9.3.2018

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 67/3

---

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2018/344

av den 14 november 2017

om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU vad gäller tekniska tillsynsstandarder som specificerar kriterier för metoder för värdering av skillnader i behandling i samband med resolution

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (1), särskilt artikel 74.4, och

av följande skäl:

(1)

Det bör finnas bestämmelser som fastställer en metod för värdering som syftar till att avgöra om det föreligger någon skillnad mellan den faktiska behandlingen av aktieägare och borgenärer för vilka en eller flera resolutionsåtgärder vidtagits, och de belopp som dessa aktieägare eller borgenärer skulle ha fått om institutet eller enheten som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU (enhet) hade omfattats av normala insolvensförfaranden vid den tidpunkt då beslutet att försätta den enheten i resolution antagits i enlighet med artikel 82 i direktiv 2014/59/EU.

(2)

Eventuella skillnader i behandling som gör att vissa aktieägares och borgenärers förluster blir större vid ett resolutionsförfarande, bör leda till att dessa aktieägare och borgenärer får rätt till ersättning från finansieringsarrangemangen för resolutionen, i enlighet med artikel 101.1 e i direktiv 2014/59/EU.

(3)

Efterhandsvärderingen ska utföras av en oberoende person som uppfyller villkoren i artikel 38 i kommissionens delegerade förordning 2016/1075 (2) (värderingsman), snarast möjligt efter det att resolutionsåtgärden eller resolutionsåtgärderna har vidtagits, även om slutförandet av denna eller dessa kan ta viss tid. Värderingen bör grundas på tillgänglig information som är relevant för den tidpunkt då beslutet om att försätta den berörda enheten i resolution antogs, för att på ett lämpligt sätt återspegla de särskilda omständigheter, såsom svåra marknadsförhållanden, som rådde vid tidpunkten för resolutionsbeslutet. Information som erhålls efter tidpunkten för resolutionsbeslutet bör endast användas om det rimligen kan antas att informationen var känd vid den tidpunkten.

(4)

För att säkerställa en genomgripande och trovärdig värdering bör värderingsmannen få tillgång till all lämplig rättslig dokumentation, inbegripet en lista över alla fordringar och villkorade fordringar på enheten, rankade efter prioritetsordning under normala insolvensförfaranden. Värderingsmannen bör ha möjlighet att inrätta arrangemang för att få tillgång till specialistrådgivning eller expertis om omständigheterna så kräver.

(5)

För att fastställa den behandling som aktieägare och borgenärer skulle ha fått om enheten hade inlett normala insolvensförfaranden bör värderingsmannen fastställa de förväntade tidpunkterna för och beloppet av de nettokassaflöden som varje aktieägare och borgenär skulle ha erhållit från insolvensförfarandena, utan att statligt stöd räknas med, och diskonterat enligt relevanta diskonteringsräntor. Vid fastställandet av sådana estimeringar kan värderingsmannen också hänvisa till nyligen förvärvade erfarenheter från insolvenssituationer för liknande kreditinstitut, om sådan information är tillgänglig och relevant.

(6)	Den faktiska behandling som aktieägare och borgenärer som berörs av en resolution får bör fastställas med beaktande av om dessa aktieägare eller borgenärer har fått ersättning i form av aktier, skuldinstrument eller kontanter till följd av antagandet av resolutionsåtgärden.

(7)	Denna förordning baseras på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten (EBA) har överlämnat till kommissionen.

(8)

EBA har genomfört ett öppet offentligt samråd om de förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, gjort en kostnads-nyttoanalys och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Allmänna bestämmelser

1.   Vid fastställandet av behandlingen av aktieägare och borgenärer under normala insolvensförfaranden ska värderingen endast grundas på information om sådana fakta och omständigheter som förelåg, och som rimligen kan antas ha varit kända, vid tidpunkten för resolutionsbeslutet och som om de hade varit kända för värderingsmannen skulle ha påverkat beräkningen av enhetens tillgångar och skulder vid den tidpunkten.

I denna förordning avses med tidpunkt för resolutionsbeslut den tidpunkt då beslutet att försätta en enhet i resolution antas i enlighet med artikel 82 i direktiv 2014/59/EU.

2.   Vid fastställandet av den faktiska behandlingen av aktieägare och borgenärer i samband med resolution ska värderingsmannen förlita sig på tillgänglig information avseende de fakta och omständigheter som föreligger vid den eller de tidpunkter för den faktiska behandlingen då aktieägarna och borgenärerna erhåller ersättning (tidpunkt eller tidpunkter för den faktiska behandlingen).

3.   Värderingens referensdatum ska vara tidpunkten för resolutionsbeslutet, som kan skilja sig från tidpunkten för den faktiska behandlingen. I den mån värderingsmannen bedömer att effekten av eventuell diskontering av intäkter är försumbar, får de icke-diskonterade intäkterna vid tidpunkten då resolutionsåtgärden genomförts jämföras direkt med de diskonterade beloppen av sådana hypotetiska intäkter som aktieägare och borgenärer skulle ha erhållit om enheten inlett ett normalt insolvensförfarande vid tidpunkten för resolutionsbeslutet.

Artikel 2

Förteckning över tillgångar och fordringar

1.   Värderingsmannen ska upprätta en förteckning över alla identifierbara och villkorade tillgångar som enheten äger. En sådan förteckning ska innehålla tillgångar från vilka kassaflöden bevisligen kommer eller rimligen kan förväntas.

2.   En lista över alla fordringar och villkorade fordringar på enheten ska göras tillgänglig för värderingsmannen. Listan ska ranka alla fordringar och villkorade fordringar efter deras prioritetsnivåer enligt normala insolvensförfaranden. Värderingsmannen ska ha möjlighet att inrätta arrangemang för specialistrådgivning eller expertis för att avgöra hur förenlig rankingen av fordringar är med tillämplig insolvenslagstiftning.

3.   Intecknade tillgångar och fordringar mot vilka sådana tillgångar ställts som säkerhet ska identifieras separat av värderingsmannen.

Artikel 3

Värderingssteg

Värderingsmannen ska vid fastställandet av huruvida en sådan skillnad i behandling som avses i artikel 74.2 i direktiv 2014/59/EU föreligger bedöma följande:

a)

Den behandling som de aktieägare och borgenärer som berörs av en vidtagen resolutionsåtgärd, eller det berörda insättningsgarantisystemet, skulle ha fått om enheten hade inlett ett normalt insolvensförfarande vid tidpunkten för resolutionsbeslutet, utan att hänsyn tas till eventuellt extraordinärt offentligt finansiellt stöd.

b)

Värdet av fordringarna som varit föremål för skuldomläggning genom tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget eller andra resolutionsbefogenheter eller resolutionsverktyg, eller av andra intäkter som aktieägarna och borgenärerna erhållit vid tidpunkten eller tidpunkterna för den faktiska behandlingen, diskonterat tillbaka till tidpunkten för resolutionsbeslutet om detta bedöms nödvändigt för att möjliggöra en rättvis jämförelse av den behandling som avses i led a.

c)	Huruvida resultatet av den behandling som avses i led a är högre än resultatet av det värde som avses i led b för varje borgenär i enlighet med prioriteringsnivåerna i normala insolvensförfaranden, som fastställs i enlighet med artikel 2.

Artikel 4

Fastställande av behandlingen av aktieägare och borgenärer under normala insolvensförfaranden

1.   Metoden för den värdering som avses i artikel 3 a ska begränsas till fastställande av det diskonterade beloppet av förväntade kassaflöden under normala insolvensförfaranden.

2.   De förväntade kassaflödena ska diskonteras till den eller de räntesatser som på lämpligt sätt återspeglar tidpunkterna för de förväntade kassaflödena, rådande omständigheter vid tidpunkten för resolutionsbeslutet, riskfria räntesatser, riskpremier för liknande finansiella instrument som emitterats av liknande enheter, marknadsförhållanden eller diskonteringsräntor som tillämpas av potentiella förvärvare samt andra relevanta egenskaper hos det eller de element som värderas (relevant diskonteringsränta). Den relevanta diskonteringsräntan ska inte tillämpas om särskilda räntesatser med relevans för värderingen föreskrivs i tillämplig insolvenslagstiftning eller insolvenspraxis.

3.   Värderingsmannen ska beakta följande vid fastställandet av diskonterade belopp av förväntade kassaflöden under normala insolvensförfaranden:

a)	Tillämplig insolvenslagstiftning och insolvenspraxis i den berörda jurisdiktionen som kan påverka faktorer såsom förväntad avyttringsperiod eller återvinningsgrad.

b)	Rimligen förutsebara kostnader som en förvaltare eller insolvensförvaltare skulle haft för förvaltning, transaktioner, drift, avyttring och andra utgifter, samt finansieringskostnader.

c)	Information om insolvensärenden i nära förfluten tid avseende liknande enheter, om sådan finns och är relevant.

4.   För tillgångar som handlas på en aktiv marknad ska värderingsmannen använda observerade priser, utom när särskilda omständigheter hindrar enheten från att avyttra tillgången, till exempel en koncentrerad eller mättad marknad eller marknadsdjupet.

5.   När det gäller tillgångar som inte handlas på en aktiv marknad ska värderingsmannen beakta ett antal faktorer vid fastställandet av belopp och tidpunkter för de förväntade kassaflödena, bland annat

a)	observerade priser på aktiva marknader där liknande tillgångar handlas,

b)	observerade priser vid normala insolvensförfaranden eller andra osäkra transaktioner som avser tillgångar av liknande art och med liknande villkor,

c)	observerade priser i transaktioner som innefattar försäljning av verksamhet eller överföring till ett broinstitut eller en tillgångsförvaltningsenhet i ett resolutionssammanhang som avser liknande enheter,

d)	sannolikheten att en tillgång genererar nettolikviditetsinflöden under normala insolvensförfaranden,

e)	förväntade marknadsförhållanden inom en given avyttringsperiod, inbegripet marknadsdjup och marknadens förmåga att omsätta de ifrågavarande volymerna inom den perioden, och

f)	att längden på en given avyttringsperiod ska återspegla effekterna av tillämplig insolvenslagstiftning, inbegripet den förväntade längden på likvidationsförfarandet eller de berörda tillgångarnas egenskaper.

6.   Värderingsmannen ska bedöma huruvida enhetens finansiella ställning skulle ha påverkat de förväntade kassaflödena, inbegripet genom restriktioner av förvaltarens möjlighet att förhandla villkor med potentiella köpare.

7.   Om det är möjligt, och med förbehåll för eventuella bestämmelser i relevant insolvenslagstiftning, ska kassaflödena återspegla borgenärernas avtalsstadgade, lagstadgade eller andra juridiska rättigheter eller normala insolvensförfaranden.

8.   De hypotetiska intäkterna från värderingen ska fördelas på aktieägarna och borgenärerna efter deras prioritetsnivå enligt tillämplig insolvenslagstiftning, i enlighet med artikel 3.

9.   Vid fastställandet av beloppet för eventuell skuld som hänför sig till derivatkontrakt utan säkerhet vid insolvens, ska värderingsmannen tillämpa metoderna i kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1401 (4) i den utsträckning som är förenlig med insolvenslagstiftning och insolvenspraxis.

Artikel 5

Fastställande av faktisk behandling av aktieägare och borgenärer i samband med resolution

1.   Värderingsmannen ska identifiera alla utestående fordringar efter nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument och efter det att eventuella resolutionsåtgärder tillämpats, och tilldela dessa fordringar till de juridiska och fysiska personer som var enhetens aktieägare och borgenärer vid tidpunkten för resolutionsbeslutet. Värderingsmannen ska – förutom i de fall då de juridiska och fysiska personer som var enhetens aktieägare och borgenärer vid tidpunkten för resolutionsbeslutet erhåller kontant ersättning till följd av resolutionen – fastställa deras faktiska behandling i enlighet med punkterna 2–4.

2.   Om de juridiska och fysiska personer som var enhetens aktieägare och borgenärer vid tidpunkten för resolutionsbeslutet, till följd av resolutionen erhåller ersättning i form av aktier, ska värderingsmannen fastställa deras faktiska behandling genom att estimera totalvärdet av aktier som överförts eller emitterats som ersättning till innehavare av konverterade kapitalinstrument eller till borgenärer som fått sina anspråk nedskrivna. Estimeringen får baseras på det uppskattade marknadspriset utifrån allmänt vedertagna värderingsmetoder.

3.   Om de juridiska och fysiska personer som var enhetens aktieägare och borgenärer vid tidpunkten för resolutionsbeslutet, till följd av resolutionen erhåller ersättning i form av skuldinstrument, ska värderingsmannen fastställa faktisk behandling genom att beakta faktorer såsom förändringar i avtalsstadgade kassaflöden till följd av nedskrivning eller konvertering samt tillämpning av andra resolutionsåtgärder, och den relevanta diskonteringsräntan.

4.   När det gäller eventuella utestående fordringar får värderingsmannen ta hänsyn till observerade priser på aktiva marknader för samma eller liknande instrument som emitterats av enheten som är försatt i resolution eller andra liknande enheter, om sådana priser finns tillgängliga och tillsammans med de faktorer som beskrivs i punkterna 2 och 3.

Artikel 6

Värderingsrapport

Värderingsmannen ska förelägga resolutionsmyndigheten en värderingsrapport som minst ska innehålla följande inslag:

a)	En sammanfattning av värderingen, inbegripet en presentation av värderingens avgränsningar och källor till osäkerhet.

b)	En förklaring av de centrala metoder som används och de antaganden som gjorts samt hur känslig värderingen är för dessa val.

c)	Om så är möjligt, en förklaring till varför värderingen skiljer sig från andra relevanta värderingar, inbegripet sådana resolutionsvärderingar som gjorts i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/345 eller andra regleringsmässiga- eller redovisningsmässiga värderingar.

Artikel 7

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 173, 12.6.2014, s. 190.

(2)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1075 av den 23 mars 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU med avseende på tekniska standarder för tillsyn som specificerar innehållet i återhämtningsplaner, resolutionsplaner och koncernresolutionsplaner, de minimikriterier som den behöriga myndigheten ska bedöma när det gäller återhämtningsplaner och koncernåterhämtningsplaner, villkoren för finansiellt stöd inom koncerner, kraven på oberoende värderingsmän, avtalsenligt erkännande av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter, förfarandena och innehållet för anmälningskrav och underrättelse om uppskjutande samt resolutionskollegiernas operativa funktionssätt (EUT L 184, 8.7.2016, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).

(4)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1401 av den 23 maj 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag med avseende på tekniska tillsynsstandarder för metoder och principer för värdering av skulder som hänför sig till derivat (EUT L 228, 23.8.2016, s. 7).

---