27.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 80/37

—

ogiltigförklara artiklarna 1.1 och 2 i kommissionens beslut K(2009) 8682 av den 11 november 2009, i den mån som det berör sökanden, och, i vilket fall, ogiltigförklara artikel 1.1, i den mån som det däri anges att sökanden medverkat till en överträdelse rörande stabilisatorer i tenn mellan den 16 mars 1994 och den 31 mars 1996,

—

upphäva de böter som sökanden ålagts att betala enligt artikel 2,

—

för det fall domstolen inte helt upphäver de böter som sökanden ålagts att betala, väsentligen sätta ned bötesbeloppet inom ramen för sin fulla behörighet, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Sökanden hävdar för det första att vid en korrekt tillämpning av artikel 25 i förordning (EG) nr 1/2003 (1) avbryts inte preskriptionstiden till följd av Akzo-målet (2), och kommissionens befogenhet att ålägga böter för de två överträdelserna var preskriberad enligt tioårsregeln om ”dubbel preskription”. Sökanden hävdar att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att preskriptionstiden avbröts under den tid som förfarandet i Akzo-målet fortgick vid domstolen och den felaktigt fann att den tioårsgräns som föreskrivs i artikel 25.5 i ovannämnda förordning kunde förlängas i förevarande fall.

Sökanden hävdar för det andra att kommissionen inte har visat att den har ett berättigat intresse av att fastställa att det skett överträdelser för vilka den inte har någon befogenhet att ålägga böter. Sökanden anför nämligen att artikel 7 i förordning (EG) nr 1/2003 ger kommissionen rätt att fastställa att det skett en överträdelse utan att ålägga böter, förutsatt att kommissionen har ett berättigat intresse.

Som tredje grund gör sökanden, oberoende av de två första grunderna, gällande att domstolen ska ogiltigförklara artikel 1.1 i det omtvistade beslutet enligt vilken sökanden skulle ha medverkat till en överträdelse rörande stabilisatorer i tenn under perioden från den 16 mars 1994 till den 31 mars 1996. Sökanden hävdar att kommissionen inte har visat att den har något berättigat intresse av att göra ett sådant fastställande.

Som fjärde grund hävdar sökanden, för det fall domstolen inte helt upphäver de böter som sökanden ålagts att betala, att kommissionen inte har visat att överträdelserna fortgick efter den 23 februari 1999, och att de böter som sökanden ålagts att betala för den andra kartellperioden därför ska sättas ned eftersom överträdelserna varat under kortare tid.