15.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 101/122

(1)

I anslutningsakten från 2003 föreskrivs att Litauen, enligt de villkor som fastställs i akten, under en sjuårsperiod efter anslutningen, vilken löper ut den 30 april 2011, får fortsätta att förbjuda fysiska och juridiska personer från andra EU-medlemsstater som inte är etablerade i Litauen och inte är registrerade eller har en filial eller ett kontor där att förvärva jordbruksmark. Detta är ett tidsbegränsat undantag från den fria rörligheten för kapital som fastställs i artiklarna 63 och 66 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Övergångsperioden kan förlängas endast en gång med upp till tre år.

(2)

Litauen begärde den 4 februari 2011 att övergångsperioden för förvärv av jordbruksmark förlängs med tre år.

(3)

Den främsta orsaken till att övergångsperioden beviljades var behovet av att säkra de samhällsekonomiska villkoren för jordbruksverksamhet till följd av införandet av den inre marknaden och övergången till den gemensamma jordbrukspolitiken i Litauen. Framför allt var syftet att minska farhågorna för de eventuella konsekvenserna för jordbrukssektorn av en liberalisering av förvärvet av jordbruksmark till följd av de stora skillnaderna vad gäller markpriser och inkomster jämfört med Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Sverige, Tyskland och Österrike (nedan kallade EU-15). Syftet med övergångsperioden var också att förenkla privatiseringsförfarandet och återlämnandet av jordbruksmark till jordbrukare. Redan i sin rapport av den 16 juli 2008 om översyn av övergångsbestämmelserna om förvärv av jordbruksmark och skog i anslutningsfördraget från 2003 (nedan kallad halvtidsöversynen 2008) betonade kommissionen nödvändigheten av att den ovannämnda jordbruksreformen skulle vara slutförd vid utgången av den fastställda övergångsperioden (1).

(4)

Landreformen i Litauen är inte ännu avslutad. Enligt uppgifter från de litauiska myndigheterna måste äganderätten till statlig mark omfattande sammanlagt 429 000 hektar klarläggas. Hittills har endast 77 200 hektar av denna statliga jordbruksmark privatiserats och det återstår fortfarande att utreda äganderätten för 351 000 hektar jordbruksmark, vilket motsvarar 11,42 % av den totala jordbruksarealen i Litauen.

(5)

Enligt de litauiska myndigheterna är det oundvikligt att den oklara äganderätten och gårdarnas ogynnsamma struktur hindrar marktransaktioner och konsolideringen av jordbruksmark. Fragmenteringen av jordbruksmarken leder till lägre konkurrenskraft och mindre marknadsinriktade gårdar. Enligt uppgifter som lämnats av de litauiska myndigheterna bestod 52,5 % av alla gårdar 2009 av högst fem hektar.

(6)

Den litauiska jordbrukssektorns lägre konkurrenskraft jämfört med jordbrukssektorn i EU-15 förvärras av svårigheterna att få tillgång till ekonomiska resurser och de höga räntorna för kommersiella lån för förvärv av jordbruksmark (över 10 % år 2009).

(7)

Dessutom har den globala finansiella och ekonomiska krisen inverkat negativt på Litauens ekonomi och särskilt på försäljningspriserna för jordbruksprodukter. Det totala indexet för försäljningspriserna för jordbruksprodukter hade 2009 sjunkit till 77,8 jämfört med 2008, enligt uppgifter från den litauiska regeringens statistikavdelning. Sänkningen var särskilt betydande i växtodlingssektorn, där det totala indexet för försäljningspriserna för dessa jordbruksprodukter 2009 var 69,1 jämfört med 2008.

(8)

Ovannämnda omständigheter förklarar den betydande klyfta som kvarstår mellan jordbruksinkomsterna för jordbrukare i Litauen och jordbrukare i EU-15, även om den har minskat över tiden. Enligt Eurostat minskade inkomsterna för jordbrukare i Litauen med 13,6 % år 2009, medan genomsnittsinkomsten i EU-27 minskade med 10,7 %.

(9)

Liksom vad gäller jordbruksinkomster kvarstår klyftan även mellan priserna på jordbruksmark i Litauen och övriga EU-medlemsstater. Enligt uppgifter från Eurostat är priserna på jordbruksskiften i Litauen fortsatt låga jämfört med övriga EU-medlemsstater. Fullständig konvergens mellan priserna på jordbruksmark har inte förväntats och anses inte heller som ett nödvändigt villkor för att avsluta övergångsperioden. De betydande skillnaderna mellan priserna på jordbruksmark i Litauen och EU-15 är dock av en sådan storleksordning att de kan hindra en friktionsfri utveckling mot priskonvergens.

(10)

Om restriktionerna hävs den 1 maj 2011 kan det mot bakgrund av det ovan anförda väntas att priserna på jordbruksmark i Litauen kommer att pressas ytterligare, vilket de litauiska myndigheterna befarar. Det finns således en risk för allvarliga störningar på den litauiska marknaden för jordbruksmark då övergångsperioden löper ut.

(11)

En förlängning på tre år av den övergångsperiod som avses i anslutningsakten, bilaga IX kapitel 4, bör således beviljas.

(12)

För att fullt ut förbereda marknaden för liberaliseringen är det fortsättningsvis av yttersta vikt, även i ett ogynnsamt ekonomiskt klimat, att förbättra kredit- och försäkringsmöjligheterna för jordbrukare och slutföra reformen av jordbrukets struktur under övergångsperioden, vilket även poängterades i halvtidsöversynen 2008.

(13)

Den öppna inre marknaden har alltid varit av central betydelse för välståndet i EU och ett ökat inflöde av utländskt kapital kan medföra potentiella fördelar också för jordbruksmarknaden i Litauen. Ökade utländska investeringar i den litauiska jordbrukssektorn skulle, enligt halvtidsöversynen 2008, få betydande långtidskonsekvenser för kapital- och kunskapstillgången, för det sätt på vilket jordbruksmarknaden fungerar och för jordbruksproduktiviteten. En successiv minskning av restriktionerna mot utländskt ägande under övergångsperioden skulle också bidra till att förbereda den litauiska marknaden inför en fullständig liberalisering.

(14)

För att garantera rättssäkerheten och undvika ett rättsligt tomrum i Litauens nationella rättssystem efter utgången av den aktuella övergångsperioden bör detta beslut träda i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.