeringsblanketterna som fyllts i och undertecknats av jurymedlemmarna och av samordnaren för certifieringstestet.

En kopia av de klassificeringsresultat som erhållits under certifieringstestet med hjälp av automatiserade klassificeringsmetoder, undertecknad av samordnaren.

Samordnarens rapport om anordnandet av certifieringstestet mot bakgrund av de villkor och minimikrav som anges i del B i den här bilagan.

En kvantitativ analys, enligt en metod som ska fastställas av kommissionen, av resultaten från certifieringstestet med uppgift om varje enskild klassificerares resultat och de som erhållits genom den automatiserade klassificeringsmetoden. De uppgifter som används för analysen ska tillhandahållas i ett elektroniskt format som ska fastställas av kommissionen.

Den automatiserade klassificeringsmetodens noggrannhet fastställd i enlighet med bestämmelserna i del A.3 i den här bilagan.


BILAGA III

De korrigeringsfaktorer som avses i artikel 13.5 i procent av slaktvikten

Procentsats

Minskning

Ökning

Fettgrupper

1–2

3

4–5

1

2

3

4

5

Njurar

–0,4

 

Njurfett

–1,75

–2,5

–3,5

 

Bäckenfett

–0,5

 

Lever

–2,5

 

Mellangärde

–0,4

 

Njurtapp

–0,4

 

Svans

–0,4

 

Ryggmärg

–0,05

 

Juverfett

–1,0

 

Testiklar

–0,3

 

Testikelfett

–0,5

 

Innanlårsfett

–0,3

 

Stora halsvenen och angränsande fett

–0,3

 

Borttagande av yttre fett

 

0

0

+ 2

+ 3

+ 4

Borttagande av fett på bringans spets så att ett fettlager återstår (muskelvävnaden får inte exponeras)

 

0

+0,2

+0,2

+0,3

+0,4

Borttagande av fett på insidan av slaksidan som vidhänger testikelfettet

 

0

+0,3

+0,4

+0,5

+0,6


BILAGA IV

Innehåll av magert kött enligt artikel 23.2

1.   Uppskattningen av procentandelen magert kött bygger på dissekering i enlighet med referensmetoden.

2.   Vid delvis dissekering baseras uppskattningen av procentandelen magert kött på dissekeringen av de fyra största styckningsdelarna (bog, rygg, skinka och sida). Referensprocentandelen magert kött ska beräknas enligt följande:

Formula

Vikten av köttet i dessa fyra styckningsdelar (bog, rygg, skinka och sida) ska beräknas genom att totalvikten icke-kött i de fyra styckningsdelarna dras av från styckningsdelarnas totalvikt före dissekering.

3.   Vid fullständig dissekering ska referensprocentandelen magert kött beräknas på följande sätt:

Formula

Vikten av köttet ska beräknas genom att totalvikten icke-kött dras av från slaktkroppens totalvikt före dissekering. Huvudet, med undantag av kindbacken, ska inte dissekeras.


BILAGA V

Protokoll för metoder för klassificering av slaktkroppar av gris enligt artikel 23.4

1.

Del 1 i protokollet ska ge en detaljerad beskrivning av dissekeringsprovet, däribland

provperiod och tidsplan för hela godkännandeförfarandet,

slakteriernas antal och plats,

en beskrivning av den grispopulation som omfattas av provmetoden,

en presentation av den dissekeringsmetod (fullständig eller delvis) som valts,

en beskrivning av förfarandet om en datortomograf används enligt artikel 23.1 tredje stycket,

en presentation av de statistiska metoder som används i samband med den valda urvalsmetoden,

en beskrivning av den snabba nationella metoden,

exakt vilken presentation av slaktkropparna som kommer att användas.

2.

Del 2 i protokollet ska ge en detaljerad beskrivning av dissekeringsprovet, däribland

en presentation av de statistiska metoder som används i samband med den valda urvalsmetoden,

den ekvation som ska införas eller ändras,

en numerisk och en grafisk beskrivning av resultaten,

en beskrivning av den nya apparaturen,

viktgränsen för svin på vilka den nya metoden får användas och alla andra begränsningar i metodens praktiska tillämpning.


BILAGA VI

Klassificeringsskala för slaktkroppar av lamm med en slaktvikt på mindre än 13 kg enligt artikel 28

Kategori

A

B

C

Vikt

≤ 7 kg

7,1–10 kg

10,1–13 kg

Kvalitet

1

2

1

2

1

2

Köttets färg

ljusrosa

annan färg eller annan fettansättningsklass

ljusrosa eller rosa

annan färg eller annan fettansättningsklass

ljusrosa eller rosa

annan färg eller annan fettansättningsklass

Fettansättningsklass (1)

(2) (3)

(2) (3)

(2) (3)


(1)  Enligt definitionen i punkt C.III.1 i bilaga V till förordning (EG) nr 1234/2007


BILAGA VII

Ytterligare bestämmelser om de klasser för konformation och fettansättning för slaktkroppar av får som avses i artikel 29

1.   KONFORMATION

Utvecklingsgrad på slaktkroppsformer, särskilt de viktigare delarna (lår, rygg och bog).

Konformationsklass

Ytterligare bestämmelser

S

Utomordentligt välutvecklad

Lår

:

Dubbelmuskulär utveckling. Extremt konvexa former

Rygg

:

Extremt konvex, extremt bred, extremt tjock

Bog

:

Extremt konvex och extremt tjock

E

Utmärkt

Lår

:

Mycket tjockt. Mycket konvexa former

Rygg

:

Mycket konvex, mycket bred och tjock ned till bogen

Bog

:

Mycket konvex och mycket tjock

U

Mycket god

Lår

:

Tjockt. Konvexa former

Rygg

:

Bred och tjock ned till bogen

Bog

:

Tjock och konvex

R

God

Lår

:

I stort sett raka former

Rygg

:

Tjock men mindre bred ned till bogen

Bog

:

Välutvecklad men mindre tjock

O

Ganska god

Lår

:

Raka till konkava former

Rygg

:

Mindre bred och tjock

Bog

:

Närmast smal. Utan tjocklek

P

Dålig

Lår

:

Konkava till mycket konkava former

Rygg

:

Smal och konkav med utstående ben

Bog

:

Smal, flat och med utstående ben

2.   FETTANSÄTTNINGSGRAD

Grad av fett på utsidan av och inuti slaktkroppen.

Fettgrupp

Ytterligare bestämmelser (1)

1.

Mager

Utvändigt

Spår av fett eller inget synligt fett

Invändigt

Bukhåla

Inget synligt fett eller spår av fett på njurarna

Brösthåla

Inget synligt fett eller spår av fett mellan revbenen

2.

Lätt fet

Utvändigt

Ett tunt fettlager täcker en del av slaktkroppen, men kan vara mindre synligt på lemmarna

Invändigt

Bukhåla

Spår av fett eller ett tunt fettlager omsluter delar av njurarna

Brösthåla

Musklerna syns tydligt mellan revbenen

3.

Normalfet

Utvändigt

Ett tunt fettlager täcker hela eller större delen av slaktkroppen. Något kraftigare fettansättning vid svansroten

Invändigt

Bukhålà

Ett tunt fettlager omsluter en del av eller hela njurarna

Brösthåla

Musklerna fortfarande synliga mellan revbenen

4.

Fet

Utvändigt

Ett tjockt fettlager täcker hela eller större delen av slaktkroppen, men kan vara tunnare på lemmarna och tjockare på bogen

Invändigt

Bukhåla

Njurarna är omslutna av fett

Brösthåla

Musklerna mellan revbenen kan vara fettmarmorerade. Fettdepåer kan vara synliga på revbenen

5.

Mycket fet

Utvändigt

Mycket kraftig fettansättning

Fettansamlingar kan vara synliga

Invändigt

Bukhåla

Njurarna omslutna av ett tjockt fettlager

Brösthåla

Musklerna mellan revbenen är fettmarmorerade. Fettdepåer är synliga på revbenen


(1)  De ytterligare bestämmelserna för bukhålan gäller inte vid tillämpningen av bilaga VI till den här förordningen.


BILAGA VIII

Jämförelsetabell enligt artikel 40

1.   FÖRORDNING (EEG) nr 563/82

Förordning (EEG) nr 563/82

Den här förordningen

Artikel 1.1

Artikel 13.1

Artikel 1.2

Artikel 13.2

Artikel 1.3

Artikel 13.5 första stycket

Artikel 1.4

Artikel 13.5 andra stycket

Artikel 2

Artikel 2.3 och 2.4

Artikel 3

Artikel 13.4

Artikel 4

Artikel 41


2.   FÖRORDNING (EEG) nr 2967/85

Förordning (EEG) nr 2967/85

Den här förordningen

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2.1

Artikel 22.2 första och andra styckena

Artikel 2.2

Artikel 22.2 tredje stycket

Artikel 2.3

Artikel 22.3

Artikel 3

Artikel 23.2–23.5

Artikel 4.1

Artikel 21.3 första och andra styckena

Artikel 4.2

Artikel 21.3 fjärde stycket

Artikel 4.3

Artikel 21.3 femte stycket

Artikel 5

Artikel 21.4 a

Artikel 6

Artikel 39

Artikel 7

Artikel 41


3.   FÖRORDNING (EEG) nr 344/91

Förordning (EEG) nr 344/91

Den här förordningen

Artikel 1.1

Artikel 6.3

Artikel 1.2

Artikel 6.4

Artikel 1.2a

Artikel 6.2

Artikel 1.3

Artikel 6.5

Artikel 1.4

Artikel 6.6

Artikel 1.5

Artikel 7.2 första meningen och led a

Artikel 2.1

Artikel 2.2 första meningen och första strecksatsen

Artikel 5

Artikel 2.2 andra strecksatsen

Artikel 2.3

Artikel 6.7

Artikel 3.1 första stycket

Artikel 8

Artikel 3.1 andra stycket

Artikel 3.1a första till tredje stycket

Artikel 9.1

Artikel 3.1a fjärde stycket

Artikel 9.3 a

Artikel 3.1b

Artikel 9.2

Artikel 3.1c

Artikel 9.4

Artikel 3.2 första stycket

Artikel 11.1

Artikel 3.2 andra stycket

Artikel 11.2

Artikel 3.2 tredje stycket

Artikel 11.3

Artikel 3.2 fjärde stycket

Artikel 11.4

Artikel 3.2 femte stycket

Artikel 12.2

Artikel 3.2 sjätte stycket

Artikel 12.1

Artikel 3.3

Artikel 39.2

Artikel 4

Artikel 41

Bilaga I

Bilaga II del A

Bilaga II

Bilaga II delarna B och C


4.   FÖRORDNING (EG) nr 295/96

Förordning (EG) nr 295/96

Den här förordningen

Artikel 1

Artikel 14

Artikel 2.1

Artikel 15.1

Artikel 2.2

Artikel 2.3

Artikel 15.2

Artikel 3.1

Artikel 16.1

Artikel 3.2

Artikel 16.2

Artikel 3.3

Artikel 16.3

Artikel 3.4 a

Artikel 16.4 första stycket

Artikel 3.4 b

Artikel 16.4 andra stycket

Artikel 3.4 c

Artikel 16.5

Artikel 3.4 d

Artikel 16.6

Artikel 3.4 e första stycket första meningen

Artikel 16.7 första stycket första meningen

Artikel 3.4 e första stycket första strecksatsen

Artikel 16.7 första stycket led a

Artikel 3.4 e första stycket andra strecksatsen

Artikel 16.7 första stycket led c

Artikel 3.4 e andra stycket

Artikel 16.7 andra stycket

Artikel 3.5

Artikel 16.8

Artikel 4

Artikel 17

Artikel 5.1

Artikel 18.1

Artikel 5.2

Artikel 18.2

Artikel 5.3

Artikel 37.1

Artikel 6

Artikel 19

Artikel 7

Artikel 39.1

Artikel 8

Artikel 9

Artikel 41


5.   FÖRORDNING (EG) nr 103/2006

Förordning (EG) nr 103/2006

Den här förordningen

Artikel 1

Artikel 3.1

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 41

Bilaga I

Bilaga I

Bilagorna II och III


6.   FÖRORDNING (EG) nr 908/2006

Förordning (EG) nr 908/2006

Den här förordningen

Artikel 1

Artikel 25.3 första stycket

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 41

Bilagorna I–III


7.   FÖRORDNING (EG) nr 1128/2006

Förordning (EG) nr 1128/2006

Den här förordningen

Artikel 1.1

Artikel 26.1

Artikel 1.2

Artikel 26.2

Artikel 2.1

Artikel 25.1

Artikel 2.2

Artikel 25.2

Artikel 3

Artikel 4

Artikel 41

Bilagorna I och II


8.   FÖRORDNING (EG) nr 1319/2006

Förordning (EG) nr 1319/2006

Den här förordningen

Artikel 1.1

Artikel 27.1

Artikel 1.2

Artikel 27.2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 27.3

Artiklarna 4 och 5

Artikel 6

Artikel 41

Bilagorna I och II


9.   FÖRORDNING (EG) nr 22/2008

Förordning (EG) nr 22/2008

Den här förordningen

Artikel 1

Artikel 33

Artikel 2

Artikel 34

Artikel 3

Artikel 3.1

Artikel 4.1

Artikel 30.2

Artikel 4.2

Artikel 30.3

Artikel 4.3

Artikel 30.4

Artikel 5.1

Artikel 31

Artikel 5.2

Artikel 32

Artikel 6

Artikel 38.1 första meningen och led a och b

Artikel 7

Artikel 38.2 andra och tredje styckena

Artikel 8

Artikel 38.2 första stycket

Artikel 9.1 första stycket

Artikel 38.4 första stycket

Artikel 9.1 andra stycket

Artikel 9.2

Artikel 38.4 andra stycket

Artikel 9.3

Artikel 38.4 tredje stycket

Artikel 9.4

Artikel 38.4 fjärde stycket

Artikel 9.5

Artikel 38.5 första stycket

Artikel 9.6

Artikel 38.5 andra stycket

Artikel 10

Artikel 38.6

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 41

Bilaga I

Bilaga VII

Bilagorna II och III


10.   FÖRORDNING (EG) nr 710/2008

Förordning (EG) nr 710/2008

Den här förordningen

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 41

Bilaga


11.   BESLUT 83/471/EEG

Beslut 83/471/EEG

Den här förordningen

Artikel 1

Artikel 38.1

Artikel 2

Artikel 38.2

Artikel 3.1

Artikel 38.3

Artikel 3.2 första stycket

Artikel 38.4 första stycket

Artikel 3.2 andra stycket

Artikel 3.2 tredje stycket

Artikel 38.4 andra stycket

Artikel 3.3

Artikel 38.4 tredje stycket

Artikel 3.4

Artikel 38.4 fjärde stycket

Artikel 4

Artikel 38.5

Artikel 5

Artikel 38.6

Artikel 6


16.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/31


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1250/2008

av den 12 december 2008

om ändring av förordning (EG) nr 2074/2005 när det gäller intygskrav för import av fiskeriprodukter, levande musslor, tagghudingar, manteldjur och marina snäckor avsedda att användas som livsmedel

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 2006/88/EG av den 24 oktober 2006 om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk och om förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur (1), särskilt artikel 25 a och d,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (2), särskilt artikel 12,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (3), särskilt artikel 9,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (4), särskilt artikel 16,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (5), särskilt artikel 63, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 2074/2005 av den 5 december 2005 om tillämpningsåtgärder för vissa produkter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 och för genomförandet av offentliga kontroller enligt Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, om undantag från Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och om ändring av förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 (6) innehåller i tillägg IV och tillägg V till bilaga VI förlagor till hälsointyg för import av fiskeriprodukter och musslor avsedda att användas som livsmedel.

(2)

Rådets direktiv 2006/88/EG och kommissionens förordning (EG) nr 1251/2008 av den 12 december 2008 om tillämpning av rådets direktiv 2006/88/EG när det gäller villkor och intygskrav för utsläppande på marknaden och import till gemenskapen av djur och produkter från vattenbruk och om fastställande av en förteckning över smittbärande arter (7) innehåller djurhälsokrav för utsläppande på marknaden och import av djur och produkter från vattenbruk som är avsedda att användas som livsmedel.

(3)

Bestämmelserna omfattar restriktioner för import av vissa sändningar av djur och produkter från vattenbruk som tillhör arter som är mottagliga för de sjukdomar hos vattenlevande djur som förtecknas i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG samt transportkrav.

(4)

Förlagorna till intyg i förordning (EG) nr 2074/2005 bör ändras så att de överensstämmer med kraven i direktiv 2006/88/EG och förordning (EG) nr 1251/2008.

(5)

De särskilda kraven avseende levande musslor i avsnitt VII i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 gäller även levande tagghudingar, manteldjur och marina snäckor. Tillämpningsområdet för det intyg som används vid import av levande musslor som är avsedda att användas som livsmedel bör därför utvidgas till att även omfatta levande tagghudingar, levande manteldjur och levande marina snäckor.

(6)

Förordning (EG) nr 2074/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

En övergångsperiod bör medges så att medlemsstaterna och industrin kan vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla de nya kraven i denna förordning.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring av förordning (EG) nr 2074/2005

Förordning (EG) nr 2074/2005 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Övergångsbestämmelser

1.   Under en övergångsperiod till och med den 30 juni 2009 får sändningar för vilka ett hälsointyg har utfärdats enligt förlagan i förordning (EG) nr 2074/2005, i dess lydelse enlig förordning (EG) nr 1664/2006, importeras till gemenskapen.

2.   Under en övergångsperiod till och med den 31 juli 2010 får följande sändningar för vilka ett hälsointyg har utfärdats enligt förlagan i förordning (EG) nr 2074/2005, i dess lydelse enlig förordning (EG) nr 1664/2006, importeras till gemenskapen:

a)

Sändningar av fiskeriprodukter för vilka djurhälsointyget i del II i förlagan till hälsointyg i tillägg IV till bilaga VI till förordning (EG) nr 2074/2005, i dess lydelse enligt den här förordningen, inte gäller enligt anmärkning 2 i nämnda del II.

b)

Sändningar av levande musslor, tagghudingar, manteldjur och marina snäckor för vilka djurhälsointyget i del II i förlagan till hälsointyg i tillägg V till bilaga VI till förordning (EG) nr 2074/2005, i dess lydelse enligt den här förordningen, inte gäller enligt anmärkning 2 i nämnda del II.

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 12 december 2008.

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 328, 24.11.2006, s. 14.

(2)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 1.

(3)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 55.

(4)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 206.

(5)  EUT L 165, 30.4.2004, s. 1.

(6)  EUT L 338, 22.12.2005, s. 27.

(7)  Se sidan 41 i detta nummer av EUT.


BILAGA

Bilaga VI till förordning (EG) nr 2074/2005 ska ändras på följande sätt:

1.

Tillägg IV ska ersättas med följande:

”Tillägg IV till bilaga VI

FÖRLAGA TILL HÄLSOINTYG FÖR IMPORT AV FISKERIPRODUKTER AVSEDDA ATT ANVÄNDAS SOM LIVSMEDEL

Image

Image

Image

2.

Del A i tillägg V ska ersättas med följande:

”Tillägg V till bilaga VI

DEL A

FÖRLAGA TILL HÄLSOINTYG FÖR IMPORT AV LEVANDE MUSSLOR, TAGGHUDINGAR, MANTELDJUR OCH MARINA SNÄCKOR AVSEDDA ATT ANVÄNDAS SOM LIVSMEDEL

Image

Image

Image


16.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/41


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1251/2008

av den 12 december 2008

om tillämpning av rådets direktiv 2006/88/EG när det gäller villkor och intygskrav för utsläppande på marknaden och import till gemenskapen av djur och produkter från vattenbruk och om fastställande av en förteckning över smittbärande arter

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 2006/88/EG av den 24 oktober 2006 om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk och om förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur (1), särskilt artiklarna 17.2, 22, 25 och 61.3, och

av följande skäl:

(1)

I direktiv 2006/88/EG fastställs de djurhälsokrav som gäller för utsläppande på marknaden, införsel och transitering genom gemenskapen av djur och produkter från vattenbruk. Direktiv 2006/88/EG upphäver och ersätter rådets direktiv 91/67/EEG om djurhälsovillkor för utsläppande på marknaden av djur och produkter från vattenbruk (2) från och med den 1 augusti 2008.

(2)

Vattenbruksdjur är enligt direktiv 2006/88/EG alla vattenlevande djur, inklusive vattenlevande prydnadsdjur, i alla deras levnadsstadier, inklusive ägg och mjölke/könsceller, som föds upp på en vattenbruksanläggning eller i ett område för blötdjursodling, inklusive sådana vattenbruksdjur som tillförts anläggningen eller området för blötdjursodling efter att ha levt i vilt tillstånd. Med vattenlevande djur avses fisk, blötdjur och kräftdjur.

(3)

I kommissionens beslut 1999/567/EG av den 27 juli 1999 om förlagan till det intyg som avses i artikel 16.1 i rådets direktiv 91/67/EEG (3) och kommissionens beslut 2003/390/EG av den 23 maj 2003 om fastställande av särskilda villkor för utsläppande på marknaden av vattenbruksdjur av arter som inte anses mottagliga för vissa sjukdomar, och produkter av dessa (4) fastställs vissa regler för utsläppande på marknaden av vattenbruksdjur samt intygskrav. I kommissionens beslut 2003/804/EG av den 14 november 2003 om djurhälsovillkor och krav på intyg för import av levande blötdjur samt deras ägg och gameter för tillväxt, gödning, återutläggning och användning som livsmedel (5), kommissionens beslut 2003/858/EG av den 21 november 2003 om djurhälsovillkor och intygskrav för import av levande fisk, ägg och könsceller för odling och levande fisk från vattenbruk och produkter därav för användning som livsmedel (6) och kommissionens beslut 2006/656/EG av den 20 september 2006 om fastställande av djurhälsovillkor och intygskrav för import av prydnadsfiskar (7) fastställs villkoren för import av vattenbruksdjur till gemenskapen. Genom dessa beslut genomförs direktiv 91/67/EEG.

(4)

Enligt direktiv 2006/88/EG ska vattenbruksdjur som släpps ut på marknaden ha ett djurhälsointyg när de förs in i medlemsstater, zoner eller delområden som förklarats sjukdomsfria i enlighet med det direktivet eller omfattas av övervaknings- eller utrotningsprogram. Således bör det i denna förordning fastställas intygskrav och harmoniserade förlagor till djurhälsointyg som ersätter intygskraven i direktiv 91/67/EEG och genomförandebesluten till det direktivet.

(5)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (8) fastställs särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung som gäller för livsmedelsföretagare, däribland krav på förpackningen och märkningen. Kraven i denna förordning på utfärdande av djurhälsointyg i samband med utsläppande på marknaden och import av djur och produkter från vattenbruk avsedda för vidarebearbetning före användning som livsmedel bör inte gälla för de djur och produkter som förpackats och märkts enligt förordning (EG) nr 853/2004, under förutsättning att vissa villkor uppfylls.

(6)

Enligt direktiv 2006/88/EG ska medlemsstaterna se till att utsläppandet på marknaden av vattenlevande prydnadsdjur inte äventyrar hälsostatusen hos vattenlevande djur med avseende på de sjukdomar som inte är exotiska som förtecknas i del II i bilaga IV till det direktivet.

(7)

Vattenlevande prydnadsdjur som släpps ut på marknaden i gemenskapen och som är avsedda för anläggningar utan direkt kontakt med naturliga vatten, dvs. slutna anläggningar för prydnadsdjur, innebär inte samma risk för andra sektorer av vattenbruket i gemenskapen eller för vilda bestånd. Denna förordning bör därför inte innehålla några krav på djurhälsointyg för dessa djur.

(8)

För att se till att medlemsstater, där hela landet eller vissa zoner eller delområden har förklarats fria från en eller flera av de sjukdomar som inte är exotiska och för vilka vattenlevande prydnadsdjur är mottagliga, får uppgifter om förflyttningar in på deras territorium av vattenlevande prydnadsdjur som är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur, bör sådana förflyttningar anmälas via Traces-systemet som fastställs i rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (9) och införs genom kommissionens beslut 2004/292/EG av den 30 mars 2004 om idrifttagande av systemet Traces (10).

(9)

Förflyttningar inom gemenskapen från slutna anläggningar för prydnadsdjur till öppna sådana eller ut i naturen kan innebära en hög risk för andra sektorer av vattenbruket i gemenskapen och bör inte vara tillåtna utan godkännande från medlemsstaternas behöriga myndigheter.

(10)

Enligt direktiv 2006/88/EG ska medlemsstaterna vidta vissa minimiåtgärder för sjukdomsbekämpning vid bekräftad förekomst av en av de exotiska sjukdomar eller sjukdomar som inte är exotiska och som förtecknas i del II i bilaga IV till det direktivet hos vattenlevande djur eller vildlevande vattendjur eller vid nya sjukdomar. Medlemsstaterna ska dessutom enligt direktivet se till att vattenbruksdjur som släpps ut på marknaden har ett djurhälsointyg när djuren tillåts lämna ett område som omfattas av dessa bestämmelser om bekämpning.

(11)

Det bör därför i denna förordning fastställas djurhälsovillkor och intygskrav för sändningar av djur och produkter från vattenbruk som lämnar medlemsstater, zoner eller delområden som är föremål för sjukdomsbekämpningsåtgärder.

(12)

Enligt direktiv 2006/88/EG ska medlemsstaterna se till att djur och produkter från vattenbruk förs in i gemenskapen endast från tredjeländer eller delar av tredjeländer som finns uppförda på en förteckning som upprättats i enlighet med det direktivet.

(13)

Vattenbruksdjur bör endast få importeras till gemenskapen från tredjeländer vilkas djurhälsolagstiftning och system för bekämpning motsvarar gemenskapens. I denna förordning bör det därför fastställas en förteckning över tredjeländer och områden, zoner eller delområden i tredjeländer från vilka medlemsstaterna får föra in vattenbruksdjur för odling, återutläggningsområden, put and take-vatten och öppna anläggningar för prydnadsdjur till gemenskapen. Vissa prydnadsfiskar, blötdjur och kräftdjur för akvarier som är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur bör dock få importeras till gemenskapen från tredjeländer som är medlemmar av Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE).

(14)

Tredjeländer och områden i tredjeländer som på grundval av hänsyn till folkhälsan får exportera vattenbruksdjur för användning som livsmedel till gemenskapen bör också få exportera till gemenskapen enligt djurhälsobestämmelserna i denna förordning. Djur och produkter från vattenbruk som är avsedda att användas som livsmedel bör därför endast få importeras till gemenskapen från tredjeländer och områden, zoner eller delområden i tredjeländer som uppförts på en förteckning som upprättats enligt artikel 11.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (11).

(15)

Sådana förteckningar fastställs i bilagorna I och II till kommissionens beslut 2006/766/EG av den 6 november 2006 om fastställande av en förteckning över de tredjeländer och delar av tredjeländer från vilka import av musslor, tagghudingar, manteldjur, marina snäckor och fiskeriprodukter är tillåten (12) och, under en övergångsperiod till och med den 31 december 2009, genom kommissionens förordning (EG) nr 2076/2005 av den 5 december 2005 om fastställande av övergångsbestämmelser för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 853/2004, (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004 och om ändring av förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 (13). För att skapa enhetlighet i gemenskapslagstiftningen bör dessa förteckningar tas i beaktande i denna förordning.

(16)

Enligt direktiv 2006/88/EG ska alla sändningar av djur och produkter från vattenbruk vid införsel till gemenskapen åtföljas av ett dokument som innehåller ett djurhälsointyg. Det bör i denna förordning fastställas utförliga djurhälsovillkor för import av vattenbruksdjur till gemenskapen, inklusive förlagor till djurhälsointyg, som bör ersätta importvillkoren i direktiv 91/67/EEG.

(17)

I kommissionens förordning (EG) nr 2074/2005 av den 5 december 2005 om tillämpningsåtgärder för vissa produkter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 och för genomförandet av offentlig kontroller enligt Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, om undantag från Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 och om ändring av förordningarna (EG) nr 853/2004 och (EG) nr 854/2004 (14) fastställs förlagor till hälsointyg för import av fiskeriprodukter och levande musslor avsedda att användas som livsmedel. För att skapa enhetlighet i gemenskapslagstiftningen bör det i den här förordningen fastställas att dessa förlagor till djurhälsointyg vid import ska åtfölja produkter som omfattas av den här förordningen.

(18)

Vattenlevande prydnadsdjur, inklusive prydnadsfisk, blötdjur och kräftdjur för akvarier, införs i stor utsträckning till gemenskapen från tredjeländer och områden i tredjeländer. För att skydda djurhälsostatusen på anläggningar för prydnadsdjur i gemenskapen är det nödvändigt att fastställa vissa djurhälsokrav för import av sådana djur.

(19)

Det är viktigt att se till att de importerade vattenbruksdjurens hälsostatus inte äventyras under transporten till gemenskapen.

(20)

Utsättning av importerade vattenbruksdjur ut i naturen i gemenskapen innebär en särskilt stor risk för djurhälsostatusen i gemenskapen eftersom det är svårt att bekämpa och utrota sjukdomar i naturliga vatten. Det bör följaktligen krävas ett särskilt tillstånd från den behöriga myndigheten för sådan utsättning och den bör endast tillåtas på villkor att lämpliga åtgärder vidtas för att säkra djurhälsostatusen på utsättningsplatsen.

(21)

Vattenbruksdjur som är avsedda för transitering genom gemenskapen bör uppfylla samma krav som vattenbruksdjur som är avsedda för import till gemenskapen.

(22)

På grund av Kaliningrads särskilda geografiska läge bör det fastställas särskilda villkor för transitering av sändningar till och från Ryssland genom gemenskapen, vilket endast berör Lettland, Litauen och Polen. För att skapa enhetlighet i gemenskapslagstiftningen bör kommissionens beslut 2001/881/EG av den 7 december 2001 om upprättande av en förteckning över gränskontrollstationer som godkänts för veterinärkontroller av djur och animalieprodukter från tredje land och om uppdatering av de närmare bestämmelserna för kontroller som skall utföras av experter från kommissionen (15) och rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen (16) tas i beaktande i denna förordning.

(23)

Rådets direktiv 96/93/EG av den 17 december 1996 om certifiering av djur och animaliska produkter (17), som innehåller bestämmelser för utfärdande av veterinärintyg, bör gälla för djurhälsointyg som utfärdas enligt denna förordning.

(24)

Om vetenskapliga data eller praktisk erfarenhet visar att andra arter än de mottagliga arterna i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG kan förorsaka överföring av en viss sjukdom genom att agera som smittbärande arter, ska medlemsstaterna enligt artikel 17 i det direktivet säkerställa att vissa krav i det direktivet uppfylls om dessa arter förs in för odling eller utsättning i medlemsstater, zoner eller delområden som förklarats fria från denna sjukdom. Enligt artikel 17 i direktiv 2006/88/EG ska även en förteckning över smittbärande arter upprättas. En sådan förteckning över smittbärande arter bör därför antas.

(25)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) har avgivit tre yttranden i frågan: Scientific Opinion of the Panel on Animal Health and Welfare on a request from the European Commission on possible vector species and live stages of susceptible species not transmitting disease as regards certain fish diseases  (18), Scientific Opinion of the Panel on Animal Health and Welfare on a request from the European Commission on possible vector species and live stages of susceptible species not transmitting disease as regards certain mollusc diseases  (19) och Scientific Opinion of the Panel on Animal Health and Welfare on a request from the European Commission on possible vector species and live stages of susceptible species not transmitting disease as regards certain crustacean diseases  (20).

(26)

Sannolikheten för att de sjukdomar som förtecknas i direktiv 2006/88/EG överförs via de undersökta, potentiella smittbärande arterna eller grupperna av smittbärande arter, och etableras, har i dessa vetenskapliga yttranden bedömts vara från försumbar/extremt låg till måttlig (under vissa förhållanden). Bedömningen omfattade vattenlevande arter som används inom vattenbruket och som är föremål för handel för att odlas.

(27)

Efsa:s yttranden bör beaktas när förteckningen över smittbärande arter upprättas. Urvalet av arter till förteckningen bör säkerställa lämplig skyddsnivå för vattenbruksdjurs hälsostatus i gemenskapen samtidigt som införande av onödiga handelshinder undviks. Följaktligen bör arter som enligt yttrandena innebär en måttlig risk för överföring av sjukdomar tas med i förteckningen.

(28)

Många av de arter som i Efsa:s yttranden identifierats som potentiella smittbärare av vissa sjukdomar bör endast betraktas som sådana om de kommer från ett område där arter som är mottagliga för ifrågavarande sjukdom förekommer och de är avsedda för ett område där samma mottagliga arter också förekommer. Vattenbruksdjur av potentiellt smittbärande arter bör således endast under dessa förhållanden betraktas som smittbärande arter enligt artikel 17 i direktiv 2006/88/EG.

(29)

I strävan att göra gemenskapslagstiftningen tydlig och enhetlig bör besluten 1999/567/EG, 2003/390/EG, 2003/804/EG, 2003/858/EG och 2006/656/EG upphävas och ersättas med denna förordning.

(30)

En övergångsperiod bör medges så att medlemsstaterna och industrin kan vidta nödvändiga åtgärder för att uppfylla de nya kraven i denna förordning.

(31)

Med tanke på den omfattande handeln med vattenlevande prydnadsdjur av arter som är mottagliga för epizootiskt ulcerativt syndrom (EUS) och behovet av ytterligare studier av den risk sjukdomen utgör för branschen, bland annat en omprövning av förteckningen över mottagliga arter, bör man undvika ett omedelbart importstopp för prydnadsfiskarter som är mottagliga för EUS och som endast är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur. Det bör därför införas en övergångsperiod för de krav för denna sjukdom som sådana sändningar ska uppfylla. Det behövs även en övergångsperiod för att ge tredjeländer tillräckligt med tid att styrka frihet från sjukdomen.

(32)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I denna förordning fastställs följande:

a)

En förteckning över smittbärande arter.

b)

Djurhälsovillkor för utsläppande på marknaden av vattenlevande prydnadsdjur som antingen härrör från eller är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur.

c)

Krav för djurhälsointyg för utsläppande på marknaden av

i)

vattenbruksdjur som är avsedda för odling, inklusive återutläggningsområden, put and take-vatten, öppna anläggningar för prydnadsdjur och utsättning, och

ii)

djur och produkter från vattenbruk som är avsedda att användas som livsmedel.

d)

Djurhälsovillkor och krav för intyg för import till och transitering, inklusive lagring under transitering, genom gemenskapen av följande:

i)

Vattenbruksdjur som är avsedda för odling, inklusive återutläggningsområden, put and take-vatten och öppna anläggningar för prydnadsdjur.

ii)

Djur och produkter från vattenbruk som är avsedda att användas som livsmedel.

iii)

Vattenlevande prydnadsdjur som är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

a)   slutna anläggningar för prydnadsdjur: djurhandlare, handelsträdgårdar, trädgårdsdammar, kommersiella akvarier eller grossister där vattenlevande prydnadsdjur hålls

b)   öppna anläggningar för prydnadsdjur: andra anläggningar för prydnadsdjur än slutna anläggningar för prydnadsdjur,

c)   utsättning: utsättning av vattenbruksdjur ut i naturen.

KAPITEL II

SMITTBÄRANDE ARTER

Artikel 3

Förteckning över smittbärande arter

Vattenbruksdjur av arter som förtecknas i kolumn 2 i tabellen i bilaga I till denna förordning ska endast betraktas som smittbärare enligt artikel 17 i direktiv 2006/88/EG om dessa djur uppfyller villkoren i kolumnerna 3 och 4 i samma tabell.

KAPITEL III

UTSLÄPPANDE PÅ MARKNADEN AV VATTENBRUKSDJUR

Artikel 4

Vattenlevande prydnadsdjur som härrör från eller är avsedda för anläggningar för prydnadsdjur

1.   Flyttningar av vattenlevande prydnadsdjur ska anmälas via det datoriserade system som avses i artikel 20.1 i direktiv 90/425/EEG (Traces) om djuren

a)

härrör från anläggningar för prydnadsdjur i en medlemsstat,

b)

är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur i en annan medlemsstat, där hela landet eller vissa zoner eller delområden

i)

har förklarats fritt/fria från en eller flera av de sjukdomar som inte är exotiska som förtecknas i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG i enlighet med artikel 49 eller 50 i det direktivet, eller

ii)

omfattas av ett övervaknings- eller utrotningsprogram i enlighet med artikel 44.1 eller 44.2 i det direktivet, och

c)

tillhör arter som är mottagliga för en eller flera av de sjukdomar som medlemsstaten, zonen eller delområdet i fråga har förklarats fri/fritt från, eller som omfattas av ett sådant övervaknings- eller utrotningsprogram som avses i b.

2.   Vattenlevande prydnadsdjur som hålls i slutna anläggningar för prydnadsdjur får inte sättas ut i öppna anläggningar för prydnadsdjur, återutläggningsområden, put and take-vatten, områden för blötdjursodling eller i naturen utan den behöriga myndighetens tillstånd.

Den behöriga myndigheten får endast bevilja sådant tillstånd om utsättningen inte äventyrar hälsostatusen hos de vattenlevande djuren på utsättningsplatsen och den ska se till att lämpliga riskreducerande åtgärder vidtas.

Artikel 5

Vattenbruksdjur avsedda för odling, återutläggningsområden, put and take-vatten, öppna anläggningar för prydnadsdjur och utsättning

Sändningar av vattenbruksdjur som är avsedda för odling, återutläggningsområden, put and take-vatten, öppna anläggningar för prydnadsdjur eller utsättning ska åtföljas av ett djurhälsointyg som utfärdats i enlighet med förlagan i del A i bilaga II och anvisningarna i bilaga V om djuren

a)

förs in i medlemsstater, zoner eller delområden som

i)

har förklarats fria från en eller flera av de sjukdomar som inte är exotiska som förtecknas i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG i enlighet med artikel 49 eller 50 i det direktivet, eller

ii)

omfattas av ett övervaknings- eller utrotningsprogram i enlighet med artikel 44.1 eller 44.2 i det direktivet,

b)

tillhör arter som är mottagliga för en eller flera av de sjukdomar, eller arter som är smittbärare av en eller flera av de sjukdomar, som medlemsstaten, zonen eller delområdet i fråga har förklarats fri/fritt från eller som omfattas av ett sådant övervaknings- eller utrotningsprogram som avses i a.

Artikel 6

Djur och produkter från vattenbruk avsedda för vidarebearbetning före användning som livsmedel

1.   Sändningar av djur och produkter från vattenbruk som är avsedda för vidarebearbetning innan de används som livsmedel ska åtföljas av ett djurhälsointyg som utfärdats i enlighet med förlagan i del B i bilaga II och anvisningarna i bilaga V om de

a)

förs in i medlemsstater, zoner eller delområden som

i)

har förklarats fria från en eller flera av de sjukdomar som inte är exotiska som förtecknas i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG i enlighet med artikel 49 eller 50 i det direktivet, eller

ii)

omfattas av ett övervaknings- eller utrotningsprogram i enlighet med artikel 44.1 eller 44.2 i det direktivet,

b)

består av arter som är mottagliga för en eller flera av de sjukdomar som medlemsstaten, zonen eller delområdet i fråga har förklarats fri/fritt från, eller som omfattas av ett sådant övervaknings- eller utrotningsprogram som avses i a.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas på

a)

fisk som har slaktats och rensats innan den avsänds,

b)

blötdjur och kräftdjur som är avsedda att användas som livsmedel och som har förpackats och märkts för detta ändamål i enlighet med förordning (EG) nr 853/2004 och som

i)

inte är livsdugliga, dvs. som inte längre kan överleva om de återinsätts i den miljö de kommer ifrån, eller

ii)

är avsedda för vidarebearbetning utan tillfällig lagring vid platsen för bearbetningen,

c)

djur och produkter från vattenbruk som släpps ut på marknaden utan vidarebearbetning för att användas som livsmedel förutsatt att de är förpackade i detaljhandelsförpackningar som uppfyller bestämmelserna för sådana förpackningar i förordning (EG) nr 853/2004.

Artikel 7

Levande blötdjur och kräftdjur avsedda för reningsanläggningar, leveransanläggningar och liknande företag före användning som livsmedel

Sändningar av levande blötdjur och kräftdjur avsedda för reningsanläggningar, leveransanläggningar och liknande företag före användning som livsmedel ska åtföljas av ett djurhälsointyg som utfärdats i enlighet med förlagan i del B i bilaga II och anvisningarna i bilaga V om de

a)

förs in i medlemsstater, zoner eller delområden som

i)

har förklarats fria från en eller flera av de sjukdomar som inte är exotiska som förtecknas i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG i enlighet med artikel 49 eller 50 i det direktivet, eller

ii)

omfattas av ett övervaknings- eller utrotningsprogram i enlighet med artikel 44.1 eller 44.2 i det direktivet,

b)

består av arter som är mottagliga för en eller flera av de sjukdomar som medlemsstaten, zonen eller delområdet i fråga har förklarats fri/fritt från, eller som omfattas av ett sådant övervaknings- eller utrotningsprogram som avses i a.

Artikel 8

Djur och produkter från vattenbruk som lämnar medlemsstater, zoner och delområden som är föremål för sjukdomsbekämpningsåtgärder, inklusive utrotningsprogram

1.   Sändningar av djur och produkter från vattenbruk som lämnar medlemsstater, zoner och delområden som är föremål för de sjukdomsbekämpningsåtgärder som fastställs i avsnitten 3–6 i kapitel V i direktiv 2006/88/EG men för vilka den behöriga myndigheten har beviljat undantag från dessa bekämpningsåtgärder, ska åtföljas av ett djurhälsointyg som utfärdats i enlighet med förlagan i

a)

del A i bilaga II och anvisningarna i bilaga V om sändningarna består av vattenbruksdjur som är avsedda för odling, återutläggningsområden, put and take-vatten, öppna anläggningar för prydnadsdjur eller utsättning, och

b)

del B i bilaga II och anvisningarna i bilaga V om sändningarna består av djur och produkter från vattenbruk avsedda för vidarebearbetning, reningsanläggningar, leveransanläggningar och liknande företag före användning som livsmedel.

2.   Sändningar av vattenbruksdjur som är avsedda för odling, återutläggningsområden, put and take-vatten, öppna anläggningar för prydnadsdjur eller utsättning ska åtföljas av ett djurhälsointyg som utfärdats i enlighet med förlagan i del A i bilaga II och anvisningarna i bilaga V om de

a)

lämnar en medlemsstat, en zon eller ett delområde med ett utrotningsprogram som godkänts enligt artikel 44.2 i direktiv 2006/88/EG,

b)

består av arter som är mottagliga för en eller flera av de sjukdomar, eller arter som är smittbärare av en eller flera av de sjukdomar, som omfattas av det utrotningsprogram som avses i a.

3.   Sändningar av djur och produkter från vattenbruk som är avsedda för vidarebearbetning, reningsanläggningar, leveransanläggningar eller liknande företag före användning som livsmedel ska åtföljas av ett djurhälsointyg som utfärdats i enlighet med förlagan i del B i bilaga II och anvisningarna i bilaga V om de

a)

lämnar en medlemsstat, en zon eller ett delområde med ett utrotningsprogram som godkänts enligt artikel 44.2 i direktiv 2006/88/EG,

b)

består av arter som är mottagliga för en eller flera av de sjukdomar som omfattas av det utrotningsprogram som avses i a.

4.   Denna artikel ska inte tillämpas på

a)

fisk som har slaktats och rensats innan den avsänds,

b)

blötdjur och kräftdjur som är avsedda att användas som livsmedel och som har förpackats och märkts för detta ändamål i enlighet med förordning (EG) nr 853/2004 och som

i)

inte är livsdugliga, dvs. som inte längre kan överleva om de återinsätts i den miljö de kommer ifrån, eller

ii)

är avsedda för vidarebearbetning utan tillfällig lagring vid platsen för bearbetningen,

c)

djur och produkter från vattenbruk som släpps ut på marknaden utan vidarebearbetning för att användas som livsmedel förutsatt att de är förpackade i detaljhandelsförpackningar som uppfyller bestämmelserna för sådana förpackningar i förordning (EG) nr 853/2004.

Artikel 9

Införande av vattenbruksdjur efter inspektion

Om det i detta kapitel krävs en inspektion innan ett djurhälsointyg utfärdas, får levande vattenbruksdjur av arter som är mottagliga för en eller flera av de sjukdomar, eller arter som är smittbärare av en eller flera av de sjukdomar, som avses i det intyget inte föras in i anläggningen eller området för blötdjursodling under perioden mellan inspektionen och lastning av sändningen.

KAPITEL IV

VILLKOR FÖR IMPORT

Artikel 10

Vattenbruksdjur avsedda för odling, återutläggningsområden, put and take-vatten och öppna anläggningar för prydnadsdjur

1.   Vattenbruksdjur som är avsedda för odling, återutläggningsområden, put and take-vatten och öppna anläggningar för prydnadsdjur får endast importeras till gemenskapen från tredjeländer och områden, zoner eller delområden i tredjeländer som förtecknas i bilaga III.

2.   Sändningar av de vattenbruksdjur som avses i punkt 1 ska

a)

åtföljas av ett djurhälsointyg som utfärdats i enlighet med förlagan i del A i bilaga IV och anvisningarna i bilaga V,

b)

uppfylla djurhälsokraven i den intygsförlaga och de anvisningar som avses i a.

Artikel 11

Vattenlevande prydnadsdjur avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur

1.   Prydnadsfisk av arter som är mottagliga för en eller flera av de sjukdomar som förtecknas i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG och som är avsedd för slutna anläggningar för prydnadsdjur får endast importeras till gemenskapen från tredjeländer och områden, zoner eller delområden i tredjeländer som förtecknas i bilaga III till denna förordning.

2.   Prydnadsfisk av arter som inte är mottagliga för någon av de sjukdomar som förtecknas i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG samt blötdjur och kräftdjur för akvarier som är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur får endast importeras till gemenskapen från tredjeländer eller områden i tredjeländer som är medlemmar av Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE).

3.   Sändningar av de djur som avses i punkterna 1 och 2 ska

a)

åtföljas av ett djurhälsointyg som utfärdats i enlighet med förlagan i del B i bilaga IV och anvisningarna i bilaga V, och

b)

uppfylla djurhälsokraven i den intygsförlaga och de anvisningar som avses i a.

Artikel 12

Djur och produkter från vattenbruk avsedda att användas som livsmedel

1.   Djur och produkter från vattenbruk som är avsedda att användas som livsmedel får endast importeras till gemenskapen från tredjeländer och områden, zoner eller delområden i tredjeländer som uppförts på en förteckning som har upprättats enligt artikel 11.1 i förordning (EG) nr 854/2004.

2.   Sändningar av de djur och produkter som avses i punkt 1 ska

a)

åtföljas av ett kombinerat folkhälso- och djurhälsointyg som utfärdats i enlighet med förlagorna i tilläggen IV och V till bilaga VI till förordning (EG) nr 2074/2005, och

b)

uppfylla djurhälsokraven och anvisningarna i de intygsförlagor som avses i a.

3.   Denna artikel ska inte gälla om vattenbruksdjuren är avsedda för återutläggningsområden eller nedsänkning i gemenskapens vatten; i detta fall ska i stället artikel 10 gälla.

Artikel 13

Elektroniska intyg

Elektroniska intyg och andra överenskomna system som harmoniserats på gemenskapsnivå får användas vid utfärdande av intygen i detta kapitel.

Artikel 14

Transport av vattenbruksdjur

1.   Vattenbruksdjur för import till gemenskapen får inte transporteras under förhållanden som kan påverka deras hälsostatus. De får i synnerhet inte transporteras i samma vatten eller samma transportlåda som vattenlevande djur med lägre hälsostatus eller som inte är avsedda för import till gemenskapen.

2.   Under transporten till gemenskapen får vattenbruksdjuren inte lastas ur sin transportlåda och det vatten som de transporteras i får inte bytas i ett tredjeland som inte är godkänt för import av sådana djur till gemenskapen eller som har lägre hälsostatus än bestämmelseorten.

3.   Om sändningar av vattenbruksdjur transporteras till sjöss till gemenskapens gräns ska ett tillägg för sjötransport av levande vattenbruksdjur som utfärdats i enlighet med förlagan i del D i bilaga IV bifogas det relevanta djurhälsointyget.

Artikel 15

Krav för utsättning av djur och produkter från vattenbruk och för transportvatten

1.   Djur och produkter från vattenbruk som importeras till gemenskapen och som är avsedda att användas som livsmedel ska hanteras så att förorening av naturliga vatten i gemenskapen undviks.

2.   Vattenbruksdjur som importeras till gemenskapen får inte släppas ut i naturen i gemenskapen utan tillstånd från den behöriga myndigheten på bestämmelseorten.

Den behöriga myndigheten får endast bevilja tillstånd om utsättningen inte äventyrar hälsostatusen hos de vattenlevande djuren på utsättningsplatsen och den ska se till att lämpliga riskreducerande åtgärder vidtas.

3.   Transportvattnet från importerade sändningar av djur och produkter från vattenbruk ska hanteras så att förorening av naturliga vatten i gemenskapen undviks.

KAPITEL V

VILLKOR FÖR TRANSITERING

Artikel 16

Transitering och lagring

Sändningar av levande vattenbruksdjur, fiskägg och orensad fisk som förs in i gemenskapen men som är avsedda för ett tredjeland, antingen genom transitering direkt genom gemenskapen eller efter lagring i gemenskapen, ska uppfylla kraven i kapitel IV. Det intyg som åtföljer sändningen ska ha påskriften ”for transit through the EC”. Sändningen ska även åtföljas av ett intyg som krävs av det tredjeland som är bestämmelseland.

Om dessa sändningar är avsedda att användas som livsmedel ska de emellertid åtföljas av ett djurhälsointyg som utfärdats i enlighet med förlagan i del C i bilaga IV och anvisningarna i bilaga V.

Artikel 17

Undantag för transitering genom Lettland, Litauen och Polen

1.   Genom undantag från artikel 16 ska det vara tillåtet att på landsväg eller järnväg mellan de gränskontrollstationer i Lettland, Litauen och Polen som förtecknas i bilagan till kommissionens beslut 2001/881/EG transitera sändningar som kommer från och är destinerade till Ryssland direkt eller via ett annat tredjeland, om följande villkor uppfylls:

a)

Den officiella veterinären vid gränskontrollstationen för införsel har förseglat sändningen med en försegling som är försedd med ett löpnummer.

b)

De handlingar som enligt artikel 7 i direktiv 97/78/EG ska åtfölja sändningen har på varje sida märkts med ”Only for transit to Russia via the EC” av den officiella inspektören vid gränskontrollstationen för införsel.

c)

Formföreskrifterna i artikel 11 i direktiv 97/78/EG uppfylls.

d)

Det anges på den gemensamma veterinärhandlingen vid införsel som utfärdats av den officiella inspektören vid gränskontrollstationen för införsel att sändningen är godkänd för transitering.

2.   Sändningarna i punkt 1 får inte lastas av eller lagras i gemenskapen på det sätt som avses i artikel 12.4 eller artikel 13 i direktiv 97/78/EG.

3.   Den behöriga myndigheten ska göra regelbundna kontroller för att se till att antalet sändningar enligt punkt 1 och motsvarande mängd produkter som lämnar gemenskapen motsvarar det antal och den mängd som förs in i gemenskapen.

KAPITEL VI

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER, ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 18

Intygskrav i annan gemenskapslagstiftning

De djurhälsointyg som krävs enligt kapitlen III, IV och V i denna förordning ska i tillämpliga fall även omfatta ytterligare krav för djurhälsointyg i enlighet med

a)

åtgärder för att förebygga införandet av eller bekämpningen av sjukdomar som inte förtecknas i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG som godkänts i enlighet med 43.2 i det direktivet, eller

b)

artikel 5 i kommissionens beslut 2004/453/EG (21).

Artikel 19

Upphävanden

Besluten 1999/567/EG, 2003/390/EG, 2003/804/EG, 2003/858/EG och 2006/656/EG ska upphöra att gälla den 1 januari 2009.

Hänvisningar till de upphävda besluten ska anses som hänvisningar till denna förordning.

Artikel 20

Övergångsbestämmelser

1.   Under en övergångsperiod till och med den 30 juni 2009 får de vattenlevande prydnadsdjur som avses i artikel 4.1 släppas ut på marknaden utan att detta anmäls via det datoriserade system som föreskrivs i artikel 20.1 i direktiv 90/425/EEG (Traces) om de når sin bestämmelseort före detta datum.

2.   Under en övergångsperiod till och med den 30 juni 2009 får sändningar av djur och produkter från vattenbruk som åtföljs av ett flyttningsdokument eller ett djurhälsointyg i enlighet med bilaga E till direktiv 91/67/EEG eller besluten 1999/567/EG och 2003/390/EG släppas ut på marknaden om de når sin bestämmelseort före detta datum.

3.   Under en övergångsperiod till och med den 30 juni 2009 får följande sändningar av djur och produkter från vattenbruk importeras till eller transiteras genom gemenskapen:

a)

Sändningar som åtföljs av ett djurhälsointyg i enlighet med besluten 2003/804/EG, 2003/858/EG och 2006/656/EG.

b)

Sändningar som omfattas av kapitel IV i denna förordning, men som inte omfattas av besluten 2003/804/EG, 2003/858/EG och 2006/656/EG.

Artikel 14.3 gäller under denna period inte de sändningar som avses i a och b.

4.   Under en övergångsperiod till och med den 31 december 2009 får medlemsstaterna tillåta import av djur och produkter från vattenbruk avsedda att användas som livsmedel från tredjeländer och områden, zoner eller delområden i tredjeländer som förtecknas i bilagorna I och II till förordning (EG) nr 2076/2005.

5.   Under en övergångsperiod till och med den 31 december 2010 får medlemsstaterna tillåta import av vattenlevande prydnadsdjur av arter som är mottagliga för epizootiskt ulcerativt syndrom (EUS) och som endast är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur från tredjeländer eller områden i tredjeländer som är medlemmar av Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE).

Under denna övergångsperiod gäller inte kraven avseende EUS i del II.2 i djurhälsointyget i del B i bilaga IV för vattenlevande prydnadsdjur som endast är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur.

Artikel 21

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 12 december 2008

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 328, 24.11.2006, s. 14.

(2)  EGT L 46, 19.2.1991, s. 1.

(3)  EGT L 216, 14.8.1999, s. 13.

(4)  EUT L 135, 3.6.2003, s. 19.

(5)  EUT L 302, 20.11.2003, s. 22.

(6)  EUT L 324, 11.12.2003, s. 37.

(7)  EUT L 271, 30.9.2006, s. 71.

(8)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 55.

(9)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 29.

(10)  EUT L 94, 31.3.2004, s. 63.

(11)  EUT L 139, 30.4.2004, s. 206.

(12)  EUT L 320, 18.11.2006, s. 53.

(13)  EUT L 338, 22.12.2005, s. 83.

(14)  EUT L 338, 22.12.2005, s. 27.

(15)  EGT L 326, 11.12.2001, s. 44.

(16)  EGT L 24, 30.1.1998, s. 9.

(17)  EGT L 13, 16.1.1997, s. 28.

(18)  The EFSA Journal, nr 584, s. 1–163, 2007.

(19)  The EFSA Journal, nr 597, s. 1–116, 2007.

(20)  The EFSA Journal, nr 598, s. 1–91, 2007.

(21)  EUT L 156, 30.4.2004, s. 5.


BILAGA I

Förteckning över potentiellt smittbärande arter och förhållanden under vilka dessa arter ska betraktas som smittbärare

Sjukdomar

Smittbärare

 

Arter som ska betraktas som smittbärare enligt artikel 17.1 och 17.2 om de ytterligare villkoren i kolumnerna 3 och 4 i denna tabell uppfylls

Ytterligare villkor beträffande ursprungsorten för vattenlevande djur av arter som förtecknas i kolumn 2

Ytterligare villkor beträffande bestämmelseorten för vattenlevande djur av arter som förtecknas i kolumn 2

Kolumn 1

Kolumn 2

Kolumn 3

Kolumn 4

Epizootisk hematopoietisk nekros

Marmorkarp (Aristichthys nobilis), guldfisk (Carassius auratus), ruda (C. carassius), vanlig karp och koikarp (Cyprinus carpio), silverkarp (Hypophthalmichthys molitrix), Leuciscus-arter (Leuciscus spp.), mört (Rutilus rutilus), sarv (Scardinius erythrophthalmus), sutare (Tinca tinca)

Inga ytterligare villkor

Inga ytterligare villkor

Epizootiskt ulcerativt syndrom

Marmorkarp (Aristichthys nobilis), guldfisk (Carassius auratus), ruda (C. carassius), vanlig karp och koikarp (Cyprinus carpio), silverkarp (Hypophthalmichthys molitrix), Leuciscus-arter (Leuciscus spp.), mört (Rutilus rutilus), sarv (Scardinius erythrophthalmus), sutare (Tinca tinca)

Stor dammussla (Anodonta cygnea), flodkräfta (Astacus astacus), signalkräfta (Pacifastacus leniusculus), röd sumpkräfta (Procambarus clarkii)

Inga ytterligare villkor

Inga ytterligare villkor

Infektion orsakad av Bonamia exitiosa

Portugisiskt ostron (Crassostrea angulata), japanskt jätteostron (Crassostrea gigas), amerikanskt ostron (Crassostrea virginica)

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de härrör från en anläggning eller ett område för blöt-djurs-odling där arter som är mottagliga för sjukdomen förekommer.

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de är avsedda för en anläggning eller ett område för blöt-djurs-odling där arter som är mottagliga för sjukdomen hålls.

Infektion orsakad av Perkinsus marinus

Hummer (Homarus gammarus), krabbor av släktet Brachyura spp., kräftarten Cherax destructor, stor sötvattenräka (Macrobrachium rosenbergii), languster (Palinurus spp.), simkrabba (Portunus puber), mangrovekrabba (Scylla serrata), indisk viträka (Penaeus indicus), kurumaräka (Penaeus japonicus), gaffelräka (Penaeus kerathurus), räkor av arten Penaeus stylirostris, viträka (Penaeus vannamei)

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de härrör från en anläggning eller ett område för blöt-djurs-odling där arter som är mottagliga för sjukdomen förekommer.

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de är avsedda för en anläggning eller ett område för blöt-djurs-odling där arter som är mottagliga för sjukdomen hålls.

Infektion orsakad av Microcytos mackini

Inga

Ej tillämpligt

Ej tillämpligt

Taura-syndrom

Musslor av släktet Atrina spp., valthornssnäcka (Buccinum undatum), portugisiskt ostron (Crassostrea angulata), ätlig hjärtmussla (Cerastoderma edule), japanskt jätteostron (Crassostrea gigas), amerikanskt ostron (Crassostrea virginica), musslor av arten Donax trunculus, snäckor av arten Haliotis discus hannai, europeiskt havsöra (Haliotis tuberculata), strandsnäcka (Littorina littorea), hård venusmussla (Mercenaria mercenaria), japansk venusmussla (Meretrix lusoria), sandmussla (Mya arenaria), blåmussla (Mytilus edulis), medelhavsblåmussla (Mytilus galloprovincialis), åttaarmad bläckfisk (Octopus vulgaris), vanliga ostron (Ostrea edulis), stor kammussla (Pecten maximus), stor venusmussla (Ruditapes decussatus), japansk venusmussla (Ruditapes philippinarum), sepiabläckfisk (Sepia officinalis), vingssnäckor av släktet Strombus spp., gyllene venusmussla (Venerupis aurea), liten venusmussla (Venerupis pullastra), venusmussla (Venus verrucosa)

Hummer (Homarus gammarus), krabbor av släktet Brachyura spp., kräftarten Cherax destructor, stor sötvattenräka (Macrobrachium rosenbergii), languster (Palinurus spp.), simkrabba (Portunus puber), mangrovekrabba (Scylla serrata), räkor av arten Penaeus indicus, kurumaräka (Penaeus japonicus), gaffelräka (Penaeus kerathurus)

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de härrör från en anläggning där arter som är mottagliga för sjukdomen förekommer.

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smitt-bärare av sjukdomen i kolumn 1 om de är avsedda för en anläggning där arter som är mottagliga för sjukdomen hålls.

Yellowhead disease

Musslor av släktet Atrina spp., valthornssnäcka (Buccinum undatum), portugisiskt ostron (Crassostrea angulata), ätlig hjärtmussla (Cerastoderma edule), japanskt jätteostron (Crassostrea gigas), amerikanskt ostron (Crassostrea virginica), musslor av arten Donax trunculus, snäckor av arten Haliotis discus hannai, europeiskt havsöra (Haliotis tuberculata), strandsnäcka (Littorina littorea), hård venusmussla (Mercenaria mercenaria), japansk venusmussla (Meretrix lusoria), sandmussla (Mya arenaria), blåmussla (Mytilus edulis), medelhavsblåmussla (Mytilus galloprovincialis), åttaarmad bläckfisk (Octopus vulgaris), vanliga ostron (Ostrea edulis), stor kammussla (Pecten maximus), stor venusmussla (Ruditapes decussatus), japansk venusmussla (Ruditapes philippinarum), sepiabläckfisk (Sepia officinalis), vingssnäckor av släktet Strombus spp., gyllene venusmussla (Venerupis aurea), liten venusmussla (Venerupis pullastra), venusmussla (Venus verrucosa)

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de härrör från en anläggning där arter som är mottagliga för sjukdomen förekommer.

Inga ytterligare villkor beträffande bestämmelseorten.

Viral hemorragisk septikemi (VHS)

Hus (Huso huso), rysk stör (Acipenser gueldenstaedtii), sterlett (Acipenser ruthenus), stjärnstör (Acipenser stellatus), stör (Acipenser sturio), sibirisk stör (Acipenser Baerii)

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de härrör från en anläggning eller ett avrinningsområde där arter som är mottagliga för sjukdomen förekommer.

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de är avsedda för en anläggning där arter som är mottagliga för sjukdomen hålls.

Marmorkarp (Aristichthys nobilis), guldfisk (Carassius auratus), ruda (C. carassius), vanlig karp och koikarp (Cyprinus carpio), silverkarp (Hypophthalmichthys molitrix), Leuciscus-arter (Leuciscus spp.), mört (Rutilus rutilus), sarv (Scardinius erythrophthalmus), sutare (Tinca tinca)

Afrikansk mal (Clarias gariepinus), gädda (Esox lucius), malar (Ictalurus spp.), svart dvärgmal (Ameiurus melas), prickig dvärgmal (Ictalurus punctatus), pangasiusmal (Pangasius pangasius), gös (Sander lucioperca), mal (Silurus glanis)

Havsabborre (Dicentrarchus labrax), vit havsabborre/strimmig havsabborre (Morone chrysops x M. saxatilis), grå multe (Mugil cephalus), röd trumfisk (Sciaenops ocellatus), havsgös (Argyrosomus regius), skuggfisk (Umbrina cirrosa), tonfiskar (Thunnus spp.), blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus), vit grouper (Epinephelus aeneus), brun havsabborre (Epinephelus marginatus), tjocktunga (Solea senegalensis), tunga (Solea solea), rödpagell (Pagellus erythrinus), tandbraxen (Dentex dentex), guldsparid (Sparus aurata), vitblecka (Diplodus sargus), fläckpagell (Pagellus bogaraveo), japansk rödbraxen (Pagrus major), spetsnosblecka (Diplodus puntazzo), tvåbandsblecka (Diplodus vulgaris), rödbraxen (Pagrus pagrus)

Tilapior (Oreochromis spp.)

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de härrör från en anläggning där arter som är mottagliga för sjukdomen förekommer.

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de är avsedda för en anläggning där arter som är mottagliga för sjukdomen hålls.

Infektiös hematopoietisk nekros (IHN)

Hus (Huso huso), rysk stör (Acipenser gueldenstaedtii), sterlett (Acipenser ruthenus), stjärnstör (Acipenser stellatus), stör (Acipenser sturio), sibirisk stör (Acipenser Baerii)

Marmorkarp (Aristichthys nobilis), guldfisk (Carassius auratus), ruda (C. carassius), vanlig karp och koikarp (Cyprinus carpio), silverkarp (Hypophthalmichthys molitrix), Leuciscus-arter (Leuciscus spp.), mört (Rutilus rutilus), sarv (Scardinius erythrophthalmus), sutare (Tinca tinca)

Afrikansk mal (Clarias gariepinus), malar (Ictalurus spp.), svart dvärgmal (Ameiurus melas), prickig dvärgmal (Ictalurus punctatus), pangasiusmal (Pangasius pangasius), gös (Sander lucioperca), mal (Silurus glanis)

Hälleflundra (Hippoglossus hippoglossus), skrubbskädda (Platichthys flesus), torsk (Gadus morhua), kolja (Melanogrammus aeglefinus)

Flodkräfta (Astacus astacus), signalkräfta (Pacifastacus leniusculus), röd sumpkräfta (Procambarus clarkii)

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de härrör från en anläggning där arter som är mottagliga för sjukdomen förekommer.

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smitt-bärare av sjukdomen i kolumn 1 om de är avsedda för en anläggning där arter som är mottagliga för sjukdomen hålls.

Koiherpesvirus (KHV)

Inga

Ej tillämpligt

Ej tillämpligt

Infektiös laxanemi (ISA)

Inga

Ej tillämpligt

Ej tillämpligt

Infektion orsakad av Marteilia refringens

Ätlig hjärtmussla (Cerastoderma edule), musslor av arten Donax trunculus, sandmussla (Mya arenaria), hård venusmussla (Mercenaria mercenaria), japansk venusmussla (Meretrix lusoria), stor venusmussla (Ruditapes decussatus), japansk venusmussla (Ruditapes philippinarum), gyllene venusmussla (Venerupis aurea), liten venusmussla (Venerupis pullastra), venusmussla (Venus verrucosa)

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de härrör från en anläggning eller ett område för blöt-djurs-odling där arter som är mottagliga för sjukdomen förekommer.

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smitt-bärare av sjukdomen i kolumn 1 om de är avsedda för en anläggning där arter som är mottagliga för sjukdomen hålls.

Infektion orsakad av Bonamia ostreae

Ätlig hjärtmussla (Cerastoderma edule), musslor av arten Donax trunculus, sandmussla (Mya arenaria), hård venusmussla (Mercenaria mercenaria), japansk venusmussla (Meretrix lusoria), stor venusmussla (Ruditapes decussatus), japansk venusmussla (Ruditapes philippinarum), gyllene venusmussla (Venerupis aurea), liten venusmussla (Venerupis pullastra), venusmussla (Venus verrucosa)

Stor kammussla (Pecten maximus)

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de härrör från en anläggning eller ett område för blöt-djurs-odling där arter som är mottagliga för sjukdomen förekommer.

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de är avsedda för en anläggning eller ett område för blöt-djurs-odling där arter som är mottagliga för sjukdomen hålls.

Vit pricksjuka

Musslor av släktet Atrina spp., valthornssnäcka (Buccinum undatum), portugisiskt ostron (Crassostrea angulata), ätlig hjärtmussla (Cerastoderma edule), japanskt jätteostron (Crassostrea gigas), amerikanskt ostron (Crassostrea virginica), musslor av arten Donax trunculus, snäckor av arten Haliotis discus hannai, europeiskt havsöra (Haliotis tuberculata), strandsnäcka (Littorina littorea), hård venusmussla (Mercenaria mercenaria), japansk venusmussla (Meretrix lusoria), sandmussla (Mya arenaria), blåmussla (Mytilus edulis), medelhavsblåmussla (Mytilus galloprovincialis), åttaarmad bläckfisk (Octopus vulgaris), vanliga ostron (Ostrea edulis), stor kammussla (Pecten maximus), stor venusmussla (Ruditapes decussatus), japansk venusmussla (Ruditapes philippinarum), sepiabläckfisk (Sepia officinalis), vingssnäckor av släktet Strombus spp., gyllene venusmussla (Venerupis aurea), liten venusmussla (Venerupis pullastra), venusmussla (Venus verrucosa)

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smittbärare av sjukdomen i kolumn 1 om de härrör från en anläggning där arter som är mottagliga för sjukdomen förekommer.

Vattenlevande djur av de arter som förtecknas i kolumn 2 ska endast betraktas som smitt-bärare av sjukdomen i kolumn 1 om de är avsedda för en anläggning där arter som är mottagliga för sjukdomen hålls.


BILAGA II

DEL A

Förlaga till djurhälsointyg för utsläppande på marknaden av vattenbruksdjur som är avsedda för odling, återutläggning, put and take-vatten, öppna anläggningar för prydnadsdjur och utsättning

Image

Image

Image

Image

DEL B

Förlaga till hälsointyg för utsläppande på marknaden av djur och produkter från vattenbruk som är avsedda för vidarebearbetning, leveransanläggningar, reningsanläggningar eller liknande företag före användning som livsmedel

Image

Image

Image


BILAGA III

Tredjeländer och områden, zoner eller delområden i tredjeländer från vilka det är tillåtet att importera vattenbruksdjur som är avsedda för odling, put and take-vatten och öppna anläggningar för prydnadsdjur samt prydnadsfiskar som är mottagliga för en eller flera av de sjukdomar som förtecknas i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG och som är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur (1)

Land /område

Art av vattenbruksdjur

Zon/delområde

ISO-kod

Namn

Fisk

Blötdjur

Kräftdjur

Kod

Beskrivning

AU

Australien

X (2)

 

 

 

 

BR

Brasilien

X (3)

 

 

 

 

CA

Kanada

X

 

 

CA 0 (5)

Hela territoriet

CA 1 (6)

British Columbia

CA 2 (6)

Alberta

CA 3 (6)

Saskatchewan

CA 4 (6)

Manitoba

CA 5 (6)

New Brunswick

CA 6 (6)

Nova Scotia

CA 7 (6)

Prince Edward Island

CA 8 (6)

Newfoundland och Labrador

CA 9 (6)

Yukon

CA 10 (6)

Northwest Territories

CA 11 (6)

Nunavut

CL

Chile

X (2)

 

 

 

Hela landet

CN

Kina

X (3)

 

 

 

Hela landet

CO

Colombia

X (3)

 

 

 

Hela landet

CG

Kongo

X (3)

 

 

 

Hela landet

HR

Kroatien

X (2)

 

 

 

Hela landet

HK

Hongkong

X (3)

 

 

 

Hela landet

IN

Indien

X (4)

 

 

 

Hela landet

ID

Indonesien

X (2)

 

 

 

Hela landet

IL

Israel

X (2)

 

 

 

Hela landet

JM

Jamaica

X (3)

 

 

 

Hela landet

JP

Japan

X (3)

 

 

 

Hela landet

LK

Sri Lanka

X (3)

 

 

 

Hela landet

MK (7)

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien

X (3)

 

 

 

Hela landet

MY

Malaysia

X (3)

 

 

 

Västmalaysia, dvs. de delar av landet som ligger på Malackahalvön

NZ

Nya Zeeland

X (2)

 

 

 

Hela landet

RU

Ryssland

X (2)

 

 

 

Hela landet

SG

Singapore

X (3)

 

 

 

Hela landet

ZA

Sydafrika

X (2)

 

 

 

Hela landet

TW

Taiwan

X (3)

 

 

 

Hela landet

TH

Thailand

X (3)

 

 

 

Hela landet

TR

Turkiet

X (2)

 

 

 

Hela landet

US

Förenta staterna

X

 

 

US 0 (5)

Hela landet

X

 

 

US 1 (6)

Hela landet utom följande delstater: New York, Ohio, Illinois, Michigan, Indiana, Wisconsin, Minnesota och Pennsylvania

 

X

 

US 2

Humboldt Bay (California)

US 3

Netarts Bay (Oregon)

US 4

Wilapa Bay, Totten Inlet, Oakland Bay, Quilcence Bay och Dabob Bay (Washington)

US 5

NELHA (Hawaii)

VN

Vietnam

X (4)

 

 

 

 


(1)  Enligt artikel 11 får prydnadsfisk av arter som inte är mottagliga för någon av de sjukdomar som förtecknas i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG samt blötdjur och kräftdjur för akvarier som är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur importeras till gemenskapen från tredjeländer eller tredjelandsområden som är medlemmar av Världsorganisationen för djurens hälsa (OIE).

(2)  Gäller samtliga fiskarter.

(3)  Gäller endast fiskarter som är mottagliga för epizootiskt ulcerativt syndrom enligt del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG och som är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur samt Cyprinidae.

(4)  Gäller endast fiskarter som är mottagliga för epizootiskt ulcerativt syndrom enligt del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG och som är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur.

(5)  Gäller inte fiskarter som är mottagliga för eller smittbärare av viral hemorragisk septikemi enligt del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG.

(6)  Gäller endast fiskarter som är mottagliga för eller smittbärare av viral hemorragisk septikemi enligt del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG.

(7)  Koden föregriper inte den definitiva beteckningen för detta land, vilken kommer att fastställas efter det att de nuvarande förhandlingarna i Förenta nationerna om detta har slutförts.


BILAGA IV

DEL A

Förlaga till djurhälsointyg för import till Europeiska gemenskapen av vattenbruksdjur som är avsedda för odling, återutläggning, put and take-vatten och öppna anläggningar för prydnadsdjur

Image

Image

Image

Image

Image

DEL B

Förlaga till djurhälsointyg för import till Europeiska gemenskapen av vattenlevande prydnadsdjur som är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur

Image

Image

Image

DEL C

Förlaga till djurhälsointyg för transitering/lagring av levande vattenbruksdjur, fiskägg och orensad fisk som är avsedda att användas som livsmedel

Image

Image

DEL D

Tillägg för sjötransport av levande vattenbruksdjur

(Ska fyllas i och bifogas djurhälsointyget om transporten till Europeiska gemenskapens gräns helt eller delvis sker till sjöss.)

Image


BILAGA V

Anvisningar

a)

Intygen ska utfärdas av de behöriga myndigheterna i ursprungslandet på grundval av den relevanta förlagan i bilaga II eller IV till denna förordning med beaktande av sändningens bestämmelseort och användningsområde efter ankomsten till bestämmelseorten.

b)

Beroende på bestämmelseortens status i medlemsstaten avseende de sjukdomar som inte är exotiska som avses i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG eller sjukdomar för vilka bestämmelseorten har tilläggsgarantier enligt beslut 2004/453/EG eller åtgärder som godkänts i enlighet med artikel 43 i direktiv 2006/88/EG, ska relevanta särskilda krav tas med och fyllas i i intyget.

c)

”Ursprungsorten” ska vara platsen för den anläggning eller området för blötdjursodling där vattenbruksdjur föddes upp tills de uppnådde den försäljningsstorlek som är relevant för den sändning som omfattas av intyget. För vildlevande vattenbruksdjur är skördeplatsen ”ursprungsort”.

d)

Originalet till intyget ska bestå av ett enda blad med text på båda sidor eller, om mer text krävs, utformas på ett sådant sätt att alla blad utgör en odelbar enhet.

e)

För import till gemenskapen från tredjeländer ska originalintyget och de etiketter som avses i intygsförlagan vara avfattade på minst ett av de officiella språken i den EU-medlemsstat där besiktningen vid gränskontrollstationen ska företas och på ett av de officiella språken i EU-bestämmelsemedlemsstaten. Dessa medlemsstater kan dock tillåta ett annat gemenskapsspråk än det egna, vid behov åtföljt av en officiell översättning.

f)

Om det för identifieringen av enskilda beståndsdelar i sändningen bifogas ytterligare sidor till intyget, ska även dessa sidor betraktas som en del av originalintyget och den intygande officiella inspektören ska underteckna och stämpla var och en av dessa sidor.

g)

Om intyget, med de ytterligare sidor som avses i f, består av mer än en sida ska varje sida numreras ”– x (sidnummer) av y (det totala antalet sidor) –” längst ned på sidan, medan intygets kodnummer, som tilldelats av den behöriga myndigheten, ska anges högst upp på sidan.

h)

Intygets original ska fyllas i och undertecknas av en officiell inspektör högst 72 timmar innan sändningen lastas, eller högst 24 timmar då vattenbruksdjuren ska undersökas högst 24 timmar före lastning. De behöriga myndigheterna i ursprungslandet ska se till att principerna för utfärdande av intyg som följs är likvärdiga med dem som anges i rådets direktiv 96/93/EG.

i)

Namnteckningen ska ha annan färg än den tryckta texten. Detta gäller även för stämplar, med undantag för präglade stämplar och vattenmärken.

j)

För import till gemenskapen från tredjeländer ska originalintyget åtfölja sändningen till EU:s gränskontrollstation. För sändningar som släpps ut på marknaden i gemenskapen ska originalintyget åtfölja sändningen till den slutliga bestämmelseorten.

k)

Intyg som utfärdats för levande vattenbruksdjur gäller i tio dagar från och med utfärdandedatum. Vid sjötransport förlängs giltighetstiden med tiden för sjöresan. För detta ändamål ska en deklaration av fartygets befälhavare, upprättad i enlighet med det tillägg som upprättats enligt förlagan i del D i bilaga IV, bifogas djurhälsointyget.

l)

Observera att det enligt de allmänna villkoren för transport av djur i rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG och förordning (EG) nr 1255/97 i tillämpliga fall kan vara nödvändigt att vidta åtgärder efter införsel till gemenskapen om kraven i den förordningen inte uppfylls.


16.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/76


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1252/2008

av den 12 december 2008

om undantag från förordning (EG) nr 1251/2008 för att tills vidare stoppa importen till gemenskapen från Malaysia av sändningar av vissa vattenbruksprodukter

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 2006/88/EG av den 24 oktober 2006 om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk och om förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur (1), särskilt artikel 25 a, och

av följande skäl:

(1)

I direktiv 2006/88/EG fastställs de djurhälsokrav som gäller för utsläppande på marknaden, import och transitering genom gemenskapen av djur och produkter från vattenbruk. Enligt direktivet ska medlemsstaterna se till att djur och produkter från vattenbruk förs in i gemenskapen endast från tredjeländer eller delar av tredjeländer som finns uppförda på en förteckning som upprättats i enlighet med det direktivet.

(2)

I kommissionens beslut 2003/858/EG av den 21 november 2003 om djurhälsovillkor och intygskrav för import av levande fisk, ägg och könsceller för odling och levande fisk från vattenbruk och produkter därav för användning som livsmedel (2) förtecknas de territorier från vilka det är tillåtet att importera vissa arter av levande fisk, ägg och könsceller till gemenskapen.

(3)

I kommissionens beslut 2006/656/EG av den 20 september 2006 om fastställande av djurhälsovillkor och intygskrav för import av prydnadsfiskar (3) förtecknas de territorier från vilka det är tillåtet att importera vissa prydnadsfiskar till gemenskapen.

(4)

Resultaten från en gemenskapsinspektion i Malaysia visar på allvarliga brister i hela produktionskedjan för vattenbruksdjur och prydnadsfiskar. Dessa brister kommer sannolikt att leda till att sjukdomar sprids och utgör därmed ett allvarligt hot mot djurhälsan inom gemenskapen.

(5)

Med anledning av dessa brister beslutades det genom kommissionens beslut 2008/641/EG om undantag från besluten 2003/858/EG och 2006/656/EG för att tills vidare stoppa importen till gemenskapen från Malaysia av sändningar av viss levande fisk och av vissa vattenbruksprodukter (4), att tills vidare stoppa importen från Malaysia av levande fisk som tillhör familjen Cyprinidae, samt ägg och könsceller av sådan fisk, för odling, av levande fisk som tillhör familjen Cyprinidae, samt ägg och könsceller av sådan fisk, för utsättning i put and take-vatten samt av vissa prydnadsfiskar som tillhör den familjen.

(6)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1251/2008 av den 12 december 2008 om tillämpning av rådets direktiv 2006/88/EG när det gäller villkor och intygskrav för utsläppande på marknaden och import till gemenskapen av djur och produkter från vattenbruk och om fastställande av en förteckning över smittbärande arter (5) upphävs besluten 2003/858/EG och 2006/656/EG med verkan från och med den 1 januari 2009.

(7)

I bilaga III till den förordningen upprättas en förteckning över tredjeländer och områden, zoner eller delområden i tredjeländer från vilka det är tillåtet att importera vattenbruksdjur som är avsedda för odling, put and take-vatten och öppna anläggningar för prydnadsdjur samt prydnadsfiskar som är mottagliga för en eller flera av de sjukdomar som förtecknas i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG och som är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur.

(8)

Malaysia finns med i denna förteckning som ett tredjeland från vilket det är tillåtet att till gemenskapen importera fisk av familjen Cyprinidae och fiskarter som är mottagliga för epizootiskt ulcerativt syndrom enligt del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG och som är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur. Förordning (EG) nr 1251/2008 ska tillämpas från och med den 1 januari 2009.

(9)

De omständigheter som ledde till att beslut 2008/641/EG antogs föreligger ännu. Därför bör det genom den här förordningen göras undantag från de relevanta bestämmelserna avseende Malaysia i bilaga III till förordning (EG) nr 1251/2008. I strävan att göra gemenskapslagstiftningen tydlig och enhetlig bör beslut 2008/641/EG upphävas och ersättas med den här förordningen.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genom undantag från artiklarna 10.1 och 11.1 i förordning (EG) nr 1251/2008 ska medlemsstaterna tills vidare stoppa importen till sina territorier från Malaysia av följande sändningar av fisk som tillhör familjen Cyprinidae samt ägg och könsceller av sådan fisk:

a)

Sändningar av levande fisk från vattenbruk som är avsedda för odling, put and take-vatten och öppna anläggningar för prydnadsdjur.

b)

När det gäller sändningar av prydnadsfiskar som är avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur, endast arterna Carassius auratus, Ctenopharyngodon idellus, Cyprinus carpio, Hypophthalmichthys molitrix, Aristichthys nobilis, Carassius carassius och Tinca tinca av familjen Cyprinidae.

Artikel 2

Alla kostnader som uppstår vid tillämpningen av denna förordning ska betalas av mottagaren eller dennes ombud.

Artikel 3

Beslut 2008/641/EG ska upphöra att gälla den 1 januari 2009.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska gälla från och med den 1 januari 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 12 december 2008.

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 328, 24.11.2006, s. 14.

(2)  EUT L 324, 11.12.2003, s. 37.

(3)  EUT L 271, 30.9.2006, s. 71.

(4)  EUT L 207, 5.8.2008, s. 34.

(5)  Se sidan 41 i detta nummer av EUT.


16.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/78


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1253/2008

av den 15 december 2008

om godkännande av kopparkelat av hydroxisubstituerat metionin som fodertillsats

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser (1), särskilt artikel 9.2, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EG) nr 1831/2003 innehåller bestämmelser om godkännande av fodertillsatser och de skäl och förfaranden som gäller för ett sådant godkännande.

(2)

En ansökan om godkännande av det preparat som anges i bilagan har lämnats in i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1831/2003. Till ansökan bifogades de uppgifter och handlingar som krävs enligt artikel 7.3 i den förordningen.

(3)

Ansökan gäller ett godkännande i kategorin ”näringstillsatser” av ett preparat av kopparkelat av hydroxisubstituerat metionin som fodertillsats för slaktkycklingar.

(4)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) konstaterar i sitt yttrande av den 16 april 2008 att kopparkelat av hydroxisubstituerat metionin inte inverkar negativt på djurs och människors hälsa eller på miljön för slaktkycklingar (2). Myndigheten konstaterar vidare att när produkten används som fodertillsats för slaktkycklingar medför den inte några andra risker som enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 1831/2003 skulle förhindra ett godkännande. Enligt yttrandet kan användningen av preparatet betraktas som en källa till tillgängligt koppar, och det uppfyller kraven på näringstillsats för slaktkycklingar. I sitt yttrande rekommenderar myndigheten också att lämpliga åtgärder för användarsäkerhet vidtas. Den anser inte att det finns behov av särskilda krav för övervakning efter utsläppandet på marknaden. Den bekräftade även den rapport om analysmetoden för fodertillsatsen som lämnats av det referenslaboratorium som inrättats på gemenskapsnivå i enlighet med förordning (EG) nr 1831/2003.

(5)

Bedömningen av preparatet visar att det uppfyller villkoren för godkännande i artikel 5 i förordning (EG) nr 1831/2003. Preparatet bör därför godkännas för användning i enlighet med bilagan till den här förordningen.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det preparat i kategorin ”näringstillsatser” och i den funktionella gruppen ”blandningar av spårelement” som anges i bilagan godkänns som fodertillsats enligt villkoren i den bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 15 december 2008.

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 268, 18.10.2003, s. 29.

(2)  ”Scientific Opinion on the safety and efficacy of Mintrex®Cu (Copper chelate of hydroxy analogue of methionine) as feed additive for all species” (Vetenskapligt yttrande från panelen för tillsatser och produkter eller ämnen som används i foder med anledning av en begäran från Europeiska kommissionen), The EFSA Journal, nr 693, s. 1–19, 2008.


BILAGA

Tillsatsens identifieringsnummer

Namn på innehavaren av godkännandet

Tillsats

Sammansättning, kemisk formel, beskrivning, analysmetod

Djurart eller djurkategori

Högsta ålder

Lägsta halt

Högsta halt

Övriga bestämmelser

Godkännandet gäller till och med

Halt av ämnet (Cu) i mg/kg helfoder med en vattenhalt på 12 %

Kategori: näringstillsatser. Funktionell grupp: blandningar av spårelement

”3b410

Kopparkelat av hydroxisubstituerat metionin

 

Karakterisering av tillsatsen:

 

Kopparkelat av hydroxisubstituerat metionin som innehåller minst 17 % koppar och 78 % (2-hydroxy-4-metyltio) smörsyra

 

Mineralolja: ≤ 1 %

 

CAS: 292140-30-8

 

Analysmetod (1):

Atomabsorptionsspektrometri (AAS)

Slaktkycklingar

25 (totalt)

Tillsatsen ska användas i foder som förblandning.

Användarsäkerhet: andningsskydd, skyddsglasögon och handskar ska användas vid hanteringen.

5.1.2019


(1)  Närmare information om analysmetoderna finns på webbplatsen för gemenskapens referenslaboratorium: http://www.irmm.jrc.be/crl_feed_additives”


16.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/80


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1254/2008

av den 15 december 2008

om ändring av förordning (EG) nr 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (1), särskilt artiklarna 20.3, 21.2, 22.2 och 38 a, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 834/2007, framförallt i artikel 20, fastställs grundkrav för produktion av ekologisk jäst. Tillämpningsföreskrifter för de kraven bör fastställas i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 (2).

(2)

Eftersom bestämmelser för produktion av ekologisk jäst bör införas, bör förordning (EG) nr 889/2008 nu också omfatta jäst som används som livsmedel och foder.

(3)

För att hjälpa jordbrukare som bedriver ekologiskt jordbruk att få tag på tillräckliga mängder foder till sina djur och för att underlätta omställningen av områden för ekologisk odling för att möta den ökade efterfrågan på ekologiska produkter, är det lämpligt att tillåta att foderransonen till 100 % utgörs av omställningsfoder, som är producerat på jordbrukarens eget jordbruksföretag.

(4)

Enligt bilaga 6B till rådets förordning (EEG) 2092/91 (3) är bara enzymer som normalt sett används som bearbetningshjälpmedel tillåtna i ekologisk bearbetning; enzymer som används som livsmedelstillsatser måste finnas upptagna i förteckningen över godkända livsmedelstillsatser i bilaga 6A.A.1 till den förordningen. Det är nödvändigt att återinföra den bestämmelsen i de nya tillämpningsföreskrifterna.

(5)

Eftersom jäst inte anses vara en jordbruksprodukt enligt artikel 32.3 i fördraget och för att ekologisk jäst ska kunna märkas som ekologisk, måste bestämmelserna om beräkning av ingredienser ändras. Beräkning av jäst och jästprodukter som jordbruksingredienser kommer att vara obligatorisk från och med den 31 december 2013. Branschen behöver den tiden för att kunna anpassa sig.

(6)

Dekorationsmålning av kokta ägg är tradition i vissa delar av Europeiska unionen en viss period på året, och eftersom ekologiska ägg också kan målas och släppas ut på marknaden och några medlemsstater har lämnat in en begäran om att tillåta färg för det ändamålet, har en panel oberoende experter undersökt vissa färger och andra ämnen avsedda för desinficering och konserverande av kokta ägg (4) och dragit slutsatsen att flera naturliga färger, samt konstgjorda former av järnoxider och järnhydroxider, temporärt kan godkännas. Med tanke på produktionens lokala karaktär och att den är säsongsbunden, är det dock lämpligt att behöriga myndigheter får utfärda relevanta godkännanden.

(7)

I enlighet med en rekommendation från en panel för ekologisk jäst (5) bör flera produkter och ämnen som är nödvändiga vid produktionen av ekologisk jäst, jästberedningar och jästsammansättningar godkännas i enlighet med artikel 21 i förordning (EG) nr 834/2007. I artikel 20 i den förordningen fastställs att endast ekologiskt producerade substrat får användas för produktion av ekologisk jäst och ekologisk jäst får inte förekomma i ekologiska livsmedel eller ekologiskt foder tillsammans med icke-ekologisk jäst. Expertpanelen rekommenderade dock i sina slutsatser av den 10 juli 2008 att man temporärt skulle tillåta 5 % icke-ekologiskt jästextrakt, till dess att ekologiskt jästextrakt finns att tillgå, som ytterligare substrat för produktion av ekologisk jäst som källa till kväve, fosfor, vitaminer och mineraler. I enlighet med flexibilitetsreglerna enligt artikel 22.2 e i den förordningen bör 5 % icke-ekologiskt jästextrakt godkännas för produktion av ekologisk jäst.

(8)

Förordning (EG) nr 889/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Ändringarna bör tillämpas från och med den dag som förordning (EG) nr 889/2008 börjar tillämpas.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i den här förordningen är förenliga med yttrandet från den föreskrivande kommittén för ekologisk produktion.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 889/2008 ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 1.2 ska led d utgå.

2.

Artikel 21.1 ska ersättas med följande:

”1.   Foderblandningen i foderransonerna får i genomsnitt innehålla högst 30 % omställningsfoder. När omställningsfodret kommer från en enhet som ingår i det aktuella jordbruksföretaget får procentandelen ökas till 100 %.”

3.

Artikel 27 ska ändras på följande sätt:

a)

I punkt 1 b ska följande mening läggas till:

”Enzymer som ska användas som livsmedelstillsatser måste dock förtecknas i bilaga VIII, avsnitt A.”

b)

I punkt 2 ska följande led läggas till:

”c)

Från och med den 31 december 2013 ska jäst och jästprodukter beräknas som ingredienser av jordbruksursprung.”

c)

Följande punkt ska läggas till som punkt 4:

”4.   I fråga om den traditionella dekorationsmålningen av skalen på kokta ägg som producerats för att släppas ut på marknaden vid en viss tidpunkt på året, får den behöriga myndigheten för den period som avses ovan godkänna användning av naturliga färger och naturliga beläggningar. Godkännandet får till och med den 31 december 2013 omfatta konstgjorda former av järnoxider och järnhydroxider. Godkännanden ska meddelas kommissionen och medlemsstaterna.”

4.

Följande artikel 27a ska läggas till:

”Artikel 27a

I fråga om tillämpningen av artikel 20.1 i förordning (EG) nr 834/2007 får följande ämnen användas vid produktion, beredning och sammansättning av jäst:

a)

Ämnen som förtecknas i bilaga VIII, avsnitt C till den här förordningen.

b)

Produkter och ämnen som avses i artikel 27.1 b och e i den här förordningen.”

5.

I avdelning II kapitel 6 ska följande avsnitt 3a läggas till:

”Avsnitt 3a

Undantag från produktionsreglerna i fråga om användning av specifika produkter och ämnen vid bearbetningen i enlighet med artikel 22.2 e i förordning (EG) nr 834/2007

Artikel 46a

Tillsats av icke-ekologiskt jästextrakt

I de fall villkoren i artikel 22.2 e i förordning (EG) nr 834/2007 ska tillämpas är det tillåtet att vid produktion av ekologisk jäst tillsätta upp till 5 % icke-ekologiskt jästextrakt eller autolysat till substratet (beräknad som torrsubstans), om tillverkaren inte kan få tag på ekologiskt tillverkat jästextrakt eller autolysat.

Tillgängligheten på ekologiskt jästextrakt eller autolysat ska undersökas på nytt före den 31 december 2013 i syfte att dra tillbaka den här bestämmelsen.”

6.

Bilaga VIII ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 15 december 2008.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 189, 20.7.2007, s. 1.

(2)  EUT L 250, 18.9.2008, s. 1.

(3)  EGT L 198, 22.7.1991, s. 1. Förordning (EEG) nr 2092/91 upphävs och ersätts genom förordning (EG) nr 834/2007 med verkan från och med den 1 januari 2009.

(4)  Rekommendationer från gruppen av oberoende experter om ”en ansökan om färgämnen för målning av skalen på ekologiska påskägg”. www.organic-farming.europa.eu

(5)  Rekommendationer från gruppen av oberoende experter om ”Bestämmelser om ekologisk jäst”. www.organic-farming.europa.eu


BILAGA

Bilaga VIII till förordning (EG) nr 889/2008 ska ändras på följande sätt:

1.

I bilaga VIII ska rubriken ersättas med följande:

2.

Följande ska läggas till som avsnitt C:

”AVSNITT C –   BEARBETNINGSHJÄLPMEDEL FÖR PRODUKTION AV JÄST OCH JÄSTPRODUKTER

Namn

Primärjäst

Jästberedningar och -sammansättningar

Särskilda villkor

Kalciumklorid

X

 

 

Koldioxid

X

X

 

Citronsyra

X

 

För pH-reglering vid jästtillverkning

Mjölksyra

X

 

För pH-reglering vid jästtillverkning

Kväve

X

X

 

Syre

X

X

 

Potatisstärkelse

X

X

För filtrering

Natriumkarbonat

X

X

För pH-reglering

Vegetabiliska oljor

X

X

Smörj-, släpp- eller skumdämpningsmedel”


16.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/83


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1255/2008

av den 15 december 2008

om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn som ska gälla från och med den 16 december 2008

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1249/96 av den 28 juni 1996 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 1766/92 vad avser importtullarna inom spannmålssektorn (2), särskilt artikel 2.1, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska importtullen för produkter som omfattas av KN-numren 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vanligt vete av hög kvalitet), 1002, ex 1005 utom hybrider för utsäde, samt ex 1007, utom hybrider för utsäde, motsvara det interventionspris som gäller för sådana produkter vid import och ökas med 55 % minus det cif-importpris som gäller för sändningen i fråga. Denna tull får dock inte vara högre än tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

(2)

Enligt artikel 136.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 ska, för beräkning av den importtull som avses i punkt 1 i den artikeln, representativa cif-importpriser upprättas regelbundet för produkterna i fråga.

(3)

Enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96 ska det pris som ska användas vid beräkningen av importtullen för produkter som omfattas av KN-nummer 1001 10 00, 1001 90 91, ex 1001 90 99 (vete av hög kvalitet), 1002 00, 1005 10 90, 1005 90 00 och 1007 00 90 vara det dagliga representativa cif-importpris som fastställs på det sätt som anges i artikel 4 i den förordningen.

(4)

De importtullar som ska gälla från och med den 16 december 2008 och som ska tillämpas till dess att ett nytt fastställande träder i kraft bör fastställas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Från och med den 16 december 2008 gäller de importtullar som fastställs i bilaga I till den här förordningen på grundval av beräkningsgrunderna i bilaga II inom den spannmålssektor som avses i artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 16 december 2008.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 15 december 2008.

På kommissionens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EGT L 161, 29.6.1996, s. 125.


BILAGA I

Importtullar för de produkter som avses i artikel 136.1 i förordning (EG) nr 1234/2007 och som ska gälla från och med den 16 december 2008

KN-nr

Varuslag

Importtull (1)

(EUR/t)

1001 10 00

Durumvete:

av hög kvalitet

0,00

av medelhög kvalitet

0,00

av låg kvalitet

0,00

1001 90 91

Vanligt vete, för utsäde

0,00

ex 1001 90 99

Vanligt vete av hög kvalitet, av annat slag än för utsäde

0,00

1002 00 00

Råg

44,57

1005 10 90

Utsädesmajs annan än hybridmajs

33,31

1005 90 00

Majs av annat slag än för utsäde (2)

33,31

1007 00 90

Sorghum av andra slag än hybrider för utsäde

44,57


(1)  Enligt artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1249/96 skall importtullen för varor, som anländer till gemenskapen via Atlanten eller Suezkanalen, minskas med

3 euro/ton om lossningshamnen ligger i Medelhavet,

2 euro/ton om lossningshamnen ligger i Danmark, Estland, Irland, Lettland, Litauen, Polen, Finland, Sverige eller Förenade kungariket eller vid den Iberiska halvöns Atlantkust.

(2)  Om villkoren i artikel 2.5 i förordning (EG) nr 1249/96 är uppfyllda har importören rätt till en schablonmässig minskning av importtullen med 24 euro/ton.


BILAGA II

Beräkningsgrunder för importtullarna i bilaga I

1.12.2008-12.12.2008

1.

Genomsnitt enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96:

(EUR/t)

 

Vanligt vete (1)

Majs

Durumvete, hög kvalitet

Durumvete, medelhög kvalitet (2)

Durumvete, låg kvalitet (3)

Korn

Börs

Minnéapolis

Chicago

Börsnotering

179,80

104,63

Pris fob USA

233,65

223,65

203,65

105,29

Tillägg för Mexikanska golfen

10,13

Tillägg för Stora sjöarna

26,95

2.

Genomsnitt enligt artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1249/96:

Fraktkostnad: Mexikanska golfen–Rotterdam

10,39 EUR/t

Fraktkostnad: Stora sjöarna–Rotterdam

8,59 EUR/t


(1)  Bidrag med 14 EUR/ton ingår (artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1249/96).

(2)  Avdrag med 10 EUR/ton (artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1249/96).

(3)  Avdrag med 30 EUR/ton (artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1249/96).


DIREKTIV

16.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/86


KOMMISSIONENS DIREKTIV 2008/116/EG

av den 15 december 2008

om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG för att införa aklonifen, imidakloprid och metazaklor som verksamma ämnen

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (1), särskilt artikel 6.1, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionens förordningar (EG) nr 451/2000 (2) och (EG) nr 1490/2002 (3) innehåller närmare bestämmelser för genomförandet av den tredje etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i direktiv 91/414/EEG och en förteckning över de verksamma ämnen som ska bedömas för att eventuellt tas upp i bilaga I till direktiv 91/414/EEG. I denna förteckning finns aklonifen, imidakloprid och metazaklor upptagna.

(2)

Effekterna av dessa verksamma ämnen på människors hälsa och på miljön har bedömts i enlighet med bestämmelserna i förordningarna (EG) nr 451/2000 och (EG) nr 1490/2002 för ett antal av de användningsområden som anmälarna har föreslagit. I dessa förordningar utses dessutom de rapporterande medlemsstater som i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 1490/2002 ska lämna relevanta bedömningsrapporter och rekommendationer till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). Tyskland var den rapporterande medlemsstaten för aklonifen och imidakloprid och alla relevanta upplysningar lämnades den 11 september 2006 respektive den 13 juni 2006. För metazaklor var Förenade kungariket rapporterande medlemsstat och alla relevanta upplysningar lämnades den 30 september 2005.

(3)

Utvärderingsrapporterna har varit föremål för granskning av medlemsstaterna och Efsa, och de lades fram för kommissionen i form av Efsas vetenskapliga rapporter (4) den 31 juli 2008 för aklonifen, den 29 maj 2008 för imidakloprid och den 14 april 2008 för metazaklor. Medlemsstaterna och kommissionen har granskat rapporterna i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och de godkändes slutgiltigt den 26 september 2008 som kommissionens granskningsrapporter om aklonifen, imidakloprid och metazaklor.

(4)

Av de olika undersökningar som gjorts har det framgått att växtskyddsmedel som innehåller aklonifen, imidakloprid och metazaklor i allmänhet kan antas uppfylla de krav som fastställs i artikel 5.1 a och b i direktiv 91/414/EEG, särskilt när det gäller de användningsområden som undersökts och som beskrivs i kommissionens granskningsrapporter. Dessa verksamma ämnen bör därför tas upp i bilaga I så att godkännanden för de växtskyddsmedel som innehåller dessa ämnen kan beviljas i alla medlemsstater i enlighet med det direktivet.

(5)

Oberoende av ovanstående bör man inhämta ytterligare uppgifter när det gäller vissa specifika punkter. Enligt artikel 6.1 i direktiv 91/414/EEG kan det ställas villkor för införandet av ett ämne i bilaga I. Därför bör aklonifen testas ytterligare för att bedöma restsubstanserna i grödor vid växelbruk och för att bekräfta bedömningen av risken för fåglar, däggdjur, vattenlevande organismer och växter som inte är målarter, och imidakloprid testas ytterligare för att bekräfta bedömningen av risken för de personer som hanterar växtskyddsmedlet samt för fåglar och däggdjur. Dessa studier bör läggas fram av anmälaren. Vidare bör man inhämta ytterligare uppgifter om metazaklor när det gäller vissa specifika punkter. I artikel 5.5 i direktiv 91/414/EEG föreskrivs att ett införande när som helst får omprövas, om det finns tecken som tyder på att de kriterier som anges i artikel 5.1 och 5.2 i samma direktiv inte längre uppfylls. Anmälaren har tillhandahållit uppgifter som i nuläget anses tillräckliga för att bedöma relevansen av vissa metaboliter. Det finns dock inget färdigt beslut om klassificering av metazaklor enligt rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (5). Ett sådant beslut skulle kunna leda till ett behov av ytterligare upplysningar om dessa metaboliter. De uppgifter som anmälaren tillhandahållit för att relevansen av metaboliterna 479M04, 479M08, 479M09, 479M11 och 479M12 för cancer ska kunna bedömas, anses i nuläget vara tillräckliga. Om det enligt direktiv 67/548/EEG antas ett beslut där metazaklor klassificeras som ”misstänks kunna ge cancer” kommer dock ytterligare information om dessa metaboliters relevans i samband med cancer att behövas. Enligt artikel 6.1 i direktiv 91/414/EEG kan det ställas villkor för införandet av ett ämne i bilaga I till det direktivet. Införandet av metazaklor bör därför underställas ett villkor om tillhandahållande av ytterligare upplysningar i det fall detta ämne klassificeras enligt direktiv 67/548/EEG.

(6)

Innan ett verksamt ämne införs i bilaga I bör medlemsstaterna och berörda parter ges en rimlig tidsfrist för att anpassa sig till de nya krav som kommer att följa av införandet.

(7)

Utan att det påverkar de förpliktelser som enligt direktiv 91/414/EEG följer av införandet av ett verksamt ämne i bilaga I, bör medlemsstaterna ges en tidsfrist på sex månader efter införandet för att granska befintliga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller aklonifen, imidakloprid och metazaklor för att se till att kraven i direktiv 91/414/EEG, särskilt de i artikel 13, och de relevanta villkoren i bilaga I är uppfyllda. Medlemsstaterna bör, beroende på vad som är relevant, ändra, ersätta eller återkalla befintliga godkännanden enligt bestämmelserna i direktiv 91/414/EEG. Genom undantag från ovanstående tidsfrist bör en längre period medges för inlämnande och bedömning av den fullständiga dokumentationen i enlighet med bilaga III för varje växtskyddsmedel och för varje avsett användningsområde i överensstämmelse med de enhetliga principerna i direktiv 91/414/EEG.

(8)

När verksamma ämnen som bedömts enligt förordning (EEG) nr 3600/92 (6) tidigare har införts i bilaga I till direktiv 91/414/EEG har det visat sig att svårigheter kan uppstå vid tolkningen av de skyldigheter som innehavarna av befintliga godkännanden har när det gäller tillgången till uppgifter. För att undvika ytterligare svårigheter är det därför nödvändigt att klargöra medlemsstaternas skyldigheter, särskilt den att kontrollera att innehavaren av ett godkännande kan visa att vederbörande har tillgång till dokumentation som uppfyller kraven i bilaga II till det direktivet. Detta klargörande innebär dock inte att några nya krav ställs på medlemsstaterna eller på innehavarna av godkännanden jämfört med de direktiv om ändring av bilaga I som hittills har antagits.

(9)

Direktiv 91/414/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga I till direktiv 91/414/EEG ska ändras i enlighet med bilagan till det här direktivet.

Artikel 2

Medlemsstaterna ska senast den 31 januari 2010 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 februari 2010.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 3

1.   Om så krävs ska medlemsstaterna i enlighet med direktiv 91/414/EEG ändra eller återkalla befintliga godkännanden för växtskyddsmedel som innehåller aklonifen, imidakloprid och metazaklor som verksamma ämnen senast den 31 januari 2010.

Senast detta datum ska medlemsstaterna särskilt kontrollera att villkoren som rör aklonifen, imidakloprid och metazaklor i bilaga I till det direktivet har uppfyllts, med undantag av villkoren i del B i den post som rör det aktuella verksamma ämnet, samt att innehavaren av godkännandet har eller har tillgång till dokumentation som uppfyller kraven i bilaga II till det direktivet i enlighet med villkoren i artikel 13 i samma direktiv.

2.   Genom undantag från punkt 1 ska medlemsstaterna för varje godkänt växtskyddsmedel som innehåller aklonifen, imidakloprid och metazaklor antingen som enda verksamma ämne eller som ett av flera verksamma ämnen, som alla senast den 31 juli 2009 förtecknats i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, ta upp medlet till ny prövning i överensstämmelse med de enhetliga principer som föreskrivs i bilaga VI till direktiv 91/414/EEG, på grundval av dokumentation som uppfyller kraven i bilaga III till det direktivet och med hänsyn till del B i den post i samma direktivs bilaga I som rör aklonifen, imidakloprid respektive metazaklor. På grundval av denna nya prövning ska medlemsstaterna fastställa om produkterna uppfyller kraven i artikel 4.1 b, c, d och e i direktiv 91/414/EEG.

Därefter ska medlemsstaterna

a)

om ett medel innehåller aklonifen, imidakloprid eller metazaklor som enda verksamma ämne, när så krävs ändra eller återkalla godkännandet senast den 31 januari 2014, eller

b)

om en produkt innehåller aklonifen, imidakloprid eller metazaklor som ett av flera verksamma ämnen, om så krävs, ändra eller återkalla godkännandet senast den 31 januari 2014 eller vid det datum som fastställts för en sådan ändring eller ett sådant återkallande i det eller de direktiv som inför det berörda ämnet eller de berörda ämnena i bilaga I till direktiv 91/414/EEG, beroende på vilket datum som är det senaste.

Artikel 4

Detta direktiv träder i kraft den 1 augusti 2009.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 15 december 2008.

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 230, 19.8.1991, s. 1.

(2)  EGT L 55, 29.2.2000, s. 25.

(3)  EGT L 224, 21.8.2002, s. 23.

(4)  ”Conclusion regarding the peer review of the pesticide risk assessment of the active substance aclonifen” (färdigställd den 31 juli 2008), EFSA Scientific Report, nr 149, 2008.

”Conclusion regarding the peer review of the pesticide risk assessment of the active substance imidacloprid” (färdigställd den 29 maj 2008), EFSA Scientific Report, nr 148, 2008.

”Conclusion regarding the peer review of the pesticide risk assessment of the active substance metazachlor” (färdigställd den 14 april 2008), EFSA Scientific Report, nr 145, 2008.

(5)  EGT 196, 16.8.1967, s. 1.

(6)  EGT L 366, 15.12.1992, s. 10.


BILAGA

Följande poster ska läggas till i slutet av tabellen i bilaga I till direktiv 91/414/EEG:

Nummer

Trivialnamn, identifikationsnummer

Namn enligt IUPAC

Renhetsgrad (1)

Ikraftträdande

Införande till och med

Särskilda bestämmelser

”221

Aklonifen

CAS-nr 74070-46-5

CIPAC-nr 498

2-kloro-6-nitro-3-fenoxianilin

≥ 970 g/kg

Föroreningen fenol är av toxikologisk betydelse och en högsta halt på 5 g/kg har fastställts.

1 augusti 2009

31 juli 2019

DEL A

Får godkännas endast för användning som herbicid.

DEL B

Vid bedömningen av ansökningar om godkännande av växtskyddsmedel som innehåller aklonifen för annat bruk än för solros ska medlemsstaterna särskilt beakta kriterierna i artikel 4.1 b och se till att nödvändiga uppgifter och nödvändig information lämnas innan godkännandet beviljas.

Vid tillämpningen av de enhetliga principerna i bilaga VI ska hänsyn tas till slutsatserna i granskningsrapporten om aklonifen, särskilt tilläggen I och II, i den form den slutgiltigt godkändes av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa den 26 september 2008.

Vid den samlade bedömningen ska medlemsstaterna särskilt beakta följande:

Specifikationen av det tekniska material som framställts handelsmässigt ska bekräftas och dokumenteras med hjälp av relevanta analysresultat. Det testmaterial som används i toxicitetsdokumentationen bör jämföras med och kontrolleras mot specifikationen av det tekniska materialet.

Skydd av användarnas säkerhet. I de godkända användningsvillkoren måste anges att lämplig personlig skyddsutrustning ska användas och att riskreducerande åtgärder för att minska exponeringen tillämpas.

Restsubstanser i grödor för växelbruk. Konsumenternas exponering via kosten ska bedömas.

Skyddet av vattenlevande organismer och växter som inte är målarter. I samband med dessa identifierade risker bör riskreducerande åtgärder, t.ex. buffertzoner, tillämpas där detta är lämpligt.

De berörda medlemsstaterna ska begära in ytterligare undersökningar gällande restsubstanser i grödor för växelbruk samt information som bekräftar riskbedömningen för fåglar, däggdjur, vattenlevande organismer och växter som inte är målarter.

De ska se till att anmälaren lämnar sådan bekräftande information till kommissionen inom två år från detta direktivs ikraftträdande.

222

Imidakloprid

CAS-nr 138261-41-3

CIPAC-nr 582

(E)-1-(6-kloro-3-pyridylmetyl)-N-nitroimidazolidin-2-ylidenamin

≥ 970 g/kg

1 augusti 2009

31 juli 2019

DEL A

Får godkännas endast för användning som insekticid.

Vid användning för behandling av utsäde ska organismer utanför målgruppen, särskilt honungsbin och fåglar, skyddas på följande sätt:

Betningen får endast utföras i professionella betningsanläggningar för utsäde. I dessa anläggningar måste den bästa tillgängliga tekniken användas så att det inte kan frigöras dammoln under lagring, transport och användning.

Lämplig appliceringsutrustning ska användas för att säkerställa en effektiv nedbrukning av produkten samt minimera spill och utsläpp av dammoln. Medlemsstaterna ska se till att det behandlade utsädet förses med en märkning där det anges att det behandlats med imidakloprid och där de riskreducerande åtgärder som föreskrivs i godkännandet deklareras.

DEL B

När medlemsstaterna bedömer ansökningar om godkännande av växtskyddsmedel som innehåller imidakloprid för andra användningsområden än tomatodling i växthus ska de särskilt beakta villkoren i artikel 4.1 b samt se till att alla nödvändiga uppgifter lämnats innan ett sådant godkännande beviljas.

Vid tillämpningen av de enhetliga principerna i bilaga VI ska hänsyn tas till slutsatserna i granskningsrapporten om imidakloprid, särskilt tilläggen I och II, i den form den slutgiltigt godkändes av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa den 26 september 2008.

Vid den samlade bedömningen ska medlemsstaterna särskilt beakta följande:

Säkerheten för de personer som hanterar växtskyddsmedlet. Villkoren för användning ska innehålla föreskrifter om tillräcklig personlig skyddsutrustning.

Inverkan på vattenlevande organismer, leddjur som inte är målarter, daggmaskar och andra marklevande makroorganismer. Villkoren för godkännande ska vid behov inbegripa riskreducerande åtgärder.

Skyddet av honungsbin, särskilt vid besprutning. Villkoren för godkännande ska vid behov inbegripa riskreducerande åtgärder.

De berörda medlemsstaterna ska begära att följande lämnas in:

Uppgifter för att ytterligare kunna utvärdera riskbedömningen för de personer som hanterar växtskyddsmedlet.

Uppgifter för att ytterligare kunna utvärdera risken för fåglar och däggdjur.

De ska se till att anmälaren lämnar sådan bekräftande information till kommissionen inom två år från detta direktivs ikraftträdande.

223

Metazaklor

CAS-nr 67129-08-2

CIPAC-nr 411

2-kloro-N-(pyrazol-1-ylmetyl)acet-2′,6′-xylidid

≥ 940 g/kg

Tillverkningsföroreningen toluen anses vara av toxikologisk betydelse och en högsta halt på 0,01 % har fastställts.

1 augusti 2009

31 juli 2019

DEL A

Får godkännas endast för användning som herbicid, med högst 1,0 kg/ha och endast vart tredje år på samma fält.

DEL B

Vid tillämpningen av de enhetliga principerna i bilaga VI ska hänsyn tas till slutsatserna i granskningsrapporten om metazaklor, särskilt tilläggen I och II, i den form den slutgiltigt godkändes av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa den 26 september 2008.

Vid den samlade bedömningen ska medlemsstaterna särskilt beakta följande:

Säkerheten för de personer som hanterar växtskyddsmedlet. Villkoren för användning ska innehålla föreskrifter om tillräcklig personlig skyddsutrustning.

Skyddet av vattenlevande organismer.

Skyddet av grundvattnet när det verksamma ämnet används i områden med känsliga mark- eller klimatförhållanden.

Villkoren för godkännande ska inbegripa riskreducerande åtgärder, och program för övervakning ska införas för att kontrollera eventuell grundvattenförorening av metaboliterna 479M04, 479M08, 479M09, 479M11 och 479M12 i utsatta områden, där detta är tillämpligt.

Om metazaklor enligt direktiv 67/548/EEG klassificeras som ’misstänks kunna ge cancer’ ska de berörda medlemsstaterna begära att ytterligare uppgifter lämnas in rörande relevansen av metaboliterna 479M04, 479M08, 479M09, 479M11 och 479M12 i samband med cancer.

De ska säkerställa att anmälarna överlämnar dessa uppgifter till kommissionen inom sex månader efter delgivande om ett sådant klassificeringsbeslut.”


(1)  Närmare uppgifter om det verksamma ämnets identitet och specifikation finns i granskningsrapporten.


II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

BESLUT

Rådet

16.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/92


RÅDETS BESLUT

av den 8 december 2008

om ändring av rådets arbetsordning

(2008/945/EG, Euratom)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 207.3 första stycket,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 121.3,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 28.1 och artikel 41.1,

med beaktande av artikel 2.2 i bilaga III till rådets arbetsordning (1), och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 11.5 i rådets arbetsordning (nedan kallad arbetsordningen) ska det, när rådet ska fatta ett beslut som kräver kvalificerad majoritet, och om en rådsmedlem begär detta, kontrolleras att de medlemsstater som utgör denna majoritet motsvarar minst 62 % av Europeiska unionens totalbefolkning beräknad i enlighet med befolkningssiffrorna i artikel 1 i bilaga III till arbetsordningen.

(2)

Enligt artikel 2.2 i bilaga III till arbetsordningen om tillämpningsföreskrifter för bestämmelserna om viktning av rösterna i rådet ska rådet, i enlighet med Europeiska gemenskapernas statistikkontors tillgängliga uppgifter för den 30 september föregående år, anpassa sifferuppgifterna i artikel 1 i ovannämnda bilaga med verkan från och med den 1 januari varje år.

(3)

Arbetsordningen bör därför anpassas i enlighet med detta för 2009.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 1 i bilaga III till arbetsordningen ska ersättas med följande text:

”Artikel 1

För tillämpningen av artikel 205.4 i EG-fördraget, artikel 118.4 i Euratomfördraget samt artikel 23.2 tredje stycket och artikel 34.3 i EU-fördraget för perioden den 1 januari–31 december 2009 ska totalbefolkningen i varje medlemsstat anges enligt följande:

Medlemsstat

Befolkning

(× 1 000)

Tyskland

82 217,8

Frankrike

63 753,1

Förenade kungariket

61 224,1

Italien

59 619,3

Spanien

45 283,3

Polen

38 115,6

Rumänien

21 528,6

Nederländerna

16 405,4

Grekland

11 213,8

Belgien

10 666,9

Portugal

10 617,6

Republiken Tjeckien

10 381,1

Ungern

10 045,4

Sverige

9 182,9

Österrike

8 331,9

Bulgarien

7 640,2

Danmark

5 475,8

Slovakien

5 401,0

Finland

5 300,5

Irland

4 401,3

Litauen

3 366,4

Lettland

2 270,9

Slovenien

2 025,9

Estland

1 340,9

Cypern

789,3

Luxemburg

483,8

Malta

410,3

Totalt

497 493,1

tröskel (62 %)

308 445,7”

Artikel 2

Detta beslut får verkan den 1 januari 2009.

Artikel 3

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 8 december 2008.

På rådets vägnar

B. KOUCHNER

Ordförande


(1)  Rådets beslut 2006/683/EG, Euratom av den 15 september 2006 om antagande av rådets arbetsordning (EUT L 285, 16.10.2006, s. 47).


Kommissionen

16.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/94


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 12 december 2008

om tillämpning av rådets direktiv 2006/88/EG när det gäller krav på karantän av vattenbruksdjur

[delgivet med nr K(2008) 7905]

(Text av betydelse för EES)

(2008/946/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredje land och om ändring av direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG och 90/675/EEG (1), särskilt artikel 10.3 andra stycket och 10.4 första stycket,

med beaktande av rådets direktiv 2006/88/EG av den 24 oktober 2006 om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk och om förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur (2), särskilt artikel 25 och artikel 61.3, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 16.1 i direktiv 2006/88/EG måste vattenbruksdjur av arter som är mottagliga för de sjukdomar som förtecknas i del II i bilaga IV till det direktivet och som är avsedda att föras in för odling eller utsättning i medlemsstater, zoner eller delområden som förklarats fria från en viss sjukdom komma från andra medlemsstater, zoner eller delområden som också förklarats fria från den sjukdomen. Enligt artikel 44.4 i det direktivet ska samma bestämmelser tillämpas på områden som är föremål för övervaknings- eller utrotningsprogram med avseende på en viss sjukdom.

(2)

Enligt artikel 17.1 i direktiv 2006/88/EG måste smittbärande arter för de sjukdomar som förtecknas i del II i bilaga IV till det direktivet och som är avsedda att föras in för odling eller utsättning i medlemsstater, zoner eller delområden som förklarats fria från en viss sjukdom antingen komma från andra medlemsstater, zoner eller delområden som har förklarats fria från den sjukdomen eller hållas i karantän i vatten som är fritt från patogenen i fråga under en lämplig tidsperiod, om detta mot bakgrund av vetenskapliga data eller praktisk erfarenhet visar sig vara tillräckligt för att risken för överföring av sjukdomen ska minska till en acceptabel nivå för att förhindra överföring av sjukdomen i fråga. Enligt artikel 44.4 i det direktivet ska samma bestämmelser tillämpas på områden som är föremål för övervaknings- eller utrotningsprogram med avseende på en viss sjukdom.

(3)

En förteckning över möjliga smittbärande arter för de sjukdomar som förtecknas i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG, inbegripet de förhållanden under vilka de arterna ska betraktas som smittbärande enligt artikel 17 i det direktivet, anges i bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 1251/2008 av den 12 december 2008 om tillämpning av rådets direktiv 2006/88/EG när det gäller villkor och intygskrav för utsläppande på marknaden och import till gemenskapen av djur och produkter från vattenbruk och om fastställande av en förteckning över smittbärande arter (3).

(4)

Enligt artikel 20.1 i direktiv 2006/88/EG får, med avvikelse från artikel 16 i det direktivet, vildlevande vattendjur av arter som är mottagliga för de sjukdomar som förtecknas i del II i bilaga IV till det direktivet och som fångas i medlemsstater, zoner eller delområden som inte förklarats fria från en viss sjukdom sättas ut i medlemsstater, zoner eller delområden som förklarats fria från den sjukdomen endast om de vildlevande vattendjuren placeras i karantän under den behöriga myndighetens tillsyn i lämpliga anordningar, under tillräckligt lång tid för att risken för överföring av sjukdomen ska minska till en acceptabel nivå. Enligt artikel 44.4 i det direktivet ska samma bestämmelser tillämpas på områden som är föremål för övervaknings- eller utrotningsprogram med avseende på en viss sjukdom.

(5)

Enligt artiklarna 10 och 11 i förordning (EG) nr 1251/2008 får djur av smittbärande arter och vildlevande vattendjur avsedda för odling, återutsättningsområden, put and take-vatten och öppna anläggningar för prydnadsdjur samt prydnadsvattendjur av mottagliga arter avsedda för slutna anläggningar för prydnadsdjur importeras till medlemsstater, zoner eller delområden som förklarats fria från en viss sjukdom eller till områden där övervaknings- eller utrotningsprogram med avseende på en viss sjukdom tillämpas utan att de måste komma från sjukdomsfria områden, förutsatt att de har genomgått karantän i enlighet med direktiv 2006/88/EG under lämplig tid. Enligt artikel 10.1 första strecksatsen i direktiv 91/496/EEG får karantänen utföras i ett tredjeland.

(6)

För att säkerställa att karantänen utförs på ett sätt som minskar risken för överföring av de sjukdomar som förtecknas i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG till en acceptabel nivå bör närmare bestämmelser om karantän fastställas.

(7)

Karantänstationer i gemenskapen omfattas av definitionen av vattenbruksföretag i artikel 3.1 c i direktiv 2006/88/EG. Av omsorg om djurhälsosituationen i gemenskapen bör karantänstationer i tredjeländer uppfylla krav som är likvärdiga med dem som fastställs för vattenbruksföretag i direktiv 2006/88/EG.

(8)

När karantänen utförs i gemenskapen är det av största vikt att transport av sändningar av vattenbruksdjur till karantänstationen övervakas för att se till att de djur som ska placeras i karantän transporteras direkt till karantänstationen på ett säkert sätt.

(9)

Karantänstationer bör uppföras och förvaltas på ett sätt som förebygger spridning av sjukdomar mellan karantänenheterna och mellan karantänstationerna och andra vattenbruksföretag.

(10)

Viss karantänverksamhet inom gemenskapen omfattas av definitionen av offentlig kontroll i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (4). Kostnaderna för karantän i gemenskapen bör därför omfattas av artikel 27 i den förordningen, enligt vilken medlemsstaterna får ta ut avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för offentlig kontroll.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I detta beslut anges krav på karantän i enlighet med

a)

artiklarna 17 och 20 i direktiv 2006/88/EG, och

b)

kapitel IV i förordning (EG) nr 1251/2008 och förlagorna till intyg i bilaga IV till den förordningen.

Artikel 2

Definitioner

I detta beslut gäller följande definitioner:

1.   karantänstation: en anläggning

2.   karantänenhet: en operativt och fysiskt åtskild enhet vid en karantänstation som bara innehåller vattenbruksdjur från samma sändning, med samma hälsostatus och i förekommande fall indikatorvattenbruksdjur.

3.   indikatorvattenbruksdjur: vattenbruksdjur som är avsedda att användas för att ställa diagnoser under karantänen.

4.   förtecknade sjukdomar: sjukdomar i förteckningen i del II i bilaga IV till direktiv 2006/88/EG.

5.   godkänd kvalificerad hälsoarbetare inom vattenbruk: en kvalificerad hälsoarbetare inom vattenbruk som utsetts av den behöriga myndigheten att utföra särskild offentlig kontroll av karantänstationer för dess räkning.

KAPITEL II

KARANTÄN AV VATTENBRUKSDJUR I TREDJELÄNDER

Artikel 3

Villkor för import

När karantän är ett villkor för import till gemenskapen av sändningar av vattenbruksdjur i enlighet med kapitel IV i förordning (EG) nr 1251/2008, får sådana sändningar importeras till gemenskapen endast om villkoren i detta kapitel är uppfyllda.

Artikel 4

Karantänvillkor i tredjeland

1.   Karantänen ska ha utförts i en karantänstation enligt vad som nämns i artikel 2.1 c.

2.   Karantänstationen ska stå under den behöriga myndighetens kontroll, och den myndigheten ska

a)

besöka karantänstationen minst en gång per år,

b)

se till att karantänstationen uppfyller villkoren i detta beslut,

c)

utöva tillsyn över varje godkänd kvalificerad hälsoarbetare inom vattenbruk, och

d)

kontrollera att de villkor på vilka godkännandet meddelades förblir uppfyllda.

3.   Karantänen av vattenbruksdjuren ska ha uppfyllt bestämmelserna i följande artiklar:

a)

För mottagliga arter artiklarna 13, 14 och 15.

b)

För smittbärande arter artiklarna 16 och 17.

4.   Vattenbruksdjuren får bara frisläppas från karantänen med den behöriga myndighetens skriftliga tillstånd.

Artikel 5

Godkännande av karantänstationer i tredjeländer

1.   För att godkännas av den behöriga myndigheten ska karantänstationerna

a)

följa bestämmelser som är åtminstone likvärdiga med kraven för godkännande i artikel 5 i direktiv 2006/88/EG,

b)

uppfylla minimikraven för karantänstationer i bilaga I till det här beslutet.

2.   Varje godkänd karantänstation ska tilldelas ett registreringsnummer.

3.   En förteckning över godkända karantänstationer ska upprättas och överlämnas till kommissionen.

Artikel 6

Tillfälligt upphävande och återkallande av godkännande av karantänstationer i tredjeländer

1.   Om den behöriga myndigheten har underrättats om att en eller flera av de förtecknade sjukdomarna misstänks förekomma på en karantänstation ska den

a)

omedelbart upphäva den stationens godkännande,

b)

se till att åtgärder för att bekräfta eller vederlägga misstankarna vidtas i enlighet med punkt 3 i bilaga II.

2.   Ett upphävande enligt punkt 1 får inte dras tillbaka förrän

a)

misstanken om de ifrågavarande förtecknade sjukdomarna officiellt har vederlagts, eller

b)

de relevanta förtecknade sjukdomarna framgångsrikt har utrotats på karantänstationen och de berörda karantänenheterna har rengjorts och desinficerats.

3.   Den behöriga myndigheten ska omedelbart återkalla godkännandet av en karantänstation om stationen inte längre uppfyller villkoren i artikel 5.1.

Kommissionen ska omedelbart underrättas om detta.

Artikel 7

Förteckningar över karantänstationer

Kommissionen ska förse medlemsstaterna med alla nya och uppdaterade förteckningar över karantänstationer som den tar emot i enlighet med artikel 5.3 och ska hålla dessa tillgängliga för allmänheten.

KAPITEL III

KARANTÄN AV VATTENBRUKSDJUR I GEMENSKAPEN

Artikel 8

Intyg

1.   Om sändningar av vattenbruksdjur som importeras till gemenskapen är avsedda för karantän i gemenskapen, ska importören eller hans eller hennes ombud tillhandahålla ett skriftligt intyg undertecknat av en person i ansvarig ställning vid karantänstationen om att vattenbruksdjuren kommer att godtas för karantän.

2.   Det intyg som avses i punkt 1 ska

a)

upprättas på minst ett officiellt språk i den medlemsstat där den gränskontrollstation där veterinärkontrollerna ska utföras ligger, men den medlemsstaten får dock tillåta att ett annat officiellt gemenskapsspråk används, vid behov åtföljt av en officiell översättning till ett av dess officiella språk,

b)

innehålla karantänstationens registreringsnummer.

3.   Det intyg som avses i punkt 1 ska

a)

nå gränskontrollstationen före sändningen, eller

b)

uppvisas vid gränskontrollstationen av importören eller hans eller hennes ombud innan vattenbruksdjuren frisläpps från gränskontrollstationen.

Artikel 9

Direkt transport av vattenbruksdjur till karantänstationer

Om sändningar av vattenbruksdjur som importeras till gemenskapen är avsedda för karantän i gemenskapen ska de transporteras direkt från gränskontrollstationen till karantänstationen.

Om fordon används för den transporten ska den officiella veterinären vid gränskontrollstationen plombera dessa med en plombering som inte går att bryta.

Artikel 10

Övervakning av transport av vattenbruksdjur

1.   När sändningar av vattenbruksdjur som importeras till gemenskapen är avsedda för karantän i gemenskapen

a)

ska gränskontrollstationens officiella veterinär inom en arbetsdag från sändningens ankomst till gränskontrollstationen meddela den behöriga myndighet som ansvarar för karantänstationen om sändningens ursprungsort och bestämmelseort via det datorsystem som föreskrivs i artikel 20.1 i rådets direktiv 90/425/EEG (5) (Traces-systemet),

b)

ska den person som ansvarar för karantänstationen inom en arbetsdag från sändningens ankomst till karantänstationen meddela den behöriga myndighet som ansvarar för karantänstationen om att sändningen har ankommit,

c)

ska den behöriga myndighet som ansvarar för karantänstationen inom tre arbetsdagar från sändningens ankomst till stationen genom Traces-systemet underrätta den officiella veterinären vid den gränskontrollstation som meddelade den om sändningen enligt punkt a om att sändningen har ankommit.

2.   Om den behöriga myndighet som ansvarar för gränskontrollstationen får veta att vattenbruksdjur som uppgetts vara avsedda för en karantänstation i gemenskapen inte har nått sin bestämmelseort inom tre arbetsdagar efter beräknad ankomst ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder.

Artikel 11

Karantänvillkor i gemenskapen

När karantän i gemenskapen är en förutsättning för utsläppande på marknaden av sändningar av vattenbruksdjur i enlighet med artikel 17 eller 20 i direktiv 2006/88/EG eller för import av sådana sändningar till gemenskapen i enlighet med kapitel IV i förordning (EG) nr 1251/2008 ska sändningarna uppfylla följande villkor:

a)

Karantäntiden ska utföras i samma karantänstation i gemenskapen.

b)

Karantänen av vattenbruksdjuren ska ha uppfyllt bestämmelserna i följande artiklar:

i)

För mottagliga arter artiklarna 13, 14 och 15.

ii)

För smittbärande arter artiklarna 16 och 17.

c)

Vattenbruksdjuren får bara frisläppas från karantänen med den behöriga myndighetens skriftliga tillstånd.

Artikel 12

Åtgärder vid misstanke om eller bekräftelse av förtecknade sjukdomar

1.   Om förekomst av en eller flera förtecknade sjukdomar på karantänstationen misstänks under karantänen ska den behöriga myndigheten

a)

ta och analysera lämpliga prover i enlighet med punkt 3 i bilaga II,

b)

se till att inga vattenbruksdjur flyttas till eller från karantänstationen i väntan på laboratorieresultaten.

2.   Om förekomst av en eller flera förtecknade sjukdomar på karantänstationen bekräftas under karantänen ska den behöriga myndigheten se till att

a)

alla vattenbruksdjur i de berörda karantänenheterna bortskaffas och omhändertas med beaktande av risken för spridning av de aktuella förtecknade sjukdomarna,

b)

de berörda karantänenheterna rengörs och desinficeras,

c)

inga vattenbruksdjur flyttas till de berörda karantänenheterna under 15 dagar efter den slutliga rengöringen och desinficeringen av dem,

d)

vattnet i de berörda karantänenheterna behandlas på ett sätt som effektivt inaktiverar de smittämnen som orsakar de relevanta förtecknade sjukdomarna.

3.   Utan hinder av punkt 2 a får den behöriga myndigheten godkänna utsläppande på marknaden av vattenbruksdjur som hållits i karantänstationen och produkter av dessa, förutsatt att hälsostatusen för vattenlevande djur på bestämmelseorten med avseende på de relevanta förtecknade sjukdomarna inte äventyras.

4.   Medlemsstaterna ska informera kommissionen om alla åtgärder som vidtagits för tillämpning av denna artikel.

KAPITEL IV

KARANTÄNBESTÄMMELSER

AVSNITT 1

Mottagliga arter

Artikel 13

Karantänens längd för mottagliga arter

1.   Fisk ska hållas i karantän i minst 60 dagar.

2.   Kräftdjur ska hållas i karantän i minst 40 dagar.

3.   Blötdjur ska hållas i karantän i minst 90 dagar.

Artikel 14

Granskning, provtagning, testning och diagnos

1.   För att påvisa frånvaro av relevanta förtecknade sjukdomar ska granskning, provtagning, testning och diagnos enligt bilaga II utföras med negativt resultat.

2.   Indikatorvattenbruksdjur får användas för granskning, provtagning, testning och diagnos, utom när arter som är mottagliga för infektion av Marteilia refringens placeras i karantän.

3.   Den behöriga myndigheten ska bestämma vilket antal indikatorvattenbruksdjur som ska användas, med beaktande av antalet vattenbruksdjur, karantänenhetens storlek och de relevanta förtecknade sjukdomarnas och arternas egenskaper.

4.   Indikatorvattenbruksdjur

a)

ska tillhöra arter som är mottagliga för de relevanta förtecknade sjukdomarna, och där så är möjligt och med beaktande av deras levnadsbetingelser befinna sig i sina mest mottagliga levnadsfaser,

b)

ska härröra från en medlemsstat, en zon eller ett delområde eller från ett tredjeland eller en del av ett tredjeland som friförklarats från de relevanta förtecknade sjukdomarna,

c)

får inte vara vaccinerade mot de relevanta förtecknade sjukdomarna,

d)

ska placeras i karantänenheten omedelbart före eller vid ankomsten av de vattenbruksdjur som ska placeras i karantän och hållas i kontakt med de djuren under samma zootekniska och miljömässiga förhållanden.

Artikel 15

Inspektioner

Den behöriga myndigheten ska kontrollera karantänvillkoren åtminstone vid början och vid slutet av karantäntiden för varje sändning vattenbruksdjur.

När den behöriga myndigheten utför sådana inspektioner ska den

a)

se till att miljöförhållanden som underlättar laboratoriedetektion av relevanta förtecknade sjukdomar råder,

b)

granska registrerad dödlighet under karantänen,

c)

i förekommande fall kontrollera vattenbruksdjuren i karantänenheterna.

AVSNITT 2

Smittbärande arter

Artikel 16

Karantänbestämmelser för smittbärande arter

1.   Smittbärande arter ska hållas i karantän i minst 30 dagar.

2.   Vattnet i karantänenheten ska bytas minst en gång om dagen.

Artikel 17

Inspektioner

Den behöriga myndigheten ska kontrollera karantänvillkoren åtminstone vid början och vid slutet av karantäntiden för varje sändning vattenbruksdjur.

När den behöriga myndigheten utför sådana inspektioner ska den

a)

granska registrerad dödlighet under karantänen,

b)

i förekommande fall kontrollera vattenbruksdjuren i karantänenheterna.

KAPITEL V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 18

Övergångsbestämmelser

I väntan på att diagnosmetoder fastställs i enlighet med artikel 49.3 i direktiv 2006/88/EG ska test av prover som tagits för att påvisa frånvaro av relevanta förtecknade sjukdomar under karantänen utföras i enlighet med diagnosmetoderna i de kapitel som motsvarar varje förtecknad sjukdom i den senaste versionen av Manual of diagnostic tests for aquatic animals från Internationella byrån för epizootiska sjukdomar (OIE).

Artikel 19

Datum för tillämpning

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 januari 2009.

Artikel 20

Adressater

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 12 december 2008.

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen


(1)  EGT L 268, 24.9.1991, s. 56.

(2)  EUT L 328, 24.11.2006, s. 14.

(3)  Se sidan 41 i detta nummer av EUT.

(4)  EUT L 165, 30.4.2004, s. 1.

(5)  EGT L 224, 18.8.1990, s. 29.


BILAGA I

Minimivillkor för karantänstationer

DEL A

Uppförande och utrustning

1.

Karantänstationen ska vara belägen så att den är avskild från andra karantänstationer, andra vattenbruksanläggningar eller andra områden för blötdjursodling på ett avstånd som bestäms av den behöriga myndigheten enligt en riskbedömning där hänsyn tas till de relevanta förtecknade sjukdomarnas epidemiologiska egenskaper. En karantänstation får dock vara belägen inom en anläggning eller ett område för blötdjursodling.

2.

Karantänenheterna ska vara konstruerade så att vatten inte kan utbytas mellan dem. Dessutom ska varje karantänenhets avloppssystem vara konstruerat så att all korskontaminering förebyggs mellan karantänenheter eller andra enheter vid samma anläggning eller samma område för blötdjursodling.

3.

Karantänenheternas vattentillförsel ska vara fri från de relevanta förtecknade sjukdomarna.

4.

Om karantänenheternas avvattningsområde är beläget i medlemsstater, zoner eller delområden eller tredjeländer eller delar av tredjeländer som har förklarats fria från en eller flera förtecknade sjukdomar eller är föremål för ett övervaknings- eller utrotningsprogram med avseende på en eller flera förtecknade sjukdomar, måste de ha ett system för avloppsbehandling som är godkänt av den behöriga myndigheten. Systemet för avloppsbehandling ska

a)

behandla allt avloppsvatten och allt avfall som alstras i karantänenheten på ett sätt som effektivt inaktiverar de smittämnen som orsakar de relevanta förtecknade sjukdomarna,

b)

vara försett med störningståliga reservmekanismer som säkerställer kontinuerlig drift och fullständig inneslutning.

5.

Karantänenheterna ska vara konstruerade så att kontakt med andra djur som sannolikt kan sprida de relevanta förtecknade sjukdomarna förebyggs.

6.

All utrustning ska vara konstruerad så att den kan rengöras och desinficeras, och lämplig utrustning ska finnas tillgänglig för rengöring och desinficering.

7.

Hygienbarriärer ska finnas vid alla in- och utgångar till karantänstationen och till de olika enheterna.

8.

Varje karantänenhet i karantänstationen ska ha sin egen utrustning, så att korskontaminering mellan karantänenheterna undviks.

DEL B

Förvaltning

1.

Karantänstationens vattenbruksföretagare ska genom avtal eller på annat rättsligt bindande sätt anlita en godkänd kvalificerad hälsoarbetare inom vattenbruk.

2.

För varje sändning av vattenbruksdjur i karantän

a)

ska karantänenheten rengöras och desinficeras och därefter hållas fri från vattenbruksdjur i minst sju dagar innan en ny sändning tillförs,

b)

får karantäntiden inte börja löpa förrän de sista vattenbruksdjuren i sändningen tillförs.

3.

Lämpliga åtgärder ska vidtas för att förhindra korskontaminering mellan inkommande och utgående sändningar.

4.

Inga obehöriga får ta sig in i karantänstationen.

5.

Personer som går in i karantänstationen ska bära skyddskläder, även skyddsskor.

6.

Det får inte förekomma kontakter mellan personal eller utrustning som kan orsaka kontamination mellan karantänstationer eller karantänenheter eller mellan karantänstationer och anläggningar eller områden för blötdjursodling.

7.

Vid mottagandet ska transportfordon och utrustning, inbegripet tankar, behållare och vatten, behandlas på ett sätt som effektivt inaktiverar de smittämnen som orsakar de relevanta förtecknade sjukdomarna.

8.

Döda vattenbruksdjur och vattenbruksdjur som uppvisar kliniska tecken på sjukdom ska inspekteras kliniskt av en godkänd kvalificerad hälsoarbetare inom vattenbruk, och ett representativt urval av döda vattenbruksdjur och vattenbruksdjur som uppvisar kliniska tecken på sjukdom ska granskas i ett laboratorium som den behöriga myndigheten anger.

9.

Erforderlig granskning, provtagning och diagnos ska utföras i samråd med den behöriga myndigheten och under dess överinseende.

10.

Förutom registreringsskyldigheterna enligt artikel 8 i direktiv 2006/88/EG ska karantänstationen registrera

a)

tidpunkter då anställda kommer in i och går ut ur stationen,

b)

behandling av tillfört vatten och avloppsvatten, beroende på vad som är tillämpligt,

c)

alla onormala förhållanden som påverkar karantänstationen (elavbrott, byggnadsskador eller svåra väderförhållanden),

d)

datum och resultat av prov inlämnade för testning.


BILAGA II

Granskning, provtagning, testning och diagnos av vattenbruksdjur

1.

Granskning, provtagning, testning och diagnos av vattenbruksdjur ska utföras så att miljöförhållanden som underlättar laboratoriedetektion av de relevanta förtecknade sjukdomarna råder i karantänstationen under hela karantäntiden.

2.

Under karantänen ska prov tas av följande vattenbruksdjur inom 15 dagar före karantäntidens slut:

a)

När indikatorvattenbruksdjur används ska prov tas från samtliga av dem.

b)

När indikatorvattenbruksdjur inte används ska prov tas från ett lämpligt antal vattenbruksdjur så att de relevanta förtecknade sjukdomarna detekteras med 95 % konfidens om den antagna prevalensen är 10 % (aldrig mindre än 10 djur).

3.

Med förbehåll för artikel 18 ska tester av prov som tagits under karantän utföras i laboratorier som angetts av den behöriga myndigheten enligt diagnosmetoder som kommer att fastställas i enlighet med artikel 49.3 i direktiv 2006/88/EG.


III Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

16.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/102


RÅDETS RAMBESLUT 2008/947/RIF

av den 27 november 2008

om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på domar och övervakningsbeslut i syfte att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA RAMBESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 31.1 a och c samt 34.2 b,

med beaktande av initiativet från Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Frankrike (1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)

Europeiska unionen har ålagt sig själv målet att inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Detta förutsätter att det från medlemsstaternas sida föreligger en i sina väsentliga delar identisk tolkning av frihet, säkerhet och rättvisa som bygger på principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen.

(2)

Polissamarbetet och det rättsliga samarbetet i Europeiska unionen syftar till att ge samtliga medborgare en hög nivå av säkerhet. En av grundstenarna för detta är principen om ömsesidigt erkännande av domar, som fastställs i slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors den 15–16 oktober 1999 och bekräftas i Haagprogrammet av den 4-5 november 2004 för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen (3). I åtgärdsprogrammet av den 29 november 2000, som antogs för genomförandet av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål, förordade rådet samarbete i fråga om uppskjutna påföljder och villkorliga frigivningar.

(3)

Rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen (4) rör ömsesidigt erkännande och verkställighet av fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder. Det behövs ytterligare gemensamma regler, särskilt för de fall när en icke frihetsberövande påföljd som innefattar övervakning av alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder har ådömts en person som inte har sin lagliga eller vanliga vistelseort i den dömande staten.

(4)

Europarådets konvention av den 30 november 1964 rörande övervakning av villkorligt dömda eller villkorligt frigivna personer har endast ratificerats av 12 medlemsstater, i vissa fall med många förbehåll. Föreliggande rambeslut utgör ett effektivare instrument, eftersom det grundar sig på principen om ömsesidigt godkännande och samtliga medlemsstater deltar.

(5)

Detta rambeslut respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns genom artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och som återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt kapitel VI. Ingen bestämmelse i detta rambeslut bör tolkas som ett förbud mot att vägra erkännande av en dom och/eller övervakning av en alternativ påföljd eller en övervakningsåtgärd, om det finns sakliga skäl att tro att den alternativa påföljden eller övervakningsåtgärden har påförts i syfte att straffa en person på grundval av hans eller hennes kön, ras, religion, etniska ursprung, nationalitet, språk, politiska uppfattning eller sexuella läggning eller att denna persons ställning kan skadas av något av dessa skäl.

(6)

Detta rambeslut bör inte hindra en medlemsstat från att tillämpa sina konstitutionella regler om prövning i laga ordning, föreningsfrihet, tryckfrihet, yttrandefrihet i andra medier och religionsfrihet.

(7)

Bestämmelserna i detta rambeslut bör tillämpas i överensstämmelse med unionsmedborgarnas rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, i enlighet med artikel 18 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

(8)

Ömsesidigt erkännande och övervakning av uppskjutna påföljder, villkorliga påföljder, alternativa påföljder och beslut om villkorlig frigivning syftar till att öka en dömd persons möjlighet till social återanpassning, genom att denne ges möjlighet att upprätthålla familjebanden samt språkliga, kulturella och andra band, samt även till att förbättra övervakningen av att alternativa påföljder och övervakningsåtgärder iakttas för att förhindra nya brott, och därigenom ta hänsyn till skyddet för brottsoffer och allmänheten.

(9)

Det finns flera typer av alternativa påföljder och övervakningsåtgärder som är gemensamma för medlemsstaterna och som alla medlemsstater i princip är villiga att övervaka. Övervakning av dessa typer av åtgärder och påföljder bör vara obligatorisk, med vissa undantag som anges i detta rambeslut. Medlemsstaterna kan förklara sig villiga att dessutom övervaka andra typer av alternativa påföljder och/eller andra typer av övervakningsåtgärder.

(10)

Till de alternativa påföljder och övervakningsåtgärder som det i princip är obligatoriskt att övervaka hör bl.a. föreskrifter rörande beteende (såsom en skyldighet att upphöra med alkoholkonsumtion), bostadsort (såsom en skyldighet att byta bostadsort på grund av våld i hemmet), utbildning (såsom en skyldighet att följa en kurs i ”trafiksäkerhet”), fritidsaktiviteter (såsom en skyldighet att sluta utöva eller bevista en viss sportaktivitet) och begränsningar eller bestämmelser för bedrivande av förvärvsverksamhet (såsom en skyldighet att söka sig en yrkesverksamhet i en annan arbetsmiljö; till denna skyldighet hör inte övervakning av den eventuella förlusten av rättigheten att utöva viss yrkesverksamhet som åläggs en person som en del av påföljden).

(11)

Elektronisk övervakning skulle i förekommande fall kunna användas för att övervaka alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och nationella förfaranden.

(12)

Den medlemsstat där den berörda personen har dömts får översända en dom och, i förekommande fall, ett övervakningsbeslut till den medlemsstat där den dömda personen har sin lagliga och vanliga vistelseort för erkännande och för övervakning av alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder i en sådan dom och/eller övervakningsbeslut.

(13)

Beslutet om huruvida domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet ska översändas till en annan medlemsstat bör i varje enskilt fall fattas av den behöriga myndigheten i den utfärdande medlemsstaten, med beaktande bl.a. av förklaringar som gjorts i enlighet med artiklarna 5.4, 10.4 och 14.3.

(14)

Domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet får även översändas till en annan medlemsstat än den där den dömda personen har sin hemvist, om den behöriga myndigheten i den verkställande staten samtycker till översändandet med beaktande av eventuella villkor enligt ett uttalande från den staten i enlighet med detta rambeslut. Samtycket kan särskilt ges i återanpassningssyfte, om den dömda personen, utan att förlora sin hemvisträtt, avser att flytta till en annan medlemsstat om han/hon har erbjudits ett anställningskontrakt, om han/hon är en familjemedlem till en person som har sin lagliga och vanliga vistelseort i den medlemsstaten, eller om han/hon avser att studera eller utbilda sig i den medlemsstaten, i enlighet med gemenskapslagstiftningen.

(15)

Medlemsstaterna bör tillämpa sin egen nationella lagstiftning och sina egna nationella förfaranden för erkännande av en dom och, i förekommande fall, ett övervakningsbeslut. När det gäller en villkorlig påföljd eller en alternativ påföljd, där domen inte anger ett fastställt fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd att verkställa i händelse av att de aktuella skyldigheterna eller anvisningenarna missköts, skulle detta kunna innebära att när medlemsstater som har lämnat en förklaring enligt detta rambeslut fattar beslut om erkännande, går de med på att övervaka ifrågavarande alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder och att endast ikläda sig ansvar för att fatta följdbeslut om ändring av de skyldigheter eller anvisningar som ingår i den alternativa påföljden eller övervakningsåtgärden, eller om ändring av prövotidens längd. Följaktligen har erkännandet i sådana fall ingen vidare verkan än att ge den verkställande staten möjlighet att fatta dessa typer av följdbeslut.

(16)

En medlemsstat får vägra att erkänna en dom och, i förekommande fall, ett övervakningsbeslut om den berörda domen har meddelats beträffande en person vars skuld inte har fastslagits, t.ex. en psykiskt sjuk person, och domen eller, i förekommande fall, övervakningsbeslutet föreskriver en medicinsk/terapeutisk behandling som den verkställande staten enligt sin nationella lagstiftning inte kan övervaka i förhållande till sådana personer.

(17)

Vägransgrunden avseende territorialitet bör tillämpas endast i undantagsfall och med utgångspunkten att i största möjliga utsträckning samarbeta enligt bestämmelserna i detta rambeslut samt med beaktande av dess syfte. Alla beslut om att tillämpa denna vägransgrund bör grundas på en analys från fall till fall och samråd mellan de behöriga myndigheterna i den utfärdande och den verkställande staten.

(18)

Om alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder inbegriper samhällstjänst, bör den verkställande staten ha rätt att vägra att erkänna domen och, i tillämpliga fall, övervakningsbeslutet, om samhällstjänsten normalt sett är fullgjord på mindre än sex månader.

(19)

Formuläret för intyget är utformat på ett sådant sätt att de väsentliga delarna av domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet framgår av intyget, som ska översättas till det officiella språket eller något av de officiella språken i den verkställande staten. Intyget bör vara till hjälp för de behöriga myndigheterna i den verkställande staten att fatta beslut i enlighet med detta rambeslut, inbegripet beslut om erkännande och övertagande av ansvaret för övervakning av alternativa påföljder och övervakningsåtgärder, beslut om anpassning av alternativa påföljder och övervakningsåtgärder, samt följdbeslut särskilt i händelse av att en alternativ påföljd eller en övervakningsåtgärd missköts.

(20)

Med hänsyn till principen om ömsesidigt erkännande, som detta rambeslut bygger på, bör utfärdande och verkställande medlemsstater verka för att deras behöriga myndigheter har direktkontakt när de tillämpar detta rambeslut.

(21)

Samtliga medlemsstater bör säkerställa ett de dömda personer, avseende vilka beslut fattas i enlighet med detta rambeslut, omfattas av de juridiska rättigheter och rättsmedel som föreskrivs i nationell lagstiftning, oberoende av om de behöriga myndigheter som har utsetts till att fatta beslut i enlighet med detta rambeslut har en rättslig karaktär eller inte.

(22)

Alla följdbeslut beträffande uppskjutna påföljder, villkorliga påföljder eller alternativa påföljder som leder till påförande av fängelse eller en annan frihetsberövande åtgärd ska under alla förhållanden fattas av en rättslig myndighet.

(23)

Eftersom samtliga medlemsstater har ratificerat Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter bör vid genomförandet av detta rambeslut databehandlade personuppgifter skyddas i enlighet med denna konvention.

(24)

Eftersom målen för detta rambeslut, nämligen att underlätta dömda personers sociala återanpassning, förbättra skyddet för brottsoffer och allmänhet samt underlätta tillämpningen av lämpliga alternativa påföljder och övervakningsåtgärder för gärningsmän som inte är bosatta i den dömande staten, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva med tanke på de berörda situationernas gränsöverskridande art och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen besluta om åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen tillämpad enligt artikel 2 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen går detta rambeslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   Syftet med detta rambeslut är att underlätta dömda personers sociala återanpassning, förbättra skyddet för brottsoffer och allmänhet samt underlätta tillämpningen av lämpliga alternativa påföljder och övervakningsåtgärder för gärningsmän som inte är bosatta i den dömande staten. För att kunna uppnå dessa mål fastställs i detta rambeslut regler enligt vilka en annan medlemsstat än den i vilken den berörda personen har dömts, ska erkänna domar och, i förekommande fall, övervakningsbeslut och övervaka de övervakningsåtgärder som påförts på grundval av en dom eller alternativa påföljder innefattade i en sådan dom samt fatta alla andra beslut med anknytning till den domen om inte annat föreskrivs i detta rambeslut.

2.   Detta rambeslut ska endast tillämpas på

a)

erkännande av domar och, i förekommande fall, övervakningsbeslut,

b)

övertagande av ansvaret för övervakningen av alternativa påföljder och övervakningsåtgärder,

c)

alla andra beslut som har anknytning till besluten i a och b,

på sätt som beskrivs och föreskrivs i detta rambeslut.

3.   Detta rambeslut ska inte tillämpas på

a)

verkställighet av brottmålsdomar genom vilka fängelse eller en frihetsberövande åtgärd utdöms och som ligger inom tillämpningsområdet för rambeslut 2008/909/RIF,

b)

erkännande och verkställighet av bötesstraff och beslut om förverkande som ligger inom tillämpningsområdet för rådets rambeslut 2005/214/RIF av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff (5) och rådets rambeslut 2006/783/RIF av den 6 oktober 2006 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande (6).

4.   Detta rambeslut ska inte påverka skyldigheten att respektera grundläggande rättigheter och de grundläggande rättsliga principerna enligt artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen.

Artikel 2

Definitioner

I detta rambeslut gäller följande definitioner:

1.   Dom: ett beslut eller annat avgörande som fattats av en domstol i den utfärdande staten och som vunnit laga kraft och innebär att en fysisk person har begått ett brott och dömts till

2.   Uppskjuten påföljd: fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd, vars verkställighet vid domens meddelande helt eller delvis villkorligt skjuts upp genom påförande av en eller flera övervakningsåtgärder. Sådana övervakningsåtgärder kan inbegripas i själva domen eller fastställas i ett separat övervakningsbeslut fattat av en behörig myndighet.

3.   Villkorlig påföljd: en dom, i vilken utdömandet av en påföljd villkorligt har uppskjutits genom påförande av en eller flera övervakningsåtgärder eller i vilken en eller flera övervakningsåtgärder påförts i stället för fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd. Sådana övervakningsåtgärder kan inbegripas i själva domen eller fastställas i ett separat övervakningsbeslut fattat av en behörig myndighet.

4.   Alternativ påföljd: en påföljd som innebär att krav eller anvisningar ålagts och som inte är fängelse, en annan frihetsberövande åtgärd eller böter.

5.   Övervakningsbeslut: en dom eller ett beslut som vunnit laga kraft och som fattats av en behörig myndighet i den utfärdande staten med en sådan dom som grund

6.   Villkorlig frigivning: ett avgörande som vunnit laga kraft och som fattats av en behörig myndighet eller som följer av nationell lagstiftning avseende förtida frigivning av en dömd person efter att en del av ett fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd har avtjänats, varvid en eller flera övervakningsåtgärder påförs.

7.   Övervakningsåtgärder: krav och anvisningar, vilka enligt den utfärdande statens nationella lagstiftning påförs en fysisk person av en behörig myndighet i samband med en uppskjuten påföljd, en villkorlig påföljd eller en villkorlig frigivning.

8.   Utfärdande stat: den medlemsstat där en dom meddelas.

9.   Verkställande stat: den medlemsstat i vilken övervakningsåtgärderna och de alternativa påföljderna övervakas till följd av ett beslut i enlighet med artikel 8.

Artikel 3

Fastställande av behöriga myndigheter

1.   Varje medlemsstat ska underrätta rådets generalsekretariat om vilken eller vilka myndigheter som enligt dess nationella lagstiftning är behöriga att agera i enlighet med detta rambeslut, när medlemsstaten är utfärdande stat eller verkställande stat.

2.   Medlemsstaterna får utse icke rättsliga myndigheter till behöriga myndigheter för att fatta beslut i enlighet med detta rambeslut under förutsättning att dessa myndigheter är behöriga att fatta liknande beslut i enlighet med landets nationella lagstiftning och förfaranden.

3.   Om ett beslut i enlighet med artikel 14.1 b eller c fattas av en annan behörig myndighet än en domstol ska medlemsstaterna försäkra sig om att beslutet på den berörda personens begäran kan prövas av en domstol eller ett annat oberoende domstolsliknande organ.

4.   Rådets generalsekretariat ska hålla den erhållna informationen tillgänglig för alla medlemsstater och för kommissionen.

Artikel 4

Typer av alternativa påföljder och övervakningsåtgärder

1.   Detta rambeslut ska tillämpas på följande alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder:

a)

En skyldighet för den dömda personen att meddela varje byte av bostad eller arbetsplats till en angiven myndighet.

b)

En skyldighet att inte besöka vissa orter, platser eller angivna områden i den utfärdande eller verkställande staten.

c)

En skyldighet som innebär begränsningar av möjligheten att lämna den verkställande statens territorium.

d)

Anvisningar rörande beteende, bostad, utbildning, fritidssysselsättningar eller som innehåller begränsningar av eller bestämmelser för bedrivande av förvärvsverksamhet.

e)

En skyldighet att vid bestämda tidpunkter anmäla sig hos en angiven myndighet.

f)

En skyldighet att undvika kontakt med vissa angivna personer.

g)

En skyldighet att undvika att befatta sig med vissa angivna föremål som har använts eller som skulle kunna användas av den dömda personen för att begå brott.

h)

En skyldighet att ekonomiskt kompensera för den skada som vållats genom brottet och/eller en skyldighet att förete bevis för att denna skyldighet har fullgjorts.

i)

En skyldighet att utföra samhällstjänst.

j)

En skyldighet att samarbeta med en övervakare eller med en företrädare för socialtjänsten som har ansvar för dömda personer.

k)

En skyldighet att genomgå terapeutisk behandling eller avvänjningskur.

2.   Varje medlemsstat ska vid genomförandet av detta rambeslut meddela rådets generalsekretariat vilka typer av alternativa påföljder och övervakningsåtgärder utöver dem som anges under punkt 1 som denna är beredd att övervaka. Rådets generalsekretariat ska göra den erhållna informationen tillgänglig för alla medlemsstater och för kommissionen.

Artikel 5

Kriterier för översändande av en dom och, i förekommande fall, ett övervakningsbeslut

1.   Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten kan översända en dom och, i förekommande fall, ett övervakningsbeslut till den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken den dömda personen har sin lagliga och vanliga vistelseort, i de fall den dömda personen har återvänt eller vill återvända till den staten.

2.   En behörig myndighet i den utfärdande staten kan på den dömda personens begäran översända domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet till en behörig myndighet i en annan medlemsstat än den i vilken den dömda personen har sin lagliga och vanliga vistelseort, på villkor att den senare myndigheten har gett sitt samtycke till ett sådant översändande.

3.   Vid genomförandet av detta rambeslut ska medlemsstaterna fastställa på vilka villkor som deras behöriga myndigheter får samtycka till att domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet översänds enligt punkt 2.

4.   Varje medlemsstat ska lämna en förklaring till rådets generalsekretariat om fastställandet enligt punkt 3. Medlemsstaterna får när som helst ändra en sådan förklaring. Generalsekretariat ska göra den erhållna informationen tillgänglig för alla medlemsstater och för kommissionen.

Artikel 6

Förfarande för översändande av en dom och, i förekommande fall, ett övervakningsbeslut

1.   När den behöriga myndigheten i den utfärdande staten med tillämpning av artikel 5.1 eller 5.2, översänder en dom och, i förekommande fall, ett övervakningsbeslut till en annan medlemsstat, ska den försäkra sig om att den åtföljs av ett intyg, för vilket ett standardformulär finns i bilaga I.

2.   Domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet ska, tillsammans med det intyg som avses i punkt 1, av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten översändas direkt till den behöriga myndigheten i den verkställande staten på ett sätt som lämnar en skriftlig uppteckning och på ett sätt som möjliggör för den verkställande staten att fastställa äktheten. Originalet av domen och övervakningsbeslutet, eller bestyrkta kopior av dem, liksom originalet av intyget ska på begäran översändas till den behöriga myndigheten i den verkställande staten. All officiell kommunikation ska också ske direkt mellan de nämnda behöriga myndigheterna.

3.   Det intyg som avses i punkt 1 ska vara undertecknat av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten, vilken också ska intyga att dess innehåll är korrekt.

4.   Utöver de åtgärder och påföljder som anges i artikel 4.1 ska intyget som avses i punkt 1 i den här artikeln endast innehålla sådana åtgärder eller påföljder som finns i ett meddelande lämnat av den verkställande staten i enlighet med artikel 4.2.

5.   Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten ska översända domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet, tillsammans med det intyg som avses i punkt 1, till endast en verkställande stat åt gången.

6.   Om den behöriga myndigheten i den verkställande staten inte är känd av den behöriga myndigheten i den utfärdande staten, ska den sistnämnda vidta alla nödvändiga efterforskningar, inklusive via kontaktpunkterna i det europeiska rättsliga nätverk som inrättades genom rådets gemensamma åtgärd 98/428/RIF (7) för att erhålla den informationen från den verkställande staten.

7.   Om en myndighet i den verkställande staten som tar emot en dom och, i förekommande fall, ett övervakningsbeslut, tillsammans med det intyg som avses i punkt 1, inte är behörig att erkänna den och vidta de nödvändiga åtgärderna för övervakningen av den alternativa påföljden eller övervakningsåtgärden ska den på eget initiativ vidarebefordra den till den behöriga myndigheten och ska utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om detta, på ett sätt som lämnar en skriftlig uppteckning.

Artikel 7

Konsekvenser för den utfärdande staten

1.   När den behöriga myndigheten i den verkställande staten har erkänt den dom och, i förekommande fall, det övervakningsbeslut som har översänts till myndigheten och har underrättat den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om detta erkännande ska den utfärdande staten inte längre vara behörig att övervaka de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna som påförts eller för att vidta de följdåtgärder som avses i artikel 14.1.

2.   Den behörighet som avses i punkt 1 ska återgå till den utfärdande staten

a)

så snart dess behöriga myndighet har underrättat den behöriga myndigheten i den verkställande staten om att det intyg som avses i artikel 6.1 har dragits tillbaka i enlighet med artikel 9.4,

b)

i de fall som avses i artikel 14.3 i kombination med artikel 14.5, och

c)

i samtliga fall som avses i artikel 20.

Artikel 8

Den verkställande statens beslut

1.   Den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska erkänna den dom och, i förekommande fall, det övervakningsbeslut som har översänts i enlighet med artikel 5 och enligt förfarandet i artikel 6, och ska utan dröjsmål vidta alla åtgärder som krävs för övervakningen av alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder, såvida den inte beslutar att åberopa något av skälen för att vägra erkännande och övervakning enligt artikel 11.

2.   Den behöriga myndigheten i den verkställande staten får skjuta upp beslutet om erkännande av domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet i en situation när det intyg som avses i artikel 6.1 är ofullständigt eller uppenbarligen inte överensstämmer med domen eller, i förekommande fall, övervakningsbeslutet till dess att intyget har kompletterats eller korrigerats inom en bestämd rimlig tidsfrist.

Artikel 9

Anpassning av de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna

1.   Om den aktuella alternativa påföljden, övervakningsåtgärden eller prövotidens längd, till sin art eller varaktighet inte överensstämmer med den verkställande statens lagstiftning får den behöriga myndigheten i denna stat anpassa dem till arten och varaktigheten för alternativa påföljder och övervakningsåtgärder, eller till längden på prövotiden, som tillämpas i den verkställande statens lagstiftning för likvärdiga brott. Den anpassade alternativa påföljden, övervakningsåtgärden eller prövotidens längd ska så nära som möjligt motsvara vad som utdömts i den utfärdande staten.

2.   Om den alternativa påföljden, övervakningsåtgärden eller prövotiden har anpassats till följd av att dess varaktighet är längre än den längsta tid som förskrivs enligt den verkställande statens lagstiftning ska varaktigheten av den anpassade alternativa påföljden, övervakningsåtgärden eller prövotiden inte understiga den längsta tid som förskrivs för likvärdiga brott enligt den verkställande statens lagstiftning.

3.   Den anpassade alternativa påföljden, övervakningsåtgärden eller prövotiden får inte vara strängare eller längre än den ursprungligen påförda alternativa påföljden, övervakningsåtgärden eller prövotiden.

4.   Efter att ha erhållit information enligt artikel 16.2 eller artikel 18.5 får den behöriga myndigheten i den utfärdande staten besluta att dra tillbaka det intyg som avses i artikel 6.1 så länge övervakningen i den verkställande staten inte ännu har påbörjats. Ett sådant beslut ska under sådana omständigheter fattas och kommuniceras så snart som möjligt och senast inom tio dagar efter det ifrågavarande meddelandet.

Artikel 10

Dubbel straffbarhet

1.   Följande brott ska i enlighet med förutsättningarna i detta rambeslut medföra erkännande av en dom och, i förekommande fall, ett övervakningsbeslut och övervakning av alternativa påföljder och övervakningsåtgärder utan kontroll av om det föreligger dubbel straffbarhet för gärningen, förutsatt att brotten, som de definieras i den utfärdande statens lagstiftning, kan leda till fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i minst tre år i den utfärdande staten:

Deltagande i en kriminell organisation.

Terrorism.

Människohandel.

Sexuellt utnyttjande av barn samt barnpornografi.

Olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen.

Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängmedel.

Korruption.

Bedrägeri, inbegripet bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen enligt konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (8).

Tvätt av vinning av brott.

Penningförfalskning, inklusive förfalskning av euron.

IT-brottslighet.

Miljöbrott, inbegripet olaglig handel med hotade djurarter och hotade växtarter och växtsorter.

Hjälp till olovlig inresa och olovlig vistelse.

Mord och grov misshandel.

Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader.

Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan.

Rasism och främlingsfientlighet.

Organiserad stöld eller väpnat rån.

Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk.

Svindleri.

Beskyddarverksamhet och utpressning.

Förfalskning och piratkopiering.

Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar.

Förfalskning av betalningsmedel.

Olaglig handel med hormonpreparat och andra tillväxtsubstanser.

Olaglig handel med nukleära eller radioaktiva ämnen.

Handel med stulna fordon.

Våldtäkt.

Mordbrand.

Brott som omfattas av den internationella brottmålsdomstolens behörighet.

Kapning av flygplan eller fartyg.

Sabotage.

2.   Rådet får, efter att ha hört Europaparlamentet i enlighet med artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, när som helst enhälligt besluta att lägga till andra kategorier av brott i förteckningen i punkt 1 i den här artikeln. Rådet ska på grundval av den rapport som det erhåller i enlighet med artikel 26.1 i detta rambeslut bedöma om förteckningen bör utvidgas eller ändras.

3.   När det gäller andra brott än de som omfattas av punkt 1 får den verkställande staten låta erkännande av domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet och övervakning av de alternativa påföljderna och övervakningsåtgärderna förenas med villkoret att de gärningar som föranlett domen utgör brott även enligt den verkställande statens lagstiftning, oberoende av brottsrekvisit eller brottets rättsliga rubricering.

4.   Varje medlemsstat får när detta rambeslut antas eller senare genom en förklaring till rådets generalsekreterare ange att den inte kommer att tillämpa punkt 1. En sådan förklaring får när som helst återkallas. Förklaringar eller återkallanden av dessa ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 11

Skäl för att vägra erkännande och övervakning

1.   Den behöriga myndigheten i den verkställande staten får vägra att erkänna domen eller, i förekommande fall, övervakningsbeslutet och att överta ansvaret för övervakningen av alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder, om

a)

det intyg som avses i artikel 6.1 är ofullständigt eller uppenbarligen inte motsvarar domen eller övervakningsbeslutet och inte har kompletterats eller korrigerats inom en rimlig tidsfrist som den behöriga myndigheten i den verkställande staten har bestämt,

b)

de kriterier som anges i artikel 5.1, 5.2 eller 6.4 inte är uppfyllda,

c)

ett erkännande av domen och ett övertagande av ansvaret för övervakningen av alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder skulle strida mot principen om ne bis in idem,

d)

i fall som avses i artikel 10.3 och, såvida den verkställande staten har lämnat en förklaring enligt artikel 10.4, i fall som avses i artikel 10.1, domen avser gärningar som inte skulle utgöra ett brott enligt den verkställande statens lagstiftning. När det gäller skatter och andra avgifter, tullar och valutatransaktioner får dock verkställighet av domen inte vägras av det skälet att den verkställande statens lagstiftning inte föreskriver samma typ av skatter eller avgifter eller att den inte innehåller samma slags bestämmelser om skatter eller andra avgifter, tullar och valutatransaktioner som lagen i den utfärdande staten,

e)

verkställighet av påföljden har preskriberats enligt lagstiftningen i den verkställande staten och rör en gärning som den verkställande staten i enlighet med den lagstiftningen är behörig att beivra,

f)

det enligt lagen i den verkställande staten föreligger immunitet som gör det omöjligt att övervaka de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna,

g)

den dömda personen på grund av sin ålder enligt lagen i den verkställande staten inte kan göras straffrättsligt ansvarig för de gärningar som domen avser,

h)

domen meddelades i personens utevaro, såvida det inte i intyget anges att personen kallats personligen eller underrättats via en företrädare med behörighet enligt den utfärdande statens nationella lagstiftning om tid och plats för den förhandling som ledde till att domen meddelades i personens utevaro eller att personen har meddelat en behörig myndighet att han eller hon inte motsätter sig saken,

i)

domen eller, i förekommande fall, övervakningsbeslutet föreskriver en medicinsk/terapeutisk behandling som den verkställande staten, trots artikel 9, inte kan övervaka i enlighet med rättssystemet eller hälso- och sjukvårdssystemet i denna stat.

j)

den alternativa påföljden eller övervakningsåtgärden har kortare varaktighet än sex månader,

k)

domen avser straffbara gärningar som enligt den verkställande statens lagstiftning anses ha begåtts helt eller till stor eller väsentlig del på dess territorium eller på en plats som kan likställas med dess territorium.

2.   Beslut enligt punkt 1 k som rör brott som delvis har begåtts på den verkställande statens territorium eller på en plats som kan likställas med dess territorium ska fattas av den behöriga myndigheten i den verkställande staten endast under exceptionella omständigheter, med beaktande av de specifika omständigheterna i varje enskilt fall och med särskild hänsyn tagen till om gärningen till stor eller väsentlig del har begåtts i den utfärdande staten.

3.   I de fall som avses i punkt 1 a, b, c, h, i, j och k ska den behöriga myndigheten i den verkställande staten, innan den beslutar att inte erkänna domen eller, i förekommande fall, övervakningsbeslutet och överta ansvaret för övervakningen av alternativa påföljder och övervakningsåtgärder, på lämpligt sätt underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och, om det behövs, anmoda denna att utan dröjsmål tillhandahålla alla ytterligare upplysningar.

4.   Om den behöriga myndigheten i den verkställande staten har beslutat att åberopa en av vägransgrunderna i punkt 1 i denna artikel, särskilt grunderna som avses i punkt 1 d eller k, kan den efter överenskommelse med den behöriga myndigheten i den utfärdande staten besluta att trots det övervaka den eller de alternativa påföljder eller den eller de övervakningsåtgärder som påförts genom domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslut som översänts till den, utan att överta ansvaret att fatta något av de beslut som avses i artikel 14.1 a–c.

Artikel 12

Tidsfrist

1.   Den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska så snart som möjligt, och senast inom 60 dagar efter mottagandet av domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet, tillsammans med det intyg som avses i artikel 6.1, besluta om den ska erkänna domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet och överta ansvaret för övervakningen av de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna. Den ska omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om detta på sådant sätt att det lämnar en skriftlig uppteckning.

2.   Om den behöriga myndigheten i den verkställande staten i undantagsfall inte kan hålla tidsfristen i punkt 1 ska den omedelbart, på valfritt sätt, underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten och ange skälen till förseningen och vilken tid som uppskattningsvis behövs för att fatta ett slutgiltigt beslut.

Artikel 13

Tillämplig lagstiftning

1.   För övervakningen och tillämpningen av alternativa påföljder och övervakningsåtgärder ska lagstiftningen i den verkställande staten tillämpas.

2.   Den behöriga myndigheten i den verkställande staten får övervaka en sådan skyldighet som avses i artikel 4.1 h genom att kräva att den dömda personen företer bevis för att skyldigheten att ersätta den skada som vållats genom brottet har iakttagits.

Artikel 14

Behörighet för alla följdbeslut samt tillämplig lagstiftning

1.   Den behöriga myndigheten i den verkställande staten har behörighet att fatta samtliga följdbeslut beträffande uppskjutna påföljder, villkorlig frigivning, villkorliga påföljder och alternativa påföljder, särskilt för det fall en alternativ påföljd eller en övervakningsåtgärd missköts eller om den dömda personen begår ett nytt brott.

Sådana följdbeslut ska i synnerhet omfatta

a)

ändring av skyldigheter eller anvisningar i den alternativa påföljden eller övervakningsåtgärden eller ändring av prövotidens längd,

b)

upphävande av uppskjutandet av verkställigheten av påföljden eller upphävande av beslutet om villkorlig frigivning, och

c)

påförande av fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd när det gäller en alternativ påföljd eller en villkorlig påföljd.

2.   Lagstiftningen i den verkställande staten ska tillämpas på de beslut som fattas enligt punkt 1 och på alla ytterligare konsekvenser av domen, inbegripet i förekommande fall verkställighet av och, vid behov, anpassning av fängelsestraffet eller den frihetsberövande åtgärden.

3.   Varje medlemsstat får, när detta rambeslut antas eller senare, lämna en förklaring om att den i egenskap av verkställande stat kommer att vägra att överta det ansvar som avses i punkt 1 b och c i de fall eller kategorier av fall som specificeras av den medlemsstaten, särskilt

a)

i de fall en alternativ påföljd inte har något fastställt fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd angiven i domen, att verkställas i händelse av att de berörda kraven eller anvisningarna missköts,

b)

i fall som avser en villkorlig påföljd,

c)

i fall då de gärningar som föranleder domen inte utgör ett brott enligt lagstiftningen i den verkställande staten, oavsett brottsrekvisit eller brottets rättsliga rubricering.

4.   När en medlemsstat använder någon av de möjligheter som avses i punkt 3, ska den behöriga myndigheten i den verkställande staten återföra behörigheten till den behöriga myndigheten i den utfärdande staten för det fall en alternativ påföljd eller en övervakningsåtgärd missköts och den behöriga myndigheten i den verkställande staten anser att ett följdbeslut enligt punkt 1 b eller c behöver fattas.

5.   De fall som avses i punkt 3 i den här artikeln ska inte inverka på skyldigheten i artikel 8.1 att erkänna domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet samt att utan dröjsmål vidta alla åtgärder som krävs för övervakningen av alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder.

6.   En förklaring enligt punkt 3 ska meddelas rådets generalsekretariat. En sådan förklaring får när som helst återkallas av en medlemsstat. Förklaringar eller återkallanden enligt denna artikel av dessa ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 15

Samråd mellan behöriga myndigheter

Om och närhelst så anses lämpligt får de behöriga myndigheterna i den utfärdande staten och i den verkställande staten samråda med varandra för att underlätta en smidig och effektiv tillämpning av detta rambeslut.

Artikel 16

Skyldigheter för berörda myndigheterna när den verkställande staten har behörighet att fatta följdbeslut

1.   Den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska på ett sätt som lämnar en skriftlig uppteckning utan dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om alla beslut i fråga om

a)

en ändring av den alternativa påföljden eller övervakningsåtgärden,

b)

upphävande av uppskjutandet av verkställigheten av påföljden eller upphävande av beslutet om villkorlig frigivning,

c)

verkställighet av fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd på grund av att en alternativ påföljd eller en övervakningsåtgärd misskötts,

d)

upphörande av den alternativa påföljden eller övervakningsåtgärden.

2.   Om den behöriga myndigheten i den utfärdande staten begär det, ska den behöriga myndigheten i den verkställande staten informera den om maximal längd på den frihetsberövande påföljd som enligt den nationella lagstiftningen i den verkställande staten kan följa på det brott som föranledde domen och som kan påföras den dömda personen om de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna missköts. Denna information ska tillhandahållas omedelbart efter mottagandet av domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet, tillsammans med det intyg som avses i artikel 6.1.

3.   Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten ska på ett sätt som lämnar en skriftlig uppteckning omedelbart underrätta den behöriga myndigheten i den verkställande staten om alla omständigheter eller förhållanden som den anser skulle kunna föranleda ett eller flera av de beslut som avses i punkt 1 a–c.

Artikel 17

Skyldigheter för berörda myndigheter när den utfärdande staten har behörighet att fatta följdbeslut

1.   Om den behöriga myndigheten i den utfärdande staten har behörighet att fatta de följdbeslut som nämns i artikel 14.1 till följd av tillämpning av artikel 14.3, ska den behöriga myndigheten i den verkställande staten genast meddela den

a)

varje förhållande som kan förmodas föranleda ett upphävande av uppskjutandet av verkställigheten av påföljden eller upphävande av beslutet om villkorlig frigivning,

b)

varje förhållande som kan förmodas föranleda påförande av fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd,

c)

alla ytterligare uppgifter och omständigheter som den behöriga myndigheten i den utfärdande staten begär att få och som är av avgörande betydelse för att den ska kunna fatta följdbeslut i enlighet med sin nationella lagstiftning.

2.   När en medlemsstat har använt den möjlighet som avses i artikel 11.4 ska den behöriga myndigheten i den staten informera den behöriga myndigheten i den utfärdande staten om en alternativ påföljd eller en övervakningsåtgärd missköts av den dömda personen.

3.   För att meddela sådana förhållanden som avses i punkt 1 a och b samt punkt 2 ska standardformuläret i bilaga II användas. Meddelande om de uppgifter och omständigheter som avses i punkt 1 c ska lämnas på ett sätt som lämnar en skriftlig uppteckning och, när så är möjligt, genom formuläret i bilaga II.

4.   Om den dömda personen enligt den utfärdande statens nationella lagstiftning måste höras innan ett beslut om påförande av en påföljd får fattas, kan detta krav uppfyllas i enlighet med tillämpliga delar av det förfarande som föreskriver en möjlighet att hålla förhör med personer via videolänk enligt internationella instrument eller EU-lagstiftning.

5.   Den behöriga myndigheten i den utfärdande staten ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den verkställande staten om alla beslut i fråga om

a)

upphävande av uppskjutandet av verkställigheten av påföljden eller upphävande av beslutet om villkorlig frigivning,

b)

verkställighet av fängelsestraffet eller den frihetsberövande åtgärden, när en sådan påföljd anges i domen,

c)

påförande av fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd, när en sådan påföljd inte har angetts i domen,

d)

upphörande av den alternativa påföljden eller övervakningsåtgärden.

Artikel 18

Information från den verkställande staten i samtliga fall

Den behöriga myndigheten i den verkställande staten ska utan dröjsmål informera den behöriga myndigheten i den utfärdande staten på sådant sätt att det lämnar en skriftlig uppteckning

1.

om vidarebefordran av domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet tillsammans med det intyg som avses i artikel 6.1 till den behöriga myndighet som är ansvarig för dess erkännande och för att vidta de efterföljande åtgärderna för övervakningen av de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna i enlighet med artikel 6.7,

2.

om det faktum att det i praktiken är omöjligt att övervaka de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna av det skälet att den dömda personen, efter översändandet av domen och, i förekommande fall, övervakningsbeslutet tillsammans med det intyg som avses i artikel 6.1 till den verkställande staten, inte kan påträffas på den verkställande statens territorium, i vilket fall den verkställande staten inte ska ha någon skyldighet att övervaka de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna,

3.

om det slutliga beslutet att erkänna domen och, i tillämpliga fall, övervakningsbeslutet och att överta ansvaret för övervakningen av de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna,

4.

om ett eventuellt beslut att inte erkänna domen och, i tillämpliga fall, övervakningsbeslutet och att inte överta ansvaret för övervakningen av de alternativa påföljderna och övervakningsåtgärdena i enlighet med artikel 11, tillsammans med skälen för beslutet,

5.

om ett eventuellt beslut att anpassa de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna i enlighet med artikel 9, tillsammans med skälen för beslutet,

6.

om ett eventuellt beslut om amnesti eller benådning, enligt de skäl som anges i artikel 19.1, som medför att de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna inte övervakas, i förekommande fall, tillsammans med skälen för beslutet.

Artikel 19

Amnesti, nåd och omprövning av dom

1.   Såväl den utfärdande staten som den verkställande staten får bevilja amnesti eller nåd.

2.   Endast den utfärdande staten får fatta beslut när det gäller ansökningar om omprövning av den dom som ligger till grund för de alternativa påföljder eller övervakningsåtgärder som ska övervakas enligt detta rambeslut.

Artikel 20

Upphörande av den verkställande statens behörighet

1.   Om den dömda personen avviker eller inte längre har sin lagliga och vanliga vistelseort i den verkställande staten får den behöriga myndigheten i den verkställande staten till den behöriga myndigheten i den utfärdande staten återföra behörigheten att övervaka alternativa påföljder och övervakningsåtgärder samt att fatta alla följdbeslut med anknytning till domen.

2.   Om nya straffrättsliga förfaranden mot den berörda personen pågår i den utfärdande staten får den behöriga myndigheten i den utfärdande staten begära att den behöriga myndigheten i den verkställande staten till den behöriga myndigheten i den utfärdande staten återför behörigheten att övervaka de alternativa påföljderna och övervakningsåtgärderna samt att fatta alla följdbeslut med anknytning till domen. Den behöriga myndigheten i den verkställande staten får återföra behörigheten till den behöriga myndigheten i den utfärdande staten i ett sådant fall.

3.   Om behörigheten, med tillämpning av denna artikel, återförs till den utfärdande staten, ska den behöriga myndigheten i den staten återigen ta på sig behörigheten. I den fortsatta övervakningen av de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna ska den behöriga myndigheten i den utfärdande staten dock beakta hur länge och i vilken grad de alternativa påföljderna eller övervakningsåtgärderna har följts i den verkställande staten, samt de eventuella beslut som fattats av den verkställande staten i enlighet med artikel 16.1.

Artikel 21

Språk

Det intyg som avses i artikel 6.1 ska översättas till det officiella språket eller något av de officiella språken i den verkställande staten. Varje medlemsstat får när detta rambeslut antas eller senare i en förklaring, som deponeras vid rådets generalsekretariat, tillkännage att den godtar en översättning till ett eller flera av de officiella språken i Europeiska unionens institutioner.

Artikel 22

Kostnader

Den verkställande staten ska stå för kostnader som uppstår till följd av tillämpningen av detta rambeslut, förutom sådana kostnader som uteslutande uppkommer på den utfärdande statens territorium.

Artikel 23

Förhållande till andra avtal och överenskommelser

1.   Detta rambeslut ska i förbindelserna mellan medlemsstaterna från och med den 6 december 2011 ersätta motsvarande bestämmelser i Europarådets konvention av den 30 november 1964 rörande övervakning av villkorligt dömda eller villkorligt frigivna personer.

2.   Medlemsstaterna får fortsätta att tillämpa de bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser som är i kraft efter den 6 december 2008, i den mån de gör det möjligt att fördjupa eller vidga rambeslutets målsättningar och bidrar till att ytterligare förenkla eller underlätta förfarandena för övervakning av alternativa påföljder och övervakningsåtgärder.

3.   Medlemsstaterna får ingå bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser efter den 6 december 2008, i den mån dessa avtal eller överenskommelser gör det möjligt att fördjupa eller vidga rambeslutets målsättningar, och bidrar till att ytterligare förenkla eller underlätta förfarandena för övervakning av alternativa påföljder och övervakningsåtgärder.

4.   Medlemsstaterna ska senast den 6 mars 2009 underrätta rådet och kommissionen om gällande avtal och överenskommelser enligt punkt 2 som de önskar fortsätta tillämpa. Medlemsstaterna ska även underrätta rådet och kommissionen om nya avtal eller överenskommelser enligt punkt 3 senast tre månader efter att de har undertecknats.

Artikel 24

Territoriell tillämpning

Detta rambeslut ska tillämpas på Gibraltar.

Artikel 25

Genomförande

1.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta rambeslut senast den 6 december 2011.

2.   Medlemsstaterna ska till rådets generalsekretariat och kommissionen överlämna texten till de bestämmelser genom vilka skyldigheterna enligt detta rambeslut införlivas med deras nationella lagstiftning.

Artikel 26

Rapport

1.   Senast den 6 december 2014 ska kommissionen upprätta en rapport på grundval av den information som erhållits från medlemsstaterna enligt artikel 25.2.

2.   På grundval av denna rapport ska rådet bedöma

a)

i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa detta rambeslut, och

b)

tillämpningen av detta rambeslut.

3.   Rapporten ska kompletteras med lagförslag om det är nödvändigt.

Artikel 27

Ikraftträdande

Detta rambeslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 27 november 2008.

På rådets vägnar

M. ALLIOT-MARIE

Ordförande


(1)  EUT C 147, 30.6.2007, s. 1.

(2)  Yttrandet avgivet den 25 oktober 2007 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3)  EUT C 53, 3.3.2005, s. 1.

(4)  EUT L 327, 5.12.2008, s. 27.

(5)  EUT L 76, 22.3.2005, s. 16.

(6)  EUT L 328, 24.11.2006, s. 59.

(7)  EGT L 191, 7.7.1998, s. 4.

(8)  EGT C 316, 27.11.1995, s. 49.


BILAGA I

Image

Image

Image

Image

Image

Image


BILAGA II

Image

Image


16.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/s3


NOT TILL LÄSAREN

EU-institutionerna har beslutat att deras texter inte längre ska innehålla en hänvisning till den senaste ändringen av den ifrågavarande rättsakten.

Såvida inte annat anges, avser därför hänvisningarna i de texter som här offentliggörs rättsakter i deras gällande lydelse.


Top