(1)

Enligt artikel 26.2 i EUF-fördraget ska den inre marknaden omfatta ett område utan inre gränser där den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital garanteras. En fragmenterad inre marknad skadar konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningen inom unionen. Att undanröja direkta och indirekta hinder för den inre marknadens funktion är avgörande för att fullborda den inre marknaden. Unionens åtgärder när det gäller den inre marknaden för den finansiella tjänstesektorn för privatpersoner har redan i hög grad bidragit till att utveckla betaltjänstleverantörernas gränsöverskridande verksamhet, öka konsumenternas valmöjligheter och förbättra kvaliteten och insynen i erbjudandet.

(2)

I detta avseende fastställs genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (2) (betaltjänstdirektiv) grundläggande krav på insyn när det gäller de avgifter som betaltjänstleverantörer tar ut för tjänster i samband med betalkonton. Detta har underlättat betaltjänstleverantörernas verksamhet avsevärt genom enhetliga regler för tillhandahållandet av betaltjänster och den information som ska lämnas, minskad administrativ börda och sänkta kostnader för betaltjänstleverantörerna.

(2a)

En väl fungerande inre marknad och utvecklingen av en modern, socialt integrerad ekonomi är i allt högre grad beroende av att betaltjänster är tillgängliga för alla. Eftersom betaltjänstleverantörerna, som agerar i enlighet med marknadens logik, vanligtvis inriktar sig på konsumenter som är kommersiellt attraktiva och inte ger sårbara konsumenter samma valmöjligheter när det gäller produkter, måste ny lagstiftning i detta avseende vara en del av en smart ekonomisk strategi för unionen.

(3)

Som Europaparlamentet påpekade i sin resolution av den 4 juli 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillgång till grundläggande banktjänster  (3) måste det ▌dock göras mer för att förbättra och utveckla den inre marknaden för banktjänster till privatkunder. En sådan utveckling bör gå hand i hand med insatser för att få den finansiella sektorn i unionen att tjäna företag och konsumenter. För närvarande hämmar bristen på insyn i och jämförbarhet hos avgifter samt svårigheterna med att byta betalkonton fortfarande utvecklingen av en fullständigt integrerad marknad. Problemet med skillnader i produktkvaliteten och den begränsade konkurrensen på området för banktjänster till privatkunder måste tacklas, och höga kvalitetsstandarder måste uppnås.

(4)

Dagens förhållanden på den inre marknaden kan avskräcka betaltjänstleverantörer från att utöva sin frihet att etablera sig eller erbjuda tjänster inom unionen på grund av svårigheten att få kunder på en ny marknad. Det krävs ofta stora investeringar för att gå in på en ny marknad. Dessa investeringar kan endast motiveras om leverantören förväntar sig tillräckliga möjligheter och en motsvarande efterfrågan hos konsumenterna. Konsumenternas låga rörlighet när det gäller finansiella tjänster för privatpersoner beror till stor del på bristen på insyn och jämförbarhet när det gäller de avgifter och tjänster som erbjuds och på svårigheter i samband med byte av betalkonton. Dessa faktorer dämpar också efterfrågan, särskilt i ett gränsöverskridande sammanhang.

(5)

Dessutom kan betydande hinder för fullbordandet av den inre marknaden för betalkonton också uppstå genom fragmenteringen av de befintliga nationella regelverken. De nuvarande bestämmelserna på nationell nivå om betalkonton och i synnerhet om jämförbarhet hos avgifter samt byte av betalkonton varierar. När det gäller byten har bristen på enhetliga bindande bestämmelser på unionsnivå lett till varierande praxis och bestämmelser på nationell nivå. Dessa skillnader är ännu mer framträdande när det gäller jämförbarhet hos avgifter där det inte finns några bestämmelser, inte ens självregleringsbestämmelser, på unionsnivå. Om dessa skillnader skulle bli ännu större i framtiden, eftersom bankerna tenderar att anpassa sin praxis efter de nationella marknaderna, skulle detta öka kostnaderna för att bedriva gränsöverskridande verksamhet jämfört med inhemska leverantörers kostnader och på så sätt göra det mindre lockande att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Den gränsöverskridande verksamheten på den inre marknaden försvåras också av hindren för att öppna ett betalkonto utomlands. De nuvarande restriktiva kriterierna för rätten att öppna betalkonton kan hindra unionsmedborgare från att röra sig fritt inom unionen. Om alla konsumenter får tillgång till ett betalkonto kommer de att kunna delta på den inre marknaden och ta del av fördelarna med den inre marknaden.

(6)

Eftersom vissa potentiella kunder inte öppnar bankkonton, antingen för att de inte får eller för att inte erbjuds lämpliga produkter, utnyttjas den potentiella efterfrågan på betalkontotjänster i unionen inte fullt ut i dag. Om fler konsumenter deltog på den inre marknaden skulle detta vara en ytterligare motivation för betaltjänstleverantörer att gå in på nya marknader. Att skapa förutsättningar för att ge alla konsumenter tillgång till ett betalkonto är också nödvändigt för att främja deras deltagande på den inre marknaden och ge dem möjlighet att ta del av de fördelar som den inre marknaden har medfört.

(7)

Insyn i och jämförbarhet hos avgifter har behandlats i ett självregleringsinitiativ som bankindustrin lanserat. Det gick dock aldrig att nå en slutlig överenskommelse om dessa riktlinjer. När det gäller byten innehåller de principer om byte av bankkonto som infördes 2008 av paraplyorganisationen EBIC (European Banking Industry Committee) en mall för hur byten ska göras mellan bankkonton som erbjuds av betaltjänstleverantörer i samma medlemsstat. Eftersom de inte är bindande har dessa gemensamma principer emellertid inte tillämpats enhetligt inom unionen, och de har inte gett tillfredsställande resultat. Vidare gäller de gemensamma principerna endast byte av bankkonto på nationell nivå och berör inte gränsöverskridande byten. När det slutligen gäller tillgång till ett grundläggande betalkonto uppmanades medlemsstaterna i kommissionens rekommendation 2011/442/EU (4) att vidta de åtgärder som var nödvändiga för att se till att den genomfördes sex månader efter offentliggörandet. Hittills är det endast ett fåtal medlemsstater som följer de viktigaste principerna i rekommendationen.

(8)

För att möjliggöra en effektiv och problemfri finansiell rörlighet på lång sikt är det mycket viktigt att införa en enhetlig uppsättning regler för att hantera problemet med låg konsumentrörlighet, och i synnerhet att förbättra möjligheterna att jämföra betalkontotjänster och betalkontoavgifter. Det är även viktigt att öka viljan att byta betalkonto, och undvika att konsumenter som vill köpa ett betalkonto utomlands diskrimineras på grund av bosättningsort. Vidare är det mycket viktigt att anta lämpliga åtgärder för att främja kundernas deltagande på marknaden för betalkonton. Dessa åtgärder kommer att göra det mer attraktivt för betaltjänstleverantörer att gå in på den inre marknaden och skapa rättvisa villkor, vilket kommer att leda till ökad konkurrens och effektiv fördelning av resurser på unionens finansiella marknad för privatpersoner, till gagn för såväl företag som konsumenter. Information som ger insyn i avgifter och bytesmöjligheter kommer tillsammans med rätten till tillgång till grundläggande betalkontotjänster också att göra det lättare för unionsmedborgarna att söka leverantörer i hela EU, och därmed dra nytta av en fullt fungerande inre marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och bidra till utökningen av e-handeln och till vidareutvecklingen av den inre marknaden .

(8a)

Det är också av avgörande betydelse att se till att detta direktiv inte hämmar innovation på området för finansiella tjänster till privatpersoner. Varje år blir ny teknik gångbar, vilket kan göra den nuvarande typen av betalkonton föråldrad. I synnerhet måste mobila banktjänster, P2P-tjänster och värdekort uppmuntras som alternativ till traditionella banktjänster.

(9)

Detta direktiv ska tillämpas på betalkonton som innehas av konsumenter. Konton som innehas av företag, även små företag och mikroföretag, ligger utanför direktivets räckvidd, så länge det inte är fråga om ett personligt innehav. Direktivet omfattar inte heller sparkonton, som kan ha mer begränsade betalningsfunktioner. Direktivet omfattar inte heller kreditkort, eftersom dessa inte är av central betydelse för att uppnå dess mål att stärka den finansiella integrationen och den inre marknaden.

(10)

De definitioner som används i direktivet är anpassade efter dem som finns i annan EU-lagstiftning, särskilt i direktiv 2007/64/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (5).

(11)

Det är mycket viktigt att konsumenter kan förstå avgifterna, så att de kan jämföra erbjudanden från olika betaltjänstleverantörer och fatta välgrundade beslut om vilket konto som är lämpligast för deras behov. Det går inte att jämföra avgifter om betaltjänstleverantörerna använder olika terminologi för samma tjänster och lämnar informationen i olika format. En standardiserad terminologi kan tillsammans med ▌avgiftsinformation för de mest representativa tjänster som är knutna till betalkonton i ett enhetligt format hjälpa konsumenterna att förstå och jämföra avgifter.

(12)

Konsumenterna skulle ha störst nytta av ▌information som är standardiserad och så kortfattad som möjligt, och som gör det lätt att jämföra mellan olika betaltjänstleverantörer. De verktyg som konsumenterna erbjuds för att jämföra betalkontoerbjudanden bör vara av många olika slag, och konsumentundersökningar måste genomföras . På detta stadium bör avgiftsterminologin ▌vara standardiserad endast när det gäller de mest representativa begreppen och definitionerna inom medlemsstaterna för att underlätta ett snabbt genomförande .

(13)

De nationella behöriga myndigheterna bör fastställa avgiftsterminologin och därvid ta hänsyn till de lokala marknadernas särskilda egenskaper. ▌När så är möjligt bör avgiftsterminologin ▌standardiseras på unionsnivå för att möjliggöra jämförelser över hela unionen. Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA) bör utarbeta riktlinjer för att hjälpa medlemsstaterna att identifiera de tjänster som oftast används och som medför de högsta kostnaderna för konsumenterna på nationell nivå. För att säkra en effektiv tillämpning av en standardiserad terminologi bör sådana definitioner vara tillräckligt breda.

(14)

När de nationella behöriga myndigheterna har upprättat en preliminär förteckning över de mest representativa tjänster som är knutna till betalkonton på nationell nivå, tillsammans med begrepp och definitioner, bör kommissionen granska dem för att med hjälp av delegerade akter fastställa vilka tjänster som är gemensamma för majoriteten av medlemsstaterna och föreslå standardiserade begrepp ▌på unionsnivå ▌.

(15)

För att hjälpa konsumenterna att enkelt jämföra betalkontoavgifter på hela den inre marknaden bör betaltjänstleverantörer ge konsumenterna ett uttömmande dokument med avgiftsinformation, där avgifterna för alla tjänster som är knutna till betalkontot och som ingår i förteckningen över de mest representativa tjänsterna samt alla andra avgifter som kan tillämpas på kontot anges. I dokumentet med avgiftsinformation bör, när detta är möjligt, endast de standardiserade begrepp och definitioner som fastställts på EU-nivå användas . Detta skulle också bidra till att skapa rättvisa villkor mellan kreditinstitut som konkurrerar på marknaden för betalkonton. ▌För att göra det lättare för konsumenterna att förstå vilka avgifter de måste betala för sitt betalkonto ska de ges tillgång till en ordlista som åtminstone innehåller tydliga, icke-tekniska och otvetydiga förklaringar av de ▌tjänster som är knutna till betalkontot och tillhörande definitioner och förklaringar ▌. Ordlistan bör bli ett användbart verktyg för att främja en bättre förståelse av vad avgifterna innebär, vilket i sin tur ger konsumenterna makt att öka sin rörlighet och bredda urvalet av betalkontoerbjudanden. Det bör också införas en skyldighet för betaltjänstleverantörer att informera konsumenterna kostnadsfritt och åtminstone årligen om samtliga avgifter som har tagits ut för deras konto och räntor som tillämpats . Efterhandsinformation bör lämnas i en särskild sammanfattning. Den bör ge en fullständig överblick över utbetalda räntor, de avgifter som har tagits ut samt förhandsbesked och information om ändringar av avgifter eller räntesatser. Konsumenten bör ges den information som är nödvändig för att förstå vad de avgifter som tagits ut samt räntorna avser och vid behov bestämma sig för att ändra konsumtionsmönster eller byta leverantör. ▌

(16)

För att tillgodose konsumenternas behov måste man se till att informationen om avgifter för betalkonton är korrekt, tydlig och jämförbar. EBA bör ▌därför , efter samråd med nationella myndigheter och efter det att en konsumentundersökning har utförts, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa ett standardiserat presentationsformat för dokumentet med avgiftsinformation och avgiftsredovisningen och de gemensamma symbolerna , för att garantera att dessa är begripliga och jämförbara för konsumenterna. ▌Dokumentet med avgiftsinformation och avgiftsredovisningen bör vara lätta att särskilja från andra meddelanden. ▌

(17)

För att se till att gällande unionsterminologi används konsekvent i hela unionen bör medlemsstaterna införa en skyldighet för betaltjänstleverantörer att i sin kommunikation med konsumenterna, däribland i dokumentet med avgiftsinformation och i avgiftsredovisningen, använda den gällande unionsterminologin tillsammans med den övriga nationella standardiserade terminologi som fastställs i den preliminära förteckningen. Betaltjänstleverantörer bör kunna använda varumärkesnamn i dokumentet med avgiftsinformation eller i redovisningen av avgifter för att beteckna sina tjänster eller betalkonton, förutsatt att detta är ett tillägg till den standardiserade terminologin och används som en sekundär beteckning för de tjänster eller konton som erbjuds .

(18)

Oberoende jämförelsewebbplatser är ett effektivt verktyg för konsumenterna när det gäller att bedöma olika betalkontoerbjudandens fördelar på ett enda ställe. Sådana webbplatser kan erbjuda en bra avvägning mellan behovet av tydlig och kortfattad, men ändå fullständig och uttömmande information genom att ge användarna möjlighet att få mer detaljerad information när den är av intresse för dem. De kan också minska sökningskostnaderna, eftersom konsumenterna inte behöver samla in information separat från de olika betaltjänstleverantörerna. Det är mycket viktigt att den information som lämnas på dessa webbplatser är tillförlitlig, objektiv och transparent samt att konsumenterna informeras om att den finns tillgänglig. De behöriga myndigheterna bör i detta avseende aktivt informera allmänheten om dessa webbplatser.

(19)

För att få opartisk information om avgifter och räntesatser som tillämpas för betalkonton bör konsumenterna kunna gå in på jämförelsewebbplatser som är tillgängliga för allmänheten och vars verksamhet är fristående från betaltjänstleverantörerna. Därför bör medlemsstaterna se till att konsumenterna har fri tillgång till minst en sådan oberoende och offentligt tillgänglig webbplats inom deras respektive territorier. Dessa webbplatser får drivas av de behöriga myndigheterna eller för deras räkning , andra offentliga myndigheter och/eller ackrediterade privata aktörer. För att öka konsumenternas förtroende för ytterligare tillgängliga jämförelsewebbplatser, bör medlemsstaterna ▌inrätta ett frivilligt ackrediteringssystem där privata aktörer som driver jämförelsewebbplatser kan ansöka om ackreditering enligt angivna kvalitetskriterier. En jämförelsewebbplats som drivs av eller för en behörig myndighets räkning eller annan offentlig myndighet bör inrättas i de fall då ingen webbplats som drivs av privata aktörer har ackrediterats. Dessa webbplatser bör också uppfylla kvalitetskriterierna.

(20)

Betaltjänstleverantörer brukar erbjuda ett betalkonto inom ramen för ett paket med andra finansiella produkter eller tjänster. Detta kan vara ett sätt för betaltjänstleverantörerna att diversifiera sitt utbud och konkurrera med varandra och kan i slutändan främja konsumenterna. Den undersökning av kopplingsförbehåll i den finansiella sektorn som kommissionen genomförde 2009, samt åtföljande samråd och klagomål från konsumenter, har visat att betaltjänstleverantörer kan erbjuda bankkonton i paket med produkter som konsumenterna inte har efterfrågat och som inte är nödvändiga för betalkonton, som t.ex. hemförsäkring. Det har också konstaterats att dessa förfaranden kan minska insynen i och jämförbarheten hos priserna, begränsa konsumenternas köpalternativ och hämma deras rörlighet. Därför bör medlemsstaterna se till att konsumenterna, när betaltjänstleverantörer erbjuder betalkonton i paket, får information om huruvida det är möjligt att köpa betalkontot separat och i detta fall om de kostnader och avgifter som gäller för ▌var och en av de övriga finansiella produkter eller tjänster som ingår i paketet ▌. ▌

(21)

Konsumenterna kommer endast att vilja byta konto om processen inte är alltför administrativt och finansiellt betungande. Därför bör förfarandet för att byta till ett betalkonto hos en annan betaltjänstleverantör vara tydligt, snabbt och säkert . Om betaltjänstleverantörer tar ut avgifter i samband med bytet bör dessa vara rimliga och överensstämma med artikel 45.2 i direktiv 2007/64/EG . För att främja konkurrensen bör det också bli enklare att göra gränsöverskridande byten. Eftersom gränsöverskridande byten kan vara mer komplicerade än nationella byten och kan innebära att betaltjänstleverantörer tvingas anpassa och justera sina interna förfaranden, bör det införas längre övergångsperioder för ▌byten mellan betaltjänstleverantörer som är etablerade i skilda medlemsstater .

(21a)

Medlemsstaterna bör, när det gäller byten där båda betaltjänstleverantörerna är etablerade på deras territorium, kunna fastställa eller bibehålla arrangemang som avviker från dem som fastställs i detta direktiv om detta klart och tydligt ligger i konsumentens intresse.

(22)

Bytesprocessen bör vara så okomplicerad som möjligt för konsumenten. Därför bör medlemsstaterna se till att det är den mottagande betaltjänstleverantören som har ansvaret för att inleda och förvalta processen för konsumentens räkning.

(23)

I allmänhet och förutsatt att konsumenten har gett sitt samtycke bör ▌den mottagande betaltjänstleverantören på konsumentens vägnar genomföra bytet för ▌de återkommande betalningarna och även överföra det eventuellt resterande saldot , helst vid ett enda möte med den mottagande betaltjänstleverantören. Därför bör konsumenterna kunna ge eller neka att ge tillstånd att utföra de angivna uppdragen. Innan konsumenten ger sitt tillstånd bör denne informeras om alla steg i det förfarande som krävs för att genomföra bytet.

(24)

Den överförande betaltjänstleverantören måste samarbeta för att bytet ska kunna genomföras. Den mottagande betaltjänstleverantören bör kunna be antingen konsumenten eller, vid behov, den överförande betaltjänstleverantören att lämna den information den anser vara nödvändig för att lägga in de återkommande betalningarna i det nya betalkontot. Informationen bör dock inte gå utöver vad som krävs för att genomföra bytet, och den mottagande betaltjänstleverantören bör inte begära överflödig information.

(25)

Konsumenterna bör inte bli föremål för sanktioner eller någon annan finansiell skada till följd av felstyrda betalningar eller autogireringar. Detta är särskilt viktigt för vissa kategorier av betalare och betalningsmottagare, som allmännyttiga företag, som använder elektroniska medel (t.ex. databaser) för att lagra information om konsumenternas kontodetaljer och utför en mängd regelbundna transaktioner som omfattar ett stort antal konsumenter.

(26)

Medlemsstaterna bör garantera att konsumenter som har för avsikt att öppna ett betalkonto inte diskrimineras på grund av sin nationalitet eller bosättningsort. Samtidigt som det är viktigt att betaltjänstleverantörer förvissar sig om att deras kunder inte utnyttjar det finansiella systemet för olagliga ändamål som bedrägeri, penningtvätt eller finansiering av terrorism, bör de inte införa hinder för konsumenter som vill ta del av fördelarna med den inre marknaden genom att köpa betalkonton utomlands.

(27)

Konsumenter som är lagligen bosatta i unionen ▌bör inte diskrimineras på grund av sin nationalitet eller bosättningsort eller av något annat av de skäl som anges i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, när de ansöker om eller använder ett betalkonto i unionen . Medlemsstaterna bör dessutom säkerställa ▌tillgång till grundläggande betalkonton ▌, oavsett konsumentens ekonomiska omständigheter , såsom deras anställning, inkomstnivå, kredithistoria eller personlig konkurs. ▌

(28)

Medlemsstaterna bör se till att alla betaltjänstleverantörer som utför allmänna betaltjänster för privatkunder och som erbjuder betalkonton som en väsentlig del av sin reguljära verksamhet, erbjuder konsumenterna ett betalkonto med grundläggande funktioner i enlighet med detta direktiv . Det bör inte vara alltför svårt att få tillgång till kontot, och det bör inte medföra alltför stora kostnader för konsumenterna. Rätten att ha tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner i vilken medlemsstat som helst bör beviljas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG  (6) , särskilt när det gäller kraven på kundkontroll. Samtidigt bör inte endast bestämmelserna i det direktivet användas som grund för att avvisa kunder som är kommersiellt mindre attraktiva. En mekanism bör tas i bruk för att hjälpa konsumenter utan fast adress, asylsökande och konsumenter som inte beviljats uppehållstillstånd men vars utvisning inte är möjlig av rättsliga skäl att uppfylla kraven i kapitel II i direktiv 2005/60/EG.

(28a)

För att användare av betalkonton med grundläggande funktioner ska få lämplig service bör medlemsstaterna kräva att leverantörerna ser till att den berörda personalen har lämplig utbildning och att eventuella intressekonflikter inte påverkar kunderna negativt.

(29)

Medlemsstaterna bör kunna kräva att betaltjänstleverantörer ska kontrollera om konsumenten redan innehar ett aktivt och likvärdigt betalkonto inom samma territorium och kräva att konsumenten skriver under en försäkran på heder och samvete i detta syfte . Betaltjänstleverantörer bör inte kunna avslå en ansökan om betalkonto med grundläggande funktioner, utom i de fall som särskilt anges i detta direktiv.

(29a)

Medlemsstaterna bör se till att betaltjänstleverantörerna behandlar ansökningarna inom de tidsfrister som fastställs i detta direktiv, och att de vid avslag informerar konsumenten om de konkreta skälen till att ansökan har avslagits, såvida inte detta skulle strida mot målen för nationell säkerhet eller kampen mot ekonomisk brottslighet.

(30)

Konsumenterna bör garanteras tillgång till en rad grundläggande betaltjänster ▌. Medlemsstaterna bör se till att under förutsättning att konsumenten använder ett betalkonto med grundläggande funktioner för personligt bruk inte finns några begränsningar för antalet operationer som ska erbjudas konsumenten i enlighet med de prissättningsregler som fastställs i detta direktiv. När de fastställer vad som ska betraktas som personligt bruk bör medlemsstaterna ▌ta hänsyn ▌till befintligt konsumentbeteende och till gängse kommersiell praxis ▌. Bland de tjänster som är knutna till ett grundläggande betalkonto bör det ingå en möjlighet att sätta in och ta ut pengar. Konsumenterna bör kunna göra viktiga betalningstransaktioner som att ta emot lön eller förmåner, betala räkningar eller skatt och köpa varor eller tjänster, även genom autogiro, betalningar eller betalkort. Dessa tjänster bör göra det möjligt att köpa varor och tjänster online och bör ge konsumenterna möjlighet att lägga upp betalningsuppdrag via betaltjänstleverantörens webbaserade banktjänst, om en sådan finns. Ett betalkonto med grundläggande funktioner bör dock inte vara begränsat till användning online, eftersom detta skulle innebära ett hinder för konsumenter som saknar tillgång till internet. Konsumenter bör inte ges tillgång till en kontokredit i ett betalkonto med grundläggande funktioner. Medlemsstaterna får dock tillåta leverantörer av betaltjänster att erbjuda kontokrediter och andra kreditprodukter som klart separata tjänster till kunder med ett grundläggande betalkonto, förutsatt att tillgången till eller användningen av ett betalkonto med grundläggande funktioner inte beviljas på villkor att sådana kredittjänster köps . Alla avgifter för dessa tjänster bör vara transparenta och åtminstone lika gynnsamma som de avgifter som debiteras i enlighet med betaltjänstleverantörens normala prispolitik.

(31)

För att se till att så många konsumenter som möjligt har tillgång till grundläggande betalkonton bör dessa konton erbjudas kostnadsfritt eller till en rimlig avgift. Medlemsstaterna bör kräva att betaltjänstleverantörerna ser till att betalkontot med grundläggande funktioner alltid är betalkontot med den lägsta avgiften för tillhandahållandet av det paket med det lägsta antalet erforderliga betaltjänster som har fastställts i den berörda medlemsstaten. Om konsumenten bryter mot något av villkoren i avtalet bör alla extraavgifter för detta vara rimliga och aldrig högre än de avgifter som debiteras i enlighet med leverantörens vanliga prispolitik .

(32)

Betaltjänstleverantören bör endast under särskilda omständigheter vägra att öppna eller häva ett avtal om betalkonto med grundläggande funktioner, t.ex. vid bristande efterlevnad av lagstiftning om penningtvätt och finansiering av terrorism eller om förebyggande och utredning av brott. Även i dessa fall är ett avslag endast motiverat om konsumenten inte uppfyller bestämmelserna i den lagstiftningen och inte för att förfarandet för att kontrollera att lagstiftningen följs är alltför betungande eller dyrt.

(33)

Medlemsstaterna bör säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas för att informera allmänheten om att det finns betalkonton med grundläggande funktioner och om vilka förfaranden och villkor som gäller för deras användning, som fastställs i detta direktiv. Medlemsstaterna bör se till att kommunikationsåtgärderna är tillräckliga och välriktade, och framför allt att de når ut till utsatta konsumenter som saknar bankkonto samt rörliga konsumenter. Betaltjänstleverantörerna bör aktivt ge konsumenterna tillgång till lättillgänglig information och lämplig hjälp rörande de särskilda funktioner som är knutna till det betalkonto med grundläggande funktioner som erbjuds, åtföljande avgifter och nyttjandevillkoren för det, samt vilka steg konsumenten bör följa för att utöva sin rätt att öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner. Konsumenterna bör framför allt informeras om att det inte är obligatoriskt att köpa tilläggstjänster för att få tillgång till ett grundläggande betalkonto. För att minimera riskerna för att konsumenter ska bli finansiellt utestängda, bör medlemsstaterna förbättra den finansiella utbildningen, t.ex. i skolan, och motverka överskuldsättning. Medlemsstaterna bör vidare främja betaltjänstleverantörernas initiativ för att kombinera tillhandahållandet av betalkonton med grundläggande funktioner och oberoende finansiell utbildning.

(34)

Medlemsstaterna bör utse behöriga myndigheter som har befogenhet att se till att detta direktiv genomförs och som får utrednings- och verkställighetsbefogenheter. De utsedda behöriga myndigheterna bör vara oberoende av betaltjänstleverantörerna och bör ha tillräckliga resurser för att fullgöra sina uppgifter. Medlemsstaterna bör kunna utnämna olika behöriga myndigheter för att verkställa de många olika skyldigheter som fastställts i detta direktiv.

(35)

Konsumenterna bör ha tillgång till effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol för lösning av tvister som kan uppstå till följd av de rättigheter och skyldigheter som införs genom detta direktiv. Det bör vara lätt att få tillgång till alternativa tvistlösningsförfaranden, och de behöriga organen bör uppfylla ett antal kriterier, såsom likvärdig representation av leverantörer och användare. Denna tillgång garanteras redan genom direktiv 2013/…/EU i fråga om berörda avtalstvister. Konsumenterna bör emellertid också ha tillgång till förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol för lösning av tvister som uppstår innan ett avtal ingås i fråga om de rättigheter och skyldigheter som införs genom detta direktiv, t.ex. när de vägras tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner. För att bestämmelserna i detta direktiv ska kunna följas krävs behandling av konsumenternas personuppgifter. Denna behandling regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (7). Detta direktiv bör alltså följa de bestämmelser som anges i direktiv 95/46/EG och de nationella lagar som genomför dem.

(36)

I syfte att uppnå de mål som anges i detta direktiv bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på fastställandet av den standardiserade terminologin på unionsnivå för betaltjänster som är gemensamma för ett antal medlemsstater, och åtföljande definitioner av dessa begrepp.

▌

(38)

Medlemsstaterna bör en gång om året och för första gången inom tre år från och med ikraftträdandet av detta direktiv ▌samla in tillförlitlig årlig statistik över hur de åtgärder som införs genom detta direktiv fungerar. De bör använda alla relevanta informationskällor och överlämna den informationen till kommissionen. Kommissionen bör tillhandahålla en årlig rapport på grundval av den information den mottagit.

(39)

En översyn av detta direktiv bör göras fyra år efter dess ikraftträdande för att ta hänsyn till utvecklingen på marknaden, t.ex. utveckling av nya typer av betalkonton och betaltjänster, och till utvecklingen inom andra områden av unionslagstiftningen och medlemsstaternas erfarenheter. Översynen bör innehålla en bedömning av huruvida de införda åtgärderna har förbättrat konsumenternas förståelse av avgifter för betalkonton, jämförbarhet hos betalkonton och hur lätt det är att byta konton. I översynen bör det också kontrolleras hur många grundläggande betalkonton som har öppnats, däribland av konsumenter som tidigare inte hade något bankkonto , hur länge dessa konton använts, antalet ansökningar om öppnande av grundläggande betalkonton som har avslagits och antalet uppsägningar av sådana konton och skälen till detta samt åtföljande avgifter . Det bör också göras en bedömning av huruvida förlängda tidsfrister för betaltjänstleverantörer som utför gränsöverskridande byten ska behållas under en längre tidsperiod. Vid översynen bör det också göras en bedömning av huruvida bestämmelserna om den information som ska lämnas av betaltjänstleverantörerna när de erbjuder produktpaket är tillräcklig eller om det krävs ytterligare åtgärder. Kommissionen bör överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov tillsammans med lagstiftningsförslag.

(40)

Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i enlighet med artikel 6.1 i fördraget om Europeiska unionen.

(41)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(41a)

En medlemsstat bör, med förbehåll för godkännande från kommissionen, kunna besluta att undanta betaltjänstleverantörer från kravet att erbjuda betalkonton med grundläggande funktioner. Kommissionen bör godkänna undantagen endast om lika villkor mellan alla betaltjänstleverantörer kan garanteras, konsumenternas rätt till tillgång till ett konto inte undergrävs och under förutsättning att kunder med grundläggande betalkonton inte riskerar att stigmatiseras. Godkännandet bör inte leda till en situation som skulle innebära att endast en betaltjänstleverantör erbjuder detta betalkonto med grundläggande funktioner i en medlemsstat. [Ändr. 3]

(a)

konsument: en fysisk person som handlar för ändamål som faller utanför hans eller hennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke,

(aa)

lagligen bosatt: avser statusen för en unionsmedborgare eller en tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatt i unionen, däribland personer som ansöker om asyl enligt Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, protokollet av den 31 januari 1967 till denna och andra relevanta internationella fördrag,

(b)

betalkonto: ett konto i en konsuments/flera konsumenters namn som används för att utföra betalningstransaktioner,

(c)

betaltjänst: en betaltjänst enligt definitionen i artikel 4.3 i direktiv 2007/64/EG,

(ca)

tjänster som är knutna till betalkontot: alla tjänster som är knutna till ett betalkontos funktioner, däribland betaltjänster och betalningstransaktioner som omfattas av artikel 3 g i direktiv 2007/64/EG,

(d)

betalningstransaktion: en åtgärd som initieras av betalaren eller betalningsmottagaren vid placering, överföring eller uttag av medel, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren,

(e)

betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör enligt definitionen i artikel 4.9 i direktiv 2007/64/EGBI, utom för kapitel IV där det avser alla betaltjänstleverantörer som är etablerade på medlemsstaternas territorium och som utför allmänna betaltjänster för privatkunder och erbjuder betalkonton som en väsentlig del av sin reguljära verksamhet,

(f)

betalningsinstrument: ett betalningsinstrument enligt definitionen i artikel 4.23 i direktiv 2007/64/EG,

(g)

överförande betaltjänstleverantör: den betaltjänstleverantör från vilken informationen om alla eller vissa återkommande betalningar överförs,

(h)

mottagande betaltjänstleverantör: den betaltjänstleverantör till vilken informationen om alla eller vissa återkommande betalningar överförs,

(i)

betalare: en fysisk eller juridisk person som är betalkontoinnehavare och som godkänner ett betalningsuppdrag från detta betalkonto eller, om det inte finns något betalkonto, en fysisk eller juridisk person som lämnar ett betalningsuppdrag till en betalningsmottagares betalkonto,

(j)

betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är den avsedda mottagaren av medel som har omfattats av en betalningstransaktion,

(k)

avgifter: alla eventuella avgifter och sanktioner som konsumenten ska betala till betaltjänstleverantören för , eller med avseende på, tjänster som är knutna till ett betalkonto,

(ka)

räntesats: ränta som kunden uppbär för tillgodohavanden på ett betalkonto,

(l)

varaktigt medium: varje medel som gör det möjligt för konsumenten eller betaltjänstleverantören att bevara information, som riktas till den konsumenten personligen, på ett sätt som är tillgängligt för användning i framtiden under en tidsperiod som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen,

(m)

byte: överföring på en konsuments begäran av information från en betaltjänstleverantör till en annan om alla eller vissa stående betalningsuppdrag, autogireringar och återkommande inbetalningar som utförs för ett betalkonto, med eller utan överföring av det positiva saldot från ett betalkonto till ett annat, eller avslutande av det tidigare kontot; byte inbegriper inte något avtalsbyte från den överförande betaltjänstleverantören till den mottagande betaltjänstleverantören,

(n)

autogirering: en betaltjänst för debitering av en betalares betalkonto, där en betalningstransaktion initieras av betalningsmottagaren med betalarens medgivande,

(o)

betalning: en ▌betaltjänst för kreditering av en betalningsmottagares betalkonto med en betalningstransaktion eller en rad betalningstransaktioner från en betalares betalkonto som utförs av en betaltjänstleverantör som har tillgång till betalarens betalkonto på grundval av en instruktion som lämnats av betalaren,

(p)

stående betalningsuppdrag: en tjänst som regelbundet gör inbetalningar till en betalningsmottagares betalkonto i en rad betalningstransaktioner från en betalares betalkonto av en betaltjänstleverantör som har tillgång till betalarens betalkonto på grundval av en instruktion som lämnats av betalaren,

(q)

medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i direktiv 2009/110/EG,

(r)

ramavtal: ett avtal om betaltjänster som reglerar det kommande genomförandet av enskilda och successiva betalningstransaktioner och som kan innehålla skyldigheter och villkor för att öppna ett betalkonto

(ra)

bankdag: en bankdag enligt definitionen i artikel 4.27 i direktiv 2007/64/EG.

(a)

som konsumenterna oftast använder i samband med sina betalkonton,

(b)

som medför de högsta sammanlagda kostnaderna för konsumenterna, både sammanlagt och per tjänst.

(a)

Den enhetsavgift som tas ut för varje tjänst och antalet tillfällen tjänsten nyttjades under den aktuella perioden eller, i de fall olika tjänster kombineras i ett paket, den avgift som tas ut för paketet .

(b)

Det sammanlagda beloppet för de avgifter som har tagits ut för varje tillhandahållen tjänst under den aktuella perioden , i förekommande fall med beaktande av de specifika avgiftsstrukturer som gäller för paket av tjänster .

(ba)

Räntesatsen vid övertrassering, antalet dagar som kontot varit övertrasserat och det sammanlagda beloppet i ränta för övertrasseringen under den aktuella perioden.

(bb)

Den räntesats som tillämpas för kontot, det genomsnittliga saldot och det sammanlagda räntebelopp som erhållits under den aktuella perioden.

(c)

Det sammanlagda saldot (positivt eller negativt) efter avdrag av alla avgifter och tillägg av det räntebelopp som erhållits i förbindelse med användningen av kontot under den aktuella perioden.

(ca)

Förhandsbesked om planerade ändringar av avgifter eller räntesatser under den kommande perioden.

(a)

Jämförelser av den ränta som betalas eller debiteras för betalkontot samt de avgifter som betaltjänstleverantörer tar ut för tjänster som är knutna till betalkonton på nationell nivå ▌.

(b)

Jämförelser av bestämmande faktorer för den tjänstenivå som erbjuds av betaltjänstleverantören, inklusive antalet kontor och deras lokalisering och antalet bankomater genom vilka tjänster kan erbjudas.

(c)

Kompletterande information om unionens standardiserade terminologi, tillgång till betalkonton, inbegripet betalkonton med grundläggande funktioner och bytesförfaranden på unionsnivå och nationell nivå. Sådan information kan tillhandahållas via länkar till externa webbplatser.

(a)

vara juridiskt, finansiellt och operativt oberoende av alla betaltjänstleverantörer,

(aa)

tydligt ange sina ägare och finansiering,

(ab)

ange tydliga och objektiva kriterier som jämförelserna kommer att grundas på,

(ac)

vara opartiska såtillvida att annonser för betaltjänstleverantörer, deras ombud, närstående bolag eller varumärken inte får visas på hemsidan eller på prisjämförelsesidorna,

(b)

använda entydigt klarspråk och i förekommande fall använda den standardiserade unionsterminologi som avses i artikel 3.5,

(c)

erbjuda korrekt och aktuell information samt ange tidpunkten för den senaste uppdateringen ,

(d)

ge användarna objektiva och uttömmande resultat som tar full hänsyn till eventuella sökkriterier som de valt och, i de fall den presenterade informationen inte är en fullständig översikt över marknaden, en tydlig angivelse om detta innan resultaten visas ,

(da)

acceptera ansökningar om att finnas med på webbplatsen från alla betaltjänstleverantörer i den berörda medlemsstaten,

(e)

erbjuda ett effektivt förfarande för förfrågningar och klagomål.

(a)

Överlämna en förteckning över samtliga stående betalningsuppdrag och gäldenärsdrivna autogireringsuppdrag , om sådana finns, till den mottagande betaltjänstleverantören och, om konsumenten specifikt begär detta i enlighet med punkt 2, till konsumenten

(b)

Överlämna tillgänglig information om inkommande betalningar och borgenärsdrivna autogireringsuppdrag som har utförts för konsumentens konto under de föregående tretton månaderna till den mottagande betaltjänstleverantören och, om konsumenten specifikt begär detta i enlighet med punkt 2, till konsumenten.

(c)

Överföra sådan ytterligare sådan information till den mottagande betaltjänstleverantören som är nödvändig för att den mottagande betaltjänstleverantören ska kunna genomföra bytet.

(d)

I de fall då den överförande betaltjänstleverantören inte tillhandahåller ett system för automatisk omdirigering av inkommande betalningar och autogireringar till det konto som konsumenten har hos den mottagande betaltjänstleverantören, ▌upphöra att godkänna autogireringar och inkommande betalningar från och med den dag som anges i tillståndet.

(e)

När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2, överföra eventuellt återstående positivt saldo till det konto som öppnas eller innehas hos den mottagande betaltjänstleverantören på den dag som konsumenten anger ▌.

(f)

När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2, avsluta det konto som innehas hos den överförande betaltjänstleverantören på den dag som konsumenten anger,

(fa)

Annullera stående överföringar och betalningar med utförandedatum från och med den dag som anges i tillståndet.

(a)

Inom sju bankdagar upprätta de stående betalningsuppdrag som konsumenten har begärt och utföra dem från och med den dag som anges i tillståndet.

(b)

Ta emot autogireringar från och med den dag som anges i tillståndet.

(ba)

I förekommande fall informera konsumenterna om deras rättigheter avseende autogireringar i euro enligt artikel 5.3 d i förordning (EU) nr 260/2012.

(c)

När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2 informera betalare som gör återkommande inbetalningar på konsumentens betalkonto om detaljerna för konsumentens konto hos den mottagande betaltjänstleverantören. Om den mottagande betaltjänstleverantören inte har all information som krävs för att informera betalaren ska den inom två dagar uppmana konsumenten eller, när det är nödvändigt och med konsumentens samtycke, den överförande betaltjänstleverantören, att lämna den information som saknas.

(d)

När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2 informera betalningsmottagare som använder autogirering för att inkassera medel från konsumentens konto om detaljerna för konsumentens konto hos den mottagande betaltjänstleverantören och från och med vilken dag autogireringar ska gälla det kontot. Om den mottagande betaltjänstleverantören inte har all information som krävs för att informera betalaren ska den inom två dagar uppmana antingen konsumenten eller, vid behov, den överförande betaltjänstleverantören , efter att ha bett konsumenten om tillstånd, att lämna den information som saknas.

(e)

Om konsumenten uppmanas att lämna den information som saknas enligt led c och d, ge konsumenten standardbrev, upprättat på ett av de officiella språken i den medlemsstat där bytestjänsten initieras eller på ett annat språk som parterna kommer överens om , med uppgifterna om det nya kontot och det startdatum som anges i tillståndet.

(a)

Översända den information som anges i punkt 3 a–c till den mottagande betaltjänstleverantören inom sju  bankdagar efter mottagandet av begäran.

(b)

I de fall då den överförande betaltjänstleverantören inte tillhandahåller ett system för automatisk omdirigering av inkommande betalningar och autogireringar till det konto som konsumenten har hos den mottagande betaltjänstleverantören, neka inkommande betalningar och upphöra att godkänna autogireringar för betalkontot från och med den dag som anges av den mottagande betaltjänstleverantören.

(c)

Överföra eventuellt återstående positivt saldo från betalkontot till det konto som innehas hos den mottagande betaltjänstleverantören.

(d)

Avsluta betalkontot så snart uppgifterna enligt leden a–c har utförts .

(e)

Utföra alla ytterligare uppgifter som krävs för att genomföra bytet enligt punkt 5.

(a)

Den överförande respektive mottagande betaltjänstleverantörens roll för varje steg i bytesprocessen, enligt artikel 10.

(b)

Tidsplanen för att slutföra de olika stegen.

(c)

Eventuella avgifter för bytet.

(d)

All information som konsumenten kommer att uppmanas att lämna.

(e)

Det system för alternativ tvistlösning som avses i artikel 21.

(a)

är förtecknade i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EG  (8),

(b)

inte agerar i vinstsyfte,

(c)

kräver ett medlemskap baserat på specifika kriterier, exempelvis yrkestillhörighet.

(a)

Denna rätt ska gälla oberoende av konsumentens bosättningsort , utan att detta påverkar bestämmelserna i punkt 2a .

(aa)

En mekanism ska tas i bruk för att hjälpa konsumenter utan fast adress, asylsökande och konsumenter som inte beviljats uppehållstillstånd men vars utvisning inte är möjlig av rättsliga skäl att uppfylla kraven i kapitel II i direktiv 2005/60/EG.

(b)

Utövandet av rätten ska inte göras alltför svårt eller betungande för konsumenten.

(ba)

En mekanism ska införas för att säkerställa att utsatta konsumenter som saknar bankkonto samt rörliga konsumenter informeras om att betalkonton med grundläggande funktioner är tillgängliga.

(bb)

Den bytestjänst som föreskrivs i artiklarna 10 och 11 i detta direktiv ska tillämpas när en konsument önskar byta till ett betalkonto med grundläggande funktioner från ett annat betalkonto inom bytestjänstens räckvidd.

(a)

Om den kundkontroll som genomförs i enlighet med kapitel II i direktiv 2005/60/EG avslöjar en påtaglig risk för att kontot kommer att användas i strid med unionslagstiftningen.

(b)

I de fall då medlemsstaten har utnyttjat den möjlighet som avses i punkt 2b i denna artikel, om en konsument redan har ett betalkonto hos en betaltjänstleverantör som är etablerad på deras territorium och som ger konsumenten möjlighet att använda de betaltjänster som anges i artikel 16.1 .

(a)

Tjänster som möjliggör alla operationer som krävs för att öppna, nyttja och avsluta ett betalkonto.

(b)

Tjänster som möjliggör insättning av pengar på ett betalkonto.

(c)

Tjänster som möjliggör uttag av pengar inom unionen från ett betalkonto på bankkontor och i bankomater under eller efter bankens kontorstid .

(d)

Utförande av följande betalningstransaktioner inom unionen:

(a)

Konsumenten har avsiktligt använt kontot för olagliga ändamål .

(b)

Det har inte förekommit några transaktioner på kontot under minst 24 på varandra följande månader och inga avgifter till betaltjänstleverantören har betalats.

(c)

Konsumenten har avsiktligt lämnat felaktiga uppgifter för att få öppna betalkontot med grundläggande funktioner, och korrekta uppgifter skulle ha lett till att konsumenten hade nekats att öppna ett sådant konto.

(ca)

Konsumenten kan inte inom en månad efter det att kontot på förhand har öppnats på distans påvisa att en verklig anknytning till en medlemsstat föreligger enligt artikel 15.2.

(d)

Konsumenten är inte längre lagligen bosatt i unionen eller har senare öppnat ett andra betalkonto i den medlemsstat där konsumenten redan innehar ett betalkonto med grundläggande funktioner.

(a)

Preskriptionstiden för att väcka talan vid domstol upphävs tillfälligt medan förfarandet för alternativ tvistlösning pågår.

(b)

Förfarandet är kostnadsfritt eller förenat med måttliga kostnader enligt nationell lagstiftning.

(c)

Parterna kan få tillgång till förfarandet även på annat sätt än på elektronisk väg.

(d)

Leverantörer, konsumenter och andra användare har lika många företrädare.

(a)

Betaltjänstleverantörernas efterlevnad av bestämmelserna i artiklarna 3–6.

(b)

Antalet ackrediterade webbplatser som har upprättats enligt artikel 7 och bästa praxis vad gäller användartillfredsställelse beträffande jämförelsewebbplatser .

(c)

Antalet byten av betalkonto som har genomförts, den genomsnittliga tiden för att slutföra bytesprocessen, den genomsnittliga sammanlagda avgiften för byten och antalet avslagna ansökningar om byte och de vanligaste problemen för konsumenterna under bytesprocessen .

(d)

Antalet betalkonton med grundläggande funktioner som har öppnats , under hur lång tid sådana konton innehas , antalet ansökningar som har avslagits och antalet uppsägningar och skälen till detta samt åtföljande avgifter.

(da)

Åtgärder som har vidtagits för att stödja utsatta människor i frågor som rör budget och överskuldsättning.

(a)

En förteckning över alla överträdelseförfaranden som kommissionen inlett rörande felaktigt genomförande av detta direktiv.

(b)

En bedömning av direktivets konsekvenser för harmoniseringen och integrationen av marknaden för banktjänster till konsumenter inom unionen och om konkurrensen och de genomsnittliga avgiftsnivåerna i medlemsstaterna.

(c)

Strategier för att öka transparensen när det gäller betaltjänstleverantörers kvalitet och jämförbarhet inom unionen, inbegripet transparens när det gäller affärsmodeller och investeringsstrategier och företagens sociala ansvar.

(d)

En bedömning av kostnader och fördelar av att genomföra fullständiga flyttmöjligheter för betalkontonummer inom unionen, inklusive en färdplan med de konkreta steg som krävs för att genomföra detta.

(e)

En undersökning av vad som kännetecknar konsumenter som har öppnat betalkonton med grundläggande funktioner sedan direktivet införlivades.

(f)

Exempel på bästa praxis i medlemsstaterna för att minska antalet konsumenter som är utestängda från betaltjänster.

(g)

En bedömning av avgiftsnivån för betalkonton med grundläggande funktioner, med beaktande av kriterierna i artikel 17.3.

(h)

En bedömning av alternativ för att fastställa en övre gräns inom unionen för de sammanlagda avgifterna för att öppna och använda ett betalkonto med grundläggande funktioner och sätt att anpassa en sådan gräns till nationella omständigheter.

(i)

En bedömning av konsekvenserna av tillhandahållandet av betalkonton med grundläggande funktioner på marknaden för andra betalkonton med liknande tjänster.