EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62020CN0553

Mål C-553/20: Talan väckt den 26 oktober 2020 – Republiken Polen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

EUT C 19, 18.1.2021, p. 38–39 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

18.1.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/38


Talan väckt den 26 oktober 2020 – Republiken Polen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

(Mål C-553/20)

(2021/C 19/40)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Svarande: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

ogiltigförklara artikel 1 punkt 6 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1054 av den 15 juli 2020 om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 vad gäller minimikrav om maximal daglig körtid och körtid per vecka, minimigränser för raster och minsta dygns- och veckovila och av förordning (EU) nr 165/2014 vad gäller positionsbestämning med hjälp av färdskrivare (1), och

förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

I andra hand yrkar Republiken Polen, för det fall att domstolen skulle finna att den ifrågasatta bestämmelsen i förordning 2020/1054 inte anses vara avskiljbar från övriga delar av denna förordning utan att den måste ändras i grunden, att förordning nr 2020/1054 ska ogiltigförklaras i sin helhet.

Grunder och huvudargument

Republiken Polen gör gällande följande grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av bestämmelser i förordning nr 2020/1054:

1)

Åsidosättande av proportionalitetsprincipen (artikel 5.4 FEU), eftersom de platser där förarna är skyldiga att vila fastställts på ett godtyckligt sätt.

2)

Åsidosättande av artikel 91.2 FEUF, eftersom de ifrågavarande bestämmelserna har antagits utan hänsyn till deras inverkan på livskvaliteten, på arbetstillfällen i vissa regioner, eller på funktionen av transportinfrastruktur.

3)

Åsidosättande av artikel 94 FEUF, eftersom de ifrågavarande bestämmelserna antagits utan hänsyn till transportörernas ekonomiska situation.

4)

Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen, eftersom den ifrågavarande bestämmelsen formulerats på ett otydligt sätt vilket gör det omöjligt att fastställa de skyldigheter som följer därav.

5)

Åsidosättande av artikel 11 FEUF och artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom miljöskyddskraven inte har beaktats.

Republiken Polen gör i synnerhet gällande att den ifrågasatta bestämmelsen åsidosätter proportionalitetsprincipen. Eftersom kriterierna för att fastställa den plats på vilken förarna ska ta ut sin vila inte är lämpliga, har principen enligt vilken förarna är fria att välja var de tillbringar sin viloperiod – vilken framgår av förordning nr 561/2006 –, åsidosatts. Dessutom har det ställts för stora krav på vägtransportföretagen, vilket haft en negativ inverkan på de enskilda transportörernas situation, särskilt små och medelstora företag, på marknaden för transporttjänster, och på miljön. Särskilt länder som inte ligger i den centrala delen av Europeiska unionen påverkas av de negativa effekterna av tillämpningen av den ifrågasatta bestämmelsen. Dessutom är den berörda bestämmelsen inte objektivt motiverad med hänsyn till förarnas situation. Den återspeglar inte heller vad som särskilt kännetecknar de reglerade tjänsterna.


(1)  EUT L 249, 2020, s. 1.


Top