(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 (4), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/877 (5) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 (6) ändrade unionens ram för resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag genom ändringarna av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (7), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 (8) respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (9). Dessa ändringar var nödvändiga för att i unionen genomföra den internationella villkorsförteckningen för total förlustabsorberingskapacitet, offentliggjord av rådet för finansiell stabilitet den 9 november 2015 (TLAC-standarden) för globala systemviktiga banker, inom unionens ramverk hänvisade till som globala systemviktiga institut, och för att förbättra tillämpningen av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL-kravet) för alla banker. Den reviderade unionsramen för resolution av banker bör på ett bättre sätt säkerställa att bankers förlustabsorbering och rekapitalisering sker via privata medel när dessa institut inte längre är ekonomiskt bärkraftiga och därför försätts i resolution.

(2)

I artikel 12a i förordning (EU) nr 575/2013 föreskrivs att globala systemviktiga institut med en resolutionsstrategi enligt vilken mer än en gruppenhet kan försättas i resolution (resolutionsstrategi med flera ingångspunkter) ska beräkna sitt riskbaserade krav för kapitalbas och kvalificerade skulder enligt det teoretiska antagandet att endast en enhet i gruppen försätts i resolution, och att förluster och rekapitaliseringsbehov för alla dotterföretag i den gruppen överförs till resolutionsenheten (resolutionsstrategi med en enda ingångspunkt). Ett liknande krav föreskrivs i artikel 45d.4 i direktiv 2014/59/EU med avseende på det ytterligare kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder som kan införas av resolutionsmyndigheter enligt punkt 3 i den artikeln. I linje med TLAC-standarden bör alla enheter i tredjeland som är en del av ett globalt systemviktigt institut som skulle vara resolutionsenheter om de var etablerade i unionen beaktas i dessa beräkningar.

(3)

I enlighet med artikel 45h.2 tredje stycket i direktiv 2014/59/EU och enligt TLAC-standarden får summan av beloppen för de faktiska kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder i ett globalt systemviktigt institut med en resolutionsstrategi med flera ingångspunkter inte vara lägre än beloppet för gruppens teoretiska krav enligt en resolutionsstrategi med en enda ingångspunkt. I syfte att anpassa bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013 till de i direktiv 2014/59/EU och säkerställa att resolutionsmyndigheter alltid agerar i enlighet med det direktivet och beaktar både de krav för kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställts i förordning (EU) nr 575/2013 och eventuella ytterligare krav för kapitalbas och kvalificerade skulder som fastställts i enlighet med artikel 45d i direktiv 2014/59/EU, bör artikel 12a i förordning (EU) nr 575/2013 ändras och artikel 92a.3 i den förordningen utgå. Detta bör inte förhindra resolutionsmyndigheter från att dra slutsatsen att eventuella justeringar för att minimera eller eliminera skillnaden mellan beloppet för de faktiska kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder för ett globalt systemviktigt institut med en resolutionsstrategi med flera ingångspunkter och den gruppens teoretiska krav enligt en resolutionsstrategi med en enda ingångspunkt, när det förstnämnda är högre än det senare, skulle vara olämpliga eller oförenliga med det globala systemviktiga institutets resolutionsstrategi. För att säkerställa överensstämmelse mellan artikel 12a i förordning (EU) nr 575/2013 och artikel 45h.2 i direktiv 2014/59/EU bör den beräkning som avses i artikel 45h.2 i det direktivet också beakta alla enheter i tredjeland som är en del av ett globalt systemviktigt institut och som skulle vara resolutionsenheter om de var etablerade i unionen.

(4)

I artikel 92b i förordning (EU) nr 575/2013 fastställs att kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder för betydande dotterföretag till icke EU-baserade globala systemviktiga institut som inte är resolutionsenheter bland annat får uppfyllas med kvalificerade skuldinstrument. De kriterier som fastställs i artikel 72b.2 c, k, l och m i förordning (EU) nr 575/2013 förutsätter dock att den emitterande enheten är en resolutionsenhet. Det bör säkerställas att dessa större dotterföretag kan emittera skuldinstrument som uppfyller alla kvalifikationskriterier, såsom ursprungligen avsågs.

(5)

I enlighet med artikel 72e.4 första stycket i förordning (EU) nr 575/2013 är det möjligt för resolutionsmyndigheterna att tillåta att ett globalt systemviktigt institut med en resolutionsstrategi med flera ingångspunkter drar av vissa innehav av instrument avseende kapitalbas och kvalificerade skulder hos dotterföretag som inte tillhör samma resolutionsgrupp, genom avdrag av ett lägre, justerat belopp som fastställs av resolutionsmyndigheten. Enligt artikel 72e.4 andra stycket i den förordningen krävs att skillnaden mellan det justerade beloppet och det ursprungliga beloppet i dessa fall dras av från de berörda dotterföretagens förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet. Enligt TLAC-standarden bör metoden beakta de riskbaserade och icke-riskbaserade kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder i det berörda dotterföretaget. Dessutom bör metoden vara tillämplig på alla dotterföretag i tredjeland som är en del av det globala systemviktiga institutet, så länge dessa dotterföretag omfattas av ett resolutionssystem som enligt den relevanta resolutionsmyndigheten i unionen är rättsligt bindande och genomför internationellt överenskomna standarder, närmare bestämt dokumentet ”Key Attributes of Effective Resolution Regimes for Financial Institutions” från rådet för finansiell stabilitet (FSB), offentliggjort i oktober 2011, och dess TLAC-standard.

(6)

Direktiv (EU) 2019/879 ändrade direktiv 2014/59/EU för att införa specifika regler om indirekt teckning av resurser som är kvalificerade för interna MREL-krav, dvs. av kapitalbas och skulder som uppfyller villkoren i artikel 45f.2 i direktiv 2014/59/EU, inom resolutionsgrupper. För att genomföra dessa regler och för att säkerställa att den indirekta teckningen utförs på ett tillsynsmässigt sunt sätt, fick Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (10), i uppdrag, enligt artikel 45f.6 i direktiv 2014/59/EU, att utveckla förslag till tekniska tillsynsstandarder för att fastställa metoder för en indirekt teckning av kvalificerade resurser. Det betonades dock i EBA:s skrivelse till kommissionen av den 25 januari 2021 att det fanns flera inkonsekvenser mellan kraven gällande den delegering som fastställs i direktiv 2014/59/EU och de befintliga tillsynsregler som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013, som inte tillåter tillämpning av den tillsynsbehandling som krävs för att uppdraget skulle kunna fullgöras såsom ursprungligen avsågs. Närmare bestämt noterade EBA att det enligt förordning (EU) nr 575/2013 inte är tillåtet att dra av resurser som är kvalificerade för interna MREL-krav och, som en följd av detta, inte heller är tillåtet att tillämpa en lämplig riskvikt i samtliga fall som är av betydelse för uppdraget enligt direktiv 2014/59/EU. Liknande problem konstaterades när det gäller kravet på bruttosoliditetsgrad som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013. Mot bakgrund av dessa rättsliga begränsningar bör de metoder som utarbetats av EBA införlivas direkt i förordning (EU) nr 575/2013. Följaktligen bör artikel 45f.6 i direktiv 2014/59/EU utgå.

(7)

Inom ramen för resolutionsenheters indirekta teckning av resurser som är kvalificerade för interna MREL-krav enligt den reviderade unionsramen för resolution av banker bör förmedlande enheter vara skyldiga att dra av hela innehavet av resurser som är kvalificerade för interna MREL-krav som emitterats av enheter som inte själva är resolutionsenheter och som tillhör samma resolutionsgrupp. Detta säkerställer att de interna förlustabsorberings- och rekapitaliseringsmekanismerna inom en grupp fungerar korrekt och att det undviks att den förmedlande enhetens efterlevnad av dess eget interna MREL-krav leder till dubbelräkning av kvalificerade resurser för interna MREL-krav i dessa enheter. Utan dessa avdrag kan ett korrekt genomförande av den valda resolutionsstrategin äventyras, eftersom den förmedlande enheten skulle kunna förbruka både sin egen förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och även andra enheters, såvida de inte själva är resolutionsenheter och tillhör samma resolutionsgrupp, innan den förmedlande enheten eller dessa andra enheter når den punkt när de inte längre är bärkraftiga. För att säkerställa att skyldigheten att göra avdrag är anpassad till den omfattning av enheter som kan användas av resolutionsenheten för indirekt teckning av resurser som är kvalificerade för interna MREL-krav, och för att undvika regelarbitrage, bör förmedlande enheter dra av sitt innehav av resurser som är kvalificerade för interna MREL-krav som emitterats av alla enheter som tillhör samma resolutionskoncern och som kan omfattas av efterlevnad av interna MREL-krav, och inte bara det innehav av resurser som emitterats av deras dotterföretag. Samma skyldigheter bör i tillämpliga fall tillämpas vid indirekt emission av resurser som är kvalificerade för efterlevnad av kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder för betydande dotterföretag till icke EU-baserade globala systemviktiga institut enligt artikel 92b i förordning (EU) nr 575/2013.

(8)

För att säkerställa att avdragssystemet förblir proportionellt bör förmedlande enheter kunna välja den blandning av instrument, bestående av kapitalbas eller kvalificerade skulder, som de använder för att finansiera förvärvet av äganderätten till kvalificerade resurser för interna MREL-krav. Detta skulle göra det möjligt för förmedlande enheter att helt och hållet undvika eventuella kapitalbasrelaterade avdrag så länge de emitterar tillräckligt med kvalificerade skulder. Avdragen bör först tillämpas på de förmedlande enheternas kvalificerade skuldposter. När den förmedlande enheten är skyldig att uppfylla interna MREL-krav enligt direktiv 2014/59/EU på individuell nivå bör avdragen tillämpas på de kvalificerade skulder som uppfyller villkoren i artikel 45f.2 i det direktivet. Om det belopp som ska dras av överstiger beloppet för de förmedlande enheternas kvalificerade skuldposter bör återstående belopp dras av från deras kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalposter, med början med supplementärkapitalposter i enlighet med artikel 66 e i förordning (EU) nr 575/2013. I så fall är det viktigt att avdragen som motsvarar det återstående beloppet även tillämpas när kapitalbasen beräknas vid tillämpningen av de krav som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (11). Annars kan kapitaltäckningsgraderna för förmedlande enheter som har emitterat kapitalbaser, snarare än kvalificerade skulder, för att finansiera förvärv av äganderätten till kvalificerade resurser för interna MREL-krav vara överskattade. Genom att dessutom fortsätta anpassa behandlingen av innehav av kvalificerade resurser för interna MREL-krav för tillsyns- och resolutionssyften undviks en onödig ökning av komplexiteten, eftersom instituten skulle kunna fortsätta beräkna, rapportera och offentliggöra en enda uppsättning av det totala riskvägda exponeringsbeloppet och det totala exponeringsmåttet i tillsyns- och resolutionssyften. Artikel 49.2 i förordning (EU) nr 575/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

För att ytterligare stärka avdragssystemets proportionalitet bör systemet inte vara tillämpligt i de undantagsfall där det interna MREL-kravet, enligt artiklarna 45f.1 tredje stycket och 45f.4 i direktiv 2014/59/EU endast tillämpas på gruppnivå när det gäller innehav av resurser som är kvalificerade för interna MREL-krav och som emitteras av enheter som omfattas av konsolideringen. Samma undantag bör tillämpas om det krav för kapitalbas och kvalificerade skulder för betydande dotterföretag till icke EU-baserade globala systemviktiga institut som anges i artikel 92b i förordning (EU) nr 575/2013 uppfylls på gruppnivå i enlighet med artikel 11.3a i den förordningen.

(10)

Den indirekta teckningen av instrument som är kvalificerade för interna MREL-krav bör säkerställa att, när ett berört dotterföretag når den tidpunkt då det inte längre är livskraftigt, förluster faktiskt överförs vidare till resolutionsenheten, och det berörda dotterföretaget rekapitaliseras av resolutionsenheten. Den förmedlande enheten bör därmed inte absorbera dessa förluster, utan bör enbart vara ett redskap genom vilket dessa förluster förs vidare till resolutionsenheten. Följaktligen, och för att säkerställa att resultatet av den indirekta teckningen är likvärdigt med resultatet av en fullständig direkt teckning, enligt det uppdrag som fastställs i artikel 45f.6 i direktiv 2014/59/EU i syfte att beräkna det totala riskvägda exponeringsbeloppet för den förmedlande enheten bör riskvikter inte tillämpas på de exponeringar som dras av enligt det nya avdragssystem som införs i artikel 72e i förordning (EU) nr 575/2013. På liknande sätt bör dessa exponeringar undantas från beräkningen av det totala exponeringsmåttet för den förmedlande enheten. Behandlingen som består av att inte tillämpa riskvikter och att utesluta dessa exponeringar från det totala exponeringsmåttet bör strikt begränsas till exponeringar som dras av i enlighet med det nya avdragssystem som införs i artikel 72e i den förordningen för att genomföra metoden med indirekt teckning av resurser som är kvalificerade för interna MREL-krav.

(11)

Mallarna för offentliggörande av harmoniserad information om MREL-krav samt om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för större dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU som fastställs i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/763 (12) bör ändras för att avspegla det nya avdragssystemet för kvalificerade resurser för interna MREL-krav. Mallarna för offentliggörande bör också ändras för att inkludera det totala riskvägda exponeringsbelopp och det totala exponeringsmått som de förmedlande enheterna skulle ha om de inte undantog sådana exponeringar som har dragits av inom ramen för det nya avdragssystemet.

(12)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att fullt ut harmonisera tillsynsbehandlingen av förmedlande enheters innehav av kvalificerade resurser för interna MREL-krav i enheter i samma resolutionsgrupp och att på ett målinriktat sätt revidera kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder för globala systemviktiga institut och större dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(13)

För att vederbörligen bedöma eventuella oavsiktliga konsekvenser av den indirekta teckningen av resurser som är kvalificerade för interna MREL-krav, däribland det nya avdragssystemet, och för att säkerställa en proportionerlig behandling av och lika villkor för olika typer av bankgruppstrukturer, bland annat institut som har ett rörelsedrivande bolag mellan holdingbolaget och dess dotterföretag, och för enheter vars resolutionsplan föreskriver att de ska avvecklas enligt normala insolvensförfaranden i händelse av fallissemang, bör kommissionen se över genomförandet av den indirekta teckningen av resurser som är kvalificerade för interna MREL-krav hos de olika typerna av bankgruppsstrukturer så snart som möjligt. Kommissionen bör vederbörligen bedöma möjliga strukturella lösningar på eventuella konstaterade problem, såsom att utöka möjligheten för enheter som inte själva är resolutionsenheter att uppfylla sina MREL-krav på gruppnivå. I det åtföljande lagstiftningsförslag som kommissionen får anta bör datumet för tillämpning av den särskilda behandlingen av den indirekta teckningen av resurser som är kvalificerade för interna MREL-krav vederbörligen beakta, så att den kan genomföras innan artikel 72e.5 i förordning (EU) nr 575/2013 blir tillämplig. Ett sådant lagstiftningsförslag bör helst vara ett särskilt lagstiftningsförslag.

(14)

För att säkerställa att instituten får tillräckligt med tid för att genomföra den särskilda behandlingen av den indirekta teckningen av resurser som är kvalificerade för interna MREL-krav, inbegripet det nya avdragssystemet, och att marknaderna kan absorbera ytterligare emissioner av resurser som är kvalificerade för interna MREL-krav vid behov ska de bestämmelser som fastställer behandlingen bli tillämpliga den 1 januari 2024 i linje med tidsfristen för efterlevnad av MREL-kraven.

(15)

Förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2014/59/EU bör därför ändras i enlighet med detta.