(1)

Under de senaste 30 åren har radio- och tv-sektorn förändrats avsevärt. Avskaffandet av monopolen, tillkomsten av nya aktörer och den snabba tekniska utvecklingen har på ett genomgripande sätt förändrat konkurrensvillkoren på området. Tv-sändningar har traditionellt sett varit en reserverad verksamhet. Ända från början har de huvudsakligen tillhandahållits av offentliga företag som en monopolverksamhet, främst på grund av den begränsade tillgången på sändningsfrekvenser och de höga inträdeshindren.

(2)

På 1970-talet gjorde emellertid den ekonomiska och tekniska utvecklingen det i ökande grad möjligt för Eftastaterna att tillåta andra operatörer att sända. Eftastaterna beslutade därför att öppna marknaden för konkurrens. Detta ledde till större valmöjligheter för konsumenterna, som fick tillgång till många nya kanaler och tjänster. Införandet av konkurrens främjade också uppkomsten av starka europeiska operatörer och deras tillväxt samt utvecklingen av ny teknik, och garanterade en större mångfald inom sektorn som betyder mer än att det bara finns fler kanaler och tjänster. Samtidigt som Eftastaterna öppnade marknaderna för konkurrens ansåg de dock att radio och tv i allmänhetens tjänst (public service) skulle bevaras för att garantera täckning av vissa områden och tillgodose behov och offentligpolitiska mål som annars inte nödvändigtvis skulle tillgodoses i full utsträckning.

(3)

Samtidigt har privata operatörer uppmärksammat övervakningsmyndigheten på att den ökade konkurrensen och förekomsten av statligt finansierade operatörer har lett till en växande oro för möjligheterna att konkurrera på lika villkor. Klagomålen gäller överträdelser av artiklarna 59 och 61 i EES-avtalet i samband med den offentliga finansieringen av radio- och tv-programföretag som verkar i allmänhetens tjänst (public service-företag).

(4)

I det tidigare kapitlet (i riktlinjerna för statligt stöd) om tillämpningen av reglerna för statligt stöd på radio och TV i allmänhetens tjänst (2) fastställdes för första gången de ramar som skulle styra den statliga finansieringen av public service-verksamheten. Övervakningsmyndigheten har använt det kapitlet som en bra grund för att hantera ärenden på området finansiering av public service-företag.

(5)

Samtidigt har den tekniska utvecklingen inneburit genomgripande förändringar på marknaden för radio- och tv-sändningar och den audiovisuella marknaden. Medierna och teknikerna för distribution har mångfaldigats, exempelvis genom digital television, IPTV, mobil-tv och beställvideo. Detta har medfört ökad konkurrens när nya aktörer som nätverksoperatörer och internetföretag har kommit in på marknaden. Den tekniska utvecklingen har också medfört nya medietjänster, t.ex. informationstjänster online och icke-linjära tjänster eller beställtjänster. Sätten att förmedla audiovisuella tjänster utvecklas ständigt och konsumenterna får i allt större utsträckning möjlighet att få flera olika tjänster på en gemensam plattform eller utrustning eller att få tillgång till vilken tjänst som helst på flera olika plattformar eller utrustningar. Det ökande utbudet av alternativ för konsumenterna när det gäller att få tillgång till medietjänster har lett till att de audiovisuella tjänsterna har mångfaldigats och till att målgrupperna fragmenterats. Ny teknik har också möjliggjort ett ökat konsumentdeltagande. Det traditionella passiva konsumtionsmönstret har gradvis förändrats till ett mönster där konsumenten deltar aktivt och får mer kontroll över innehållet. För att hålla jämna steg med de nya utmaningarna har både offentliga och privata radio- och tv-programföretag börjat diversifiera sina tjänster, gå över till nya distributionsplattformar och utöka sitt utbud av tjänster. Denna diversifiering av offentligt finansierad verksamhet som bedrivs av public service-företag (t.ex. online-innehåll, kanaler för specialintressen) föranledde helt nyligen ett antal klagomål från andra marknadsaktörer, även förlag.

(6)

I sin dom från 2003 i Altmarkmålet (3) fastställde Europeiska unionens domstol (domstolen) vilka villkor som ska vara uppfyllda för att ersättning till offentliga tjänster inte ska betraktas som statligt stöd. År 2005 antog övervakningsmyndigheten ett nytt kapitel om statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (4) och infogade detta i sina riktlinjer för statligt stöd. År 2006 införlivades kommissionens beslut 2005/842/EG av den 28 november 2005 om tillämpningen av artikel 86.2 i EG-fördraget på statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (5) (nedan kallatbeslut 2005/842/EG) med EES-avtalet (6) som den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1h i bilaga XV till EES-avtalet, anpassad till EES-avtalet genom protokoll 1 till detta. Eftastaterna håller för närvarande på att införliva direktiv 2007/65/EG (direktivet om audiovisuella medietjänster) (7), varigenom EES-lagstiftningens räckvidd på det audiovisuella området utvidgas till att omfatta framväxande medietjänster.

(7)

Dessa förändringar på marknaden och i de rättsliga förhållandena påkallade en uppdatering av kapitlet om tillämpningen av reglerna för statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst. I handlingsplanen för statligt stöd från 2005 (8) meddelades att Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) skulle ”se över sitt meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst. Särskilt genom utvecklingen av ny digital teknik och Internettjänster har nya frågor dykt upp om tillämpningsområdet för radio och tv i allmänhetens tjänst”.

(8)

Under 2008 och 2009 deltog övervakningsmyndigheten och Eftastaterna i kommissionens offentliga samråd om översynen av 2001 års meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst (9). I detta kapitel samlas kommissionens och övervakningsmyndighetens praxis på området statligt stöd på ett framåtblickande sätt på grundval av de kommentarer som inkommit under de offentliga samråden. Det klargör de principer som övervakningsmyndigheten följer vid tillämpningen av artiklarna 61 och 59.2 i EES-avtalet på offentlig finansiering av audiovisuella tjänster inom radio- och tv-sektorn (10), med hänsyn tagen till den senaste marknadsutvecklingen och utvecklingen på lagstiftningsområdet. Detta kapitel påverkar inte tillämpningen av inremarknadsreglerna och grundläggande friheter på området radio- och tv-sändningar.

(9)

Public service-verksamheten inom radio och tv är inte jämförbar med allmännyttiga tjänster inom någon annan ekonomisk sektor även om den har en klar ekonomisk betydelse. Det finns inte någon annan tjänst som har så stor spridning bland befolkningen och förser den med så mycket information och innehåll, samtidigt som den dessutom på så sätt förmedlar och påverkar både enskildas och allmänhetens åsikter.

(10)

Dessutom betraktas radio och tv allmänt som en mycket pålitlig informationskälla och dessa medier är för en ganska stor del av befolkningen den huvudsakliga källan till information. På så sätt bidrar radio och tv till den offentliga debatten och kan garantera att alla invånare med tiden får en rimlig chans att delta i det offentliga livet. Garantier för sändningsverksamhetens oberoende är mycket viktiga i detta sammanhang, i linje med den allmänna yttrandefrihetsprincipen i artikel 10 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, som är en allmän rättsprincip som domstolen värnar om (11).

(11)

Public service-tjänsternas (12) stora betydelse generellt erkänns också i EES-avtalet, särskilt i artikel 59.2, som lyder på följande sätt:

”Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol ska vara underkastade reglerna i detta avtal, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot de avtalsslutande parternas intresse.”

(12)

Att radio och tv i allmänhetens tjänst är viktig för det sociala, demokratiska och kulturella livet bekräftades ännu en gång i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 33 i bilaga XI till EES-avtalet (resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 25 januari 1999 om radio och tv i allmänhetens tjänst (13), nedan kallad resolutionen om radio och tv i allmänhetens tjänst  (14)), anpassad till EES-avtalet genom protokoll 1 till detta. I resolutionen om radio och tv i allmänhetens tjänst betonas att ”en nödvändig förutsättning för att den särskilda skyldigheten att tillhandahålla radio och TV i allmänhetens tjänst ska kunna fullgöras är att allmänheten, utan diskriminering och på grundval av lika möjligheter, har tillgång till ett brett utbud av kanaler och tjänster”. Vidare måste radio och tv i allmänhetens tjänst ”dra nytta av den tekniska utvecklingen”, ge ”allmänheten möjlighet att dra nytta av fördelarna med de nya audiovisuella tjänsterna, informationstjänsterna och den nya tekniken” och svara för ”utveckling och diversifiering av verksamheten i den digitala tidsåldern”. Slutligen anges att ”de radio- och TV-programföretag som verkar i allmänhetens tjänst även fortsättningsvis måste kunna erbjuda ett brett programutbud i enlighet med sitt uppdrag såsom det utformats av medlemsstaterna för att rikta sig till samhället som helhet, och att det i detta sammanhang är berättigat för de radio- och TV-programföretag som verkar i allmänhetens tjänst att försöka nå en bred publik”.

(13)

Public service-tjänsternas betydelse för att främja kulturell mångfald erkändes också i 2005 års Unescokonvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (15). Enligt konventionen får varje part besluta om ”åtgärder för att skydda och främja mångfalden av kulturyttringar inom sitt territorium”. Sådana åtgärder kan bland annat omfatta ”åtgärder som syftar till att främja mediernas variationsrikedom, bland annat genom radio och TV i allmänhetens tjänst” (16).

(14)

Denna aspekt på värdet av public service är lika viktig i den snabbt föränderliga nya mediemiljön. Detta har också framhållits i Europarådets rekommendationer om mediernas och medieinnehållets mångfald (17) och om mediernas public service-uppdrag i informationssamhället (18). I den senare uppmanas medlemmarna i Europarådet att se till att medierna fullgör sitt public service-uppdrag på ett öppet och ansvarsfullt sätt. De ombeds också sörja för att mediernas public service-uppdrag till fullo och på ett verkningsfullt sätt uppfyller de krav som informationssamhället ställer, respekterar det europeiska medielandskapets dubbla struktur (offentlig/privat) samt tar hänsyn till marknads- och konkurrensfrågor.

(15)

Samtidigt, och utan hinder av vad som sägs ovan, bör det noteras att även kommersiella programföretag, varav flera omfattas av public service-skyldigheter, spelar en viktig roll när det gäller att uppfylla kraven i resolutionen om radio och tv i allmänhetens tjänst, i den mån de bidrar till att säkerställa pluralism, berika den kulturella och politiska debatten och bredda programutbudet. Dessutom är också tidningsutgivare och andra tryckta medier viktiga garanter för en objektivt informerad allmänhet och för demokrati. Eftersom dessa operatörer nu konkurrerar med radio- och tv-programföretag på internet berörs alla dessa kommersiella medieleverantörer av att statligt stöd till public service-företag kan ha en negativ inverkan på utvecklandet av nya affärsmodeller. Direktiv 2007/65/EG (direktivet om audiovisuella medietjänster) påminner om att ”[…] den europeiska audiovisuella mediemarknaden [kännetecknas av] att privata och offentliga leverantörer av audiovisuella medietjänster verkar sida vid sida”. Det är ett gemensamt intresse att upprätthålla ett mångsidigt och balanserat offentligt och privat medieutbud också i den rådande dynamiska medieomgivningen.

(16)

När reglerna för statligt stöd tillämpas på radio och tv i allmänhetens tjänst måste hänsyn tas till många olika faktorer. Bedömningen av statligt stöd grundas på artikel 61 i EES-avtalet om statligt stöd och artikel 59.2 i EES-avtalet om tillämpningen av reglerna i EES-avtalet (särskilt konkurrensreglerna) på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Genom protokoll 3 till avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol (nedan kallat protokoll 3) fastlades förfaranderegler för ärenden rörande statligt stöd.

(17)

EES-avtalet innehåller inte någon bestämmelse som liknar artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) (f.d. artikel 151 i EG-fördraget) om kultur eller något ”kulturundantag” för stöd för att främja kultur liknande det som finns i artikel 107.3 d i EUF-fördraget (f.d. artikel 87.3 d i EG-fördraget). Detta innebär dock inte att undantag för sådana stödåtgärder är uteslutna. Övervakningsmyndigheten har i tidigare ärenden godtagit att sådana stödåtgärder kan godkännas på kulturella grunder med stöd av artikel 61.3 c i EES-avtalet (19).

(18)

Den rättsliga ramen för ”audiovisuella medietjänster” samordnas på europeisk nivå genom direktiv 2007/65/EG (direktivet om audiovisuella medietjänster). Kraven på finansiell insyn i offentliga företag anges i den rättsakt som det hänvisas till i punkt 1a i bilaga XV till EES-avtalet (kommissionens direktiv 2006/111/EG av den 16 november 2006 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet (20), nedan kallat direktiv 2006/111/EG (direktivet om insyn)  (21)), anpassad till EES-avtalet genom protokoll 1 till detta.

(19)

Reglerna tolkas av Eftadomstolen inom ”Eftapelaren” och av Europeiska unionens domstol inom ”EU-pelaren”. Övervakningsmyndigheten har antagit ett flertal uppsättningar av riktlinjer om tillämpningen av reglerna om statligt stöd som motsvarar sådana uppsättningar av riktlinjer som utfärdats av kommissionen. År 2005 antog övervakningsmyndigheten kapitlet om statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster, och år 2006 införlivades beslut 2005/842/EG (med klargöranden av kraven i artikel 59.2 i EES-avtalet) med EES-avtalet. Beslut 2005/842/EG är också tillämpligt på radio och tv, under förutsättning att villkoren i artikel 2.1 a i beslutet är uppfyllda (22).

(20)

I linje med artikel 61.1 i EES-avtalet omfattar begreppet statligt stöd följande villkor: a) det måste röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel, b) åtgärden måste kunna påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna, c) åtgärden ska gynna mottagaren av stödet, d) åtgärden ska snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen (23). Förekomsten av statligt stöd måste bedömas objektivt med beaktande av Europeiska unionens domstols och Eftadomstolens rättspraxis.

(21)

Det är effekten av det statliga ingripandet, och inte syftet med det, som har den avgörande betydelsen vid bedömningen av om det är fråga om statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet. Public service-företag finansieras normalt med medel ur statsbudgeten eller genom en avgift på innehav av mottagarutrustning. Under vissa specifika omständigheter kan staten ge kapitaltillskott till public service-företag eller efterskänka deras skulder. Sådana finansiella åtgärder vidtas normalt av offentliga myndigheter och inbegriper överföring av statliga medel (24).

(22)

Statlig finansiering av public service-företag kan också rent allmänt anses påverka handeln mellan de avtalsslutande parterna. Europeiska unionens domstol har konstaterat följande: ”Om ett statligt finansiellt stöd eller stöd som ges med hjälp av statliga medel förstärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln inom gemenskapen ska denna handel anses påverkas av detta stöd” (25). Detta gäller utan tvekan förvärv och försäljning av programrättigheter, som ofta sker på internationell nivå. Om public service-företagen får sälja reklamtid får detta också effekter utanför landets gränser, särskilt i homogena språkområden som överskrider nationsgränser. Dessutom kan kommersiella radio- och tv-programföretag ha ägare i fler än en EES-stat. Tjänster som tillhandahålls via internet har också normalt global räckvidd.

(23)

Vad gäller förekomsten av en fördel klargjorde Europeiska unionens domstol i Altmarkmålet att ersättning för public service inte utgör statligt stöd så länge fyra villkor uppfylls samtidigt. För det första ska det mottagande företaget faktiskt ha ålagts public service-skyldigheter och dessa skyldigheter ska vara klart definierade. För det andra ska de parametrar som används vid beräkning av ersättningen vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt. För det tredje får ersättningen inte överstiga vad som krävs för att täcka alla eller en del av de kostnader som har uppkommit i samband med public service-skyldigheterna, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst. Slutligen konstaterade domstolen att när det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla public service-tjänsterna i ett konkret fall inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande som gör det möjligt att välja den anbudsgivare som kan tillhandahålla dessa tjänster till den lägsta kostnaden för det allmänna, ska den nödvändiga ersättningens storlek fastställas på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som har lämplig utrustning för att tillhandahålla public service-tjänster skulle ha åsamkats vid fullgörandet av public service-tjänsten.

(24)

Om finansieringen inte uppfyller de ovannämnda villkoren anses den selektivt gynna vissa radio- och tv-programföretag och därmed snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen.

(25)

De program för finansiering som i dag finns i de flesta Eftastater infördes för länge sedan. Övervakningsmyndigheten måste därför inledningsvis bedöma om dessa program kan betraktas som befintligt stöd enligt artikel 1.1 i del I i protokoll 3. I enlighet med denna bestämmelse ska övervakningsmyndigheten ”i samarbete med Eftastaterna fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer i dessa stater. Den ska till Eftastaterna lämna förslag till lämpliga åtgärder som krävs med hänsyn till den fortlöpande utvecklingen eller EES-avtalets funktion”.

(26)

Enligt artikel 1 b i i del II i protokoll 3 omfattar befintligt stöd ”allt stöd som fanns innan EES-avtalet trädde i kraft i respektive Eftastat, det vill säga stödordningar och individuellt stöd som infördes före och som fortfarande är tillämpliga efter EES-avtalets ikraftträdande”.

(27)

Enligt artikel 1 b v i del II i protokoll 3 omfattar befintligt stöd även ”stöd som är att betrakta som befintligt stöd, eftersom det kan fastställas att det inte utgjorde något stöd när det infördes men senare blev ett stöd på grund av utvecklingen av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, utan att Eftastaten företagit någon ändring”.

(28)

I enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis (26) måste övervakningsmyndigheten undersöka om den rättsliga ram enligt vilken stödet beviljas har ändrats sedan den infördes. Övervakningsmyndigheten anser att det bästa tillvägagångssättet är att göra en bedömning från fall till fall (27) och att ta hänsyn till samtliga faktorer som rör en viss Eftastats radio- och tv-system.

(29)

Enligt rättspraxis i målet Gibraltar (28) ska inte varje ändring av befintliga stöd betraktas som att befintligt stöd ändras till nytt stöd. Enligt tribunalen är det bara i de fall som ändringen påverkar själva innehållet i den ursprungliga stödordningen som denna omvandlas till en ny stödordning. Det kan inte vara fråga om någon ändring av själva innehållet när det nya elementet är klart urskiljbart från den ursprungliga stödordningen.

(30)

Mot bakgrund av ovanstående har övervakningsmyndigheten i sin beslutspraxis i allmänhet granskat a) om den ursprungliga finansieringsordningen för public service-företag utgör befintligt stöd enligt de regler som anges i punkterna 26 och 27 ovan, b) om senare ändringar påverkar själva innehållet i den ursprungliga åtgärden (dvs. fördelens eller finansieringskällans art, stödets syfte, stödmottagarna eller omfattningen av stödmottagarnas verksamhet) eller om dessa ändringar snarare är av rent formell eller administrativ art, och c) i det fall senare ändringar är betydande, om de kan skiljas från den ursprungliga åtgärden och bedömas separat, eller om de inte kan skiljas från den ursprungliga åtgärden, vilket skulle innebära att den ursprungliga åtgärden i sin helhet omvandlas till ett nytt stöd.

(31)

Även om ersättning för public service-tjänster normalt bedöms enligt artikel 59.2 i EES-avtalet kan de undantag som förtecknas i artikel 61.3 i EES-avtalet i princip också vara tillämpliga på radio- och tv-sektorn förutsatt att de relevanta villkoren är uppfyllda.

(32)

EES-avtalet innehåller inte någon bestämmelse som motsvarar artikel 167.4 i EUF-fördraget, enligt vilken kommissionen är skyldig att beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i EUF-fördraget, särskilt för att respektera och främja unionens kulturella mångfald. EES-avtalet innehåller inte heller något kulturundantag liknande det som finns i artikel 107.3 d i EUF-fördraget, vilken ger kommissionen möjlighet att anse stöd för att främja kultur som förenligt med den inre marknaden om sådant stöd inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen i unionen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Detta innebär dock inte att tillämpningen av reglerna för statligt stöd inte ger övervakningsmyndigheten något utrymme att beakta kulturella aspekter. Behovet av att bygga ut samarbetet på kulturområdet erkänns i artikel 13 i protokoll 31 till EES-avtalet. Man bör i detta sammanhang erinra om att övervakningsmyndigheten i olika beslut rörande filmproduktion och filmrelaterad verksamhet har fastslagit att stödåtgärder till förmån för biofilmproduktion och annan audiovisuell produktion kan godkännas på kulturella grunder med stöd av artikel 61.3 c i EES-avtalet under förutsättning att de kriterier som kommissionen utvecklat beaktas i tillräckligt stor utsträckning vid detta förfaringssätt och att förfaringssättet inte avviker från kommissionens beslutspraxis före antagandet av artikel 107.3 d i EUF-fördraget (29).

(33)

Det är övervakningsmyndighetens uppgift att besluta om den faktiska tillämpningen av undantagsbestämmelserna i artikel 61.3 i EES-avtalet och om på vilket sätt kulturella aspekter ska beaktas. Det bör dock erinras om att de bestämmelser som medger undantag från förbudet mot statligt stöd måste tillämpas strikt. I enlighet med detta anser övervakningsmyndigheten att kulturundantaget får tillämpas i de fall där den kulturella produkten är tydligt identifierad eller identifierbar (30). Övervakningsmyndigheten anser också att begreppet kultur måste tillämpas på den aktuella produktens innehåll och art och inte på mediet eller distributionsformerna i sig (31). Dessutom har en Eftastats utbildningsbehov och demokratiska behov inte något samband med främjande av kultur (32).

(34)

När statligt stöd ges till public service-företag görs i regel ingen åtskillnad mellan kulturella, demokratiska och utbildningsmässiga samhällsbehov. Om en finansieringsåtgärd inte är specifikt inriktad på att främja kulturella syften, kan stödet i princip inte godkännas som kulturstöd på grundval av artikel 61.3c i EES-avtalet. Statligt stöd till public service-företag ges i allmänhet i form av ersättning för genomförandet av public service-uppdraget och bedöms enligt artikel 59.2 i EES-avtalet på grundval av de kriterier som fastställs i det här kapitlet.

(35)

Enligt artikel 59.2 i EES-avtalet gäller följande: ”Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol ska vara underkastade reglerna i detta avtal, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot de avtalsslutande parternas intresse.”

(36)

Enligt Europeiska unionens domstols fasta rättspraxis är artikel 106 i EUF-fördraget (f.d. artikel 86 i EG-fördraget), som motsvarar artikel 59 i EES-avtalet, en undantagsbestämmelse som måste tolkas restriktivt. Domstolen har klargjort att en åtgärd måste uppfylla samtliga följande villkor för att kunna omfattas av ett undantag:

(37)

Särskilt när det gäller public service-sändningar måste det ovan beskrivna tillvägagångssättet anpassas mot bakgrund av resolutionen om radio och tv i allmänhetens tjänst, som hänvisar till ”det uppdrag att verka i allmänhetens tjänst som har tilldelats dem [radio- och tv-organisationerna], utformats och organiserats av varje medlemsstat” (definition och tilldelning) och föreskriver ett undantag från fördragets regler för finansiering av public service-sändningar ”i den utsträckning som finansieringen inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset, varvid kraven på att utföra uppdraget att verka i allmänhetens tjänst ska beaktas” (proportionalitet).

(38)

Det är övervakningsmyndighetens uppgift att, på grundval av bevis som Eftastaterna lagt fram, bedöma om dessa kriterier är uppfyllda. När det gäller definitionen av public service-uppdraget är det övervakningsmyndighetens roll att kontrollera uppenbara felaktigheter (se avsnitt 6.1). Övervakningsmyndigheten kontrollerar vidare om företaget i fråga uttryckligen anförtrotts public service-uppdraget och om det övervakas effektivt att uppdraget fullgörs (se avsnitt 6.2).

(39)

När övervakningsmyndigheten utför proportionalitetstestet tar den hänsyn till om en eventuell snedvridning av konkurrensen till följd av ersättningen för public service-verksamhet kan rättfärdigas av behovet att fullfölja uppdraget och stå för dess finansiering. Övervakningsmyndigheten bedömer, särskilt på grundval av de bevis som Eftastaterna måste lägga fram, om det finns tillräckliga garantier för att undvika oproportionerliga effekter av statlig finansiering, överkompensation och korssubventionering och för att se till att public service-företag respekterar marknadsvillkoren i sin kommersiella verksamhet (se avsnitt 6.3 och följande).

(40)

Analysen av om kraven för statligt stöd uppfylls måste grundas på de specifika särdragen i varje nationellt system. Övervakningsmyndigheten är medveten om att Eftastaternas mediemarknader ser olika ut både vad gäller systemen för nationella radio- och tv-sändningar och övriga särdrag. Därför kan bedömningen enligt artikel 59.2 i EES-avtalet av huruvida statligt stöd till public service-företag är förenligt med EES-avtalet endast göras från fall till fall i enlighet med kommissionens och övervakningsmyndighetens praxis (36), enligt de grundläggande principer som anges i de nedanstående avsnitten.

(41)

Övervakningsmyndigheten kommer också att ta hänsyn till de svårigheter som vissa Eftastater kan ha med att samla in de nödvändiga medlen, om kostnaden per invånare för tjänsten i allmänhetens intresse (allt annat lika) är högre (37). Även andra mediers eventuella svårigheter i dessa Eftastater kommer att beaktas.

(42)

Såsom framgår av kommissionens och övervakningsmyndighetens praxis måste en stödåtgärd som inte uppfyller samtliga Altmarkkriterier analyseras på grundval av artikel 106.2 i EUF-fördraget respektive artikel 59.2 i EES-avtalet (38).

(43)

För att uppfylla villkoret i punkt 36 i ovan för tillämpning av artikel 59.2 i EES-avtalet måste en officiell definition av uppdraget att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse fastställas. Endast om det finns en officiell definition kan övervakningsmyndigheten med en tillräcklig grad av rättslig förutsebarhet bedöma om undantaget i artikel 59.2 i EES-avtalet är tillämpligt.

(44)

Det faller inom Eftastaternas behörighetsområde att definiera vad som ska ingå i public service-uppdraget. Detta kan göras på nationell, regional eller lokal nivå i enlighet med Eftastatens nationella rättssystem. Generellt gäller att denna befogenhet måste utövas med hänsyn tagen till begreppet ”tjänster av allmänt ekonomiskt intresse”.

(45)

Eftastaternas definition av uppdraget att verka i allmänhetens tjänst bör vara så exakt som möjligt. Det får inte råda några tvivel om huruvida Eftastaten har avsett att en viss verksamhet som utförs av den operatör som anförtrotts uppdraget ska omfattas av uppdraget eller inte. Utan en klar och tydlig definition av de skyldigheter som åläggs public service-företag kan övervakningsmyndigheten inte utföra sin uppgift enligt artikel 59.2 i EES-avtalet och därmed inte bevilja några undantag enligt den artikeln.

(46)

En tydlig angivelse av vilka verksamheter som ingår i public service-uppdraget är också viktigt för att operatörer som inte har ett public service-uppdrag ska kunna planera sina verksamheter. Dessutom bör public service-uppdraget vara tillräckligt exakt för att Eftastaternas myndigheter effektivt ska kunna kontrollera att det utförs, enligt vad som beskrivs i följande avsnitt.

(47)

Samtidigt anses det med hänsyn till radio- och tv-sektorns särprägel och behovet av att slå vakt om public service-företagens redaktionella oberoende i regel berättigat på grundval av artikel 59.2 i EES-avtalet att tillämpa en kvalitativ definition som anförtror ett visst programföretag tillhandahållandet av ett brett, balanserat och varierat programutbud (39). En sådan definition anses i regel vara förenlig med syftet att tillgodose demokratiska, sociala och kulturella samhällsbehov och att garantera mångfalden, inbegripet kulturell och språklig mångfald. Enligt tribunalen grundar sig legitimiteten i brett definierade public service-uppdrag på att det ställs kvalitetskrav på de tjänster som ett offentligt programföretag erbjuder (40). Definitionen av uppdraget att verka i allmänhetens tjänst kan också återspegla utvecklingen och diversifieringen av verksamheter i den digitala tidsåldern och omfatta audiovisuella tjänster via samtliga distributionsplattformar.

(48)

När det gäller definitionen av public service, eller radio och tv i allmänhetens tjänst, är övervakningsmyndighetens roll begränsad till att kontrollera uppenbara felaktigheter. Det är inte övervakningsmyndighetens sak att besluta vilka program som ska tillhandahållas och finansieras som en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse och inte heller att ifrågasätta en viss produkts art eller kvalitet. Det är fråga om ett uppenbart fel i definitionen av uppdraget att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse om uppdraget omfattar verksamheter som rimligen inte kan anses tillgodose de demokratiska, sociala och kulturella behoven i varje samhälle. Detta skulle normalt vara fallet för t.ex. reklam, e-handel, teleshopping, användning av betalsamtalsnummer i kommersiella pristävlingar (41), sponsring eller marknadsföring. Dessutom skulle det kunna vara fråga om ett uppenbart fel om statligt stöd används till att finansiera verksamheter som inte tillför något mervärde i den meningen att de tillgodoser de sociala, demokratiska och kulturella samhällsbehoven.

(49)

I detta sammanhang bör det erinras om att de tjänster som ska erbjudas allmänheten beskrivs i uppdraget att verka i allmänhetens tjänst. Frågan om definitionen av uppdraget får inte förväxlas med frågan om vilken finansieringsmekanism som valts för att tillhandahålla tjänsterna. Detta innebär att radio- och tv-programföretag som verkar i allmänhetens tjänst kan utföra kommersiella verksamheter för att få intäkter, t.ex. försäljning av reklamtid, men att sådana verksamheter inte kan betraktas som en del av uppdraget att verka i allmänhetens tjänst (42).

(50)

För att ett undantag enligt artikel 59.2 i EES-avtalet ska komma ifråga bör public service-uppdraget tilldelas ett eller flera företag genom en officiell handling (t.ex. lagstiftning, avtal eller bindande direktiv).

(51)

Besluten om tilldelning ska klart ange public service-skyldigheternas art i linje med avsnitt 6.1 ovan och fastställa villkor för beräkning av kompensationen liksom mekanismer för att undvika överkompensation och för återbetalning av överkompensation i förekommande fall.

(52)

Om public service-uppdraget utvidgas till att även omfatta nya tjänster bör definitionen och besluten om tilldelning anpassas därefter inom de gränser som sätts i artikel 59.2 i EES-avtalet. För att göra det möjligt för public service-företag att reagera snabbt på utvecklingen av ny teknik får Eftastaterna också föreskriva att en ny tjänst kan tilldelas efter en sådan bedömning som föreskrivs i avsnitt 6.7 nedan innan det ursprungliga beslutet om tilldelning konsolideras formellt.

(53)

Det räcker dock inte att public service-företaget formellt har tilldelats uppdraget att tillhandahålla en välavgränsad tjänst av allmänt intresse, utan det krävs också att denna tjänst verkligen tillhandahålls på det sätt som förutses i de formella bestämmelserna mellan staten och det aktuella företaget. Det är därför önskvärt att en lämplig myndighet eller ett särskilt utsett organ utövar en öppen och effektiv tillsyn över tillämpningen. Behovet av en sådan myndighet eller ett sådant organ som ansvarar för tillsynen är uppenbart när public service-företaget åläggs kvalitetsnormer. Det är inte övervakningsmyndighetens sak att bedöma om kvalitetsnormerna följs. Övervakningsmyndigheten måste kunna förlita sig på att Eftastaterna utövar en lämplig tillsyn över att radio- och tv-företaget utför sitt public service-uppdrag enligt de kvalitetsnormer som anges i uppdraget (43).

(54)

Eftastaterna har behörighet att välja vilket slags system de vill ha för att garantera en effektiv tillsyn över att public service-skyldigheterna uppfylls. Detta är en förutsättning för att övervakningsmyndigheten ska kunna utföra sina uppgifter enligt artikel 59.2 i EES-avtalet. En sådan tillsyn förefaller vara effektiv endast om den utövas av ett organ som är fullständigt fristående från ledningen för public service-företaget och har de befogenheter, den kapacitet och de resurser som behövs för att kunna utöva regelbunden tillsyn, vilka leder till att det föreskrivs lämpliga korrigerande åtgärder om det är nödvändigt för att se till att de skyldigheter som public service-uppdraget omfattar fullgörs.

(55)

Om det inte finns tillräckliga och tillförlitliga indikationer på att public service-tjänsten verkligen tillhandahålls på föreskrivet sätt kan övervakningsmyndigheten inte utföra sina uppgifter enligt artikel 59.2 i EES-avtalet och därmed inte heller bevilja några undantag enligt denna artikel.

(56)

Public service-uppdraget kan vara kvantitativt, kvalitativt eller båda delarna. Oavsett form kan det berättiga till kompensation så länge det leder till extrakostnader som programföretaget normalt inte skulle ha ådragit sig.

(57)

Finansieringssystemen kan grovt delas in i två grupper, nämligen ”en enda form av finansiering” och ”dubbel finansiering”. Gruppen ”en enda form av finansiering” omfattar de system där public service finansieras med offentliga medel från en enda källa, oavsett finansieringens form. System med ”dubbel finansiering” omfattar en mängd olika system, där public service finansieras genom olika kombinationer av statliga medel och intäkter från kommersiell verksamhet eller verksamhet i allmänhetens tjänst, såsom försäljning av reklamtid eller program och intäkter från tjänster som erbjuds mot betalning.

(58)

I resolutionen om radio och tv i allmänhetens tjänst anges följande: ”Bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen ska inte påverka medlemsstaternas behörighet att svara för finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst (…)”. Övervakningsmyndigheten har därför i princip inget att invända mot valet av dubbel finansiering i stället för en enda form av finansiering.

(59)

Eftastaterna får själva välja hur public service ska finansieras, men övervakningsmyndigheten måste enligt artikel 59.2 i EES-avtalet kontrollera att den statliga finansieringen inte påverkar konkurrensen inom EES på ett oproportionerligt sätt, såsom konstateras i punkt 37.

(60)

För att övervakningsmyndigheten ska kunna göra bedömningen av statligt stöd krävs en klar och exakt definition av uppdraget att verka i allmänhetens tjänst och en klar och tydlig åtskillnad mellan verksamhet i allmänhetens tjänst och annan verksamhet, inklusive klart separata konton.

(61)

Eftersom det är mycket viktigt att garantera insyn och ansvarighet krävs normalt redan på nationell nivå att företaget för separata konton för public service-verksamheten och annan verksamhet när offentliga medel används. Separata konton är ett verktyg för att undersöka påstådd korssubventionering och för att försvara berättigad ekonomisk kompensation för fullgörande av uppdrag av allmänt ekonomiskt intresse. Det är endast på grundval av en korrekt kostnads- och intäktsfördelning som det kan avgöras om den offentliga finansieringen faktiskt är begränsad till nettokostnaderna för public service-uppdraget och därmed godtagbar enligt artikel 59.2 i EES-avtalet.

(62)

Enligt direktiv 2006/111/EG (direktivet om insyn) ska medlemsstaterna se till att det råder insyn och öppenhet i alla företag som beviljas särskilda eller exklusiva rättigheter eller tilldelas uppdraget att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och som får statligt stöd i någon form för att tillhandahålla en offentlig tjänst, samtidigt som företaget även bedriver annan verksamhet, dvs. verksamhet som inte ingår i public service-uppdraget. Kraven på öppenhet är följande: a) internredovisningen ska vara separat för var och en av verksamheterna, vilket innebär att företagen i sin redovisning ska skilja mellan tjänster av allmänt intresse och övriga tjänster, b) alla kostnader och intäkter ska vara korrekt konterade eller fördelade på grundval av konsekvent tillämpade och sakligt motiverade redovisningsprinciper, och c) de principer för kostnadsredovisning som ligger till grund för den separata redovisningen ska vara tydligt redovisade (44).

(63)

Dessa allmänna krav på öppenhet och insyn gäller också programföretag, om de tilldelats uppdraget att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, får statlig ersättning för denna tjänst och även bedriver annan verksamhet som inte ingår i public service-uppdraget.

(64)

Inom radio- och tv-sektorn vållar separata konton inte några särskilda problem på intäktssidan. Därför anser övervakningsmyndigheten att programföretagen för intäktssidan bör lämna en detaljerad redovisning över källorna och alla intäkter som härrör från dels verksamheter som ingår i public service-uppdraget, dels verksamheter som inte gör det.

(65)

På kostnadssidan kan alla kostnader för public service-verksamheten beaktas. Om företaget också bedriver verksamhet som faller utanför public service-uppdraget får bara de kostnader som har ett samband med public service-verksamheten beaktas. Övervakningsmyndigheten inser att det inom public service-sektorn kan vara svårare att föra separata konton på kostnadssidan. Detta beror på att Eftastaterna, särskilt inom den traditionella radio- och tv-sektorn, kan anse att programföretagens hela programutbud omfattas av public service-uppdraget men samtidigt tillåta att företaget drivs kommersiellt. Med andra ord kan de olika verksamheterna i stor utsträckning ha samma produktionskostnader och kostnaderna kanske inte alltid går att fördela proportionellt.

(66)

Kostnader som är specifika för kommersiell verksamhet (t.ex. marknadsföringskostnader för reklam) ska alltid identifieras tydligt och redovisas separat. Dessutom ska produktionskostnader som är avsedda för utveckling av verksamhet på både public service-sidan och den övriga verksamheten samtidigt fördelas proportionellt mellan public service-verksamheten och den övriga verksamheten, när det är möjligt att göra detta på ett meningsfullt sätt.

(67)

I andra fall, när samma resurser används för både public service-verksamheten och övrig verksamhet, bör de gemensamma kostnaderna fördelas på grundval av skillnaderna i företagets totala kostnader med och utan public service-verksamhet (45). Det innebär att kostnader som helt hänför sig till public service-verksamheten, men som även kommer den övriga verksamheten till godo, inte behöver fördelas mellan de två verksamheterna utan alltså helt kan tillskrivas public service-verksamheten. Detta tillvägagångssätt skiljer sig från det som generellt används inom andra sektorer för allmännyttiga tjänster, vilket beror på radio- och tv-sektorns specifika särdrag. Inom radio- och tv-sektorn måste nettovinsten från den kommersiella verksamheten i samband med public service-verksamheten beaktas vid beräkningen av nettokostnaderna för public service-verksamheten och därmed minska nivån på ersättningen för denna verksamhet. Detta minskar risken för att korssubventionering ska uppstå genom att gemensamma kostnader bokförs på public service-verksamheten.

(68)

Det främsta exemplet på den situation som avses i föregående punkt är kostnaderna för att producera program inom ramen för programföretagets public service-uppdrag. Dessa program produceras både för att fullfölja uppdraget och för att locka publik för att kunna sälja reklamtid. Det är ju dock i realiteten omöjligt att med tillräcklig precision kvantifiera hur stor del av tittarsiffrorna som fullgör uppdraget och hur stor del som genererar reklamintäkter. Därför riskerar en fördelning av dessa kostnader mellan de båda verksamheterna att bli godtycklig och meningslös.

(69)

Övervakningsmyndigheten anser att den finansiella insynen kan ökas ytterligare genom att man på ett adekvat sätt separerar konton för public service-verksamheten och den kommersiella verksamheten inom public service-företagets organisation. Funktionell eller strukturell separation gör det normalt lättare att undvika korssubventionering av kommersiell verksamhet redan från början och att genomföra internprissättning och respekten för principen om armslängds avstånd. Övervakningsmyndigheten uppmanar därför Eftastaterna att som bästa praxis överväga funktionell eller strukturell separation av väsentlig kommersiell verksamhet som kan avskiljas.

(70)

Eftersom överkompensation inte krävs för verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse utgör det i princip oförenligt statligt stöd och måste betalas tillbaka till staten, med förbehåll för de förtydliganden om public service som ges i detta avsnitt.

(71)

Övervakningsmyndigheten utgår från att den statliga finansieringen normalt är nödvändig för att företaget ska kunna fullgöra sitt public service-uppdrag. För att det statliga stödet ska godkännas enligt proportionalitetstestet krävs dock i allmänhet att det inte överstiger nettokostnaderna för public service-uppdraget, med beaktande av andra direkta eller indirekta intäkter som härrör från uppdraget. Nettovinsten av all kommersiell verksamhet i samband med public service-verksamhet kommer därför att beaktas vid bedömningen av nettokostnaderna för public service-verksamheten.

(72)

Företag som får ersättning för sin public service-verksamhet får i allmänhet göra en rimlig vinst. Denna vinst består av en kapitalavkastning som tar hänsyn till den risk som företaget utsätts eller inte utsätts för. Inom radio- och tv-programsektorn innehas public service-uppdraget ofta av programföretag som inte är vinstinriktade eller som inte behöver ersätta det förbrukade kapitalet och inte behöver bedriva någon annan verksamhet än just public service. Övervakningsmyndigheten anser att det i dessa situationer inte är rimligt att införa ett vinstinslag i ersättningen för genomförandet av public service-uppdraget (46). I andra fall, däremot, exempelvis när särskilda public service-skyldigheter anförtros företag som drivs kommersiellt och som måste ersätta det kapital som investerats i dem, kan ett vinstinslag som representerar en skälig ersättning av kapital med beaktande av risker anses vara rimligt, om det kan motiveras och om det krävs för att företaget ska kunna fullgöra sina public service-skyldigheter.

(73)

Public service-företag kan få årlig överkompensation utöver nettokostnaderna för public service-uppdraget (som ”reserver för public service-verksamhet”) om det behövs för att säkerställa finansieringen av deras public service-skyldigheter. Övervakningsmyndigheten anser rent allmänt att ett belopp på upp till 10 % av de årliga budgeterade utgifterna för fullgörandet av public service-uppdraget kan bli nödvändigt för att företaget ska klara fluktuationer i kostnads- och inkomstnivån. I regel ska överkompensation över denna gräns återkrävas utan onödigt dröjsmål.

(74)

Undantagsvis får public service-företag i väl motiverade fall tillåtas behålla ett belopp som överstiger 10 procent av de årliga budgeterade utgifterna för public service-uppdraget. Detta kan bara godtas om överkompensationen öronmärkts på förhand och på ett bindande sätt för en stor engångsutgift som behövs för att public service-uppdraget ska kunna fullgöras (47). Utnyttjandet av sådan tydligt öronmärkt överkompensation ska också vara tidsbegränsat beroende på för vilket ändamål den har avsatts.

(75)

För att övervakningsmyndigheten ska kunna fullgöra sina skyldigheter ska Eftastaterna exakt fastställa på vilka villkor överkompensationen får användas av public service-företagen.

(76)

Den ovannämnda överkompensationen ska endast användas för att finansiera public service-verksamhet. Korssubventionering av kommersiell verksamhet kan inte motiveras och utgör oförenligt statligt stöd.

(77)

Eftastaterna ska se till att det finns lämpliga rutiner för att förhindra överkompensation, med förbehåll för vad som anges i punkterna 72–76 ovan. De ska garantera en regelbunden och effektiv kontroll av hur den offentliga finansieringen används, för att förhindra överkompensation och korssubventionering och för att granska nivån på ”reserverna för public service-verksamhet” och hur de används. Det faller under Eftastaternas behörighetsområde att välja de lämpligaste och effektivaste kontrollrutinerna för sina nationella radio- och tv-system med hänsyn tagen också till behovet av att se till att de stämmer överens med de rutiner som finns för att utöva tillsyn över hur public service-uppdraget fullgörs.

(78)

Sådana kontrollrutiner kan bara vara effektiva om kontrollerna utförs regelbundet, helst årligen, av externa organ som är oavhängiga av public service-företaget. Eftastaterna ska se till att effektiva åtgärder kan sättas in för att återkräva överkompensation som inte omfattas av bestämmelserna i avsnitt 6.5 och korssubventionering.

(79)

Public service-företagens finansiella situation bör granskas ingående i slutet av varje budgetperiod, i enlighet med vad som föreskrivs i Eftastaternas nationella radio- och tv-system, eller, om ingen sådan period föreskrivs, efter en tidsperiod som i regel inte får vara längre än fyra år. Eventuella ”reserver för public service-verksamhet” som finns kvar när budgetperioden eller en motsvarande period enligt ovan löper ut ska tas med i beräkningen av public service-företagets finansieringsbehov för nästa period. Om reserverna för public service-verksamhet upprepade gånger överstiger 10 % av de årliga kostnaderna för public service-uppdraget, ska Eftastaterna kontrollera om finansieringsnivån motsvarar public service-företagens reella finansieringsbehov.

(80)

Under de senaste åren har de audiovisuella marknaderna förändrats avsevärt, vilket har lett till den utveckling och diversifiering av programutbudet som nu pågår. Detta har väckt nya frågor om tillämpningen av reglerna för statligt stöd på audiovisuella tjänster som går längre än sändningsverksamhet i traditionell bemärkelse.

(81)

Övervakningsmyndigheten anser i det här sammanhanget att public service-företag ska ha möjlighet att i samhällets intresse kunna utnyttja de möjligheter som uppstår genom digitaliseringen och diversifieringen av distributionsplattformar på en tekniskt neutral grund. För att kunna garantera public service-företagens grundläggande roll i den nya digitala miljön får de använda statligt stöd till att erbjuda audiovisuella tjänster över nya distributionsplattformar, som tillgodoser såväl allmänhetens som olika specialgruppers behov, under förutsättning att de tillgodoser samma demokratiska, sociala och kulturella behov för samhället i fråga och inte får oproportionerliga effekter på marknaden som inte är nödvändiga för att fullgöra public service-uppdraget.

(82)

Parallellt med den snabba utvecklingen av marknaden för radio- och tv-sändningar håller även programföretagens affärsmodeller på att förändras. För att fullgöra sitt public service-uppdrag vänder sig programföretagen i allt större utsträckning till nya finansieringskällor, som online-reklam eller tillhandahållande av tjänster mot betalning (så kallade betaltjänster, som avgiftsbelagd tillgång till arkiv, betal-tv för specialintressen där man betalar per program [pay-per-view], tillgång till mobila tjänster mot betalning av en klumpsumma, förskjuten tillgång till tv-program mot en avgift, nedladdning av medieinnehåll från nätet mot betalning osv.). Betalningskomponenten i betaltjänster kan exempelvis vara kopplad till betalning av avgifter för distribution i nätverk eller programföretagens upphovsrätter (exempelvis om tjänster via mobila plattformar distribueras mot betalning av en avgift för mobil distribution).

(83)

Även om offentliga radio- och tv-tjänster traditionellt varit fritt tillgängliga, anser övervakningsmyndigheten att ett direkt betalinslag i sådana tjänster inte nödvändigtvis innebär att tjänsterna uppenbart inte ingår i public service-uppdraget, även om det påverkar tittarnas tillgång till sådana tjänster (48). Detta förutsätter dock att betalinslaget inte äventyrar den allmännyttiga tjänstens särskilda karaktär, dvs. att uppfylla medborgarnas sociala, demokratiska och kulturella behov, som skiljer public service från renodlat kommersiell verksamhet (49). Betalinslaget är en av de aspekter som ska beaktas när man beslutar om tjänsterna ska ingå i public service-uppdraget eftersom det kan påverka den allmänna tillgängligheten och den övergripande utformningen av de tjänster som tillhandahålls, liksom deras inverkan på marknaden. Om en viss tjänst med ett betalinslag uppfyller sociala, demokratiska och kulturella samhällsbehov utan att leda till oproportionerliga effekter på konkurrens och gränsöverskridande handel kan Eftastaterna anförtro public service-företagen tillhandahållandet av en sådan tjänst som en del av uppdraget.

(84)

På det sätt som anges ovan ska statligt stöd till public service-företag kunna användas till att distribuera audiovisuella tjänster över alla plattformar under förutsättning att de materiella villkoren i artikel 59.2 i EES-avtalet är uppfyllda. I detta syfte ska Eftastaterna genom ett förfarande med förhandsbedömning som grundar sig på ett offentligt samråd undersöka om väsentliga nya audiovisuella tjänster som planeras av offentliga programföretag uppfyller villkoren i artikel 59.2 i EES-avtalet, dvs. (när det gäller radio och tv i allmänhetens tjänst) om de tillgodoser samhällets demokratiska, sociala och kulturella behov samtidigt som hänsyn tas till de potentiella effekterna på handelsvillkor och konkurrens.

(85)

Det är Eftastaternas sak att, med beaktande av radio- och tv-programmarknadens särdrag och utveckling och med hänsyn tagen till de tjänster som redan erbjuds av public service-företaget, avgöra vad som ska anses uppfylla villkoren för en ”väsentlig ny tjänst”. Det ”nya” i en verksamhet kan bland annat vara beroende av dess innehåll och av konsumtionssättet (50). Tjänstens ”väsentlighet” kan exempelvis ta hänsyn till vilka finansiella resurser som krävs för utvecklingen av den och tjänstens förväntade effekt på efterfrågan. Väsentliga ändringar av befintliga tjänster ska bedömas på samma sätt som väsentliga nya tjänster.

(86)

Det faller under Eftastaternas behörighetsområde att välja de lämpligaste rutinerna för att garantera att audiovisuella tjänster är förenliga med de materiella villkoren i artikel 59.2 i EES-avtalet, med hänsyn tagen till särdragen i Eftastaternas nationella system för radio- och tv-utsändningar och behovet av att slå vakt om offentliga programföretags redaktionella oberoende.

(87)

Av öppenhetsskäl och för att få in all relevant information som krävs för ett välgrundat beslut ska alla berörda parter ha möjlighet att lämna synpunkter på den planerade väsentliga nya tjänsten inom ramen för ett öppet remissförfarande. Resultatet av remissförfarandet, bedömningen av detta resultat och grunderna för beslutet ska göras tillgängliga för allmänheten.

(88)

För att garantera att den offentliga finansieringen av väsentliga nya audiovisuella tjänster inte snedvrider handel och konkurrens i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, ska Eftastaterna på grundval av resultatet av det öppna remissförfarandet bedöma hur den nya tjänsten påverkar marknaden totalt sett genom att jämföra situationen med och utan den planerade nya tjänsten. Viktiga aspekter vid en bedömning av påverkan på marknaden är t.ex. förekomsten av liknande eller utbytbart utbud, redaktionell konkurrens, marknadsstruktur, public service-företagets marknadsställning, konkurrensnivå och potentiell inverkan på privata initiativ. Denna påverkan bör vägas mot tjänsternas samhällsvärde. Vid övervägande negativa effekter på marknaden förefaller statlig finansiering av audiovisuella tjänster proportionerlig endast om den tillför ett mervärde genom att tillgodose samhällets demokratiska, sociala och kulturella behov (51), även mot bakgrund av det totala public service-utbud som redan finns.

(89)

En sådan bedömning vore objektiv endast om den utfördes av ett organ som är fullständigt oberoende av det offentliga programföretagets ledning, även när det gäller att tillsätta och avsätta sina ledamöter, och har tillräcklig kapacitet och resurser att fullgöra sina skyldigheter. Eftastaterna ska kunna utarbeta ett förfarande som står i proportion till marknadens storlek och public service-företagets marknadsställning.

(90)

Ovanstående riktlinjer ska inte hindra public service-företag från att prova innovativa nya tjänster (t.ex. i form av pilotprojekt) i begränsad omfattning (t.ex. under en viss tid och för en del av publiken) och i syfte att samla information om den planerade tjänstens genomförbarhet och mervärde, förutsatt att en sådan testfas inte kan jämställas med införandet av en fullt utvecklad väsentlig ny audiovisuell tjänst.

(91)

Övervakningsmyndigheten anser att ovannämnda bedömning på nationell nivå bidrar till att garantera förenlighet med EES-regler om statligt stöd. Detta påverkar inte övervakningsmyndighetens och kommissionens befogenheter att kontrollera att Eftastaterna respekterar EES-avtalets bestämmelser, och inte heller deras rätt att när så krävs också agera på grundval av klagomål eller på eget initiativ.

(92)

I enlighet med artikel 59.2 i EES-avtalet får public service-företag inte ägna sig åt verksamhet som skulle kunna leda till en oproportionerlig snedvridning av konkurrensen, om inte fullgörandet av public service-uppdraget kräver det. Exempelvis anses det i allmänhet vara berättigat att public service-företag förvärvar eftertraktade program inom ramen för sitt allmänna uppdrag. Däremot skulle det uppstå oproportionerliga snedvridningar av konkurrensen om public service-företag skulle låta exklusiva rättigheter till eftertraktade program ligga oanvända utan att sälja dem vidare på ett öppet sätt och i rimlig tid. Därför uppmanar övervakningsmyndigheten Eftastaterna att se till att public service-företag följer proportionalitetsprincipen även i fråga om förvärv av eftertraktade rättigheter och uppmanar dem att utfärda regler för public service-företag om vidareförsäljning av exklusiva eftertraktade rättigheter.

(93)

Public service-företag ska vara tvingade att respektera marknadsprinciperna i sin kommersiella verksamhet, och när de agerar via kommersiella dotterbolag ska de hålla sig på armslängds avstånd från dessa. Eftastaterna ska se till att public service-företag följer principen om armslängds avstånd, gör sina kommersiella investeringar i enlighet med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi och inte ägnar sig åt konkurrensbegränsande metoder gentemot konkurrenterna med stöd av den offentliga finansieringen.

(94)

Ett exempel på konkurrensbegränsande beteende kan vara prisunderskridande. Ett public service-företag kan frestas att sänka sina reklampriser eller priserna på andra verksamheter som inte ingår i uppdraget att verka i allmänhetens tjänst (såsom kommersiella betaltjänster) under en nivå som rimligen kan anses vara förenlig med marknaden för att minska konkurrenternas inkomster, eftersom det underskott som blir resultatet kan täckas av public service-ersättningen. Ett sådant beteende kan inte anses ingå i programföretagets public service-uppdrag och skulle i varje fall påverka handelsvillkoren och konkurrensen i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset och därmed strida mot artikel 59.2 i EES-avtalet.

(95)

Med tanke på skillnaderna mellan de olika marknadssituationerna ska det, med hänsyn tagen till den berörda marknadens eller tjänstens särdrag, bedömas från fall till fall huruvida public service-företagen följer marknadsprinciperna, särskilt huruvida de underskrider priser i sina kommersiella erbjudanden och huruvida de följer proportionalitetsprincipen när det gäller förvärv av eftertraktade program (52).

(96)

Övervakningsmyndigheten anser att det i första hand är de nationella myndigheterna som ska se till att offentliga radio- och tv-programföretag följer marknadsprinciperna. I detta syfte ska Eftastaterna införa lämpliga rutiner så att eventuella klagomål kan granskas effektivt på nationell nivå.

(97)

Utan hinder av vad som anges i föregående punkt får övervakningsmyndigheten vid behov vidta åtgärder på grundval av artiklarna 53, 54, 59 och 61 i EES-avtalet.

(98)

Detta kapitel kommer att tillämpas från och med dagen efter det att det har antagits av övervakningsmyndigheten. Det kommer att ersätta det tidigare kapitlet (i riktlinjerna för statligt stöd) om tillämpningen av reglerna för statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst.

(99)

I enlighet med kapitlet Tillämpliga regler för bedömning av olagligt statligt stöd (53) kommer övervakningsmyndigheten vid oanmält stöd att tillämpa