1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/48/EU av den 22 oktober 2013 om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet ska tolkas så, att de är tillämpliga på ett sådant domstolsförfarande som det som föreskrivs i den nationella lagstiftning som är i fråga i det nationella målet, enligt vilket det av terapeutiska skäl och säkerhetsskäl är tillåtet att besluta om intagning för sluten psykiatrisk vård av den som vid psykisk störning har handlat på ett sätt som utgör en fara för samhället. Direktiv 2012/13 ska tolkas så, att de personer som är misstänkta för att ha begått ett brott ska informeras om sina rättigheter så snart som möjligt, från det att misstankarna mot vederbörande motiverar att de behöriga myndigheterna, i ett annat fall än brådskande fall, begränsar dessa personers frihet med hjälp av tvångsåtgärder och senast före polisens första officiella förhör med vederbörande.

2)

Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artikel 8.2 i direktiv 2012/13 och artikel 12 i direktiv 2013/48 ska tolkas så, att de utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i det nationella målet, i vilken det föreskrivs ett domstolsförfarande som av terapeutiska skäl och säkerhetsskäl tillåter att det beslutas om intagning för sluten psykiatrisk vård av den som vid psykisk störning har handlat på ett sätt som utgör en fara för samhället, om lagstiftningen inte gör det möjligt för den behöriga domstolen att kontrollera att de processuella rättigheter som avses i dessa direktiv har iakttagits under de förfaranden som föregick det som är anhängiggjort vid samma domstol, vilka inte är föremål för en sådan domstolsprövning.

3)

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/343 av den 9 mars 2016 om förstärkning av vissa aspekter av oskuldspresumtionen och av rätten att närvara vid rättegången i straffrättsliga förfaranden och artikel 51.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att varken detta direktiv eller nämnda bestämmelse i stadgan om de grundläggande rättigheterna ska tillämpas på ett domstolsförfarande för intagning för sluten psykiatrisk vård med terapeutiskt syfte, såsom det som föreskrivs i artikel 155 och följande artiklar i Zakon za zdraveto (hälsolagen), som är aktuell i det nationella målet, med den motiveringen att den berörde med hänsyn till vederbörandes hälsotillstånd kan utgöra en fara för sig själv eller andra.

4)

Principen om oskuldspresumtion, som avses i artikel 3 i direktiv 2016/343, ska tolkas så, att den – inom ramen för ett domstolsförfarande för intagning för sluten psykiatrisk vård av terapeutiska skäl och säkerhetsskäl av personer som vid psykisk störning har begått gärningar som utgör en fara för samhället, såsom det som är i fråga i det nationella målet – kräver att åklagarmyndigheten lägger fram bevisning för att den person som ansökan om sluten vård avser är den som har begått de gärningar som anses utgöra en sådan fara.