Talan väckt den 7 februari 2018 – Republiken Frankrike mot Europaparlamentet

(Mål C-92/18)

(2019/C 44/08)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Republiken Frankrike (ombud: F. Alabrune, D. Colas, E. de Moustier, B. Fodda)

Svarande: Europaparlamentet

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Genom sin talan yrkar den franska regeringen att domstolen ska ogiltigförklara fyra rättsakter som antagits av Europaparlamentet inom ramen för utövandet av dess budgetbefogenheter under tilläggsperioden för plenarsessioner i Bryssel den 29 och den 30 november.

De två första rättsakterna som den franska regeringen har begärt ogiltigförklarade är dagordningarna för Europaparlamentets sammanträden onsdagen den 29 och torsdagen den 30 november 2017, i den del det där anges att det gemensamma förslaget till allmän budget för budgetåret 2018 ska debatteras av plenarförsamlingen, samt att det ska hållas en omröstning om det gemensamma förslaget till allmän budget följt av röstmotiveringar.

Den tredje angripna rättsakten är Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om det gemensamma förslaget till allmän budget.

Slutligen yrkar den franska regeringen att domstolen ska ogiltigförklara den rättsakt genom vilken Europaparlamentets ordförande, i enlighet med artikel 314.9 FEUF, förklarade att den allmänna budgeten för budgetåret 2018 var slutligt antagen. Såsom det bland annat framgår av protokollet från Europaparlamentets sammanträde torsdagen den 30 november 2017, rör det sig om Europaparlamentets ordförandes förklaring och därefter undertecknande av den allmänna budgeten, som föregicks av omröstningen om lagstiftningsresolutionen om det gemensamma förslaget till allmän budget.

Den franska regeringen anför som enda grund att de fyra rättakterna ska ogiltigförklaras på grund av att de strider mot protokoll nr 6, som utgör bilaga till FEU och FEUF, samt protokoll nr 3, som utgör bilaga till Euratomfördraget, om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner och vissa av dess organ och enheter.

Det framgår nämligen såväl av protokollen om institutionernas säten som av EU-domstolens praxis att Europaparlamentet inte får utöva sina budgetbefogenheter enligt artikel 314 FEUF under de tilläggsperioder för plenarsessioner som äger rum i Bryssel, utan att det måste göra detta under de ordinarie perioder för plenarsessioner som hålls i Strasbourg.

Eftersom lagligheten av den angripna rättsakten från Europaparlamentets ordförande inte ifrågasätt på grund av dess syfte eller innehåll, utan endast därför att den borde ha antagits under en ordinarie period för plenarsessioner i Strasbourg, anser den franska regeringen dock att behovet av att säkerställa kontinuiteten i unionens offentliga förvaltning samt viktiga rättssäkerhetskäl motiverar att rättsverkningarna av denna rättsakt består till dess att en ny rättsakt som är förenlig med fördragen har antagits.