27.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 63/35

—

ogiltigförklara Europeiska centralbankens beslut av den 25 oktober 2016 att ”motsätta sig att Förvärvaren förvärvar en kvalificerad andel av Målbolaget”, och

—

förplikta Europeiska centralbanken att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Felaktig tillämpning av artiklarna 22 och 23 i direktiv 2013/36, åsidosättande av artiklarna 1.5, 4.1 c och 15 i förordning nr 1024/2013 och av artiklarna 86 och 87 i förordning nr 468/2014, även jämförda med artiklarna 4.1, 5.2 och 13.2 FEU samt artikel 127.6 FEUF, samt maktmissbruk.

2.

Andra grunden, som görs gällande i andra hand: Direktiv 2013/36 strider – om den tillämpat brett i förevarande fall – mot den allmänna principen om förbud mot retroaktiv verkan av sekundärrättsakter.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och rättskraftsprincipen avseende Consiglio di Statos slutliga avgörande nr 882 av den 3 mars 2016 om verkningarna av det tillstånd för fusionen som Banca d’Italia utfärdat avseende Fininvests delägarskap i målbolaget.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 4.3 förordning nr 1024/213 och artikel 23.1 och 23.4 i direktiv 2013/36 samt av de allmänna principerna om legalitet, rättssäkerhet och förutsebarhet hos administrativa åtgärder, vid ECB:s tillämpning av den nationella införlivandelagstiftningen, samt åsidosättande av de allmänna principerna om legalitet och rättssäkerhet, såtillvida som ECB anser att Guidelines for the prudential assessment of acquisitions and increases in holdings in the financial sector required by Directive 2007/44/EG, antagna av CEBS, CESR och Ceiops år 2008, kan göras gällande mot sökandena.

5.

Femte grunden, som görs gällande i andra hand: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, här bestående av bristande utredning och motivering beträffande kriteriet om ”den tilltänkta förvärvarens sannolika påverkan på kreditinstitutet” (artikel 23.1 i direktiv 2013/36).

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av den allmänna principen om proportionalitet, då det angripna beslutet i praktiken får verkningar som en expropriationsåtgärd, genom att ålägga tvångsförsäljning av en betydande aktiepost, samt åsidosättande av artiklarna 16 och 17 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och motsvarande allmänna unionsrättsprinciper, såsom de kan utläsas av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.

Det tredje blocket av grunder avser däremot en rad allvarliga förfarandefel i tillsynsförfarandet och ECB:s slutliga beslut.

7.

Sjunde grunden: Åsidosättande av rätten till försvar, som ska ”iakttas fullt ut” (artikel 22.2 i förordning nr 1024/2013 och artikel 32.1 i förordning nr 468/2014) och av rätten till god förvaltning, som garanteras i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, genom att sökandena alltför sent fått tillgång till handlingarna i ärendet och att det varit omöjligt att få kännedom om innehållet i ECB:s akt, på grundval av vilken tillståndsförfarandet inletts. Vidare gör sökandena gällande att artikel 32.1 och 32.5 i förordning nr 468/2014 har tillämpats felaktigt.

8.

Åttonde grunden: Artikel 31.3 i förordning nr 468/2014 är rättsstridig enligt artikel 277 FEUF, då den åsidosätter rätten till försvar, som garanteras i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och av motsvarande allmänna rättsprinciper såsom de kan utläsas av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.