Överklagande ingett den 18 augusti 2009 av Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 3 juni 2009 i mål T-189/07, Frosch Touristik GmbH mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-332/09 P)

2009/C 256/27

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: B. Schmidt)

Övriga parter i målet: Frosch Touristik GmbH, DSR touristik GmbH

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Överklagandet avser den dom genom vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 22 mars 2007. Genom detta beslut avslog överklagandenämnden Frosch Touristik GmbH:s överklagande av annulleringsenhetens beslut om delvis ogiltigförklaring av gemenskapsordmärket FLUGBÖRSE. Förstainstansrätten fann att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den tolkade artikel 51.1 a i förordning nr 40/94, genom att den vid prövningen av huruvida registreringen skett i strid med bestämmelserna i artikel 7 i samma förordning och därför skulle förklaras ogiltig, utgick från datumet för registreringen av det ifrågavarande gemenskapsvarumärket i stället för det datum då ansökan om registrering av samma gemenskapsvarumärke ingavs. Enligt den överklagade domen är det datum då ansökan om registrering inges det datum som är relevant vid prövningen av en ansökan om ogiltigförklaring. Förstainstansrätten grundade dessutom sin bedömning på att denna tolkning är den enda som gör det möjligt att undvika att sannolikheten för att ett varumärke inte längre ska kunna registreras ökar beroende på hur länge registreringsförfarandet varar. Inom ramen för en förnyad prövning kan granskaren emellertid beakta handlingar som upprättats efter det att ansökan ingivits endast på villkor att nämnda handlingar gör det möjligt att dra slutsatser angående den situation som rådde vid datumet för ingivandet av ansökan.

Klaganden anser att förstainstansrätten gjorde en felaktig tolkning av artikel 51.1 a i förordning nr 40/94 när den fastslog att det datum då ansökan om registrering inges är det datum som är relevant vid prövningen. En sådan restriktiv tolkning är inte förenlig med innebörden av eller ordalydelsen i den ifrågavarande bestämmelsen och med systemet för skydd och ogiltigförklaring av skydd i den mening som avses i förordning nr 40/94.

Enligt artikel 51.1 a i förordning nr 40/94 ska ett gemenskapsvarumärke förklaras ogiltigt om gemenskapsvarumärket ”har registrerats”i strid med bestämmelserna i artikel 7 i samma förordning. Förstainstansrättens slutsats att denna formulering innebär att det är fastställt i vilka situationer registrering av ett varumärke ska nekas eller ogiltigförklaras men att det däremot inte har fastställts vilket datum som är relevant vid prövningen, kan avfärdas redan mot bakgrund av bestämmelsens ordalydelse. Härutöver har förstainstansrätten inte angett några skäl för sin uppfattning i frågan och det står inte klart vilka övervägningar som skett i det enskilda fallet. Den tolkning som klaganden företräder, nämligen att uttrycket ”har registrerats”åtminstone avser den relevanta tidpunkten, ligger betydligt närmare till hands mot bakgrund av ordalydelsen.

Mot den tolkning förstainstansrätten gjort i den överklagade domen talar även de skyddshänsyn som ligger till grund för artiklarna 7 och 51 i förordning nr 40/94, nämligen att registreringar som är oförenliga med allmänintresset inte ska godtas och att sådana registreringar, om de genomförs, kan ogiltigförklaras. Endast på så sätt kan det förhindras att ansökningar om registrering genomförs i strid med bestämmelserna i förordning nr 40/94 och att det allmänintresse som ligger till grund härför inte iakttas. Om förstainstansrättens bedömning var riktig, skulle den som ansöker om registrering inte endast erhålla skydd för ett varumärke beträffande vilket det vid det datum då ansökan om registrering ingavs förelåg absoluta registreringshinder, utan detta varumärke kan efter det att det registrerats inte ogiltigförklaras enligt artikel 51 i förordning nr 40/94, av det skälet att det när ansökan ingavs kunde registreras och rätten uttryckligen angett att omständigheter som uppkommer mellan datumet för ansökan om registrering och datumet för registrering inte ska beaktas. Enligt klaganden medför detta att den enskilde gynnas på ett otillbörligt sätt i förhållande till allmänintresset, vilket inte är förenligt med syftet med artiklarna 7 och 51 i förordning nr 40/94.

Vad slutligen beträffar förstainstansrättens synsätt med avseende på förfarandets längd, ska det framhållas att det kan bero på flera olika faktorer som inte endast klaganden har inflytande över, utan även den som ansöker om registrering eller — såsom i förevarande fall, före registreringen, inom ramen för ett invändningsförfarande i enlighet med förordning nr 40/94 — tredje man. Absoluta registreringshinder — som klaganden inte har haft inflytande över respektive inte kan ha inflytande över — kan uppkomma plötsligt. Vid en riktig avvägning av de motstående intressena i sådana situationer som plötsligt uppkommer, ska det läggas störst vikt vid allmänintresset, även eftersom den som ansöker om registrering, fram till registreringen, inte kan anses helt kunna förlita sig på att den verkligen kommer att erhålla de rättigheter som ansökan avser. I dessa fall är det riktigt att de omständigheter som uppkommer fram till datumet för registrering beaktas.

På dessa grunder ska den överklagade domen upphävas på grund av åsidosättande av artikel 51 i förordning nr 40/94.