12.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/68

1.1

I den nya gemensamma fiskeripolitiken, som nu antagits, införs det en landningsskyldighet såväl för arter som omfattas av totala tillåtna fångstmängder som för arter med minimireferensstorlekar för bevarande. EESK anser att det är av avgörande betydelse att anpassa landningsskyldigheten till gällande lagstiftning, enligt vilken yrkesfiskarna under vissa omständligheter tvingas kasta fisk över bord.

1.2

Kommittén anser emellertid att kommissionens förslag är alltför komplicerat, och att det kommer att medföra ett onödigt och oproportionerligt extraarbete för fiskarna i samband med tillämpandet av landningsskyldigheten. Därför bör man satsa på en mer pragmatisk, tydlig, enkel och flexibel lagstiftning som verkligen ger fiskarna tid till att anpassa sig under en övergångsperiod utan att riskera att drabbas av hårda sanktioner.

1.3

EESK beklagar att det inte genomfördes någon konsekvensbedömning före antagandet för att undersöka vilka konsekvenser införandet av landningsskyldigheten får för de enskilda fiskeflottorna.

1.4

De tekniska åtgärderna är grundläggande för fiskeriet, och beslut om dessa åtgärder bör därför fattas efter direkta kontakter med hamnarna. Åtgärderna bör vara specifika i det konkreta fallet, genomföras vid en lämplig tidpunkt och innefatta en snabb och effektiv beslutsprocess som kan anpassas till ändrade förutsättningar när det gäller de berörda arternas utveckling.

1.5

Kommittén uppmanar medlagstiftaren att ta hänsyn till kommentarerna om de nya definitionerna, fångstsammansättningen, registrering av data om fångsterna, de nya kontrollkraven, fisketillstånd, toleransmarginaler, kontroll via ett internt tv-övervakningssystem (CCTV), samt sanktioner.

2.1

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 om den gemensamma fiskeripolitiken antogs den 11 december 2013. Förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2014.

2.2

Därigenom upphävdes rådets förordning (EG) nr 2371/2002 genom vilken det infördes en gemenskapsordning om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Förordningen var gällande från och med den 1 januari 2003 till och med den 31 december 2013.

2.3

Genom den nya förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken ändras och upphävs en rad förordningar, beslut och direktiv i syfte att anpassa dem till de nya bestämmelserna.

2.4

En av dessa bestämmelser, nämligen den som gett upphov till detta yttrande, återfinns i artikel 15 om åtgärder för bevarande och hållbart utnyttjande av havets biologiska resurser och avser landningsskyldigheten.

2.5

Denna aspekt av bestämmelserna om landningsskyldigheten, som fastställs i den nya förordningen (EU) nr 1380/2013, kräver att sju äldre förordningar ändras och att en åttonde förordning upphävs.

3.1

Behandlingen av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken enligt förordning (EU) nr 1380/2013 tog mycket längre tid än vad som ursprungligen planerats, och dess ikraftträdande försenades med ett år, huvudsakligen på grund av det kontroversiella införandet av landningsskyldigheten, det vill säga förbudet mot att kasta fångst överbord.

3.2

Man kan säga att huvudmålet med den nya gemensamma fiskeripolitiken är att gradvis avskaffa bruket att kasta fisk över bord överallt inom EU:s fiskenäring genom införandet av en landningsskyldighet.

3.3

I punkt 1.8 i slutsatserna i sitt yttrande om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken välkomnade EESK förbudet mot att kasta fångster överbord, men förordade ”en mer gradvis och proportionerlig strategi som bygger på en progressiv minskning av fångster som kastas överbord, samtidigt som man främjar och uppmuntrar fiske med selektiva redskap, vidtar åtgärder för att ta vara på kasserade fångster genom att bereda dem till produkter som tillför mervärde samt söker nya affärsmöjligheter och anpassar fartygens och fiskehamnarnas infrastruktur”.

3.4

Det bör noteras att i förslaget till grundförordning om den gemensamma fiskeripolitiken infördes ett förbud mot att, beroende på art, kasta fångster överbord mellan den 1 januari 2014 och den 31 december 2015.

3.5

I slutet av 2013 ingick Europaparlamentet och rådet ett politiskt avtal som innehöll en ny tidsplan för landningsskyldighetens ikraftträdande, baserad på ett mer gradvist genomförande än vad som ursprungligen planerades, nämligen mellan den 1 januari 2015 och den 1 januari 2019.

3.6

För att göra landningsskyldigheten praktiskt genomförbar är det nödvändigt att upphäva eller ändra vissa bestämmelser i gällande förordningar om tekniska åtgärder, förvaltningsåtgärder och kontroll som strider mot landningsskyldigheten och tvingar fiskare att kasta fisk överbord.

3.7

Rådet har uppmanat kommissionen att agera snabbt när det gäller att genomföra ändringarna i den existerande lagstiftningen. Kommissionen avser att utarbeta en ny ram för tekniska åtgärder som bör underlätta ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten. Den nya ramen kommer dock med största sannolikhet inte att antas i tid för den första gruppen av fisken som ska omfattas av landningsskyldigheten den 1 januari 2015.

3.8

Det krävs därför lagstiftning för att avlägsna alla rättsliga och praktiska hinder för genomförandet under en övergångsperiod, medan den nya ramen utarbetas.

3.9

Dessa nya bestämmelser, som EESK anser vara avgörande för ett korrekt genomförande av den nya gemensamma fiskeripolitiken, är de som kommissionen nu har lagt fram och som analyseras i följande punkter.

4.1

Förslaget inleds med att man inför vissa ändringar av de definitioner som är gemensamma för flera förordningar, och det införs ett nytt begrepp: ”oavsiktliga fångster”. Termen ”minsta landningsstorlek” ersätts med ”minimireferensstorlek för bevarande”.

4.2

Avsikten med de flesta ändringarna av tekniska åtgärder i förordningarna är att avskaffa det nuvarande kravet på att kasta fisk överbord i tre fall:

4.3

Kommissionen föreslår att kravet att kasta all fisk överbord som inte omfattas av landningsskyldigheten ska bibehållas, och att med hjälp av undantag ta bort fångster som omfattas av denna skyldighet och som dessutom ska räknas av mot kvoterna.

4.4

De tekniska åtgärderna är grundläggande för fiskeriet, och beslut om dessa åtgärder bör därför fattas efter direkta kontakter med hamnarna. Åtgärderna bör vara specifika i det konkreta fallet, genomföras vid en lämplig tidpunkt och innefatta en snabb och effektiv beslutsprocess som kan anpassas till ändrade förutsättningar när det gäller de berörda arternas utveckling. Tyvärr tillåter inte EU:s beslutsprocess sådana åtgärder.

4.5

Kommittén anser att förslaget till förordning är oerhört komplicerat, och att det kommer att innebära ett oproportionerligt och onödigt extraarbete för fiskarna i samband med tillämpandet av landningsskyldigheten. Det behövs därför mer pragmatiska, tydliga, enkla och flexibla bestämmelser som, i likhet med vad som varit fallet i andra länder i världen, ger fiskarna tid till att anpassa sig under en övergångsperiod utan att riskera att drabbas av hårda sanktioner. Kommittén anser därför att de nya kontrollåtgärderna, som har införts för att säkerställa att en lagstiftning som man inte har några tidigare erfarenheter av ska uppfyllas till fullo från första dagen, inte är berättigade.

4.6

EESK beklagar att det före antagandet inte har genomförts någon konsekvensbedömning för att undersöka vilka konsekvenser införandet av landningsskyldigheten kommer att få för de enskilda fiskeflottorna. EESK anser framför allt att detta förfarande är särskilt nödvändigt när det gäller pelagiskt fiske i fiskevatten utanför EU under förvaltning av de regionala fiskeriorganisationerna, som kräver utförliga förhandsstudier för att främja en harmoniserad tillämpning av EU-lagstiftningen med hänsyn till de regionala fiskeriorganisationernas befintliga bestämmelser, så att den inte utgör en komparativ nackdel för de europeiska flottor som bedriver fiske i fiskevatten utanför EU eller hotar deras konkurrenskraft.

5.1

När det gäller definitionen av ”oavsiktliga fångster”, dvs. oavsiktliga fångster av marina organismer avseende vilka fiske är förbjudet under relevanta omständigheter, anser kommittén att definitionen är enkel men inte särskilt tillfredsställande, eftersom det vanligtvis handlar om oundvikliga bifångster av värdefulla arter som på grund av kvotfördelningen eller andra bestämmelser inte får fångas med det aktuella fiskeredskapet eller av den berörda fiskaren. Kommittén anser att följande definition vore lämpligare: ”oavsiktlig fångst som inte till fullo uppfyller gällande lagstiftning”.

5.2

Med avseende på definitionen av ”minimireferensstorlek för bevarande” är detta för närvarande bara en terminologisk ändring för att säkerställa att arter som inte nått denna storlek och omfattas av landningsskyldigheten landas separat och under övervakning så att de inte kommer in i distributionskedjan, medan arter som inte omfattas av landningsskyldigheten kastas tillbaka i havet. Kommittén anser att man bör kalkylera med felmarginaler i syfte att ta hänsyn till de tekniska svårigheterna i fråga om att hålla de olika minimireferensstorlekarna för bevarande beträffande de arter som omfattas av landningsskyldighet helt åtskilda, eftersom det annars kommer att uppstå en enorm rättsosäkerhet.

5.3

Det framgår inte tydligt av ändringen av bestämmelserna om fångstsammansättning, som nu innehåller ett krav på att landa arter som omfattas av landningsskyldigheten, om dessa oavsiktliga fångster i vissa fall ska medtas vid beräkningen av procentsatserna för fångstsammansättning. Här uppstår frågan om i vilka kvoter dessa fångster ska ingå, en fråga som är svår att besvara utan att veta vilken flexibilitet de olika planerade mekanismerna kommer att ha, hur kvotbytet mellan medlemsstaterna (swaps) kommer att utvecklas i framtiden, och vilken strategi kommissionen kommer att följa när det gäller fastställandet av den totala tillåtna fångstmängden för olika arter i blandat fiske. Om kriteriet är maximalt hållbart uttag kommer det att uppstå obalanser som leder till en generell brist inom vissa kvoter, och många fisken kommer att drabbas hårt.

5.4.1

Efter ändringen av artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1224/2009 om ifyllande och inlämnande av fiskeloggboken som tidigare löd ”i vilken de särskilt ska ange alla mängder av varje art som fångas och finns ombord över 50 kg i levande vikt” har det sista kriteriet ”över 50 kg i levande vikt” nu strukits. EESK anser att denna åtgärd kommer att göra arbetet ombord, särskilt på små fiskebåtar, mycket mer komplicerat, även om detta kapitel endast gäller fartyg som är längre än 10 meter. Om avsikten är att inhämta mer information kan det ske tillräckligt noggrant via stickprov.

5.4.2

Kommittén anser också att ändringen av artikel 14.2 f), som nu innehåller krav om att ange ”som en separat uppgift, de mängder eller individer som är mindre än den tillämpliga minimireferensstorleken för bevarande”, ibland också kan innebära oproportionerligt mycket arbete, framför allt för den småskaliga fiskeflottan.

5.4.3

I artikel 14.4 anges följande: ”Befälhavare på gemenskapens fiskefartyg ska också registrera följande i fiskeloggboken: Alla uppskattade utkast över 50 kg i levande vikt för alla arter.” Kommittén anser att strykningen av hänvisningen till 50 kg i detta stycke kommer att medföra ett betydande merarbete som inte ens är kvantifierat. Det bör noteras att texten omfattar alla arter, oavsett om de omfattas av landningsskyldigheten.

5.5

Det nya kontrollkravet för befälhavare i artikel 15.3 i förordning (EG) nr 850/98 är särskilt uppseendeväckande, eftersom det är omöjligt att förutse vad ett fartyg kommer att fånga under en fiskeresa och man inte kan begära att befälhavarna ska spå om framtiden. Även om texten är oklar både vad gäller de praktiska konsekvenserna av detta krav och underlåtenheten att uppfylla det, kan det potentiellt användas för att påföra befälhavarna sanktioner eller förvärra tvister. Vi anser därför att denna punkt bör strykas, eftersom den kan skapa allvarlig rättsosäkerhet.

5.6

Kravet på ett obligatoriskt, individuellt fisketillstånd för de fartyg som omfattas av landningsskyldigheten förefaller överdrivet, eftersom det kommer att beröra ett stort antal mindre fartyg och ge upphov till en enorm byråkrati, mot bakgrund av medlemsstaternas ytterligare rapporteringsskyldigheter. Det vore bättre att undanta fartyg vars fiskeresor varar kortare tid än en dag.

5.7.1

De nya kontrollbestämmelserna ska tillämpas generellt för alla fiskerier och för både större och mindre fartyg. Kommittén upprepar att dessa åtgärder är särskilt olämpliga för mindre fartyg, eftersom de medför en enorm administrativ börda för fiskerinäringen och myndigheterna, samt skapar praktiska svårigheter för arbetet ombord.

5.7.2

Kommissionen föreslår separat lagring av fångster mindre än minimireferensstorleken, och anger att de ”ska placeras i lådor, utrymmen eller containrar separat för varje bestånd”. Vi anser att det kan vara omöjligt för mindre fartyg att genomföra denna åtgärd, och att det delvisa undantaget för fartyg under 12 meter inte förefaller vara tillräckligt. Samtliga fartyg som företar fiskeresor på en till två dagar bör undantas från detta krav, oberoende av fartygets storlek.

5.8.1

Enligt förslaget till formulering av artikel 90.1 c) i förordning (EG) nr 1224/2009 utgör underlåtenhet att iaktta landningsskyldigheten en allvarlig överträdelse. Kommittén anser att denna bestämmelse är överdriven och orimlig och att den bör strykas.

5.8.2

Även om det i samma artikel fastställs att överträdelsens svårighetsgrad ska fastställas av den behöriga myndigheten i medlemsstaten, anser vi att lagstiftningen kommer att vara så komplex och svårhanterlig att det kommer att vara svårt för alla befälhavare att undvika mindre, ofrivilliga överträdelser.

5.9

Det vore rimligt att fastställa större toleransmarginaler för mindre fångstmängder. De föreslagna marginalerna är emellertid orealistiska, i synnerhet eftersom gränsen på 50 kg i deklarationerna tagits bort och det införts ett krav på att registrera mängden av alla utkast. I stället föreslår vi att man inom varje fiske individuellt förhandlar om och diskuterar de nya toleransmarginalerna och rapporteringskraven.

5.10

Införlivandet av ett avsnitt om elektronisk fjärrövervakning (CCTV), även om det för närvarande inte är obligatoriskt, tillgodoser enligt kommissionen behovet av ett regelverk för detta system, som kommer att vara ett komplement till dem som redan omfattas av kontrollförordningen. EESK anser att de villkor som det är rimligt att kräva klart och tydligt måste fastställas.