Överklagande ingett den 25 februari 2021 av Oriol Junqueras i Vies av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 15 december 2020 i mål T-24/20, Junqueras i Vies mot parlamentet

(Mål C-115/21 P)

(2021/C 163/23)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Oriol Junqueras i Vies (ombud: A. Van den Eynde Adroer, abogado)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

För det första: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av artiklarna 13.3 och 7.3 i den europeiska valakten (1976) (1) i förevarande fall. Utan att mandattiden löpt ut har det tillämpats en grund för en uppkommen oförenlighet som inte fastställts enligt artikel 7.3 i den europeiska valakten (1976). Europaparlamentet kunde inte konstatera vare sig att Oriol Junqueras i Vies mandattid hade löpt ut eller att någon av oförenlighetsgrunderna enligt artikel 7.3 i den europeiska valakten (1976) förelåg. Eftersom ingen av dessa omständigheter förelåg hade Europaparlamentets ”konstateranden” rättsverkningarna av ett beslut som det inte kunde anta och som därmed blir en akt som kan angripas enligt artikel 263 FEUF, vilken strider mot de rättigheter som Oriol Junqueras i Vies har (i synnerhet enligt artikel 39 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 9 i protokoll nr 7 i Europeiska unionens immunitet och privilegier).

För det andra: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av artikel 4.7 i [Europaparlamentets] arbetsordning. Den angripna akten utgör felaktig rättstillämpning, eftersom det ansågs att Europaparlamentet enligt nämnda artikel inte kan bortse från oförenlighetsgrunderna. Genom att artikel 4.7 i Europaparlamentets interna arbetsordning inte tillämpades utgör akten ett beslut som ändrar Oriol Junqueras i Vies rättsliga ställning genom att påverka de rättigheter som denne har (i synnerhet enligt artikel 39 i stadgan och artikel 9 i protokoll nr 7 i Europeiska unionens immunitet och privilegier). Följaktligen utgör den angripna akten felaktig rättstillämpning, eftersom det bedömts att den inte kan angripas enligt artikel 263 FEUF.

För det tredje: Felaktig tolkning av artiklarna 8 och 12 i den europeiska valakten (1976) och artikel 3.3 i arbetsordningen, eftersom den oförenlighetsgrund som tillämpats på Oriol Junqueras i Vies inte är typisk för valförfarandet. Det framgår inte att staten kan fastställa nämnda oförenlighetsgrund enligt den lagstiftning om valförfarandet som föreskrivs i den europeiska valakten (1976). Beslutet utgör felaktig rättstillämpning, eftersom artikel 13.3 i den europeiska valakten (1976) och artikel 4.7 i arbetsordningen inte ansågs strida mot artiklarna 39 (båda punkterna), 41 (punkterna 1 och 2) och 21 (punkt 2) i stadgan, medan det i förstnämnda artiklar fastställs formella rättighetsbegränsningar som strider mot punkterna 1 och 3 i artikel 52 i stadgan. Beslutet är felaktigt, eftersom det inte har beaktats att stadgan inom normhierarkin har upphöjts till Europeiska unionens primärrätt. Eftersom normer som strider mot stadgan har tillämpats är det uppenbart att den angripna akten är ett beslut som påverkat Oriol Junqueras i Vies rättsliga ställning och som kan överklagas enligt artikel 263 FEUF, varför beslutet utgör felaktig rättstillämpning. I andra hand görs det gällande att beslutet skulle ha tolkats i överensstämmelse med de rättigheter som skyddas enligt stadgan och domstolens praxis om artikel 13.3 i den europeiska valakten (1976) och artikel 4.7 i arbetsordningen, även med beaktande av de exceptionella omständigheter som föreligger i det konkreta fallet och den information som Europaparlamentet redan hade tillgång till. Det angripna beslutet utgör felaktig rättstillämpning, eftersom det inte ansågs att man i det konkreta fallet kunde sluta sig till att det förekom felaktigheter i sak enligt artikel 4.7 i arbetsordningen, vilket skulle ha medfört att Europaparlamentet fick låta bli att förklara platsen vakant eller att erkänna den oförenlighetsgrund som tillämpats. Den angripna akten utgör följaktligen felaktig rättstillämpning, eftersom akten är ett beslut som medför rättsverkningar för Oriol Junqueras i Vies och kan överklagas enligt artikel 263 FEUF.

För det fjärde: Det angripna beslutet utgör felaktig rättstillämpning genom bedömningen att ett initiativ från Europaparlamentets talman enligt artikel 8 i arbetsordningen inte är obligatoriskt enligt unionsrätten. Rättsordningen ska tolkas i sitt sammanhang, och artikel 39 i stadgan (om obligatorisk tillämpning för medlemsstaterna enligt artikel 51.1 i stadgan), skyldigheten att samarbeta lojalt och artikel 9 i protokoll nr 7 i Europeiska unionens immunitet och privilegier samt artikel 6 i arbetsordningen innebär att det blir obligatoriskt att iaktta Oriol Junqueras i Vies rättigheter om medlemsstaten underrättas om situationen av Europaparlamentets talman enligt artikel 8 i arbetsordningen. Det har i det överklagade beslutet gjorts en felaktig tolkning enligt vilken det i fallet inte föreligger sådana särskilda omständigheter som innebär att Europaparlamentets passivitet kan överklagas (flera tidigare framställningar med begäran om skydd av Oriol Junqueras i Vies immunitet, som har åsidosatts, och, i synnerhet, en stadga enligt vilken hans ställning som vald [ledamot av Europaparlamentet] erkänns och enligt vilken det kan konstateras att hans rättigheter har åsidosatts genom att det inte har begärts att hans immunitet ska hävas). [D]et har i det överklagade beslutet gjorts en felaktig tolkning enligt vilken beslutet, under de särskilda omständigheterna i det konkreta fallet, att inte pröva en brådskande begäran om skydd enligt artikel 8 i arbetsordningen, är ett beslut som inte medför rättsverkningar som skyddar Oriol Junqueras i Vies immunitet, varför beslutet kan överklagas enligt artikel 263 FEUF.

(1)  EGT L 278, 8.10.1976, s. 5