20.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 264/117

Föredragande:

Stéphane BUFFETAUT

1.1

I februari 2015 lanserades en ramstrategi för energiunionen, som kommer att börja ta form under 2016. Den har sitt ursprung i de diskussioner kring en europeisk energigemenskap som förts i olika grupper och bland olika aktörer inom ramen för ett projekt som drivits av bland annat Jacques Delors-institutet och Jerzy Buzek. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har helhjärtat stött detta initiativ allt sedan början.

1.2

I ett stort antal länder var man inte särskilt entusiastisk över förslaget, eftersom det skulle medföra en översyn av fördragen, vilket vore ett riskabelt företag i dessa tider av euroskepticism. Tanken att få till stånd en bättre samordning av energipolitiken, behovet av en effektiv energidiplomati, nödvändigheten av att bekämpa klimatförändringarna, EU:s ökande energiberoende, behovet av att minska försörjningstrycket utifrån, genomförandet av energiövergången och sociala stödåtgärder till de sektorer som berörs av övergången talade dock för ett initiativ på EU-nivå. På så vis föddes energiunionen, med en enkel institutionell struktur men med syftet att uppnå sina mål tack vare en konkret samordning och åtaganden som sedan följs upp.

1.3

Det är värt att påminna om att EESK redan på ett tidigt stadium stödde insatserna för en europeisk energiunion eller åtminstone en bättre samordning av energipolitiken (1), de diplomatiska relationerna på energiområdet och energiomvandlingen, samtidigt som man underströk behovet av att fullt ut involvera det civila samhället som berörs direkt, eftersom medborgarna inte enbart är konsumenter utan även aktörer inom ramen för energiövergången, vilken inte kan bli framgångsrik utan att det civila samhället – som i framtiden kommer att spela en allt större roll som producent av decentraliserad energi – deltar och ger sitt aktiva stöd.

1.4

Syftet med kommissionens meddelande är att göra en utvärdering av energiunionens första nio månader. Det är uppenbart att en sådan utvärdering endast är partiell och av begränsad betydelse med tanke på vad som står på spel och de stora förändringar som ska göras. Dessa preliminära uppgifter bör därför tolkas med försiktighet, eftersom detta endast är första början på en politik som måste fullföljas konsekvent och på lång sikt i samarbete med medlemsstaterna.

1.5

De ramar inom vilka denna politik kommer att genomföras är däremot väl kända: åtagandena från COP21, en markant geopolitisk instabilitet på energiområdet, EU:s mål för klimat och energi, försörjningstryggheten, energieffektiviteten, en koldioxidsnål europeisk ekonomi, utvecklingen av infrastruktur samt fullbordandet av den inre marknaden för energi. De politiska utmaningarna är enorma och kan inte lösas enbart med hjälp av administrativa och reglerande åtgärder. Vi behöver en stark politisk vilja och en stark men realistisk gemensam vision i medlemsstaterna, som beaktar den ekonomiska situationen och de tillgängliga tekniska möjligheterna, och som är förankrad i verkligheten.

1.6

EESK välkomnar den första rapporten om tillståndet i energiunionen 2015, men beklagar vissa brister i analysen av initiativets genomförande. En korrigering av dessa brister skulle stärka den strategi som kommissionen föreslår och öka det civila samhällets stöd för detta projekt som innefattar en energiövergång, som kan ge upphov till oro.

1.7

Kommittén anser att de analyspunkter som kommissionen har tagit fasta på är relevanta men bör kompletteras. I textens nuvarande lydelse lyfts följande punkter fram:

EESK anser att den sociala dimensionen av energiunionen inte lyfts fram tillräckligt väl, och att den aspekten bör ingå bland kriterierna för en utvärdering av energiunionen. Energiunionen kommer förmodligen att få en positiv inverkan när det gäller att skapa nya arbetstillfällen, konkurrenskraft och innovation, och den kan också komma att påverka vissa verksamhetssektorer, vilket kommer att kräva sociala stödåtgärder och utbildning. Det är viktigt att dessa åtgärder är förebyggande för att undvika arbetslöshet bland den berörda arbetskraften samt att utbildningsåtgärderna föregriper den framtida utvecklingen inom energisektorn. Det vore därför lämpligt att i nästa årliga rapport inkludera den sociala dimensionen i utvärderingskriterierna. Det är även nödvändigt att beakta de ekonomiska konsekvenserna av de val som följer av energiomställningen, särskilt som de sociala konsekvenserna är nära knutna till de ekonomiska följderna av de val som görs.

1.8

När det gäller energieffektiviteten betraktar kommissionen det som en egen energikälla. EESK anser bestämt att man inte bör använda denna formulering; den skapar förvirring och är inte vetenskapligt korrekt, eftersom det är omöjligt att ersätta en primär energikälla med energibesparingar. Denna anmärkning inverkar dock inte på det faktum att energieffektivitet är en fråga av stor betydelse för det europeiska energisystemets framtid. Att öka energieffektiviteten inom alla energianvändningsområden kan vara ett verkningsfullt sätt att minska kostnaderna för den europeiska ekonomin.

1.9

Kommittén hoppas att det civila samhället vid sidan av arbetsmarknadsparterna kommer att involveras i den årliga rapporteringen. Denna europeiska strategi är i högsta grad relevant för konsumentorganisationer, representativa organisationer för familjefrågor, företrädare för näringslivet, jordbrukare, miljöorganisationer, vetenskapsmän och forskare – med andra ord hela det civila samhället. EESK förespråkar därför upprättandet av en europeisk energidialog som skulle göra det möjligt att närmare involvera det civila samhället i utformningen och genomförandet av den europeiska energipolitiken. Dialogen skulle kunna organiseras i samband med utarbetandet av årsrapporten om tillståndet i energiunionen och inriktas på viktiga punkter som identifierats för att bedöma genomförandet av den.

1.10

När det gäller statistiska uppgifter noterar EESK att vissa av dem är relativt gamla eller obefintliga. Det innebär att insatser måste göras för att erhålla aktuellare uppgifter från medlemsstaterna, eftersom det annars kommer att bli svårt att övervaka effekterna av energiunionens genomförande.

1.11

EESK vill slutligen understryka att energiunionen inte bara handlar om administrativa förfaranden för övervakning och information. De utgör ett nyttigt och nödvändigt verktyg, och de är ett viktigt bidrag till en politik vars målsättningar bör delas av medlemsstaterna och stödjas av det civila samhället.

2.1

Dokumentet är i första hand en lägesrapport om genomförandet av energiunionen och inte ett politiskt dokument. De uppgifter som samlats in från medlemsstaterna granskas mot bakgrund av de politiska kriterier som har fastställts av kommissionen. Kommissionens metod grundar sig på en analys och uppföljning av genomförandet av energiunionen med utgångspunkt i nyckelindikatorer. En sådan uppföljning är per definition känslig, eftersom de politiska besluten på energiområdet är avhängiga av hur marknaden utvecklas och av geopolitiska händelser som medlemsstaterna snabbt måste reagera på. De långsikta målen kan därmed hindras av kortsiktiga behov, och uppföljningen får därför inte följa en alltför strikt metod.

2.2

Kommissionen har dock identifierat sex teman, sex analysområden, för att mäta hur de olika länderna rent konkret har uppfyllt sina åtaganden för att genomföra energiunionen:

2.3

Det är alltså mot bakgrund av dessa teman som kommissionen har för avsikt att göra en första utvärdering av genomförandet av energiunionen.

3.1

När det gäller minskningen av koldioxidutsläppen anser kommissionen att Europeiska unionen är världens mest koldioxideffektiva större ekonomi på grundval av att den totala bruttonationalprodukten mellan 1990 och 2014 ökade med 46 % och utsläppen av växthusgaser minskade med 23 %. I anslutning till dessa siffror vore det dock intressant att mäta effekterna av den globala krisen som särskilt drabbat Europa, av den fortsatt svaga ekonomiska utvecklingen och av EU:s avindustrialisering, eftersom siffrorna kanske är mindre fördelaktiga än vad de verkar.

3.2

Kommissionen understryker också att EU producerar mer än hälften av sin el utan utsläpp av växthusgaser. Det bör noteras att detta resultat inte skulle vara möjligt utan bidrag från energikällor som ibland ifrågasatts eller har övergetts i vissa medlemsstater (t.ex. kärnkraft och vattenkraft producerad genom fördämningar).

3.3

Målet är alltjämt att ”komma bort från en fossilbränslebaserad ekonomi”. I detta avseende är de nuvarande sjunkande oljepriserna och oljeprisvolatiliteten inte något positivt, även om målet om 20 % förnybar energi år 2020 verkar vara möjligt att uppnå. Men en energipolitik kan inte grundas på en negativ och restriktiv strategi. EESK vill därför se att man så långt det är möjligt utvärderar vilken roll som resurser som vindkraft, havsenergi, väte m.m. skulle kunna spela i framtiden, samt att man ser till att deras utveckling stöds av en ambitiös forsknings- och utvecklingspolitik.

3.4

Kommissionen noterar att övergången till energikällor med låga koldioxidutsläpp kommer att kräva stora investeringar. I detta avseende skulle fortsatt sjunkande oljepriser innebära att kostnaderna för dessa investeringar jämförelsevis blir ännu högre. Det praktiska genomförandet av åtagandena från Paris inom ramen för COP kommer därför att granskas noga.

3.5

EESK betonar att resultaten från COP21 för första gången ger en grund för ett samordnat globalt klimatskydd, och därför motiverar de stora insatser som EU samtyckt till och som skulle haft liten inverkan på den globala klimatförändringen om resten av världen inte slagit in på samma väg. Vi kan alltså följa den europeiska färdplanen i Parisavtalets anda och se till att varje medlemsstat fullt ut kan bidra till klimatskyddet utifrån sina egna resurser.

3.6

Kommissionen har förklarat att den har infört verktyg och instrument som bygger på att man betraktar energieffektivitet som en energikälla. EESK anser bestämt att man inte bör använda denna formulering; den skapar förvirring och är inte vetenskapligt korrekt, eftersom det är omöjligt att ersätta en primär energikälla med energibesparingar. Det är visserligen nödvändigt med energibesparingar, men de utgör inte någon energikälla. Faktum kvarstår att energieffektivitet är en viktig parameter i EU:s framtida energisystem. Att öka energieffektiviteten inom alla energianvändningsområden kan visa sig vara ett verkningsfullt sätt att minska de extra kostnaderna för den europeiska ekonomin. Helst skulle en ökning av energieffektiviteten – i proportion till ökningen av kostnaderna för en viss sorts energi – kunna stabilisera priserna på nuvarande nivå.

3.7

Men en betydande ökning av energieffektiviteten kräver ofrånkomligen betydande investeringar från konsumenternas, näringslivets och det offentligas (byggnader, infrastruktur, bilar osv.) sida. Å ena sidan kommer den allmänna investeringsnivån att ange förbättringstakten. Å andra sidan kan vissa sektorer i dagens europeiska samhälle ådra sig betydande investeringar och samtidigt göra betydande besparingar, medan andra inte har denna möjlighet. Detta skulle kunna öka den ekonomiska klyftan mellan olika delar av Europeiska unionen. EESK anser därför att stödåtgärder måste vidtas för att säkerställa att energieffektiviteten kommer alla till del.

3.8

Fullbordandet av den inre marknaden för energi kräver ytterligare infrastruktur för energiöverföring, elledningar och gasledningar. Detta innebär kostsamma investeringar. Kommissionen välkomnar med rätta de framsteg som gjorts inom detta område, och ser också positivt på det forum som inrättats i Köpenhamn, vilket säkert kommer att vara till nytta för att identifiera problem men som dock inte är någon lösning i sig. Ett antal samarbetsavtal mellan olika länder har genomförts, t.ex. mellan Polen och Litauen, eller mellan Norge och Sverige. Det är dock känt att det har rått meningsskiljaktigheter mellan vissa medlemsstater avseende projekt som Nord-Stream, där kritiska röster kunde höras i Polen, de baltiska länderna och Sverige. Man bör därför se till att vissa investeringsbeslut inte är oförenliga med energiunionens anda. Dessutom kan vissa politiska beslut få en avsevärd betydelse för investeringar, vilket innebär att dessa beslut måste fattas med eftertanke och att det krävs vetenskapliga och tekniska överväganden.

3.9

Det bör noteras att kommissionen erkänner att konsumenterna – såväl enskilda individer och familjer som företag – vill ha större insyn i energipriser och energikostnader, vilka dessutom måste bedömas i förhållande till den situation som våra främsta konkurrenter befinner sig i. EESK ställer sig helt bakom en sådan öppen och enkel informationsstrategi, som är något som kommittén ofta har efterlyst. Vid en tidpunkt när energifattigdomen ökar är det emellertid nödvändigt att erinra om behovet av samhällsomfattande tjänster som inbegriper energin och av att förfoga över specifika indikatorer avseende den roll som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan spela i detta sammanhang. Våra samhällen är beroende av energin, den är av central betydelse för vår livskvalitet, våra transporter, våra kommunikationer och våra företag. EESK vill gärna se att det civila samhället finns företrätt i de organ som på europeisk nivå fastställer villkoren för de samhällsomfattande tjänsterna. Konsumenterna måste kunna delta fullt ut i utformningen av dessa samhällsomfattande tjänster och kunna övervaka det praktiska genomförandet.

3.10

Kommittén är i allt högre grad medveten om behovet av att, ur detta perspektiv, inleda en ny diskussion om den liberalisering av marknaden för energiproduktion som inleddes i slutet av 90-talet. Denna liberalisering åtföljdes, på ett försåtligt sätt och på grundval av argument som i allmänhet var relevanta, av instrument som inte var marknadsmässiga, till exempel subventioner (för hållbar energiproduktion) och begränsningar (till exempel av koldioxidutsläppen). För företagen och arbetstagarna inom sektorn är det viktigt att det finns en säker ram för investeringar, eftersom betydande belopp står på spel och det tar lång tid innan investeringarna ger avkastning. De ständiga förändringarna av energipolitiken ger upphov till en osäkerhet som avskräcker risktagande och därmed bromsar den tekniska innovation som stimulerar hållbar utveckling inom den europeiska energisektorn.

3.11

Ur medborgarnas synvinkel kommer energiunionens framgång också att mätas med utgångspunkt i mycket konkreta faktorer såsom priset (som framför allt är resultatet av energiskatter), tillträdet till nät, energitryggheten (om strömavbrott kan undvikas) och konsumentinformationen om den utrustning som används som bör vara enkel och lättförståelig (energimärkning av elektroniska produkter och hushållsapparater, mätning av bränsleförbrukningen för personbilar) (2).

3.12

Det bör också betonas att företagens anställda i hög grad berörs av de val som fattas inom energipolitiken. Energiomställningen innebär omvandlingar och tekniska förändringar. Nya yrken växer fram, medan andra kan komma att försvinna på grund av nedläggning eller minskning av vissa typer av produktion (kolgruvor eller kärnkraftverk). Andra yrken utvecklas eller omvandlas, t.ex. måste kanske en takläggare som lägger tegel- eller skifferplattor lära sig att montera solpaneler. Det är därför viktigt att man vid genomförandet av de olika kapitlen i energiunionen beaktar behovet av att tillhandahålla utbildning för anställda och hantverkare inom de sektorer som berörs både direkt och indirekt. Man måste också se till att bevara en hög kompetensnivå som är av stor betydelse i den ekonomiska konkurrensen (till exempel inom kärnkraften). Men det är också nödvändigt att i förväg ge stöd till och omskola arbetstagare som kan komma att förlora sina arbeten på grund av förändringar i anslutning till energiomställningen. Man måste också på förhand bedöma de ekonomiska konsekvenserna av de politiska beslut som fattas för att korrekt kunna mäta deras effekter, särskilt mot bakgrund av den mycket hårda globala konkurrensen.

3.13

Inom företagen bör man när det gäller målen om minskade koldioxidutsläpp, energieffektivitet och begränsning av efterfrågan fullt ut ta hänsyn till den globala konkurrensen, särskilt när det gäller energiintensiva industrier (järn och stål, aluminium, gummiindustrin och den kemiska industrin etc.). Transportsektorn är särskilt problematisk när det gäller koldioxidutsläppsmålen. Alla transportsätt ska bidra till minskade utsläpp i proportion till deras förbrukning av fossila bränslen. Den tillgängliga tekniken erbjuder hållbara lösningar för korta sträckor, alltså i praktiken för resor i städerna. Långa resor är med undantag för de elektriska järnvägstransporterna beroende av fossila bränslen. Trafikomställning kan bidra till minskade koldioxidutsläpp men är en svår uppgift i Europa. Därför måste investeringarna bli mer målinriktade i syfte att integrera olika transportsätt och främja dem som är mindre förorenande. Energin är också ett geopolitiskt vapen, och energiberoende i samband med strategisk verksamhet är på det politiska planet riskabelt för de inblandade nationerna men också för medborgarna, antingen de är anställda, konsumenter eller företagarsledare. Det är därför av stor betydelse att undvika utlokaliseringar som skulle kunna leda till en förlust av ekonomisk styrka, värdefull kompetens och oberoende.

3.14

Energitrygghet, solidaritet och förtroende mellan medlemsstaterna är grundläggande förutsättningar för en framgångsrik energiunion i en värld som är mycket instabil på det geopolitiska planet när det gäller energi. Vi kan inte annat än stödja tanken att större energieffektivitet, mer förnybar energi och fler inhemska energikällor kan bidra till att minska beroendet och sårbarheten i Europeiska unionen. Det är uppenbart. Men det gäller att nå dit under hållbara ekonomiska villkor.

3.15

EU måste stabilisera sina diplomatiska förbindelser med sina partner i öster, söder, Mellanöstern och väster i syfte att utveckla och säkra energiunionens oberoende. EESK anser att det är mycket viktigt att ha en tydlig och enhetlig energidiplomati gentemot tredjeländer, som bygger på en god förståelse av Europeiska unionens intressen.

3.16

Kommissionen understryker med rätta att forskning och innovation är avgörande för att påskynda energiövergången. EESK har vid flera tillfällen betonat hur viktigt det är att samordna medlemsstaternas insatser på detta område och genomföra gemensamma projekt för att minska kostnaderna och dela med sig av forskningsresultaten. Det är utan tvekan genom forskning och utveckling samt lagstiftning som vi kan nå våra energimål. I detta avseende borde ett av målen för den europeiska energiunionen vara att mobilisera insatser för gemensamma projekt och undvika en uppsplittring av resurserna, eftersom det skulle vara kontraproduktivt ur vetenskaplig, teknisk och ekonomisk synvinkel. Detta kräver givetvis att man mobiliserar medel, men det är föga sannolikt att systemet för handel med utsläppsrätter som i dag inte fungerar tillfredsställande kommer att vara tillräckligt. Vårt system för handel med utsläppsrätter undergrävs i själva verket av de alltför låga priserna på koldioxidcertifikaten – ett resultat av det alltför stora antalet tillgängliga utsläppsrätter – som gör det omöjligt att uppnå det eftersträvade målet om minskade utsläpp, samt av effekterna av subventioner till vissa former av miljövänlig energi.

3.17

EESK stöder kommissionens tillvägagångssätt när det gäller en nära medverkan av arbetsmarknadens parter i processen för en energiomställning som naturligtvis kommer att kräva insatser i form av utbildning och anpassning till ny teknik och nya yrken. En energiomställning kan inte lyckas utan deltagande av aktörerna i samhälle och näringsliv. Men man måste ge dem medel att vara aktörer för förändring i stället för att bara passivt eller resignerat bevittna den. Det vore dessutom lämpligt att erbjuda anställda inom energisektorn som förlorar sina jobb omskolning.

3.18

Kommissionen redogör slutligen för sin strategi för genomförandet av energiunionen. Man efterlyser en tillförlitlig och transparent styrningsprocess, dock med tillägget att denna process måste vara förankrad i lagstiftningen. Enligt EESK:s uppfattning kan emellertid politiken inte bara bestå av lagstiftningsförfaranden eller en administrativ planering. En framgångsrik energipolitik kan endast uppnås genom de berörda regeringarnas politiska åtgärder, folkets stöd för tydliga och begripliga mål, beaktande av ekonomiska realiteter, utveckling av innovation, det civila samhällets stöd samt användning av marknadsekonomins drivkrafter. Förslaget om en årlig övervakningsrapport är kanske nödvändigt, men det räcker inte. En rapport är och förblir ett formellt dokument som riskerar att fastna i teknokratiska och abstrakta begrepp. För att undvika detta problem anser EESK att det är nödvändigt att skapa en verklig europeisk energidialog som kan involvera medborgarna, antingen de är konsumenter, företrädare för miljöorganisationer, arbetstagare, företagsledare, jordbrukare, stads- eller landsbygdsbor eller pensionärer, dvs. hela det civila samhället (3), som dagligen och på ett mycket påtagligt sätt påverkas av energifrågorna. Det handlar om att forma framtiden och inte bara låta sig formas av den. I denna framtid kommer det på energiområdet att finnas prosumenter, konsumenter, producenter och ”energisparare”. Först när man inte längre enbart fokuserar på byråkratiska förfaranden och det finns ett starkt engagemang bakom de politiska insatserna kommer energiunionen att kunna bli framgångsrik.