2.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 34/130

Föredragande:

Peter SCHMIDT

1.1

EESK understryker det faktum att den svaga ställningen för de mest utsatta aktörerna i livsmedelskedjan måste åtgärdas genom ett stopp för otillbörliga affärsmetoder från livsmedelsdetaljhandelns (OBS! Med livsmedelsdetaljhandeln avses i detta dokument sektorn för storskalig detaljhandel) och vissa transnationella företags sida. Dessa ökar risken och osäkerheten för alla aktörer längsmed livsmedelskedjan och leder därigenom till onödiga kostnader.

1.2

EESK medger dock att man endast genom att undvika otillbörliga affärsmetoder inte kan lösa de strukturella marknadsproblem som finns i livsmedelskedjan, såsom tillfälliga obalanser på marknaden, jordbrukarnas utsatta situation etc.

1.3

EESK framhåller åter den oro och de rekommendationer som tas upp i dess tidigare yttrande om ”Handelsförbindelser mellan storskalig detaljhandel och livsmedelsleverantörer” (1). Framför allt uppmanar EESK på nytt kommissionen att anpassa EU:s lagstiftning efter de specifika särdragen hos de olika parterna i livsmedelssektorn.

1.4

EESK skulle vilja rikta uppmärksamheten mot att marknaden har misslyckats, eftersom läget fortsätter att försämras i ett system som inte är tillräckligt reglerat (2).

1.5

EESK stöder till fullo Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 (3), där man framhåller behovet av ramlagstiftning på EU-nivå för att hantera otillbörliga affärsmetoder från livsmedelshandelns och vissa transnationella företags sida och för att se till att europeiska jordbrukare och konsumenter kan dra nytta av rättvisa försäljnings- och köpvillkor. EESK anser att det på grund av de otillbörliga affärsmetodernas särdrag både krävs och behövs EU-lagstiftning för att förbjuda dem.

1.6

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skyndsamt vidta åtgärder för att förhindra otillbörliga affärsmetoder genom att inrätta ett harmoniserat EU-nätverk av tillsynsmyndigheter med detta syfte, för att skapa likvärdiga förutsättningar på den inre marknaden.

1.7

EESK välkomnar inrättandet av det EU-omfattande leverantörskedjeinitiativet och andra nationella frivilliga system, men endast som ett komplement till effektiva och robusta tillsynsmekanismer på medlemsstatsnivå. Det finns dock ett behov av att se till att alla berörda parter (t.ex. jordbrukare och fackföreningar) kan delta och att klagomål kan lämnas in anonymt. Man måste också fastställa avskräckande påföljder. Dessutom bör sådana plattformar kunna vidta åtgärder på eget initiativ. EESK föreslår också att man ska inrätta en ombudsman med föreskrivande befogenheter för medling innan talan väcks vid domstol.

1.8

EESK efterfrågar ett förbud mot missbruk, såsom de som tas upp i punkt 3.3 i detta yttrande.

1.9

I synnerhet rekommenderar EESK att leverantörer, såsom jordbrukare, ska betalas ett pris som inte understiger produktionskostnaderna. EESK efterlyser också ett effektivt förbud mot försäljning under självkostnadspris i livsmedelsdetaljhandeln.

1.10

EESK rekommenderar att alternativa affärsmodeller som kan förkorta leveranskedjan mellan livsmedelsproducenter och slutkonsumenten ska uppmuntras och stödjas, t.ex. genom medlemsstaternas regler för offentlig upphandling.

1.11

EESK föreslår att kooperativens och producentorganisationernas roll och ställning ska stärkas för att återupprätta maktbalansen, eftersom de är en passande och viktig typ av företag som gör det möjligt för jordbrukare som ägare att gemensamt förbättra sin ställning på marknaden – även enligt villkoren på EU:s inre marknad – och på ett aktivt sätt återställa en jämn fördelning av förhandlingsstyrkan inom livsmedelskedjan.

1.12

EESK uppmanar med kraft aktörerna inom livsmedelskedjan att utveckla rättvisa handelsförbindelser som baseras på långsiktiga och stabila avtal och att samarbeta med varandra, för att tillsammans bemöta konsumenternas behov och efterfrågan.

1.13

EESK efterfrågar skydd och garanterad anonymitet för visselblåsare som avslöjar otillbörliga affärsmetoder.

1.14

EESK rekommenderar att man inför en rätt att väcka kollektiv talan.

1.15

EESK föreslår att man inleder en EU-omfattande informations- och kunskapskampanj om ”livsmedlens värde”. Detta behövs för att säkerställa en långsiktig förändring av konsumenternas beteende.

2.1

Livsmedelskedjan för jordbruksprodukter länkar samman viktiga och olikartade branscher i den europeiska ekonomin som är väsentliga för den ekonomiska och sociala välfärden, miljön och medborgarnas hälsa. Under de senaste åren har det dock skett en förskjutning av förhandlingsstyrkan i leveranskedjan, oftast till fördel för detaljhandeln och vissa transnationella företag, och till nackdel för leverantörerna, framför allt primärproducenterna.

2.2

Ett litet antal företag dominerar nu marknadsföringen och försäljningen av livsmedel. Många livsmedelsaffärer i ett kraftigt ökande antal medlemsstater majoritetskontrolleras av mellan tre och fem återförsäljare, med en samlad marknadsandel på mellan 65 and 90 % i den moderna detaljhandeln (4), (5).

2.3

Koncentrationen i fråga om förhandlingsstyrka har lett till missbruk av dominerande ställning, vilket får till följd att svagare aktörer blir alltmer utsatta för otillbörliga affärsmetoder. Detta betyder att den ekonomiska risken överförs från marknaden upp genom leveranskedjan, vilket får särskilt negativa följder för konsumenterna och vissa aktörer, t.ex. jordbrukare, arbetstagare och små och medelstora företag.

2.4

EESK har redan diskuterat otillbörliga affärsmetoder i sitt yttrande om ”Handelsförbindelser mellan storskalig detaljhandel och livsmedelsleverantörer” från februari 2013 (6). Bruket av otillbörliga affärsmetoder har inte minskat särskilt mycket sedan dess. Tvärtom har den storskaliga detaljhandeln till och med fått mer makt, vilket kan leda till missbruk gentemot vissa aktörer, t.ex. jordbrukare, arbetstagare och små och medelstora företag.

3.1

Otillbörliga affärsmetoder kan generellt definieras som metoder som starkt avviker från god affärssed och som strider mot god tro och heder (7).

3.2

Otillbörliga affärsmetoder kan förekomma i vilket steg som helst i leveranskedjan, mellan en mängd olika aktörer. De är dock vanligare i senare steg av leverantörskedjan, där makten är mer koncentrerad bland återförsäljare och vissa transnationella företag. Om man stöter på otillbörliga affärsmetoder i tidigare steg av kedjan beror detta ofta på att risker som härrör från otillbörliga affärsmetoder i senare steg har överförts.

3.3

Exempel på sådana metoder anges nedan, utan att denna förteckning på något sätt är fullständig:

3.4

Otillbörliga affärsmetoder har en mängd olika följder för aktörer, konsumenter och miljön. Sådana metoder är dock lönsamma till sin natur och leder därför till kortsiktiga vinster för de som tillämpar dem, på bekostnad av övriga berörda parter i leveranskedjan. På lång sikt måste aktörerna inom livsmedelskedjan ha hållbara leverantörsförbindelser och arbeta med att förhindra störningar i leveranskedjan för att konkurrera och fortsätta att uppfylla konsumenternas ständigt föränderliga efterfrågan.

3.5.1

Otillbörliga affärsmetoder har många olika och långtgående följder för de aktörer som drabbas av dem, och kan leda till sänkta intäkter för leverantörer, antingen genom prisavdrag eller på grund av de ökade kostnader som uppstår som en följd av dessa metoder. Otillbörliga affärsmetoder har beräknats kosta leverantörerna 30–40 miljarder euro (8). Utöver det fortsatta pristrycket på leverantörerna skapar sådana metoder osäkerhet, och på så sätt stannar innovation och investeringar av i leveranskedjan. De kan också konkurrera ut kompetenta, ansvarsfulla leverantörer.

3.5.2

Det tryck som jordbrukare och företag som bearbetar livsmedel utsätts för, och den efterföljande nedåtgående prispressen, leder också till sänkta löner både inom jordbrukssektorn och för anställda inom livsmedelsindustrin. När det rör sig om mer permanent arbetskraft leder också kapplöpningen mot botten efter lägre priser också till lägre löner för att leverantörerna ska kunna uppnå sina marginaler.

3.5.3

Små och medelstora företag är ofta mest utsatta för otillbörliga affärsmetoder, t.ex. inom den globala bananhandeln. Där används småskaliga jordbrukares varor för att ”fylla på” större plantagevolymer, och dessa leverantörer riskerar sedan att vara de första som utesluts från en försäljning om en beställning avbeställs utan förvarning (9).

3.5.4

Inom vissa områden av livsmedelsproduktion och tillverkning förekommer inte längre avtalsfrihet. I Tyskland visar den senaste tidens utveckling att detaljhandelspriserna ensidigt har sänkts utan förhandlingar med leverantörerna. I Storbritannien är mjölk ofta ”lockvaran” inom speceribranschen och brittiska mjölkbönder har upplevt de lägsta priserna någonsin för sin mjölk, som i vissa fall är lägre än produktionskostnaderna. Inom bearbetningsindustrin är det i Spanien lagligt att betala ett pris under produktionskostnaden, vilket allvarligt urholkar prisbildningen längs med kedjan.

3.5.5

Färskvarusektorn är särskilt känslig för otillbörliga affärsmetoder i och med att de varor som den producerar för den europeiska marknaden är så lättfördärvliga. Jordbrukarna kan bara sälja sina varor under en begränsad tid för att garantera hållbarheten för slutkunden och slutkonsumenten, och detta missbrukas ofta av kommersiella köpare för återförsäljare och mellanhänder genom att införa prisavdrag som inte kan omförhandlas när varorna tas emot.

3.5.6

I flera utredningar har det slagits fast att vissa aktörer har en tydlig köparstyrka som leder till missbruk genom otillbörliga affärsmetoder (10). Denna typ av orimlig praxis kan uppstå var som helst i leveranskedjan och är också tydligt i förbindelserna mellan jordbrukarna och livsmedelsindustrin, eftersom företag från denna sektor också har ”köparstyrka” på grund av den relativa maktkoncentrationen (11).

3.5.7

Återförsäljarnas ökade försäljning av så kallade egna varumärken (märkeslösa produkter eller varumärken som ägs av återförsäljarna) gör att de kan byta leverantörer ofta om de hittar en billigare producent, antingen under eller efter det att avtalsförhållanden har inletts. Egna varumärken är inte orättvisa i sig själva och kan hjälpa små och medelstora företag att ta sig in på marknaden och erbjuda konsumenterna många olika val.

3.5.8

Att viss detaljhandel utvidgas genom vertikal integration av inköp och bearbetning kan leda till att återförsäljare bjuder under priserna. Detta är ett exempel på hur förhandlingsstyrkan kan öka genom en kontinuerlig koncentration av makten.

3.5.9

Försäljningen av varor till priser som understiger produktionskostnaderna, och den storskaliga detaljhandelns och vissa transnationella företags användning av basprodukter från jordbruket, såsom mjölk, ost, frukt och grönsaker som ”lockprodukter” (dvs. till priser som understiger inköpskostnaden), är ett hot mot den långsiktiga hållbarheten hos den europeiska jordbruksproduktionen.

3.6.1

Otillbörliga affärsmetoder har betydande negativa konsekvenser för europeiska konsumenter. Större aktörer absorberar ofta de kostnader som följer av otillbörliga affärsmetoder, men mindre företag sätts under ökad press och kan inte investera eller vara innovativa, vilket utesluter dem från de högvärderade marknaderna (12). Detta leder till mindre valfrihet för konsumenterna och minskad tillgång och slutligen till högre konsumentpriser.

3.6.2

Bristen på öppenhet kring varumärken skadar konsumenterna, som inte kan fatta välgrundade inköpsbeslut trots att de många gånger har uttryckt en önskan om att helst köpa hälsosamma, miljövänliga jordbruksprodukter av hög kvalitet som har en koppling till deras närområde. Denna bristande öppenhet har en negativ inverkan på konsumenternas förtroende, vilket förvärrar krisen inom jordbrukssektorn än mer.

3.6.3

Pristrycket tvingar de företag som bearbetar livsmedel att producera så billigt som möjligt – vilket kan påverka kvaliteten på de livsmedel som görs tillgängliga för konsumenterna. För att sänka sina kostnader använder vissa företag ibland billigare råvaror, någon som påverkar kvaliteten på och värdet hos livsmedel. I många produkter använder man till exempel transfetter i stället för hälsosammare oljor och fetter från Europa.

3.7.1

Den miljöpåverkan som orsakas av otillbörliga affärsmetoder måste erkännas. Genom otillbörliga affärsmetoder uppmuntras överproduktion som ett sätt för leverantörer att försäkra sig själva mot osäkerhet. Denna överproduktion kan leda till att livsmedel kastas, vilket orsakar en onödig utarmning av resurser som marken och vattnet, och förbrukning av jordbrukskemikalier och bränsle (13), (14).

4.1

Kommissionen har sammanställt en rapport (15) där den bedömer de nationella regelverk som inrättats för att verkställa åtgärder för att motverka otillbörliga affärsmetoder och deras effektivitet, och även den roll som spelas av det EU-omfattande, frivilliga leverantörskedjeinitiativet och dess frivilliga nationella plattformar.

4.2

I kommissionens rapport från 2016 framhålls det faktum att den absoluta majoriteten av medlemsstaterna redan har infört lagstiftningsåtgärder och offentliga system för kontroll och tillsyn för att ta itu med otillbörliga affärsmetoder. Vissa medlemsstater har kommit längre än andra, men många kan fortfarande inte hantera det ”klimat av rädsla” som upplevs av de som drabbas av otillbörliga affärsmetoder. Eftersom det finns olika metoder för att ta itu med otillbörliga affärsmetoder på ett effektivt sätt har kommissionen slagit fast att specifik EU-lagstiftning inte skulle leda till något mervärde i det här skedet.

4.3

Leverantörskedjeinitiativet (16) är ett gemensamt initiativ från åtta föreningar på EU-nivå. De företräder livsmedels- och dryckesindustrin, tillverkare av märkesvaror, detaljhandeln, små och medelstora företag och jordbruksföretag. Leverantörskedjeinitiativet lanserade inom ramen för ”högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja” (17) i syfte att hjälpa berörda parter att ta itu med otillbörliga affärsmetoder.

4.4

I rapporten slås det fast att leverantörskedjeinitiativet har ökat kunskapen om otillbörliga affärsmetoder och potentiellt är en snabbare och billigare lösning än rättsliga förfaranden. Det kan också bidra till att lösa gränsöverskridande frågor. Kommissionen framhåller också områden där leverantörskedjeinitiativet kan förbättras, såsom ökad opartiskhet för förvaltningsstrukturen och möjliggörande av individuella konfidentiella klagomål.

5.1

EESK:s ståndpunkt beträffande kommissionens rapport är i linje med Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 om otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan, med ett starkt stöd i alla partier (18). Parlamentet påpekar att det behövs EU-ramlagstiftning och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att man ska kunna bekämpa otillbörliga affärsmetoder inom livsmedelskedjan, för att säkerställa att jordbrukarna får rättvisa inkomster och konsumenterna ett brett utbud. Parlamentet framhåller också det faktum att leverantörskedjeinitiativet och andra frivilliga system i nationell regi eller EU-regi inte bör främjas som ett alternativ utan ”som komplement till ändamålsenliga och kraftfulla efterlevnadskontroller på medlemsstatsnivå – som säkrar anonymiteten i klagomål och inrättar avskräckande påföljder – tillsammans med samordning på EU-nivå” (19).

5.2

Kommissionen anser att det är för tidigt att bedöma framgången hos leverantörskedjeinitiativet. EESK noterar dock att leverantörskedjeinitiativet inte har lyckats minska förekomsten av otillbörliga affärsmetoder och missbruket av köparstyrka av följande skäl:

5.2.1

Det faktum att detaljhandeln är ledande inom detta initiativ är ett stort hinder för att jordbrukare ska ansluta sig på ett effektivt sätt till plattformen, med tanke på misstron mellan dessa berörda parter. Leverantörskedjeinitiativet ger därför inte leverantörerna den anonymitet som de behöver för att komma över ”klimatet av rädsla”. Initiativet kan inte heller på ett proaktivt sätt undersöka leveranskedjor och förlitar sig därför på att aktörerna inger klagomål, och placerar således bevisbördan på de som faller offer för otillbörliga affärsmetoder.

5.2.2

Kommissionen menar att leverantörskedjeinitiativet möjliggör en självreglering av otillbörliga affärsmetoder. Avsaknaden av finansiella sanktioner innebär dock att köparna inte avskräcks från att använda sig av otillbörliga affärsmetoder som annars är lönsamma. Det upptäcktes till exempel nyligen att Tesco plc använde sig av otillbörliga affärsmetoder i kontakten med sina leverantörer, trots att de ingår i leverantörskedjeinitiativet. Tesco har bestraffats med icke-finansiella sanktioner genom brittisk lagstiftning (rättsinstansen på speceributiksområdet, Groceries Code Adjudicator), men har inte ålagts några sanktioner av leverantörskedjeinitiativet. Initiativets enda avskräckande funktion är att det kan utesluta företag som bryter mot reglerna, vilket det fortfarande inte har gjort när det gäller Tesco plc. Detta är ett tydligt exempel på att leverantörskedjeinitiativet inte förhindrar otillbörliga affärsmetoder.

5.2.3

EESK noterar också avsaknaden av jordbrukare och fackförbund bland dem som deltar i leverantörskedjeinitiativet. Medan vissa organisationer aldrig har anslutit sig till initiativet eller dess nationella motsvarigheter lämnade det finska centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter (MTK), en av grundarna av den nationella plattformen för genomförande av leverantörskedjeinitiativet i Finland, initiativet med motiveringen att det inte fungerande, eftersom det ökade risken för jordbrukare på grund av bristen på anonymitet.

6.1

Tjugo medlemsstater har antagit lagbestämmelser och lagstiftningsinitiativ, men dessa har fortfarande rönt blygsamma framgångar (20). Femton av dessa medlemsstater har infört åtgärder under de fem senaste åren, och detta visar att det i hög grad fortfarande förekommer otillbörliga affärsmetoder i leveranskedjan. Det finns emellertid stora skillnader mellan de olika regleringsnivåerna och många nationella tillsynsmyndigheter kan inte utfärda finansiella sanktioner eller ta mot anonyma klagomål.

6.2

Storbritanniens uppförandekod för specerileveranser (21) (GSCOP, Groceries Supply Code of Practice) ses som en av de mest progressiva lagstiftningsåtgärderna för att förhindra otillbörliga affärsmetoder (22). Innan denna kod inrättades fanns det en frivillig uppförandekod, men den ansågs ineffektiv när det gällde att förhindra otillbörliga affärsmetoder på grund av bristen på reglering. Uppförandekoden för specerileveranser regleras av rättsinstansen på speceributiksområdet, som har rättsliga befogenheter att ta emot anonyma klagomål beträffande otillbörliga affärsmetoder, inleda utredningar på eget initiativ, offentliggöra oegentligheter från dessa företags sida och ålägga återförsäljare böter på upp till 1 % av deras årsomsättning för överträdelser mot denna uppförandekod. Trots de framgångar som rättsinstansen på speceriområdet har rönt kan den emellertid endast reglera förhållandet mellan återförsäljarna och deras direkta leverantörer (som främst är baserade i Storbritannien). Denna fråga innebär ”moraliska risker”, där både återförsäljare och deras direkta leverantörer överför risken för att utsättas för otillbörliga affärsmetoder till indirekta leverantörer.

6.3

Liknande utredningar som den som utförts av den brittiska konkurrensmyndigheten har utförts i Spanien (23), Finland (24), Frankrike (25), Italien (26) och Tyskland, som var och en visar att otillbörliga affärsmetoder fortfarande förekommer i hög grad i livsmedelskedjan.

6.4

Eftersom många europeiska aktörer bedriver handel i flera olika medlemsstater får dessa företag möjlighet att ägna sig åt ”forum shopping”, vilket därigenom undergräver lagstiftningen på medlemsstatsnivå. Det icke-harmoniserade lagstiftningslandskapet runt om i EU har skapat ojämna förutsättningar inom den inre marknaden. Där lagstiftningen endast reglerar förhållandet mellan direkta leverantörer och återförsäljare minskar dessutom detaljhandelns användning av organisationer som mellanhänder vid uppköp av livsmedel effektiviteten hos en sådan lagstiftning, vilket är fallet i Storbritannien. Detta stöder än mer kravet på EU-omfattande lagstiftning.

6.5

Utanför Europa levererar leverantörerna vanligtvis till EU-återförsäljarna indirekt genom importörer och andra mellanhänder. Därför är man sällan medveten om att det finns sådana myndigheter (27), och de som känner till detta har inte tillgång till tillsynsmyndigheter för att söka hjälp när det gäller otillbörliga affärsmetoder.

7.1

EESK instämmer i de kommentarer som tas upp ovan och efterfrågar ett europeiskt nätverk av tillsynsmyndigheter för att förhindra otillbörliga affärsmetoder. De otillbörliga affärsmetodernas karaktär både kräver och motiverar EU-lagstiftning för att förbjuda dem i syfte att skydda alla livsmedelsleverantörer, oavsett var de befinner sig, även i tredjeländer. För att detta ska vara effektivt måste tillsynsmyndigheterna inom nätverket ha följande funktioner:

7.2

Samtliga medlemsstater bör ha som mål att inrätta nationella tillsynsorgan för att hantera klagomål om otillbörliga affärsmetoder. Dessa organ bör utses med minst ovan nämnda funktioner som standard.

7.3

Lagstiftningsåtgärderna för att förhindra otillbörliga affärsmetoder kan och ska vara kostnadseffektiva.

7.4

I Europaparlamentets resolution uppmanas också kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa effektiva mekanismer för efterlevnadskontroll, såsom utveckling och samordning av ”ett nätverk av nationella myndigheter som är ömsesidigt erkända på EU-nivå” (28).

7.5

British Institute of International and Comparative Law (BIICL) har rekommenderat att EU bör anta ett direktiv för att fastställa gemensamma mål för medlemsstaternas tillsynsmyndigheter i syfte att förhindra otillbörliga affärsmetoder och inkludera regler om europeisk samordning mellan dessa organ (29).

8.1

Fasta prisavtal eller avtal med garanterade minimipriser baserade på rättvisa förhandlingar mellan köpare och leverantörer ger de sistnämnda mer säkerhet än när de säljer varor på den öppna marknaden. Medan dessa typer av avtal garanterar fasta priser för leverantörerna skulle denna metod dock förbättras om varuvolymerna var fasta eller hade minimumgarantier. För närvarande kan volymerna ändras i efterhand och varor kan avvisas av köpare när efterfrågan på marknaden förändras, ibland i sista minuten, något som leder till oförutsedda kostnader för saluföring på nytt, ompaketering eller bortskaffande av livsmedel.

8.2

Vissa leverantörer i EU har börjat anlita tredjepartsombud för att inspektera varor när de anländer till bestämmelseorten för att förhindra importörernas påhittade påståenden för att kunna vägra att ta emot produkter. Sådana påståenden görs när den planerade tillgången och efterfrågan har förändrats, och ökar således risken för köpare i senare steg av leveranskedjan. Det har att göra med säsongsbundenheten, i och med att leverantörerna när tillgången är hög och priserna därför är låga löper större risk att drabbas av sådana påståenden än när tillgången är knapp. Användningen av tredjepartsombud minskar förvisso antalet påståenden om avslag för exportörerna, men sådana tjänster innebär en extrakostnad för leverantörerna och begränsar på så sätt deras kapacitet att investera och vara innovativa med avseende på sina företag. Dessutom har mindre leverantörer ofta inte råd med sådant stöd och gynnas därför inte av denna metod.

9.1

Det finns många exempel på alternativa leveranskedjor där rättvisare affärsmetoder används och distributionen eller omfördelningen är mer balanserad. Det finns vissa lovande strategier på det kooperativa området, men dessa hotas alltmer av den växande makten hos företagskoncerner och multinationella företag.

9.2

För att EU:s livsmedelskedja ska bli mer rättvis krävs en kombination av åtgärder som förhindrar otillbörliga affärsmetoder för att ta itu med de stora företagens maktgrepp om leveranskedjan, och att man väger upp för denna makt än mer genom att uppmuntra utvecklingen av kooperativ och alternativa kanaler för livsmedelsdistribution.

9.3

Kooperativ och jordbrukarsammanslutningar i Europa och på andra håll i världen har låtit leverantörer slå ihop sina produktionsvolymer för att stärka sin ställning som säljare, ta sig in på reglerade marknader och förhandla fram bättre priser. Sådana affärsmodeller ger mindre leverantörer mer kontroll över produktionen och saluföringen av deras produkter och erbjuder ett alternativ till storskaliga odlingsföretag. Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att främja affärsmodeller för att stärka deras förhandlingsposition och ställning inom livsmedelskedjan (30). Det finns dessutom ett behov av att, med större kraft, främja ett sektors- och regionsinriktat samarbete mellan producenter och kooperativ (31).

9.4

Andelsjordbruk och andra kooperativ som omfattar jordbrukare och konsumenter låter konsumenterna bidra direkt till produktionen av de livsmedel som de äter. Aktuella siffror visar att det för närvarande finns 2 776 sådana andelsjordbruk i Europa, som försörjer 472 055 konsumenter (32). Större modeller med ”grönsakslådor” gynnas också av korta leveranskedjor och levererar varor direkt till antingen konsumenternas hushåll eller till centraliserade insamlingsplatser.

9.5

Den direkta försäljningen av jordbruksbaserade livsmedel, till exempel via lokala marknader, har en dubbel fördel: för producenterna förekommer inget missbruk och de kan gynnas av större självständighet och ökade intäkter, samtidigt som konsumenterna kan få tillgång till färska, genuina och hållbara produkter med tydligt ursprung. I en studie (33) slog man fast att jordbrukare fick mycket högre inkomster för sina produkter när de använde dessa leveranskedjor i stället för traditionella marknader. Sådana initiativ bör stödjas ytterligare genom offentlig finansiering, såsom av betalningar inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare, eftersom de skapar tillväxt och sysselsättning och dessutom bemöter konsumenternas behov.

9.6

Medlemsstaterna bör utveckla metoder att förbättra situationen för jordbrukare och lokala livsmedelsföretag genom direkta avtal med de offentliga myndigheterna i samband med genomförandet av nya direktiv om offentlig upphandling som sträcker sig längre än principen om så stora rabatter som möjligt.

9.7

Dessutom bör man inleda en EU-omfattande informations- och kunskapskampanj om livsmedlens värde. Ökad medvetenhet bland konsumenterna om livsmedelsproduktionens betydelse och en förbättrad värdering av livsmedlen blir alltmer nödvändiga och kan bidra till rättvisare affärsmetoder.