22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/130

1.1

Syftet med de första punktskatterna på tobak var i huvudsak skatterelaterat, men deras roll förändras i dagens värld och de blir mer och mer ett verktyg för folkhälsopolitiken och socialpolitiken. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) ställer sig bakom Europeiska kommissionens strävan att i sin punktskattepolitik ta hänsyn till andra effekter av tobaksvaror än de rena skatteeffekterna. Denna nya politiska strategi fokuserar särskilt på att uppnå de hälsopolitiska målen i ramkonventionen om tobaksbekämpning, som antogs formellt av Europeiska unionen 2005 och därigenom blev bindande för unionens framtida politik.

1.2

Det ska dock noteras att man inte får glömma eller åsidosätta andra mål vid översynen av tobaksskatterna, t.ex. det primära målet att skapa en välfungerande inre marknad som nämns i artikel 4 i direktivet om punktbeskattning av tobaksvaror. EESK anser därför att politikernas svåraste uppgift på detta område är att hitta den optimala jämvikten mellan de olika intressena i skilda typer av ekonomisk, social, säkerhetsrelaterad och skatterelaterad politik. Olika aspekter och olika värderingar måste beaktas.

1.3

Vi välkomnar Europeiska kommissionens förslag att successivt anpassa minimisatserna för finskuren tobak till skattesatsen för cigaretter och skärpa definitionen av cigaretter, cigarrer och piptobak. Syftet med förslaget är att undvika att tobaksprodukternas benämning manipuleras så att lägsta skattesats ska kunna tillämpas.

1.4

EESK stöder Europeiska kommissionens strategi, som ger medlemsstaterna större frihet att fatta beslut i linje med de inhemska politiska målen, t.ex. ett breddat spann för den del av skattebelastningen som rör cigaretter och mer generösa regler för fastställande av lägsta skattenivå för cigaretter.

1.5

EESK rekommenderar att den föreslagna minimipunktskatten på 90 euro minskas eller att fyraårsperioden utökas till 8 år (1 januari 2018). Med tanke på att det finns olika traditioner i och sociala skillnader mellan medlemsstaterna ska det noteras att höjningen av minimipunktskatten från 64 euro till 90 euro per 1 000 cigaretter skulle kunna få negativa konsekvenser i vissa länder, särskilt de som just har blivit medlemmar i EU. Minimipunktskatten i några av dessa länder ligger fortfarande under den nivå som krävs enligt gällande direktiv. Minimipunktskatten på 90 euro på detaljhandelspriset utgör en ökning med 41 % över en fyraårsperiod, dvs. minst 300 % högre än de förväntade konsumentprisökningarna i EU. Det finns en risk för att ett så radikalt steg skulle leda till en försumbar minskning av konsumtionen, minskade skatteintäkter, minskad konsumentköpkraft, ökad smuggling och illegal verksamhet samt ökad inflation.

1.6

Man kan också notera att det inte är många av de föreslagna åtgärderna som kommer att leda till ökad harmonisering av skattesatserna inom EU. Mot bakgrund av de föreslagna åtgärderna är det mycket troligt att de absoluta och relativa skillnaderna i beskattning mellan medlemsstaterna inte kommer att försvinna.

1.7

Exempelvis är det historiska skälet till det proportionella kravet en harmonisering av punktskatterna inom EU, men det har inte lett till någon harmonisering i det förflutna, och det kan mycket väl åstadkomma motsatt resultat. Den föreslagna ökningen av minimipunktskatterna från 57 % till 63 % skulle leda till ännu större skillnader i punktskatterna i absoluta tal, vilket kan få allvarliga inflationseffekter, något som också har visats i kommissionens konsekvensbedömningsrapport. Med tanke på de tvivelaktiga effekterna av det proportionella minimikravet, inte bara när det gäller den föreslagna ökningen, utan också skälen till att det ska användas över huvud taget, bör det åter analyseras grundligt och omprövas.

1.8

Att ersätta den mest efterfrågade prisklassen med ett vägt genomsnittspris som riktmärke för det proportionella minimikravet skulle knappast leda till ökad öppenhet på marknaden och inte heller till ökade möjligheter att i förväg beräkna statens inkomster eller till ökad harmonisering på cigarettmarknaden. Därför kan man fråga sig om inte kommissionens förslag skulle kunna förenklas ytterligare.

1.9

Vilken typ av skatt som ska läggas på tobaksvaror är fortfarande en öppen fråga. Valet av en proportionell skattesats kan få positiva effekter när det gäller att eliminera den svarta marknaden, men dessa effekter beror på en rad olika faktorer och är därför inte entydiga. En preferens för en specifik skattesats kan bidra till högre skatteintäkter och leda till en högre lägsta skattenivå som gör det lättare att uppnå de hälsopolitiska målen och tillnärmning av skatter på den inre marknaden.

1.10

Kravet på en obligatorisk minimipunktskatt (på 38 % respektive 42 %) för all finskuren tobak, i stället för den nuvarande lägsta skattenivån som antingen anges i procent av återförsäljningspriset eller som en fast skattesats per kilogram, skulle leda till en obligatorisk värderelaterad punktskattestruktur och ett avskaffande av den nuvarande möjligheten att fritt välja skattestruktur för finskuren tobak. Därför kan ett sådant krav inte rekommenderas.

1.11

Kopplingen mellan skatte- och folkhälsopolitiken betingas i stor utsträckning av hur inkomsterna från punktskatten på tobak används för verksamhet som syftar till att lindra de negativa konsekvenserna av tobakskonsumtion. Med tanke på den totala finansieringen av denna verksamhet i dag är det emellertid uppenbart att större delen av inkomsterna från punktskatten på tobak används till åtgärder och politik som inte har någon koppling till sådana folkhälsomål. Det är alltså klart att skattepolitiska mål fortfarande är det viktigaste syftet med punktskatt på tobaksprodukter.

2.1

Enligt tobaksskattedirektiven är Europeiska kommissionen skyldig att vart fjärde år undersöka inre marknadens korrekta funktion och punktskattesatsernas realvärde, med hänsyn tagen till fördragets vidare syften. EU:s tobaksregler måste garantera att den inre marknaden fungerar väl och samtidigt ligga i linje med EU:s mål att motverka tobakskonsumtion.

2.2

Den aktuella översynen är den fjärde och man föreslår ett antal betydande förändringar av den gällande gemenskapslagstiftningen i syfte att modernisera de gällande bestämmelserna och säkerställa rättvisa marknadsvillkor för aktörerna. Reformen omfattar flera förslag:

2.3

Även om punktskatten främst är ett instrument för att generera inkomster på nationell nivå, måste politiken på detta område ta hänsyn till fördragets vidare syften (1). Dessutom är skyddet av folkhälsan en nyckelfråga i denna granskning med tanke på att Europeiska gemenskapen den 30 juni 2005 anslöt sig till WHO:s ramkonvention om tobakskontroll och att flera medlemsstater begär ett ökat folkhälsoskydd och följaktligen högre europeiska minimisatser för punktskatt på tobak.

2.4

Enligt kommissionens förslag bör man fastställa ett minsta skattebelopp och en lägsta skattenivå för alla cigaretter som säljs i EU för att komma till rätta med de hälsorisker som är kopplade till alla cigarettklasser. Tanken är att en höjning av minimikraven ska bidra till minskad tobakskonsumtion under de kommande fem åren främst genom att förhindra att medlemsstaternas politik för bekämpning av tobaksmissbruk undergrävs på grund av avsevärt lägre nivåer i andra medlemsstater. Dessutom ger förslaget medlemsstaterna större flexibilitet att tillämpa särskild skatt och ta ut minimipunktskatt på cigaretter för att uppnå hälsomålen. Slutligen anpassas minimisatserna och strukturerna för finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter till skattesatserna och strukturerna för cigaretter för att motverka att cigaretterna ersätts med finskuren tobak.

3.1

Det föreslås att den mest efterfrågade prisklassen ska ersättas med ett vägt genomsnittspris som riktmärke för det proportionella minimikravet. Enligt kommissionen är den mest efterfrågade prisklassen som riktlinje för minimiskattesatser inte förenlig med målen för den inre marknaden, eftersom den medför en uppdelning av medlemsstaternas tobaksmarknader.

3.2

Att öka minimipunktskatten för cigaretter ligger i linje med prisharmoniseringen på den inre marknaden och överensstämmer med hälsoaspekterna. Det föreslås att minimipunktskatten höjs den 1 januari 2014 från 64 euro till 90 euro per 1 000 cigaretter och det proportionella minimikravet från 57 % till 63 % av ett vägt genomsnittspris. Medlemsstater som tar ut en punktskatt på minst 122 euro per 1 000 cigaretter på grundval av det vägda genomsnittliga detaljhandelspriset behöver inte uppfylla kravet på 63 %. Länder som beviljats övergångsperioder för att uppnå de gällande minimiskattenivåerna för cigaretter får använda en övergångsperiod på ett eller två år för att klara även dessa nya strängare krav.

3.3

Kravet att uppfylla minimipunktskattesatsen i EU-direktiven gäller inte bara cigaretter i den mest efterfrågade prisklassen (enligt nu gällande bestämmelser) utan alla cigaretter som säljs i landet. Enligt kommissionen skulle det leda till fastställande av en lägsta skattenivå för alla cigaretter som säljs i EU, vilket i sin tur skulle leda till att problem på den inre marknaden och hälsoproblem när det gäller cigaretter i alla prisklasser kan angripas.

3.4

Medlemsstaterna ska tillåtas bredda spannet för den särskilda punktskattens andel av den totala skattebelastningen från 5 %–55 % till 10 %–75 % i syfte att göra punktskattestrukturen mer flexibel.

3.5

Det föreslås en gradvis anpassning av minimisatserna för finskuren tobak avsedd för rullning av cigaretter till skattesatsen för cigaretter. Förhållandet mellan beskattningen av finskuren tobak och cigaretter har satts till 2/3. Minimipunktskatten för finskuren tobak bör därför ligga på 43 euro per kilogram och det proportionella minimikravet bör vara 38 % av det vägda genomsnittspriset. Genom tillämpning av det ovan nämnda förhållandet på de föreslagna ökningarna av punktskatten för cigaretter från 1 januari 2014 skulle punktskatten för finskuren tobak öka till 60 euro och 42 %. Enligt förslaget ska också den nu frivilliga användningen av antingen ett proportionellt krav eller en särskild minimiskatt för finskuren tobak avskaffas, vilket skulle leda till en obligatorisk värderelaterad skattestruktur för denna typ av tobak.

3.6

För att justera för inflationen införs minimikrav för cigarrer, cigariller och röktobak. Detta behövs för att ta hänsyn till inflationen under perioden 2003 till 2007, som enligt statistik från Eurostat om den årliga förändringstakten i det harmoniserade konsumentprisindexet låg på 8 % under denna period. Det föreslås att minimikravet höjs till 12 euro för cigarrer och cigariller och 22 euro för annan röktobak.

3.7

En skärpning av definitionen av cigaretter, cigarrer och piptobak föreslås i syfte att undvika att tobaksprodukternas benämning manipuleras så att lägsta skattesats ska kunna tillämpas.

3.8

Ur den inre marknadens perspektiv samt ur ett budgetperspektiv och ett hälsoperspektiv har enligt kommissionen särskilda skatter och minimiskatter klara fördelar. Därför föreslår kommissionen ökad flexibilitet för de medlemsstater som i större utsträckning stöder sig på särskilda punktskatter eller minimiskatter.

3.9

Europeiska kommissionen undersöker regelbundet punktskattens struktur och de olika skattesatserna i medlemsstaterna. Kommissionen använder härvid uppgifter om mängden tobaksvaror som släppts för konsumtion och om priset på dessa. För att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig insamling av dessa uppgifter från samtliga medlemsstater föreslås nya regler om tillhandahållandet av uppgifter och om definitionen av nödvändiga statistiska uppgifter.

5.1

I avsikt att harmonisera EU-medlemsstaternas skattepolitik infördes den så kallade mest efterfrågade prisklassen som mekanism för beräkning av minimiskattekraven för tobaksvaror.

5.2

Man kan dock fråga sig om den mest efterfrågade prisklassen är ett effektivt verktyg. De vanligaste invändningarna mot att använda den mest efterfrågade prisklassen är följande:

5.3

Av alla de skäl som anges ovan föreslår kommissionen att den mest efterfrågade prisklassen ersätts med ett vägt genomsnittspris som riktmärke för det proportionella minimikravet. Som en följd av denna förändring kommer kravet att uppfylla minimipunktskattesatsen i EU-direktiven inte bara att gälla cigaretter i den mest efterfrågade prisklassen (vilket anges i nu gällande bestämmelser) utan alla cigaretter som säljs i landet. Det vägda genomsnittspriset beräknas genom att man multiplicerar antalet sålda cigaretter med priset på dessa och sedan delar denna produkt med det totala antalet sålda cigaretter. Punktskatternas storlek kan därigenom få en dubbel effekt. Om relativt dyra cigaretter är mer efterfrågade i ett visst land, skulle den minimipunktskatt som beräknas med användning av det vägda genomsnittspriset som riktmärke vara lägre än den punktskatt som beräknas med användning av den mest efterfrågade prisklassen. Och om relativt sett billigare cigaretter är mer efterfrågande skulle tvärtom den punktskatt som beräknas på basis av det vägda genomsnittspriset vara högre än den som beräknas på basis av den mest efterfrågade prisklassen. Om de mest efterfrågade cigaretterna befinner sig i en mellanliggande prisklass, skulle punktskatten vara densamma oavsett vilken metod som används.

5.4

För statsmakternas planering av skatteintäkterna är både den mest efterfrågade prisklassen och det vägda genomsnittspriset ganska komplicerade, eftersom de förändras från år till år och är svåra att förutsäga. Avsaknaden av en tydlig och enhetlig metod för beräkning av det vägda genomsnittspriset innebär en risk för att det ska förvandlas till ännu ett komplext och otydligt mått. Därför uppstår frågan om inte kommissionens förslag skulle kunna förenklas ytterligare.

Picture 1:

Different prices of the MPPC across Europe (as of January 1, 2008)

6.1.1

Sedan WHO:s medlemsländer sammanträtt 2003 publicerade WHO ramkonventionen om tobakskontroll (FCTC), som beskriver olika sätt att minska konsumtionen av tobaksprodukter. Ramkonventionen antogs formellt av EU den 30 juni 2005, och kommissionen infogade den i den lagstiftning som gäller för alla medlemsstater.

6.1.2

EU-strategin för att bekämpa tobaksanvändning beskrivs i kommissionens rapport ”Tobacco or Health in the European Union”. I dokumentet framhålls punktskatt på tobak som det viktigaste verktyget i kampen mot användningen av tobak. I rapporten sägs tydligt att de hälsopolitiska målen bör prioriteras framför de skattepolitiska målen när det gäller punktskatt på tobak. Bland andra åtgärder föreslår kommissionen också att man tar bort tobak från konsumentprisindexet.

6.1.3

Kommissionen föreslår en successiv men kraftig ökning i punktskattesatserna för tobak, och betonar att man bör harmonisera medlemsstaternas punktskatter. När det gäller finskuren tobak föreslås en kraftig ökning av beskattningen eftersom marknadsandelen för handrullade cigaretter ökar kraftigt. Kommissionen understryker att medlemsstaterna bör fokusera på kontroll av smuggling och annan olaglig verksamhet i samband med tobaksprodukter.

6.1.4

Kostnaderna för tobaksproduktionen i EU beräknas till cirka 100 miljarder euro. Ungefär 650 000 EU-medborgare beräknas dö varje år som en konsekvens av tobakskonsumtion, och cirka 13 miljoner beräknas lida av kroniska sjukdomar kopplade till rökning.

6.1.5

Ytterligare en aspekt bör påpekas när det gäller beskattningen av tobak, nämligen skillnaderna i skattesatser för cigaretter och röktobak, vilket påverkar konsumenternas beteende i stor utsträckning. Studier från WHO (2) i frågan visar att om inte alla tobaksprodukter beskattas på samma sätt kommer rökare att ersätta en tobaksprodukt med en annan. WHO rekommenderar därför att alla tobaksprodukter – cigarretter, tobak, cigarrer och andra produkter – beskattas likvärdigt.

6.1.6

Förutom att öka skatterna har vissa länder också infört minimipriser för cigaretter, eftersom skatteökningarna inte alltid räckt för att åstadkomma den prisökning som krävdes för att minska tobakskonsumtionen. För närvarande har fyra länder (Italien, Irland, Österrike och Frankrike, och möjligheten finns också i portugisisk lagstiftning) infört sådana prissättningsåtgärder, och kommissionen har väckt talan i EG-domstolen mot alla fyra länderna för detta, eftersom kommissionen anser att sådana bestämmelser kränker den fria prissättning som garanteras av EU:s skattedirektiv och av fördraget. En annan vanlig metod i EU-länderna är att statsmakten försöker reglera antalet cigaretter en cigarrettask. Från den 1 maj 2006 finns bestämmelser om minsta antal cigarretter en ask i 17 av EU:s länder. I de flesta av dessa länder har bestämmelserna antagits under de senaste fem åren. Man kan alltså notera att medlemsstaterna kompletterar skattepolitiken med åtgärder för att reglera pris och minimiinnehåll för att hitta rätt jämvikt mellan skattepolitiken och folkhälsopolitiken. Denna översyn ger möjlighet att reglera sådana nationella åtgärder på EU-nivå i syfte att skapa harmonisering inom EU.

Chart 1:

Comparison of excise duty on cigarettes (min. EUR 64 per 1 000) and hand rolled cigarettes (fine cut, min. EUR 24 per 1 000 hand rolled cigarettes) as of 1 January 2007 (3)

6.2.1

Kommissionen beräknar att en ökning med 25 % av cigarettskatten behövs för att minska cigarettkonsumtionen med 10 % i de 22 medlemsstaterna mot bakgrund av erfarenheterna från tidigare år. Effekterna kan emellertid skilja sig åt beroende på skattenivåerna i de olika medlemsstaterna. Konsekvenserna i enskilda länder kan bli olika, särskilt i fråga om de nya medlemsländerna.

6.2.2

Höjda cigarettpriser till följd av ökade punktskatter skulle minska konsumenternas köpkraft. Denna effekt kan bli mer märkbar i fattigare länder, särskilt i vissa av EU:s nya medlemsstater. I förhållande till de gamla EU-medlemsstaterna är levnadsstandarden i vissa länder i Central- och Östeuropa fortfarande låg, och folk lägger en större andel av sina inkomster på basvaror. Även om cigarettpriserna i dessa länder är mycket lägre än i de gamla EU-medlemsstaterna är cigaretter i förhållande till köpkraften och till andra produkter inte billigare. Det är dessutom vanligare att en större del av inkomsten läggs på alkohol och tobaksprodukter i länder med lägre levnadsstandard. Högre priser skulle alltså få större konsekvenser för konsumenterna i EU:s nya länder än i EU-länder med högre levnadsstandard.

6.2.3

Efterfrågan på cigaretter är relativt stabil. Det innebär att en ökning av cigarettpriset inte orsakar någon stor minskning i konsumtionen. När cigarettpriserna ökar kan konsumenterna av detta skäl reagera på två sätt. Vissa tvingas spendera mindre pengar på andra varor, vilket innebär att deras köpkraft alltså minskar. Andra skulle antingen börja köpa cigarretter och tobaksprodukter med ett lägre pris (så kallad nedgradering) eller skaffa cigaretter via olagliga handelskanaler.

6.2.4

Medicinsk forskning visar att högre cigarettpriser visserligen kan leda till minskad rökning, men att de inkomstrelaterade skillnaderna vad avser rökning inte försvinner. En undersökning som publicerats i American Journal of Public Health visar tvärtom att skillnaderna när det gäller rökning mellan olika inkomstgrupper blev större i takt med prisökningen på ett paket cigaretter, genom att andelen rökande låginkomsttagare ökade. Forskarna drog slutsatsen att höjda cigarettpriser eventuellt innebär en oproportionerligt stor börda för fattiga rökare (4).

6.2.5

Den föreslagna minimipunktskatten på 90 euro på detaljhandelspriset utgör en ökning med 41 % över en fyraårsperiod, dvs. minst 300 % högre än de förväntade konsumentprisökningarna i EU. En sådan höjning av punktskatten skulle orsaka inflation. En kraftig ökning av punktskatten på cigaretter skulle höja cigarettpriset, och bidra till en höjning av konsumentprisindexet. Att lyfta ut cigarettpriset ur det harmoniserade konsumentprisindexet (vilket föreslås i studien ”Tobacco or Health in the European Union”) skulle eliminera denna effekt i teorin, men den skulle fortfarande få sociala konsekvenser i praktiken eftersom det skulle innebära att inflationsindex beräknades på felaktiga grunder, vilket kan få negativa följder för lönejusteringarna.

6.3.1

Med tanke på inkomsterna från punktskatten på tobak och det sätt på vilket dessa inkomster används är det uppenbart att det huvudsakliga syftet med punktskatten i verkligheten är att finansiera statens allmänna utgifter.

6.3.2

Kopplingen mellan skatte- och folkhälsopolitiken betingas i stor utsträckning av hur inkomsterna från punktskatten på tobak används för verksamhet som syftar till att lindra de negativa konsekvenserna av tobakskonsumtion. Med tanke på den totala finansieringen av denna verksamhet i dag är det emellertid uppenbart att det mesta av inkomsterna från punktskatten på tobak används till åtgärder och politik som inte har någon koppling till sådana folkhälsomål.

6.3.3

Det är alltså klart att skattepolitiska mål fortfarande är det viktigaste syftet med punktskatt på tobaksprodukter. Det är emellertid svårt att uppnå skattepolitiska mål i detta fall eftersom det finns en allmän sjukförsäkring. Om sjukförsäkringssystemet, och i synnerhet försäkringspremierna, skulle återspegla de risker som är förenade med rökning skulle rökarna själva tvingas bära kostnaderna för sin rökning. Det skulle i grund och botten ligga i linje med de flesta antitobaks- och antirökningsstrategier som lagts fram av internationella organisationer och nationella regeringar.

6.3.4

När man begrundar de skattemässiga aspekterna av tobaksbeskattning bör man notera att en höjning av punktskatten visserligen kan leda till ökade budgetintäkter, men att det inte är säkert. Eventuellt ökar smuggling och illegal handel, och eventuellt blir billigare cigarretter populärare, vilket innebär att höjda punktskatter inte leder till ökade budgetintäkter, utan får motsatt effekt. När punktskattesatserna ökar och den illegala marknaden breder ut sig kan minskningen av budgetintäkterna till följd av den ökade illegala marknaden faktiskt bli större än den ökning som de högre punktskatterna åstadkommer.

6.4.1

Skattemyndigheter måste alltid vara uppmärksamma på skatteflykt. Två stora områden av illegal verksamhet är kopplade till tobaksprodukter: varumärkesförfalskning och smuggling.

6.4.2

Rent ekonomiskt innebär en ökning av punktskatterna ökade incitament till cigarettsmuggling och verksamhet på den illegala marknaden. Smuggling är en ekonomisk verksamhet som lyder under lagen om tillgång och efterfrågan. Höjda punktskatter innebär större prisskillnad mellan lagliga och insmugglade cigaretter, och därmed ökar efterfrågan på smuggelcigaretter. När efterfrågan ökar, stiger också priset på smuggelcigaretter, vilket gör smuggling mer lönsam, och därmed ökar smugglingen. Detta gäller såväl för den olagliga handeln med cigaretter inom EU som för smuggling från länder utanför EU. Särskilt i de nya medlemsstaterna finns andra faktorer som gynnar ökad smuggling från länder utanför inre marknaden: Priset i grannländerna i öst blir relativt sett lägre, de nya medlemsstaterna har mindre resurser för gränspatrullering, och i vissa fall är verksamheten inom den svarta ekonomin avsevärd. Enligt en opinionsundersökning som genomfördes i Litauen år 2008 (5) ansåg till exempel så många som 38,9 % av de svarande att smuggling är eller kan vara acceptabelt. När man undersöker förutsättningarna för att en olaglig marknad ska utvecklas är det också viktigt att beakta den svarta ekonomins utbredning inte bara i EU, utan också i de potentiella källorna till smuggling – grannstaterna.

6.4.3

Fallet Litauen kan utgöra ett exempel på detta. I en strävan att harmonisera skattesystemet med EU höjdes punktskatten på tobak kraftigt mellan 2002 och 2004 i Litauen (mellan 2001 och 2004 ökade punktskatterna med 121 %). Detta ledde till en kraftig ökning av cigarettpriset. De höjda punktskatterna förändrade tobaksmarknaden. Försäljningen av lagliga cigaretter minskade medan smugglingen och den olagliga marknaden ökade. Mängden beslagtagna insmugglade produkter 13-faldigades mellan 2001 och 2004. År 2004 var den lagliga och olagliga marknaden nästan lika stora (sett till antalet sålda enheter).

6.4.4

När man bedömer effektiviteten i punktskatten är det av största betydelse att beakta förändringarna i den totala cigarettkonsumtionen (dvs. både laglig och olaglig konsumtion). Internationella erfarenheter visar att en aggressiv beskattning och den därpå följande prisökningen tenderar att minska den lagliga försäljningen. Den totala konsumtionen förändras emellertid inte, och den effekten beror på den olagliga marknadens expansion. Detta är vad som hände också i Litauen: När punktskatterna ökade 2002–2004 minskade den totala konsumtionen, men förändringen var inte lika stor som minskningen i den lagliga cigarettförsäljningen.

6.4.5

Det faktum att de högre priserna och skatteskillnaderna faktiskt är en av huvudorsakerna bakom den stora smugglingen, i synnerhet av cigarretter, från vissa grannländer till EU erkändes av kommissionsledamot László Kovács i Europaparlamentet i september 2008. Det vore oklokt att anta beslut och EU-minimipunktskattekrav som ytterligare skulle förvärra detta problem.

6.5.1

Trots 30 års harmonisering av punktskatterna för tobak inom EU finns det fortfarande stora skillnader i beskattningen av tobaksprodukter inom unionen med avseende på både skattestrukturen och den totala skattebördan.

6.5.2

Vissa länder har prioriterat folkhälsopolitiska mål, men olika traditioner och skillnader i den sociala situationen orsakar fortfarande stora skillnader i den totala tobaksbeskattningen. Skillnaderna i intäkter från punktbeskattningen varierar inom EU från 242 euro per 1 000 cigarretter i Storbritannien till 19 euro per 1 000 cigarretter i Lettland (uppgifter från den 1 januari 2007). Detta kan faktiskt vara en av de största orsakerna till att den olagliga handeln inom gemenskapen (med avseende på volymen cigaretter) beräknas vara dubbelt så stor som smuggling från länder utanför EU.

6.5.3

Man kan också notera att få av de föreslagna åtgärderna kommer att leda till ökad harmoniseringen av skattesatserna inom EU. Mot bakgrund av de föreslagna åtgärderna är det mycket troligt att de absoluta och relativa skillnaderna i beskattning mellan medlemsstaterna inte kommer att försvinna.

6.5.4

Exempelvis är det historiska skälet till det proportionella kravet en harmonisering av punktskatterna inom EU, men det har inte lett till någon harmonisering i det förflutna, och det kan mycket väl åstadkomma motsatt resultat. Så har till exempel Slovenien och Italien liknande punktbeskattning på den mest efterfrågade prisklassen, ca 58 %, men intäkterna från beskattningen av den mest efterfrågade prisklassen är 80 % högre i Italien än i Slovenien, 102,38 euro jämfört med 57,6 euro per 1 000 cigarretter. Den föreslagna ökningen av punktskatterna från 57 % till 63 % skulle leda till ännu större skillnader i punktskatterna i absoluta tal, vilket kan få allvarliga inflationseffekter, något som också har visats i kommissionens konsekvensbedömningsrapport. Med tanke på de tvivelaktiga effekterna av det proportionella minimikravet, inte bara när det gäller den föreslagna ökningen, utan också skälen till att det ska användas över huvud taget, bör det åter analyseras grundligt och omprövas.

6.5.5

Till och med den föreslagna ökningen av minimipunktskatten på cigaretter från 64 euro till 90 euro per 1 000 cigaretter skulle leda till en harmonisering endast om högskatteländerna inte höjer skatten ytterligare. Ur detta perspektiv kan det vara intressant att beakta en maximal skattenivå som komplement till den befintliga minimiskattesatsen.

6.5.6

Med tanke på att flera medlemsstater hittills inte har lyckats uppnå minimiskattesatsen på 64 euro per tusen cigaretter ens för den mest efterfrågade prisklassen bör den föreslagna ökningen till 90 euro omprövas och av många skäl antingen minskas eller så bör en längre period tillåtas innan ökningen ska vara genomförd, fram till den 1 januari 2018.

Chart 2:

Excise tax yield in EU countries as of January 1, 2008 (EUR per 1 000 cigarettes)

Chart 3:

Minimum Excise Tax in EU countries as of January 1, 2008 (EUR per 1 000 cigarettes)

Chart 4:

Total excise tax in EU countries as of January 1, 2008 (percentage of the MPPC, minimum set to 57 %)

Chart 5:

Specific ratio in EU countries as of January 1, 2008 (percentage specific to total tax on MPPC; set to 5 – 55 %)