17.7.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 231/41

—

i första hand, delvis ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 2 februari om stödordningen SA.26763 2014/C (ex 2012/NN) som Frankrike har genomfört till förmån för bussföretag i regionen Île-de-France, i den del det i artikel 1 i detta beslut förklaras att den regionala stödordningen genomförts ”på ett rättsstridigt sätt”, trots att det rörde sig om en befintlig stödordning, eller

—

i andra hand, delvis ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 2 februari om stödordningen SA.26763 2014/C (ex 2012/NN) som Frankrike har genomfört till förmån för bussföretag i regionen Île-de-France, i den del det i artikel 1 i detta beslut förklaras att den regionala stödordningen genomförts på ett rättsstridigt sätt, vad rör perioden fram till den 25 november 1998, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

1.

Första grunden: Den aktuella regionala stödordningen har inte genomförts på ett rättsstridigt sätt, eftersom den inte omfattas av kravet på förhandsanmälan. Den aktuella regionala stödordningen utgör nämligen en befintlig stödordning, i den mening som avses i artikel 108.1 FEUF samt artikel 1 b och kapitel VI i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9) (nedan kallad förordning nr 2015/1589). Enligt de regler som gäller för befintliga stödordningar är det inte förbjudet att genomföra sådana, varför kommissionen, i förekommande fall, endast kunde föreskriva lämpliga åtgärder för att få dem att i framtiden utvecklas eller försvinna.

2.

Andra grunden (andrahandsgrund): Den aktuella regionala stödordningen utgör inte en befintlig stödordning. Enligt sökandena är det angripna beslutet rättsstridigt på grund av att kommissionen ansett att den tioåriga preskriptionstiden avbrutits genom att talan år 2004 väcktes av Syndicat autonome des transporteurs de voyageurs (nedan kallad SATV) vid nationell domstol. I artikel 17 i förordning nr 2015/1589 föreskrivs nämligen att den tioåriga preskriptionstiden endast kan avbrytas genom en åtgärd som vidtas av kommissionen eller en medlemsstat, på kommissionens begäran. Sökandena hävdar att SATV:s talan vid nationell domstol inte utgör en åtgärd som avbryter preskriptionstiden, i den mening som avses i denna bestämmelse.