2.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 81/145

Föredragande:

Gabriele BISCHOFF

Medföredragande:

Jukka AHTELA

1.1

Inför utmaningar såsom arbetets framtid, ökande ojämlikhet och fattigdom, globalisering och migration ifrågasätter medborgarna allt oftare ett EU som, tillsammans med medlemsstaterna, inte kan åstadkomma säkerhet, sociala och ekonomiska framsteg eller kvalitativa arbetstillfällen och som försvagar det nationella skyddet i medlemsstaterna. Debatten om EU:s sociala dimension och den europeiska pelaren för sociala rättigheter skulle kunna vara ett sätt att uppnå ett nytt samförstånd om dessa angelägna frågor och bidra till att häva blockeringar inom EU.

1.2

EESK betonar med eftertryck att de beslut som fattas om vilka scenarier eller vägar som ska följas i fråga om den sociala dimensionen inte är av akademisk natur utan i grunden kommer att påverka människors liv. Kommittén anser att en realistisk framtid för Europeiska unionen endast kan baseras på en kombination av en sund ekonomisk grund och en stark social dimension. Framför allt moderna sociala tjänster och rättvisa chanser i livet främjar människors egenmakt, den sociala freden och den ekonomiska utvecklingen. EESK upprepar att fördragets mål om en balanserad ekonomisk tillväxt och socialt framåtskridande som leder till förbättrade levnads- och arbetsvillkor bör vara den vägledande principen vid fastställandet av den framtida inriktningen för EU:s sociala dimension.

1.3

Kommittén förstår att pelaren är avsedd som en politisk avsiktsförklaring och i sig inte skapar några nya åberopbara juridiska rättigheter. Det skulle därför vara en viktig signal om rådet kan stödja sin proklamation vid det sociala toppmötet i Göteborg i november 2017. En tydlig färdplan för genomförandet av pelaren skulle bidra till att främja konvergens och uppnå dess mål.

1.4

Kommittén inser dock också att det i den nuvarande politiska situationen finns åsiktsskillnader om hur EU bör gå vidare. EESK är övertygat om att det vore bäst om man kunde fördjupa den sociala dimensionen med alla 27 medlemsstaterna och fokusera på viktiga projekt som leder till sociala och ekonomiska framsteg. Om detta inte är möjligt bör man dock överväga alternativa vägar, t.ex. att vissa länder går i täten och uppmanar alla andra att följa. Kommittén framhåller också att det behövs större klarhet om vilka åtgärder som bör gälla för EU-27 och vilka som bör omfatta euroområdet.

1.5

Ökande ojämlikhet, fattigdom och social utestängning bör bekämpas på alla nivåer av samtliga berörda parter. Med tanke på detta anser EESK att det krävs ytterligare ansträngningar för att fastställa gemensamma principer, normer, policyer och strategier på lämpliga nivåer när det gäller bättre lönekonvergens och fastställande eller höjningar av minimilöner till lämpliga nivåer med full respekt för arbetsmarknadsparternas autonomi. EESK underströk redan i sitt första yttrande om den europeiska pelaren för sociala rättigheter (1) att ILO:s studie (2) är en användbar referenspunkt. I den framhålls att en rad indikatorer kan användas för att jämföra minimilönenivåer, där de nationella förhållandena beaktas, men den mest populära är förhållandet mellan minimilöner och medianlöner (eller genomsnittliga löner). Det är dessutom viktigt att säkerställa att alla medborgare omfattas av en minimiinkomst. Kommittén betonar att de belopp som avsatts för social sammanhållning och sociala investeringar bör ökas för att bemöta framtida utmaningar.

1.6

Socialpolitiken är en delad befogenhet i EU:s rättsliga ram. Det är viktigt att nå samförstånd om vem som bör göra vad på det socialpolitiska området, särskilt när det gäller inom vilka områden EU bör agera och hur, kombinerat med mer öppenhet kring och ansvarighet för de åtgärder som vidtas eller bristen på åtgärder. I detta sammanhang måste reformer genomföras och politiska initiativ tas för att hantera ett flertal utmaningar och för att samhällen och ekonomier ska kunna möta framtiden. Om det efter en rimlig tidsperiod visar sig att det politiska åtagandet att genomföra gemensamma principer inte är tillräckligt bör man överväga nya lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftningsinitiativ och andra initiativ.

1.7

Alla relevanta organisationer inom det civila samhället måste på vederbörligt sätt engageras i utarbetandet och genomförandet av relevant politik, samtidigt som man beaktar den särskilda roll som arbetsmarknadens parter spelar och respekten för deras självständighet. Främjande av förhandlingar om kollektivavtal och dialog mellan arbetsmarknadens parter på alla nivåer kommer också att vara viktigt för att åstadkomma välfungerande arbetsmarknader, rättvisa arbetsvillkor för alla, höjd produktivitet och hållbar social trygghet.

1.8

I centrum för detta politiska projekt står EU:s gemensamma värden, som förankrats i grundläggande rättigheter. EESK är fortfarande mycket oroat över bristen på säkerställande av skyddet av befintliga sociala rättigheter och de mycket stora skillnaderna i efterlevnaden av EU-lagstiftningen. Kommissionen är ”fördragens väktare” och ansvarar för säkerställandet av efterlevnaden, men medlemsstaterna är skyldiga att på ett korrekt sätt genomföra och följa EU:s regler. Vi anser att EESK skulle kunna spela en mer aktiv roll när det gäller att främja, öka medvetenheten om och övervaka läget genom att inrätta ett permanent forum om grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen.

1.9

Diskussionen om EU:s sociala dimension kan inte ske isolerat och måste kopplas till diskussionerna om fördjupningen av EMU, hur globaliseringen ska kunna utnyttjas samtidigt som man hanterar dess utmaningar och hur man på ett effektivt sätt ska hitta tillräckliga resurser för dessa mål.

1.10

För att stärka den sociala dimensionen krävs det särskilt åtgärder på två huvudområden – EMU och den inre marknaden. Socialpolitiken måste införlivas i en annan ekonomisk politik för EU med en bra makroekonomisk policymix och framsteg mot en fördjupning av EMU. När det gäller EMU kommer den europeiska planeringsterminen att spela en viktig roll för att återställa balansen mellan den ekonomiska och sociala politiken och för att underlätta väl utformade reformer i de berörda medlemsstaterna. Kommittén betonar behovet av en ekonomisk och social europeisk planeringstermin. Tanken med pelaren är också att den ska påverka den europeiska ekonomiska styrningen. Pelarens sociala resultattavla måste förbättras genom mer adekvata och lämpliga indikatorer.

1.11

Kommittén är fortsatt övertygad om att en ljus framtid är möjlig och att ett starkare EU kan bidra till att bättre forma globaliseringen och digitaliseringen för att ge alla medborgare goda framtidsutsikter. Alla måste dock inse vad som står på spel, vad som kan gå förlorat om man tar steg bakåt och vad som kan vinnas genom att gå framåt.

2.1

Tio år efter finanskrisen är dess ekonomiska, sociala och politiska effekter fortfarande kännbara och har i grunden påverkat EU och dess medborgare. EU behöver en vision för framtiden och måste hitta en ny inriktning, som gör det möjligt att hantera centrala utmaningar såsom arbetets framtid, globalisering, migration, ökande ojämlikhet och fattigdom.

2.2

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén anser att en realistisk framtid för Europeiska unionen endast kan baseras på en kombination av en sund ekonomisk grund och en stark social dimension. Kommittén är övertygad om att Europeiska unionen behöver ett förnyat samförstånd om en hållbar ekonomisk och social strategi för att kunna infria sitt löfte om att verka för en väl avvägd ekonomisk tillväxt och sociala framsteg som leder till ökad välfärd för medborgarna. Vi välkomnar därför diskussionen om EU:s sociala dimension, som är förankrad i en bredare debatt om EU:s framtid, och kommissionens förslag till en interinstitutionell proklamation om den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

2.3

Diskussionsunderlaget om EU:s sociala dimension, offentliggjort den 26 april 2017, är en av fem sådana handlingar som tagits fram som underlag för den breda debatt bland ledarna för de 27 medlemsstaterna, EU-institutionerna, arbetsmarknadens parter och medborgarna, som inleddes genom kommissionens vitbok om EU:s framtid (3). Underlaget om EU:s sociala dimension utgör kommissionens bidrag till diskussionen om hur europeiska sociala modeller ska anpassas till befintliga och framtida utmaningar, samt om vilken roll Europeiska unionen bör spela i detta sammanhang och i vilken utsträckning.

2.4

I underlaget ställs frågan om, och i så fall hur, den sociala dimensionen kan stödjas mot bakgrund av de olika scenarier som beskrivs i vitboken. Medan det i vitboken presenteras fem icke uttömmande eller föreskrivande scenarier, skisseras i diskussionsunderlaget endast tre möjliga vägar för EU:s sociala dimension. En utvärdering görs även av de fyra huvudsakliga verktyg som EU för närvarande förfogar över till stöd för att uppnå målet om tillväxt för alla: lagstiftning, vägledning, finansiering och samarbete.

2.5

EESK stöder kommissionens vitboksinitiativ fullt ut: det är dags för Europeiska unionen att allvarligt fundera över vägen framåt för unionen, som snart kan komma att reduceras till 27 medlemsstater. Den sociala dimensionen utgör en integrerad del av denna diskussion.

2.6

Samtidigt med diskussionsunderlaget om den sociala dimensionen lade kommissionen även fram en rekommendation och ett förslag till en interinstitutionell proklamation av den europeiska pelaren för sociala rättigheter (nedan kallad pelaren) (4). Detta följde på ett omfattande samråd under 2016 om en preliminär utformning av pelaren. EESK uttryckte sina inledande åsikter om pelaren i ett yttrande (5) som antogs i januari 2017 och som byggde på de huvudsakliga resultaten från de debatter som organiserats i de 28 medlemsstaterna.

2.7

EESK:s yttrande är ett svar på kommissionens begäran till kommittén om att utarbeta ett yttrande om diskussionsunderlaget om EU:s sociala dimension. Kommittén kopplar således samman detta initiativ med rekommendationen och den föreslagna proklamationen av pelaren.

2.8

Det ”sociala Europa” är ett mycket brett koncept och såsom noteras i diskussionsunderlaget finns det vitt skilda uppfattningar om vad det innebär. Vissa skulle även bestrida själva behovet av en social dimension för EU, eftersom de ser EU:s socialpolitik som ett hot mot Europas globala konkurrenskraft. Andra ser dock det ”sociala Europa” som centralt för EU:s bidrag till demokratiska, sammanhållna och välmående samhällen med kulturell mångfald.

2.9

En social dimension har alltid varit central för Europeiska unionen men förefaller ibland vara osynlig och frånvarande jämfört med medlemsstaternas nationella politik, trots att det finns ett ganska omfattande socialt regelverk för EU som utarbetats över tid parallellt med den inre marknaden, den ekonomiska och monetära unionen och grundläggande rättigheter för arbetstagare och medborgare. Icke desto mindre varierar den sociala verkligheten stort inom Europa. Risken finns att ännu större skillnader uppstår, i synnerhet i ett scenario där EU aktivt skulle besluta om att ta ett steg tillbaka angående sin integration. I diskussionsunderlaget identifieras även flera drivkrafter till förändringar med följder för medlemsstaternas sociala modeller, inbegripet demografisk förändring i riktning mot en åldrande befolkning, ett mer komplext samhälle med större mångfald och förändrade livsstilar samt arbetets förändring, som leder till alltmer diversifierade och irreguljära arbetsmönster och arbetsvillkor.

2.10

EESK anser att en realistisk framtid för Europeiska unionen endast kan baseras på en kombination av en sund ekonomisk grund och en stark social dimension. EU och medlemsstaterna delar befogenheter på det socialpolitiska området, även om ansvaret först och främst ligger på nationell nivå, hos regeringar, arbetsmarknadens parter och aktörer inom det civila samhället. När man går vidare, och mot den allmänna bakgrunden av det samförstånd som uppnåtts om EU:s framtid, kommer det även att vara viktigt att uppnå ett samförstånd om vem som bör göra vad inom området socialpolitik, och i synnerhet om inom vilka områden EU bör agera och hur detta bör ske.

2.11

EESK har även belyst problemet med bristen på säkerställande av skyddet av befintliga sociala rättigheter. Kommissionen har i egenskap av ”fördragens väktare” huvudansvaret för att säkerställa skyddet. Det är dock medlemsstaternas ansvar att genomföra EU-lagstiftningen korrekt och följa den. Det finns mycket stora skillnader i efterlevnaden (6) av EU-lagstiftning i medlemsstaterna och en viss ovilja från kommissionens sida att verkligen ta itu med detta problem. Detta utgör även ett hinder för mer konvergens, som man behöver ta itu med. Kommittén har redan betonat behovet av att främja och säkerställa skyddet av befintliga sociala och grundläggande rättigheter samt av att övervaka överträdelser (7). EESK bör spela en mer aktiv roll i detta sammanhang och kan inrätta ett permanent forum om grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen för att övervaka situationen. Öppenhet och klarhet om vem som gör vad är mycket viktigt, så att medborgarna kan förstå var ansvaret ligger och vem som bör hållas ansvarig.

2.12

EESK har i många yttranden (8) betonat behovet av en makroekonomisk policymix som stöder, snarare än motverkar, socialpolitiska mål. Skäl 11 i rekommendationen om den europeiska pelaren för sociala rättigheter välkomnas därför. Där anges det att ekonomiska och sociala framsteg samspelar, och att inrättandet av en europeisk pelare för sociala rättigheter bör vara en del av bredare ansträngningar att bygga en mer inkluderande och hållbar tillväxtmodell genom att stärka Europas konkurrenskraft och dess investeringsklimat, skapa arbetstillfällen och främja social inkludering. Diskussionen om den sociala dimensionen måste därför uttryckligen kopplas till diskussionen om EMU:s framtida utformning, som även är föremål för ett separat diskussionsunderlag om EU:s framtid.

2.13

En central fråga är vilken inverkan den europeiska pelaren för sociala rättigheter kommer att ha. Det finns en mängd förväntningar och frågor – kommer den t.ex. få bukt med den gemensamma marknadens sociala underskott eller bidra till att häva obalansen mellan ekonomisk frihet och sociala rättigheter? (9) Sanningen är att man genom att skapa höga förväntningar kan orsaka en bumerangeffekt. EESK förordar därför en realistisk men ambitiös strategi.

2.14

EESK har i samband med diskussionen om den europeiska pelaren för sociala rättigheter tidigare betonat att EU måste erbjuda ett positivt projekt för alla för att tackla den ökande populismen, nationalismen och skepticismen bland de europeiska medborgarna samt för att bevisa att EU fortfarande är kapabelt att uppfylla löftet om att skapa ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen och att förbättra medborgarnas levnads- och arbetsvillkor. Kommittén upprepar att detta bör vara den vägledande principen vid fastställandet av den framtida inriktningen för EU:s sociala dimension.

3.1

Redan i sin resolution om ”vitboken om EU:s framtid” underströk EESK att de planerade debatterna med regeringar och det civila samhället i medlemsstaterna inte bör handla om att välja mellan de fem olika scenarier som skisserats i vitboken, utan bör utnyttjas för att åskådliggöra de möjliga konsekvenserna av olika val och vägar. Vägarna inom de beskrivna scenarierna uppfattas därför inte som de enda möjliga valen eller som ”modeller” som beskriver olika isolerade vägar. Samma strategi bör tillämpas för diskussionsunderlaget om den sociala dimensionen.

3.2

I diskussionsunderlaget hänvisas det till den skiftande sociala verkligheten inom EU, fastställs möjliga drivkrafter till förändring och föreslås tre möjliga vägar.

3.3

För att bättre förstå de möjliga konsekvenserna har EESK analyserat de tre vägarna när det gäller de utmaningar och drivkrafter till förändring som beskrivs i diskussionsunderlaget samt de utmaningar som EESK behandlade i sitt inledande yttrande om den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Dessa anges som vägledande exempel i tillägget och tjänar endast som illustration.

3.4

”Endast fri rörlighet” – den första vägen – skulle utgöra den största förändringen jämfört med ett oförändrat läge och skulle kunna ses som ett stort steg tillbaka. Detta skulle driva fram ännu större skillnader inom EU, vilket skulle få betydande konsekvenser för EU-medborgarnas livskvalitet och kunna ge upphov till centrifugalkrafter som på sikt skulle kunna leda till EU:s upplösning. Å andra sidan skulle den fria rörligheten och regleringen av rörlighet inom EU kunna ha högre kvalitet och större omfattning, och även göra kommissionens verkställande och övervakning lättare (dvs. mindre omfattande men bättre).

3.5

”Fördjupat samarbete” – den andra vägen – skulle åtminstone kunna leda till mer konvergens mellan vissa medlemsstater, men skulle även skapa större klyftor mellan andra (halvkonvergens). Detta skulle vara ett steg framåt jämfört med ett oförändrat läge och undanröja det nuvarande problemet med att alltid hitta den minsta gemensamma nämnaren eller att inbegripa alltför många undantag som gör tillämpningen av dessa regler ganska komplicerad. Dock skulle det leda till att medborgarna skulle ha olika rättigheter beroende på i vilken medlemsstat de bor. Det skulle också ge upphov till nya utmaningar och osäkerhet för företag som är verksamma i hela EU och behöver lika villkor, som också skulle ställas inför mycket stora skillnader i efterlevnaden av EU-lagstiftningen. Detta skulle också kunna leda till en erosion av stödet för den gemensamma marknaden om medborgare i länder som inte deltar i allt högre utsträckning känner att de har lämnats på efterkälken.

3.6

”Fördjupning av den sociala dimensionen med alla 27 medlemsstater” – den tredje vägen – skulle vara en väsentlig förändring jämfört med den nuvarande situationen och vara en större drivkraft för EU-överskridande konvergens. Detta skulle kunna inbegripa bindande åtgärder och riktmärken för EU-27 och EU-finansiering som kopplas till resultat med avseende på riktmärkena och de gemensamma målen. Även om EESK anser att det är bäst att en fördjupning av den sociala dimensionen sker med alla 27 medlemsstaterna verkar det, med beaktande av de redan komplexa förhandlingarna om det otydliga begreppet ”den europeiska pelaren för sociala rättigheter”, dock inte realistiskt att räkna med att denna väg skulle stödjas, i synnerhet inte av de medlemsstater som vill behålla sina främsta komparativa fördelar i fråga om lägre löner och sociala standarder eller av dem som fruktar att deras nationella modeller och höga standard skulle påverkas negativt.

3.7

EESK anser att en strategi där man ”fördjupar den sociala dimensionen där så är möjligt och fokuserar mer på resultat” också skulle stödja en viktig drivkraft för ökad konvergens. Kommittén stöder därför mer bindande åtgärder med utgångspunkt i den europeiska planeringsterminen (10) med riktmärken – åtminstone för euroområdet, men helst för EU-27 – för sysselsättning, utbildning och välfärd (t.ex. med en gemensam referensram för inkomststöd till behövande). Detta bör åtföljas av en färdplan med gemensamma initiativ inom nyckelområden där EU-åtgärder ger tydligt mervärde och, när så är möjligt, i stället inriktas på resultat. Mer medel bör anslås för social sammanhållning och sociala investeringar för att bemöta utmaningarna i samband med färdigheter och kompetens, digitalisering och demografiska förändringar i Europeiska unionen.

4.1

EESK har redan meddelat att den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör bidra till en rättvis balans mellan Europeiska unionens ekonomiska och sociala dimensioner. Frågan om balansering av ekonomiska och sociala mål gäller mer än inrättandet av en enskild pelare och rör vid själva grundvalen för Europeiska unionen.

4.2

Pelarens angivna mål om att bidra till en ”rättvis och verkligt alleuropeisk arbetsmarknad” och att ”fungera som en kompass för mer konvergens inom euroområdet” går längre än befogenheterna inom området socialpolitik, avdelning X i EUF-fördraget. De slår mot kärnan av ekonomisk och monetär politik, såväl som sysselsättningsstrategin i avdelningarna VIII och IX i EUF-fördraget.

4.3

Inom ramen för pelaren skisseras 20 ”principer och rättigheter” som kommissionen ser som avgörande för rättvisa och välfungerande arbetsmarknader och välfärdssystem under 2000-talet, grupperade i tre kategorier: 1) lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, 2) rättvisa arbetsvillkor samt 3) socialt skydd och social delaktighet.

4.4

Inrättandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter har både en retroaktiv och framåtblickande karaktär. Den syftar till att återspegla EU:s befintliga regelverk för sociala rättigheter, och anger om och hur detta, om så krävs, bör kompletteras, för att beakta de större omvandlingarna inom arbetslivet och i samhället och därmed bidra till välfungerande arbetsmarknader och välfärdssystem i 2000-talets Europa.

4.5

Vissa klargöranden krävs avseende pelarens rättsliga natur, som presenteras i form av två separata, men nästan identiska, instrument: en rekommendation från kommissionen (11) och ett förslag till en interinstitutionell proklamation (12). Enligt det åtföljande meddelandet tas genom valet av instrument de bredare politiska övervägandena och de rättsliga begränsningarna i beaktande, i synnerhet begränsningar av EU:s befogenheter inom det socialpolitiska området.

4.6

Rekommendationen träder, i enlighet med utövandet av kommissionens befogenhet enligt artikel 292 i EUF-fördraget, omedelbart i kraft. I rekommendationen anges inte uttryckligen till vem den riktas till, men i skäl 17–20 klargörs att ”[r]esultat för den europeiska pelaren om sociala rättigheter är ett gemensamt åtagande och ansvar för unionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna” och att den ”bör genomföras både på unionsnivå och på medlemsstatsnivå inom vars och ens behörighetsområde och i enlighet med subsidiaritetsprincipen”. I detta sammanhang skulle EESK vilja framhålla att arbetsmarknadsparternas självständighet bör respekteras.

4.7

Parallellt föreslår kommissionen även att pelaren ”högtidligen [ska] proklameras gemensamt av EU-institutionerna”. Det finns ingen rättslig grund i EU-fördragen för proklamationen, även om detta instrument har använts en gång förut, med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som först proklamerades vid Europeiska rådet i Nice den 7 december 2000. Proklamationen måste åtskiljas från ett interinstitutionellt avtal enligt vad som avses i artikel 295 i EUF-fördraget, och enligt rådets rättsliga bedömning är proklamationen ”en atypisk akt som inte är rättsligt bindande och som inte skapar direkt tillämpbara rättigheter”.

4.8

Förfarandet för proklamationen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter är också åtskilt från gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter, som antogs den 9 december 1989. Den senare har också helt och hållet karaktären av en förklaring, men undertecknades av alla medlemsstater förutom Förenade kungariket. Den var inte en gemensam förklaring som antogs tillsammans med andra europeiska institutioner, även om kommissionen faktiskt presenterade ett socialt handlingsprogram för att genomföra stadgan (COM(89) 568 final). Vidare innehöll den bestämmelser om dess tillämpning.

4.9

I den mån som förverkligandet av den europeiska sociala pelaren är ett delat åtagande och ansvar mellan unionen, dess medlemsstater och arbetsmarknadens parter är det följdriktigt för rådet och Europaparlamentet att gå samman med kommissionen i den högtidliga proklamationen av pelaren. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter är också menad att ha en effekt på EU:s ekonomiska styrning (europeiska planeringsterminen, den sociala resultattavlan) och det skulle därför vara en viktig signal om rådet når ett samförstånd om att stödja proklamationen. Trots att det erkänns att arbetsmarknadens parter är behöriga på många områden konstaterar kommittén att de inte formellt har inbegripits i proklamationsförfarandet (13).

4.10

Kommittén inser att pelaren är avsedd som en politisk avsiktsförklaring och i sig inte skapar några nya genomförbara juridiska rättigheter. Kommissionen gör en åtskillnad mellan rättigheter och principer: De tidigare sägs bekräfta vissa av de rättigheter som redan finns i unionens regelverk, medan principerna sägs vara nya och tenderar att behandla de utmaningar som uppstår från samhällelig, teknisk och ekonomisk utveckling. Enligt meddelandet är faktiskt varken principerna eller rättigheterna direkt verkställbara.

4.11

Trots bristen på en rättsligt bindande karaktär skulle en sådan proklamation innebära ett politiskt åtagande å EU-institutionernas såväl som rådets och medlemsstaternas vägnar, att förverkliga den europeiska pelaren för sociala rättigheter, samtidigt som fördelningen av befogenheter och subsidiaritetsprincipen respekteras.

4.12

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna äger, till skillnad från den europeiska pelaren för sociala rättigheter, samma kraft som fördragen och utgör sålunda en del av primärrätten, även om den inte skapar nya befogenheter på EU-nivå, och trots att den är rättsligt bindande för EU-institutionerna, kan den inte åberopas direkt av EU-medborgare. Den har en bredare inriktning, både för ekonomiska och sociala rättigheter. Om det efter en rimlig tidsperiod visar sig att det politiska åtagande som anges ovan inte har lett till konkreta initiativ för att genomföra pelaren i alla medlemsstater bör man överväga lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftningsinitiativ och andra initiativ. EESK har redan efterlyst ett ramdirektiv om en minimiinkomst (14). I nya rättsliga utlåtanden, t.ex. det som beställts för Tysklands arbetsmarknadsministerium, utforskar man hur detta skulle kunna göras (15).

4.13

EESK belyste redan 2011 i ett yttrande (16) att grundläggande sociala rättigheter är ”odelbara” i förhållande till de medborgerliga och politiska rättigheterna, och att de därför kräver särskild strategisk uppmärksamhet. EESK föreslog ytterligare åtgärder och informationsinsatser för att öka genomslaget för en strategi för att genomföra de grundläggande rättigheterna. Kommissionen gör inte tillräckligt för att hantera problemet med bristen på tillämpning av befintliga sociala rättigheter och EESK anser att det föreligger en viss risk för att den europeiska pelaren för sociala rättigheter otydliggör den specifika roll som kommissionen ska spela som ”fördragens väktare”.

5.1

Man måste även beakta hur den europeiska pelaren för sociala rättigheter förhåller sig till diskussionsunderlaget om den sociala dimensionen och till andra diskussionsunderlag i debatten om den vidare framtiden för EU. En analys av den europeiska pelaren för sociala rättigheter visar att flera av scenarierna från vitboken/diskussionsunderlaget om den sociala dimensionen faktiskt kan kombineras vid genomförandet av pelaren.

5.2

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter är främst riktad till medlemsstaterna i euroområdet. I detta avseende står filosofin för den europeiska pelaren för sociala rättigheter närmare ett scenario där ”de som vill göra mer gör det”. Framsteg i denna riktning skulle möjligen kunna göras genom att övervaka genomförandet av pelaren med hjälp av den sociala resultattavlan med mer adekvata och lämpliga indikatorer som skulle integreras i den europeiska planeringsterminen. Det civila samhället och arbetsmarknadsparterna bör konsulteras om dessa indikatorer eftersom det aktuella förslaget inte är tillräckligt.

5.3

Vissa av de föreslagna uppföljningsåtgärderna som togs upp i meddelandet om den europeiska pelaren för sociala rättigheter stämmer överens med EU-27-scenariot, medan andra främst verkar vara riktade till ”de som vill göra mera”-scenariot. Åtgärderna, såsom initiativet för att främja balansen mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare, som presenterades som en del av paketet för den sociala pelaren, är sålunda avsedda att tillämpas i EU-27. På samma sätt är åtgärder med anknytning till verkställande av befintlig lagstiftning och den sociala dialogen också menade att tillämpas i EU-27. Behovet av att de ska fungera på en mer begränsad geografisk nivå kan också medföra nya utmaningar för arbetsmarknadsparterna, som företräds på EU-nivå.

5.4

Andra åtgärder som föreslås i rekommendationen, såsom de med anknytning till den europeiska planeringsterminen och fullbordandet av EU:s ekonomiska och monetära union, är endast tillämpliga och avsedda för euroområdet. De passar bättre ihop med ”de som vill göra mera”-scenariot. Faktum är att det i diskussionsunderlaget ges ett exempel på ett sådant scenario, starkare konvergens mot mer integrerade arbetsmarknader och mot de mest effektiva sociala systemen samt de starkaste utbildnings- och hälsovårdssystemen.

5.5

Finansiellt stöd från EU genom Europeiska socialfonden passar bättre ihop med en metod som omfattar EU-27. Idén om att tillföra utökad finansiering nämns faktiskt i diskussionsunderlaget som ett exempel på en fördjupning av den sociala dimensionen inom EU-27.

6.1

Diskussionen om EU:s sociala dimension kan inte äga rum isolerat och det är därför även viktigt att beakta hur den förhåller sig till de andra diskussionsunderlagen om EU:s framtid och de centrala budskapen i dessa om den sociala dimensionen och vägen dit, även om EESK kommer att ta fram separata yttranden om vissa av dessa dokument (17).

6.2

I diskussionsunderlaget om ”en fördjupad ekonomisk och monetär union” ingår arbetstillfällen, tillväxt, social rättvisa, ekonomisk konvergens och finansiell stabilitet bland de vägledande principerna för en fördjupning av EMU. Detta framstår som ett ganska begränsat koncept för EMU:s sociala dimension. För det första är det inte konsekvent i förhållande till ekonomisk och social konvergens eller i synnerhet uppåtgående konvergens, och för det andra hänvisar man huvudsakligen till ”social rättvisa” (på engelska social fairness). Ingen förklaring ges till konceptet ”social fairness” eller till hur det ska uppfattas, eller varför det inte i stället hänvisas till ”social justice” i enlighet med artikel 3 i EUF-fördraget.

6.3

I diskussionsunderlaget om EMU anges förstärkt samordning av den ekonomiska politiken inom EU:s planeringstermin som det centrala verktyget. Inom ramen för planeringsterminen skulle den europeiska pelaren för sociala rättigheter fungera som en ”ny kompass för många sådana politiska satsningar på bättre arbets- och levnadsvillkor”. Detta skulle göra det nödvändigt att ”ytterligare […] främja samarbete och dialog med medlemsstaterna, och […] involvera nationella parlament, arbetsmarknadens parter, nationella produktivitetsnämnder och andra berörda parter” i syfte att ”garantera ett större nationellt egenansvar och uppmuntra till ett bättre genomförande av reformer”. Kommissionen betonade även i diskussionsunderlaget kopplingen mellan nationella reformer och befintlig EU-finansiering. I huvudsak framkommer inget nytt i diskursen om behovet av mer egenansvar, deltagande av arbetsmarknadens parter och villkor för EU-finansiering. Den belyser endast behovet av bättre styrning och genomförande av den europeiska planeringsterminen.

6.4

Förslagen med avseende på en förnyad konvergensprocess i diskussionsunderlaget om EMU kretsar kring användningen av ramverket på EU-nivå för att skapa konvergens inom och stärka samordningen av den ekonomiska politiken samt stärka kopplingarna mellan nationella reformer och befintlig EU-finansiering. Åsikterna går isär om huruvida EU-finansieringen ska göras avhängig av reformer och EESK rekommenderar att detta endast bör vara möjligt med Europaparlamentets fulla deltagande under hela förfarandet, på lika villkor och där även de nationella parlamenten har en tydlig roll. Bättre konvergens och stabilitet förväntas uppstå om man genomför de rätta strukturreformerna. EESK håller med om att väl utformade reformer i de berörda medlemsstaterna kan vara avgörande för att åstadkomma ökad konvergens uppåt och göra de sociala systemen mer adekvata och motståndskraftiga, men betonar också behovet av en förbättrad makroekonomisk policymix och ett större deltagande av arbetsmarknadens parter i den makroekonomiska dialogen, utformningen av den europeiska planeringsterminen och tillhörande reformer.

6.5

Inom EMU:s verktygslåda ses den sociala resultattavlan inom den europeiska pelaren för sociala rättigheter som en del av Europeiska unionen, tillsammans med de nationella nämnderna, för övervakning av produktivitetsutveckling. Detta visar på kopplingen mellan en fördjupning av EMU och pelaren. Pelaren är avsedd att vara en kompass för att uppnå vissa strukturreformer inom de områden som beskrivs i de 20 principerna.

6.6

I bilaga 2 till underlaget om EMU anges vikten av en nystart för den sociala dialogen och kommissionens försök att inrätta en europeisk pelare för sociala rättigheter bedöms som en ”viktig åtgärd” (s. 32–33). I detta avseende är det avgörande att ha en bred förståelse av den sociala dialogen, som inte kan begränsas till den ram som utgörs av avdelningen om socialpolitik. Även om Europeiska unionens skyldighet att främja arbetsmarknadens parter anges i avdelningen om socialpolitik behöver denna skyldighet ha en innebörd, när så är tillämpligt, utanför denna enskilda politik.

6.7

I diskussionsunderlaget ”Hur vi bemöter globaliseringen” försökte kommissionen bemöta växande farhågor och kritik rörande befintlig politik och befintliga resultat med avseende på globaliseringen. Kommissionen betonar därför att globaliseringen kan vara fördelaktig om den utnyttjas på rätt sätt, så att inte alltför många människor känner att de lämnas på efterkälken.

6.8

Enligt kommissionen spelar en robust socialpolitik en viktig roll för att skydda medborgarna och ge dem egenmakt i denna process. Man ser detta som en förutsättning för att stärka medborgarnas tillit och förtroende avseende globaliseringens utmaningar och fördelar.

6.9

I diskussionsunderlaget om hur vi bemöter globaliseringen hänvisas särskilt till underlaget om den sociala dimensionen. EESK är av åsikten att ”[en] bättre fördelning av globaliseringens vinster kombinerat med ett effektivt socialt skydd kommer att hjälpa människor att hitta arbete med anständiga arbetsvillkor och anpassa sig till förändringar. På ett bredare plan kommer en rättvis omfördelning av välståndet tillsammans med välriktade investeringar som främjar social inkludering av mer utsatta grupper, däribland migranter, att stärka den sociala sammanhållningen”. Detta ligger helt i linje med den tonvikt som EESK har lagt vid behovet av rättvisa omställningar mot bakgrund av digitaliseringen och globaliseringen. Kommissionen betonar också att EU även bör ”vara en innovativ och konkurrenskraftig ekonomi med världsledande företag och medborgare som har förmåga att anpassa sig till förändringar och kan skapa det välstånd som behövs för att upprätthålla vår sociala modell”.

6.10

EESK stöder även åsikten att de globala sociala och arbetsrelaterade normerna samt den globala sociala och arbetsrelaterade praxisen måste förbättras, i nära samarbete med ILO, arbetsmarknadsparterna och de civilsamhällesorganisationer som är särskilt involverade i denna agenda, t.ex. organisationer för socialt företagande.

6.11

EESK instämmer i att EU kan forma den globala regelboken inte endast för att unionen är den största inre marknaden och störst inom handel och investeringar, utan också för att den tror på globala lösningar på globala utmaningar. Därför bör den europeiska sociala modellen, våra centrala värderingar och grundläggande rättigheter vara vår kompass och referensmodell för en rättvis globalisering.

6.12

Även om diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser var det som offentliggjordes senast kommer EU-budgeten att vara grundläggande men den kommer, naturligtvis, att beslutas mot bakgrund av de val som görs om EU:s framtid. I diskussionsunderlaget om framtiden för EU:s finanser bedöms konsekvenserna för EU-finansieringen enligt de fem scenarier som skisserats i vitboken och som kommer att ha stor inverkan på medborgare, regioner och de grupper av människor som är i behov av mest stöd. Endast i det femte scenariot – där medlemsstaterna går med på att göra mycket mer tillsammans – kommer mer pengar att spenderas på ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

6.13

Förenade kungarikets utträde ur EU kommer att få stora konsekvenser för EU:s budget. Kommittén är medveten om risken att detta skulle kunna leda till en reducering av socialfonderna. EESK betonar att Europeiska socialfonden är en viktig drivkraft för mer konvergens och inte bör reduceras om framtidens utmaningar ska kunna hanteras.

7.1

Redan i sitt första yttrande om den europeiska pelaren för sociala rättigheter fastställde EESK följande huvudområden där kommittén anser att det krävs åtgärder på EU-nivå och/eller nationell nivå i enlighet med behörigheten på respektive nivå:

7.2

Genom att uppnå ett samförstånd om hur man ska gå vidare bör centrala projekt inom dessa områden identifieras. EU bör börja med de projekt som har en direkt positiv inverkan och som kommer att stödjas av alla.

8.1

Det har gått tre år sedan ordförande Juncker för första gången angav att han önskade förverkliga ett ”socialt AAA-kreditbetyg” för EU (19). Junckerkommissionen påbörjade sina initiativ ganska sent och behövde en hel del tid för att genomföra samråd om den europeiska pelaren för sociala rättigheter (1 år). Ytterligare tid gick åt för att inleda debatten om EU:s framtid, utan att kommissionen gav några praktiska rekommendationer om hur man skulle gå vidare. Val till Europaparlamentet kommer att hållas 2019 och en ny kommission kommer också att tillsättas. Enligt många hindrar denna tidsparadox – å ena sidan håller tiden på att rinna ut när det gäller att stabilisera EMU och EU:s sociala modell(er) före 2019 och å andra sidan försöker man vinna tid innan större val äger rum under hösten 2017 – tyvärr EU från att komma på rätt spår.

8.2

Kommissionens förslag från april 2017 till en gemensam interinstitutionell proklamation av den europeiska pelaren för sociala rättigheter har väckt blandade reaktioner. Vissa tycker att det är ett viktigt framsteg medan andra främst ser det som en symbolisk handling som inte är tillräckligt konkret för att kunna åtgärda den sociala krisen, och det finns till och med vissa som fruktar att det skulle vara gå för långt. EESK uppmuntrar alla tre EU-institutioner att, efter det sociala toppmötet i Göteborg (i november 2017) och på grundval av proklamationen av pelaren och diskussionerna om diskussionsunderlaget om Europas sociala dimension, utarbeta en positiv agenda för EU-medborgarna i syfte att stärka en europeisk ekonomisk och social modell för framtiden, genom att främja ekonomisk tillväxt, sysselsättning, medborgarnas välbefinnande och en uppåtgående konvergens i fråga om arbetsförhållanden och sociala resultat.

8.3

Pelaren omgärdas fortfarande av mycket osäkerhet, inte minst vad gäller huruvida den kommer att proklameras av alla medlemsstaterna. Om så sker kommer en central fråga för EESK att vara att fastställa vilka steg som måste tas för att säkerställa att den kan bli ett effektivt instrument. EESK anser att ytterligare steg kommer att behöva tas på lämpligast nivå, bland annat gemensamma initiativ på centrala områden där EU-åtgärder ger tydligt mervärde och att de, när så är möjligt, bör inriktas på resultat. EESK anser att en tydlig färdplan för genomförandet av pelaren skulle bidra till att främja konvergens och uppnå dess mål.

8.4

EESK föreslår också att konsekvensbedömningar även bör inbegripa en utvärdering av förenligheten med den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Inom agendan för bättre lagstiftning bör man mer inrikta sig på om och hur initiativ främjar sociala framsteg för medborgarna samt om och hur de på ett enkelt sätt kan efterlevas och verkställas.

8.5

EESK vill övervaka denna process och stödja den via debatter på nationell nivå och vi insisterar på större öppenhet och deltagande av det civila samhället. Kommittén varnar också för nya komplexa processer och för att diskutera EU:s framtid främst ur ett institutionellt perspektiv.