(1)

Medlemsstaterna, och i synnerhet Europeiska unionens centrala och östra regioner, har drabbats hårt av konsekvenserna av Ryska federationens militära angrepp på Ukraina, vid en tidpunkt då medlemsstaternas ekonomier fortfarande håller på att återhämta sig från covid-19-pandemins effekter. Samtidigt som många medlemsstater står inför en kontinuerlig tillströmning av personer på flykt undan det ryska angreppet påverkas de också av brist på arbetskraft, svårigheter i leveranskedjan och stigande priser och energikostnader. Dels skapar detta utmaningar för de offentliga budgetarna, dels försenar det avsevärt genomförandet av investeringar. Sådana omständigheter har skapat en exceptionell situation som måste hanteras med specifika, välriktade åtgärder för att inte kräva ändringar av den fleråriga budgetramens årliga tak för åtaganden och betalningar som anges bilaga I till rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 (2) samt för att undvika att motverka ekonomins pågående gröna, digitala och resilienta återhämtning.

(2)

I syfte minska den ökande bördan på de nationella budgetarna gjordes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/562 (3) ett antal riktade ändringar av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1303/2013 (4) och (EU) nr 223/2014 (5) för att göra det lättare för medlemsstaterna att använda sina återstående anslag från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead) inom den fleråriga budgetramen 2014–2020 samt att använda React-EU-medel för att så effektivt och snabbt som möjligt hantera de migrationsutmaningar som Ryska federationens militära angrepp orsakat.

(3)

Dessutom skapade Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/613 (6) ytterligare möjligheter att snabbt mobilisera resurser för att kompensera medlemsstaternas omedelbara budgetkostnader och fastställde en enhetskostnad för att underlätta finansiering av grundläggande behov och stöd till personer på flykt undan det ryska angreppet som har beviljats tillfälligt skydd.

(4)

Medlemsstaterna bör dock beviljas ytterligare undantag för att göra det möjligt för dem att koncentrera sig på de åtgärder som krävs för att hantera den unika socioekonomiska situationen, med tanke på att den ryska invasionen är så omfattande, särskilt när det gäller insatser för att hantera migrationsutmaningarna till följd av Ryska federationens militära angrepp.

(5)

Med tanke på de ytterligare påfrestningar på de offentliga budgetarna som orsakas av Ryska federationens militära angrepp bör den flexibilitet i användningen av Eruf och ESF som föreskrivs i artikel 98.4 i förordning (EU) nr 1303/2013 för sådana insatser utvidgas till att även omfatta Sammanhållningsfonden, så att dess medel också kan användas för att stödja insatser som faller inom tillämpningsområdet för Eruf eller ESF i enlighet med de regler som gäller för dessa fonder. Dessutom är det lämpligt att utvidga de förenklade övervakningskraven enligt artikel 98.4 i förordning (EU) nr 1303/2013 till att omfatta insatser som stöds av ESF och som avser migrationsutmaningar, om insatserna planeras inom ett insatsområde som endast inriktas på dessa utmaningar. Vidare bör det införas en möjlighet att låta prioriteringar som främjar den socioekonomiska integrationen av tredjelandsmedborgare, inbegripet de som är avsedda för insatser för att hantera migrationsutmaningar till följd av det ryska angreppet, omfattas av en medfinansieringsgrad på upp till 100 % under båda programperioderna, i syfte att hjälpa medlemsstaterna att hantera fördrivna personer både nu och i framtiden. På samma sätt bör beloppet för enhetskostnaden för att underlätta finansieringen av grundläggande behov och stöd till flyktingar höjas och tillämpningstiden förlängas.

(6)

Dessutom har fastställandet av startdatumet för stödberättigande den 24 februari 2022 för insatser för att hantera migrationsutmaningar till följd av Ryska federationens militära angrepp inte visat sig vara tillräckligt för att säkerställa att alla relevanta insatser som tar itu med dessa utmaningar kan stödjas av fonderna. Det är därför lämpligt att undantagsvis tillåta att sådana insatser väljs ut före godkännandet av en relaterad programändring och att låta utgifterna vara stödberättigande för insatser som fysiskt slutförs eller genomförs fullt ut, bland annat genom att flexibiliteten utvidgas till att omfatta insatser som får stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) för att hantera konsekvenserna för fiskeri- och vattenbrukssektorn till följd av det ryska angreppet. Med tanke på den begränsade finansiering som finns tillgänglig i de mest drabbade regionerna bör det dessutom vara möjligt att stödja sådana insatser utanför programområdets gränser i en viss medlemsstat, med tanke på att situationen med personer som flyr undan det ryska angreppet och rör sig inom och mellan medlemsstater utgör en utmaning för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i unionen som helhet. Sådana insatser bör därför vara stödberättigande oavsett var de genomförs i en viss medlemsstat, eftersom deras lokalisering trots allt inte är ett avgörande kriterium när de omedelbara behoven tillgodoses.

(7)

Med tanke på att den börda som ligger på lokala myndigheter och civilsamhällesorganisationer som är verksamma i lokalsamhällen när det gäller att ta itu med migrationsutmaningarna till följd av Ryska federationens militära angrepp är hög, bör en lägsta stödnivå på 30 % avsättas för sådana organ inom ramen för de resurser som används för att stödja insatser inom Eruf eller ESF i enlighet med artikel 98.4 första och andra styckena i förordning (EU) nr 1303/2013.

(8)

För att minska den administrativa bördan på medlemsstaterna och ta hänsyn till de föränderliga behoven och efterlevnaden av de finansiella anslagen i ett operativt program, bör kravet under programperioden 2014–2020 på en formell ändring av program när det gäller överföringar mellan tematiska mål inom en prioritering för samma fond och regionkategori tas bort.

(9)

För att optimera användningen av anslagen för 2014–2020 i samband med avslutandet av program under programperioden 2014–2020 bör taket för flexibilitet mellan prioriteringarna vid beräkningen av slutsaldot av bidraget från fonderna höjas.

(10)

För att hantera den unika situationen bör det också föreskrivas en viss flexibilitet i den rättsliga ram som styr programmen under programperioden 2021–2027. Återigen, för att minska belastningen på de nationella budgetarna bör förfinansieringsbetalningarna för program inom målet Investering för sysselsättning och tillväxt ökas. Med tanke på de utmaningar som fördrivningen av personer innebär och de integrerade insatser som krävs av medlemsstaterna bör, om en medlemsstat inom ramen för ett av sina sammanhållningsprogram 2021–2027 prioriterar insatser för att stödja insatser som främjar den socioekonomiska integrationen av tredjelandsmedborgare, en medfinansieringsgrad på 100 % för den prioriteringen vara möjlig till och med den 30 juni 2024, förutsatt att en lämplig stödnivå riktas till lokala myndigheter och civilsamhällesorganisationer som är verksamma i lokalsamhällen och att det totala belopp som planerats för sådana prioriteringar i en medlemsstat inte överstiger 5 % av det ursprungliga nationella anslaget från Eruf och Europeiska socialfonden plus (ESF+). Detta påverkar inte medlemsstaternas möjlighet att planera ytterligare belopp för sådana prioriteringar med sedvanliga medfinansieringsgrader. Med tanke på de avbrott i slutet av programperioden 2014–2020 som Ryska federationens militära angrepp orsakade, och som kommer utöver pandemins långvariga konsekvenser för projektgenomförandet och fortsatta störningar i värdekedjorna, bör ytterligare flexibilitet också ges för att möjliggöra direkt beviljande av stöd och slutförande av insatser för vilka genomförandet hade påbörjats i enlighet med lagstiftningsramen för 2014–2020 före datumet för lagstiftningsförslaget till den här förordningen, även om sådana insatser inte skulle omfattas av tillämpningsområdet för den fond som berörs under programperioden 2021–2027, med undantag för fall där fonderna användes enligt artikel 98.4 första och andra styckena i förordning (EU) nr 1303/2013. För att säkerställa att sådana insatser kan hänföras till interventionstyper bör bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 (7) anpassas i enlighet med detta. Stöd till sådana insatser bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter att uppfylla kraven på tematisk koncentration och klimatbidragsmålen.

(11)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att hjälpa medlemsstaterna att hantera de utmaningar som det innebär när exceptionellt många människor anländer efter att ha flytt undan Ryska federationens militära angrepp mot Ukraina och för att stödja medlemsstaternas fortsatta arbete för en resilient ekonomisk återhämtning från covid-19-pandemin, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(12)

Förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) 2021/1060 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

Med tanke på behovet av att snabbt stödja de offentliga budgetarna i syfte att bevara medlemsstaternas kapacitet att upprätthålla den ekonomiska återhämtningen samt möjliggöra snabb planering av etappindelningen av verksamheten under programperioden 2021–2027, bör denna förordning av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.