15.11.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 351/61

1.1

Kommissionens förslag till direktiv om genomförande av direktivet om utstationering av arbetstagare är ett av de förslag som är tänkta att dels stärka reglerna om utstationering av arbetstagare, dels kodifiera den befintliga lagstiftningen om rätten att vidta kollektiva åtgärder i gränsöverskridande situationer. Förslagen från kommissionen läggs fram efter det att EU-domstolens avgöranden i fyra mål (Viking Line, Laval, Rüffert och Luxemburg) skapat debatt om balansen mellan fackliga rättigheter och ekonomiska friheter.

1.2

EESK har i två yttranden efterlyst striktare regler när det gäller utstationering av arbetstagare, genom bland annat förtydliganden och förbättringar av bestämmelserna i direktivet om utstationering av arbetstagare och genom förbättrat samarbete mellan myndigheterna i medlemsstaterna. EESK välkomnar målsättningarna i kommissionens förslag om ett direktiv om genomförande, men framhåller samtidigt vikten av att garantera de utstationerade arbetstagarnas skydd och att respektera de olika arbetsmarknadsmodeller som finns i medlemsstaterna samt att motverka social dumpning och osund konkurrens. EESK anser därför att EU bör lägga större tonvikt vid de sociala aspekterna.

1.3

EESK välkomnar planerna på att se till att det befintliga direktivet efterlevs och fokusera på bättre genomförande och effektivt administrativt samarbete mellan medlemsstaterna. Det ursprungliga direktivet spelar en avgörande roll när det gäller att främja ett klimat som präglas av rättvis konkurrens mellan alla tjänsteleverantörer (även dem från andra medlemsstater) genom att säkerställa såväl lika villkor som rättslig förutsebarhet för tjänsteleverantörer, tjänstemottagare och arbetstagare som är utstationerade för att tillhandahålla tjänster.

1.4

Kommittén anser att det är viktigt att förslaget säkerställer skyddet för utstationerade arbetstagare och respekterar de olika arbetsmarknadsmodellerna i medlemsstaterna, men samtidigt ökar möjligheterna till handel över gränserna, i synnerhet genom att undvika onödiga administrativa kostnader.

1.5

För att främja tillhandahållande av tjänster över gränserna på lika konkurrensvillkor är det viktigt att minimikraven i fråga om anställningsvillkor enligt nationell lagstiftning och kollektivavtal är likvärdiga.

1.6

De faktorer som räknas upp i artikel 3.1 i direktivet bör inte ses som en uttömmande förteckning utan bör användas som en del av en samlad bedömning där alla relevanta faktorer beaktas.

1.7

Direktivet bör garantera större respekt för den självständighet som arbetsmarknadens parter ska ha och för den roll som dessa spelar i olika arbetsmarknadsmodeller. EESK påminner medlemsstaterna om ansvaret när det gäller att se till att det görs effektiva kontroller, och anser att det är mycket viktigt att åtgärdsförteckningen ses över efter tre år.

1.8

För att skydda arbetstagarnas rättigheter bör medlemsstaterna kunna ålägga utländska tjänsteleverantörer att utse en kontaktperson med befogenheter att förhandla för företagets räkning, och artikel 11.3 bör garantera att värdlandets fackliga organisationer och andra aktörer kan försvara utstationerade arbetstagares rättigheter i enlighet med nationell praxis.

1.9

EESK anser att förslaget om gemensamt och solidariskt ansvar vid underentreprenader är en mycket viktig del av det förslagna direktivet. Förslaget garanterar skydd av arbetstagare i den sektor där underentreprenader är vanligast, samtidigt som arbetsgivarnas behov av att vara helt klara över sina skyldigheter respekteras. EESK betonar dock att förslaget måste respektera befintliga system för gemensamt och solidariskt ansvar i medlemsstaterna. Kommittén uppmanar eftertryckligen de medlemsstater som inte har några sådana system att införa dessa efter samråd med arbetsmarknadens parter. EESK uppmanar kommissionen att tillsammans med arbetsmarknadens parter förtydliga definitionen av omsorgsfulla riskbedömningar, så som har skett i vissa medlemsstater. Utan att detta påverkar dialogen mellan arbetsmarknadens parter på nationell nivå uppfattar EESK det som att företag som uppfyllt sin skyldighet att göra omsorgsfulla kontroller av underentreprenörer inte kan hållas ansvariga.

2.1

Kommissionens förslag till direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet ingår i ett förslagspaket. Förutom direktivet om genomförande har kommissionen också föreslagit en förordning som kodifierar den befintliga lagstiftningen om rätten att vidta kollektiva åtgärder i gränsöverskridande situationer (1). Syftet med de bägge förslagen är enligt kommissionen att skapa fler och bättre jobb samt att öka EU:s konkurrenskraft genom att uppdatera och förbättra den inre marknaden utan att göra avkall på arbetstagarnas rättigheter.

2.2

Kommissionens förslag till direktiv om genomförande av utstationeringsdirektivet innehåller bl.a. följande element:

3.1

Kommissionen menar att även om andelen utstationerade arbetstagare är låg i förhållande till arbetskraften i hela EU finns det i vissa medlemsstater ett stort antal utstationerade arbetstagare, och företeelsen blir allt vanligare. Det saknas tillförlitliga uppgifter, men uppskattningsvis utstationeras cirka en miljon arbetstagare varje år. Det är en mycket liten del av den totala arbetskraften, mindre än en procent i de nuvarande medlemsstaterna, men den utgör ca 20 procent av den gränsöverskridande arbetskraftsrörligheten. De länder som berörs mest är Tyskland, Frankrike, Luxemburg, Belgien och Polen.

3.2

Förslaget från kommissionen läggs fram efter det att EU-domstolens avgöranden i fyra mål (Viking Line, Laval, Rüffert och Luxemburg) skapat en livlig debatt om balansen mellan fackliga rättigheter och ekonomiska friheter. I oktober 2008 antog Europaparlamentet en resolution som reaktion på EU-domstolens avgöranden. De europeiska arbetsmarknadsparterna har gemensamt analyserat EU-domstolens avgöranden på begäran av kommissionen och det franska ordförandeskapet (andra hälften av 2008).

3.3

I den rapport om en nystart för den inre marknaden som lades fram av professor Mario Monti 2010 togs dessa frågor också upp. I rapporten rekommenderades att man garanterar och tydliggör genomförandet av strejkrätten samt att man inför en mekanism för att informellt lösa arbetskonflikter om tillämpningen av direktivet.

3.4

EESK har behandlat frågan om EU-domstolens avgöranden om utstationering av arbetstagare i två yttranden: Den inre marknadens sociala dimension  (2) och Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden: Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt  (3).

EESK efterlyste följande i sina yttranden:

4.1

EESK konstaterar att kommissionen föreslår ett direktiv som syftar till att förbättra genomförandet av utstationeringsdirektivet genom att klargöra villkoren för utstationerade arbetstagare och förbättra möjligheterna till information och samarbete mellan ansvariga myndigheter i medlemsstaterna och företag och arbetstagare. Kommittén anser att det är viktigt att förslaget säkerställer skyddet för utstationerade arbetstagare, respekterar de olika arbetsmarknadsmodellerna i medlemsstaterna, blir effektivt i förhållande till sitt syfte att motverka social dumping och osund konkurrens och ökar möjligheterna till handel över gränserna, i synnerhet genom att undvika onödiga administrativa kostnader. För att främja tillhandahållande av tjänster över gränserna på lika konkurrensvillkor är det viktigt att minimikraven i fråga om anställningsvillkor enligt nationell lagstiftning och kollektivavtal är likvärdiga.

4.2

EESK anser att rättssäkerhet är av yttersta vikt och noterar rättsosäkerheten beträffande utländska arbetstagare som utstationeras av ett bemanningsföretag. Dessa arbetstagare omfattas av både direktivet om utstationering av arbetstagare och direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. För att lösa denna oklarhet föreslår EESK att det i genomförandedirektivet föreskrivs att arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag ska omfattas av det direktivet, om inte fördelaktigare arbets- och anställningsvillkor fastställs i enlighet med artikel 5.3 i direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag.

4.3

Kommitténs hållning är att gränsöverskridande tjänster är av stor vikt för utvecklingen av den inre marknaden. För att skapa politisk acceptans för EU och för att öka solidariteten inom unionen behöver EU lägga större vikt vid de sociala aspekterna av sin politik. För att förverkliga inre marknadens fulla potential måste EU stärka den sociala dimensionen. Förslaget till direktiv är en bit på vägen, men inte tillräckligt för att uppfylla kommitténs önskemål. För det krävs att förslaget förtydligas och förstärks ytterligare.

4.4

EESK välkomnar att direktivet, i artikel 3.1, angriper problemet med så kallade brevlådeföretag, dvs. företag som inte har någon verklig verksamhet i det land där de är registrerade utan endast existerar i syfte att undvika åtaganden i värdlandet. För att skapa klarhet, rättssäkerhet och kongruens med artikel 3.2 bör bedömningen av huruvida ett företag verkligen bedriver väsentlig verksamhet i det land där det är etablerat baseras på en samlad bedömning där relevanta faktorer beaktas, vilket också innebär att förteckningen inte bör betraktas som uttömmande.

4.5

Artikel 3.2 i förslaget till direktiv syftar till att förtydliga när en arbetstagare ska anses utföra arbete tillfälligt i en annan medlemsstat. Distinktionen om arbetet i värdlandet är tillfälligt eller inte är av stor betydelse då den är avgörande för vilket lands arbetsrättsliga lagstiftning som ska tillämpas och för om det över huvud taget rör sig om utstationering. EESK välkomnar de preciseringar som förslaget innehåller, i synnerhet hänvisningen till behovet av en samlad och objektiv bedömning.

4.6

EESK välkomnar de nya informationsreglerna men anser att artikel 5.4 även bör utrycka full respekt för partsautonomin och den roll arbetsmarknadens parter spelar i många arbetsmarknadsmodeller. Det bör dessutom säkerställas att det administrativa ansvaret för att finansiera t.ex. översättningar inte flyttas över på arbetsmarknadens parter. Initiativ från arbetsmarknadens parter på sektorsnivå när det gäller informationsspridning bör få stöd.

4.7

Vad gäller kontroller (artikel 7) är det är viktigt att värdlandets myndigheter har det övergripande ansvaret för kontroll av missbruk när arbetstagare utstationeras tillfälligt från ett annat land och att myndigheten i ursprungslandet samarbetar med värdlandets myndighet. Dessa kontroller bör även kunna ske på initiativ av värdlandets myndighet och inte enbart av myndigheten i det land där företaget är etablerat.

4.8

Genom artikel 9.1 d tillåts medlemsstaterna ålägga utländska tjänsteleverantörer ett krav om att utse en kontaktperson som vid behov kan förhandla för arbetsgivarens räkning med de relevanta arbetsmarknadsparterna i den medlemsstat där utstationeringen äger rum, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis. I vissa länder kan det vara tillräckligt att utse en kontaktperson därför att det är möjligt att genom myndigheterna tillförsäkra att lagar och avtal följs. I andra länder med andra arbetsmarknadsmodeller måste kontaktpersonen ha befogenheter för att representera företaget gentemot myndigheter och fackliga organisationer. Direktivet bör därför ta hänsyn till de olika arbetsmarknadsmodellerna. Artikel 11.5 b bör omfatta krav på redovisning av socialförsäkringsavgifter/skatter och var de blivit erlagda.

4.9

I artikel 11.3 anges att medlemsstaterna ska se till att fackliga organisationer och andra organisationer med ett legitimt intresse av att direktivet efterlevs har möjlighet att agera på utstationerade arbetstagares eller utstationerande företags vägnar i rättsliga eller administrativa förfaranden. Artikeln bör säkra att värdlandets fackliga organisationer och andra aktörer kan försvara utstationerade arbetstagares rättigheter i enlighet med nationell praxis.

4.10

EESK anser att förslaget om gemensamt och solidariskt ansvar vid underentreprenader är en mycket viktig del av det förslagna direktivet. Förslaget garanterar skydd av arbetstagare i den sektor där underentreprenader är vanligast, samtidigt som arbetsgivarnas behov av att vara helt klara över sina skyldigheter respekteras. EESK betonar dock att förslaget måste respektera befintliga system för gemensamt och solidariskt ansvar i medlemsstaterna. Kommittén uppmanar eftertryckligen de medlemsstater som inte har några sådana system att införa dessa efter samråd med arbetsmarknadens parter. EESK uppmanar kommissionen att tillsammans med arbetsmarknadens parter förtydliga definitionen av omsorgsfulla riskbedömningar, så som har skett i vissa medlemsstater. Utan att detta påverkar dialogen mellan arbetsmarknadens parter på nationell nivå uppfattar EESK det som att företag som uppfyllt sin skyldighet att göra omsorgsfulla kontroller av underentreprenörer inte kan hållas ansvariga.